Inspiration i byggnader, grönska och människor

Ett inspirerat inlägg.

---

 

En modern lärosal.

På bilden här intill ser du en modern lärosal. Idag har jag varit på besök i ett rätt häftigt och ganska nybyggt hus som hör till vårt universitet. Tänk om gamla Humanistcentrum, numera Ekonomikum, hade sett ut så här när jag – och N:s pappa – pluggade där. (N var min medresenär igår. Hennes pappa har också pluggat på Humanistcentrum. Han är två år yngre än jag… Gammal? Jag? Eh…) Hade jag blivit mer inspirerad då? Kan nog tänka mig det. Men senare kom inspirationen under min studietid med de äldre byggnaderna i universitetets värld, när jag läste idé- och lärdomshistoria en termin i gamla universitetshuset, det som syns på startsidan på webben, och på Gustavianum, där jag identifierade krukskärvor med mera. Nästa år, om jag får vara med då, flyttar jag till ett hus mitt emot den här lärosalen. Det är ett hus som är så nytt att det inte är färdigbyggt än. Vilken spännande resa blir inte det?!

Ibland vaknar jag tidigt om vardagsmorgnarna. Jag ligger i sängen och låter en svag vind från mitt öppna fönster svalka mig. Och så tänker jag och funderar på om jag ska duga och räcka till, om jag ska motsvara förväntningarna. Jo, jag tvivlar på mina förmågor minst en gång om dan, men jag har fina kollegor och chefer som inte alls tycker att det är konstigt att jag inte greppar helheten efter två arbetsveckor och två arbetsdar… Jag blir glad och peppad av deras förtroende för mig. De är positiva och inspirerande, inte nedlåtande, sarkastiska eller otrevliga. Understundom tror jag att jag är… i himlen… Känslan förstärktes av att jag mötte en ängel i en korridor, men jag bevärdigades inte varken blick eller nick. Ja, jo, jag vet att jag har åldrats 30 år de senaste sju åren. Det var en märklig känsla…

Grönt så långt ögat kan se. Här tittar jag in mellan tujorna i Botaniska trädgården.

Det har varit ytterligare en solig och varm dag, men till eftermiddagen började det mulna på och vinden blev kallare. Grönskan exploderar runt omkring och många drabbas av allergier. Vi som inte drabbas njuter mest av sol, ljus, värme och det gröna… Jag var lite tidig till dagens första möte i byggnaden med den moderna lärosalen. Då stod jag utanför staketet till Botaniska trädgården och kikade in mellan tujorna. Grönt så långt ögat kunde se. Ett besök i Botan åker upp på att göra-listan!

Dagens lunch var väldigt gul.

Jag hade hoppats på en spontanlunch med NK* när jag var så nära, men tyvärr var NK hemma med sjuk småtting. Därför lunchade jag på sedvanligt ställe, Rullan, i sällskap med min bok på gång. Idag blev det majskyckling och saffransris, gult värre – och som vanligt var maten väldigt god!

Efter lunch var vi en minimerad skara – blott en trio – som deltog i stabsmöte. Men vi hade en hel del att avrapportera ändå. Jag berättade lite om förmiddagens möte kring studentwebben och om kommunikationsplanen. Vidare pratade vi om materialet till nyanställda som jag och R nu går igenom och uppdaterar. Lite andra småsaker avhandlades också. Och så fick jag ett nytt uppdrag att varje fredag skriva ett blogginlägg med information från ledningen.

Jag har mellan dagens möten petat i materialet för nyanställda och även fått både besök på rummet och uppdrag den muntliga vägen. Än så länge känns det bra och helt OK att ha dörren öppen. Under morgondagen räknar jag med att få klart mina synpunkter på nyanställdamaterialet så att jag kan börja titta på tre sidor översättningar.

Boken jag läser just nu matchar min inredning i köket.

Efter arbetsdagens slut blev det tisdagshandling på Tokerian. Jag inhandlade bland annat ett Mors dags-kort, skrev det, stoppade i en Trisslott och postade det – IFALL paketet inte hinner fram. Mamma är emellertid förvarnad, men jag vet hur besviken och ledsen hon blir om hon inte har nånting att öppna på Mors dag på söndag.

 

Jag har en fruktansvärd huvudvärk – det är bestämt oväder på gång – men jag ska ändå försöka läsa boken jag ska recensera. Den matchar för övrigt min inredning i köket så totalt perfekt!

Ha en riktigt skön tisdagskväll! Jag skrockar åt att jag får min sista (?) ersättning från a-kassan på torsdag!

*NK = Närmaste kollegan på mitt förra jobb

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredag fredag fredag

Det var riktigt länge sen jag längtade så efter en fredag! Jag hade ett arbetsmöte med fru Chef1 i veckan och fick tydligt och klart för mig vad jag ska fokusera på den närmaste tiden. Det mesta har gått i raketfart och det känns härligt, för då slipper jag tänka på framtiden. Bäst av allt var förstås att få börja trycka ut forskarsidorna igår. Totalt handlar det om cirka 35 sidor på svenska och lika många (översättningar) på engelska. Igår publicerade jag ungefär 60. Detta är ett projekt jag påbörjade i september och levererade för kontroll i mitten av oktober. Och nu äntligen är det ute i cyberspace! Att jobba med de här sidorna har varit ett både roligt och tacksamt arbete. Roligt för att det har varit lärorikt, tacksamt för att det är så konkret. De flesta forskare har dessutom varit så snälla och trevliga och överseende gentemot mig som lekman och jag tycker att samarbetet har flutit på alldeles utmärkt. Jag har bemötts med respekt för min yrkesroll, på samma sätt som jag har visat dem respekt.

Respekt! 

                                                                                                                                                             Kvar att göra nu de två och en halv vecka jag är kvar här blir att skapa ytterligare några sidor på webben kring ett projekt. Det har föregåtts av diverse annat jobb inom samma projekt och i det här fallet, när jag ska samarbeta med en enda person, har det inte flutit på lika smidigt. Jag hade skrivit ett långt stycke här om vad som har krånglat, men beslutade mig för att ta bort det. När de här veckorna är slut lär vi aldrig ses igen, så varför ge personen plats på denna eminenta blogg? Jag kan bara hoppas att den som kommer efter mig hit har betydligt större auktoritet än jag, för annars blir det problem. Stora problem. Det finns ett bra ord på engelska för hur den här personen uppför sig, patronising. Jag tror att den svenska översättningen blir ungefär nedlåtande. Lite så är det.

I morse frågade Lisbeth, som egentligen heter nånting annat, om vi skulle ta en lunch idag. Trevligt! Inte för att jag var så hungrig, det var ju fredagsfika med mackor i morse, men ändå. Det här blev en riktig pratlunch. Väldigt skönt att gå iväg från jobbet och prata KULTUR med en person som är insatt och intresserad! Ytterligare en lunchdejt har jag på måndag, även det med en soon to be ex colleague.

I eftermiddag ska jag gripa mig an lite nyhetsbrevsmaterial. Ett sånt ska jag ju producera innan jag drar. Vidare är det lite blankettpill åt S som vi skulle ha tittat på igår, men det hanns tyvärr inte med.

I kväll ska jag hem och duscha och tvätta håret innan jag packar ut mig och presenter, väskor, dator med mera i bilen för vidare färd till Himlen. Vi har ju en 19-åring att uppvakta i morgon bitti, önskemat som ska inhandlas, kakor som ska bakas etc. Man kan ju tro att det är en 50-årsuppvaktning… Gissar att Fästmön och jag är så två inlagda sillar på lördag kväll i var sin soffa. Ett glas vin, sen somnar nog i alla fall jag in ganska hårt. Och ljudligt…

Ett glas rödvin, sen är det god natt, jord i morgon kväll, för min del… 

Read Full Post »

Kvinnan i mitt liv: En bondes längtan

Jag var ju 50 år innan jag hörde talas om transsexualism.

Orden är bonden Knuts. En gråhårig bonde, märkt av hårt arbete. Och transsexuell. Filmen En bondes längtan är den första i en serie kortdokumentärer med kvinnan i centrum som går på SvT1.

Vi får aldrig se mannen Knut, bara på ett porträtt, som 20-åring. Fyra år senare tog han över sin pappas lantbruk. Och det var först i 50-årsåldern han hörde talas om att det fanns nåt som hette ”transsexualism” och att han själv var transsexuell.

Unde 15 minuter följer kameran Knut närgånget – när han tar traktorn in till stan för att köpa BH, när han går och får hudvård och när han målar sina skitiga naglar. Ända in till doktorn följer kameran och tittaren med. Knut är tydlig med att han vill få könsorganet kapat, men doktorn är ytterst tveksam och i mina ögon tämligen nedlåtande.

Och avslutningsvis säger han:

Pojken Knut är borta. Det enda som är kvar är namnet. Knut. Det vill jag ju fortsätta att vara.

En rörande och naken skildring av en transsexuell bonde. Jag ser med spänning fram emot de kommande sju filmerna i serien!

Missade du En bondes längtan? Titta här!

Svenska Dagbladet har en artikel om Knut Lindgren!

Read Full Post »