Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tidig’

Första skol… eh, jag menar arbetsdagen

Ett snurrigt inlägg.


 

Jobbväska

Jobbväskan dammades av igår och fylldes med nya prylar idag.

Faktum är att jag grinade i bilen på väg hem. Men… du ska ha klart för dig att det var glädjetårar! Och även om den arbetsplats jag från och med nu ska åka till varje dag bara är min arbetsplats fram till årsskiftet är det en helt underbar känsla att få höra till nånstans igen. Att vara behövd, att nån hälsar en god morgon, att nån frågar om jag vill ta en fika, att nån försöker mata mig med information, att nån hjälper mig när tekniken är motvillig… Den som inte har varit i min situation, varit där nere på brunnens botten, kan aldrig förstå. Den som har varit där förstår precis. Bara känslan av att plocka fram jobbväskan igår och damma av den… Den känslan går inte att beskriva, nästan.

Min jobbväska har hängt med ett tag. Nu är den inne på min fjärde arbetsplats. Den börjar bli lite sliten och tunn på sina ställen. Tills vidare får den hänga med, som en gammal go och trygg bekant. Det kanske blir en ny sen, men min första fulla lön lär jag inte få förrän i slutet av november. Så till dess får min trotjänare följa med till jobbet.

Jag tog lagom med tid på mig i morse och jag sov ganska bra i natt. Den första jag mötte när jag slank in med städarna var en bekanting från SLU. Sen kom chefen, nästan lika tidigt som jag. Jag blev väl emottagen och fick till och med en parkeringslapp av chefen. Min dag ägnades först åt introduktion och rundvandring – av chef, kollega och kollega som jag ska hoppa in för. Chefen bjöd oss tre (jag, min kollega och kollegan som jag ska jobba för) på lunch. När jag såg att det var pannkakor och jag kunde få ärtsoppa utan gris i kände jag mig riktigt hemma, nästan som på SLU*. Nästan.

Pannkakor och ärtsoppa

Pannkakor och ärtsoppa utan gris i – nästan lika gott som på SLU!

 

Tangentbord filofax skärm

Jag fick igång datorn, kunde logga in och har faktiskt jobbat lite. Men tangentbordet har jag bytt sen jag tog bilden i morse.

Jag fick igång min dator, fixade lösenord, kunde logga in överallt där jag ska – vid dagens slut. Jag har fått passerkort. Kortet fungerar bara mellan klockan 8 och 16.30 och det är mina arbetstider. Det tog en kvart att köra bil till jobbet och en kvart hem. Jag är hemma före klockan 17, alltså. Det enda som ännu inte är löst är frågan om parkering. Min snälla chef har gett mig ett parkeringskort för i morgon, men jag hoppas förstås kunna köpa månadsparkeringskort.

Ett enda surkart har jag mött idag på jobbet. Det är ju så att en faktiskt inte kan älska alla. Men en behöver inte ha närmare relationer med alla heller. Resten av människorna på jobbet är trevliga, smarta, kompetenta, glada, öppna, trötta, engagerade, busiga, roliga, tråkiga – precis som vilka människor som helst.

Café Java

Idag har jag fikat två gånger på Café Java.


Det snurrar rejält i min skalle just nu,
men jag har faktiskt jobbat lite på riktigt idag också. Jag tror att det här kommer att bli väldigt bra – även om jag troligen är totalförvirrad i helgen. Än så länge känner jag att det är ett roligt jobb jag ska utföra, där jag får använda min språk- och skrivkompetens. Som redaktör ska jag jobba med språkgranskning av rapporter. Ett litet tilläggsuppdrag – ifall det skulle råka vara lite att göra – är att översätta webbsidor från svenska till engelska, nåt som var min allra första arbetsuppgift på SLU.

Snodde lite chokladbitar från min arbetsgivare.

Min huvudarbetsgivare gör ett imponerande arbete med att bygga skolor i ett afrikanskt land. Barnen på chokladbitarna kanske rentav går i nån av dessa skolor.

I skrivande stund känner jag mig lyckligt lottad. Jag har fått en fin övergripande arbetsgivare. Vid tillfälle ska jag skriva mer om den, vars arbete med att bygga och underhålla skolor i ett land i Afrika är väldigt imponerande. Faktum är att en viss procent av företagets vinst går till dessa skolor.

På plats här i Uppsala har jag fått en chef som är rakt på sak och som jag tror att jag lär funka urbra med. Min närmaste kollega är en pigg person som förstår att jag behöver den sociala biten mycket. Än så länge tänker jag inte avslöja var jag arbetar och vid vilken övergripande organisation jag har min visstidsanställning. Men det kanske kommer. Att världen är liten vet vi ju ibland och jag ska börja med att avslöja för en av mina Instagramvänner att jag jobbar på samma ställe som vederbörandes dotter!

Jaa… kort sagt… Min första arbetsdag har varit riktigt, riktigt bra. Men nu är jag trött, så det blir nog en mugg kaffe och ett par rostade mackor till middag innan jag häller ner mig i bästefåtöljen klockan 21 framför 100 Code.

Kula

Det snurrar i skallen…


Stort TACK till alla som på olika sätt har peppat – och peppar – mig och som har önskat lycka till

 

*SLU har Öppet Campus nu på lördag mellan klockan 10 och 16. Passa på och ta en titt på Ultunas nybyggen. Det går gratis bussar från Uppsala Konsert & Kongress och programmet är fullt av spännande föreläsningar, rundvandringar, demonstrationer med mera för såväl stora som små! Här hittar du programmet!!! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Moln över ArcadiaEn helg i början av maj kom vännen FEM på besök. Vi gjorde en rejäl loppis- och secondhandrunda och FEM var så gullig och köpte några böcker åt mig. Nu har jag läst ytterligare en av dem, Jojo Moyes Moln över Arcadia.

Som vanligt i Jojo Moyes tidiga böcker utspelar sig händelserna både i dåtid och nutid och i slutet får vi läsare ihop trådarna. Även denna gång är det 1950-tal när boken inleds. Den lilla kuststaden Merham är en byhåla. Där bor Celia med sina föräldrar och syskon tillsammans med Lottie, fostersystern från London. Lottie kom till familjen under kriget och har blivit kvar. Tjejerna börjar bli vuxna, men innan de hinner leva sina ungflicksliv färdigt har naturligtvis Katastrofen inträffat. Och allt har att göra med Arcadia, stans finaste hus. En dag säljs huset till en skådespelerska. Det får en magnetisk dragningskraft på Celia och Lottie. Till sist inträffar en skandal och Celia skickas till London av sina föräldrar. Efter ett år kommer hon tillbaka – med sin fästman Guy, en kille som även Lottie faller för… Ungefär 50 år senare är huset sålt igen och ska renoveras. Nyblivna mamman Daisy finner sig inte bara en dag vara ensamstående förälder, hon har blivit ensamföretagare också sen mannen lämnat henne. Under renoveringen hittar Daisy en målning som gör att allt ställs på sin spets.

Det här är Jojo Moyes andra bok. Den utkom 2003 i Storbritannien och två år senare kom den ut på svenska. Efter att ha läst både debutboken Det skyddande regnet av Jojo Moyes och senare böcker av henne kan jag väl säga att vissa författare utvecklas med tiden. Moln över Arcadia är inte dålig, men den är väldigt förutsägbar. Ungefär i mitten av boken har jag nästan helt klart för mig hur den ska sluta. Och det är inte så roligt. Första halvan av boken känns som längre och långsammare, medan andra halvan bitvis känns ihoprafsad.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

De sju urens mysteriumFör nästan på dagen 28 år sen köpte Siv Agatha Christies deckare De sju urens mysterium. Det var en mulen fredag, har hon skrivit på bokens försättsblad. Så är det även nu, fast det är ju bara onsdag idag. Boken hittade jag i den generösa bokskatt som Sivs dotter förärade mig i mars i år. Stort TACK, Agneta!

Handlingen tar sin början på lord Caterhams herrgård. Ett antal gäster är där och bland dem den unge Gerry Wade, ökänd för att han alltid försover sig. Därför bestämmer sig några av de övriga gästerna att skoja med Gerry. De ställer in åtta väckarklockor som det sätter alarm på i hans rum. Fast Gerry vaknar aldrig – han har blivit mördad. Och de åtta klockorna har plötsligt blivit sju. Bundle, egentligen lady Eileen, börjar snoka i dödsfallet. Men det stannar inte vid ett mord. Snart sker ytterligare ett – mitt framför näsan – eller kylaren!  – på Bundle. Bundle kommer en hemlig klubb på spåren, De sju uren, och undrar om klubben är ansvarig för morden.

Den här boken är på sätt och vis en fortsättning på Hemligheten på Chimneys (1925) för att den har samma karaktärer. Förutom det är det två olika berättelser. De sju urens mysterium kom ut 1929 och översattes och gavs ut redan året därpå på svenska. Det är alltså fortfarande en tidig Christie och författaren har ännu inte bestämt sig för hur hennes hjälte eller hjältinna ska vara. Därför känns boken ganska trevande och den tillhör inte författarens bästa.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Mannen i bruntDen 15 augusti 1987 var en regnig lördag. Då köpte – eller läste! – Siv Agatha Christies deckare Mannen i brunt. Hos mig hamnade den i mars i år tack vare Sivs dotter Agneta. Inte var boken ensam om att hitta nytt hem hos mig heller – Agneta kom med två stora papperskassar. Stort TACK till Agneta för alla härliga böcker! Nu har jag läst den första av böckerna från dessa kassar. Och det var, som du säkert har listat ut, Mannen i brunt.

Berättare i boken är Anne Beddingfield och varken miss Marple eller monsieur Poirot är med. Här är Anne detektiven, kan man säga. Anne har nyss förlorat sin far och längtar ut på äventyr i vida världen. Hon mellanlandar hos bekanta till fadern i London innan hon hamnar på en båt till Afrika. I London har Anne blivit vittne till hur en man faller framför ett tunnelbanetåg och en man i brunt rusar fram för att hjälpa honom i rollen som läkare. Men en mystisk upphittad lapp, ett kvinnomord i en utannonserad lägenhet och ett nytt möte med mannen i brunt gör att Anne inser att det är nåt skumt på gång. Hon vill lösa gåtan. Det är därför hon så småningom hamnar i Sydafrika, efter en spännande och inte helt händelselös båtresa. Den som är något bevandrad i just det landet kommer kanske att tänka på, förutom Nelson Mandela, diamanter… En del kärlek, en del hemlig agent och en del oskyldigt dömd finns också med i handlingen.

Mannen i brunt är en av Agatha Christies tidiga böcker. Hon debuterade 1920 och den här boken kom ut 1924. Det får man ta i beaktning när man läser den. Med detta sagt anar du kanske att jag tycker att den inte hör till Agatha Christies bästa böcker. Boken är ändå spännande och jag lyckas inte klura ut vem som är skurk förrän i slutet.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en händelserik dag som jag känner mig nöjd med.


 

Gardinstrykning

Gardinstrykning idag igen.

Ryggalainen ÄR inte OK. Så snart jag har suttit en stund bråkar den med mig. Därför blev morgonens administration som den blev. Men vilken tur att nån ändå tyckte att jag administrerade bra, för jag blev raskt inbjuden på en träff på fredag med anledning av det jag författade i morse! DET känner jag mig rätt nöjd med, för det har jag åstadkommit på egen hand. Sen får somliga tycka att det är skryt, för mig är det ett konstaterande. En viss skillnad. Mer om detta kommer i ett lösenskyddat inlägg senare!

Så snart jag visade mig med putsmedel, trasa och skrapa lyste aprilsolen genom sovrumsfönstret. Till sist struntade jag i att man inte ska putsa fönster i solsken och putsade ändå. Det blev helt OK resultat, faktiskt. Mörkläggningsgardinerna och lite annat smått och gott tvättade jag tidigt. Detta förde med sig att jag nu på tidiga kvällen kunde stryka dem (och lite annat) och hänga upp. Det doftar ljuvligt rent och fräscht i sovrummet!

Men resten av dan då? Jo, att bära in sommardäcken i bilen krävde sin kvinna. Eftersom ryggen är som den är förlitade jag mig på armar och ben, det vill säga starka och böjda. Jag bar nära kroppen. Det gick bra.

Efter att ha tvättat händerna deklarerade jag. Det ser mycket lovande ut. Jag bestämde mig för att strunta i att försöka deklarera för resor till och från arbetet 2014, för det skulle troligen inte innebära nåt annat än en senare utbetalning av det överskjutande eftersom sånt tar tid att handlägga.

Gone girl

Jag började läsa en tjock bok igår kväll.

Jag hade tid för däckskiftning vinter till sommar klockan 14.45, men bestämde mig för att ta omvägen ner på stan för att ordna biljetter. Där var världens mest omständliga människor före mig. Samtidigt förstår jag somligas tårar, för i den här världen av byråkrati förutsätts att man inte bara har tekniska kunskaper, man ska ha modern teknisk utrustning också. Byråkraten var dock tålmodig och hjälpte fint. Men sanden i timglaset rann neråt och jag kunde knappt fokusera på min tjocka bok som jag hade med mig att läsa i samt som portfölj för underlag. När det blev min tur saknades ett organisationsnummer på inbjudningskortet. Byråkraten lovade att ombesörja saker och ting samt messa mig när allt var klart för mig att ringa. Nu är det kväll och jag har fortfarande inte fått nåt sms… Huuuuummmmmmm…

Till bilverkstan FLÖG jag efter att ha trasslat mig ut från stan som var en enda stor byggarbetsplats. Med andan i halsen anlände jag fem minuter före utsatt tid. Trodde jag. Det visade sig att jag hade tid först klockan 15.45… Vilken tur att jag hade min tjocka bok med mig, som sagt… Fast ärligt talat hade jag svårt att koncentrera mig. Trött var jag också. Så jag läste bara lite och twittrade om en chipsätande pojke med flera i stället – allt för att hålla mig vaken. Nåja, det är ju bättre att vara tidig till ett möte än försenad.

Clark Kent* glider nu omkring i sina sommartofflor. Vintertofflornas saga är all. Mönsterdjupet är inte tillräckligt för nån mer vinterkörning och dessutom har däcken fått torrsprickor. Sommardäcken, däremot, är i fint skick. Nu hoppas jag kunna skrapa ihop 4 x 800 kronor till servicen i november då jag också brukar skifta till vinterdäck. Det ska nog gå, jag har över ett halvår på mig.

I mitt spännande liv har det varit en synnerligen händelserik dag. Men hur har DIN dag varit? Skriv gärna några rader och berätta!


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Påskekrim och pocketsläpp

Ett litterärt inlägg.


 

På våren händer det ofta spännande saker i litteraturen. Särskilt till påsk tycks svenska bokförlag ha anammat den norska seden med påskekrim, pocketböcker i deckargenren som är lätta att ta med när man går på tur. Nu ligger påsken tidigt i år, men under april släpps bland annat dessa pocketar, som för övrigt står på min önskelista (det finns ju en och annan födelsedag i april, också):

De utstöttaDe utstötta av Elly Griffiths. Äntligen släpps den senast översatta boken om arkeologen Ruth Galloway i pocket! Ruth, som ständigt snubblar över lik, såväl arkeologiska kvarlevor som mer moderna. Den här gången är hennes senaste fynd kvarlevorna av Jemima Green, även kallad mor Krok på grund av sin handprotes. Hon hängdes 1867 för mordet på ett av sina skötebarn, trots att barnets kropp aldrig återfunnits. Och ett fynd i graven, en mystisk amulett, lämnar inte Ruth någon ro. Samtidigt hittas ett spädbarn dött i sin säng och två barn kidnappas. Paniken sprider sig i Norwich.

 

SkymningslandetSkymningslandet av Marie Hermanson. Det här är en favoritförfattare sen länge! Och det roliga var att jag hittade henne av en slump. Jag hade inget att läsa och valde Musselstranden bara för att huvudpersonen har samma förnamn som jag… Marie Hermansons böcker har ofta lite av det övernaturliga i sig, med dragning åt sci-fi, nästan och åt det absurda. Det här att vi vet med vårt förnuft att saker och ting är på ett visst sätt – och så är de inte allas i Marie Hermansons böcker.
Den senaste boken av författaren handlar om tjugotvååriga Martina som är timanställd och bor i andra hand. Hennes valmöjligheter är lätt räknade. Så när Tessan erbjuder henne ett boende på herrgården där hon arbetar, säger Martina inte nej. Tessan är husa åt en gammal dam, som vore det fyrtiotal. Det är i den tiden damen befinner sig mentalt. Snart accepterar de sina roller i damens låtsasvärld. De bor bra och hyresfritt, och börjar fantisera om att få stanna. Men så dyker en ovälkommen besökare upp. En besökare som stör deras planer och sätter ett fruktansvärt händelseförlopp i rörelse.

 

Märkta för livetMärkta för livet av Emelie Schepp. Det här är en författare som jag inte har testat än, men blev nyfiken på när jag läste om boken. Boken handlar om den nioåriga Jana Berzelius som en sommardag 1991 vaknar upp på ett sjukhus, utan minne av vem hon är eller var hon kommer ifrån. Tjugoett år senare får hon, som åklagare, uppdraget att leda förundersökningen i ett mord på en chef på Migrationsverket. En mystisk pojke figurerar i utredningen och ju mer hon gräver i pojkens bakgrund, desto närmare kommer hon sanningen om sitt eget mörka förflutna.

 


Bland vårens inbundna spänningsromaner 
finns också flera intressanta titlar. Här är ett litet urval:

Alla kan se digAlla kan se dig av Anna Jansson. Den som känner mig vet att Anna Jansson är min klara favorit bland svenska kvinnliga deckarförfattare. Det var en fröjd att få se och höra henne berätta en del om sitt privatliv och om sitt författarskap i TV-serien Deckarna som nyligen visades på SvT.
I sin senaste roman om polisen Maria Wern tar Anna Jansson upp synnerligen aktuella ämnen. Med ett enda sänd på datorn kan en bild nå tusentals anhängare i ett nätverk. Vad händer när vi aningslöst lägger ut bilder ur våra liv på Facebook? Vem får tillgång till dem? I fel händer kan våra mest privata bilder vara ute i offentligheten. Och vad är vi beredda att göra för att slippa skammen?
I boken hittas en gammal fotograf död. Någon har dessutom försökt sätta eld på hans arkiv. Samtidigt blir Tomas Hartmans mor blir misshandlad och lämnad i skogen för att dö. Hon minns vagt att någon filmade henne. När Maria Wern tar över utredningen hotar mördaren att lägga ut Marias privatliv i offentligheten. ”Det kanske är det enda vapen som behövs i framtiden”, spekulerar Per Arvidsson, ”den offentliga skammen.”

 

Brudkistan av Unni LindellBrudkistan. Det går ju inte att skriva om påskekrim och inte nämna några av de norska böckerna. Unni Lindell är en av dessa vars böcker om polisen Cato Isaksen jag har slukat. Numera finns även Marian Dahle med som en av huvudkaraktärerna.
Tolvåriga Maike Hagg återfinns död i källaren till ett sjukhus i Oslo. Hon är dotter till en psykiskt sjuk man och leker under besökstid tillsammans med barn till andra patienter i sjukhusets källargångar.
Under allhelgonahelgen tjugofem år senare möts två nu vuxna döttrar för att reda ut vad som hände den där dagen. Dåtid möter nutid, både rädsla och hat lockar fram en kallblodig mördare ur skuggorna. Samma kväll mördas en av kvinnorna och den andra befinner sig plötsligt i livsfara. Polisinspektör Marian Dahle får i uppdrag att skydda henne. Under tiden arbetar Cato Isaksen och hans team mot tiden. Sanningen avslöjas steg för steg och än en gång står det nu övergivna sjukhuset i händelsernas centrum.

 

Helveteselden av Karin FossumHelveteselden. Karin Fossum är en annan norsk författare som drar åt psykologiska thrillerhållet snarare än åt deckar- eller polisromangenrerna. Många av hennes karaktärer har drabbats av händelser i livet som har gjort dem… lite störda…
I hennes senaste roman finns kommissarie Sejer med. I centrum står två ensamstående mödrar med varsin son, två familjer som på varsitt håll kämpar mot tillvarons torftighet och dåliga odds, män som svikit och familjehemligheter som får katastrofala följder.
Det är en varm sommardag i början av juli 2005. I en sänka, intill en träddunge, står en gammal, rostig husvagn. Inuti ligger en kvinna och hennes femårige son döda. Brutalt mördade. Fyra knivhugg i moderns kropp, lika många i barnets. På golvet bredvid dem ligger det blodiga mordvapnet, en kniv med långt blad.
Kniven och ett blodigt fotavtryck är de enda spår Konrad Sejer har när han försöker lösa vad som både framstår som ett vansinnesdåd och som ett välplanerat mord. Varför befann sig kvinnan och hennes son i husvagnen? Och vem har haft motiv att mörda dem?

Kom ihåg! Det här är fiktion! Men det verkliga livet kan vara minst lika otäckt…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Låna är silver råna är guldCatharina Ingelman-Sundberg är inte bara journalist och marinarkeolog, hon är författare också. Hon har bland annat skrivit historiska romaner. Men de humoristiska böckerna om Pensionärsligan tillhör en annan genre. Jag fick Låna är silver, råna av guld, den andra boken serien, till födelsedagen av Annas snälla mamma och hennes L. För ett par veckor sen köpte jag en av författarens historiska romaner och den ska jag läsa nu. Tanken är att jämföra de två böckerna och se vilken genre jag tycker författaren är bäst på.

Boken börjar i Las Vegas där Pensionärsligan rånar casinot. Men olikt andra rånare vill ligan att pengarna går till dem som behöver dem. Till exempel äldreboendena i Sverige och deras gamlingar. Sen flyttar de hem igen och blir grannar med en MC-klubb och en spådam…

Delvis påminner den här boken om Karin Brunk Holmqvists böcker. Men skillnaden ligger i att de flesta av Karin Brunk Holmqvists böcker har en bättre story än denna, i alla fall hennes tidiga böcker. En annan skillnad är att Catharina Ingelman-Sundbergs bok är betydligt bättre skriven än Karin Brunk Holmqvists samtliga böcker. Högre kvalitet, alltså.

Även om det var roligt att läsa en ny författare och en annan typ av litteratur jämfört med vad jag brukar göra blir jag inte så väldigt begeistrad i detta. Vidare ska jag jämföra boken med en annan av författarens verk. Då först får vi se vilken bok/genre som jag tycker att hon är bäst på.

Toffelomdömet blir därför medel än så länge.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nästa tvivelaktighet med Postkodlotteriet.


Uppdaterat inlägg: Enligt SR Ekot den 14 januari 2014 backar nu Postkodlotteriet.


Den som har följt min blogg sen starten
vet att jag hyser starka tvivel om Postkodlotteriet. Det tog flera ÅR innan eländet Postkodlotteriet slutade skicka obeställt material hem till mig. Då hade jag nogsamt returnerat varje kuvert med ett stort kryss samt angett att jag inte hade beställt materialet. Till sist fattade de visst galoppen. (Ja, jag mejlade visst också några gånger.)

PostkodkryssPostkodkryssPostkodkryssPostkodkryssPostkodkryssPostkodkryssPostkodkryss

Den ena tveksamheten avlöser den andra när det gäller Postkodlotteriet. Jag har bland annat läst om sanslösa löner, människor som inte kan avsluta sina lottprenumerationer och nu sist, aggressiv marknadsföring.

Det senaste är alltså att Postkodlotteriet har infört nåt de kallar jackpott. Detta innebär att den som redan är kund/lottprenumerant aktivt måste tala om att h*n inte vill delta – annars dras extrapengar från kunden. Om alla kunder är passiva kan det innebära att lotteriet drar 160 miljoner spänn. Begreppet

aggressiv marknadsföring

kommer från Konsumentverket – och jag kan bara hålla med!

Idag har lotteriet en miljon kunder, enligt en artikel i Svenska Dagbladet. Om dessa inte aktivt tackar nej till att delta i den nya

Semesterjackpotten

dras automatiskt 160 extra kronor i juni. Det går bara att ringa för att avsäga sig sitt deltagande. Man kan ju föreställa sig lotteriets telefonväxel…

En som har blivit förbannad på det här är David Karlsson i Uppsala. Han menar att

Om man inte märker det här brevet drar de bara pengarna, det är alltså ett godkännande i och med att man inte ringer och säger nej. Så funkar ju inte business i vanliga fall i Sverige.

Brevet har gått ut till kunderna/prenumeranterna ett halvår i förväg. Postkodlotteriets marknadsdirektör säger bland annat om detta:

[…] Handen på hjärtat tycker jag det är tidigt och tydligt.

Och visst är det tidigt. Men det framgår inte av brevet att man måste ringa och säga nej om man inte vill vara med. På det svarar marknadsdirektören

[…] Men alla våra 1 miljon kunder har vi löpande kontakt med. De tycker om att vi utvecklar våra produkter. […]

En nedringd Kundtjänst och upprörda kunder viftar marknadsdirektören bort:

[…] Vi har ofta många kunder som kontaktar oss. Den vanligaste frågan är om de har vunnit. […]

Jag tycker att det här är skitdåligt. Jag tycker inte att det är OK affärsmetoder att bara dra pengar från kundernas konto till nåt nytt ändamål – även om man har informerat om detta ett halvår i förväg. Jag tycker inte att det ska krävas att kunderna aktivt tackar nej. Jag tycker att det är konstigt att marknadsdirektören hävdar att lotteriet har löpande kontakt med alla sina en miljon kunder – jag har svårt att tänka mig att det är nån sorts kommunikation (två parter kommunicerar). Så här får det inte gå till. Jag kan bara åter igen att ställa frågan:

Hur länge ska det få fortsätta?

Och så delar jag förstås ut en svart bak. Ytterligare en gång.

Svart bak

Åter en svart bak till Postkodlotteriet för aggressiv marknadsföring.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om nyårsafton 2013.


Det var länge sen
jag behövde festa på nyårsafton. Sist jag gjorde det var i sällskap med personer jag inte umgås med idag. Igår kväll umgicks jag med min mamma. Vi skulle äta trerättersmiddag, men orkade bara två rätter. Sill och potatis och laxröra, med öl och snaps för min del, julmust för mamma, blev vår förrätt.

1 Förrätt sill och potatis

Sill, potatis och laxröra till förrätt samt en fyllig julöl och en snaps.


Mamma njöt av sillen och potatisen,
tror jag. Det gjorde i alla fall jag. Jag blev väldigt mätt…

Mamma vid matsalsbordet pappa på väggen

Mamma vid matsalsbordet och pappa på väggen till höger.


Vi dukade ut
och mamma diskade. Tog en paus med lite kaffe och nån karamell. Jaa, vi äter helt fel, men det skiter vi. Vit 20-tiden blev det dags för huvudrätt – kräftor och baguette med goda ostar.

Huvudrätt kräftor och baguette

Vår huvudrätt var kräftor och baguette med goda ostar.


Jag tror att vi åt två tredjedelar
av kräftpaketet och slängde resten. Vi var nämligen dumma nog att äta oss mätta på förrätten… Medan mamma diskade gick jag till soprummet med kräftskalen. Det mullrade ute av tidiga raketer. Och inte en flinga snö var det… Märklig vinter i år…

Nyårskväll utan snö

Nyårskväll utan snö.


Vi bänkade oss
och såg hur Frank och Molly träffades. Filmen var lång, ungefär en timme och trekvart, men bra, tyckte vi båda två.

Molly och Frank möts första gången på Rozzoli's

Molly och Frank möts första gången på Rozzoli’s.


Redan på eftermiddagen
började en del skjuta raketer, men det tilltog förstås senare, vid 23-tiden. Vi såg Jan Malmsjö svamla på Skansen och sen bröt det ut, fyrverkerieländet. Vackert, men helst på avstånd, för min del, eftersom jag är skotträdd.

 Fyrverkerier

Fyrverkerier utanför mitt sovrumsfönster.


Jag tyckte nog
att det sköts raketer väldigt nära tättbebyggt område, bara på andra sidan huset mitt emot. Där det är parkering och garage och en massa bilar med bensin. Inte världsasmart av dem som tuttade på…

Fyrverkerier

Vackert, men inte världsasmart.


Inte heller kan jag låta bli att undra
hur folk har råd med detta. Det kostar ju ändå en hel del med fyrverkerier…

Fyrverkerier

Hur har folk råd?


Det sprakade och smällde
nån timme till, men natten var ganska lugn och vad jag vet brann ingen bil upp här.

Fyrverkerier

Det sprakade nån timme.


Jag messade gott nytt år
med De Viktigaste personerna i mitt liv. Efter tolvslaget ringde jag Fästmön, som knappt var vaken.

I natt somnade jag till TV:n, vid tvåtiden. I morse vaknade jag av en unges och en förälders skrik klockan sex. I morgon kommer jag att vara skitförbannad för att jag missade min sista sovmorgon på ett tag, för då måste jag kliva upp vid sex-tiden och göra mig redo att åka till arbetet. Men två tidiga morgnar ska jag väl klara av – sen är det ju helg igen. Jag tror inte att det kör igång ordentligt på jobbet förrän efter trettonhelgen.

Vi tar det lugnt idag. Jag ska läsa en stund nu, kanske slumra, tills det är dags att kliva upp på riktigt 2014.

En god fortsättning på det nya året önskar jag dig!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens delmål.


Dagens delmål
var relativt lätt att uppnå. Och det var bra! Det behövs ”lätta” dagar mellan alla lite ”tyngre”. Eftersom det var minusgrader i morse väntade jag tills det blev lite varmare. Jag vet nämligen inte om det är så smart att putsa fönster i minusgrader. Googlade på det och fick bara fram att man skulle ha T-sprit i putsvattnet. Nån T-sprit finns inte här, så jag struntade i det. På utsidan var det ett tunt lager is. Jag hittade en gammal isskrapa – och tro nu inte att jag gör reklam när du ser bilden! – och skrapade lite lätt innan jag putsade.

Gardinerna rev jag ner först. Startade tvättmaskinen med dem ganska tidigt, för de skulle ju upp till läggdags igen och behövde dan på sig att torka. Här i huset verkar alla vara vakna före tuppen. Nya grannar har jag fått också, vägg i vägg med sovrummet och vardagsrummet. Härom kvällen ganska sent såg jag när de baxade upp möbler för trappan i trappuppgången bredvid min. Det stökas en del och ganska sent, så jag gissar att man arbetar utanför hemmet dagtid.

I övrigt kan jag konstatera att det tycks finnas föräldrar som struntar i att barnen skriker och föräldrar som skriker högre än barnen. Finns det några föräldrar som talar i normal samtalston med sina barn, tro? I will say no more – for now.

Hyllan i sovrummet innehåller verkligen en salig blandning. Det var nog egentligen inte tanken, men vad gör man när man har liiite för mycket böcker på för liten yta..? Bokhyllor tar plats!

Efter en liten avstickare i form av en påtvingad shoppingtur strök jag mörkläggningsgardinerna och hängde upp dem. Renbäddning och tvätt av överkast blir det i nästa vecka, om inte till helgen.

I morgon är det dags för badrummet, duschrummet och toan samt hallen. Sen är det bara vardagsrummet kvar till fredag. Och i helgen ska bilen tvättas och städas – om vädret så tillåter!

Här är några bilder från storstädningen i sovrummet:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »