Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Böcker’ Category

Ett inlägg om en bok.


 

HatI mars fyndade jag en inbunden bok på Röda Korset för endast 20 kronor. Det var en bok jag inte ens visste fanns, för jag trodde att jag hade läst Inger Jalakas samtliga böcker om polisen Margareta Nordin. Men Hat, som kom ut redan 2009, hade jag missat. I natt läste jag ut boken.

Titeln på boken är verkligen den rätta! För mellan dess pärmar ryms mycket att av den varan. Vi får följa en skötsam ung kille på helt fel vägar. Rasism och bögknackeri och sexuella trakasserier på jobbet. Och så mitt i allt poliserna Margareta och Camilla som är ett par. Ett ganska omaka par.

Det är svårt att beskriva handlingen i den här boken – det händer så mycket i den. Skrämmande och sorgliga saker, starka känslor. Handlingen utspelar sig i Göteborg, men boken avslutas under Pride i Stockholm. Lite grann ler jag när jag läser om en Golden lady. Men sen tar det otäcka över.

Jag gillar Inger Jalakas sätt att skriva. Språket är direkt och det känns som om jag är med i vissa skeenden. Givetvis var jag på Pride 2009 och det påverkar mig naturligtvis. Det är synd att Inger Jalakas inte har fått så mycket uppmärksamhet. Hon skriver riktigt bra böcker, nämligen. Hennes deckare är otroligt realistiska.

Det jag inte gillar med Hat är slutet. För jag vill läsa fortsättningen! Men boken kom som sagt ut 2009 och det är sex år sen… Det verkar inte troligt att det kommer nån fortsättning. Suck!

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett på bättringsvägen-inlägg.


 

Sjukling

Sjuklingen Sicko vilar solig (?) på solkudden ovanpå sjuksängen (även benämnd gästsängen och Mammas säng.)

Nu är det fredag och jag börjar långsamt hitta tillbaka till de levandes värld. Men jag ska ärligt säga att jag var bra borta i ett par dar och jag är fortfarande inte frisk. Jag mår i alla fall bättre. Idag har jag varit uppe i över en timme och suttit vid datorn för att administrera. Det är segt. Jag är seg. Men det går. Allting går. Det finns inget som heter sjuk när du är arbetssökande, dessutom. Sen kan den som inte vet bättre få tro och föreställa sig annorlunda.

Det finns många som tycker olika saker om mig. En del säger faktiskt att jag är snäll och givmild. Det senare har jag nu bevisat genom att dela med mig av mitt virus till Fästmön. Det började med hosta och huvudvärk igår kväll och i morse gick det inte att komma iväg till jobbet. Så nu är vi två som stönar och hostar här hemma.

Torsdagsmiddag

Torsdagstrollerimiddag. Men pfeferoni är inte att rekommendera för den som har en sårig strupe.

Jag är emellertid friskast och ska idag försöka hasa över till Tokerian. Det går nämligen mest åt filmjölk när man har det här viruset. Svalt slinker det ner genom hostrivna strupar. Vindruvor var ett fint och gott tips från vännen FEM. Men asken är slut för länge sen och igår var det ingen av oss som orkade handla. Igår kväll lyckades jag i alla fall trolla fram nån sorts middag bestående av olika saker från kylskåpet. Det är emellertid inte att rekommendera att äta pfeferoni när halsen är som ett sår.

Ett friskhetstecken för min del var att jag orkade läsa igår. Jag läste och recenserade Sally, jag läste ut Sonjas hemlighet och jag började läsa en bok som mycket passande heter Hat och är skriven av Inger Jalakas. Jag har läst alla Inger Jalakas böcker om den lesbiska polisen Margareta Nordin förut, men denna hade jag missat. Vilken tur att jag kunde fynda den för en Selma hos Röda Korset!

Slutligen kan jag glädja mig åt att mitt till DM-nämnden anmälda ärende om att Dagens Nyheter ringer mig trots NIX på min mobil är avgjort. Jag fick just nu beslutet. Så här står det bland annat:

[…] DM-nämnden finner att AB Dagens Nyheter brutit mot god sed vid direktmarknadsföring, eftersom man ringt en konsument vars nummer var infört i spärregistret NIX-Telefon, och inga undantag från förbudet att ringa var tillämpligt. DM-nämnden finner vidare att AB Dagens Nyheter även handlat i strid mot god sed vid direktmarknadsföring, genom att ha kontaktat anmälaren trots att konsumenten uttryckligen begärt att inte bli kontaktad igen. DM-nämnden finner vidare att AB Dagens Nyheter brutit mot god sed genom att inte inkomma med ett yttrande […]

Min hand

I’ve got the power! Hoppas jag…

Tofflan vs. Telefonförsäljare 1 – 0, alltså. Och det återstår fler matcher att vinna…

 

Som sagt, ilskan är tillbaka och det är ett friskhetstecken. Dessutom, hellre ilska än tårar. Nu ska jag kolla om jag kan få i mig lite fil, ta en dusch och sen hasa över rondellen.

 

 

 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Sonjas hemlighetFör lite mer än ett år sen blev jag rekommenderad att läsa och läste Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg. Jag var ganska snipig i mitt blogginlägg om boken sen. Avundsjuk på dem som plötsligt fick massor av pengar. Och så var det ju jättemycket heterosex i boken. Jag tvekade om jag skulle våga låta mamma läsa den. Inte för att hon är pryd utan för att jag är det. Och mamma läste och gillade och köpte bok nummer två, Sonjas hemlighet, som jag lånade i påskas och nu har läst. (Mamma har för övrigt köpt ytterligare en bok av Åsa Hellberg!)

Den här gången har Rebecka, Maggan och Susanne – de som ärvde sin väninna Sonjas förmögenhet – bestämt sig för att skriva en bok om Sonja. De tar hjälp av Kicki och Fredrik som ska göra research för boken. Ganska snart inser samtliga inblandade att den däringa Sonja, henne kände de inte alls. För var det nån som hade hemligheter så var det hon. Och vad har familjen Swinton med Sonja att göra?

Man kan lugnt säga att det här är en bok med många trådar. Under läsningen funderar jag hur författaren ska få ihop dem alla i slutet. Men hon får faktiskt det och det är imponerande. Vissa kapitel känns lite snabbskrivna. Samtidigt, en romantisk komedi ska väl få vara lite lättsam?

Toffelomdömet blir högt!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en barnbok.


 

Trixigt SallySally rules! Det kan jag helt klart konstatera efter att ha läst två Sallyböcker numera. I Anna Ehns och Mia Öströms nyutkomna Trixigt, Sally! är den smarta tjejen med de stora visionerna – och den jobbigaste familjen – tillbaka. Och nu vet Sally vad hon ska bli när hon blir stor: cirkusartist.

Tillsammans med kompisen och parhästen Rakel piffar Sally sin hamster Minus. Rakels statyundulat Barbro sitter stilla och tittar på. Förkylda hockeysyrran brakar in och kastar snoriga papperstussar överallt. Sen kommer mamma som bara glor på sin mobil. Jaa, Sallys familj är verkligen o-cirkus. Därför drar Sally och Rakel till en riktig cirkus där de naturligtvis råkar ut för en massa spännande saker som hästbajs och elefantsnablar – och en cirkusdirektör som inte kan trolla. Och då uppstår ett verkligt krisläge!

Trixigt, Sally! är minst lika rolig som föregångaren, Stjärnklart, Sally!. Språket är rappt och det enkla i det gör boken så rolig. Jenny Karlssons illustrationer passar dessutom perfekt till texterna. Det är såna där bilder man kan titta på igen och igen och upptäcka nya saker, vare sig det gäller den lilla flugan som cirkulerar över hästbajset, syrrans snoriga papperstussar som Minus gladeligen tuggar i sig eller apan som skrattar när clownen på styltor faller eller… Äh! Jag tycker att du ska köpa boken – till dig själv eller din sex- till nioåring och sen läsa den.

Tack, Opel förlag, för recensionsexemplaret!


Toffelomdömet blir självklart det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


För dig som är piggelin är det release i kväll den 23 april kl 18 – 20 på Drottninggatans bokhandel här i Uppsala. 

Den 30 april är det bokprat på F-3 på Stadsbiblioteket i Stockholm.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tillfrisknande inlägg.


 

håriga ben

Kanske inte helt på benen, men på knäna i alla fall. Och jag har för övrigt aldrig i hela mitt liv rakat mina ben. //Avd för Seriös Information.

Man kan inte säga att jag är på benen. Men på knäna, i alla fall. Och det är en framgång. Värst just nu är illamåendet och led- och muskelvärken. Hostan har dämpat sig något och i stället har jag blivit förkyld. Fast när jag hostar är jag på väg att tuppa av. Bäst av allt är att febern känns betydligt lägre idag. Så förhopp-ningsvis går det åt rätt håll.

Jag har administrerat en del nu på förmiddagen och känner att krafterna börjar sina. Igår eftermiddag kom ett telefonsamtal där jag fick order om att vila och strunta i vissa saker. Samtidigt kände jag att min situation togs på allvar och att jag nånstans inte lär hamna på alldeles bar backe i livet. Det är sånt man ligger och oroar sig för när man är sjuk.

Idag blåser det friska vindar. Utanför arbetsrumsfönstret ser jag ett gäng som fikar på en uteplats. Det verkar vara varmt, med andra ord. Jag behöver ta en tur till soprummet, det få bli dagens friska luftintag. Om jag orkar, vill säga. Vidare behöver mina stackars krukväxter få vatten. Bara det känns nästan för mycket. Jag är verkligen helt slut…

Trixigt Sally

Humor på min nivå, tror jag.

Inte har jag lyckats ta till mig några nyheter heller på flera dar, men jag vet i alla fall att det idag, den 23 april, är världsbokdagen. Den dagen tänker jag fira med att försöka läsa Sally-boken jag fick för recension från Opal förlag häromdan. Är det nån som är piggare än jag är det bokpremiär med författarna Anna Ehn och Mia Öström i kväll klockan 18 – 20 på Drottninggatans bokhandel här i Uppsala. Även om det är en barnbok minns jag att jag skrattade gott åt den första Sally-boken. Men jag har ju fått höra att jag har barnslig humor, så vem är förvånad. Jag hoppas att människan som sa det är nöjd med att ha tagit sig rätten att ha så många åsikter om en person som h*n aldrig har träffat i verkliga livet. Människor är rätt makalösa ibland.

Fästmön säger att hon har ärenden nere på stan. Kan inte förstå varför… Sen ska hon en tur till Himlen och vidare på en kulturafton i skolan, ett evenemang som jag missar för andra året i rad. Förra året jobbade jag ju. Ja, jag har jobbat då och då ifall det var nån som inte trodde det.

Nä, jag börjar baske mig bli friskare, för ilskan är tillbaka. Och bättre arg än ledsen. För även mina tårar har ju hånats av Kreti & Pleti. (Varför just jag är så intressant att racka ner på undrar jag ständigt och jämt.) Vilken tur att ni har så fantastiska liv själva. Men frågan är om ni har så goa vänner som jag har som bryr sig om på olika sätt och erbjuder rätt sorts hjälp när det verkligen behövs. DET kan ni gärna få vara avundsjuka på!

Men om nu jag ska fira världsbokdagen med att läsa en barnbok, hur ska DU fira dagen idag??? Skriv gärna några rader och berätta, för idag ska jag försöka orka sitta upp lite längre stunder.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett citerande inlägg.


 

Redan igår läste jag följande rader, men valde att spara citatet till idag av olika skäl:

[…] ett av hennes intressen var mat som andra lagade […]

Källan är Åsa Hellbergs bok Sonjas hemlighet. Men det kunde ha varit jag som uttalade orden! Mat är godast och bäst när andra än jag lagar den. Då är den riktigt intressant. (<== självironi)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vårdande och krämpande inlägg samt ett inlägg i vilket somliga skaffar en tron.


 

Vi började dagen med ett besök i vården. Ja, det var ett planerat besök och inget akut. Det dumma var bara att jag vaknade med hosta (inte heller anledningen till besöket) och när vi kom hem från besöket i vården skadade Fästmön en av sina söta små tår (nej, tyvärr fick jag inte fota). Hostan beror säkert på att nån i närheten har grillat eller rökt i smyg. (Närå, jag håller på att åka på en infektion.) Tån egenvårdades med kylklamp. Ovanpå detta har vi båda två ont i ryggar och axlar. Nåja, jag säger som min morfar:

Det går över om 100 år!

På förmiddagen hade vi en träff med Annas snälla mamma. Jag behövde tanka på vägen dit och det gick utan problem, för en gångs skull (pumparna brukar alltid stänga av och hålla på och krångla). Clark Kent* måtte vara en riktigt bensinsnål herre eftersom den tanken som nu behövde påfyllning var den jag fyllde upp i Metropolen Byhålan i påskas! Medan jag tankade vilade jag ögonen på två Volvobilar från olika år… Det var bättre förr, är min åsikt.

Amazon o ny Volvo

Volvo och Volvo… Men ärligt, Amazonen är finast, tycker jag!


Vår träffpunkt var parkeringen
Myrorna i Boländerna. Annas snälla mamma och L var redan på plats. Vi väntade några minuter innan affären öppnade. Och tänk! Den svarta bästefåtöljen, som Anna provsatt i lördags och sen har längtat efter resten av helgen, fanns kvar! Priset för denna skinnfåtölj var endast en hundralapp. Då kan Anna rättmätigt skryta om att hon har gjort ett fynd! Vi fick hjälp att bära ut fåtöljen i Annas snälla mammas bil. Det var skälet till att I och L var med – deras bil är högre och har till och med svalt ett badkar en gång, berättade I. Annas bästefåtölj stod som en tron och fick resa ända till Himlen.

Fåtölj i Annas mammas bil

En riktig tron till Anna – för bara en hundring!

 

Inte heller jag kom lottlös från träffen! Annas snälla mamma hade med sig en kasse böcker ur vilken vi fick välja och vraka innan påsen lämnades in på Myrorna. Nu kanske du förstår varför Annas snälla mamma alltid benämns just snäll? Anna tog en bok, jag tog dessa tre:

 Dödsdomen Lanthandlerskans son Häxan

Tre böcker fick jag av Annas snälla mamma: Dödsdomen, Lanthandlerskans son och Häxan.


Men… det fanns ett litet aber 
med Annas nya bästefåtölj: den behövde ben. Eftersom Anna inte börjar jobba förrän senare i eftermiddag, tog vi svängen om IKEA. Där inhandlade Anna fyra träben som förhoppningsvis passa. Annars får vi väl använda dem på oss själva. Vi träffade en bekanting i kassan som köpte en madrass. Jag förstod vad hon skulle ha den till och sa

Vi har köpt träben! Och vad du ska göra fattar jag nog, ligga!

Vi orkade naturligtvis inte åka ut till Himlen igen med benen, utan det blev New Village. Benen får provas en annan dag – Anna ska till Förorten ett par gånger den här veckan, så tillfälle finns. Som tack för att jag hade kört och burit (nej, fåtöljen var faktiskt inte tung!) samt som en förtida födelsedagspresent fick jag den fina Orreforsskålen som jag hade tittat på i lördags, men inte köpt. Nu har de tu blivit tre på mitt matsalsbord. Tack, sötnos!

Tre Orreforsskålar

Den största fick jag idag av Anna.


Jag har tillbringat en stund 
i mobiltelefonen och samtalat med En Myndighetsperson. Oron är tillbaka och dessutom är jag förbannad och upprörd. Mer än så säger jag förstås inte öppet. Men klarspråk är visst nåt som alla myndigheter inte använder. Samtidigt tycker jag att det är en stor skillnad mellan att uppfylla krav (och därmed beslut) samt preliminära beslut.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 384 andra följare