Posted in Böcker, HBTQ, Personligt, tagged allitterattion, associera, augusti, badkar, barndomshem, barnskelett, berättelse, bonus, Dödlig åtrå, Dödlig hämnd, Dödligt dubbelspel, en ny svensk deckardrottning, erotik, erotisk deckare, erotiska skildringar, författare, Gåvan, genre, heterosexuella parövningar, Hoi förlag, homo-själ, homo-tema, jobb, kan ondska gå i arv, levande, Lisa, lovande, lunchrestaurang, mankemang, Maria Lang, Mördaren ljuger inte ensam, modern, mordutredning, novell, offer, polis, postbox, rodna, rosa tofflor, ruskigt spännande, säkerhet, Scotland Yard, seriemördare, skriva, skynda, spänning, stora drag, strypt, Susanne Ahlenius, svensk, ta överhanden, tack, titel, triologi, tryckning, tvillingbror, uppföljare on 28 maj 2016|
Ett inlägg om en bok.
Äntligen kom boken ut! Det uppstod lite mankemang vid tryckningen, men den 23 maj hittade Susanne Ahlenius bok Dödligt dubbelspel ner i min postbox. Tack Hoi förlag! Detta är den andra delen i en planerad trilogi i genren erotisk deckare. Den första delen, Dödlig åtrå, läste jag i augusti förra året. Då kändes författaren lovande och jag lyfte henne till en ny svensk deckardrottning. Frågan är om jag tror att hon fortfarande aspirerar på den titeln efter att ha läst uppföljaren…
Svenska polisen Alice Wikander har tillsammans med Tyler Rimes vid Scotland Yard avslutat en mordutredning. Alice blev nästan seriemördarens sjunde offer, men till sist åkte han fast. Självklart blev upplevelsen ett trauma för Alice och hon undrar om ondska kan gå i arv. När hon får kontakt med mördarens tvillingbror är tanken att hon ska få svar. Ungefär samtidigt hittas ett barnskelett i brödernas barndomshem och en strypt kvinna i ett badkar…
När jag skriver ner de stora dragen i berättelsen här har jag medvetet exkluderat 50 procent av genren – jag har skrivit om deckardelen, inte om den erotiska delen. I denna den andra delen om Alice Wikander tycker jag att erotiken tar överhanden, åtminstone i början. Då är det inte helt optimalt att läsa den här boken på en lunchrestaurang på jobbet… Men liksom i den första delen kommer spänningen mot slutet. Då blir det ruskigt spännande. I morse, när jag slog ihop pärmarna, kände jag mig inte säker på att Alice Wikander är i säkerhet. Så snälla Susanne, skynda dig att skriva den tredje delen, Dödlig hämnd!
I min text om Dödlig åtrå associerade jag till Maria Langs debutdeckare Mördaren ljuger inte ensam. Den här gången är det inte mycket som får mig att associera till Maria Lang mer än möjligen bokens titel – allitterationen i den skulle ha kunnat vara Langs. Susanne Ahlenius är emellertid en högst levande och modern författare. Hennes erotiska skildringar i boken fick mig att rodna åtskilliga gånger. Jag är inte van vid alla dessa heterosexuella parövningar… Men som en lisa för min homo-själ får jag som bonus i boken novellen Gåvan där det visserligen fortsätter att vara heterosexuellt, men där det även finns ett homo-tema. Hurra!
Nästa år, hoppas jag, kommer den tredje och avslutande delen om Alice Wikander. Då vill jag se Susanne Ahlenius knipa fem rosa tofflor. Den här gången blir det, precis som förra gången, fyra.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged Adam Dalgliesh, Agatha Christie, avslöja mördaren, Barbara Havers, basar, bokhandlare, bokkassar, brittiska deckare, deckare, engelsk herrgård, ensamstående mamma, fall, förlag, fria, fynd, gammal, hushåll, julklapp, kammarjungfru, klassisk, lära sig, lite söt, litteratur, middag, misstänkta, mobiltelefoni, mordhistoria, omdöme, PD James Elizabeth George, persongalleri, polis, samling, Scotland Yard, slut, Slut hennes ögon, strypt, tas av daga, Thomas Lynley, tjockare, tur on 16 april 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Det var många fynd i bokkassarna från vännen Agneta! TACK! Böckerna tillhörde en gång Siv, en kvinna som uppenbarligen var lika förtjust i brittiska deckare som jag. Efter att ha läst ett par Elizabeth George testar jag nu PD James, det vill säga jag har tillfälligt lämnat Thomas Lynley och Barbara Havers för Adam Dalgliesh. Den allra första boken om Dalgliesh kom ut samma år jag föddes. Slut hennes ögon är dess svenska titel och i natt läste jag ut den. Siv köpte den 1991 som julklapp till sig själv. Idag är den slut på såväl förlag som hos bokhandlare.
Boken utspelar sig på engelsk herrgård. Det har typiskt nog hållits basar och mrs Maxie har arrangerat den. I hushållet ingår familjen, förstås, men även kammarjungfrun Sally. Sally är ensamstående mamma till lille Jimmie. Hon får ofta höra vilken tur hon har som har fått den här möjligheten att lära sig bli kammarjungfru. Men det här är en deckare och innan dan är slut ska nån tas av daga. Sally avslöjar vid middagen att sonen i huset har friat till henne. Nästa morgon hittas hon strypt. Adam Dalgliesh från Scotland Yard kallas in för att lösa fallet.
Det skulle ha kunnat vara Agatha Christie som hade skrivit den här boken! Den har nästan alla klassiska Christie-ingredienser, framför allt samlingen av de misstänkta mot slutet för att avslöja mördaren. Så trots att det är en mordhistoria känns berättelsen lite söt – och ganska gammal. (Nästa PD James-bok jag ska läsa kom ut cirka 45 år senare… Förutom att den senare boken är betydligt tjockare finns där mobiltelefoner i händerna på poliserna. Däremot ingår inte kammarjungfrur i persongalleriet…)
Jag är väldigt glad över att ha fått den här boken till min samling, så även om den troligen inte är den bästa av PD James 20 böcker om Dalgliesh får den ett högt Toffelomdöme.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged april, Barbara Havers, barn, bokmal, brittisk, brittiska deckare, cliffhanger, dotter, Elizabeth George, faderskap, fart, förbindelse, författare, försvinna, granskning, högaktuellt ämne, hemlighet, I fiendens närvaro, icke okomplicerad relation, jobbig, kamp mot tiden, karriär, kidnappa, kidnappare, krav, långsam, litteratur, media, minister, omdöme, omfångsrik, passion, polis, politiker, rafflande, sanning, Scotland Yard, seg, spännande, sträckläsa, tack, Thomas Lynley, tidningsmakare, trava vidare, vill inte sluta läsa on 14 april 2016|
Ett inlägg om en bok.
Jag travar vidare bland brittiska deckare eftersom det är mitt bokmål för april månad. Nu lärde jag mig för ett tag sen att Elizabeth George minsann inte är brittisk, men hon skriver om brittiskt polisarbete. Hennes huvudkaraktärer poliserna Thomas Lynley och Barbara Havers arbetar vid Scotland Yard. I fiendens närvaro är ytterligare en ganska omfångsrik bok, men jisses så spännande den är – mot slutet! Tack Agneta!
Den här boken kom ut redan 1996. Detta till trots tar den upp ett ämne som fortfarande är högaktuellt: medias bevakning av politiker. I det här fallet är bevakningen emellertid föregången av en förbindelse mellan en minister och en tidningsmakare, en förbindelse som resulterat i en dotter. Faderns namn är en hemlighet och är bara känt av de tu inblandade i själva görandet av barnet. Men när flickan Charlotte, tio år, kidnappas, kräver kidnapparen att tidningsmakaren berättar sanningen om faderskapet. Detta skulle naturligtvis krossa båda föräldrarnas karriärer. Det blir en kamp mot tiden, som vanligt. Inte minst sen ytterligare ett barn försvinner… Samtidigt kämpar Lynley med sin icke helt okomplicerade relation med Helen Clyde. (Jag tycker mest att hon är jobbig…) Och i den här boken drabbas även Havers av lite passion.
Den första halvan av boken, det vill säga lite mer än cirka 250 sidor, tycker jag bitvis är lite seg och långsam. Men sen sätter det fart! Vissa kapitel avslutas med riktiga cliffhangers och en vill inte sluta läsa. Mot slutet är det så rafflande att jag sträckläste de 100 sista sidorna.
Toffelomdömet blir högt.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, Vänner, tagged amerikansk, avgörande roll, avlida, bokhylla, brittisk, deckare, dotter, drama, engelsk by, fästmö, får, författare, gräl, ha ihjäl, hjälp, inställd semesterresa, kunnig, kyrkoherde, lära så länge en lever, litteratur, matförgiftad, många år på nacken, möblera om, mobiltelefoni, omdöme, ort, palsternacka, polis, präst, Saknaden efter Josef, Scotland Yard, sidospår, sopa undan spåren, spännande, sprängört, svensk utgåva, ta fel, tack, Thomas Lynley, tjock bok, utvecklingsbar, växter on 09 april 2016|
4 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Det sägs att en lär så länge en lever. Detta omfattar förstås endast dem som är utvecklingsbara. Uppenbarligen tillhör jag den skaran, för idag har jag lärt mig en sak som gjorde att jag fick möblera om i hyllorna: Elizabeth George är inte nån brittisk författare, hon är amerikansk! Jag har alldeles nyss slagit ihop pärmarna på den första av hennes böcker jag fick av vännen Agneta, Saknaden efter Josef. Tack! Boken kom ut 1992, i svensk utgåva 1994, så helt ny är den inte. Frågan är om den håller…
I en liten engelsk by snackas det en del om dess kyrkoherde, som blev matförgiftad och avled. Hur kunde kvinnan, som är så kunnig vad gäller växter och örter, ta fel på palsternacka och sprängört och därmed ha ihjäl prällen? Fick hon hjälp att sopa undan spåren av byns polis, tillika hennes älskare? Ja, det finns en del frågor som gör att inspektör Thomas Lynley från Scotland Yard åker till byn och börjar nysta i fallet – detta efter ett gräl med sin fästmö med en inställd semesterresa som följd.
Det här är en ganska tjock bok, närmare 500 sidor. Dessutom har den rätt många år på nacken. MEN… förutom att det saknas mobiltelefoner i den håller den fortfarande! Det är en riktigt spännande historia vars sidospår Thomas Lynley kommer in på tack vare en dotter som söker sin far. Detta sidospår har en avgörande roll i dramat.
Storyn håller fullt ut och därför kan inte Toffelomdömet bli annat än det högsta!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Krämpor, Personligt, Trams, Vänner, tagged almanacka, amerikansk, annonser, april, avbrott, ägg, äta, öl, Barbara Havers, ben, biljard, blogg, bokbestånd, botten, brittisk, brittiska deckare, dagar, dammsuga, deckare, doppa, dygn, Elizabeth George, före detta kollega, föreläsa om litteratur, företag, författare, festa på, filmjölk, fiskgratäng, flera, fot, fredag, gång, gilla, glad, gräla, ha rätt till, hörselskadad, helgfrukost, hoppa upp och ner, inlagd sill, Irland, irriterande, jobba, jobba tillsammans, jorunalistik, journalistik, kaffe, karkatärer, kasta elefanter, knäckemackor med ost, konstellation, kontakt, kopp, korrekturläsning, kramp, kulturflummig, Kundservice, läsa, läsvärld, lördag, leka med barn, Lidbäcks Tak AB, litteratur, logisk, lyxlördagsmorgon, mage, marmelad, möblera om, motorsåg, mumsig, muskler, naturvetenskaplig, nöjd, okunnig, ovillig, pappa, på sängen, prata böcker, reklam, rostat bröd, saga, Saknaden efter Josef, Scotland Yard, sedvanlig helgfrukost, shopping, skärmdump, skrika, smälla i porten, smält ost, störande för sömnen, stretcha, tack, Tana French, Thomas Lynley, tid, timmar, tugga, tystnad, unge, uppskatta, Upsala Nya Tidning, USA, vaken, webbplats, Willys on 09 april 2016|
10 Comments »
Ett läsande inlägg.
Ibland går tiden snabbt, ibland går den långsamt. Vissa dar önskar vi att dygnet hade flera timmar än 24. Och vissa företag önskar uppenbarligen att en del månader har flera dagar än vad de har på riktigt…
Eh… Lidbäcks Tak AB kan uppenbarligen inte almanackan. Och lokalblaskan var antingen också okunnig (eller helt enkelt ovillig?) eftersom man inte upplyste om att april bara har 30 dagar. Kundservice och korrekturläsning är sånt tidningar struntar i när det handlar om att dra in pengar på annonser och reklam. Journalistiken försvann liksom. Detta är en skärmdump från lokalblaskans webbplats igår.
Det har varit en av de sämre nätterna. En krampnatt. Ja, ska jag säga nåt positivt var det tack och lov inte magkramper utan kramper i vänster fot och ben. Sånt där som gör bara lite ont och som mest är irriterande och störande för sömnen med alla avbrott när en hoppar upp och ner och stretchar för att få ordning på musklerna.
Innan klockan hade slagit tio i morse hade mina grannar…
- kastat elefanter i trappräcket cirka fem gånger
- smällt i porten lika många gånger
- möblerat om
- grälat
- dammsugit
- börjat såga med motorsåg
- skriklekt med barn (ungen måtte ha blivit hörselskadad av allt skrikande)
Jag tog en lyxlördagsmorgon och låtsades att jag hade jobbat en hel vecka och därmed hade rätt till bok och kaffe på sängen.
Själv låg jag vaken sen klockan sex och försökte läsa. April, som ju har 30 dagar, är vikt för brittiska deckare i min läsvärld. Tack vare vännen Agneta har jag ett gott bestånd av såna böcker. Just nu är det Saknaden efter Josef av Elizabeth George jag plöjer. Elizabeth George är emellertid ingen brittisk författare hon heller – ännu mindre brittisk än Tana French, faktiskt, som jag läste före denna bok. Tana French är också amerikanska, fast uppvuxen och boende på Irland. Elizabeth George är född, uppväxt och har bott i USA hela sitt liv. MEN… hennes karaktärer, kriminalinspektören Thomas Lynley och hans assistent Barbara Havers, jobbar vid Scotland Yard – och ”Yarden” är ju väldigt brittisk i alla fall!!!
Min helgfrukost var inte av det sedvanliga slaget idag. Men Boken var som så ofta mitt sällskap.
Även om jag inte har jobbat på över en vecka nu har jag haft kontakt med minst en före detta kollega varje dag. Då förstår du kanske att vi gillade att jobba tillsammans? Jag uppskattade mångas naturvetenskapliga, logiska sidor, medan jag tror att somliga estimerade mina mer… kulturflummiga sidor. Som när jag kom igång och började prata böcker föreläste om litteratur… Nästa fredag ska jag träffa ett gäng, en konstellation, för att dricka öl och spela biljard. Måtte magen vara i skick till dess! Det blev inte nån sedvanlig helgfrukost med ägg och inlagd sill, rostat bröd och maremelad etc i morse på grund av magen. Nä, jag var nöjd och glad med kaffe och ett par knäckemackor med ost. Mackor, som jag doppade i kaffet, så där som pappa och jag brukade göra vissa helgmorgnar. Vi pratade inte under dessa stunder, pappa och jag, vi åt under tystnad, bara doppade och tuggade. Och i botten på våra koppar låg sen efteråt bitar av smält ost…
Det börjar bli dags att… läsa en stund till innan jag fräschar till mig och hasar över till Tokerian för att köpa filmjölk och kanske nån mumsig fiskgratäng att festa på i kväll.
Jag är inte så intresserad av vad DU har gjort och gör idag – det kan DU skriva om på DIN egen blogg – men berätta gärna i en kommentar vad DU läser/har läst idag i stället!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged avslöja, återge, ögon, bartender, bindning, bygga upp en spänning, chans, döda, Dödlig åtrå, debut, deckare, dialog, engelska, engelsmän, England, ensamhet, erotik, erotisk deckare, få plats, författare, försättsblad, förslagen, flexband, flikar, generad, gilla, glasögonbåge, glasögonskalm, hälsning, hålla dem vid liv, högt, Hoi förlag, inlaga, irriterande, jakt, kamp, käft, kärleksförklaring, kidnappa, kollega, korrekturfel, kvarterspub, lätt gultonat papper, långa meningar, litteratur, lugn, manipulativ, Maria Lang, mördare, Mördaren ljuger inte ensam, meningslängd, mjölk, mjuk pärm, mun, mycket bra, mystisk, nervös, Ny svensk deckardrottning, nyfiken, offer, omdöme, omslag, otäck, pluspoäng, polis, professor, röd scarf, röda hjärtan, rött hjärta, Rikskrim, ruskig, Scotland Yard, se den framför mig, seriemördare, skriva, skruvad, snälla mord, socker, spännande, språkligt, Stockholm, stor trut, Susanne Ahlenius, svenska, symbol, te, titel, trevande, ung polis, uppdrag, upprepa ord, utnyttja sexuellt, vänlig, vänta otåligt on 10 augusti 2015|
5 Comments »
Ett inlägg om en bok.
Erotisk deckare… Kan det verkligen vara nåt för mig? Jo deckare gillar jag ju, erotik också. Men det senare gör mig så ofantligt generad – även om jag ”inmundigar” det i min ensamhet. Samtidigt var jag väldigt nyfiken på Susanne Ahlenius debutbok Dödlig åtrå (utgiven 2014 på Hoi förlag). Detta uppfattade författaren och var så vänlig att hon sände mig ett exemplar med en hälsning på försättsbladet. En hälsning där hon målat röda hjärtan, en symbol som återkommer i boken och som gjorde mig lite nervös när jag senare under läsningen påmindes om hälsningen…
Alice Wiklund är en ung polis som jobbar på Rikskrim i Stockholm. En dag får hon chansen att åka till England och jobba vid Scotland Yard. Fallet hon ska jobba med handlar om en seriemördare. Det är en otäck person som kidnappar unga och ganska framgångsrika kvinnor. Han håller dem vid liv ett tag och utnyttjar dem sexuellt innan han dödar dem. Offren lämnar han märkta med en sorts kärleksförklaring. Dessutom skriver han till polisen Tyler, som blir Alice kollega. Jakten på mördaren är spännande i sig, men minst lika spännande är den mystiske bartendern på kvarterspuben – tycker Alice, i alla fall.
Självklart vill jag inte avslöja för mycket av handlingen, men författaren har jobbat med några få och väldigt tydliga symboler – röda hjärtan och röda scarves. Den senare symbolen får mig att tänka på Maria Langs debutdeckare, Mördaren ljuger inte ensam (och det är inte dåligt!). Annars är det inte mycket som påminner om Langs ofta ganska ”snälla” mord. Den här mördaren är förslagen, manipulativ och väldigt… skruvad.
Dödlig åtrå börjar aningen trevande, tycker jag. Meningarna är väldigt långa och ibland upprepas ord på ett lite irriterande sätt. Nåt korrekturfel ser jag också. Vidare hänger jag upp mig på att en professor stoppar en glasögonbåge i käften – det han stoppar i sin mun är troligen en glasögonskalm (en båge lär knappast få plats ens i en väldigt stor trut). Inte heller är det trovärdigt med en engelsman som inte vill ha nåt i sitt te (varken mjölk eller socker). Men var lugn – boken blir väldigt bra! Susanne Ahlenius lyckas bygga upp en spänning som håller fullt ut. Den kommer visserligen inte till mig förrän jag har läst två tredjedelar av boken, men den kommer. Och då blir det riktigt ruskigt!
Ytterligare pluspoäng får författaren där hon skriver dialog som sker på engelska men som återges på svenska. Jag kan nästan se dialogen framför mig på engelska. Och det är mycket bra språkligt sett! Vidare gillar jag bindningen vars omslag består av mjuk pärm med flikar, så kallat flexband. Inlagans lätt gultonade papper gillar mina ögon.
Jag tror att Susanne Ahlenius lär vara med i kampen om titeln Ny svensk deckardrottning de kommande åren. (Med kortare meningslängd!) Nu väntar jag med otåligt på Alice nästa uppdrag.
Toffelomdömet blir högt.
Tack för boken, Susanne Ahlenius!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Film, TV, tagged atombomb, brittisk, deckare, DVD, exfru, hemlig agent, MI 6, Pippa, polis, rafflande, ryska maffian, Scotland Yard, seg, terrorister, The Diplomat, TV4 on 11 augusti 2010|
4 Comments »
Ikväll har jag hört en karl, inspelad från TV4 på min DVD-spelare, ett tiotal gånger skrika:
Pippa!
Och det var inte mig han ropade på utan sin exfru. Hon hette nämligen Pippa. Anna och jag har glott på The Diplomat, som TV4 visade två kvällar i rad.
Diplomaten skrek mycket på sin fru.
En kvinnlig polis vid Scotland Yard utreder kopplingen mellan ryska maffian och en brittisk diplomat. När hon upptäcker att han i själva verket är hemlig agent på MI 6 bryter helvetet lös. Diplomaten byter identitet för att undkomma hämnd, men hans uppdrag är att stoppa terrorister från att komma över en atombomb, liten nog att rymmas i ett vanligt handbagage…
Brittiska deckare/polisfilmer brukar vara superspännande. Den här var spännande, men också bitvis rätt seg. Totalt handlar det om tre timmars film. Tre timmar som går tämligen långsamt. Bitvis är filmen rafflande, men det blir bara bitvis. Ger den ändå medelbetyg för ”nice try”.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 