Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hemstad’

Ett inlägg om en bok.


 

Prio ettBöcker är ofta prio ett för mig. När jag så vann en bok med just den titeln, Prio ett, i en utlottning hos författaren på Instagram, blev boken självklart prioriterad. Jag slukade del två i serien snabbt. Denna den tredje delen om åklagaren Jana Berzelius och poliserna i Norrköping läste jag… ännu snabbare. Tack, Emelie Schepp!

Det är en läskig huvudberättelse som läsaren kastas in i. En efter en hittas svårt stympade människor i sina hem. Philip Engström har under sitt yrkesliv som ambulanssjukskötare upplevt mängder av svåra saker, men frågan är om inte detta tar priset. Jana Berzelius, på sidan 57 tillfälligt könsbytt till man, blir förundersökningsledare för morden – ja, personerna avlider av sina svåra skador. Som i tidigare böcker i serien har fallet kopplingar till Jans privatliv.

Jan Berzelius

Åklagaren byter tillfälligt kön på sidan 57.


Vad är det som gör att jag läser en bok så snabbt? 
Det är flera saker! Naturligtvis är det för att boken är bra, i det här fallet spännande. Men det handlar också om språket och bokens struktur, disposition. Det är inte helt ovanligt att författare låter flera parallella historier löpa genom hela boken. Det ger en snabbhet åt storyn. Emelie Schepp låter i alla sina böcker läsaren följa sina huvudkaraktärers göranden och låtanden. Möjligen skulle detta kunna vara nåt som avslöjar mördaren – den personen följs inte på samma sätt. Ganska snart får jag mina misstankar om vem som kan vara den skyldige i Prio ett. Vanligen innebär det att boken sjunker i värde för mig. Men inte den här gången. Jag kanske gissar vem och jag vet hur morden har gått till. Riktigt säker är jag förstås inte på mördarens identitet, men det som gör storyn fortsatt lockande är att jag inte har en aning om varför. Motivet, alltså.

Efter en smärre mellanlandning tycker jag Emelie Schepp har nått toppen igen. Åklagarens och polisernas privatliv känns nedtonade, men finns kvar – i mer lagom mängd, enligt min mening. Nåt som stör mig flera gånger är att jag får för mig att handlingen utspelar sig i Stockholm. Det gör den ju inte! Det gör däremot handlingen i alltför många andra nutidsdeckare. Därför är det roligt att Norrköping är miljön i den här serien. Jag känner igen Vrinnevisjukhuset och Södra Promenaden från mina farföräldrars sista år i stan. Extra ”kul” blir besöket i min gamla hemstad Metropolen Byhålan, på ett härbärge nära den gamla Konsum Ringen. Poliserna i stan verkar inte vara de mest alerta, men om jag finge önska vore det att Emelie Schepp tar livet av en och annan Metropolitan – som en nutida Maria Lang, rentav..?

Konsumringen

Här blir det bråk i Prio ett!


Toffelomdömet är tveklöst det högsta. Fortsätt skriva bra deckare, Emelie Schepp, och visa att Jante är död och Metropolitaner kan!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Straw dogsLördagskväll och sista delen av Indian Summers på SvT1. Men klockan var bara strax efter 22 – vem vill gå och lägga sig då? Enligt TV-tidningen gick en thriller på TV3, Straw dogs (2011), med Alexander Skarsgård i en av rollerna.

Den här filmen handlar om författaren David och hans fru Amy, skådespelerska. De reser till Amys hemstad, en byhåla i amerikanska södern. Ganska snart uppstår det spänningar i förhållandet, inte minst därför att ett ex till Amy och hans kompisar arbetar med att laga ett tak på en lada som tillhör David och Amy. Spänningen trappas upp och stämningen blir allt mer hotfull. De grabbiga grabbarna får med klenisen David ut på jakt och under tiden… Tja, det hela kulminerar i en orgie i våld och blod.

Nä. Det här är så uselt och förutsägbart att det blir riktigt dåligt. En förstår ganska snart vartåt det barkar, så att säga.

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en fantastisk liten bok.


En av mina nya författarbekantskaper
är Siri Hustvedt. Lite kul att en av mina nya vän-bekantskaper gav mig en bok av denna författare, Sommaren utan män. Alldeles nyss har jag läst ut denna fantastiska lilla bok om cirka 200 sidor. Tack, Inger!!!

Sommaren utan män

En fantastisk liten bok.


Huvudperson i den här boken
är Mia, en medelålders kvinna, vars make lämnar henne. Han är förälskad i en yngre kollega. Mia bryter först ihop, men bestämmer sig därefter för att resa till sin mamma. Där i hemstaden ska Mia hålla en poesikkurs för ett gäng tonårstjejer. Mia lär också känna mammans närmaste väninnor, ett grupp spännande kvinnor.

Egentligen utspelar sig tre historier i en här i boken. Tre historier i tre olika åldersgrupper. Och ovanpå detta även ett litet HBTQ-tema! (Det är mycket därför den är så fantastisk. Att författaren får ihop det hela på bara 200 sidor, ungefär!) Dels är det Mias separation, dels är det tonårstjejerna, en grupp i vilken det förekommer riktigt raffinerad mobbning. Och så är det mammans spännande kompisar. Särskilt fascinerande är Abigail, som visar vad de egna handarbetena döljer för hemligheter…

En helt klart fascinerande bok! Jag känner igen mycket, bland annat kring mamman och åldrandet. Men också om mobbningen och separationen.

Högsta Toffelbetyg, ingen tvekan!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

En hund kommer springande med ett människoben i munnen. Är det kvarlevorna av en flicka som försvann för tio år sen? Polisen tar en arkeolog till hjälp i Elly Griffiths debut som deckarförfattare, Flickan under jorden.


En debutdeckare om gamla människoben – och nya…

                                                                                                                                                      Ruth Galloway är arkeolog och anställd vid universitetet. Hon lever med sina katter, ganska ensligt, i King’s Lynn i Norfolk. Plötsligt blir hon mot sin vilja indragen i ett polisfall. Hon anlitas som expert när man hittar människoben. Gissningarna går att det är en flicka som försvann för tio år sen. När ytterligare en flicka försvinner höjs naturligtvis spänningen och pressen. När Ruth själv börjar känna sig hotad funderar man om gärningsmannen finns i hennes bekantskapskrets…

Den här boken är spännande ända till slutet. Det är ett intressant grepp att använda en arkeolog och lite av en antihjältinna i huvudrollen. En del kärlekstrams ska det förstås också vara, men i den här boken känns det helt rätt. Boken är skriven av en flyhänt hand – i positiv bemärkelse. Presens är helt rätt tempus i en deckare. Spänningen hålls uppe boken igenom och det lite mystiska inslaget ger definitivt kalla kårar. Det här är en alldeles utmärkt deckardebut!

Händelserna utspelas i Norfolk varifrån en del av min farfars släkt härstammar. Författaren är bosatt i Brighton, min gamla ”hemstad”. Kan inte bli bättre förutsättningar, eller hur? Högsta betyg, förstås!

Read Full Post »

Igår, på nyårsafton, höll jag på att skratta ihjäl mig när jag öppnade lokalblaskan. Ja, inte för att lokalblaskan är så förbaskat rolig – för det är den sällan – utan för att Mannen Med De Många Titlarna/Epiteten hade författat en helt fruktansvärt roligt bilistkryss. Mannen i fråga är då Stig-Björn Ljunggren, statsvetare, konsult, myckettyckare, bloggare, socialdemokrat MED MERA. (Det är nog första gången jag skrattar riktigt hjärtligt MED en socialdemokrat. Jag har svårt att se nåt roligt med dem, nämligen.)

Stig-Björn Ljunggren, vars bilistkryss tyvärr TYVÄRR inte ligger ute på hemsidan, blev inspirerad till krysset efter att ha kört runt lite i sin hemstad. Vilken hemstaden är, framgår inte av papperstidningen, men jag kan berätta att Uppsala är precis lika… inspirerande.

De frågor jag skrattade mest åt är basala saker som

Varför blinkar du inte när du svänger?

och

Varför blinkar du när du inte svänger?

Men lika… roliga/funderliga var frågor som

Varför blinkar du inte i rondeller?

och

Varför saktar du ner när det är grönt i stället för att gasa förbi innan det blir rött?

Andra viktiga frågor är

Varför kör du 30 där det är 50?

och

Varför håller du dig inte i din fil när du kör?

och

Varför skrapar du inte rutor, stålkastarglas och nummerskyltar?

och

Varför talar du i mobiltelefon fast du då kör sämre?

Och så viktigast av allt:

Varför åker du inte buss när du egentligen inte kan köra bil?

Riktigt roligt hade jag när jag läste bilistkrysset. Framför allt insåg jag att de enda som kan köra bil i Uppsala – trots att ingen av oss är född här – är Stig-Björn Ljunggren och jag.

Read Full Post »

Bikinitomten

Har just upptäckt att bikinitomten kör hårt i min gamla ”hemstad” Brighton…

Read Full Post »