Mötesmåndag

Ett inlägg om möten och solsken och böcker, förstås, men ingen sång.

---

 

Ett träd jag passerade under idag.

Den här måndagen visste jag skulle innebära en massa möten. Ärligt talat känns det ju inte så… lockande… när solen plötsligt dyker upp och det blir runt 26 grader varmt… Då får en se till att en tar en stund då och då ute i friska luften och i solskenet. Jämfört med en del på jobbet såg jag redan i morse hur fruktansvärt blek jag. Lustigt nog ser jag ut som en tomatsoppa i ansiktet på mitt Campuskort. När det togs var jag väl ännu blekare… Mitt Photoshoppande är inte alltid lyckat. Eh… ja… Därför får du glo på en helt oredigerad bild av ett träd jag passerade på väg till ett möte idag.

Dagens möten. Det ser ut som om jag hade jag ett par timmar mötesfritt på eftermiddagen, men så blev det inte riktigt.

Dagens möten handlade till stor del om introduktion och information till mig som nyanställd. I morse fick jag en rejäl dragning av avdelningschefen om vår organisation och vad vår avdelning jobbar med. Just när jag tror och tycker att jag får grepp om saker och ting… förlorar jag det och allt känns snurrigt. Därför föreslog jag att jag ska träffa enhetschefer, men också teamledare och team för att prata med dem om kommunikation, förväntningar, texter som behöver uppdateras etc. Det vann gehör och tack vare ett spontant möte på eftermiddagen bokade jag mitt första möte med två team. Vidare satte jag min enhetschef i arbete och såg till att jag blev inbjuden till ett teamledarmöte på torsdag. Sen blev jag kallad till ett arbetsmöte i morgon förmiddag och så ska jag delta i stabsmöte på tisdagseftermiddagen. Jorå, de sa att det var många möten, men nu känns det mest som om alla möten snurrar till saker och ting för mig… När ska jag jobba, typ? Jag har möten inbokade redan nu fram till midsommar…

Ett av dagens möten var i en del av Uppsala som jag hittills sällan har besökt. När jag pluggade vid universitetet var jag understundom i krokarna, men idag passerade jag och N, som var modig nog att våga samåka med mig, en helt underbar park som gått mig förbi alldeles. Vasaparken är sannerligen en oas i Uppsala och ganska centralt belägen, fast ändå inte i centrum. Här finns allt ifrån lekparker och grönytor till svanar och ett museum. Och en del av byggnaderna intill parken är otroligt vackra!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mötet nere på stan gav emellertid inte så mycket, men jag fick ändå ett par saker jag ville kolla upp när jag kom tillbaka till jobbet. Och på vägen hem passerade vi huset jag ska till i morgon förmiddag på mötet – och huset vi ska flytta till om ett år. Vidare hann jag mejla en tänkbar ny a-kassa och dito fack. A-kassan överraskade med att svara på mina mejl (följdfrågor) och det bådar gott. Sånt är jag inte van vid från Akassan Vision, där de har varit inte bara otrevliga utan också ganska usla på det där med kommunikation. Inte vet jag om eller när jag får min sista ersättning från dem heller, förresten. Jag betalade en räkning nyss och då såg jag däremot att jag får lön på onsdag. Tänk, jag får lön för knappt tre veckor i maj och det är ändå dubbelt så mycket netto som jag fick från a-kassan på en månad… Jag känner mig som en miljonär!

Ett paket från Bokus med två Mors dags-presenter och en bonusmorsabok hade knölats in i min postbox idag.

Arbetsdagen tog slut nästan lika snabbt som den började. Hemma i postboxen hittade jag TVÅ paket. Det ena var från Bokus och innehöll två Morsdags-presenter (och en liten pocketbok till mig själv – jag är ju trots allt bonus-morsa!). Därför blev jag tvungen att springa över till Tokerian, köpa postpåse och posta presenterna så de hinner fram till lilla mamma före helgen. Eftersom Bokus förutsätter att gamla tanter använder modern teknik fick paketen ta omvägen om mig samtidigt som detta dessutom alltså kostade mig 45 kronor för ett nytt porto. Vilken tur att jag har råd. Synd att Mors dags-pakets-idén från Bokus faller på så platt bara. Minuspoäng igen.

Men i min box fanns också ett annat paket. Från Hoi förlag kom Susanne Ahlenius nya bok, Dödligt dubbelspel. Jag läste hennes första bok i den blivande trilogin i höstas och gillade den. Böckerna tillhör genren erotic crime och jag var lite orolig om jag skulle palla det, pryd som jag är. Det gick hur bra som helst med Dödlig åtrå, så tvåan ska väl också funka. Ett recensionsexemplar är detta och boken står i tur att bli läst och omskriven efter Martin Falkmans Tunneln i slutet av ljuset som jag läser just nu och som jag också ska recensera.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så… Nu ska jag ta ett par mackor och läsa lite med blyertspenna i handen. Jag är nöjd att jag har fått iväg Mors dags-presenterna, glad för övriga böcker jag får tillgång till och tacksam – varje sekund! – för mitt nya jobb. Men störst av allt är kärleken och jag får alldeles för lite av Fästmön för tillfället!!!
 

PS Tack vare alla möten idag fick jag tid att systemuppdatera såväl min privata mobil som tjänstemobilen. Sånt tar ju som bekant lite tid, men under möten använder jag inte mina mobiler.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tacksam i solen

Ett tacksamt och soligt inlägg.

---

 

Jag är så tacksam! Det finns inget annat ord som sammanfattar det jag känner just nu. Solen värmer så där lagom mycket och från och med måndag tillhör jag åter igen de arbetandes skara. Jag ska få göra rätt för mig. Jag ska få tillhöra ett gäng på en arbetsplats igen. Jag ska få lön (en bra sån, dessutom). Varje vardagsmorgon ska jag traska ut till bilen och åka till jobbet. Det jag känner inför allt detta är… så stort… Men ordet TACKSAMHET är nog det som sammanfattar känslorna bäst.

Samtidigt vet jag hur skört livet är och hur snabbt saker och ting kan förändras. Jag säger inte att varje stund av de senaste sju åren har varit svår – jag har fått många fina och goda erfarenheter också. Men det jag var med om i januari 2009 önskar jag ingen. Det har förändrat mig på många sätt. En bestående förändring är att jag aldrig tar nåt eller nån det minsta för givet/n längre. Ändå känner jag mig idag som att jag befinner mig i solen, fast ändå på rätt sida av säkerhetsnätet.

Tacksamhet och sol känner jag på rätt sida om säkerhetsnätet snart. (Nätet sitter på Fästmöns balle*.)

Torsdagskvällen blev lugn. Jag laddar för jobbstarten på måndag, naturligtvis, men nu har jag nog fixat det mesta som jag behöver få klart innan dess. Därför packade jag upp min present från yngsta bonusdottern och gladdes åt att det var ett glas med lock och sugrör matchande det Anna fick. Till våra glas fick vi också en stor behållare/tank där vi kan ha till exempel isvatten, saft eller kanske bål. En burk med lock är inte heller dumt att ha nu när det är balleväder** och en kanske sitter i solen med en pilsner. Men igår kväll, när det började blåsa lite senare, gjorde jag hett Tobleronekaffe och tog med mig ut på ballen. Till det mumsade jag på kakorna som sagda bonusdotter också bakat. Måste säga att jag är imponerad av kakbaket – kakorna var jättegoda! Och presenten till mig och Anna alldeles för dyr… Tacksamhet!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Jag är i alla fall fin och nyklippt i håret…

I natt sov jag lite bättre, men jag har svårt att komma till ro. Det är så mycket spännande som händer just nu och tankarna vill liksom aldrig sluta snurra. Det är mest bra tankar, dessutom. Det har varit lite brist på såna.

I morse sov jag ända till 7.30. Alarmet var ställt till åtta, för jag hade tid för klippning klockan tio. Kalufsen hade växt bra mycket sen sist och jag var tacksam att det gick att flytta den ursprungliga klipptiden närmare – från tisdag till fredag. Och nä. Nån skönhet är jag INTE, men M gör mig i alla fall fin i håret. Därför bjuckar jag på en selfie där jag faktiskt inte gör nån större grimas utan mest är mig själv. Mest… stel… (Det är skitsvårt att fota sig själv, ju!) Notera också att jag inte är iklädd tjockis-svart utan clown-rött. VAD HAR HÄNT???

Efter att ha pladdrat konstant med M gick jag för att ta bussen hem – bara för att se den passera mitt framför näsan. Då tog jag ett snabbt beslut att traska över Kungsgatan till Sandys för att ladda batterierna med en kaffe och nånting till idag. Det blev deras übergoda cappuccino och en ENORM bit morotskaka – enda sättet för mig att få i mig morötter som är så nyttiga… Givetvis laddade jag mobilbatteriet också i deras smarta laddstation. Önskar att fler kaféer och matställen tog efter detta!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Medan jag mätt och go’ väntade på bussen sammanfattade jag för mig själv hur mycket och var det byggs här i Uppsala. Det senaste året – eller egentligen åreN! – har jag varit ytterst sällan på stan. Inte är det kul att gå på stan om en inte har varken ärenden eller pengar?! Redan på vägen in till stan har det smällts upp flera nya hus. Jag undrar vilka som bor där, för är det hyreslägenheter är hyrorna säkert lika enorma som morotskakan fast i negativ bemärkelse; är det bostadsrätter är insatserna motsvarande höga. Vem har råd, liksom??? När en lever på a-kassa lär en sig att få pengarna att räcka till – UTAN att skaffa lån och plastkort. Sånt är en nämligen utestängd från när en inte har en lön. Nu har jag lärt mig leva på nästan ingenting. De månader jag fick 800 kronor över på ersättningen från a-kassan efter att alla räkningar var betalda var riktiga LYXMÅNADER. Notera att existensminimum, exklusive boendekostnad, var 4 675 kronor förra året för en ensamstående vuxen. En sån som jag hade aldrig heller fått en hyreslägenhet. Ingen hyresvärd, inte ens en kommunal som vi får nu från och med nästa månad (det har vi inte haft på en 20, 30 år, tror jag), vill ha hyresgäster utan inkomster.

Det här huset på Vaksalagatan har funnits i cirka tio år, men känns ändå ganska nytt.

Morotskakan var verkligen enorm så jag tog en annan buss än min vanliga hem bara för att få promenera en bit, cirka tio minuter. Magen blev väldigt förvånad och vet inte riktigt hur den ska förhålla sig. Jag har sagt till den att den får lugna sig och att det inte blir nåt mer att äta förrän senare i kväll. Då tänkte jag grilla lax och göra sås på rödlök, rom och crème fraiche.

Hemma i New Village noterade att nån gök från Halmstad har ringt två gånger på min fasta telefon. Eftersom namnet bakom numret tycks vara skyddat är det inget jag ringer upp. Det är så många företag som låtsas ha privatnummer som ringer. Dessutom är jag inte längre tvungen att svara på ALLA samtal eftersom de kan komma från presumtiva arbetsgivare. I stället sprättade jag ett brev med snigelposten från min nya arbetsgivare med en inbjudan till ett informationsmöte för nyanställda i slutet av maj. Jag nästan grät när jag läste det – av glädje. Och tacksamhet!  

Vidare blev jag mycket glad för det fina vykortet från Sister of Pain, du vet hon med skyddsänglarna. Det var ett perfekt kort att skicka till en bokmal som jag, men jag blev också så glad över de fina orden på kortets baksida. Tänk att det finns såna fina människor som en bara har träffat i cyberspace… Alla är uppenbarligen inte troll eller galna… Tacksamhet!

Detta bildspel kräver JavaScript.

I morse när jag vaknade var det första jag såg ett av hyllplanen med olästa böcker. Redan då kände jag en sån där ilning av sol i sinne och tacksamhet. Tänk så mycket spännande jag lär få vara med om framöver – såväl i fiktiva världar som i verkliga livet… TACK ALLA som inte har sett mig som en loser!

Mycket spännande väntar i såväl fiktiva världar som i det verkliga livet.

*balle = balkong

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ny på jobbet?

Ett inlägg om att vara ny på jobbet.

För ett tag sen läste jag en artikel i Dagens Nyheter om att vara ny på jobbet. Artikeln innehöll en del råd, dessutom, som baserade sig på arbetslivsforskaren Samuel Wests forskning vid Lunds universitet.

De främsta råden från Samuel West är att vara ambitiös och jobba hårt. Den sociala biten får man heller inte glömma bort. Men naturligtvis ska det vara lagom av allt. Han säger bland annat i artikeln:

[…] För att klara sina arbetsuppgifter behöver man ofta ha en god relation till sina kolleger, därför kan det vara bra att försöka lära känna dem direkt. Men å andra sidan, om man bara pratar och aldrig riktigt jobbar, kommer man troligtvis inte att få fortsätta på arbetsplatsen […]

Balans är viktigt, enligt Samuel West. Man ska inleda lite lågt, men ta mer plats stegvis. Skälet är att man som ny blir skärskådad av dem som redan jobbar på stället. Därför ska man inte gå hem tidigare eller fika längre än andra och man ska inte heller försöka imponera. Festnissar och skitsnackare riskerar att får dras med den stämpeln resten av anställningen.

Eftersom jag har bytt arbetsplats fyra gånger under de senaste tre åren (även om några var inom samma företag) vet jag hur viktigt det är med ett första intryck. Allra helst om man är där för en tidsbegränsad period, kanske i syfte att utföra ett visst avgränsat arbete.

På min förra arbetsplats var det högt i tak.

Ett råd som jag fick av en klok handläggare en gång var att le. Jag skulle le och vara glad och trevlig. Det gjorde jag på min förra arbetsplats. Det var nämligen inte svårt, jag trivdes väldigt bra, framför allt för att där var högt i tak. Men det räckte naturligtvis inte när besparingens vindar drog fram. Och jag hade ju bara en visstidsanställning.

Det jag har lärt mig nu den senaste vändan är att försöka lita till mig själv och inte utgå från att andra hjälper den som är nyanställd. Det finns, som sagt, många saker man som ny inte känner till. Många förbindelser man inte vet nåt om. I mitt före detta arbetsliv längre tillbaka i tiden fanns en nepotism av sällan skådad omfattning, till exempel.

Mina främsta råd till den som är ny är:

• Lita på dig själv!
• Var social, men inte för mycket.
• Lär dig hitta pärlorna bland kollegorna. Finns de inte i den närmaste omgivningen finns de nån annanstans. För de finns!

Expertens råd i korthet ur DN-artikeln:

• Var nyfiken på dina kolleger.
• Bjud på dig själv och ditt privatliv, men var inte för intim.
• Var försiktig med kritik av arbetsplatsen.
• Försök prata med dina kolleger från början, men var försiktig med att ta över.
• Försök att prioritera arbetsuppgifterna lika mycket som den sociala biten. Ställs du vid ett vägval mellan att vara social eller visa att du är ambitiös, välj då att vara social. Men försök i möjligaste mån att prioritera båda delarna lika mycket.
• Undvik att prata illa om chefer och kolleger. Det kanske kan verka som ett sätt att skapa band mellan dig och andra, men du kan aldrig veta vilka allianser som finns på arbetsplatsen.
• Gör inte mer jobb än du ska när det gäller själva arbetsuppgifterna. Annars riskerar du att få mer jobb än du klarar av längre fram.

Har DU några goda råd att ge till nån som börjar ett nytt jobb? Och vad tycker du är viktigast när man tillträder en ny tjänst? Skriv gärna några rader i en kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Snöleoparden

Ett inlägg om en bok.

Det pågår ett märkligt spel i maktens hus i USA. Den som inte klarar sig undan med att skylla på andra går under. Det är en kort sammanfattning av Britt-Marie Mattssons roman Snöleoparden.

En bok om makt och spel för att rädda sitt eget skinn.

Det försvinner en säck med kurirpost från amerikanska utrikesdepartementet. Caroline Maine, som är nyanställd vid UD, skickas till Tibet för att försöka hitta säcken. Men säcken i sig är en het potatis. I maktens korridorer är alla sig själv närmast. Det gäller att hela tiden hitta nån annan att skylla på – allt för att klara sitt egen skinn. Och media måste till varje pris hållas utanför och ovetande.

Jag tycker att den här boken är seg och onödigt lång. Samtidigt kan jag uppskatta – och känna igen! – skildringen av spelet i maktens korridorer. Det är nämligen inte bara på amerikanska departement som alla försöker hitta syndabockar. Det sättet att vara finns närmare oss än så.

Toffelbetyget blir medel, eftersom boken är välskriven och författaren uppenbarligen insatt i det hon skriver om. Trots att det är drama och fiktion med stänk av ironi känns romanen trovärdig. Och den var helt värd den guldpeng den kostade…

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Har du gjort nån riktig tabbe på jobbet?

Ett inlägg i vilket Tofflan refererar resultaten av den gångna veckans lilla undersökning.

Arbete ja… För ett tag sen gjorde jag bort mig rejält där. Det var skälet till att jag undrade om du också har gjort bort dig på jobbet – jag ville väl inte känna mig ensam.

Så här fördelade sig de 16 inkomna svaren:

38 procent (sex personer) svarade: Ja, fy te rackarns så pinsamt!

38 procent (sex personer) svarade:  Ja, det har jag säkert, men jag kommer inte på vad just nu.

19 procent (tre personer) svarade: Jaa, det blev total katastrof, med svåra konsekvenser.

Sex procent (en person) svarade: Nej, jag är felfri.

Ingen lämnade nån anonym kommentar.

Agneta kommenterade:

Skrivit kostnadsstället (fem siffror…!) i kolumnen för antal kronor…till en läkare som hade haft beredskap hemma. Han ringde och undrade försynt om det kunde stämma att det var så bra betalt för beredskap, i så fall ville han gärna ha fler pass *haha*, men han misstänkte starkt att det blivit fel. Jag tackade honom ungefär en miljon gånger för att han hörde av sig, och att han genast betalade tillbaka det som var för mycket!

Tofflan kommenterade:

Och vad jag gjorde på jobbet i förra veckan var ju att lägga till en felaktig bokstav i länkadressen – så att länken gick till en sida med lättklädda damer. Men det var faktiskt mest roligt att se på slampor en stund! Dessutom fick jag folk att skratta och det är inte illa pinkat av en Toffla.

SoP kommenterade:

Lite småmissar rent arbetsmässigt, men den värsta var nog social- Jag var ganska nyanställd o jobbade på en mindre avdelning permanent,men fick ibland gå in på ”huvudfabriken” o jobba när nån var sjuk t.ex, o de inte kunde ha maskinen stående still. Det hade nyss varit en personalresa som jag inte varit med på, o en av tjejerna visade foton från resan o festen- vi stod väl tio stycken samlade runt henne o tittade på fotona- plötsligt kommer en bild fram på en kruspermanentad tjej med kolsvarta Kraftigt målade ögonbryn ,turkosblå ögonskugga ända upp till de kolsvarta, o ett chockrosa läppstift o det läppstiftet inramade ett Gapskratt !(av hästmodell) Och jag utbrister, o herre gud, vad är det för ett jevvla åbäke ?? Hör skiftbasens röst bakom mig- ” det är min fru”- tror du jag satt stillsam o tyst i mitt maskinhörn sen…

Stort TACK till dig som deltog i omröstningen! Jag hoppas att du har tid och lust att kolla in den nya frågan, som vanligt här i högerspalten under rubriken Tofflan undrar.

Livet är kort.

Read Full Post »