Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘allergi’

Ett inspirerat inlägg.


 

Lärosal i Blåsenhus

En modern lärosal.

På bilden här intill ser du en modern lärosal. Idag har jag varit på besök i ett rätt häftigt och ganska nybyggt hus som hör till vårt universitet. Tänk om gamla Humanistcentrum, numera Ekonomikum, hade sett ut så här när jag – och N:s pappa – pluggade där. (N var min medresenär igår. Hennes pappa har också pluggat på Humanistcentrum. Han är två år yngre än jag… Gammal? Jag? Eh…) Hade jag blivit mer inspirerad då? Kan nog tänka mig det. Men senare kom inspirationen under min studietid med de äldre byggnaderna i universitetets värld, när jag läste idé- och lärdomshistoria en termin i gamla universitetshuset, det som syns på startsidan på webben, och på Gustavianum, där jag identifierade krukskärvor med mera. Nästa år, om jag får vara med då, flyttar jag till ett hus mitt emot den här lärosalen. Det är ett hus som är så nytt att det inte är färdigbyggt än. Vilken spännande resa blir inte det?!

Ibland vaknar jag tidigt om vardagsmorgnarna. Jag ligger i sängen och låter en svag vind från mitt öppna fönster svalka mig. Och så tänker jag och funderar på om jag ska duga och räcka till, om jag ska motsvara förväntningarna. Jo, jag tvivlar på mina förmågor minst en gång om dan, men jag har fina kollegor och chefer som inte alls tycker att det är konstigt att jag inte greppar helheten efter två arbetsveckor och två arbetsdar… Jag blir glad och peppad av deras förtroende för mig. De är positiva och inspirerande, inte nedlåtande, sarkastiska eller otrevliga. Understundom tror jag att jag är… i himlen… Känslan förstärktes av att jag mötte en ängel i en korridor, men jag bevärdigades inte varken blick eller nick. Ja, jo, jag vet att jag har åldrats 30 år de senaste sju åren. Det var en märklig känsla…

Botaniska trädgården

Grönt så långt ögat kan se. Här tittar jag in mellan tujorna i Botaniska trädgården.

Det har varit ytterligare en solig och varm dag, men till eftermiddagen började det mulna på och vinden blev kallare. Grönskan exploderar runt omkring och många drabbas av allergier. Vi som inte drabbas njuter mest av sol, ljus, värme och det gröna… Jag var lite tidig till dagens första möte i byggnaden med den moderna lärosalen. Då stod jag utanför staketet till Botaniska trädgården och kikade in mellan tujorna. Grönt så långt ögat kunde se. Ett besök i Botan åker upp på att göra-listan!

Majskyckling med saffransris

Dagens lunch var väldigt gul.

Jag hade hoppats på en spontanlunch med NK* när jag var så nära, men tyvärr var NK hemma med sjuk småtting. Därför lunchade jag på sedvanligt ställe, Rullan, i sällskap med min bok på gång. Idag blev det majskyckling och saffransris, gult värre – och som vanligt var maten väldigt god!

Efter lunch var vi en minimerad skara – blott en trio – som deltog i stabsmöte. Men vi hade en hel del att avrapportera ändå. Jag berättade lite om förmiddagens möte kring studentwebben och om kommunikationsplanen. Vidare pratade vi om materialet till nyanställda som jag och R nu går igenom och uppdaterar. Lite andra småsaker avhandlades också. Och så fick jag ett nytt uppdrag att varje fredag skriva ett blogginlägg med information från ledningen.

Jag har mellan dagens möten petat i materialet för nyanställda och även fått både besök på rummet och uppdrag den muntliga vägen. Än så länge känns det bra och helt OK att ha dörren öppen. Under morgondagen räknar jag med att få klart mina synpunkter på nyanställdamaterialet så att jag kan börja titta på tre sidor översättningar.

Tunneln i slutet av ljuset matchar inredningen

Boken jag läser just nu matchar min inredning i köket.

Efter arbetsdagens slut blev det tisdagshandling på Tokerian. Jag inhandlade bland annat ett Mors dags-kort, skrev det, stoppade i en Trisslott och postade det – IFALL paketet inte hinner fram. Mamma är emellertid förvarnad, men jag vet hur besviken och ledsen hon blir om hon inte har nånting att öppna på Mors dag på söndag.

 

Jag har en fruktansvärd huvudvärk – det är bestämt oväder på gång – men jag ska ändå försöka läsa boken jag ska recensera. Den matchar för övrigt min inredning i köket så totalt perfekt!

Ha en riktigt skön tisdagskväll! Jag skrockar åt att jag får min sista (?) ersättning från a-kassan på torsdag!


*NK = Närmaste kollegan på mitt förra jobb

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min mamma, numero Una.


Min mamma är som en katt.
Ibland är hon mjuk och len och snäll – för att i nästa sekund fräsa till och riva hårt med klorna. Så var hon inte alltid. Jag minns när jag var riktigt liten att hon var snäll och glad och mjuk. Sen, när hon blev sjuk och var borta långa tider hemifrån, minns jag att jag alltid längtade efter henne.

Mamma

Mamma fotad igår kväll.


Det blev aldrig detsamma
när hon kom hem sen. Pappa och jag fick alltid trippa på tå. Jag fick aldrig ta hem kompisar för det störde. Jag fick aldrig skratta för högt eller gråta. Inga känslor skulle visas. Då blir ett barn och en ung vuxen som en krutdurk. Det var inte ett svårt val att flytta hemifrån så snart jag kunde, det vill säga när jag hade tagit studenten. Då hade jag varit myndig i lite mer än en månad. Även om mina föräldrar, främst mamma, alltid har försökt styra mitt liv, stod jag fast vid beslutet. Jag har bara bott hemma ett kort tag efter det – det var sommaren efter England, innan jag började plugga.

Jag vill så gärna tro att människor blir mildare med åren. Snällare. Inte elakare och bittrare. Inte mot den som försöker göra sitt bästa hela tiden. Men jag vet att mitt bästa aldrig har dugt – och det duger inte nu heller. När inte pappa längre finns att ”slå på” är det jag som får ta allt.

Fästmön säger att jag ska låta det rinna av mig. Att jag inte ska tolerera allt för den skull, fast låta det mesta passera. Det har varit så här större delen av mitt liv. Mamma har varit så elak – för att nästa sekund tala med den lena rösten och gärna ge nån kompensation för att hon varit dum, typ en peng. Många gånger har jag haft svårt att då tvärt vända känslorna och bli glad och tacksam när de hårda orden sitter som kaktustaggar i bröstet och gråten svider bakom ögonlocken.

Mamma spelar fortfarande sitt spel. Och jag är dum nog att spela med – trots att jag numera exploderar ibland och säger emot. Som i morse när jag hade blivit ombedd att väcka mamma klockan tio. Jag gjorde naturligtvis det och får då höra att det är jag som har bestämt att hon ska gå upp då. Sagt med skrikig och fräsig röst så att jag skäms inför Anna som säkert hörde.

En del tror säkert att det har med mammas ålder att göra. Jag vet att det har varit så här hela mitt liv, nästan. Men lik förbaskat gör det så ont varje gång.

Att jag skulle väcka mamma i morse hade att göra med att vi var bortbjudna på söndagskaffe. Sen blev det inställt. Jag fick telefonsamtal när jag var i badrummet och borstade tänderna. Jättetråkigt, för mamma är ofta en helt annan person när vi är borta. Det hade betytt lite tillfällig mental avlastning. Men min Nästanbror är sjuk och sjukdomen är Djävueln själv. Jag hoppas att vi snart ses ändå!

Eftersom det är lite soligt idag frågade jag Anna om vi inte skulle ta en promenad. Mamma sa att hon klädde om igen till hemmakläder. Men strax efter sa mamma att hon frågat om vi skulle ta en promenad. Varken Anna eller jag hörde det. Så nu får jag väl höra allt möjligt ovett senare att jag inte bryr mig etc. Hela litanian – från att jag är ohjälpsam till att jag är elak.

________________________________

Nu har Anna och jag tagit en promenad. Jag har fått spy ur mig och jag har fått Annas synpunkter på en del. Anna håller sig faktiskt ganska neutral och jag litar på hennes ord och omdöme. Det är förstås inte roligt för Anna att höra sånt här – hon har väl nog på sitt jobb. Dessutom är det väl inte heller särskilt roligt att vara här. Jag försöker för det mesta att bita ihop, men ibland går det som sagt var inte.

Det är inte alltid jobbigt med mamma, men det har varit jobbigt med mamma väldigt länge, typ nästan hela mitt liv, som sagt. Det finns stunder när vi har trevligt och roligt tillsammans också. Mamma kan vara väldigt generös och hon kan vara rolig. Också. Men för det mest är det ju inte kul när man gör sig rolig på nån annans (= min) bekostnad större delen av tiden.

Igår kväll var vi ute och åt middag. Och tänk, vi hade en trevlig kväll (tills vi kom hem och mamma började fräsa igen om nåt). Men ändå. Vi skrattade och pratade och mamma bjussade på sig själv – och oss på middagen. Här nedan kommer ett filmklipp där hon försöker fånga den flyende maten – för tredje gången. Vi skrattade gott alla tre – och vi skrattade MED mamma, inte ÅT henne, det vill jag klargöra direkt.

Ursprungligen tänkte jag inte publicera det här inlägget utan lösen, men nu gör jag det i alla fall. Sen får du som läser tycka illa om mig du också om du känner för det. Jag är van, liksom.

Och att mamma är en katt är i sig en ironi. Hon påstår sen några år tillbaka att hon är allergisk mot katter. Själv har jag hela min uppväxt hört att hon är rädd för katter. Det är en rädsla hon har passerat över till mig, tyvärr.


Livet är kort.

Read Full Post »

Nej, vi är inte riktigt OK nån av oss. Fästmön har kill i halsen och hosta, jag har kli i ögon och näsa och båda är vi jättetrötta och lite småfebriga av och till. Men Anna var söt igår och både handlade och lagade maten, medan jag grejade klart här hemma. Och diskade, ska jag tillägga, för det hör till ovanligheterna! Anna skämmer bort mig totalt och brukar diska när hon är här. Hon vet att jag verkligen avskyr denna hushållssyssla…

Anna knaprade Ipren igår och jag tog till sist en Tavegyl för att få slut på kliande och nysningarna. Sen blev jag ju überskittrött, så vi glodde bara nån timme på TV innan vi kröp till sängs. Idag när vi vaknade var vi fortfarande skittrött trots en lång och god natts sömn. Det vete 17 om det är nån allergi för min del, jag känner nästan av lite ont i halsen. Skyndade mig att ta en ingefärskaramell ur asken jag har köpt på Thaistället på jobbet. Med dessa karameller – som är sega och smakar både sött och starkt på samma gång – brukar jag kunna mot Olle i grind, men nu vet jag inte om jag är försent ute.

Vi har ätit frukost och jag har tagit rätt på gårdagens torra tvätt. Anna rev ur sängkläderna och de snurrar just nu i maskinen. Passade på att ta några bilder på mitt hem med de nya fönstren, men det är verkligen skitsvårt att fota just fönster. Kameran tar in ljuset och gör bilden mörk – och då ser man ju inte vad den föreställer. Har Photoshoppat lite, men det blev inte mycket bättre.

Matsalsbordet vid fönstret i vardagsrummet.


Nån bild från sovrummet
kommer inte eftersom sängen inte är bäddad! Vi går vidare till gästrummet…

Gästrummet med kaktusparaden i fönstret.


Vägg i vägg
ligger arbetsrummet.

Arbetsrummet sett från datorn och mot fönstret.


Och så slutligen köket,
där stackars Anna äntligen fick lägga beslag på lokalblaskan efter att mina feta fingrar släppt den.

De nya fönstren i köket är de fönster jag tycker bäst om. Det var tidigare två stora rutor. Nu är det tre och alla går att öppna genom att vippa och jag behöver inte plocka bort nånting från fönsterbrädan.


Lokalblaskan innehåller idag en intressant artikel signerad dess kulturchef.
Ämnet är förstås bokmässan. En bra och läsvärd krönika, skriven av Alexandra Borg, behandlar e-boken. Rekommenderas! En tredje intressant artikel i dagens tidning – jaa, jag är förvånad att det är så många – handlar om sociala medier och att Twitter är överskattat! Tyvärr finns den inte att läsa (än?) på nätet.

Dagen i övrigt? Tja, himlen är regngrå och vi känner oss sega. Vet inte riktigt vad vi hittar på när sängen har blivit renbäddad och dagens tvätt har blivit upphängd. Man har mest lust att hänga över en god bok här hemma och det skulle hälen tacka för. Men mamma ska jag väl ringa. Eventuellt vågar vi oss ut till kvällen för att supera nånstans i stan, kanske italienskt..?


Livet är kort.

Read Full Post »

Den senaste i raden krämpor är att jag har fått nån märklig allergi. Först trodde jag att det berodde på att jag hade gullat för mycket med mina porslinsblommor – jag klippte ju ner dem lite i söndags eftersom jag var tvungen att ta bort dem och deras upphängningsanordningar på gardinstängerna. Det kliade i ögonen och näsan. Men det har inte blivit bättre alls. Igår trodde jag att jag håller på att bli förkyld, men så känns det inte heller. Bara klådan och en näsa som av och till rinner. Synnerligen ofräscht… Jag lärde mig häromkvällen att man ska peta näsan för att bli av med bakterier. Fast min näsa är inte petbar just nu – den är bara kliig och rinnig.

Så här skulle jag vilja ligga, men se det går inte!


Jag skulle helst vilja stanna i sängen
och klia mig, men se det går inte. Just nu håller jag på att förbereda ett pressmeddelande och det ska både skickas ut och läggas ut här och var. Det gäller att ha tungan rätt i mun…

Igår när jag kom hem efter jobbet var jag så trött och slut att jag glömde kolla postboxen. Det fick jag göra i morse. Noterade då att där låg tre räkningar. Jättekul. Nån plast har däremot inte anlänt till trapphuset. Eller också är det nåt pucko som har lagt beslag på rullen. Det skulle finnas plast en vecka innan de börjar med fönstren – hos mig börjar de på måndag – men ingen plast hittills, alltså. Det hade varit så bra att kunna plasta in möbler och prylar tillsammans med Fästmön de här dagarna. Både idag och i morgon jobbar vi i kors, det vill säga jag jobbar dag, Anna kväll. Och i kväll åker Anna ut till Himlen och sover kvar där för att kunna handla på torsdag förmiddag inför barnens ankomst på fredag. Så tyvärr får jag kanske plasta det jag kan på egen hand. Men Anna är en snäll fästmö och har lovat att vi kan flytta de sista möblerna tillsammans på lördag. Det handlar om sängar och matsalsbord, framför allt, som jag inte orkar flytta själv.

Min uppfattning är att vi samarbetar ganska bra när vi gör nånting ihop. Det kändes lite märkligt att titta på ett annat par igår kväll på SvT1, Par i terapi, som hade problem, framför allt med kommunikationen. Jag skulle aldrig sitta och prata om såna privata saker på TV! Det var många känslor och en hel del gråt när Åsa och Johanna, som paret heter, satt i terapin! Nog för att jag skriver en del väldigt personliga och privata saker här på bloggen, men se terapeuta min relation skulle jag inte göra varken här eller på TV! Även om jag irriterar mig på vuxna kvinnor som har pippilotter – barnfrisyr! – blev jag och Anna också lite inspirerade av det vi sett.Vi är ju väldigt olika som personer. Anna är lugn och sansad och blyg, medan jag är hetsig och kan vara impulsiv i det jag säger och tycker, men också blyg och osäker ibland. Det vi pratade om när vi hade gått och lagt oss stannar emellertid oss emellan och är inget jag tänker skriva om här. Det var ett bra samtal, helt enkelt, med det var bara för oss.

Idag måste jag nog tanka på vägen hem. Håret är jätteskitigt, så det blir en dusch när jag har kommit innanför dörren. Ska också ringa mamma, som jag visserligen pratade med både i lördags och i söndags, men ändå. Jag vet att hon vill veta hur jag har det och jag vet också att hon är lite risig.

Men innan dess ska jag försöka åstadkomma lite arbete. Pressmeddelandet har första prio, men också det webinar jag ska delta i på lunchen. Trist nog missade jag att köpa nånting som jag kan äta framför datorn. Jag får nog spara frukostmackan och försöka roffa åt mig en banan när frukten kommer.


Livet är kort.

Read Full Post »

Man kan verkligen undra. Om det är april fast i juni, alltså. Med vädret som det är och med min både rinnande och täppta kran funderar jag på såna saker som månadsstatus och allergi. Men kalendern säger juni, efter midsommar, så det får jag lita på.

Växtligheten trivs i alla fall. Kunde bara solen hålla sig framme lite på dagtid skulle jag fota mycket mer än vad jag gör. Nu blir det fotografering när korta sprickor i molntäcket plötsligt uppstår. Som i morse, när jag kom tillbaka från att ha skjutsat Fästmön till jobbet. Då lyckades jag fånga en regnvåt, röd blomma som nån planterat i en ful kruka här på området.

Kan det vara nån sorts petunia?


Idag har jag jobbat hemma
ett par timmar medan nätverket på jobbet var nere för service. Jag kommer åt mejl och hemsidor och intranät, så det funkar bra. Men jag vet inte om jag har fått så mycket gjort via datorn. För tillfället pågår mest tankearbete kring hur jag ska göra en bra startsida åt min ”nya” institution. Vår webbansvariga på min ”gamla” institution gjorde ju ett förslag på en ny startsida till den institutionen som jag pillade lite mer innan jag publicerade. Den blev så himla bra och snygg! Men jag kan ju inte göra en likadan, det känns ju tramsigt… Så nu tänker jag. Mest. Jag tänker också hur jag ska presentera mitt förslag. Får en känsla av att man uppfattar mig som webbarbetare enbart och det är ju lite fel. Som kommunikatör jobbar man ju liiite bredare. Webben är bara en kanal, datorn enbart ett verktyg, typ. Så det kanske rentav blir en handritad skiss… Just to prove a point.

Idag provar jag mina nya inlägg för att avlasta onda hälen. Jag kan ju bara ha dem i gympadojorna, inte i innetofflorna, men faktum är att de känns riktigt, riktigt bra! Tack snälla vän som tipsade mig!!!

Vad händer mer idag? Det serveras kycklingspett på thaistället, men idag ska jag köpa med mig spettten hem till Fästmön och mig. Det blir hemmabredda mackor till lunch i stället. I kväll tar vi en tur till Himlen för ett ärende. Kanske glor vi på kommissarie Thorne, som vi spelade in går från TV4. Hoppas bara att vi inte har sett den tidigare, serien är ju från 2010 och Fyran är ju känd för sina mängder av repriser. Och ökänd för sina reklamavbrott! Så skönt att kunna spola förbi på DVD-spelaren…

Än så länge är himlen blå här. Och det njuter jag av, även från fönstrets insida…

Än så länge…

Read Full Post »

Nä, det här med slangar är inte min grej. Eller jo, kanske. Fästmön peppade mig som 17 och efter kvällsmaten, en härligt egenihopplockad sallad, skred jag till verket med min nya duschslang. Anna förklarade hur det skulle vara och jag fattade. Jag skruvade ihop munstycket med slangen och gick en till duschen för att kolla. Och nu var det tur att jag inte skruvade lite mer. Alltså att jag inte skruvade loss nånting. För det där %&/#” duschmunstycket passade inte i hållaren på duschstången! Vilken skitgrej! Jag som var rädd att slangen inte skulle passa i blandaren… Så nu, kära vänner, ligger eländet i min låda med skruvar, spikar, buntband, silvertejp, skruvdragare och andra såna grejor. Och där kan den ligga – om ingen vill ha den… 👿

Slangen i lådan. 


Jag borde naturligtvis ha köpt en duschslang
med inte bara munstycke utan också en stång med hållare till väggen. Med den här slangen kom bara ett enkelt väggfäste som bara funkar för att hänga ifrån sig slangen i. Jag vill ju kunna stå i regn fast tempererat sånt, naken och inomhus, så att säga. Ja, ja, när tejpen lossnar på gamla munstycket kanske jag åtminstone kan använda en packning från nya munstycket. För den försvann när munstycket släppte. Åkte väl ner i avloppet, typ. Slutsats: det blir INGENTING att lägga till i mitt CV.

Himlen är gråsvart och det ösregnar fortfarande. Hur länge ska det hålla på så här? Jag var ute med sopor och höll inte bara på att regna bort, det blåste som 17 också. Nyduschad är jag och en liten hög strykning har jag klarat av, allt gick nog av bara farten, ren rädsla. För när jag kom hem låg det ett brev från Sjukstugan i Backen och väntade på mig.

Men för tillfället är min värsta åkomma min gigantiska kran. Den ömsom rinner, ömsom täppar till sig. Det skulle ha kunnat vara nån sorts allergi mot gräs eller nåt, fast detta motsägs av regnet. Min onda häl har jag också egenvårdssurfat om. Om det är riktigt illa kan det vara hälsporre på gång. Trött jag blir… Jag hittade i alla fall lite övningar som jag ska försöka göra, så får jag se om det gör nån nytta.

Nä, nu ska jag nog rensa lite jordgubbar. Jorå, vi köpte en liter förut… Säsongen är ju inte så lång, så det gäller att passa på.

Read Full Post »

En salig blandning kan man säga har inlett min dag. Av nån anledning har några trista typer valt att ge det största sovrummet till ett av sina barn. Rummet ligger precis i anstlutning till mitt. Jag kan ju naturligtvis inte förstå hur man väljer att göra detta och i stället tränga ihop sig två vuxna och ett litet barn i ett mindre sovrum, men det är deras val. Hur som helst får detta barnrum naturligtvis konsekvenser för den som bor i en lägenhet intill.

Det är inte kul att bli väckt när man har sovmorgon (en av två per vecka som jag har numera) av ungar som skriker och lever rullan, ett riktigt tumult var det, med start nånstans mellan klockan sju och halv åtta. Jag vaknade till detta oljud med skallebank och klåda i öronen.  Skallen fick en Ipren, öronen har kliat som tusan, men det verkar inte vara eksem eller nåt. Det var väl bara allergi mot oljuden nedanför. Som grädde på moset släppte nån ut sin unge på ett sånt där fordon med hårda plastjhjul kvart i nio. Jag tror att Fästmön har kallat det Bobbycar. Ungen åkte naturligtvis runt gräsmattan på framsidan – där det är asfalt. Det sprakade i mitt huvud, kan jag säga… Och då hade ju redan insett det fåfänga i att försöka få en lugn morgon, så jag var uppe. Gissade att föräldrarna inte orkade ha barnet ifråga inomhus längre. Så praktiskt att det kan väsnas utomhus i stället.


Inget av mina favoritfordon, inte på asfalt, i alla fall.

                                                                                                                                                             Det är intressant att skrattande män blir vräkta för att det är nåt kul på TV, men föräldrar som låter sina småttingar rasa tidiga helgmorgnar får man inte ens framföra åsikter till om detta till föräldrarna. Då är man en surkärring och gnällspik och föräldrarna slutar hälsa. Jag har gett upp för länge sen. Och kanske är morgonen ett straff för att jag tittade på TV i sovrummet fram till midnatt i natt – med låg volym. Och jag skrattade inte. Jag sov. Jag var utmattad efter att ha lyssnat på tre ungars, den ena bor  i ovan nämnda barnrum, skriktävlingar på tennisbanan igår kväll. Tänk dig, tre ungar som bara skriker rakt ut. Men då fick tydligen även en av föräldrarna nog och det var första gången jag hörde en tillsägelse offentligt. Till det egna barnet. Annars har samma förälder varit hur snabb som helst att ge andra barn tillsägelse när de skriker på baksidan… Det egna barnet har fått skrika hur mycket det har velat.


När jag har dött ska jag komma tillbaka till dig och spöka genom din TV! Moahahahahaaaa……….

                                                                                                                                                               Länge sen var det för resten som jag trivdes här där jag bor. Under min svåra tid har jag, som alltid, försökt hålla hårt om en fast punkt i tillvaron, ofta min lägenhet. Jag hoppas att jag kan släppa det hårda greppet snart.

Himlen är lovande blå idag och vad jag förstår ska den så vara även i morgon. Det kanske blir en tur i svampskogen, dårå. Jag behöver verkligen frisk luft och ljus, det har varit några riktigt trista gråvädersveckor på sista tiden! Åker ut till Förorten vid lunchtid, gissar jag. Det är lite skönt att inte behöva stressa iväg en morgon, så jag tar det lite piano.

Mina stackars krukväxter har jag försummat sen jag började ”jobba”, men idag har de fått sig rejäla slurkar. Till och med kaktussamlingen har fått några droppar. Visst är det för resten smart att ha en kaktussamling i gästrummet? Gästerna stannar inte så länge… 😉

Nu blir det lite sedvanliga morgonbestyr innan avfärd. Lokalblaskan var så tjock att den nästan inte hade gått att vika i tidningshållaren utanför ytterdörren. Gissar att den emellertid inte är full av spännande nyheter utan bara reklam, trist nog. Jag har haft lokalblaskan i bortåt 25 år nu. Hade guldkort som DLF* snodde för mig för några år sen. Men jag hade inte så stor nytta av kortet, så det gör inget. Det här året är nog första gången jag har övervägt att inte fortsätta min prenumeration på tidningen. Jag tycker att den har blivit så tunn och innehållslös, reklamen tar över. Och kulturdelen är trist och tråkig. Samma personer skriver om samma företeelser på samma sätt, ungefär. Det blir inte intressant i längden.

Nu ska den superintressanta Tofflan fylla på sin tomma javamugg och i alla fall bläddra igenom tidningen. Det kan ju stå nåt intressant i den. Alla tjatar om Bokmässan just nu och jag blir bara irriterad eftersom jag inte har möjlighet att vara där.

                                                                                                                                                             *DLF = Den Lille Fjanten, en samling otrevliga personer i ett annat liv

Read Full Post »

Older Posts »