Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘blek’

Ett inlägg om möten och solsken och böcker, förstås, men ingen sång.


 

Träd

Ett träd jag passerade under idag.

Den här måndagen visste jag skulle innebära en massa möten. Ärligt talat känns det ju inte så… lockande… när solen plötsligt dyker upp och det blir runt 26 grader varmt… Då får en se till att en tar en stund då och då ute i friska luften och i solskenet. Jämfört med en del på jobbet såg jag redan i morse hur fruktansvärt blek jag. Lustigt nog ser jag ut som en tomatsoppa i ansiktet på mitt Campuskort. När det togs var jag väl ännu blekare… Mitt Photoshoppande är inte alltid lyckat. Eh… ja… Därför får du glo på en helt oredigerad bild av ett träd jag passerade på väg till ett möte idag.

Dagens möten

Dagens möten. Det ser ut som om jag hade jag ett par timmar mötesfritt på eftermiddagen, men så blev det inte riktigt.

Dagens möten handlade till stor del om introduktion och information till mig som nyanställd. I morse fick jag en rejäl dragning av avdelningschefen om vår organisation och vad vår avdelning jobbar med. Just när jag tror och tycker att jag får grepp om saker och ting… förlorar jag det och allt känns snurrigt. Därför föreslog jag att jag ska träffa enhetschefer, men också teamledare och team för att prata med dem om kommunikation, förväntningar, texter som behöver uppdateras etc. Det vann gehör och tack vare ett spontant möte på eftermiddagen bokade jag mitt första möte med två team. Vidare satte jag min enhetschef i arbete och såg till att jag blev inbjuden till ett teamledarmöte på torsdag. Sen blev jag kallad till ett arbetsmöte i morgon förmiddag och så ska jag delta i stabsmöte på tisdagseftermiddagen. Jorå, de sa att det var många möten, men nu känns det mest som om alla möten snurrar till saker och ting för mig… När ska jag jobba, typ? Jag har möten inbokade redan nu fram till midsommar…

Ett av dagens möten var i en del av Uppsala som jag hittills sällan har besökt. När jag pluggade vid universitetet var jag understundom i krokarna, men idag passerade jag och N, som var modig nog att våga samåka med mig, en helt underbar park som gått mig förbi alldeles. Vasaparken är sannerligen en oas i Uppsala och ganska centralt belägen, fast ändå inte i centrum. Här finns allt ifrån lekparker och grönytor till svanar och ett museum. Och en del av byggnaderna intill parken är otroligt vackra!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Mötet nere på stan gav emellertid inte så mycket
, men jag fick ändå ett par saker jag ville kolla upp när jag kom tillbaka till jobbet. Och på vägen hem passerade vi huset jag ska till i morgon förmiddag på mötet – och huset vi ska flytta till om ett år. Vidare hann jag mejla en tänkbar ny a-kassa och dito fack. A-kassan överraskade med att svara på mina mejl (följdfrågor) och det bådar gott. Sånt är jag inte van vid från Akassan Vision, där de har varit inte bara otrevliga utan också ganska usla på det där med kommunikation. Inte vet jag om eller när jag får min sista ersättning från dem heller, förresten. Jag betalade en räkning nyss och då såg jag däremot att jag får lön på onsdag. Tänk, jag får lön för knappt tre veckor i maj och det är ändå dubbelt så mycket netto som jag fick från a-kassan på en månad… Jag känner mig som en miljonär!

Paket fr Bokus

Ett paket från Bokus med två Mors dags-presenter och en bonusmorsabok hade knölats in i min postbox idag.

Arbetsdagen tog slut nästan lika snabbt som den började. Hemma i postboxen hittade jag TVÅ paket. Det ena var från Bokus och innehöll två Morsdags-presenter (och en liten pocketbok till mig själv – jag är ju trots allt bonus-morsa!). Därför blev jag tvungen att springa över till Tokerian, köpa postpåse och posta presenterna så de hinner fram till lilla mamma före helgen. Eftersom Bokus förutsätter att gamla tanter använder modern teknik fick paketen ta omvägen om mig samtidigt som detta dessutom alltså kostade mig 45 kronor för ett nytt porto. Vilken tur att jag har råd. Synd att Mors dags-pakets-idén från Bokus faller på så platt bara. Minuspoäng igen.

Men i min box fanns också ett annat paket. Från Hoi förlag kom Susanne Ahlenius nya bok, Dödligt dubbelspel. Jag läste hennes första bok i den blivande trilogin i höstas och gillade den. Böckerna tillhör genren erotic crime och jag var lite orolig om jag skulle palla det, pryd som jag är. Det gick hur bra som helst med Dödlig åtrå, så tvåan ska väl också funka. Ett recensionsexemplar är detta och boken står i tur att bli läst och omskriven efter Martin Falkmans Tunneln i slutet av ljuset som jag läser just nu och som jag också ska recensera.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Så… Nu ska jag ta ett par mackor
och läsa lite med blyertspenna i handen. Jag är nöjd att jag har fått iväg Mors dags-presenterna, glad för övriga böcker jag får tillgång till och tacksam – varje sekund! – för mitt nya jobb. Men störst av allt är kärleken och jag får alldeles för lite av Fästmön för tillfället!!!
 

PS Tack vare alla möten idag fick jag tid att systemuppdatera såväl min privata mobil som tjänstemobilen. Sånt tar ju som bekant lite tid, men under möten använder jag inte mina mobiler.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett matigt inlägg.


 

Bränt rostbröd

Jag kan inte ens rosta bröd.

Ja nåt Under är jag verkligen INTE – särskilt inte i köket. Om jag finge välja skulle Fästmön laga all mat vi äter tillsammans. Men det är ju inte rättvist. Så ibland gör jag små försök. Fast jag lagar aldrig mat från grunden, det kan jag inte. Jag har inte det intresset heller.

Jag kan inte ens rosta bröd utan att göra fel. I morse blev de två första skivorna alldeles för bleka, så de kördes ”lite till”. Då blev de brända. Anna tyckte synd om mig och rostade ett par nya brödbitar, allt medan jag skrek:

Matsvinn! Matsvinn!

(Inte Försvinn! Försvinn!)

Med gemensamma krafter försökte vi sen lura Elias att äta hemgjord pizza med räkor på. Klart han upptäckte det! Det gick inte ens att få honom att prova lite och säga att det är Bröderna Katts favoritmat. Räkorna upptäcktes och lämnades kvar.

Räkor kvar på tallriken

Räkorna upptäcktes och lämnades kvar.


Nu börjar det gå mot kväll 
och jag är hemma i New Village igen och mår skit (kan man göra annat när man bara för höra hur dålig man är och när ens åsikter inte vill förstås?). Nej, jag är inte mycket värd på sina håll, men jag är i alla fall älskad av den enda som räknas.

Och nu ska detta UFO snart göra entré i sitt eget kök och försöka få till nån middag. Jag hittade frysta kycklingburgare på ICA Solen till ett bra pris, så jag tänker vända en sån i stekpannan. Den billiga torsken jag också köpte får gosa i frysen ihop med laxen jag fyndade häromdan. Jag har kanske inte blivit nåt Under i köket, men jag har blivit rätt bra på extrapriser!

Ha en fin kväll och säg nåt snällt till nån i stället för att vara elak eller oförstående och bara hävda din rätt! Det finns alltid en orsak till att människor är som de är.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett soligt inlägg.


 

Tänk att jag tog mig i mitt kraglösa linne och gav mig ut för att få lite D-vitamin. Sol och ljus är inte heller fel. Det är dessutom gratis. Jag läste i min bok på gång om en nördig typ som bara sitter vid sin dator och tittar på kartor. Blek och glåmig är han, och endast en av dygnets 24 timmar lämnar han sitt rum – för att äta. Sån vill jag inte bli. Men kufisk är jag ju förstås redan. Och rädd för världen utanför. Är du?

Men innan dess köpte jag min första sms-tågbiljett för min lilla utflykt till verkligheten i morgon. Tio minuter efter köpet hade jag biljetten i min ajfån. Inte alls svårt och inte alls dumt! Det enda dumma är att det inte går att köpa öppna returbiljetter. Tror jag…

Vädret är riktigt somrigt idag. Det är både varmt och soligt. En svag vind blåser – och den är väldigt skön. Jag traskade nästan fyra och en halv kilometer idag. Inte på nån rekordtid alls – knappa åtta månaders stillasittande i bil eller vid jobbdatorn har inte precis gjort underverk med konditionen… Men det viktiga var att jag klarade av den sträcka jag hade tänkt mig OCH att ingen av mina hälsporrar gjorde sig påminda! Inte än, i alla fall…

Det blev en fin tur. Jag påmindes om att livet är en gåva och att jag har valt livet och ljuset framför det andra. Det där jag inte vill tänka på just nu utan har stoppat långt inuti mig. För idag är det ju MIN dag…

Här är några bilder från min promenad:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om gammal vänskap. 


Den som tror att god vänskap
inte kan överleva många, många år tror fel. I skrivande stund är jag både glad och rörd för jag har just pratat med min hafti, min syster, på tigrinja. OK, hon är rätt brun och jag är rätt blek, men hon var min glada, glada hafti en gång i forntiden när vi bodde i studentkorridor. Jag snackar 1980-talet…

Glad solros

Min hafti, fortfarande lika glad, precis som då.


Häromdan,
på en av mina promenader, träffade jag en av våra gemensamma vänner. Det var som om åren stått stilla – och ändå inte! Jag fick mobilnumret till min hafti och i kväll skickade jag ett första sms. Det dröjde en stund, sen kom svar. Och lite senare ringde min hafti. Det var såå roligt! Det går inte att beskriva!

Jag fick veta, i stora drag, vad som hänt sen mitten av 1980-talet. Men inga detaljer. Dem sparar vi tills vi ses. För ses ska vi även om min hafti inte längre bor i Uppsala.

Hade, kilte, celeste…Afgraki, hafti Rozina, afgraki! Natki gadz tsobo. Ane adgi. Sihi hafti. Ane gudjuff maakorr aleki. Owai! Ati!


Livet är kort.

Read Full Post »

Dagen började med en rejäl sovmorgon – för somliga. Andra vaknade nio minuter över åtta och låg och snurrade ett tag i sängen. Skämt åsido, så farligt var det inte, vi satt ju trots allt uppe till klockan två i natt och glodde på film. Jag har haft ont i magen idag och jag tror att det är bråcket på magmunnen som är uppkäftigt. Annars mår jag toppen! Idag har jag nämligen haft jeans på mig för första gången sen den 12 december. Känner mig nästan normal. Fast jag ser i spegeln att jag är rätt blek och jag rör mig sävligt som en hundraåring. Men ändå. Det går framåt!

Idag var ursprungliga tanken att vi skulle ta en liten promenad till Tokerian. Fast jag hade lovat Anna en tack-för-hjälpen-klapp, så vi tog bilen och fixade en sån. På väg ut ur huset träffade vi Lucilles man och när vi senare kom till Tokerian träffade vi Lucille själv. Uppenbarligen tar de inte bilen dit som vi, utan kånkar och bär var sina lass! Rolig familj, det där! (Det tar fem minuter att gå till Tokerian.)

Guldtomte

Tomten höll utkik.


Jag ringde till mammakusinen B:s man
idag på förmiddagen för att önska gott slut på det gamla året och gott nytt år. Hade precis lagt på så ringde Annas snälla mamma. Innan vi for ringde jag min egen mamma. Som nån så gärna deklarerar kommer familjen i första hand. Utan den hade jag inte klarat mig igenom det jag har gjort nu. Förutom ett fåtal vänner har de flesta, som vanligt, lyst med sin frånvaro. Och faktum är att det inte gör ont längre, det var ju bara att vänta. Alla har sitt och jag har mitt.

Amaryllisen jag fick av Anna har ännu inte slagit ut. Men titta så den är på gång! Det blir minst fem klockor – till att börja med, tror jag!

Amaryllisen 31 dec 2012

Sprängfärdig!


Efter vår lilla shoppingtur
– tack och lov var det inte mycket folk varken där klappen skulle inköpas, på Tokerian eller apoteket – fixade vi fika. Vi hade ju kanelbullar och hallongrottor kvar från igår. Och så hade vi var sin trisslott som mamma hade skickat i julkortet till oss.

Trisslotter

Var sin trisslott.


Vi skrapade och drömde och planerade
vad vi skulle göra för våra vinster. Fast det var bara en av oss som vann – Anna. Två nya lotter, tror jag det blir för vinsten.

Nu står Anna i köket och gör Västerbottenpaj. Jag har gått ut med två soppåsar alldeles på egen hand och överlevt. Mitt bidrag till nyårssupén gjorde jag ju redan igår, Alséns röra. Till förrätt har vi laxpaté. Huvudrätten består av ovan nämnda paj samt kräftor – om dessa nu tinar. Jag glömde nämligen ta fram dem ur frysen igår kväll, så nu ligger de i kallt vatten. Till dessert blir det Annapannacotta med hallon från Slottet och blåbär från Djurö. Röran äter vi nog till allt, för den består bland annat av gravad lax. Jag vet inte riktigt när middagen serveras, men det mousserande vinet är väl kylt, liksom vitvinet. Mellan varven blir det väl lite TV och framåt tolvslaget ska vi försöka oss på att få iväg en lykta upp mot himlen.

Gott Nytt År önskar jag alla läsare! Vi ses igen nästa år. Men glöm inte bort att livet är kort. I morgon kan det vara försent att höra av sig till gamla moster, vännen eller vem det vara månde som kanske är ensam.

Read Full Post »

Molnen hopar sig, men en liten fotorunda med Ajfånen blev det på lunchen. En del bilder blev bättre än andra. Det gäller att testa och att lära sig var avtryckaren sitter så man inte hamnar i startläge, typ… Och så ska det inte lysa nån röd lampa, har vi lärt oss, Fästmön och jag, för då FILMAR man. (Två blåsta blondiner…)

Först en försiktig grön växt. Zooma med fingrarna känns inte helt rätt…


Testar en annan färg,
lite rosalila blomma och ganska nära.

Nja, sisådär… Inte riktigt skarp…


Hösten har ju många färger!
Testade att fånga några av dem – tillsammans med ett häftigt hus på området.

”Hösthus” kallar jag den här bilden.


Lite orange måste ju vara med.
Men frågan är om den här bänken verkligen går att sitta på…

Går den att sitta på?


En liten blomma till,
med vidhängande bi.

Orange blomma med bi. För mycket gult och rött i bilden. Suck…


Huset jag jobbar i är lite fulsnyggt.
Här försökte jag fånga en del av det, men solen gjorde färgerna bleka. Då gjorde jag bilden svartvit, i Photoshop!

Inte mycket färg här, inte…


Nej, kanske jag
ska läsa snabbguiden… Det verkar ju stå mitt namn på den…

Hurtigstart. För du ska ju inte tro att det finns nån snabbguide på svenska eller nån bruksanvisning. Sånt får man ladda ner från nätet…


Mitt första omdöme
om bilderna och kameran i Ajfånen är…

sisådär

Men gissningsvis blir jag bättre med lite övning.


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är en blek morgon. Dimmigt och immigt och snorhalt. Jag är så trött att jag nästan inte orkar stå eller gå, det känns ganska obehagligt. Får hoppas att det går över under dan. Tills vidare skyller jag på att det är fredag.

Dagens första möte blir en kombinerad intervju och diskussion kring webb och intranät. Säkerligen ett intressant möte som lär ge mig mera jobb. Det gillar jag! Jag hugger på allt! (Åtminstone allt som jag tror att jag klarar av…)

Stoppa sprutnålen i nåt dött i stället för i mig! 


Vårt konferensrum
har i skrivande stund besök från företagshälsovården. Det vaccineras, mot influensa, tror jag. Jag gillar inte vaccin som känns onödiga. Se bara hur det gick med svininfluensavaccineringarna! Visst, sex liv räddades, men hur många fick svåra och livslånga biverkningar? Var är dessa siffror från de ansvariga??? Kan man lita på siffrorna i media? Och jag som varnade flera gånger här på min blogg att det var bristande information från den som är ansvarig för vården i vårt län och dåliga möjligheter till kommunikation. För övrigt var de ansvariga först med att vaccinera sig – trots att de inte tillhörde några som helst riskgrupper. Pinsamt! Om jag inte minns fel var det lokalblaskan som skötte frågor och svar här och inte den verksamhet som är ansvarig för vård i länet… Nu visar det sig att ingen riktigt kände till vad man pådyvlade svenskarna…

Solen tittar fram. Jag ska förbereda mitt möte och inte gå igång på idioti i vården.

Read Full Post »

Older Posts »