På kinesisk dejt

Ett mat-inlägg.

---

 

Åter en gammal Hillman-deckare – Mannekäng i rött?

Igår kväll hade Fästmön och jag en kinesisk dejt. Jag försökte ta några bilder, men på dessa ser det mer ut som om vi är på bordell. Fast påklädda, dårå, vill jag ha till protokollet! Anna blev glatt överraskad av mitt förslag, jag överraskade mig själv också genom att göra nåt spontant. Vi tog bussen in till stan och gick till Dragon Palace för att äta middag.

Men först tampades jag med UL:s webbplats. Jag har sett töntig reklam för att man ska kunna fylla på sitt busskort via datorn och tänkte att det kanske var dags för påfyllning. Fast det gick ju inte. Jag provade fyra (4) webbläsare. En av dem har jag på jobbet. Det var den enda som funkade. Men på jobbet vill jag ju inte hålla på med pengatransaktioner. Så det var ju väldigt bra – NOT! – UL, att en enda webbläsare funkar. Nä, skitdåligt var ordet, sa Bull. Dessutom irriterar jag mig på att UL använder uttrycket

blippa

i sin reklam. Det är för övrigt inget ord, så varför ska man använda såna uttryck som kan försvåra för människor att förstå? Uttrycket i sig är onomatopoetiskt, men alla människor har inte bra hörsel. Bara det, liksom… Och by the way, för mig blippar det väldigt sällan. Jag kan stå en kvart och hålla kortet mot läsaren utan att det händer ett skit. Jag hade pengar på kortet så det räckte in till stan, i alla fall. Där fyllde jag sen på det – i en godisaffär.

På Dragon Palace var det rejält omgjort sen jag var där sist. Fräscht. Små avdelade bås där borden kan dras isär eller ställas ihop beroende på hur stort ens sällskap är. Smart. Det som inte var lika bra var belysningen (jag såg inte att läsa menyn i det röda skenet – för nej, jag ville inte äta buffé – är jag konstig då???) och stolarna. De senare gav träsmak efter två minuter. Hört talas om dynor???

Först blev vi anvisade ett bord mitt emot buffén. Där ville vi inte sitta, liksom mitt i folks spring. Vi hittade ett egen bord längre in. När sen personalen som anvisat oss det första bordet kom fram till vårt nya bord uppfattade vi inte vad som sades. Vi trodde att vi fick skäll för att vi hade bytt bord. Till sist kom en svensktalande personal och berättade att personal ett hade frågat oss vad vi ville ha för dryck.

Eh… kan vi få titta på en meny först, kanske?

sa jag då.

Svärdet i glassen – meaning..?

Vi valde scampi szechuan båda två. Det var gott, men lite dyrt. Maten serverades direkt på tallrikar och riset bredvid. Jag tyckte att det var lite väl många grönsaker och sås, men få scampi. Fast sen hittade jag några mot slutet. Till dessert blev det cocosglass för min del. Glass i ett nötskal – med ett plastsvärd i. Svärdet hade ingen som helst funktion och jag undrade om det var den första personalens sätt att uttrycka sitt ogillande eller nåt.

Personal två arbetade stenhårt hela tiden vi var där. Och för att vara en måndag var det jättemycket att göra med många gäster och flera sällskap som var större än fyra. Jag gav 70 spänn i dricks till personal två. I övrigt noterade vi en hel del arbetskraft som vi misstänker var grå – det vill säga oavlönade arbetslösa med aktivitetsstöd (räcker inte till nån hyra).

På hemvägen överraskade jag Anna igen genom att springa lite till bussen. Det var första gången hon såg mig springa. Jag antar att det var en upplevelse att se en stor röv hoppa upp och ner. Vi var hemma före klockan 21. Inget att glo på på TV, så vi softade en stund före läggdags.

Toffelomdömet för Dragon Palace blir medel. Personal som arbetar där ska kunna tala basal svenska med gästerna, tycker jag. Det ska inte heller förutsättas att gästerna vill äta buffé. Svärdet i glassen och utnyttjandet av grå arbetskraft (starkt misstänkt; ge dem riktiga jobb med lön i stället!) drar ner betyget.

Och ja just det… Idag är det ett halvår till julafton… Klockan tio idag har jag ett möte med HR-chefen. Det blir nog allt annat än julstämning på det mötet… Fast lite frostigt kan det nog bli.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Postkodlotteriet: Hur länge ska det få fortsätta?

Ett inlägg om nästa tvivelaktighet med Postkodlotteriet.

Uppdaterat inlägg: Enligt SR Ekot den 14 januari 2014 backar nu Postkodlotteriet.

Den som har följt min blogg sen starten vet att jag hyser starka tvivel om Postkodlotteriet. Det tog flera ÅR innan eländet Postkodlotteriet slutade skicka obeställt material hem till mig. Då hade jag nogsamt returnerat varje kuvert med ett stort kryss samt angett att jag inte hade beställt materialet. Till sist fattade de visst galoppen. (Ja, jag mejlade visst också några gånger.)

Den ena tveksamheten avlöser den andra när det gäller Postkodlotteriet. Jag har bland annat läst om sanslösa löner, människor som inte kan avsluta sina lottprenumerationer och nu sist, aggressiv marknadsföring.

Det senaste är alltså att Postkodlotteriet har infört nåt de kallar jackpott. Detta innebär att den som redan är kund/lottprenumerant aktivt måste tala om att h*n inte vill delta – annars dras extrapengar från kunden. Om alla kunder är passiva kan det innebära att lotteriet drar 160 miljoner spänn. Begreppet

aggressiv marknadsföring

kommer från Konsumentverket – och jag kan bara hålla med!

Idag har lotteriet en miljon kunder, enligt en artikel i Svenska Dagbladet. Om dessa inte aktivt tackar nej till att delta i den nya

Semesterjackpotten

dras automatiskt 160 extra kronor i juni. Det går bara att ringa för att avsäga sig sitt deltagande. Man kan ju föreställa sig lotteriets telefonväxel…

En som har blivit förbannad på det här är David Karlsson i Uppsala. Han menar att

Om man inte märker det här brevet drar de bara pengarna, det är alltså ett godkännande i och med att man inte ringer och säger nej. Så funkar ju inte business i vanliga fall i Sverige.

Brevet har gått ut till kunderna/prenumeranterna ett halvår i förväg. Postkodlotteriets marknadsdirektör säger bland annat om detta:

[…] Handen på hjärtat tycker jag det är tidigt och tydligt.

Och visst är det tidigt. Men det framgår inte av brevet att man måste ringa och säga nej om man inte vill vara med. På det svarar marknadsdirektören

[…] Men alla våra 1 miljon kunder har vi löpande kontakt med. De tycker om att vi utvecklar våra produkter. […]

En nedringd Kundtjänst och upprörda kunder viftar marknadsdirektören bort:

[…] Vi har ofta många kunder som kontaktar oss. Den vanligaste frågan är om de har vunnit. […]

Jag tycker att det här är skitdåligt. Jag tycker inte att det är OK affärsmetoder att bara dra pengar från kundernas konto till nåt nytt ändamål – även om man har informerat om detta ett halvår i förväg. Jag tycker inte att det ska krävas att kunderna aktivt tackar nej. Jag tycker att det är konstigt att marknadsdirektören hävdar att lotteriet har löpande kontakt med alla sina en miljon kunder – jag har svårt att tänka mig att det är nån sorts kommunikation (två parter kommunicerar). Så här får det inte gå till. Jag kan bara åter igen att ställa frågan:

Hur länge ska det få fortsätta?

Och så delar jag förstås ut en svart bak. Ytterligare en gång.

Åter en svart bak till Postkodlotteriet för aggressiv marknadsföring.

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundans app – lite ”glapp” men kul

Ett inlägg om Antikrundans app.

I kväll gick det andra avsnittet av säsongens Antikrunda. Eftersom jag var ensam och hade lugn och ro omkring mig bestämde jag mig för att testa programmets app.

Antikrundans app – lite glapp.

Jag hade inga problem att ladda ner appen och jag borde inte ha haft några problem att köra igång den. Men eftersom appen inte innehåller några egentliga instruktioner fick jag vissa startproblem. Detta gjorde att jag behövde ominstallera appen – vilket i sin tur fick till följd att jag inte kunde hänga med från början.

När appen väl var installerad och fungerade körde jag igång. Och jag tyckte att det var riktigt roligt! Det som var roligt var förstås att gissa på föremåls värden. Först gick det bara skitdåligt, men när jag skärpte mig gick det bättre och jag gissade faktiskt ett och annat rätt. Lite störande, däremot, var de faktainlägg som kom mellan värderingsgissningarna. Jag ville ju liksom titta på programmet i TV:n, inte mobilen, i första hand.

Slutet kunde jag inte se eftersom jag skulle åka iväg, så jag stängde bara ner appen. Tyvärr verkar det som om den inte sparade mina värderingar.

Antikrundans app är rolig, men har en del saker som kan bli bättre, till exempel instruktionerna för att starta första gången och möjligheterna att spara de värderingar man själv gör från en runda. Och skippa grejset emellan, det är ju på TV:n man vill titta mest!

Toffelbetyget blir medel. Men det kan höjas om appen förbättras!

Livet är kort.

Read Full Post »

Sista dagen

Ett inlägg om min sista arbetsdag.

Det regnade hela eftermiddagen och kvällen igår. Det blåste också. Jag blev tvungen att stänga fönster och dörrar. Vädret var en perfekt avbild hur det kändes inuti. Men det lättade när jag mobiltelefonerade med Fästmön, för hon får mig alltid på bra humör, hur tufft det än känns eller är.

Sista dagen på femte skrev jag om igår.

Det var en lustig dag igår! Och inte fick jag nån klarhet i saker och ting. Jag har försökt ringa och mejla, men ingen svarar. Folk är ju på semester. Så vart jag ska överlämna saker och ting – som material, nycklar, passerkort, dator, mobil etc – vet jag i skrivande stund inte. Den person prefekt 2 tyckte att jag skulle överlämna till har nämligen semester – även nästa vecka.

Det mest struliga i skrivande stund är datorn som jag hade tänkt deponera på fakulteten idag. ML deklarerade igår att h*n tror att institution 1 har köpt loss den av fakulteten. Det hade ju varit bra om jag blivit informerad om detta, eftersom jag eventuellt ska göra ett jobb för sagda fakultet och har meddelat att jag har en dator… Nu vet jag inte om jag har en dator eller inte… Jag hoppas på svar under dan.

Nu har jag emellertid pratat med personalmänniskan och jag fick hämta mina intyg efter lunch. Hade tänkt luncha ensam med min bok tillsammans med Lena Nyman på Thaistället, men fick sånt trevligt sällskap av varma A idag igen! Vi har bytt mobilnummer! Knäppt, va, sista arbetsdagen…?

Det sista jag gör på jobbet är att mastertömma tjänstemobilen och flytta datorn till femte våningen. Där står den säkrast, tror jag. Troligen lämnar jag resten av mina prylar där också. Nånstans. Jag känner mig ganska frustrerad att det ska bli så här struligt i sista minuten, men när jag har lämnat den här byggnaden är det inte längre mitt problem. Och jag ska inte vända mig om…

Sa hej då till några igår som är i tjänst och det blir väl ytterligare några goodbyes idag. Men jag tänker inte dra ut på eländet utan ge mig iväg så snabbt jag kan. Nån avtackning blir det inte den här gången heller, men det hade jag inte förväntat mig. Jag har ju bara varit visstidsanställd i ett och ett halvt år.

När jag var och hämtade kaffe på förmiddagen föll mina ögon på denna nidbild som nån – inte jag! – hade ritat och lagt på hyllan bredvid kaffemaskinen. På nåt sätt känns det rätt att avsluta med den här, för informationsservicen lär ju bli obefintlig när jag har stängt och låst min dörr.

The preventor of information service – undras vem som avses…

Det är onsdag idag och det är min sista arbetsdag här. För alla andra går livet vidare, för mig tar det stopp. Ett tag. Jag försöker planera in aktiviteter av olika slag – både roliga och användbara, men jag har svårt att upparbeta nåt engagemang just nu. Det går över, jag vet, men jag måste få sörja en stund.

I kväll ska jag fira vår elvaåring, men jag misstänker att födelsedagspresenten från Bokus inte har kommit fram än. Och det är skitdåligt, för den skickades i fredags. Jag hoppas att den är väl värd att vänta på…

Livet är kort. En del liv har knappt börjat, medan andra liv är på väg att ta slut. Så är det bara.

Read Full Post »

Kvinnor kan!

Ett inlägg som HYLLAr kvinnan!

Det blev lite hastigt och lustigt bestämt att fara till IKEA idag och köpa gemensam hylla till mitt och Lucilles (Lucille heter egentligen nånting helt annat, men Fästmön sa fel en gång och sen dess kallar vi henne Lucille internt) förråd. Men först behövde jag tanka. Och så skulle vi ta svängen om Röda Korsets second hand-affär för där ville Lucille lämna en resväska och en kasse med kläder samt en kasse med prylar. Bara det att affärhelv%&/&n hade sommarstängt när vi kom dit… Ingen information om detta på webbplatsen = skitdåligt!!! Men jag kom att tänka på Återbruket och där hade vi tur – det var öppet! På så vis slapp vi åka hem med alla grejor igen. På Återbruket hade de just öppnat efter sin sommarstängning och där fanns massor för dem att ta rätt på…

På IKEA var vi inte ensamma, men vi hade inte tid att glo. Det var en hylla vi skulle ha. En lagerhylla. Vi hittade inga som stod uppställda nånstans, så vi frågade en personal. H*n visste inte vad en lagerhylla var… Det visste inte personalens dator heller. Men så kom jag på att en av IKEAs lagerhyllor heter Ivar och då fanns den plötsligt. En trappa ner, sa personalen. HA! Den fanns runt hörnet! (Detta var efter vännen Lisa seglat förbi och diskret klappat mig på armen!..) Sagt och gjort vi tittade, diskuterade och traskade sen ner och tog en Ivar med sex hyllplan. Kryss sket vi i.

Det var inga problem att få plats i bilen, men nog satt Lucille lite trångt. Det var sen det blev problem. För problem blir det alltid med möbler, tycker jag. Det brukar fattas skruvar eller så är det inte förborrat ordentligt. I det här fallet var det Lucille som inte hade mätt tillräckligt bra… Hylljä¤%&n var för bred… Men med gemensamma krafter tryckte vi, hamrade, bultade – och till sist fick vi den på plats!

Lucille var väldigt bra på att hamra.

Det blev så bra, så bra och det kostade oss bara 325 kronor per skalle. Tre hyllor var blir det, jag ska få de tre översta.

Jag får de tre översta hyllplanen.

På torsdag har jag bokat ett par extra händer och muskler att hjälpa mig med förrådsstäd, så då ska jag fylla mina hyllplan. Men jag måste erkänna att jag är bra sugen att börja redan nu…

Vi var ganska varma båda två, ändå smakade det supergott med kaffe som intogs i Lucilles kök, ur vackra koppar. Tilltugget var från Turkiet respektive Japan.

Kaffe hos Lucille med tilltugg från Turkiet och Japan.

Vi pratade om ditten och datten, mammor och bröder och tavlor och kameror med mera. Lucille berättade om 2 000 tunga steg som hon tog semestern… Jag blev mycket imponerad – och tog en japansk kaka till…

Inte nåt ägg utan en japansk kaka med nån sorts fyllning. Märklig, men god smak.

Nu ska jag strax kuta över till Tokerian och handla lite innan jag åker och hämtar hem Anna från jobbet. Nån mat har jag inte planerat idag, men jag tänker nog föreslå att vi plockar oss var sin valfri sallad på ICA Heidan.

I afton blir det säsongens sista Morden i Midsomer samt direkt därpå Bates Motel. Och så ska jag fundera ut lite frågor och förbereda mig inför intervjun med en riktig stjärna som jag ska göra i morgon eftermiddag… Jag har skrivit en grej till Uppsalanyheter.se i morse också, den kommer kanske in i veckan också. Så lite nytta har jag gjort. Eller rätt mycket. Kvinnor kan gäller liksom fortfarande…

Livet är kort.

Read Full Post »

Papperstidningslös dag

Ett inlägg i vilket Tofflan hävdar att hon hjälper till.

Idag är det ju plötsligt en helgdag insprängd i veckan. Jag har inlett min lediga dag med en sovmorgon. Men nu blir det en tur i omvärlden, för idag är det en papperstidningslös dag och då vill jag ju hjälpa till lite. Alltså fladdra med lite nyheter av varierande art. Man får ju inte bli obildad bara för att almanackan visar rött! Så häng med – frivilligt, förstås.

Marge Simpson är död. Eller tja, snarare hennes förebild. Det handlar om skaparen av serien, Matt Groenings mamma Margaret. Och hon har varit död sen april. Men ändå. 94 bast blev hon och det sägs att hon bar samma typ av pärlhalsband som Marge. Och i dödsrunan över Margaret fanns flera namn som nog fick en och annan att fundera på det här med fantasi och verklighet. (Bilden på Marge är lånad härifrån!)

Masker ger dig supersinnen. Nej, det handlar inte om Batmans mask eller nån annan tecknad superhjälte. Det handlar om masker som ett gäng studenter vid Royal College of Art i London har utvecklat. Den ena masken täcker öron, näsa och mun och har en inbyggd mikrofon. Mikronfonen kan urskilja ett ganska smalt ljud, trots en bullrig bakgrund. Den andra masken har man i ögonhöjd. Den har en kamera som tar rörliga bilder som skickas till en dator för att sen återsändas i bättre version till användaren. Maj gadd, is this really true???

Tågen rullar, men det är fortfarande strul. Har vi hört det förut? Den här gången handlar det om en nedriven kontaktledning och en därpå följande brand. Men när det gäller tågen… Var det inte bättre förr???

Nu planerar kommunen för 350 000. På Uppsala kommun tror man att befolkningsökningen kan bli större än väntat. År 2050 kan Uppsalaborna vara 350 000. Det är 50 000 fler än man tidigare har trott. Och då måste man planera därefter. Jag hoppas att man inte glömmer bort att de äldre äldre blir fler och att man dimensionerar vård och omsorg om dessa på ett tillfredsställande sätt.

Uppsala näst sämst på att panta. (Lokalblaskan har skrivit sämst, men det är fel.) Uppsala kommer först på 289:e plats när det gäller att panta tomflaskor och burkar. Det är näst sämst i Sverige. Bara 64 burkar och pet-flaskor pantade vi per person förra året. Skitdåligt! Här finns ju pengar att hämta!

Gör inte så här om du vill ha ett jobb. Fast om man inte har gjort så där och ändå inte får nåt jobb, börjar man ju undra varför man inte duger. Jag menar när man har rejält på fötterna. Och då snackar jag inte enbart skodon.

Klostret i Stöllestan världsarv? Det tycker ett gäng i Stöllestans kommun i alla fall och har uppvaktat landshövdingen i frågan. Så klart att Unesco ska utse klostret som världsarv! Tycker jag också.

Sluss och kram – Göta kanal är öppen! I måndags öppnade Göta kanal. ”Göta kanal, skitig och smal…” Närå, bara skojar! Det här är häftiga grejor, det!

Livet är kort.

Read Full Post »

Skitdåligt igen, Uppsalabuss (UL)!

Ett inlägg i vilket Tofflan är SKITsur på Uppsalabuss. Igen.

Den 1 september förra året var jag och Fästmön på besök i Kitty Lindstens ateljé. Syftet var förstås att köpa en tavla. Så gjordes också. Efteråt firade vi tillsammans med Kitty och hennes Monica med en middag. Vid tillfället var min hälsporre inte att leka med. Jag hade ont och jag haltade. Dessutom väntade jag på besked om det som fanns i min kropp var litet c eller stort C. Nej, ingen bra höst.

Kitty Lindsten i sin ateljé med tavlan jag köpte, Just nu vill jag leva.

Men vi hade en jättetrevlig kväll – tills vi skulle åka hem. Vi stod som fyra fån och glodde medan Uppsalabussen vi hade tänkte åka hem med bara körde förbi oss trots att vi tydligt gjorde tecken att vi skulle resa med.

Jag mejlade Uppsalabuss (UL) dan därpå – och det hade visst Monica också gjort – för att klaga. Fem dar senare fick jag svar från UL. Ytterligare ett par dar efter det fick Anna och jag, som kompensation, var sitt endagskort. Alltså ett kort man kan åka på hur mycket som helst, även till Arlanda, om man nu skulle vilja det, under en dag.

Endagskort från UL.

Vad Anna har gjort med sitt endagskort vet jag inte. Mitt har legat på bänken i köket. Jag tänkte att jag kanske skulle använda det nån dag när jag är ledig framöver och inte har nåt att göra. Idag när jag dammade tog jag fram det. Av nån anledning vände jag på det. I mikroskopisk gradstorlek på bokstäverna finns några rader text. Jag gissade att texten handlade om hur man ska använda kortet. Det var verkligen svårt att se vad där stod, men efter ett tag lyckades jag läsa nedersta raden – och bli förbannad på UL igen!

Korthelvetet har gått ut!!! Som du ser är bokstäverna mikroskopiska jämfört med min tumme som inte på nåt sätt är abnormt stor.

Jaa, korthelvetet har slutat gälla, för giltighetstiden gick ut efter februari i år. Sex månaders giltighetstid hade kortet. Skitdåligt, tycker jag! Det brukar väl för det mesta vara en giltighetstid på minst ett år på såna här kort. Men UL förnekar sig inte utan är lika dåligt som vanligt. Ett endagskort i kompensation för att ha tvingats halta hem på en ond hälsporre…  Och när man plockar fram kortet för att kolla om man inte ska kunna göra nåt kul med det, har det gått ut.

Så jag gör som jag brukar göra, åker med UL så lite och så sällan jag bara kan. Jag slipper bli frånåkt, jag slipper chaufförer som kör som galningar (ja, för tidtabellerna är för snäva) och jag slipper sitta ihop med människor som stinker. För, och detta skrev jag inte när jag rapporterade om min födelsedag, när vi åkte hem stank det skit på bussen! Nån på bussen satt och fes, helt enkelt. Jag är väldigt åksjuk och skitlukt hjälper ju liksom inte upp måendet. Nu är det ju inte UL:s fel att vuxna människor inte kan uppföra sig, men det blir ju ytterligare ett skäl till att inte åka med UL, som sagt. USCH!

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 31: Augusti och Februari

Alltså, jag gillar augusti! Det är fortfarande sommar, men det börjar bli höst. Februari, däremot, är vinter och grått och kanske slask eller skitkallt. Ingen bra månad alls. Därför, kära läsare, är veckans höjdpunkter sorterade under Augusti och veckans bottennapp under Februari. Det är inte svårare än så här:

Augusti

• Vänner (det är gott nog att ha några få i verkliga livet, än flera hundra på Fejan)
• Bilbakelser (gott och sött och annorlunda)
• En lyckad utflykt (och två nära och kära som fick träffas)
• Silvertejp (såå användbart!)
• Lars Lerin (verkar vara en spännande konstnär! Honom vill jag veta mer om!)

Februari

• Galna grillare som snudd på sätter eld på sina träd (använd för ändamålet avsedd plats, för fan!)
• Fortum (som enligt en säljare inte kollar NIX, men enligt Alexandra Hempel på Kundservice(?) inte behöver det för den uppringde har troligen registrerat sina personuppgifter nånstans)
• En allt mer ensam som kacklar högt och kackar stort i sin lilla bur (skit i mig och sköt dig själv!)
• Journalister som inte kan stava (skitdåligt, ni ska vara proffs!)
• Förluster av vänner (det gör alltid ont, men ibland är det nödvändigt)

Livet är kort.

Read Full Post »

Skitdåligt, Nokia! Och OnOff Uppsala!

Inlägget uppdateras då och då senast den 16 februari på eftermiddagen – se längst ner! Det händer saker, men inte mycket och inte fort, om man säger så…

Nu skäms jag att vara en Nokia mobiltelefonägare! Min tejpade historia håller så länge den håller och när det blir dags för en ny mobil så inte blir det Nokia. Och skälet är följande:

I september förra året köpte Fästmön en ny mobiltelefon. Ingen dyr sak, men den kostade ett par tusenlappar. Nåt hon betalar av varje månad. Hur kul är det då att mobilen, sedan september förra året alltså, varit hos Nokia på lagning två till flera veckor fyra två gånger, före det två gånger på OnOffs egen ”verkstad” sen hon köpte den??? Inte alls.

Mobilen

1. dör, och vägrar starta igen, plötsligt utan att man gör nåt särskilt med den
2. inte reagerar på laddaren
3. kanske startar, men man vet inte för att skärmen är svart
4. om man lyckas få igång den, efter några dar i bästa fall, har den tappat alla inställningar
   med mera…



Mobilen har alltså varit inlämnad för fjärde gången varav två hos Nokia för att den krånglar. Man tror då att Nokia

1. ska skynda sig att hantera ärendet
2. skicka en ny mobil eftersom det uppenbarligen är ett måndagsexemplar Anna har köpt

Idag fick hon så besked efter att hon själv kontaktat inköpsstället sedan det gått liiite för lång tid. Nåt fel är det INTE på mobilen, enligt Nokia.

Skitdåligt, Nokia! En rejäl fet och svart RÖV blir det till er! Aldrig mer Nokia!

En svart bak till Nokia som dröjer med att hantera konsumentärenden och som inte skickar en ny vara trots att det uppenbarligen är nåt bestående fel med den.

                                                                                                                                                      Läs Annas eget inlägg om detta!!!

Uppdaterat: Jag mejlade länken till Nokia och fick inom tio minuter detta svar, något avkodat och förkortat:

Hej Tofflan,
Tack för att ni kontaktar Nokia Care.
Jag kan personligen hålla med om att så får det inte gå till.
Då vi här på den tekniska supporten inte har hand om reklamationer och telefonerna när dem är på reparation så rekommenderar jag att ni lämnar er feedback till vår Garanti & Reklamations avdelning.
Nedan kan ni se kontakt informationen till dem, dem har hand om alla ärende gällande reparationer och reklamationer.
Tycker ni ska lämna er feedback till dem då det betyder mycket för oss att våra kunder är nöjda.
Nokia Customer Care
Stålgatan 11
195 72 Rosersberg
Tel:08-50 100 150
Fax:08-50 100 151
Telefontid: Måndag-fredag 09:00-18:00
E-Post: customer.care@nokia.se
Jag önskar er en trevlig dag. […]
Med vänliga hälsningar,
Therese S Pallin
Nokia Care

Självklart har mejlat Nokias Customer Care i Rosersberg, men inte fått nåt svar än.

Uppdatering 2: Nu har jag fått svar från Nokias Customer Care i Rosersberg. Här följer det, något avkodat och förkortat:

Hej Tofflan,
det var väldigt tråkigt att höra att du/Anna haft dessa problem.
Nu har jag däremot inte någon insyn i vilket ärende det gäller och kan då ej heller kommentera detta.
Har du ett IMEI-nummer på telefonen eller ett reklamationsnummer så kan jag se vad som skett?
Med vänliga hälsningar
Charleene
Nokia Customer Care
Stålgatan 11A
195 72 ROSERSBERG
Tel: 08-50 100 150
Fax: 08-50 100 151
E-mail: customer.care@nokia.se

Jag har vidarebefordrat detta till Anna eftersom jag ju inte har IMEI-nummer eller reklamationsnummer. 

Uppdatering 3: Anna och Nokia har nu haft kontakt. Nokia menar att de inte har fått tillräckligt utförlig information om felen. Mobilen har för övrigt legat på inköpsstället, det vill säga OnOff i Uppsala, ett par veckor utan att Anna har fått veta det, dit Nokia har återsänt den i början av månaden. Ärligt talat börjar jag undra om det inte ska delas ut en svart bak även till OnOff… Överenskommet med Nokia är nu att Anna ska precisera mera de olika felen och att OnOff för femte tredje gången ska skicka in telefonen till Nokia, för femte gången på lagning totalt. Jag kan inte hjälpa det, men det känns liiite som om Nokia skyller ifrån sig även om jag inte kan förstå hur affären har kunnat låta en kunds lagade (?) mobiltelefon ligga utan att kontakta kunden…

Uppdatering 4: När Anna så fått sin LÅÅÅNGA och väl preciserade fel-lista, med alla datum vi varit till OnOff etc, ringde hon till OnOff. Naturligtvis hade säljaren, som är hennes kontaktperson, gått för dagen. Och är kanske ledig i morgon, onsdag… Avtalat är nu att säljaren på OnOff ska ringa Anna snarast så att mobilen, tillsammans med hennes fel-lista, skickas en femte tredje gång till Nokia, en femte gång på lagning totalt.

Uppdatering 5: Annas senaste blogginlägg om eländet…

Uppdatering 6: Säljaren på OnOff har ringt Anna. Enligt överenskommelse har Anna mejlat över en lista med alla felen sen mobilen köptes DEN 4 SEPTEMBER 2010. Denna lista skickas sen tillsammans med mobilen till Nokia. Igen. Här är Annas inlägg om detta.

Uppdatering 7: Rättelse: Efter en viss genomgång har det visat sig att mobilen först varit insänd på lagning hos OnOff:s egen verkstad två gånger och först därefter två gånger hos Nokia på lagning. Idag, förhoppningsvis, skickas mobilen en tredje gång på lagning till Nokia, en femte gång totalt sätt. Och nu kan man ju verkligen börja undra över hur OnOff skött ärendet…….

To be continued…

Read Full Post »