Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘räkmackor’

Ett inlägg om att försöka både vila och ladda för arbetet.


 

 Jobbväska och Campuskort

Jobbväskan är packad och Campuskortet framlagt. Jag är redo för en ny arbetsvecka!

Snart är den här söndagen slut. Jag hade bestämt mig för en rejäl vilodag efter två veckor på nytt jobb och en halvdags lokalvård hemma igår. Men… du vet hur det är… Det finns alltid nåt att göra i ett hem. Knappt har en hunnit vila ut efter en arbetsvecka förrän det är dags att ladda för en ny. Nu klagar jag inte. Den som tror det känner mig inte. Tvärtom älskar jag att plocka fram såväl rena måndagskläder som jobbväskan. Den senare står nu packad och redo för fem nya arbetsdar. Jag känner mig också rätt redo, bara jag får slappa lite i kväll och sova gott i natt.

Ända till åtta sov jag i morse. Det var skönt. Jag läste ut den urspännande boken Prio ett och påbörjade Tunneln i slutet av ljuset. Den senare ska, vad jag förstår, vara en typ av spänningsroman också. Men den börjar med Stockholm-Stockholm-Stockholm och lika mycket ångest. Därför tror jag inte att jag kommer igenom Martin Falkmans bok lika snabbt som Emelie Schepps.

Prio ett och Tunneln i slutet av ljuset

Från seriemord i Norrköping till ångest i Stockholm…

 

Äggmackor kaffe och bok

Brunch med bok, kaffe och äggmackor.

Förmiddagen gick och jag fick en del läst och en del skrivet. Jag blev enbart störd av en torrgråtande* unge på framsidan. Stor var h*n och den förtvivlade och till sist rätt arga mamman försökte till sist lyfta berget ungen från asfalten där h*n låg och skrek och frakta det ungen med sig. Det gick sisådär. Ibland är det skönt att vara barnlös. Efter en skön dusch med hårtvätt fixade jag mig brunch nånstans mitt på dan. Jag har längtat efter ägg och eftersom det gick bra igår gjorde jag två äggmackor idag. Det har gått lite mer än en månad sen gallstensanfallet, men den här gången har jag inte glömt det lika snabbt – bland annat eftersom det förde med sig ett tarmvred light strax efteråt…

Mamma fick helgens andra samtal på cirka en timme. Jag har sånt fruktansvärt dåligt samvete, för jag vet att hon är så ensam. Men när en jobbar en hel dag och bara har några timmar ledigt på kvällen måste i alla fall jag vara pigg och utvilad för att orka lyssna i en timme på mammas prat om räkmackor, sin frissa, knäppa tanter med mera. Därför ringer jag vanligen på helgen, men då oftast både lördag och söndag. Idag pratade hon om lite annat, visserligen om sånt som varit, fast lite nytt för mig. Jag märker att hon glömmer en del namn. Kanske handlar det om åldern, kanske till viss del att hon blir lite stressad när jag ringer. Idag blev det ett bra samtal.

Efter samtalet tog jag bilen för att leta upp stället jag ska till i morgon på ett möte. Passade på att kolla parkeringar i närheten också. Jodå, det finns, men det kostar, förstås… Så åkte jag och hämtade Fästmön efter jobbet. Vi for till Stormarknaden. Anna hade ett par ärenden där och det var faktiskt inte så mycket folk. Men Anna och jag är väldigt olika när vi handlar. Jag hade nog plockat på mig varor på tio minuter, medan Anna går och kikar, klämmer, känner och… velar. Ja, hon vet med sig att hon är en riktig lite velpotta. Tur att jag kompletterar med mina ibland rätt förhastade beslut… För det mesta har vi trots allt rätt kul när vi handlar. Vi tramsar och flamsar, idag redan vid ingången till Kvantum där månadens grönsak presenterades. Anna förklarade väldigt detaljerat vad hon tyckte att den vita sparrisen såg ut som.

Månadens grönsak vit sparris

Månadens grönsak är vit sparris och den liknar nåt annat, tycker Anna.


På vägen ut träffade vi vännen M 
och fick en pratstund innan vi tuffade vidare till Himlen i Förorten. Jag hjälpte Anna att bära in alla miljoner kassar och sandpaket. Sen var det dags att vända hemåt och värma mat. Lasagnen kompletterades med ett glas rött och det var lika gott som igår.

Bästefåtöljen ropar och jag svarar att jag snart landar där. Jag hoppas att du har haft en bra helg. Min har varit givande och både slitsam och trevlig. Men alldeles för kort…

Den kommande veckan – eller nästa – skrivs det allra sista inlägget på den här bloggen. Det måste jag förhålla mig till på nåt sätt…


*torrgråtande = Annas beteckning på en unge som gråter utan att vara ledsen på riktigt

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vänskapligt inlägg.


 

I

Vännen I tog emot i ett rött hus på landet.

Å vilka gulliga, gulliga människor det finns här i världen! Idag var det så roligt att få åka på okända vägar ut på landet, till ett rött hus. Där möttes mamma och jag av vännen I och hennes H samt sonen J. Så varma och snälla människor – bara det att jag kunde ta med mamma var toppen. Det är ju en hel del knorr när jag är nere i Metropolen Byhålan och vill träffa mina vänner. Mamma vill ha minst 100 procent av mig, helst mer. Nu fick hon var lite i centrum också. För munlädret är det inget fel på. Gärna ska det pratas när andra pratar – och överröstas. Och kan man inte överrösta så säger man elaka saker om att andra pratar för mycket. Ibland kan jag ta det, ibland gör det ont. Men nu är det som det är.

Vi blev bjudna på underbara räkmackor som I hade gjort. Vi misstänkte starkt att mr Lumbago hade fångat den gravade laxen på mackan, men han svor sig fri. Däremot hade hans mamma gjort den underbara flarntårta vi bjöds på till kaffet. Maj gadd, jag hade sett framför mig en slät kopp kaffe och en massa prat. Nu blev det en massa prat OCH en massa gott. Dessutom fick jag med en Dramaten till FästmönTACK GOA NI! 

Nog hade jag önskat att vi kunde få prata lite mer, men jag ska ju åka hem till Uppsala i morgon och det måste packas. Innan dess behövde Clark Kent* få lite soppa och det sista i matväg handlas till mamma. Vidare skulle det lagas mat och allt som har med det att göra. Så tyvärr hade jag inte möjlighet att träffa vännen FEM. Men hon hade ändå varit här när vi var ute och lämnat en bok och ett paket. TACK SNÄLLA! Paketet ska jag låta ligga till sig till min födelsedag, jag lovar!

Här är några bilder från dagen:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Avslutningsvis kan jag säga
att jag längtar hem väldigt mycket – samtidigt som jag får med mig det dåliga samvetet för att mamma får klara sig själv. Men nu är det som det är, precis som jag skrev ovan. Jag är glad att det finns gulliga, gulliga människor i mitt liv. PÖSS på er!

Silverfågel och kyckling

PÖSS på er, gulliga!

*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om lördagskvällen och en tramsig shoppingrunda idag.


Det var så himla varmt igår!!!
Vi satt ute ganska länge och det var nästan 24 grader vid 23-tiden!.. Underbart, men också väldigt tröttande. Jag blir saltsugen som tusan, antagligen försvinner det en massa salt ur kroppen när det är så här varma dagar. Vi inledde därför lördagskvällen med salta pinnar och en öl på ballen*. Detta snaskade vi på medan ett kilo räkor låg och tinade. Sen kladdade vi med räkmackor… Och ja, Fästmön diskade och jag gick ut med räkskalen. Räkskal måste ut direkt till soprummet på sommaren!

Idag var klockan nästan tio innan vi vaknade. Jag drömde en konstig dröm om ett av mina normala X. Det var lustigt. Vet inte varför jag kom att tänka på just henne, men uppenbarligen gjorde jag det.

Vi tog det lugnt resten av förmiddagen. Jag tvättade mitt urskitiga hår och smorde in mina soleksem som kliade som tusan i natt. Tycker inte att salvan som doktorn skrev ut mot mina generella eksem är särskilt bra, föredrog den jag hade tidigare. Men det hjälpte inte att jag protesterade, just nu är det Emovat som är ”inne” och säkerligen står på läkemedelslistan.

Det började regna fram på morgonen och fortsatte en stund in på förmiddagen. Runt 16 grader var det bara. Men när regnet hade upphört traskade vi över rondellen. Passade på att titta in till Arge Kaj för att se vad han var förbannad på sålde för roliga saker. Jag kom ut med ett par insektsfria trosor, piprensare (jaa, gissa vad jag ska ha dem till!..), en ful fisk och ett par svindyra läsglasögon (20 spänn).

Sen gick vi vidare till Tokerian. Somliga börjar ju arbeta i morgon och behövde inhandla lite lunchprylar. Andra behövde handla annat – men glömde hälften. Såg snart f d kollegan S, men eftersom S inte visade att h*n hade sett mig klev jag inte fram. Löjligt av mig, kanske, men jag mår inte så bra efter beskedet jag fick dan före midsommarafton.

Ringde mamma när vi kom hem. Jag har inte pratat med henne sen i torsdags, så jag ville höra läget lite. Idag var det ganska bra – det är ju mycket sport på TV och sånt gillar mamma!

Anna fixade kaffe och vi hällde i oss detta tillsammans med kanelbullar från Tokerian, allt medan vi glodde på en film som berörde. Jaa, till och med den hårdhudade Tofflan fällde en tår.

Jag lagade till en nyttig (ehum…) måltid bestående av tomater, potatisklyftor, kalkon och hot béarnaisesås. Till det korkade jag upp en Villa Puccini (2006).

I kväll blir det Miss Marple och sen läggdags. Anna börjar 7.30 i morgon bitti och jag ska skjutsa henne. I morgon eftermiddag ska jag träffa min uppdragsgivare på Uppsalanyheter.se för en försenad födelsedagsfika på Fågelsången vid Svandammen. Detta innebär att jag måste åka buss och det bävar jag för…

Här kan du se några bilder från igår kväll och idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*ballen = balkongen


Livet är kort. Det är semestern också.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan beskriver söndagens utflykter.


Uppdaterat!!! Den lila blomman
på bild nedan är mycket riktigt backsippa. Den är också fortfarande fridlyst, Agneta!!!


Framåt lunchtid
började det komma allt fler moln. Därför lämnade vi Himlen efter dusch för att hinna få lite sol på våra nosar innan regnet kom. Jag föreslog att vi skulle kolla in Valsgärde och så blev det! Vi passerade Fullerö och strax därefter svängde vi in på en smal väg. Vi fick lämna Clark Kent* vid en lada och gå en knapp halvkilometer.

Skylt Valsgärde
Dagens utflyktsmål.


Åkrarna runt omkring
låg till synes torra och dammiga, men såg välkrattade ut, nästan som mönster.

Åker
Mönster på åkern.


Prinskorven hade lite spring i benen
efter att ha tillbringat så gott som hela lördagen vid datorn.

 E på väg mot gravarna
Elias gick med stora kliv mot Valsgärdes gravar.


Det var lite varmt,
men uppe på toppen på en av gravhögarna blåste det skönt.

E på toppen
Det blåste skönt på toppen.


Vi såg massor av gullvivor
och några lila blommor som jag inte kunde namnet på, men som jag har hört namnet på miljoner gånger.

Lila blommor
Inte gullvivor utan..?


Vi såg två träd
som såg ut att vara jättegamla, säkert från vikingatiden.

Ett jättegammalt träd
Ett av de jättegamla träden.


Uppe på toppen
var det härlig utsikt. Bussen såg ut som en buss för myror.

Bra utsikt på toppen
Härlig utsikt! Vi gick hela vägen upp, den vägen vid pilen.


Ja, det var ett fantastiskt ställe, Valsgärde!
På ena sidan flöt ån och jag blev lite badsugen. Men det fanns ju gårdar och hus i närheten som säkert ägde rättigheterna till det. Hur som helst, nästa gång vi åker hit tar vi nog med oss nåt fika, för man blev riktigt kaffetörstig och lite hungrig!

8 Valsgärde på håll
Hej då, Valsgärde! Här stod vi nere på vägen igen.


Eftersom det kurrade i somligas magar,
så vi åkte in till Tokerian. Jag lämnade in Lottot och vi hade inte vunnit en spänn. Prinskorven fick lite lunch – korv med bröd, passande nog.

Korv m bröd
Korv med bröd till Prinskorven.


Efter lunchen stack vi upp till mig
med mina grejor. Elias passade på att vila på soffan, efter allt spring var han lite trött, grabben.

Prick klockan 14 stod vi utanför mammas/Fästmöns jobb. Och då kom de första regnstänken. Men det blev inte mer än stänk, så vi kunde åka till Gamla Uppsala som planerat!

Anna och jag kikade in till en kille som säljer antikviteter precis intill Odinsborg. Där brukar det alltid hända lite märkliga saker. En gång låg hans arga lilla hund där under ett träd och blängde på mig. Hon gillade inte människor. Idag var hon visst inte hemma. Under trädet stod det i stället en stol. Och i trädet hängde… en kristallkrona…

Kristallkrona i ett träd
En kristallkrona hängde i ett träd hos antikvitetskillen.


Det hade mulnat på rejält,
så vi bestämde att äta glass inomhus. Det var ganska mycket folk där som åt och fikade och en del blev visst aldrig nöjda, medan andra såg ut som om de behövde äta hela sortimentet. Anna och jag dreglade över räkmackorna, men det blev bara glass och kaffe.

Storstrut
Det blev ”bara” kaffe och en Storstrut för mig.


Elias hjälpte för säkerhets skull
sin mamma att äta upp även hennes glass. Annas glass hette Skruven och Elias åt en Geisha.

Anna o Elias äter glassIMG_1410
Skruven och Geisha åts av Anna och Elias.


Allt var fint och mysigt
– utom vår bordslykta som var… TURKOS!!!

Turkos ljuslykta
USCH vilken gräslig lykta!


Lite handling och sen hemfärd
till Himlen. Jag åkte hem till New Village för att telefonera med mamma. Hon var uppspelt efter gårdagens tipspromenad – trots att hon inte vann. Vann gjorde en gubbe som gick med sitt barnbarn, en ung tjej och mamma hävdade indignerat att de nog fuskade, för de gick med mobilen och grejade.

Jag åkte och hämtade lite onyttig mat hos Mac Jack och medan jag satt här och skrev kom regnet. Rejält. Tennisbanan har åter blivit pool.

I kväll väntar sista programmet Inför Eurovision Song Contest 2013. I kväll är Robin Stjernberg med. Det är han som ylade så pass att han ska representera Sverige i tävlingen nästa helg. Jag har ingen klar favorit ännu, men jag har å andra sidan bara hört alla låtar typ en gång var. Och det har låtit ganska… varierande, mest… inte så bra, faktiskt.


*Clark Kent = min lille bilman


Livet är kort.

Read Full Post »

Irriterande! Jag reagerar på nånting här hemma – troligen porslinsblommorna som jag gullade med igår. Det kliar i främst ena ögat och näsan ömsom rinner, ömsom täppar till sig. Hälen har fått jobba hårt, så den har också gett sig till känna.

Men min glädje i livet dök upp här på eftermiddagen och hade önskat kaffe. Med sig hade hon två härliga räkmackor som vi intog på eftermiddagen som en sen lunch.

Vi känner oss inte OK nån av oss, men Anna var så söt och traskade till Tokerian efter att ha knaprat en Ipren. Jag kan knappt ta ett steg utan att skrika för att det gör så jävla ont halta. Men jag skuttade (ha ha ha… grym ironi…) omkring och vattnade mina krukväxter i alla fall medan Anna handlade. Vi har fått upp gardiner i vardagsrummet och matsalsbordet med stolar står på rätt plats liksom kökssoffan och gästsängen. Jag har nästan inga krafter kvar alls nu…

Anna är ÄNNU MERA söt och står i skrivande stund och lagar fredagslasagne på kycklingfärs till oss. Å, så gott! Dagen till ära har jag öppnat en Amarone Tommasi 2006, en flaska jag fick av Anna till födelsedagen för några år sen. För vi ska väl ”fira” lite nu när det har blivit ordning på torpet och vi dessutom har två lediga dagar framför oss… KORS I TAKET!!!

Min kära lagar lasagne iförd 1. mitt förkläde. 2 = Amarone Tommasi 2006. 3 = söt cert*.


När Anna är här
händer det att jag äter grönsaker också. Anna köpte en massa roliga tomater, bland annat några som ser ut som meloner, tycker jag.

Gurka och tomater behöver inte vara tråkigt. Några av tomaterna som Anna köpte idag ser ut som mini-meloner, tycker jag.


Nej, om jag skulle ta
och provsmaka vinet maten lite… Vad äter och dricker du i kväll, förresten???


*cert = stjärt på vårt interna språk


Livet är kort.

Read Full Post »

Fästmön är här. Det känns skönt. Det har varit en tung vecka och vi har varit på var sitt håll. Nu har vi en vecka tillsammans, förutom när vi jobbar. Jag ska vara behjälplig på en konferens på måndag eftermiddag och i skrivande stund bävar jag för att träffa alla människor, för att inte ha rätt kläder, för att inte passa in. Som vanligt.

Men just nu är det fredag och Anna och jag har gjort räkmackor som vi har smockat oss proppfulla av. Och nu ska vi soffmysa.


Inga dåliga räkmackor, va?!

                                                                                                                                                  Uppdaterat: Sen åt vi upp godiset jag fick till barnen (!..) av Sysslingens söta dotter och så fes och rapade vi och började titta på Tyst vittne och ville baaara gå och lägga oss och sova…

Read Full Post »

Idag blir det nog en sån där dag när ingenting blir riktigt synligt. Molnen hänger mörka och tunga utanför ”mitt” fönster. Blåsten rister i björkarna och jag känner mig lika grå som himlen. Har ägnat morgonen åt lite formgivning och korrekturläsning, sedvanliga arbetsuppgifter i den typen av vikariat jag har. Och bråttom är det. Jämt bråttom!


Mörka moln idag – även om det var länge sen jag tog den här bilden. 

Kring lunchtid åker Clark* och jag till hans doktor för en snabbkoll kring oljeläckaget. Jag orkar knappt tänka på vad det kan kosta, det går in i den allmänna ruinen. Ruin känns det också som i min så kallade friska axel, den högra. Jag har verkligen ont nu, men det är bara att försöka bortse från smärtan. The show must go on.

I eftermiddag blir det packning av mappar och prick klockan 16 kliver jag ut ur dörren här och åker hem. Fästmön har erbjudit sig att göra smarriga räkmackor till kvällen. Det kanske är bra att äta nåt på kvällen, det har inte blivit så mycket mer än en skål mild lättyoghurt med müsli på morgonen och kycklingspett med jordnötssås och ris till lunch. Jag har inte haft nån större aptit den här veckan, så det har inte ens blivit cornflakes, mjölk och mackor. Igår tog jag i alla fall ett par knäckemackor med ost på. Jag klarar mig. Jag svälter inte ihjäl. Det spelar ingen roll hur lite jag äter, jag ser i alla fall gravid ut. Det växer inuti. Men jag lovar dig, nån bebis är det inte. Jag tryckte emellertid i mig en bit saffranslängd till fredagsfikat idag på förmiddagen. Det går inte att komma undan vissa sociala bitar när man inte kan gömma sig i hemmets vrå.

I morgon ska jag förbereda inför den första advent genom att ta fram stakar och stjärnor och kolla så att allt fungerar. Jag har inte den minsta lust i skrivande stund, men eftersom jag får besök av mamma till jul måste jag stålsätta mig och låtsas julefrid och goda tankar och mysighet och allt skit som jag inte orkar med egentligen. Men jag gör det. Dagarna går så fort nu och som sagt igår köpte jag de första klapparna. På lördag kväll smaskar vi julmat på Scandic Nord för presentkorten jag vann i våras. Jag tänker skölja ner maten med en eller två klara och nån julöl, så kanske jag kommer i bättre stämning än jag befinner mig just nu.

*Clark Kent= min lille bilman

Read Full Post »

Older Posts »