Laddande vilodag

Ett inlägg om att försöka både vila och ladda för arbetet.

---

 

Jobbväskan är packad och Campuskortet framlagt. Jag är redo för en ny arbetsvecka!

Snart är den här söndagen slut. Jag hade bestämt mig för en rejäl vilodag efter två veckor på nytt jobb och en halvdags lokalvård hemma igår. Men… du vet hur det är… Det finns alltid nåt att göra i ett hem. Knappt har en hunnit vila ut efter en arbetsvecka förrän det är dags att ladda för en ny. Nu klagar jag inte. Den som tror det känner mig inte. Tvärtom älskar jag att plocka fram såväl rena måndagskläder som jobbväskan. Den senare står nu packad och redo för fem nya arbetsdar. Jag känner mig också rätt redo, bara jag får slappa lite i kväll och sova gott i natt.

Ända till åtta sov jag i morse. Det var skönt. Jag läste ut den urspännande boken Prio ett och påbörjade Tunneln i slutet av ljuset. Den senare ska, vad jag förstår, vara en typ av spänningsroman också. Men den börjar med Stockholm-Stockholm-Stockholm och lika mycket ångest. Därför tror jag inte att jag kommer igenom Martin Falkmans bok lika snabbt som Emelie Schepps.

Från seriemord i Norrköping till ångest i Stockholm…

 

Brunch med bok, kaffe och äggmackor.

Förmiddagen gick och jag fick en del läst och en del skrivet. Jag blev enbart störd av en torrgråtande* unge på framsidan. Stor var h*n och den förtvivlade och till sist rätt arga mamman försökte till sist lyfta berget ungen från asfalten där h*n låg och skrek och frakta det ungen med sig. Det gick sisådär. Ibland är det skönt att vara barnlös. Efter en skön dusch med hårtvätt fixade jag mig brunch nånstans mitt på dan. Jag har längtat så efter ägg och eftersom det gick bra igår gjorde jag två äggmackor idag. Det har gått lite mer än en månad sen gallstensanfallet, men den här gången har jag inte glömt det lika snabbt – bland annat eftersom det förde med sig ett tarmvred light strax efteråt…

Mamma fick helgens andra samtal på cirka en timme. Jag har sånt fruktansvärt dåligt samvete, för jag vet att hon är så ensam. Men när en jobbar en hel dag och bara har några timmar ledigt på kvällen måste i alla fall jag vara pigg och utvilad för att orka lyssna i en timme på mammas prat om räkmackor, sin frissa, knäppa tanter med mera. Därför ringer jag vanligen på helgen, men då oftast både lördag och söndag. Idag pratade hon om lite annat, visserligen om sånt som varit, fast lite nytt för mig. Jag märker att hon glömmer en del namn. Kanske handlar det om åldern, kanske till viss del att hon blir lite stressad när jag ringer. Idag blev det ett bra samtal.

Efter samtalet tog jag bilen för att leta upp stället jag ska till i morgon på ett möte. Passade på att kolla parkeringar i närheten också. Jodå, det finns, men det kostar, förstås… Så åkte jag och hämtade Fästmön efter jobbet. Vi for till Stormarknaden. Anna hade ett par ärenden där och det var faktiskt inte så mycket folk. Men Anna och jag är väldigt olika när vi handlar. Jag hade nog plockat på mig varor på tio minuter, medan Anna går och kikar, klämmer, känner och… velar. Ja, hon vet med sig att hon är en riktig lite velpotta. Tur att jag kompletterar med mina ibland rätt förhastade beslut… För det mesta har vi trots allt rätt kul när vi handlar. Vi tramsar och flamsar, idag redan vid ingången till Kvantum där månadens grönsak presenterades. Anna förklarade väldigt detaljerat vad hon tyckte att den vita sparrisen såg ut som.

Månadens grönsak är vit sparris och den liknar nåt annat, tycker Anna.

På vägen ut träffade vi vännen M och fick en pratstund innan vi tuffade vidare till Himlen i Förorten. Jag hjälpte Anna att bära in alla miljoner kassar och sandpaket. Sen var det dags att vända hemåt och värma mat. Lasagnen kompletterades med ett glas rött och det var lika gott som igår.

Bästefåtöljen ropar och jag svarar att jag snart landar där. Jag hoppas att du har haft en bra helg. Min har varit givande och både slitsam och trevlig. Men alldeles för kort…

Den kommande veckan – eller nästa – skrivs det allra sista inlägget på den här bloggen. Det måste jag förhålla mig till på nåt sätt…

*torrgråtande = Annas beteckning på en unge som gråter utan att vara ledsen på riktigt

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Plåster för själen, kläder för kroppen

Ett inlägg om dagens utflykt efter vilken Tofflan hemkom medförandes en påse med kläder.

---

 

Kläder och shopping är plåster på somligas själar, men det är INTE min grej. Ibland måste emellertid även jag ägna mig åt det. Vid vissa tillställningar passar det sig inte att komma i Beckers färgkarta. Nu brukar jag så gott som aldrig klä mig så färggrant. Tjockis-svart är den dominerande färgen i mina garderober, skåp och lådor. Men även om svart är den korrekta färgen för den tillställning jag eventuellt ska bevista, behöver en vara lite proper också. Det är svårt att se proper ut när en ser ut som jag. Nu har jag i alla fall lämpliga och fräscha kläder.

Kläder och shopping är kanske plåster på somligas själar, dock inte på min. (Den söta plåsterlådan finns att köpa på stället vi besökte idag.)

Det var sån tur att Fästmön var ledig idag och hade födelsedagspengar att spendera, så jag fick sällskap till Thuns. Jag gillar Thuns. Affären är liksom inte ens nåt av alternativen pest eller kolera – den är… förkylning, möjligen. Mest gillar jag Thuns därför att en kan handla alla sorters kläder där – från yttre till de innersta. Och åker en en vardag på dagtid, som vi gjorde idag, är där ingen trängsel heller. Personalen är otroligt hjälpsam, jag fick till exempel hjälp att hämta en storlek mindre av ett plagg. (Nu fick jag det sagt, att jag har blivit lite mindre, också.) Anna var inte tillgänglig vid tillfället, för hon provade på sitt håll.

Åter igen strålade solen från aprilhimlen. Det var fint med en utflykt ut på landet. Vi såg grönska och beskurna träd, blåsippor och rådjur. Eftersom det inte var nån trafik att tala om hann en med att registrera sånt. Jag tror att vi allt som allt var borta i sex timmar… Kom då ihåg att vi provade många plagg. Dessutom intog vi sen lunch (middag för mig) efter avklarad shopping. Det lilla kaféet i anslutning till affären serverade diverse små rätter förutom glass och sedvanligt fikabröd. Jag tog en klämma med kalkon och grönsaker. Det var så mycket grönsaker att jag nu kan sägas ha ätit årets ranson. Magen verkade ta emot dem väl, trots att det var en del gurkbitar och framför allt bönor… Jag hoppas att den inte protesterar senare.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

Min amaryllis är visst också jordgubbsröd! Men den fick varken följa med till Thuns eller var ute och cyklade.

Utflykten avslutades med ett besök på ICA Solen. Vi kan inte hålla oss därifrån! Jag köpte kalkonprinskorv till nedsatt pris, jordgubbar och glass. Nu tänker jag inte blanda korv med jordgubbar och glass, men det är bra att ha hemma när jag behöver äta nåt lite snabbt.

Hemma i New Village såg jag en liten tjej och hennes mamma på vinglig färd på den allra första tvåhjulingen, rosa till färgen. Jag mindes min första hoj, den var jordgubbsröd och jag lärde mig cykla på fotbollsplanen av gräs vid Tallbacken där vi hade vår sommarstuga. Stödhjul och hjälm fanns nog inte på den tiden. Men vilken gigantiskt plåster på själen det blev att en dag bara äntligen kunna cykla – utan att få plåster på sönderskrapade knän!..

Jag tog in min post, registrerade mina varor, betalade en räkning och packade upp det jag handlat. Lite nöjd är jag allt med dagens inköp av kläder för kroppen. Dessutom var faktiskt inte alla svarta, jag köpte bland annat en blå tischa… GÖR VÅGEN!

Några av dagens inköp. Notera den färgen på tischan – blå, inte svart!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Julafton 2015

Ett inlägg om min julafton.

---

 

Inlägget är senast uppdaterat cirka kl. 00.35 på juldagen.

Det här inlägget uppdateras då och då under dan när det händer nåt i min lilla värld. Jag vet att det finns många där ute som sitter ensamma idag och kan jag på nåt sätt roa er med glimtar från Toffellivet så var så god!

 

Ända till halv nio sov jag i morse. Då var det nån vän som tyckte att jag skulle spela Wordfeud. Jag har haft en slapp morgon. Tomten hade varit på besök i natt och hängt en julstrumpa på dörren. Men på paketens etiketter stod det att de var från Tomtemor och julstrumpan doftade inte precis strumpa utan min mammas parfym…

Jag har haft två timmar i sängen med dator och bok omväxlande. Vidare har jag skrattat åt ett sms med en julhälsning som kom fel och längtat efter sms från min kära, som är så stressad och har mycket annat än mig att tänka på idag. Och så har jag ondgjort mig lite på Twitter över en kort text hos lokalblaskan där skribenten har använt hen, troligen i felaktigt syfte, nämligen att dölja könet på personen texten handlade om. Det är då det blir löjligt med hen. Och fel.

Nu ska jag sätta på mig den blåvita tomteluvan och se på julfredens utlysning i Åbo, en tradition i vår familj. Förhoppningsvis blir jag lite snällare till kvällen så att det kommer några klappar under granen med mitt namn på etiketterna…

Här är några bilder så länge:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och nu är julfreden utlyst. I Åbo. Här hemma har vi brakat ihop eftersom jag råkade säga att julstrumpan luktade parfym och att jag inte äter så mycket godis och choklad längre. (”Inget duger.”) Att jag fick likadana kökshanddukar som jag fick i julklapp förra året sa jag inte. Jag gick ut i badrummet i stället och startade en maskin tvätt på självaste julafton. Tvättkorgen svämmar över – och jag också.

Julfreden är utlyst – i Åbo.

Vid lunchtid fixade jag lätt frukost åt oss. Min gick, som så mycket annat just nu, sönder. Därefter – eller typ under tiden – var äggen klara. Räkorna var på tining. Ägghalvor gillar vi här, men nu är äggen slut. Jag har gjort iordning halvorna med räkor, lax, majonnäs, rom och dill. Den bilden kommer kanske senare. Nu måste jag nämligen hänga tvätt och hjälpa mamma med hennes mobil. Igen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu har det kommit klappar under granen. Jag passade på att klämma lite, för se barnslig är jag också – förutom elak, ordbajsande och knäpp.

Mycket att klämma på…

Medan jag klämmer klappar halshugger skär mamma upp den inlagda sillen. Sen har vi förberett en del till julmiddagen som vi dukar fram till efter Kalle Anka. TV:n åker på prick klockan 15 så slipper vi se sånt vi inte vill se.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så har vi kollat på Kalle, ätit gott och druckit gott, tänt lyktor på ballen*, sjungit snapsvisor (fem stycken). Nån diskpersonal kom inte, så min lilla mamma erbjöd sig. Jag tackade inte nej. Snart kommer kanske tomten – om vi har varit snälla, vill säga…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter mat och disk kom så tomten. Vi hade visst varit snälla båda två, för det var berg av julklappar som dolde sig under granen. Jag fick så fina julklappar. Den första jag öppnade var från mamma och det var doftljus. Vännen FEM hade köpt mig Gården, en bok som stått länge på min önskelista, men som jag inte fått tag i. Av Jerry fick jag tre fina böcker, varav en som jag känner ska bli extra spännande att läsa. Vännen Inger hade också hittat en spännande bok som hon skickat. Senare på kvällen fick jag ett fint sms från henne om varför hon valt just den boken. Anna gav mig böcker – och en av böckerna gav jag henne också. Lite dumt, men… Av Annas snälla mamma fick jag en fin kökshandduk med får på och ett alldeles för generöst presentkort. Mamma gav mig också böcker, men även handdukar, choklad, tvål och ett underlakan. Från Anna och barnen fick jag en burk med fina marmelader. Och vännen Irene hade sänt mig ett jättevackert bokmärke. Ingen gissade på paketet från NK** och vad det innehöll. Jag hade mina aningar och ja, det var en burk blått bläck och en burk svart dito. (NK är pennfetischist och har smittat av sig på mig.) Sen viskade en liten fågel att det fanns en gemensam julklapp till Anna och mig från yngsta bonusdottern och hennes kille samt ytterligare en klapp. Jaa… människor har verkligen varit generösa – för inte har jag varit så snäll att jag förtjänade hela tio julklappsböcker och en massa annat fint… Tack snälla alla!!!

Nu ska en nöjd Toffla läsa sig till sömns och sakna sin Anna, för det gör en en sån här dag. Saknar och längtar lite extra mycket…

Här kommer några bilder på alla fina klappar:

Detta bildspel kräver JavaScript.

I morgon är det juldagen och då tar vi som kan en rejäl sovmorgon. God fortsättning på julhelgen önskar jag dig!

*ballen = balkongen
**NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Klappat, gosat och klart

Ett helt färdigt inlägg. Nästan.

---

 

Helt färdiga och slut är vi. Och vi, det är förstås Citrus och Lucifer, som har tagit över den här bloggen. Vi har gjort julmat och julgodis, slagit in julklappar och umgåtts med våra äldre, människosyskon och vår människomormors mamma och pappa. Vår storasyster Majas människopappa har vi också träffat liksom den däringa Tofflan, vår mommis. (Lite rörigt med familjeförhållandena är det allt i den här familjen…) Ha! Gött åt ‘na att vi tar över bloggen ett tag. Hon skriver så mycket skräp här. Men vi, vi är helt färdiga, som sagt…

De som sover synda icke…

Den sägs ju att den som sover inte syndar. Vår människomormor brukar tycka att vi är busiga, men se ovan hur snälla och försynta vi är – när vi sussar. Inte har vi fått några klappar heller. Vår mommis lämnade tre kassar, fast det fanns inte nåt som var intressant för oss där. Möjligen snörena. Men det klart, hon slängde ju fram en vit, smaskig novemberkaktus vars blommor vi kan tugga på. Alltid något…

Smaskens att tugga på, tycker vi bus… eh… kattungar.

Den där Tofflan, förresten… Hon satt här i kökssoffan och gäspade. Det är BRA att hon har massor att göra på jobbet så hon blir trött och inte orkar vara sträng mot oss. Konstigt, förresten. Hon är en och lämnade tre kassar med klappar till sju personer. Men hon hade med sig två kassar till sig själv härifrån… Roffig och sniken, minsann, för snäll kan vi inte tänka oss hon har varit.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu får vi se om hon kan låta bli att klämma och öppna i förväg. Fast det är ju snart dan före dopparedan, så hon kanske kan behärska sig. Möjligen blir det ett smakprov på vår mormor Annas knäck och kola, som låg bland klapparna, i morgon. Hon får nog suga, så att inte tandläkaren behöver tillkallas.

Nä, vi ska fortsätta sussa lite så att vi kan hålla igång i natt. Mormor har klätt en gröngöling med en massa spännande saker som vi kan riva ner. Sch…

God jul önskar Lussekatterna i Himlen! 

(Bäst vi ger tillbaka bloggen till Tofflan nu…)

Tofflan själv passar på att TACKA i förväg för alla klappar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Snart dags att byta pengar

Ett ekonomiskt inlägg.

---

 

Ibland får en betala dem som vi skyldiga äro ganska så snabbt. Jag höll på att klämma av två av Fästmöns fingrar igår i min fjärrstyrda bilruta. Som tur är sitter fingertopparna kvar, men en nagel börjar anta en blåaktig ton. Eh ja… Det var ju inte meningen… Fast som plåster på klämda fingrarna bjöd jag min kära på middag. På McDonald’s. Det är vad min plånbok tillåter.

För den som har mycket pengar i sin plånbok – eller i sin madrass – är det snart dags att byta ut dem. Om de är sedlar, vill säga. Den första oktober kommer de nya 20-, 50- och 1 000-kronorssedlarna samt en helt ny 200-kronorssedel, nämligen. Gamla sedlar fortsätter visserligen att vara giltiga, men bara till och med den 30 juni nästa år (2016). Nästa år kommer också nya hundringar och femhundringar och nya mynt. Bland annat kommer tvåkronan tillbaka. Guldtian är kvar. Gamla hundringar, femhundringar och mynt slutar gälla som betalningsmedel från och med den 1 juli 2017.

Gamla sedlar ska bytas ut mot nya – genom att handla.

Men det är ju vissa problem när nya sedlar ska ”bytas ut”. Över hälften av våra bankkontor i Sverige hanterar ju inte kontanter. Alltså 852 kontor är kontantlösa. Gissningsvis ”byter en ut” sina gamla pengar genom att handla för dem. Det känns ju… inte helt OK. Att vi ska handla för över 300 miljoner i sedlar och två miljarder i mynt, som är de pengar som ska ”bytas ut”…

Ett annat problem är den nya 200-kronorsedeln. Den ska till en början bara finnas i bankomater på vissa orter i Sverige. Vi som bor i Uppsala, till exempel, får åka till Enköping eller Stockholm om vi vill ta ut tvåhundringar. Företaget Bankomat vill testa tekniken i begränsad skala, enligt en TT-artikel.

Jag får väl göra mig av med min gamla tvåkrona… Äh, jag sparar den! Det kan ju bli annat värde än två spänn i den senare.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Annat väder

Ett väderlekande inlägg.

---

 

Ett mörkt moln öppnade sig över Clark Kent och mitt huvud.

Snacka om att det är aprilväder just nu! Igår började dan i strålande, het sol. Jag skrattade åt väderleksrapporterna på morgonen, rapporter som talade om regn. Fram på eftermiddagen kom det, regnet. Jag tog en bok och mina solbrillor satte jag på näsan. Tuffade med Clark Kent* till Black Potty. När jag körde in i villaområdet hängde ett stort mörkt moln ovanför mitt huvud. Sen öppnade sig molnet och det fullkomligt vräkte ner.

Förmiddagen igår försvann snabbt. Jag administrerade, forskade och tog snabeldraken** på promenad i skokartongen***. Stannade lite vid de inramade gamla vykorten från Metropolen Byhålan. En gång, i ett annat liv, fick jag dem av min frilansare E. E hade släktingar i Byhålan och det var därför h*n ägde korten. Men en dag tyckte h*n att jag skulle få dem. Jag tackade och ramade in dem. Varje dag tittar jag på gamla hus, Vättern, Göta kanal och saknar. Saknar både Byhåla och E. Men Byhålan kan jag alltid åka tillbaka till. E kan jag aldrig mer jobba med. Och ja, nu ältar jag, men det är fortfarande väldigt sorgligt för mig.

Efter dammsugningen hände flera saker i rask takt: Jag hade sönder ett par läsglasögon, jag klämde på min födelsedagspresent från FEM och jag låg på golvet och bläddrade i ett par gamla böcker om Mumintrollen. Sen funderade jag över vad som är värst –

psykopathäxa eller skitstövel.

Anledningen till att jag funderade över detta avslöjade jag i ett annat blogginlägg.

Dagens utflykt slutade med att jag satt i garaget och frös medan jag väntade på att den hiskeliga hagel- och regnskuren skulle upphöra. Jag blev så frusen att jag hade god lust att värma mig med en whisky. Men det fick bli middag bestående av ostpaj (två för 35 kronor) från Tokerian, ett par rynkiga gamla körsbärstomater och två glas mjölk i stället när jag kom in. Nej, jag blev inte mätt.

Sen betalade jag min bensinräkning, som efter påskresan var tre gånger så hög som vanligt, nästan en tusenlapp. Jag får plocka från lite påskpengar och kavajpengar, helt enkelt. Det viktiga är att den kan betalas, det är jag mycket tacksam för att jag kunde.

Idag är det fredag. Jag är inte hemma när det här inlägget publiceras, men jag blir väldigt glad om du skriver en liten hälsning i en kommentar. För nån gång kommer jag och Fästmön hem. Om Gud vill, om vindarna vänder och om vädret blir ett annat. Ha en bra dag!

Du slipper MIG mer idag, men du får titta på gårdagens bilder i stället om du vill:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

*Clark Kent = min lille bilman
**snabeldrake = dammsugare
***skokartongen = mitt hem

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Att synas, men icke höras

Ett inlägg med ett visst mått av självironi, men mest en uppmaning att du ska vara rädd om dig.

---

 

Ängel eller djävul bakom ratten? Om du frågar min familj är jag det senare. Jag skriker och gapar, gör fula gester, kallar andra trafikanter för

Idiot!

och liknande. Men det hörs och syns förhoppningsvis inte så mycket utåt. Jag försöker lära mig att lägga band på mig och lyckas bättre och bättre, om jag får säga det själv. Fast jag är ju förstås jävig…

Även cyklar ska ha reflexer.

Allvarligt talat är det inte så farligt. Men jag har helt klart ett temperament när jag kör bil. Och det kanske inte är så konstigt när andra moderna bilar inte tycks vara utrustade med blinkers, men med mobiltelefoner. Eller cyklister, som tror att de har nio liv och, utan lysen i novembermörkret, korsar en gata mitt framför min bils nos. För att inte tala om alla fotgängare som tror att de är STJÄRNOR. Lysande, sådana. Bara det att det måtte vara osynligt ljus…

Igår kväll läste jag om två bilister som kivades mitt i centrala stan på självaste vilodagen – över en parkeringsplats! Men hallå! Den som först ger tecken – det vill säga blinkar att h*n ska svänga in och parkera borde vara den som har rätten till platsen. Att bråka högljutt offentligt och kanske slåss är sandlådenivå, enligt min mening. För jag sitter ju bara inne i min bil och gapar har synpunkter…

Och nu måste jag komma med en synpunkt i form av en pekpinne! Men faktum är att den handlar om omtanke om oss båda – mig i bilen och dig som cyklar eller går.

Snälla, snälla, använd reflexer!!!

Reklamreflexer är gratis. Dessa har jag fått från ett företag som arbetar med tandvård.

Så här i novembermörkret syns du nämligen inte, eftersom de flesta av oss är iförda för säsongen färganpassade – det vill säga mörka – kläder. Allra bäst är förstås reflexväst, men jag vet att det är töntvarning på det, så det begär jag inte. Samtidigt är det alldeles ypperligt om du går ut med hunden när det är mörkt eller cyklar en tur. Men reflexer… Små reflexer på armar och ben och gärna fötter – det är både billigt och kan vara livräddande!!! Om du syns ser jag dig!

Själv bär jag reflexband, två stycken, som jag slår om smalbenen när jag går till garaget i mörkret. De kostade ett par selmor på apoteket. Sen har jag ett hjärta i plast på en jacka och reklamreflexer (gratis!) i form av klämmor kompletterar den (jackan är svart). Mina vita gympaskor, som jag fortfarande går i, har påsydda reflexer. Så ja. Jag föregår med gott exempel.

Men nu vill jag veta vad har DU för reflexer på dig???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Förfärligt och för-presentigt

Ett sjukt inlägg.

---

 

Låg och huttrade under detta.

Inte trodde jag att jag kunde må sämre än jag har gjort de senaste fem veckorna. Inte när jag, enligt sjukintyget, är frisk från och med i morgon. Men det blev ingen stadstur för min del. I stället fick jag skicka med Fästmön en lunchpeng till Johan, som jag skulle luncha med. Jag har legat från halv tolv, först under två plädar, sen under täcke, överkastfilt och två plädar. Frusen, kramper i magen och klen. Börjar bli väldigt less på att vara sjuk nu. Jag har mått förfärligt idag.

Grejen med verb, Sara Lövestams nyaste bok!

Min älskade hade en massa ärenden som jag ändå inte fick vara med på, så på sätt och vis var det lika bra att ligga hemma. När hon kom hem nu på eftermiddagen hade den söta med sig en för-present till mig, en sak jag har legat och kramat och klämt på.

Och inte nog med boken i sig.  Det visade sig att Sara Lövestam är i Uppsala och signerar sin bok just nu! Äntligen fick jag en av alla böcker signerade av en väldigt duktig författare!

Stort TACK till både Anna och Sara! Nu ska jag vila lite till… Och BTW, jag tror inte att jag orkar nån surfrunda idag.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Grattis, Mest Älskade!

Ett gratulerande inlägg.

---

 

Den Mest Älskade, fångad i en ögonblicksbild i september 2013.

Idag är det Den Mest Älskade Fästmöns födelsedag. Hon har ledig dag från jobbet, men inte från oss i familjen. Jag ska säga åt rygg, näsa och lungor att sköta sig så att jag kan åka ut med mina futtiga paket. Ja, futtigt värre blir det, när man inte har framförhållning och glömmer bort att man faktiskt kan bli indisponibel. Men nånting finns det att ge i alla fall. Om inte nån liten hand har varit där och klämt och känt och rentav rivit upp..?

Mitt hjärtas hjärta.

Anna är den bästa fästmö på denna jord. Hon är värd så mycket mer firande. Hon är den som alltid, i alla lägen, tänker på alla andra. Alla andras väl och ve.

Men idag är det mitt Hjärtas dag. Och jag hoppas att den blir fin tillsammans med barnen och kanske mamma och pappa.

 

 

 

 

Grattis, älskling!  

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ensamfredag

Ett inlägg om denna min fredag.

Fredag! Äntligen!!!

jublar många. Dock inte jag. Jag jublar inte direkt åt nån dag just nu, men jag försöker överleva. En ledig helg är alla som har arbetat fem vardagar väl unt! Samtidigt som den som jobbar i vården kanske har långa pass framför sig, men kan se fram emot en ledig dag – eller två? – nästa vecka. Jag missunnar ingen av er era lediga dagar! Så länge ni inte klagar och gnäller onormalt mycket på era jobb, förstås. För i såna fall äger ni ett problem som ni måste lägga energi på att lösa i stället för att slösa kraft på gnällande.

I morse var det en tidig start för Fästmön. Och för mig. Jag hoppade upp och skjutsade Anna till jobbet. Strax efter halv åtta satt jag vid datorn och skrev jobbansökningar. Fint, det! Då kanske jag också kan få nån timme ledigt denna fredag.

När Anna har slutat jobba ska jag skjutsa henne till Tokerian. Jag kanske rentav följer med in, för hon sa nåt om att det minsann inte skulle bli nån storhandling idag… Då kanske jag står ut. Vi har nämligen lite olika takt när vi handlar mat. Jag hastar – och hafsar… – fram. Anna går lugnt och metodiskt tillväga, kollar priser, jämför, klämmer och känner, typ… Det enda som kan sinka mig är när jag fotar roligheter eller checkar in på Foursquare.

Ett typiskt Toffelfoto under en shoppingtur.

Även om det inte ska storhandlas idag lär Clark Kent* bli fullpackad. Annas grejor från två veckors vistelse i New Village ska få plats liksom några, visserligen platta, men gigantiska papplådor. Och så Prinskorven, hans ryggsäck och hans dator… Utöver detta var det visst ett paket som skulle hämtas på ICA Solen. Vi får se hur detta slutar… Men… om äckelfåtöljen och en massa andra grejor fick plats häromdan ska väl även detta gå. På nåt sätt och vis…

Clark Kent var byyyst med grejor häromdan.

Efter slutleverans av alla varor och människobarn till Himlen åker jag hem till New Village för en ensamfredag. Och den har jag förberett väl, ska jag säga! Det blir inte bara prästostbågar och öl till middag utan jag har tagit fram en matlåda ur frysen. Jajamens – titta bara:

Matlåda till i kväll.

I övrigt blir kvällen lugn. Och kanske blir det en öl och några ostbågar ändå – dock inte en hel påse. Jag ska försöka läsa ut min bok på gång idag. Den är bra och spännande, men jag har haft så mycket annat för mig att läsning inte riktigt har varit prioriterat. Jag har 100 sidor kvar och dessa läser jag nog i afton. För som vanligt en fredagskväll är det inget av intresse för min del att se på på TV.

Kanske ska jag försöka sätta mig in i det som min BRF kallar IMD. Förkortningen har flera betydelser, men i det här fallet avses Individuell Mätning och Debitering av el och varmvatten. Genom att sätta en mätare i varje lägenhet påförs varje lägenhet en kostnad om 20 kronor i månaden. Men sen aviseras… sänkningar av månadsavgifter. Min kan tänkas bli runt 500 kronor per månad. Det låter för bra för att vara sant!

Om jag har fattat det rätt ingår vatten och el i månadsavgiften enligt nån sorts normalvärde. Den som använder vatten och el utöver schablonen får betala extra. Låter rätt rimligt, tycker jag, dårå, som har tröttnat att stå för exempelvis bottenvåningarnas poolfyllande. Dessa bottenvåningslägenheter, som har lägre månadsavgifter än vi som bor med balle**. Utöver möjligheten att fylla badpooler har ju bottenvåningarnas lägenheter uteplatser, en del av dem är riktigt rejält tilltagna, kan jag tycka. En trappa upp har vi en skitsmal balkong. Ändå får vi betala mer… DET tycker jag är dumt och fel! En extra årsstämma är utannonserad till den 12 september och jag, som överväger att gå dit, gör nog rätt i att läsa på!

Ha en skön fredag, vad du nu ska ta dig för! 

*Clark Kent = min lille bilman
**balle = balkong

Livet är kort.

Read Full Post »