Återkoppling och vidare, upp i ljuset…

Ett inlägg om att få bekräftelse, en rosa uppenbarelse och obildade ledarskribenter.

---

 

Den är rätt… unik, J:s gran….

Nä, jag har varken varit på dop eller doktorspromotion idag.  Jag har jobbat. Bland annat har jag premiärbloggat för en nyhetsblogg på jobbet. Bloggen vänder sig till avdelningens anställda och innehåller veckans tio för jobbet viktigaste nyheter. Underlag trillade in i tid och mängd, ovanligt nog. Men förutom det… återkopplingen har varit fantastisk! Min närmaste chef är väldigt bra på och snabb att återkoppla och informera om saker och ting, men idag var hon inte den enda. Nyhetsinlägget har både kommenterats och gillats av övriga medarbetare, som i antal är lika många som hela min förra arbetsplats, ungefär. Dessutom har jag fått feedback via mejl och muntligt. Vilken arbetsplats jag är på… Nån gång i framtiden hoppas jag att jag verkligen får möjlighet och tillfälle att visa upp den. Den alldeles… unika granen här intill får symbolisera mitt nya jobb. Granen hittade jag på J:s kontor under en av dagens vandringar i korridorerna. Jag blev bara… stum… Men självklart ställer jag mig bakom att granen ska med när vi flyttar om ett år till nybygget!!!

Här finns nåt för alla! Armen och handen tillhör en man som heter Ove.

Mitt hörn av huset, som sista tiden mest har varit ”bebott” av chefen och mig, har nu fått en ny permanent manlig medarbetare. Två kvinnliga är på gång in i sommar, tror jag. En man som heter Ove (han heter faktiskt det!) och jag planerar för en fikahörna där den som har lust och hinner kan fika i grupp. Vi har en liten soffa och en fåtölj och vaktis är vidtalad om ett soffbord. Längst in står ett spännande skåp med datorkomponenter. I skåpet finns nåt för alla och det är en fascinerande pjäs som inbjuder till PILL. Utöver gemensamma fikastunder planerar vi att ha ett mingel, troligen efter sommaren. Folk är så glada och trevliga på den här arbetsplatsen, jag har inte sett ett surt ansikte på de tre veckor jag har varit här!

Men nu är det ju fredag och helg, så jobbet och jag får vila ett par dar från varandra. Vad ska jag göra då, när jag inte får jobba, menar jag..? Jag har inlett med att vika tvätt och funderar på att ge mig ut till soprummet i regnet. I kväll ska jag ställa mig en stund vid strykbrädan, men jag ska också säkerhetskopiera filer och förbereda såväl en sista hälsning som en första. Snart händer det saker här… Sen ska jag naturligtvis hälla ner mig i bästefåtöljen och bara läsa min bok på gång och vara fredagstrött.

Snart händer det saker här… Den här ”gubben” hände mig i morse!

I morgon eller på söndag – eller kanske båda dagarna? – ska jag greja med bilen, det vill säga tvätta, putsa och polera den utvändigt och invändigt. Den automatiska biltvätten får göra slitgörat, för det pallar inte mina axlar, men dammsugningen och putsningen inuti gör jag själv.

På söndag ska jag förstås ringa mamma och gratulera på hennes dag, men jag ska också själv öppna en present. Dagen är faktiskt inte bara Mors utan även min (den som fattar, fattar, andra får leva i ovisshet eller gissa)!

Helgen går så fort och snart är jag på jobbet igen för att göra skäl för lönen. (Jag har för övrigt snokat lite och upptäckt att vi var sex personer som intervjuades för tjänsten och jag vann!) På måndag eftermiddag ska jag på ett lååångt möte om ett webbprojekt. Sen blir det bilbesiktningen klockan 18. På tisdag blir det flera möten, på onsdag ett lunchseminarium, möten torsdag och fredag och nyhetsbloggen på fredagen också, förstås… Och sen är det plötsligt långhelg och tre dar ledigt.

Nån som kanske hade behövt lite ledigt NU GENAST – eller en dos allmänbildning och möjligen nån rättstavningskurs – är lokalblaskans ledarskribent. Det här är riktigt pinsamt, UNT…

Hur gör Sverige när Sverige drar jämt? Drar Sverige skåning eller östgöte också? En kan inte låta bli att undra…

Nej, nu ska jag dra vidare och det går upp i ljuset. Den som är med lite får se. Den som inte är med… slipper… Jag lämnar dig med en detalj från den unika granen jag inledde det här inlägget med och så önskar jag dig

trevlig helg!

Hoppas din helg blir både trevlig och unik – precis som granen som detta hänger i!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Måste fler körkort dras in?

Ett inlägg om bilkörning och sjukdomar och en viss sorts blinkning.

---

 

Frågan i rubriken är omvandlad från ett påstående i en ledare i Expressen den 7 augusti. De farliga bilister som avses är dementa och synskadade – men äldre. Det är så det står i texten. Visst håller jag med om att en dement bilförare med all säkerhet är minst lika farlig som en bilförare som är påverkad av alkohol eller droger. Och jag tycker inte att man ska få köra bil – eller annat fordon – om man inte ser tillräckligt bra med eller utan hjälpmedel.

Jag har ALLTID kontaktlinser i ögonen eller glasögon på näsan när jag kör bil, trots att jag INTE har det som villkor på mitt körkort…

Varje år får ungefär 25 000 svenskar diagnosen demens, enligt ledarskribenten. Men det var bara 2 500 körkort som drogs in av hälsoskäl. I vårt land behöver man inte, i takt med stigande ålder, genomgå några tester av ens lämplighet som bilförare. Däremot har läkare en plikt att rapportera bilförare, som de anser vara olämpliga bakom ratten/vid styret (jag hoppas att det också gäller MC!!!), till Transportstyrelsen. Av olika skäl görs det troligen inte tillräckligt. Varför? Säkert för att det är svårt för doktorn i sin kontakt med patienten att tala om för den senare att h*n inte funkar som h*n ska längre. Det är… jobbigt. Fast ärligt talat, är det inte svårare att lämna ett dödsbud till närstående i samband med att det har skett en olycka där en dement bilförare varit inblandad..?

I ledaren framgår att dessa dementa

[…] i allmänhet […]

är äldre. Och så avslutas texten med ett stycke i fetstil där skribenten återkommer till åldern:

[…] Det faktum att vi lever allt längre kommer göra att vägarna fylls av bilister som fyllt både 80 och 90 och det i sig är inget som helst problem. Men antalet dementa och på andra sätt medicinskt olämpliga bilförare kommer därmed också att öka och det måste vi göra något åt.

Självklart håller jag med om att vi inte kan ha folk som är dementa eller ser för dåligt bakom ratten! Men demens är en sjukdom som drabbar allt fler längre ner i åldrarna. Sämre syn kan också drabba människor i olika åldrar, inte bara människor som ledarskribenter klassar som äldre.

Bakom ratten ska man vara både medicinskt lämplig och kunna blinka när man svänger, tycker jag.

Varför har vi, helt enkelt, inte hälsokontroller lite oftare och inte bara för att vi har körkort? Vissa sjukdomar kanske till och med kan botas vid tidig upptäckt. Men så klart. Det handlar ju om resurser. Som vanligt! Det finns inte tillräckligt med utbildad sjukvårdspersonal. Hade det funnits det skulle vi inte ha råd att betala deras löner.

Sen borde vi satsa på att utrusta våra nya bilar bättre. Idag har jag nämligen noterat att många bilar är väldigt fina och nya. Men de har ett stort problem: de verkar inte vara utrustade med blinkers!.. Ibland undrar jag om vissa bilförare – inte äldre! – tycker att det är pinsamt att blinka när de ska svänga…

Har DU några tankar kring medicinskt – och andra – olämpliga bilförare??? Skriv några rader i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 31: Pride och Prejudice

Ett hissande och dissande inlägg.

---

 

Torsdag är det och dags att redovisa den Tofflianska veckans hiss (Pride) respektive diss (Prejudice). Det blir så här, det:

Pride

• Stockholm Pride (Idag åker vi dit!)
• Perido (Ett bemanningsföretag som erkänner när man gör fel och kompenserar för det.)
• En man som heter Toff… Ove (Läs den om du inte har gjort det! Det var den bästa av alla böcker jag fick till födelsedagen. Tack, Anna!)
• Min pappa (Jag saknar honom, världens bästa pappa!)
• Blekingegatan 32 (Åter en kanonbra födelsedagsbok!)

Prejudice

• Människor som blir små barn när man ber dem vänligt att om möjligt sluta orsaka problem (Varför blir man tjurig? Är inte rak kommunikation det bästa?)
• Rök (Det känns som glas i mina luftrör.)
• Konstigheter på Food Courten i Gamlis (Man avbryter inte kunder! Sen kan man ta lite mindre betalt, också, för en inplastad matlåda, tycker jag…)
• Arbetsförmedlingen (Som denna gång ger olika besked om hur lång tid man har på sig att inställa sig till ett jobb, en intervju eller liknande.)
• Stopp för alla skrytbyggen.  (Ja, jag håller med ledarskribenten i Expressen om att det är nog nu. Det är vi skattebetalare som får pröjsa. Lägg pengarna på vård och omsorg i stället, till exempel. Och bra skolor med kompetent personal. Så slipper såna som min yngsta bonusdotter hamna felaktigt i särskola hela grundskolan.)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bemanningsföretag – en väg ut i arbete

Det är nästan 20 år sen Arbetsförmedlingens monopol avskaffades. Till stor förmån för bemanningsföretag, företag som har varit och är ganska omdiskuterade. Personligen är jag benägen att hålla med ledarskribenten i Dagens Nyheter idag som anser att de fyller en viktig funktion och framför allt skapar flexibilitet i det svenska systemet. Problemet är bara att alla ANDRA inblandade, som fack, a-kassor, Försäkringskassan med flera inte känns lika flexibla. Och då blir det strul.

Det finns siffror som visar att 100 000 svenskar har varit anställda av bemanningsföretag de senaste åren. Alla dessa kan väl inte ha fel eller fått problem? Kritikerna menar att arbetsgivarnas och fackens roller har försvagats av bemanningsföretagen. Men, från en som befinner sig mellan två jobb kan meddelas att

1. det är arbetsgivarnas marknad fortfarande. Om du söker ett jobb ska du inte vara säker på att du får någon som helst signal om att din ansökan har kommit fram. Om du kommer så långt som till intervju, räkna med att det kan ta månader innan du får besked. Och detta besked behöver inte vara negativt
2. fackens roll… Tja, ärligt talat, vad har facket gjort för mig? Jorå, jag har fått ett bra avtal och nu får jag ersättning via a-kassan. Fast till a-kassan har jag ju betalat – och betalar! – varje månad sen april 1986. När det gäller förhandlingar om lön och annat på min förra arbetsplats kan jag säga att fackens roll var ett stort skämt. De hade ingen annan roll mer än att de gick i arbetsgivarnas koppel. Tyvärr. Jag är barnbarn till en morfar som startade fackförbund på den tiden facket stred för sina medlemmar. Inte var snorkiga mot dem.

Den svenska modellen i arbetslivet handlar om säkra och fasta anställningar, enligt DN:s ledarskribent. Jag fnyser när jag läser detta! Det finns inget som heter säkra och fasta anställningar! Vill arbetsgivaren bli av med dig för att du

• är ful
• har hund
• är homosexuell
• är uppkäftig
• är vegetarian

eller nåt annat så är det inte svårt att göra. Lagen om anställningsskydd, LAS, är tandlös och ett stort skämt! Hur som helst, tanken är att systemet ska VARA tryggt. Men detta skapar rigiditet, enligt ledarskribenten i DN och det är jag den första att skriva under på!

Bemanningsföretagen däremot är flexibla. Och dessutom jobbar de mot diskriminering:

[…] En rapport från den liberala tankesmedjan Fores (Lyckad Invandring, 2010) visar att bemanningsföretag kan spela en särskilt viktig roll för att minska diskriminering. De har nämligen ett starkare fokus på kvalifikationer än andra arbetsgivare. […]

Bemanningsbranschen är emellertid långt ifrån problemfri. MEN… Jag håller med DN:s ledarskribent fullständigt: regler och praxis bör utvecklas.

                                                                                                                                                             PS Vad gäller Arbetsförmedlingen och dess roll anser jag att om inget görs snart kring byråkratin och byråkraterna har den snart spelat ut sin roll. Vem vill till exempel ha en handlingsplan som är formulerad enligt ett standardformulär, där i princip endast viss personalia är utbytt? En sån plan kan jag skriva själv. Jag vill inte att mina skattepengar ska betala en handläggare för detta.

Innan jag avslutar vill jag poängtera att det inom Arbetsförmedlingen och dess organisation också finns duktiga, kompetenta, obyråkratiska och empatiska medarbetare. Man kan inte generalisera och säga att alla som jobbar inom Arbetsförmedlingen är ”dåliga”. Tyvärr skyms sikten dessa ljushuvuden av de medarbetare som är deras motsatser – inkompetenta, byråkratiska och totalt i avsaknad av empati.

Men jag vill applådera ljushuvudena inom Arbetsförmedlingen – för det finns såna. Sträck på er, Ingmari, Maria och allt vad ni heter! 

Read Full Post »

Bodström – veckans boksnackis

Att skriva böcker om hur det egentligen var och är kan vara vanskligt. Antingen blir de bra eller så blir de pinsamma. Hur som helst retar man troligen upp en massa människor. Den veckan kan man väl säga att Thomas Bodström är veckans boksnackis.

Thomas Bodströms bok Inifrån. Makten. Myglet. Politiken verkar vara en tuff uppgörelse med det egna partiet. Tufft är det också att göra detta strax innan man flyttar tillbaka till hemlandet – dock inte till politiken. Sossarna har fått sitt av Thomas Bodström och när han kommer hem lär han kunna försörja sig både som jurist och som författare.

Boken behandlar kuppen mot Mona Sahlin. För det var en kupp, anser den förre gullgossen Bodström. Han namnger till och med kuppmakarna. Och skriver om hur den förra partiledaren kände sig sviken och omgiven av fegisar som inte stod upp för henne. Men inte heller Mona Sahlin är ofelbar. Hon får sig också en släng av Thomas Bodströms slev: Hon är lite för… mediak*t. Lite för snabb, ibland.

Sig själv daskar han till också. Bland annat för att han förvarnades för den numera för grova sexbrott dömde länspolismästaren i Uppsala. En pressekreterare avrådde Bodström från att förlänga förordnandet.

Är det här nån läsvärd bok dårå? Ledarskribenten Per Gudmundson på Svenska Dagbladet tycker inte det. Han är tämligen kritisk och talar om Thomas Bodström som

[…] Den tidigare allsvenska fotbollsspelaren och advokaten Thomas Bodström, son till förra statsrådet Lennart Bodström men utan egna politiska meriter, värvades av Göran Persson hösten 2000. […]

Gudmundson menar emellertid att Bodström och hans bok är intressant som

[…] värdemätare på Socialdemokraternas tillstånd. Hans från ideologi helt befriade karriär visar sig motsvaras av ett lika böjligt inre. Ingen åsikt tycks vara för viktig för att kunna bytas ut. […]

men menar att det handlar om cirkuskonster och säljarknep.

Lena Mellin på Aftonbladet menar tvärtemot att Thomas Bodström borde ha blivit sossarnas nye partiledare.

[…] Inte för att han skrivit en bok. Utan för att han är passionerad. […]

Hon menar att han är intresserad och engagerad och att han vill nåt, han har idéer. Och framför allt är han stryktålig. Han lär inte ligga sömnlös på grund av kritiken från sossarna kring boken, tror hon.

Samtidigt säger Thomas Bodström att han inte riktigt förstår just kritiken. Han tycker att det är löjligt att de utpekade inte tillstår att det faktiskt skedde en kupp mot Mona Sahlin.

Men med tanke på att han också har sagt att riksdagen är Sveriges mest omoderna arbetsplats och att partiet är förlegat är det kanske smart att han inte återvänder dit. Jag tror nog att Thomas Bodström kan leva gott som jurist och som författare.

Den här boken gör mig otroligt mycket mer nyfiken än en annan omdiskuterad skandalbok!

Read Full Post »

Familjehemligheter

En praktikant på en kvällstidning får som första jobb att skriva om en mördad kändisfrisör. Nja, jag vet inte riktigt om det känns trovärdigt, Niclas Ericsson. Men debutromanen Familjehemligheter visar sig sen vara en spännande historia som bland annat utspelar sig i Stockholms gayvärld.

Hemligheter inom Familjen, det vill säga gayvärlden.

                                                                                                                                                  Patrik är praktikant på en kvällstidning i Stockholm och får som första jobb att bevaka ett mord på en kändisfrisör. Eftersom Patrik, liksom frisören, är gay, får han snabbt och elegant fram information som ingen annan får. Och så dras han in en av gayvärldens mörkare delar. Men det värsta är nog att Patrik blir för insyltad för att fortsätta bevakningen när det sen sker ett andra mord. Ja, Patrik blir till och med misstänkt…

Debutromaner, även deckare, vill ofta berätta för mycket. Och det faller den här boken på. Annars är den mycket spännande och jag läser den nästan som en film. Det är en bladvändare och man vill inte sluta läsa förrän mördarens identitet uppdagas.

Detta är första delen av en planerad serie. Jag tror på Niclas Ericsson som författare – och inte bara ledarskribent på Corren. Hade jag delat ut halva tofflor så hade han fått tre och en halv. Nu blir det tre. Nästa bok förväntar jag mig att få dela ut minst fyra tofflor för.

Read Full Post »