Mötesmåndag

Ett inlägg om möten och solsken och böcker, förstås, men ingen sång.

---

 

Ett träd jag passerade under idag.

Den här måndagen visste jag skulle innebära en massa möten. Ärligt talat känns det ju inte så… lockande… när solen plötsligt dyker upp och det blir runt 26 grader varmt… Då får en se till att en tar en stund då och då ute i friska luften och i solskenet. Jämfört med en del på jobbet såg jag redan i morse hur fruktansvärt blek jag. Lustigt nog ser jag ut som en tomatsoppa i ansiktet på mitt Campuskort. När det togs var jag väl ännu blekare… Mitt Photoshoppande är inte alltid lyckat. Eh… ja… Därför får du glo på en helt oredigerad bild av ett träd jag passerade på väg till ett möte idag.

Dagens möten. Det ser ut som om jag hade jag ett par timmar mötesfritt på eftermiddagen, men så blev det inte riktigt.

Dagens möten handlade till stor del om introduktion och information till mig som nyanställd. I morse fick jag en rejäl dragning av avdelningschefen om vår organisation och vad vår avdelning jobbar med. Just när jag tror och tycker att jag får grepp om saker och ting… förlorar jag det och allt känns snurrigt. Därför föreslog jag att jag ska träffa enhetschefer, men också teamledare och team för att prata med dem om kommunikation, förväntningar, texter som behöver uppdateras etc. Det vann gehör och tack vare ett spontant möte på eftermiddagen bokade jag mitt första möte med två team. Vidare satte jag min enhetschef i arbete och såg till att jag blev inbjuden till ett teamledarmöte på torsdag. Sen blev jag kallad till ett arbetsmöte i morgon förmiddag och så ska jag delta i stabsmöte på tisdagseftermiddagen. Jorå, de sa att det var många möten, men nu känns det mest som om alla möten snurrar till saker och ting för mig… När ska jag jobba, typ? Jag har möten inbokade redan nu fram till midsommar…

Ett av dagens möten var i en del av Uppsala som jag hittills sällan har besökt. När jag pluggade vid universitetet var jag understundom i krokarna, men idag passerade jag och N, som var modig nog att våga samåka med mig, en helt underbar park som gått mig förbi alldeles. Vasaparken är sannerligen en oas i Uppsala och ganska centralt belägen, fast ändå inte i centrum. Här finns allt ifrån lekparker och grönytor till svanar och ett museum. Och en del av byggnaderna intill parken är otroligt vackra!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Mötet nere på stan gav emellertid inte så mycket, men jag fick ändå ett par saker jag ville kolla upp när jag kom tillbaka till jobbet. Och på vägen hem passerade vi huset jag ska till i morgon förmiddag på mötet – och huset vi ska flytta till om ett år. Vidare hann jag mejla en tänkbar ny a-kassa och dito fack. A-kassan överraskade med att svara på mina mejl (följdfrågor) och det bådar gott. Sånt är jag inte van vid från Akassan Vision, där de har varit inte bara otrevliga utan också ganska usla på det där med kommunikation. Inte vet jag om eller när jag får min sista ersättning från dem heller, förresten. Jag betalade en räkning nyss och då såg jag däremot att jag får lön på onsdag. Tänk, jag får lön för knappt tre veckor i maj och det är ändå dubbelt så mycket netto som jag fick från a-kassan på en månad… Jag känner mig som en miljonär!

Ett paket från Bokus med två Mors dags-presenter och en bonusmorsabok hade knölats in i min postbox idag.

Arbetsdagen tog slut nästan lika snabbt som den började. Hemma i postboxen hittade jag TVÅ paket. Det ena var från Bokus och innehöll två Morsdags-presenter (och en liten pocketbok till mig själv – jag är ju trots allt bonus-morsa!). Därför blev jag tvungen att springa över till Tokerian, köpa postpåse och posta presenterna så de hinner fram till lilla mamma före helgen. Eftersom Bokus förutsätter att gamla tanter använder modern teknik fick paketen ta omvägen om mig samtidigt som detta dessutom alltså kostade mig 45 kronor för ett nytt porto. Vilken tur att jag har råd. Synd att Mors dags-pakets-idén från Bokus faller på så platt bara. Minuspoäng igen.

Men i min box fanns också ett annat paket. Från Hoi förlag kom Susanne Ahlenius nya bok, Dödligt dubbelspel. Jag läste hennes första bok i den blivande trilogin i höstas och gillade den. Böckerna tillhör genren erotic crime och jag var lite orolig om jag skulle palla det, pryd som jag är. Det gick hur bra som helst med Dödlig åtrå, så tvåan ska väl också funka. Ett recensionsexemplar är detta och boken står i tur att bli läst och omskriven efter Martin Falkmans Tunneln i slutet av ljuset som jag läser just nu och som jag också ska recensera.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så… Nu ska jag ta ett par mackor och läsa lite med blyertspenna i handen. Jag är nöjd att jag har fått iväg Mors dags-presenterna, glad för övriga böcker jag får tillgång till och tacksam – varje sekund! – för mitt nya jobb. Men störst av allt är kärleken och jag får alldeles för lite av Fästmön för tillfället!!!
 

PS Tack vare alla möten idag fick jag tid att systemuppdatera såväl min privata mobil som tjänstemobilen. Sånt tar ju som bekant lite tid, men under möten använder jag inte mina mobiler.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Utgående planer

Ett utgående inlägg om såväl trafik och hot. Och lite snusk, tror jag bestämt. Så läs försiktigt…

---

 

I kväll ska jag göra nåt som jag inte har gjort på år och dag: jag ska gå ut. Jag ska gå ut på krogen. Faktum är att det till och med skulle kunna vara ett After work jag deltar i. Och på sätt och vis är det ju det. Det är efter arbetet för min del, för min visstidsanställning tog ju slut den 31 mars. Det ska blir roligt och spännande att träffa ett gäng före detta kollegor i en viss konstellation. Det är inte jag som har bjudit in utan nån annan. Då är det alltid intressant att se vilken blandning av människor det blir. Ett par, tre stycken vet jag som ska dit, bland annat bästaste NK*.

Arcade, 29 år och tvspelsdesigner, tror att han är rätt bra på trafikregler. Läs mer på sidan 5 i UppsalaTidningen!

Det blir bussen in till stan framåt kvällen, för jag ska dricka öl. Dessutom behöver jag KBT:a mig vad gäller bussresor – det blev ju ingen sån till tandläkaren i förra veckan. För övrigt är Uppsala en hemsk stad att köra bil i. Ibland måste en ta bilen till stan och det är bara fruktansvärt. Det är svårt att få parkering och har en tur att hitta nån blir en ruinerad. Att det kostar 25 spänn i timmen är det vanliga priset. Ibland kostar det 30… Medan en snirklar runt för att hitta nån ledig plats att ställa bilen på får en försöka samsas med cyklister på stans gator. Nej, majoriteten cyklister tycks inte välja cykelbana framför gata. Dessutom verkar det som om flertalet av dem har planer på självmord. Vissa har ingen som helst insikt i trafikregler. Exempelvis gör en bilist nästan vågen om en cyklist visar tecken på att h*n ska svänga. Men detta tecken kan vara farligare än att det inte visas – många visar tecken och bara svänger – utan att se sig om! Nu ska jag emellertid inte klaga på cyklister enbart. Det finns livsfarliga bilförare och fotgängare också. Och NK tillhör kategorin cyklister som försöker följa trafikreglerna. För mig känns det tryggt eftersom jag gärna vill att NK ska finnas kvar i livet.

Min dag har börjat med jobbsökeri och tvätt. Jag sover dåligt om nätterna – det vill säga jag kan somna, men vaknar flera gånger. Klockan sex var jag så seg när jag vaknade. Ändå gick det inte att somna om, så jag låg kvar i sängen tills klockan var nästan åtta och läste min bok på gång. PD James har jag läst lite grann av tidigare. Nu läser jag visst den första boken i serien om polisen Adam Dalgliesh. Författaren skrev totalt 20 böcker. Eftersom hon avled 2014 blir det inga fler. Många av böckerna har jag sett som TV-serier, dock inte den jag läser nu. Boken kom ut samma år jag föddes – och det gjorde jag för snart 54 år sen.

Vädret är sisådär idag. Då blir det till att klura på klädsel för kvällen. Inte räcker det med en pikétröja under jackan. Jag ska gå ett varv med vattenkannan strax. Det tar sin lilla tid. Men jag är faktiskt inte uppe i 50 krukväxter än, bara 48.

Innan jag önskar dig trevlig helg har jag en fråga. Vad händer, liksom, när en blir penishotad??? Vågar du dig på en förklaring är du välkommen att skriva den i en kommentar. Men tänk på att jag är pryd…

Vad innebär det att bli penishotad???

Trevlig helg och se upp för penisar! Det låter inte roligt att bli hotad av dem.

*NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Doppat och remmat

Ett inlägg i vilket Tofflan avslöjar att hon både har fått doppa och remmat idag. Och sett en ståbas!

---

 

Riktigt fint svart bläck finns nu i min penna.

Äntligen fick jag doppa i dag! (Detta trots att det inte var Dopparedagen.) Som vanligt handlar det inte om snusk – jag är ju rätt pryd. Det handlar om att jag fick doppa min fina Scheaffer Triumph-penna i härligt bläck. NK* var nämligen tillbaka på jobbet och h*n hade inte glömt bläcket. H*n tog en liten stund med mig för att visa hur jag drar upp bläcket genom en tillsats som jag sätter i pennan. Tillsatsen funkar som en pipett. Sen är det bara att skruva på överdelen… och skriva… Jag har fått låna hem bläcket i ett par dar för att… öva. Fast jag tror inte att det hjälper så mycket – se själv min signatur nedan!

Jag kunde i alla fall skriva Tofflan med min bläckpenna.

Problemet är att jag verkligen skriver som en kråka. Eller fulare. Det sägs att kråkorna flyger uppochner när de flyger över Tierp för att där är så fult. Jag kan avslöja att de blundar när de ser min skrift. Men en kan ju alltid drömma om en vacker piktur och att signera sin egen bok till köpglada läsare…

 

 

Gårdagens lilla bakslag i jobbet gav vissa av oss mer att göra idag. Eller… att göra om, rättare sagt. Jag har annars mest suttit med två rapporter. Den ena är så pass klar att jag kan börja lay outa den i morgon, medan den andra är ute som korrektur hos författaren.

Vidare har jag konstaterat att min kollega E som köpte ny mobil häromdan nog gjorde ett misstag. Vi spelar nämligen riktigt tuffa matcher Wordfeud. Sen hon köpte mobilen har hon förlorat varenda gång. Dessutom hänger sig appen och spelet går trögt framåt. Själv startade jag en uppdatering av systemprogrammet till iOS 9.2 på lunchen. Det tog sin lilla tid, för jobbets wi-fi är söligare än mitt här hemma, tro det eller ej! Igår var förresten mobiltelefonin mellan New Village och Himlen mer än sölig. Eller sms:en. Mina nådde inte mottagaren förrän klockan var nånstans mellan 23 och 23.30 på kvällen och då hade jag somnat och kunde inte läsa svaren. I kväll kanske jag somnar ännu tidigare, för det är skit på TV, boken jag läser är astråkig och jag är för trött för att ta mig för nåt som har med julen att göra. Sparar städning och pynt till helgen.

Gudinnan fick en ny rem stucken genom sig i kväll.

Men jag har i vart fall lagt på en rem när jag kom hem. I morse gick nämligen läderremmen till gudinnan jag har haft runt halsen sen 1992 av. Jag brukar få byta rem då och då, men eftersom gudinnan är något av en maskot för mig sker det under närmast rituella former. Varje gång en rem till gudinnan går av står jag inför stora förändringar i livet. Det behöver inte vara dåliga förändringar. Men… som sagt… stora. Nåt som är säkert i det sammanhanget är nog att det inte har att göra med annonsen jag såg idag. Den som gav mig lite att tänka på inför framtiden. Fast nu är nu och det håller jag på att lära mig leva lite mer efter. Sen kan det komma överraskningar.

Överraskningarnas tid på jobbet är långt ifrån över. Dels har både den stora buren, som låg i en korridor, och tomkartongerna, som låg vid vårt fikaställe, försvunnit. Och som grädde på moset kan en då och då få se somliga traska omkring i korridorerna med en ståbas efter sig…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och vad har hänt på DITT jobb eller i DITT liv idag, dårå? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta! Eller har du fått en BLÄCKout, kanske en ståbas i huvet eller en rem för hårt runt halsen???

NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Strindbergsmördaren

Ett inlägg om en bok.

---

 

I somras hittade jag en bok av Jean Bolinder som saknades i min lilla samling av hans böcker. Min pappa och Jean Bolinder var lite bekanta. Pappa hade några av Jean Bolinders böcker i sin ägo. Sen pappa gick bort står böckerna hos mig. Nu ska jag strax också stoppa Strindbergsmördaren, inköpt på Återbruket för fem kronor, i en av mina hyllor, bredvid pappas böcker.

Huvudperson i boken är författaren Johannes Jager, bosatt i södra Sverige. Johannes skriver på en bok om August Strindberg samtidigt som han plågas av sitt förflutna: ett kraschat äktenskap och en dotter han aldrig mer får träffa. Men dåtid och nutid blandas i en härva, allt medan en grannkvinna till Johannes har blivit mördad.

Den här boken kom ut 1980. Då hade Jean Bolinder jättestora brillor och ett enormt lockigt hårsvall. Jag träffade honom aldrig, men när jag läser hans böcker tycker jag att han är smått… sexfixerad. Jag har lite svårt att förstå att min pappa, som var minst lika pryd som jag, var Jean Bolinders vän… Men ändå. Boken var det, inte författaren. Jag tycker att den spretar för mycket. Det är alldeles för många berättelser i den och även om de går ihop i slutet är det med nöd och näppe.

Toffelomdömet blir lågt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Måndagsexemplar av måndag

Ett måndagsexemplifierat inlägg.

---

 

Den här måndagen blev verkligen ett riktigt måndagsexemplar redan från start. Innan jag åkte till jobbet skulle jag fylla i och skicka in mitt sista tvåveckorskort till a-kassan. Gick det bra? Nej. Var det enkelt? Nej. Problemet även denna gång är att jag började jobba mitt i en vecka. Såna utsvävningar finns det inte utrymme för i a-kassans små boxar. Jag fyllde i arbetslös måndag, tisdag och onsdag och därefter arbete torsdag och fredag. När jag sen kom till lördag och söndag, då en kontorsråtta som jag är ledig, blev det också problem. Till sist kryssade jag i

Förhinder

Idag kostade den så kallade gratisparkeringen mig 800 spänn.

Det kändes varken rätt eller bra, men vad skulle jag göra? Vidare besvarade jag meddelandet som kom in för ett tag sen och skrev att Arbetsförmedlingen gjort rätt, jag arbetar sen den 24 september och bla bla bla. Där stod inget om nåt arbetsgivarintyg, men när jag hade fyllt i kortet såsom jag gjort, uppmanades jag att sända in ett sånt till a-kassan. Som tur var hade jag låtit göra en kopia vid kontraktsteckningen i Stockholm den 23 september. Jag vek därför ihop den och stoppade den i ett kuvert som jag frankerade och adresserade till a-kassan. På väg från parkeringen nära jobbet stoppade jag brevet i en gul postlåda. Ja, jag parkerade på samma gata som i fredags, det är tillåtet att parkera där, men jag ställde bilen betydligt högre upp. Jag har ingen lust att bli nästan påhoppad av arga gubbar i eftermiddag igen. På grund av detta ställde jag mig för nära en korsning. När jag skulle åka hem satt det en p-bot om 800 kronor på bilen. Jättekul – NOT!!!

Vi var två som stod utanför huvudentrén och huttrande väntade på nån icke-konsult som kunde släppa in oss. Vi konsulter kommer nämligen inte in i byggnaden före klockan åtta. Detta är ett litet problem, eftersom jag måste komma tidigt till jobbet för att få parkering. Men än så länge är det ändå skönt att få en stunds frisk luft. Väl inne i byggnaden och på mitt kontor hade jag inget för att jag hade halvstressat iväg hemifrån efter a-kassetjafset: jag var en av några som inte hade kontakt med nätverket. Måndagsexemplar av den här måndagen var det alltså även på jobbet. Irriterande, men inte nåt att hetsa upp sig över. Det fanns ju kaffe i automaten och en kollega hade med sig urgoda kanelbullar med rosa pärlsocker.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Våra duktiga IT-tekniker jobbade på bra och efter nån timme, en och en halv, kunde jag gå till min dator för att arbeta. Under tiden hade årets Nobelpristagare i medicin utsetts och nyheten att Henning Mankell hade avlidit spridits.

Jag lagrar inget lokalt på min dator och det finns naturligtvis både för- och nackdelar med detta. Fördelarna överväger emellertid – vi är ibland flera som jobbar med samma saker. Tyvärr visade det sig att jag saknade vissa mallar. Medan jag väntade på installationen började jag jobba ändå. Det kändes ju som om jag inte hade gjort nånting på hela förmiddagen! Nu har jag lämnat Dalarna i tjänsten och befinner mig på västkusten, faktiskt i vännen Grethes trakter. Där finns också en del lustiga namn. Lustigast hittills är Balltorp. Ja, jag har snuskig fantasi samtidigt som jag är pryd – en märklig kombo. Men jag undrar också om en käftkross hör hemma i Tandvärksgruvorna, som jag ramlade ner i i fredags…

Nu har jag lyckats ta mig hem utan att nåt har hänt. Parkeringsböterna har jag lagt in för betalning och det var ju tur att jag vann 750 kronor på en Trisslott igår – det täcker ju nästan böterna.

I morgon väntar nya äventyr. Vi får besök av huvudredaktören från norr och jag har förstås tusen frågor som jag hoppas redaktören har lika många svar på. Om inte får jag muta med nåt gott från min kontorsliga lilla frukt- och godisskål.

Kontorslig frukt- och godisskål.

Har DU haft ett måndagsexemplar till måndag eller har din dag varit bara toppen??? Skriv gärna några rader och berätta innan utrymmet tar slut. Det är bara åtta procent kvar nu.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fotografiska: Naket, obegripligt och engagerande

Ett inlägg om Fotografiskas pågående utställningar.

---

 

Naket, obegripligt och engagerande. Det är i korthet min sammanfattning av besöket på Fotografiska museet i söndags. Som fjärde ord borde det också kanske stå

överraskande,

men det är mitt favoritmuseum i Stockholm alltid. Ja dess utställningar är överraskande, vill säga.

Jag försöker alltid besöka Fotografiska när jag är i Stockholm. Den här gången gick jag in på mitt presskort eftersom jag ville skriva om de pågående utställningarna. Det kändes liiite märkligt att bli tillfrågad om jag sökt ackreditering för utställningar som har pågått ett tag, men efter att kassakillen (ingen avstavning!) gått bakom kulisserna och frågat ”nån” fick jag tillträde. Nåt pressmaterial fick jag däremot inte, för det fanns inget (?!). Det hittade jag i stället på Mynewsdesk, tack så mycket!

Me kissing Vinoodh, en sorts ”we-fi” av de båda fotograferna Inez och Vinoodh.

På entréplanet möttes vi besökare av Inez & Vinoodhs utställning Pretty much everything. Utställningen öppnade redan den 12 juni och pågår till den 27 september. Inez & Vinoodh är två holländska fotografer som blandar foto och konst, kan man enkelt uttrycka det. Med Cecil Beaton-utställningen i bakhuvudet skulle man kunna säga att de använder mera skruvade sätt att porträttera människor på. De har gjort porträtt och kollage för många kända varumärken och av många stor stjärnor. Och jag måste nog säga att bilderna av lady Gaga, som finns med i just den här utställningen på Fotografiska, är väldigt annorlunda. För mig är många av deras verk till och med så annorlunda att de blir obegripliga och inte heller så sällan obehagliga.

Lion before storm av Nick Brandt visar ett stolt och kraftfullt djur.

Museets Nick Brandt-utställning, On this earth a shadow falls across the ravaged land, öppnade redan den 22 maj och finns att se till den 13 september. Det här är en riktigt engagerande – och sorglig – samling sepiabilder på temat Östafrikas hotade djurliv. Jag hade ingen aning om att mellan 30 000 och 35 000 elefanter slaktas varje år eller att noshörningshorn är mer värdefullt än guld. Det är bilder på kraftfulla lejon och magnifika elefanter vi betraktare får se. Men vi får även se jägarna med sina troféer. Några jaktscener bjuds vi däremot inte på. I stället fascineras i alla fall jag av att Nick Brandt kommer så nära de fantastiska djuren. Det är omöjligt att gå opåverkad från de här bilderna!

Aktstudie i skärgården av Anders Zorn – en liten selfie, minsann! Bilden tillhör Zornmuseet.

Det finns väl knappast nån hyfsat allmänbildad svensk som inte känner till konstnären Anders Zorn, eller? Du vet, han som kanske är mest känd för att ha målat de där frodiga kullorna. Men faktum är att Anders Zorn även var fotograf. På Zornmuseet i Mora finns ett tusental av hans bilder från 1890-talet och fram till hans bortgång 1920. På Fotografiska finns några av dessa foton att se till och med den 30 augusti i utställningen Zorn och kameran. Det är oerhört spännande att se fotona som tagits för att vara förlagor till konstverken, men också de annorlunda bilderna av prostituerade på bordeller i bland annat Egypten. (En del foton är synnerligen erotiska. Bland annat får vi se ett par kvinnor ”in action”. Pryda jag rodnade i mörkret.) Anders Zorn var en av de första konstnärerna att använda just kameran som hjälpmedel. Eftersom det ansågs vara lite fusk var fotografering av modeller inte nåt man talade om offentligt. Att Anders Zorns foton lyfts fram här gör därför denna utställning extra intressant.

Men… Låt nu inte mina åsikter om verken styra! Gå dit och gör din egen bedömning.

 

Här hittar du Fotografiska museet:

Fotografiska museet finns på Stadsgårdshamnen 22, nära Slussen, i Stockholm.

Museet har öppet alla dagar utom midsommarafton och julafton kl. 9 – 23.

Entré: 120 kronor. Pensionär och studerande (ta med giltigt studentbevis!) samt grupper om minst 20 personer: 90 kronor. Barn under tolv år: gratis.

Museet finns också på Facebook, Instagram och Twitter.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sonjas hemlighet

Ett inlägg om en bok.

---

 

För lite mer än ett år sen blev jag rekommenderad att läsa och läste Sonjas sista vilja av Åsa Hellberg. Jag var ganska snipig i mitt blogginlägg om boken sen. Avundsjuk på dem som plötsligt fick massor av pengar. Och så var det ju jättemycket heterosex i boken. Jag tvekade om jag skulle våga låta mamma läsa den. Inte för att hon är pryd utan för att jag är det. Och mamma läste och gillade och köpte bok nummer två, Sonjas hemlighet, som jag lånade i påskas och nu har läst. (Mamma har för övrigt köpt ytterligare en bok av Åsa Hellberg!)

Den här gången har Rebecka, Maggan och Susanne – de som ärvde sin väninna Sonjas förmögenhet – bestämt sig för att skriva en bok om Sonja. De tar hjälp av Kicki och Fredrik som ska göra research för boken. Ganska snart inser samtliga inblandade att den däringa Sonja, henne kände de inte alls. För var det nån som hade hemligheter så var det hon. Och vad har familjen Swinton med Sonja att göra?

Man kan lugnt säga att det här är en bok med många trådar. Under läsningen funderar jag hur författaren ska få ihop dem alla i slutet. Men hon får faktiskt det och det är imponerande. Vissa kapitel känns lite snabbskrivna. Samtidigt, en romantisk komedi ska väl få vara lite lättsam?

Toffelomdömet blir högt!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bakfixering!

Ett bakfixerat inlägg.

---

 

Bakset i silikon.

På vår fisketur idag passerade vi en affär där vi slank in. Men uff, det skulle pryda kickor som Fästmön och jag inte ha gjort! Det var sannerligen en bakfixerad affär…

Nog för att man har hört talas om silikon i tuttar. Men hela bakset i silikon..? Nä, fy jag blev lite illa berörd, jag. För vem vill se ut som en kakform om röven?

Sen kan man fundera över det här med storleken och dess betydelse. För jag vet inte om jag tycker att den här hinken (bucket) är nånting för nån som har en jumbo butt (skitstor röv)… Jämför med min hand som syns till höger på bilden! Jag har liksom inte dasslock till händer… Konstigt, jag trodde att amerikaner alltid ville vara störst. Bäst och vackrast, det är ju jag.

Jumbo butt bucket… och jag som trodde att allt amerikanskt skulle vara störst…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Eh… vad står det, egentligen..?

Ett inlägg om ett upphittat paket med konstig text.

Var i lunch- och fikarummet på förmiddagen för att hämta kaffe. På en hylla hittade jag ett knäckebrödspaket med lite… eh… ekivok text. Eller hur ska detta läsas?

Knäckepaket på hyllan. Men vad står det egentligen på ryggen???

Vi tiltar kameran och kollar!

Alltså, det står ju faktiskt… KUK! 

Maj gadd, jag har hamnat i ett syndens näste, tror jag som är så pryd.

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflans julklappstips: Varför inte… en sexleksak?

Ett inlägg med årets första julklappstips från Tofflan.

Det lackar mot…  Ja, du vet den där tredagarshelgen när alla blir som galna och ska överträffa varandra vad gäller mat och gåvor: jul.

Jag älskar att ge bort presenter och klappar! Men i år har jag begränsat med sekiner att shoppa för. Det behöver ju inte betyda att DU har det, eller hur?! Därför tar jag på mig uppdraget att komma med tips på klappar, förhoppningsvis tips som överraskar och som du kanske inte själv skulle ha kommit på. Och dagens julklappstips är…

Sexleksaker från Amorspilar!

Varför inte, liksom??? Personligen är jag väldigt pryd – trots att jag gillar att skämta ganska grovt ibland. Det är väl ett sätt att dölja prydheten…

Det var naturligtvis jag som la ordet DILDO vid pilen i vår pågående WordFeudmatch… 😳

Det jag gillar med Amorspilars webbplats är att den inte på nåt sätt är pornografisk. Ändå är den spännande! Det är rikligt med bilder, så att säga, och visst rodnar jag lite grann när jag tittar. Men… det är ändå inga bilder där nån tjej håller en sexleksak mot kinden och utannonserar massage. Vadå? Kindmassage med en… dildo? Nej, här är det bilder på produkterna och utförliga beskrivningar av storlekar, material, färger etc samt hur man kan använda leksakerna.

Här finns produkter för såväl män som kvinnor. Och man säljer inte bara sånt man stoppar inuti varandra utan även erotisk litteratur, apoteksvaror, glidmedel (ja det används ju vid införsel, förstås…), erotiska sällskapsspel, kondomer (även dessa förs ju in), romantiskt, skämtprylar med mera. Litteratur är ju mitt favoritområde och här hittar jag såväl rena guideböcker som romaner och noveller.

Det verkar lätt att handla av företaget också. Betalsätten är flera. På Pricerunner får Amorspilar nästan enbart goda och höga omdömen av kunderna. Jag hittar faktiskt bara ett enda dåligt omdöme och då visar det sig att kunden inte har läst köpvillkoren ordentligt. (Det handlar om utdelning i brevlåda.)

Livet är kort. Överraska nån ordentligt till jul!..

Read Full Post »