Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘packad’

Ett inlägg om att försöka både vila och ladda för arbetet.


 

 Jobbväska och Campuskort

Jobbväskan är packad och Campuskortet framlagt. Jag är redo för en ny arbetsvecka!

Snart är den här söndagen slut. Jag hade bestämt mig för en rejäl vilodag efter två veckor på nytt jobb och en halvdags lokalvård hemma igår. Men… du vet hur det är… Det finns alltid nåt att göra i ett hem. Knappt har en hunnit vila ut efter en arbetsvecka förrän det är dags att ladda för en ny. Nu klagar jag inte. Den som tror det känner mig inte. Tvärtom älskar jag att plocka fram såväl rena måndagskläder som jobbväskan. Den senare står nu packad och redo för fem nya arbetsdar. Jag känner mig också rätt redo, bara jag får slappa lite i kväll och sova gott i natt.

Ända till åtta sov jag i morse. Det var skönt. Jag läste ut den urspännande boken Prio ett och påbörjade Tunneln i slutet av ljuset. Den senare ska, vad jag förstår, vara en typ av spänningsroman också. Men den börjar med Stockholm-Stockholm-Stockholm och lika mycket ångest. Därför tror jag inte att jag kommer igenom Martin Falkmans bok lika snabbt som Emelie Schepps.

Prio ett och Tunneln i slutet av ljuset

Från seriemord i Norrköping till ångest i Stockholm…

 

Äggmackor kaffe och bok

Brunch med bok, kaffe och äggmackor.

Förmiddagen gick och jag fick en del läst och en del skrivet. Jag blev enbart störd av en torrgråtande* unge på framsidan. Stor var h*n och den förtvivlade och till sist rätt arga mamman försökte till sist lyfta berget ungen från asfalten där h*n låg och skrek och frakta det ungen med sig. Det gick sisådär. Ibland är det skönt att vara barnlös. Efter en skön dusch med hårtvätt fixade jag mig brunch nånstans mitt på dan. Jag har längtat efter ägg och eftersom det gick bra igår gjorde jag två äggmackor idag. Det har gått lite mer än en månad sen gallstensanfallet, men den här gången har jag inte glömt det lika snabbt – bland annat eftersom det förde med sig ett tarmvred light strax efteråt…

Mamma fick helgens andra samtal på cirka en timme. Jag har sånt fruktansvärt dåligt samvete, för jag vet att hon är så ensam. Men när en jobbar en hel dag och bara har några timmar ledigt på kvällen måste i alla fall jag vara pigg och utvilad för att orka lyssna i en timme på mammas prat om räkmackor, sin frissa, knäppa tanter med mera. Därför ringer jag vanligen på helgen, men då oftast både lördag och söndag. Idag pratade hon om lite annat, visserligen om sånt som varit, fast lite nytt för mig. Jag märker att hon glömmer en del namn. Kanske handlar det om åldern, kanske till viss del att hon blir lite stressad när jag ringer. Idag blev det ett bra samtal.

Efter samtalet tog jag bilen för att leta upp stället jag ska till i morgon på ett möte. Passade på att kolla parkeringar i närheten också. Jodå, det finns, men det kostar, förstås… Så åkte jag och hämtade Fästmön efter jobbet. Vi for till Stormarknaden. Anna hade ett par ärenden där och det var faktiskt inte så mycket folk. Men Anna och jag är väldigt olika när vi handlar. Jag hade nog plockat på mig varor på tio minuter, medan Anna går och kikar, klämmer, känner och… velar. Ja, hon vet med sig att hon är en riktig lite velpotta. Tur att jag kompletterar med mina ibland rätt förhastade beslut… För det mesta har vi trots allt rätt kul när vi handlar. Vi tramsar och flamsar, idag redan vid ingången till Kvantum där månadens grönsak presenterades. Anna förklarade väldigt detaljerat vad hon tyckte att den vita sparrisen såg ut som.

Månadens grönsak vit sparris

Månadens grönsak är vit sparris och den liknar nåt annat, tycker Anna.


På vägen ut träffade vi vännen M 
och fick en pratstund innan vi tuffade vidare till Himlen i Förorten. Jag hjälpte Anna att bära in alla miljoner kassar och sandpaket. Sen var det dags att vända hemåt och värma mat. Lasagnen kompletterades med ett glas rött och det var lika gott som igår.

Bästefåtöljen ropar och jag svarar att jag snart landar där. Jag hoppas att du har haft en bra helg. Min har varit givande och både slitsam och trevlig. Men alldeles för kort…

Den kommande veckan – eller nästa – skrivs det allra sista inlägget på den här bloggen. Det måste jag förhålla mig till på nåt sätt…


*torrgråtande = Annas beteckning på en unge som gråter utan att vara ledsen på riktigt

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Kollat och kommenterat den 8 oktober 2013

Ett omvärldsspanande inlägg.


Efter förmiddagens övningar,
som bland annat omfattade ett marknadsbesök, blev jag inspirerad till lite vidare utflykter och ny luft. Eftermiddagens promenad och friska luft räckte inte till för att sanera min kropp från all vidrig cigarrettrök som omgav mig idag. Måste folk röka i folkvimmel??? Det inte bara luktar illa, det ser otroligt dumt ut att stoppa den icke rykande änden av en vit pinne i käften. Men värst av allt är att det är jäkligt ojuste att spy ur sig röken från sagda pinne till sin omgivning. En del av oss mår verkligen inte bra av det.

Nu har jag gett luft åt en åsikt som jag vet att somliga ifrågasätter. Det skiter jag i. Dags att kolla vad som luftas i media i cyberspace!

 

tand

Tandborstning på sex sekunder är numera inte bara möjligt för dem med endast en tand.

Borsta tänderna på sex sekunder. Tandborstning är ju inte bara nåt som rökare behöver ägna sig åt – det gör vi ju alla som har tänder. Företaget Blizzident har uppfunnit en tandborste som gör att man kan borsta tänderna på sex sekunder blankt. Två minuter är annars vad tandläkare rekommenderar. Men nu var inte huvudtanken med den nya tandborsten snabbhet, utan snarare att varje tandborste är individuellt utformad – vilket ju ger bästa möjliga borstning. Totalt gör 400 strån tänderna rena medan den som använder borsten bara biter ihop. Känns lite sci-fi, men, men… Det tyckte jag om uppladdningsbara tandborstar också först. Nu skulle jag inte kunna tänka mig att borsta tänderna på annat sätt. Spännande, med andra ord, enligt min åsikt!


Taubes arvingar kräver en halv miljon från Birka Cruises.
Ja, vi har sett en reklamfilm där en äldre herre i hatt och scarf sjunger med vibrato om en skaldjurspaté. Det är inte Evert Taube. Evert Taube är död. Bertil, 77, lever, däremot. Och till skillnad från Evert Taube kan Bertil sjunga. Maj gadd, säger jag bara! Snacka om näriga Taubearvingar!!!

 

Chokladkaviarkulor

Choklad – du får inte dö!

Experter har satt datum för chokladens död. NEJ! Det får inte ske! Men det sägs att chokladens dagar är räknade. Den 2 oktober 2020 ska den dö. Det är brist på choklad. Skälen är flera: det är mer lönsamt med gummi (!), torka i Västafrika och ökat tryck på mörk choklad som innehåller mer kakao. Själv tycker jag att kakao borde vara mer lukrativt än gummi (det senare går ju inte att äta). Mörk choklad är dessutom äckligt. Igen: lagom är bäst! Branschföreträdare ger emellertid lugnande besked – tack och lov!


Broinvigning.
I morgon invigs en bro. En bro över vattnet i Metropolen Byhålan. Det blir Uffe och Beppe, barnkör, bropromenad, ballongsläpp, bugg, tipspromenad med mera samt besök av prominenta gäster från Trafikverket. Landshövdingen kommer dit, jaa, till och med Hans Majestät Konungen! Wish I were there…

 

Gurka

Gurkan blev tjuvens fall.

Tjuv tuggade på gurka och åkte dit. Det var inte första gången en 22-åring gjorde inbrott. Men det var första gången hans aptit på gurka gjorde så han åkte dit! Mannen tog helt enkelt en rejäl tugga av en ekologiskt odlad gurka i ett växthus i vilket han gjorde inbrott. Eftersom han inte åt upp gurkan fanns hans DNA kvar. Och ja, han var rätt packad…


35 år och för gammal för jobbet.
Häromdan läste jag en märklig text, författad av en rekryteringskonsult. Den handlade om att vi arbetssökande inte ska vara så fixerade vid vår ålder, för åldern spelar nämligen ingen roll. Skitsnack, tycker jag som har sett flera exempel på det. Senast alldeles nyss läste jag om en 35-årig kvinna som ansågs för gammal – av ett bemanningsföretag (!) som skötte rekryteringen av montör till Volvo. Fallet går förstås vidare till AD.

 

Därför ska du behålla anställda du inte tycker om. Så pass… Intressant… Nån du som chef irriterar dig på kan faktiskt vara en tillgång för firman. Företag behöver nämligen människor som vågar säga emot. Och dessutom… som chef ska man inte vara kompis med sina medarbetare. Tycker jag, dårå, och hoppas att somliga läser artikeln.

 

En svensk tiger på indiska

Roy tiger still och förlitar sig på tig… Siegfried.

Siegfried och Roy – så lever Roy idag. Minns du Siegfried och Roy och deras tigrar? En av tigrarna slog sina käftar runt Roy, men mirakulöst nog överlevde han. Fast han erkänner att han är lite skadad. Och enligt Expressen förlitar han sig till stor del idag på sin vapendragare (sic!) Siegfried, 74…


Livet är kort. 

Read Full Post »

Ett försvunnet slutstycke. Det var vad som räddade livet på Börge Hellström. När livet var som svartast tänkte han skjuta sig. Men för att kunna göra det behövs ett slutstycke till geväret. I kväll tittade Fästmön och jag på När livet vänder med Anja Kontor.

Börge Hellström

Börge Hellström, före detta missbrukare, kriminell och självmordskandidat, nu författare. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Det var de sexuella övergreppen
som Börge Hellström utsattes för som barn som ledde honom till alkohol och droger när han var 13 år. Där stannade han tills han var 37 år. Den gången när han tänkte skjuta sig, men var så packad att han inte kom ihåg var han hade lagt slutstycket till geväret.

Han menar att han har en skyddsängel, för han borde rimligen vara död för länge sen. Men hans tro på nånting starkare än honom själv ger honom kraft att stå emot såväl droger som självmordsförsök idag. De där totalsvarta stunderna kommer inte längre.

Oförmågan att älska nån annan bottnar i att inte kunna älska sig själv, menar Börge Hellström. Som idag har en nära relation med sin dotter Amanda. Och enligt henne är han världens bästa pappa.

Jag tycker att du ska ta en halvtimma och se hela programmet på SvT Play om det var så att du missade det i kväll. För När livet vänder är en riktigt bra TV-serie med äkta människor som öppet och naket berättar om hur deras liv har tagit nya vändningar. Anja Kontor är lysande och för samtalet framåt trots att hon inte tar så stor plats.

Även jag har fått ta emot människors berättelser om hur deras liv har vänt, men till skillnad från Anja Kontor är jag en skrivande människa. Och allas berättelser får jag tyvärr inte berätta. Ett nästan-undantag är Rippes story del ett, del två, del tre och del fyra som jag fick vara med att visa här på bloggen. (Det är Rippe själv som har skrivit.) Den historien tål att läsas flera gånger.

Du kan också läsa vad jag skrev om Anjas program om Ulrika.


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för kiss- och bajssnack!


Här sitter jag och är bajsnödig.
Ja, en konsekvens av övningen i måndags är att jag har lite problem med toaletteriet. Det innebär att jag får åka till jobbet utan att ha förrättat mitt tarv. Lite besvärligt, onekligen, eftersom det är svårt att finna Bajserso här. Tänker också på vännen Rippe som får kniven i sig idag. Jag tycker att vi alla ska tänka på Rippe så att allt går bra! Samlad kraft, kom igen!

I övrigt känner jag mig piggare idag. Det betyder att jag kanske kan ta mig an en del arbetsupgifter som har blivit liggande lite på vänt. Men först ska jag läsa in mig på anseende och mediebild. En sån rapport kan vara bra att ha och ösa argument ur. För hur det nu än är med livet så tar mitt arbetsliv slut här vid årsskiftet. Om det inte sker nåt mirakel, vill säga. Det känns jobbigt och rätt förnedrande, ärligt talat, att varannan, var tredje månad behöva pusha för att få vara kvar. Jag tror jag har nått en gräns snart: nu får man bestämma sig om jag ska vara kvar eller inte. Jag har inte ork att gå och oroa mig för det också.

Strålande sol är det idag och det ska bli skönt att få ta en promenad på lunchen. Jag har en lunchdejt med U, en synnerligen sympatisk person, kände jag efter en halv minuts pratande bara vi två. Ibland är det ju så att man har en roll i en grupp eller kombination med människor, en annan när man är solo. Dagen avslutas med besök hos Nål-Janne. Akupunkturen är inte bara bra mot smärtan, den fungerar lite KBTande också eftersom jag har nålfobi. Det finns inte många fördelar med nålfobi, men en är att jag aldrig skulle kunna bli intravenös knarkare… Nej, om jag ska droooga* mig kommer det nog mest från en flaska eller en burk, det vill säga alkohol. Samtidigt gillar jag inte att vara påverkad och att inte ha kontrollen. Jag minns faktiskt inte när jag var packad senast. Och det är ganska skönt!

Lite konfunderad blev jag i morse när jag slog upp lokalblaskan och såg denna bild med bildtext. Jag kan inte hjälpa att undra om det heter FLAKSA när man ger barn droooger medelst flaska? Och kan det bero på att mannen som ger barnen drooogerna egentligen är flata, med dansk stavning? Tofflan undrar, Tofflan spekulerar…

Mystisk flaksa och danska flata?


Seriöst, nu ska jag tänka seriöst,
och lägg upp en plan för arbetet de här dagarna. Redan i somras gjorde jag ett förslag på ny startsida till institution 2. Först i förra veckan hade vi ett möte om detta. En person kunde inte delta i mötet, men kom med synpunkter efteråt via mejl i sin vanliga, rätt otrevliga ton. Det var synd att vi inte kunde diskutera saken på mötet i stället. Jag tycker det känns märkligt att få ett mejl om det två dagar senare, eller rättare sagt två kvällar senare eftersom mejlet kom tjugo över tio en torsdagskväll. Vad jag vet arbetar vi kontorstid här. Nu får jag klura ut hur jag går vidare, jag svarade i alla fall med ett argument – och en smiley. Jag orkar inte med folk som är konstant sura och jag har som mål att få dem att flamsa. I det här fallet tror jag emellertid att jag går bet. Nej, man kommunicerar onekligen inte på samma sätt på institution 2 som på institution 1. För övrigt hade jag besök igår morse av ett namnsdagsbarn från institution 1. Alltid lika glad och trevlig och seriöst hårt arbetande doktorand. Mitt omdöme! Många skulle kunna lära av denna…

Tisdagar har jag tänkt att jag ska jobba åt institution 1. Jag måste nämligen försöka få lite struktur på arbetstiden. Nästa tisdag ska min dator och jag byta server, så halva den arbetsdan går åt till det. Men det är OK, det måste ju göras. Igår blev det inte så jättemycket gjort för institution 1, så jag får ta igen det lite idag, tror jag. Jobbagendan för dagen blir därför rapportläsning inledningsvis och därefter ett rejält tag i slutversionen av kommunikationsplanen för institution 1, en plan som jag för övrigt ska berätta om på måndag morgon hos centrala avdelningen.

Time to get rolling, babes! För här blir ju inga barn gjorda, möjligen en kabel lagd innan jag sätter igång.

Och… ja just det! Jag hade velat skriva om vikten av reflexer i höstmörkret och få betalt för det. Nu skriver jag om det ändå, utan att få betalt. Du som går – BÄR REFLEX! Jag ser dig fan inte annars på morgonen och kvällen när jag kör bil!


*droooga mig; droooger = Brynolf Wendtskt uttal; betyder ”droga mig” respektive ”droger” på rikssvenska


Livet är kort.

Read Full Post »

Nu hickar jag lite. Det sägs i Dagens Nyheter att vin har en förväntanseffekt. Alltså om man, enligt artikeln, förväntar sig att bli avslappnad av vin, så blir man det – bara genom att tänka det.

Bara tanken på att tömma detta..?


Det är forskare i Nya Zeeland
som har kommit fram till att människors undermedvetna anpassar sig efter förväntningarna. Det vill säga om man dricker vin för att bli avslappnad kan det räcka med blotta tanken.

Jag kan ju inte hjälpa att fundera om detsamma gäller tanken att vilja bli packad. Tänk om det skulle räcka med att bara tänka så! Personligen vill jag aldrig bli packad numera. Jag gillar att ha kontroll över det jag säger och gör, jag vill inte vara nån annan.

Inte heller dricker jag vin för att bli avslappnad. Jag dricker rödvin till god mat för att förhöja smaken på den senare. Kan ta ett enstaka glas fylligt rött bara för att det är gott också.

Undrar hur personer med alkolhoproblem tänker kring dessa forskarrön. De som fortfarande har några hjärnceller kvar att tänka med. Och detta skriver jag inte för att vara elak, utan för att det ju faktiskt är sant att det dör en massa hjärnceller när man krökar. Då kan det liksom inte finnas så många celler kvar i hjärnan om man har ihjäl en massa när man dricker alkohol varje dag eller varje gång man dricker rejält. Ergo: förväntanseffekten lär inte funka på alkoholister.

Här kan du läsa mer om förväntanseffekten!

Read Full Post »

Jaha. Här sitter jag nu och funderar över det här med ålder. Om jag ska känna mig konstigt äldre i morgon eller inte. Har ringt och grattat och konsulterat min ett år och en dag äldre vän Mia. Hon garanterade två saker:

  1. det är ingen större skillnad
  2. men vi är inte längre… tonåringar

Högen med kort och paket som ramlat in via snigelpost har växt sig betydligt större idag. Jag har inte öppnat nånting – det blir inte förrän i morgon – men jag har noterat avsändare som mammakusinen B, fru Klon och Arga Klara. Jag får tacka er på förhand, i morgon vet jag inte om det blir nåt bloggande! Men jag kanske är ursäktad..? 😉

En stor hög.


Annas snälla mamma har ringt
och berättade bland annat att det finns ett paket till mig som jag får vid annat tillfälle, kanske tillsammans med en bit mat på Slottet.

Jag har jagat min lägenhetsvakt flera gånger och har terroriserat först äldsta dottern, sen yngsta dottern och sist maken. Men jag är inte orolig, det ordnar sig. Och när vi kommer tillbaka reser de bort. Perfekt att kunna hjälpa varandra.

Men jag var tvungen att städa av lite i badrummet och på toa idag. Det gick inte att låta bli – eller det behövdes. Nån annan städning blir det inte förrän nån gång nästa vecka. Nu ska jag vara ledig i sex dar…

Fästmön jobbar ända till klockan 21 i kväll. Det kom ett sms med några längtansfulla rader om kall öl – och vilken tur att jag har just var sin i kylen!..

Väskan är packad och nu borde jag in i duschen. Men jag blev så väldigt, väldigt trött… Kan det bero på att det är sista kvällen på 40-talet???

Read Full Post »

Man skulle kunna säga att idag är min sista dag i frihet. Man skulle också kunna säga att min resa är slut. Men faktum är att jag inte har nåt emot alls att bli av med min frihet. Och min resa, den har inte börjat än…


Vart är jag på väg? Uppåt???

                                                                                                                                                                Nu är det slut med sovmorgnar och jättetidiga uppstigningar – nästan, i alla fall. Min arbetstid är 8 – 16 den första månaden. Det innebär att jag måste åka hemifrån runt halv åtta. Det är ju inte precis mitt i natten för en som är van att följa sin vårdarbetande Fästmös schema…

En del av er har tyckt att jag har varit knäpp som reagerat på att jag har fått tidiga sms – eller sena. Nu är jag av den uppfattningen att bara för att man är så tillgänglig är det inte OK att messa alltför tidigt eller alltför sent – om det inte är nåt viktigt, förstås. Jag fick rådet att sätta mobilen på ljudlöst. Det har fört med sig konsekvenser som att jag har missat viktiga sms och samtal eftersom jag inte har hört dem, trots vibra. Och för familjen och för nära vänner som har det svårt måste jag vara tillgänglig – dessa mina kära är nämligen tillgängliga för mig!


Den här krånglade med laddningen igår kväll och i morse hörde jag inte ett viktigt sms…

                                                                                                                                                                 I morse kom första sms:et klockan sju. Jag missade det eftersom mobilen var på ljudlöst och när jag svarade var det för sent – personen som hade messat befann sig ombord på ett plan… Hur som helst, eftersom jag framöver lär gå upp runt halv sju på vardagar går det förstås bra att messa mig då om man tycker att det är kul/bra/viktigt. Men jag kanske inte svarar i alla fall, för jag tycker att det är ohyfsat och för tidigt att messa så dags. Kvällstid svarar jag inte på sms efter klockan 22 hädanefter. Det KAN bli så att min mobil blir en tjänstemobil igen och då kanske jag måste ha den påslagen med ljud och allt. Då hoppas jag ännu mer att mina tillgänglighetstider för vänner och bekanta respekteras. Nu krånglade emellertid min mobil med laddningen igår kväll, så det kanske verkligen är dags att pensionera den tejpade saken… Men SUCK & STÖN, jag älskar ju dess kamera!!!

Vad ska jag ägna den här dagen åt? Jag borde städa av lite här hemma, åtminstone i badrummet och i duschrummet/toan. Just nu bjuder vädret på en klarblå himmel och sol – vilket gör att jag inser att jag borde gå ut på promenad. Vidare måste jag införskaffa en handblomma till begravningen i morgon, men det låter sig göras först senare framåt kvällen – jag vill ju inte att den ska ”nicka” alltför tidigt.

Jobbväskan är redan packad med papper, block, pennor, tofflor och diverse annat. Vad 17 har jag gett mig in på??? Tänk om jag inte klarar det här! Jag är ärligt talat… skräckslagen!!!


Skräckslagen Toffla!

Read Full Post »