Dödligt dubbelspel

Ett inlägg om en bok.

---

 

Äntligen kom boken ut! Det uppstod lite mankemang vid tryckningen, men den 23 maj hittade Susanne Ahlenius bok Dödligt dubbelspel ner i min postbox. Tack Hoi förlag! Detta är den andra delen i en planerad trilogi i genren erotisk deckare. Den första delen, Dödlig åtrå, läste jag i augusti förra året. Då kändes författaren lovande och jag lyfte henne till en ny svensk deckardrottning. Frågan är om jag tror att hon fortfarande aspirerar på den titeln efter att ha läst uppföljaren…

Svenska polisen Alice Wikander har tillsammans med Tyler Rimes vid Scotland Yard avslutat en mordutredning. Alice blev nästan seriemördarens sjunde offer, men till sist åkte han fast. Självklart blev upplevelsen ett trauma för Alice och hon undrar om ondska kan gå i arv. När hon får kontakt med mördarens tvillingbror är tanken att hon ska få svar. Ungefär samtidigt hittas ett barnskelett i brödernas barndomshem och en strypt kvinna i ett badkar…

När jag skriver ner de stora dragen i berättelsen här har jag medvetet exkluderat 50 procent av genren – jag har skrivit om deckardelen, inte om den erotiska delen. I denna den andra delen om Alice Wikander tycker jag att erotiken tar överhanden, åtminstone i början. Då är det inte helt optimalt att läsa den här boken på en lunchrestaurang på jobbet… Men liksom i den första delen kommer spänningen mot slutet. Då blir det ruskigt spännande. I morse, när jag slog ihop pärmarna, kände jag mig inte säker på att Alice Wikander är i säkerhet. Så snälla Susanne, skynda dig att skriva den tredje delen, Dödlig hämnd!

I min text om Dödlig åtrå associerade jag till Maria Langs debutdeckare Mördaren ljuger inte ensam. Den här gången är det inte mycket som får mig att associera till Maria Lang mer än möjligen bokens titel – allitterationen i den skulle ha kunnat vara Langs. Susanne Ahlenius är emellertid en högst levande och modern författare. Hennes erotiska skildringar i boken fick mig att rodna åtskilliga gånger. Jag är inte van vid alla dessa heterosexuella parövningar… Men som en lisa för min homo-själ får jag som bonus i boken novellen Gåvan där det visserligen fortsätter att vara heterosexuellt, men där det även finns ett homo-tema. Hurra!

Nästa år, hoppas jag, kommer den tredje och avslutande delen om Alice Wikander. Då vill jag se Susanne Ahlenius knipa fem rosa tofflor. Den här gången blir det, precis som förra gången, fyra.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dödlig åtrå

Ett inlägg om en bok.

---

 

Erotisk deckare… Kan det verkligen vara nåt för mig? Jo deckare gillar jag ju, erotik också. Men det senare gör mig så ofantligt generad – även om jag ”inmundigar” det i min ensamhet. Samtidigt var jag väldigt nyfiken på Susanne Ahlenius debutbok Dödlig åtrå (utgiven 2014 på Hoi förlag). Detta uppfattade författaren och var så vänlig att hon sände mig ett exemplar med en hälsning på försättsbladet. En hälsning där hon målat röda hjärtan, en symbol som återkommer i boken och som gjorde mig lite nervös när jag senare under läsningen påmindes om hälsningen…

Alice Wiklund är en ung polis som jobbar på Rikskrim i Stockholm. En dag får hon chansen att åka till England och jobba vid Scotland Yard. Fallet hon ska jobba med handlar om en seriemördare. Det är en otäck person som kidnappar unga och ganska framgångsrika kvinnor. Han håller dem vid liv ett tag och utnyttjar dem sexuellt innan han dödar dem. Offren lämnar han märkta med en sorts kärleksförklaring. Dessutom skriver han till polisen Tyler, som blir Alice kollega. Jakten på mördaren är spännande i sig, men minst lika spännande är den mystiske bartendern på kvarterspuben – tycker Alice, i alla fall.

Självklart vill jag inte avslöja för mycket av handlingen, men författaren har jobbat med några få och väldigt tydliga symboler – röda hjärtan och röda scarves. Den senare symbolen får mig att tänka på Maria Langs debutdeckare, Mördaren ljuger inte ensam (och det är inte dåligt!). Annars är det inte mycket som påminner om Langs ofta ganska ”snälla” mord. Den här mördaren är förslagen, manipulativ och väldigt… skruvad.

Dödlig åtrå börjar aningen trevande, tycker jag. Meningarna är väldigt långa och ibland upprepas ord på ett lite irriterande sätt. Nåt korrekturfel ser jag också. Vidare hänger jag upp mig på att en professor stoppar en glasögonbåge i käften – det han stoppar i sin mun är troligen en glasögonskalm (en båge lär knappast få plats ens i en väldigt stor trut). Inte heller är det trovärdigt med en engelsman som inte vill ha nåt i sitt te (varken mjölk eller socker). Men var lugn – boken blir väldigt bra! Susanne Ahlenius lyckas bygga upp en spänning som håller fullt ut. Den kommer visserligen inte till mig förrän jag har läst två tredjedelar av boken, men den kommer. Och då blir det riktigt ruskigt!

Ytterligare pluspoäng får författaren där hon skriver dialog som sker på engelska men som återges på svenska. Jag kan nästan se dialogen framför mig på engelska. Och det är mycket bra språkligt sett! Vidare gillar jag bindningen vars omslag består av mjuk pärm med flikar, så kallat flexband. Inlagans lätt gultonade papper gillar mina ögon.

Jag tror att Susanne Ahlenius lär vara med i kampen om titeln Ny svensk deckardrottning de kommande åren. (Med kortare meningslängd!) Nu väntar jag med otåligt på Alice nästa uppdrag.

Toffelomdömet blir högt.

Tack för boken, Susanne Ahlenius!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den som jag trodde skulle göra mig lycklig

Ett inlägg om en bok.

Den alldeles nyutkomna boken Den som jag trodde skulle göra mig lycklig dansade ner i min postbox igår. Ett recensionsexemplar från Norstedts. Boken är skriven av Uppsalaförfattaren Christina Wahldén. En annorlunda bok, en historisk, men fiktiv roman om Carl von Linnés äldsta dotter Lisa Stina. 

Om erotik – lite, i alla fall – och botanik.

Lisa Stina har flera systrar men bara en bror. Och det är brodern som skolas, som ska ta över faderns arbete. Så blir det nu inte riktigt. Sonen har varken huvud eller lust till det botaniska. Lisa Stina har både och – men hon är ju kvinna och av studier och forskning blir ingenting. 

Carl von Linné omger sig med manliga elever. Daniel Solander är hans favorit. Den unge mannen blir som en son i huset och en extrabror. Till den dagen kommer när han och Lisa Stina förälskar sig i varandra. Men Daniel Solander vill ut och upptäcka världen. Och Lisa Stina är ju… kvinna.

Någon kärleksroman är detta inte. Den påminner snarare lite grann om Jan Mårtensons Ostindiefararen, i alla fall i skildringarna av Daniel Solanders resor. Men Christina Wahldén har ett underbart poetiskt språk som nästan är som en kärlekslyrik på vissa ställen.

Den här boken sträckläste jag så gott som sen igår – med avbrott för sömn och diverse ärenden. Mot slutet tycker jag tyvärr att författaren trasslar till det lite med de många berättelserna som går i varandra. Men jag vill läsa mer! Och jag kan bara gratulera min före detta arbetsgivare till att ha gjort nåt bra för skattebetalarnas pengar för en gångs skull genom att ge Christina Wahldén ett stipendium som möjliggjort boken. För den här boken är väldigt nära ett mästerverk.

Det blir ett högt Toffelbetyg!

Livet är kort. Här kan du läsa recensionen av boken hos UppsalaNyheter!

Read Full Post »

Nyheter från Månpocket i september

Ett spännande månadsbrev från Månpocket kom just i inkorgen. Det handlar förstås om förlagets pocketsläpp i september. Här har jag valt ut några titlar som jag tycker verkar intressanta (notera alltså att förlaget ger ut fler böcker än dem jag presenterar nedan):

Bibeln på mitt sätt av Annika Borg
Detta sägs vara en rolig´och intelligent guide till Bibeln, en guide som vågar brottas med de eviga texterna på ett respektlöst sätt. Författaren, som också är präst, tar med läsaren på en personlig guidning genom de mest centrala skrifterna i vårt västerländska kulturarv. Det blir en resa genom berättelser, poesi och domedagsprofetior kring kärlek, erotik, mirakel och ond bråd död. Borg ger fakta om Bibelns långa tillkomsthistoria, de svartaste och ruggigaste berättelserna, tio-i-topp-listor på de bästa och mest kända texterna, bra citat om man ska hålla tal samt existentiella tolkningar av sina egna favoriter. Boken avslutas med en praktisk andakt att följa dagligen under fyra veckor.

En intressant pocket skriven av en präst.

                                                                                                                                                        Jorden de ärvde av Björn af Kleen
Vad har Brideshead Revisited, Evelyn Waughs roman om bortdöende engelsk adel (och kanske världens bästa TV-serie) med familjestriden på Erstavik utanför Stockholm att göra? Hur mycket som helst, skriver Björn af Kleen i den här reportageboken. Den engelska adeln dog aldrig bort, inte den svenska heller. Stigande markpriser, sänkta skatter och återupprättat rykte har inneburit en ny skördetid för de svenska jordägarna. Hur gick det egentligen till när den svenska adeln överlevde både industrialismen och demokratin, vad bråkar de om på Erstavik och varför köpte egentligen Göran Persson Torp? Björn af Kleen, född 1980, är kulturjournalist och medverkar regelbundet i Expressen, Sydsvenskan och Metro, Här undersöker han adeln i sin debutbok.

Nattfjäril av Jessica Kolterjahn
Torsdagen den 24 november 1892 tar en ung, vacker kvinna in på Hotel del Coronado i Kalifornien. Hon uppträder märkligt, verkar sjuk och frågar upprepade gånger efter sin bror som aldrig kommer. Fem dagar senare hittas hon död. Coroner Henry Stetson rubricerar snabbt dödsfallet som självmord, men snart börjar frågetecknen hopa sig. Långsamt sugs han ner i en spiral av död, hämnd och åtrå. Nattfjäril är en fri fantasi om ett verkligt fall.

Livet, makten och konsten av Ebba Lindsö
Ebba Lindsö skriver öppenhjärtigt om framgångar och tillkortakommanden. Hon belyser näringslivets dolda beslutsprocesser, personkonflikter och våndor, avslöjar maktspel och osunda lojaliteter. Hon berättar också om en tillvaro där hjulen snurrar allt snabbare, tiden är en bristvara och känslan av otillräcklighet är alltför påtaglig.

Djävulens märke av Magnus Nordin
Det är något märkligt med den nya vikarien – hon får alla i värstingklassen lugna, och så är det något med hennes ögon, ena stunden är de blå, andra stunden bruna … En ny suggestiv spänningsroman av Magnus Nordin, som den här gången innehåller både häxor och ond bråd död.

Lämna världen av Douglas Kennedy
På sin trettonde födelsedag svär Jane inför sina föräldrar och sig själv att aldrig gifta sig och skaffa barn, att aldrig fastna i samma hjulspår som du. Hon satsar på utbildning och karriär, men livet tar inte bara en utan flera vändningar som hon aldrig kunnat förutspå.

En bok om livet som man ju aldrig vet vad det för med sig…

Read Full Post »

Pride i media – del fem

Liksom tidigare inlägg kring Pride i media publiceras inga kränkande kommentarer och påståenden utan belägg kring HBTQ-frågor vid detta inlägg!  Noteras bör också att detta inte är nån medieanalys eller att jag på nåt sätt gör anspråk på att leverera en komplett mediebild!

Dags att ”bläddra” lite bland papperstidningar och på hemsidor! Detta blir sista gången för veckan.

Lokalblaskan har regredierat betydligt sen igår! Det var tydligen bara en tillfällig Pride-flirt, ett one night stand..? Idag innehåller tidningen en artikel om en film med homotema (den ligger inte ute på hemsidan) liksom en märklig kommentar av reportern Filip Norman i God morgon-spalten på sista sidan som jag inte riktigt vet hur jag ska tolka:

Go gay. Lev homosexuellt, om du inte redan är det. Annars, välj valfri laglig läggning denna stolta dag. […]

Dagens Nyheter har flera intressanta artiklar på hemsidan. Idag är det ju partiledardebatt på Pride och med anledning av detta levererar här DN en artikel om att kristdemokraternas Göran Hägglund, som fått kritik för att ha begravt förslag kring transsexuellas vård och rättigheter. Vidare finns här en intressant och rörande artikel om Jon Voss, en kändis i HBTQ-rörelsen, som kom ut 1978 samt en artikel om Britt Dahlgren som kom ut redan som 15-åring i det tidiga 1960-talet. Så hittar jag en annorlunda artikel om queer erotik och en artikel om Sebastian Selvén, gay och jude.

Svenska Dagbladet toppar sin hemsida med en artikel om Henning Mankell som fick kvinnokläder i sin väska som han hade under Ship to Gaza och som då togs om hand, men jag tror inte att det var för att transa utan bara fel. Annars har jag svårt att hitta tidningens Pride-artiklar – länken fungerar fortfarande inte. Dock hittade jag en intressant artikel om Pridehuset och diskussionen där om framtidens sexualpolitik och en artikel om sångerskan Peggy Sands som uppträder på Pride idag. 

Såna ska det viftas med under morgondagens parad. Bäst att träna!

                                                                                                                                         FriaTidningen, som slog sig för bröstet i en kommentar häromdagen för att där skrivs så mycket om Pride och HBTQ-frågor, har intet nytt om detta på sin hemsida. Och det är fortfarande ingen puff från startsidan till temasidan.

Aftonbladet, som jag sen igår dyrkar efter dess live-sändning av schlagerkvällen på Pride, har en artikel om Magdalena Ribbings invigningstal, ett tal som reportern ansåg torrt och trist. Aftonbladet-TV har en intressant film om när pappa blev kvinna. Annars hittar jag inte så mycket nytt om Pride sen igår på hemsidan.

Expressen har en debattartikel där Alexander Bard och Oscar Swarts ger Gudrun Schyman på nöten för hennes inställning till sexköpslagen. De båda skribenterna anser att Gudrun Schyman inte hör hemma i Prideparaden. Vidare hittar jag en artikel om ett gaypar som blev utslängda från en restaurang i Sollentuna för att de kramades. Jag hittar också, när jag gräver, en intressant artikel om Pride reading, kanske ett försök till att visa att Pride är mer än glitter och glamour.

Detta är ett exempel på Pride Reading som dock INTE nämns i Expressens artikel!

                                                                                                                                                   Sveriges Radio Radio Stockholm P4 sänder programmet Solsting live från Pride i eftermiddag mellan cirka klockan 15 och 17.45. Annars hittar jag inte många nya inslag om Pride, däremot ett antal som är flera år gamla…

Sveriges Television har intet nytt om Pride. TV4 har regnbågstema under Pride och visar ett antal dokumentärer på TV4 Fakta. Kanal 5 och TV3 har som tidigare ingenting.

Idag utser jag Dagens Nyheter som den tidning som har mest om Pride! Men det var ganska tunt överlag idag – än så länge…

Läs även andra bloggares åsikter om Pride, Stockholm Pride och Pride 2010.

Read Full Post »

Erotiskt Babel den 22 april

Erotik var huvudämnet när sist litteraturprogrammet Babel visades på SvT 2. Eftersom jag varit i flyttagen hade jag inte möjlighet att titta förrän idag.

Första gäst i studion, och därmed erotikförfattarrepresentant, var danskan Suzanne Brøgger. Hennes senaste roman Slöjan är en sorts erotisk Tusen och en natt-historia i haremsmiljö.

Henry Miller skrev sin första erotiska roman, Kräftans vändkrets, redan på 1930-talet. Eftersom han är död sedan 30 kunde han inte gästa Babel-studion, men redaktionen hade rest till Paris för att göra ett Miller-reportage. Kräftans vändkrets gjorde skandal i Millers hemland USA och ledde till fängelsestraff för förläggaren. Så sent som på 1960-talet blev det nya rättegångar, men nu blev utslaget att boken var litteratur, inte pornografi. Litteraturkritikern Jessika Gedin var nästa studiogäst och tyckte förstås väldigt mycket om Henry Miller och hans erotiska litteratur.

Den här farbrorn, Henry Miller, skrev så snuskigt att hans amerikanske förläggare fick fängelse…

                                                                                                                                                          Bob Hansson läste dikter, som vanligt, och kom denna gång med goda råd, dessutom. Hmmm… Mest lite pinsamt.

Den erotiska litteraturens uppsving handlade nästa reportage om. Därför blev jag inte så förvånad när Uppsalaförfattarinnan Elsie Johansson stegade in i studion – även om hon själv inte anser sig skriva erotiska böcker. Elsie Johanssons senaste roman handlar om en åldrande kvinnas erotiska längtan, Sin ensamma kropp. Förläggaren Carl-Michael Edenborg diskuterade trenden tillsammans med Elsie Johansson och Jessika Gedin. Elsie Johansson kom aldrig riktigt med i diskussionen, tyckte jag (hon pratade mest om sitt eget författarskap), men däremot var det roligt att hon direkt uppfattat och förstått termen ”enhandslitteratur”, en litterär genre som jag behövde ett par, tre tankeomgångar för att förstå vad den innebar…

Kvinnor på väg var nästa reportage. Detta tycks vara en ny genre, om kvinnor och tvåsamhet och vad som händer när ”tiden rinner ut”. Åsa Ericsdotter, Anne Swärd, Maria Zennström togs som författarexempel.

Det amerikanska reportaget handlade om författarinnan Erica Jong. Hon tycker att det är lika svårt att skriva om bra erotiska upplevelser som att skriva om andliga upplevelser.

Veckans boktips blev:
Suzanne Brøgger:  Boken av Adonis 
Elsie Johansson:  Höga visan ur Bibeln 

Förra veckan gick inget Babel eftersom det visades sport på SvT, men i morgon kommer nästa program! Och då ska jag baske mig bänka mig och se live, för då är Birgitta Stenberg och Sarah Waters, två favoriter, med!

Read Full Post »

Babel den 15 april – utan större genier

Finns det egentligen några genier kvar? Den ”lilla” frågan togs upp i SvT:s litteraturprogram Babel. Nu börjar i alla fall jag fundera om inte programmet tagit sig vatten över huvudet… För det ska väl vara ett TV-program om litteratur, inte filososfi? Eller är jag ute och cyklar???

Första inslaget i programmet handlade om den annorlunda norska författaren Karl Ove Knausgård, aktuell med en flera tusen sidor lång självbiografi i sex delar med den inte helt okontroversiella titeln Min kamp. I vår kommer de tre sista delarna ut. Karl Ove Knausgård har anklagats för att vara alltför privat och för att hänga ut folk… (vem har inte..?) Men hans självbiografi har blivit en stor succé – hos såväl läsare som kritiker! Och Babels programledare Daniel Sjölin hade lyckats få författaren till studion! (HUR lyckas han få dit så aktuella författare???)

Nästa man i studion (ja, för det är mest manliga författare som bjuds in) var Stig Larsson, som varit något av en förebild och idol för Knausgård. Stig Larsson berättade vad han tyckte och kände och tänkte när han läste Knausgårds första två böcker i serien.

Stig Larsson satt faktiskt i studion och geniförklarade Knausgård. Därefter vidtog ett reportage om genier – manliga sådana, förstås. Hastigt flimrade Einstein, Maradona, Salvador Dali och Ingmar Bergman förbi. Men var finns de kvinnliga genierna? Sitter de och tittar på och kallar de manliga kulturgenierna för svin? Kulturjournalisterna Camilla Lundberg och Johanna Koljonen ersatte Knausgård i studion och diskuterade genifrågan. Men trots två mot en (kvinnor vs. man) fick Stig Larsson mest prat-tid. Jag gäspade och gick därifrån ett tag.

Albert Einstein – geni?

Tofflan – definitivt INTE geni!..

                                                                                                                                                           Bob Hansson läste dikt på ett torg på söder, men när folk bara passerade honom med likgiltiga miner tog han upp mobilen och ringde en vän – Staffan Hellstrand som ombads skriva musik till dikten ifråga. (Jag tycker Bob Hansson verkar så sympatisk, men jag fattar inte att han utsätter sig för trams-TV… Är jag humorlös?)

Programmets höjdpunkt var dess amerikanska reportage (ett i varje program, tycks det som) om författarinnan Patricia Highsmith. Highsmith som mördade nån i sina böcker på varje plats hon bott eller älskat på… Farliga fantasier, eller hur?.. En av hennes mest kända figurer är för övrigt Tom Ripley.

Patricia Highsmith – DEFINITIVT geni!

                                                                                                                                                    Veckans boktips blev:
Karl Ove Knausgård: Samtida bekännelser  av en europeisk intellektuell av Jan Myrdal

Nästa Babel, som sänds på torsdag kväll, handlar om ”porr med bokstäver” – erotik.

Read Full Post »

Lust, caution

Nästan två och en halv timma asiatisk film. Lust, caution (2007) är ett märkligt drama, fyllt av spioner, lögner, blod – och erotik.

Lustfylld asiatisk film.

                                                                                                                                                 Filmen börjar i Shanghai 1942. Vi får också återblickar till Hongkong några år tidigare. Japanerna har tagit makten. Den mystiska fru Mai, egentligen den unga Wang, är utsänd för att tillsammans med sin motståndsgrupp lönnmörda herr Yi, en minister som går japanernas ärenden. Gruppen består av en samling unga skådespelare som när drömmar om att slåss för Kina och motståndsmännen mot de japanska inkräktarna. Herr Yi blir förälskad i Wang, vilket också är tanken. Hon blir hans älskarinna.

Ang Lee har regisserat. Eftersom jag är ovan vid asiatisk film, språket, kulturen etc blir filmen ibland lite svårbegriplig – i all sin västerländskhet. För den västerländska kulturen dyrkas i filmen, bland annat genom amerikanska gamla filmer.

Detta är en stor film, inte bara lång. Det krävs rätt sinnesstämning för att man ska kunna tillgodogöra sig den. Ett perfekt filmval en nyårsdag som denna! En annorlunda, men bra film.

Read Full Post »