Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ta slut’

Ett inlägg om möten och solsken och böcker, förstås, men ingen sång.


 

Träd

Ett träd jag passerade under idag.

Den här måndagen visste jag skulle innebära en massa möten. Ärligt talat känns det ju inte så… lockande… när solen plötsligt dyker upp och det blir runt 26 grader varmt… Då får en se till att en tar en stund då och då ute i friska luften och i solskenet. Jämfört med en del på jobbet såg jag redan i morse hur fruktansvärt blek jag. Lustigt nog ser jag ut som en tomatsoppa i ansiktet på mitt Campuskort. När det togs var jag väl ännu blekare… Mitt Photoshoppande är inte alltid lyckat. Eh… ja… Därför får du glo på en helt oredigerad bild av ett träd jag passerade på väg till ett möte idag.

Dagens möten

Dagens möten. Det ser ut som om jag hade jag ett par timmar mötesfritt på eftermiddagen, men så blev det inte riktigt.

Dagens möten handlade till stor del om introduktion och information till mig som nyanställd. I morse fick jag en rejäl dragning av avdelningschefen om vår organisation och vad vår avdelning jobbar med. Just när jag tror och tycker att jag får grepp om saker och ting… förlorar jag det och allt känns snurrigt. Därför föreslog jag att jag ska träffa enhetschefer, men också teamledare och team för att prata med dem om kommunikation, förväntningar, texter som behöver uppdateras etc. Det vann gehör och tack vare ett spontant möte på eftermiddagen bokade jag mitt första möte med två team. Vidare satte jag min enhetschef i arbete och såg till att jag blev inbjuden till ett teamledarmöte på torsdag. Sen blev jag kallad till ett arbetsmöte i morgon förmiddag och så ska jag delta i stabsmöte på tisdagseftermiddagen. Jorå, de sa att det var många möten, men nu känns det mest som om alla möten snurrar till saker och ting för mig… När ska jag jobba, typ? Jag har möten inbokade redan nu fram till midsommar…

Ett av dagens möten var i en del av Uppsala som jag hittills sällan har besökt. När jag pluggade vid universitetet var jag understundom i krokarna, men idag passerade jag och N, som var modig nog att våga samåka med mig, en helt underbar park som gått mig förbi alldeles. Vasaparken är sannerligen en oas i Uppsala och ganska centralt belägen, fast ändå inte i centrum. Här finns allt ifrån lekparker och grönytor till svanar och ett museum. Och en del av byggnaderna intill parken är otroligt vackra!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Mötet nere på stan gav emellertid inte så mycket
, men jag fick ändå ett par saker jag ville kolla upp när jag kom tillbaka till jobbet. Och på vägen hem passerade vi huset jag ska till i morgon förmiddag på mötet – och huset vi ska flytta till om ett år. Vidare hann jag mejla en tänkbar ny a-kassa och dito fack. A-kassan överraskade med att svara på mina mejl (följdfrågor) och det bådar gott. Sånt är jag inte van vid från Akassan Vision, där de har varit inte bara otrevliga utan också ganska usla på det där med kommunikation. Inte vet jag om eller när jag får min sista ersättning från dem heller, förresten. Jag betalade en räkning nyss och då såg jag däremot att jag får lön på onsdag. Tänk, jag får lön för knappt tre veckor i maj och det är ändå dubbelt så mycket netto som jag fick från a-kassan på en månad… Jag känner mig som en miljonär!

Paket fr Bokus

Ett paket från Bokus med två Mors dags-presenter och en bonusmorsabok hade knölats in i min postbox idag.

Arbetsdagen tog slut nästan lika snabbt som den började. Hemma i postboxen hittade jag TVÅ paket. Det ena var från Bokus och innehöll två Morsdags-presenter (och en liten pocketbok till mig själv – jag är ju trots allt bonus-morsa!). Därför blev jag tvungen att springa över till Tokerian, köpa postpåse och posta presenterna så de hinner fram till lilla mamma före helgen. Eftersom Bokus förutsätter att gamla tanter använder modern teknik fick paketen ta omvägen om mig samtidigt som detta dessutom alltså kostade mig 45 kronor för ett nytt porto. Vilken tur att jag har råd. Synd att Mors dags-pakets-idén från Bokus faller på så platt bara. Minuspoäng igen.

Men i min box fanns också ett annat paket. Från Hoi förlag kom Susanne Ahlenius nya bok, Dödligt dubbelspel. Jag läste hennes första bok i den blivande trilogin i höstas och gillade den. Böckerna tillhör genren erotic crime och jag var lite orolig om jag skulle palla det, pryd som jag är. Det gick hur bra som helst med Dödlig åtrå, så tvåan ska väl också funka. Ett recensionsexemplar är detta och boken står i tur att bli läst och omskriven efter Martin Falkmans Tunneln i slutet av ljuset som jag läser just nu och som jag också ska recensera.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Så… Nu ska jag ta ett par mackor
och läsa lite med blyertspenna i handen. Jag är nöjd att jag har fått iväg Mors dags-presenterna, glad för övriga böcker jag får tillgång till och tacksam – varje sekund! – för mitt nya jobb. Men störst av allt är kärleken och jag får alldeles för lite av Fästmön för tillfället!!!
 

PS Tack vare alla möten idag fick jag tid att systemuppdatera såväl min privata mobil som tjänstemobilen. Sånt tar ju som bekant lite tid, men under möten använder jag inte mina mobiler.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om självuppgraderingar, litteratur, hushållsarbete, mat och vin, mera vin…


 

Uppgraderar Windows

Jaha. Detta var synen som mötte mig när jag skulle stänga av datorn igår kväll.

Nog för att jag skulle kunna lägga mig klockan 22 en fredagskväll, men det gör jag inte. Nån timme eller en och en halv till kan jag tänka mig att vara uppe – annars vaknar jag så tidigt på min ena av veckans två lediga dar. Fast i natt blev klockan närmare halv två innan jag kom i säng. Min dator och jag lever ibland till synes separata liv. Jag hade i princip dissat den hela fredagskvällen till fördel för litteraturen. När jag sen skulle stänga av datorn och gå och lägga mig hade eländet börjat systemuppgradera alldeles på egen hand till Windows 10. Meh! Ska inte datorägaren bestämma om detta ska ske och när, eller? Uppenbarligen inte. Uppgraderingen tog sin lilla tid och sen ville jag ju kolla att allt funkade, att inga program eller filer saknades och testa en del av det nya. Till sist tog emellertid tröttheten över efter typ 18,5 timmars vaken tid, så jag stängde av, kröp ner i sängen och somnade tvärt. Mer om Windows 10 kommer i ett senare inlägg!

 

Kaffe och Prio ett

Kaffe och Prio ett var en bra start på dan!

I morse vaknade ändå vid sjutiden. Det var lite skönt, för jag gav mig en stunds läsning i sängen med sedvanligt svart kaffe till. Sen skulle jag ju städa… Jag började igår kväll med att bädda rent, tvätta och damma. Sen tog jag slut. Så idag återstod resten… Dessutom behövde vissa golv torkas, golvbrunnar rensas och så skulle dammsugarmunstycket
frigöras från hårstrån etc.

 

 

 

 Ägg räkor grönsaker och paj

Titta så mycket gott!

Jag slet på i en tre, fyra timmar och hann precis duscha innan jag skulle åka och hämta Fästmön vid jobbet för vidare färd till Annas snälla mamma och man för lunch. Den ursprungliga tanken var att vi skulle till Slottet och få sitta i Slottsträdgården, men det satte vädret stopp för. I natt ösregnade det verkligen. Jag sov underbart gott i fem timmar i natt med öppet fönster. Regnet smattrade rogivande. Tyvärr var början av den här lördagen inte regnig, men för kylig för Slottsbesök. Vi tuffade till svärmors och L:s hem i stället och blev bjudna på en hejdundrande tvårätterslunch avrundad med kaffe och kaka – jag avstod dock den senare… Att städa hade nämligen gjort mig vrålhungrig, så jag åt massor av sill och potatis och massor av laxpaj och grönsaker. Jag blev… mätt…

Det var så ljuvligt härligt med hemlagad mat att jag åt alldeles förskräckligt mycket. Nån mer mat kan jag inte få ner idag. Ändå måste jag laga mat. Jag hade nämligen tagit fram ett paket kycklingfärs som jag skulle göra lasagne på ur frysen. Eftersom här inte slängs mat lagas den ändå. Och det återstår att fixas innan jag kan hälla ner mig i bästefåtöljen och läsa igen. Prio ett är mentalt prio ett i alla fall. Jag har redan läst halva boken…

Anna är återbördad till jobbet. Mamma har fått sitt samtal och Mors dags-present är nätshoppad sen tidigare i veckan, fast inte levererad än. Eftersom Bokus kräver att mottagaren av inslagna paket ska ha mobiltelefon eller e-post-adress gick det inte att skicka paketen direkt till mamma. Mamma har mobil, men klarar inte av sms och nån e-post-adress har hon inte. Uppenbarligen tror Bokus att alla mammor har det. Dumt och tanklöst, för alla mammor är inte 45 och/eller datoriserade/sms:iga. Nu måste paketen ta omvägen över mig som bor 30 mil ifrån mamma. Och det verkar ta tid den här gången. Men för en gångs skulle blir det ett plus om jag får hämta leveransen på Årsta jävla travcafé, för då kan jag hoppa in till vännen Agneta och sno lite böcker och umgås innan hon drar söderut. Tyvärr kanske mamma inte hinner få sina Mors dags-presenter till nästa söndag, bara…

Ett eget paket har jag fått idag av lunchvärdinnan. Det var en födelsedagspresent i efterskott. Jag hade skämts ögonen ur mig om jag inte haft med nåt själv, men min After eight kändes väldigt simpel jämfört med det jag fick… Mera vin! Det passar alldeles utmärkt, för det finns ett och annat hål i vinskåpet…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Men kanske blir det ett glas rött senare.
Till matlagningen, däremot, blir det en öl. Passar bra när kvällssolen tittar fram… Matlagningen ska jag ta itu med NU!


Ha en fin lördagskväll!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om Toffelmåndagen.


 

Grattis på din årsdag med WordPress

Tack för de sju åren, WordPress!

Idag är det faktiskt ett jubileum. Det är sju år sen jag startade den här bloggen just idag. Och det kan du tacka Fästmön för! Gissningsvis höll hon på att bli galen på allt mitt ältande av Det Som Hände just då och insåg att jag behövde ett ställe där jag kunde ventilera. Jag har också använt bloggen för andra ändamål under resans gång. Då och då recenserar jag varor, tjänster och webbplatser, till exempel vin, böcker, kundservice med mera. Periodvis nyttjar jag bloggen mest till att tanka ur och som dagbok. Det är märkligt att trots att det bara återstår två procent av bloggutrymmet lär bloggen alltid finnas kvar – om inte jag eller WordPress släcker den. Och vad som händer när de två procenten tar slut vet jag, men inte du än så länge.

 


 

Tangentbord

Kursad i webbverktyg idag satt jag mest och knappade på tangentbordet.

Nåt bloggande på dagtid hinner jag inte med numera eftersom jag jobbar igen. Idag var det en riktigt späckad dag och jag är inte säker på vad som fastnade eller ens att nåt fastnade. På förmiddagen fick jag en crash course i externwebbverktyget av en Therese, på eftermiddagen en dito i intranätverktyget av en Gunilla. Självklart är det två olika verktyg och det kan en ha åsikter om… Gissningsvis finns bra skäl till att det är på det här viset. Oavsett detta var båda kursledarna mycket duktiga – och sinsemellan väldigt olika. Det gjorde att det aldrig blev tråkigt. Men, som sagt, det blir intressant att se hur mycket som fastnade när det sen blir skarpt läge…

Lunch äter jag nästan varje dag på Rullan. Restaurangen har lite av skolmatsal över sig och ljudnivån stiger till fruktansvärda nivåer. Jag brukar ta en bok med mig och läsbrillorna och försöker på så vis skärma av. Maten är kanongod. Varje dag finns en fiskrätt, en eller två kötträtter, en vegetarisk rätt och en vegansk rätt. Idag käkade jag majskyckling med grönsaker och testade även att äta ris. Ris har jag inte ätit sen Det Fruktansvärda Gallstensanfallet. Än så länge mår jag bra. Jag försöker att dra ner på ris och potatis och i stället öka intaget av grönsaker. Det går bättre och bättre…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Plötsligt tog emellertid arbetsdagen slut.
Bilköerna var fruktansvärda idag och jag ska nog testa att köra andra vägen hem även om den blir lite längre. Dag Hammarskjölds väg är INTE dimensionerad för dagens trafik, Uppsala kommun! Ska vi bilister tvingas att köra genom stan när vi borde kunna köra runt om den? Gör nåt åt det i stället för att höja parkeringsavgifterna i centrum till oskäliga priser. Handeln i centrala Uppsala lär dö om ni fortsätter på inslagen bana.

Hemma i New Village höll jag på att få spel på PostNord också som hade delat ut ett paket i min postbox. Brevbäraren hade TRYCKT in paketet och jag fick nästan inte ut det. När brevbäraren lämnar post öppnar h*n hela dörren till våra fyra boxar. Då är det lätt att trycka in saker. Men när var och en sen ska ta ut sin post genom den smala springan som varje box har blir det värre. Ibland blir det omöjligt. Det är inte första gången det här händer heller. Till sist lyckades jag i alla fall få ut detta spännande…

Hand på paket

Vad kan detta innehålla???


Den som känner mig alternativt läser den här bloggen regelbundet 
kan säkert lista ut vad paketet innehåller. Just precis: en bok! För ett tag sen vann jag en bok på Instagram och nu har den anlänt med en liten hälsning från författaren. Självklart skulle jag vilja börja läsa Prio ett genast, men jag har ju inte läst boken före i serien om åklagaren Jana Berzelius än! Stort TACK till Emelie Schepp! För övrigt har den som bor i Metropolen Byhålan chansen att träffa Emelie Schepp i morgon, tisdag. Då inleder hon nämligen sin signeringsturnéICA Maxi där hon finns mellan klockan 15 och 19 (synd att ICA Maxi Motala inte puffar för detta på sin webbplats…).

Detta bildspel kräver JavaScript.


För att få upp värmen i tillvaron 
som gått från sommarhetta till höst ska jag nu ställa mig vid strykbrädan. Sen blir det nån macka och så lite läsning. Jag vill skynda mig att läsa ut min bok på gång så att jag kan kasta mig på Vita spår och därefter Prio ett! Vad läser DU just nu??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min söndag.


 

Den här helgen tog bara slut alldeles för fort. Jag minns hur ofta jag tyckte att dagarna var långa tidigare när jag inte jobbade. Inte heller har jag glömt hur ensam jag kunde känna mig dessa långa dar. Nu är det lite tvärtom. Veckans två lediga dar ska en hinna med dels hushållsarbete och andra måsten, dels vila, koppla av och hämta krafter. Och så vill en ju helst vara med familjen om en har nån.

Igår på lördagen var Fästmön och jag på en liten shoppingrunda, avslutad med en gofika. Kvällen tillbringade vi framför TV:n. Som så många andra blev vi besvikna på den däringa musiktävlingens utgång. Ingen enda jag har pratat med minns hur vinnarlåten gick. Det enda jag minns är att sångerskan skreksjöng och sånt klarar jag mig utan.

På söndagar lyckas jag ofta sova lite längre, så även denna söndag även om jag väcktes av stök och bök i huset. Igår på lördagsmorgonen vaknade jag av att en kvinna i huset skrek i stället för att prata i normal samtalston vid sjutiden. I morse vaknade jag runt 8.30 av nån dammsög. Då passade jag på att läsa ut Marina och börja på en ny loppisbok.

Böckerna Marina och Snedtändning

Den översta läste jag ut i morse och påbörjade den understa, en psykologisk thriller.

 

Armband

Jag fick ett armband från Israel.

Men ligga i sängen hela vilodagen går inte för sig. Somliga ska ju snart flytta, så vi åkte till Bauhaus och införskaffade en första laddning flyttkartonger. Därefter åkte vi ut till Morgonen för att träffa yngsta bonusdottern, som är på tillfälligt besök, hos nyligen hemkomne Israelresenären. På plats var förstås också yngste bonussonen och gossjuka katten Maxi, slagskämpen Felix med örat och Maja med Brynen. Inte minns jag när jag sist såg Frida, men länge sen var det. Det gjorde mig så glad att se henne att hon till och med fick två kramar!

Katten Felix har den gångna veckan varit i slagsmål och fick åka till veterinären med ett sönderbitet öra. Nu behandlas han med både medicin och koksalt och får inte gå ut på grund av risken att få nya bakterier i såret. Det var en skrikande kattgubbe vi mötte. Sur ringlade han ihop sig som en falukorv på Elias säng. Brorsan Maxi var desto kärvänligare och la sig tätt inpå när vi fikade – först hos mig, sen hos Anna. Lilla Maja, cirka ett år, dotter till Mini och storasyster till Annas Lucifer och Citrus, har repat sig bra från sin kastrering och ska ta bort stygnen på tisdag. Hon var en riktig liten gosfia hon också. Maja har förresten ett väldigt speciellt utseende – det ser ut som om hon har svarta ögonbryn och skägg.

Detta bildspel kräver JavaScript.


Jag fick ett jättefint armband av Jerry. 
Det gjorde mig så glad. Dessutom smaskade jag i mig en tre, fyra bitar chokladöverdragen ingefära, en riktig smaksensation!

Innan jag lämnade Förorten käkade jag pizza med Anna och äldsta bonussonen, handlade och tankade. Mamma har fått ett samtal nu i kväll och det var nog bra, för hon var lite deppig. Jag funderar på att försöka hitta en bok att skicka till henne till Mors dag. Skulle vilja muntra upp henne lite, men det är svårt att göra på distans. Jag hade hoppats att skyddsängeln skulle ge även mamma lite skydd och tur. Änglarna jag har delat ut hittills har gett både nya jobb och nya hem för mottagarna!

I kväll ser jag sista avsnittet av Springfloden. Då tänker jag glo koncentrerat och inte öppna dörren även om det skulle vara så att min köksstol, som blev bortbjuden på middag igår kväll, plingar på.

I morgon börjar en ny vecka, med förhoppningsvis många spännande dar. Själv ska jag bli utbildad både för- och eftermiddag och på torsdag ska jag delta i en avdelningskonferens med avslutande buffé. Hoppas att DU får möjlighet att göra nåt kul, intressant och viktigt i veckan också!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att säga farväl, men också om att flyga och digga – in i det sista.


 

Vit orkidé Dendrobium

Sorgen är också ljus.

Idag har jag sagt ett farväl. Ett farväl till en kär person ur den äldre generationen. Ett rikt och långt liv tog slut den första dagen i april. Ändå kom slutet på sätt och vis överraskande. Jag är i alla fall glad för det där sista telefonsamtalet, att jag ringde den där sista födelsedagen i mars. Det enda som grämer mig lite är att jag inte fick berätta om mitt nya jobb – jag vet nämligen att hon brydde sig.

 

 

 

Sorgen är mångfacetterad. Jag känner mycket sorg för att en del av min barndom och min släkt har gått ur tiden. Lite grann en extramormor – min egen mormor var ju bara fem år äldre än jag är nu när hon gick bort. Sorg känner jag också för lilla mammas skull. Snart är hon den äldsta i släkten och det måste kännas… märkligt… Men störst sorg och varmaste tankar går till kusin Karin som nu faktiskt har blivit föräldralös. Och då spelar det ingen roll att hon är vuxen sen många år. Tror jag.

Stina Karin Lotten

Stina, längst till vänster och Lotten, längst till höger sa farväl till sin mormor, Karin i mitten, en av mammas yngsta kusiner, sa farväl till sin mamma. (Bilden är publicerad med tillstånd.)

 

Sjön fyrkantig bild

Efter regnet igår kom solen i kväll.

Fast tro det eller ej… Sorgen är också ljus! Och ljus var den stund i kapellet när vi tog farväl av en tämligen enastående kvinna. En kvinna som när livet gick mot sitt slut låg i sängen, omgiven av sina nära och kära, och diggade

Fly me to the moon…

Det var SÅ rätt med den låten idag! Jag kan bara önska och hoppas att jag själv är så… nöjd och färdig när det är min tur att lämna jordelivet.

Efter gårdagens regn kom solen idag. Den här dagen slutade i ljus. Mot kvällen stod jag vid sjön och försökte fånga solen på bild innan den gick ner. Jag finner tröst och kraft i sjön, Vättern. Här är så vackert att det nästan är smärtsamt! Men faster Eva, hon är på väg till månen, hon, alldeles säkert!..


Vi ses i Nangijala! 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Matfixerad och jagad av det förflutna

Ett smått matfixerat inlägg med en touch av det förflutna och en del teknikstrul. Det vill säga… om livet, helt enkelt/komplicerat.


 

TVtidning leverpastejmacka mjölk

Den ljuvligaste middagen på länge.

När en har problem med magen är det inte ovanligt att en blir matfixerad. För tillfället har jag svårt att få i mig fast föda igen, men igår bestod middagen av en underbar leverpastejmacka. Jag tuggade långsamt och i en evighet, kändes det som. Det gick bra. Det gjorde inte ont/ondare i magen. Jag tog en till. Om du visste hur ljuvligt dessa mackor smakade… Och för att de skulle bli lättare att smälta avnjöt jag inte sedvanlig litteratur vid middagen, utan även den var i en lättare form – veckans TV-tidning.

Magen vägrar emellertid fortfarande att samarbeta. Därför gjorde jag igår kväll iordning en liten pyts med linfrön i blöt. Genom att lägga fröna i blöt blir de geleiga, nåt som är bra för tarmen. Tar en bara linfrön som de är på till exempel filen kan de däremot verka än mer stoppande!

Linfrön i blöt

Linfrön i blöt över natten.

 

Frukost med fil linfrö bok o kaffe

Festmåltid med fil och linfrön. Detta krävde dock en deckare.

I morse vaknade jag ännu tidigare än igår. Klockan visade 5.21. Vid sex-tiden gav jag upp försöken att somna om och klev upp. Satte mig vid datorn och sökte några jobb. När klockan hade passerat sju startade jag en maskin tvätt. Sen gick jag med dammvippan – aprilsolen lyste skoningslöst upp varje dammkorn idag och sånt står jag bara inte ut med. Belöningen blev frukost, en riktig festmåltid (^== ironi).

Jag gillar att Instagramma och därför finns flera av bilderna i det här inlägget att se på mitt Instagramkonto också. Jag gillar också att min operatör Telia numera inte drar nån surftid när jag Instagrammar. Hur somliga kan få detta till en yttrandefrihetsfråga begriper jag icke! Det är väl bara att tacka och ta emot – om en är Teliakund, vill säga. Är en inte det kan jag förstå att somliga blir sura. Men min mobil krånglade idag och stängde ner sig och startade om just under Instagrammandet – och samtidigt som jag fick ett spännande sms och Wordfeudade lite. Ja, alltså jag fattar. Det är åldern. Åldern på mobilen. Den blir tre år i sommar och det är väl ungefär hela dess livslängd…

Åldern kan däremot inte min webbläsare skylla på. Jag uppdaterade den igår kväll för jag tyckte att den uppförde sig dåligt. Inte fan hjälpte det. Idag har den bara krånglat ännu mer. Så då sitter jag med två webbläsare igång samtidigt. Teknikens under, my ass!..

ARG

Samkörs inte register och patientjournaler?

Ovanpå teknikstrulet, som jag dock lyckas komma runt rätt hyfsat, känner jag mig smått jagad av det förflutna. Det är inte så att jag inte vågar se bakåt, men nu har det gått så lång tid att jag främst vill se framåt och verkligen lägga vissa saker bakom mig. Det började med att det kom ett brev från Sjukstugan i Backen – med en inbjudan till undersökning av ett organ som de opererade bort för ett antal år sen på mig! Tack för påminnelsen, liksom… Men hallå! Samkörs inte registren på nåt sätt med patientjournalerna? Hur svårt kan det vara när såväl register som journaler är elektroniska?!

Ett av gårdagens möten rev också upp en del av såret från Det som hände, fast inte så att det gjorde alltför ont. Men när en snubbe från Arbetsförmedlingen ringde idag och ville lämna mig som kandidat till en tjänst inom Organisationen, kunde jag hålla mig för skratt. Som om jag skulle vilja jobba inom Organisationen som förstörde det liv jag en gång hade?! Jag fick behärska mig rejält, men jag ville ju inte skjuta budbäraren (han kunde ju inte veta), så jag försökte förklara och fick acceptans. Annars tycker jag att det är jättebra att Arbetsförmedlingen nu tycks jobba lite mer förmedlande! Fortsätt med det – fast tipsa mig inte om tjänster inom Organisationen…

Efter chocken tog jag att varv med dammsugaren där jag verkligen använde vida gester, allt för att bli av med det som gjorde så ont. (Hur fan kan det fortfarande göra så ont?)

Varför gråter inte Emma?

En av böckerna i de många bokpaketen från Karin var Varför gråter inte Emma?

Mitt liv går vidare, men vänt har det inte gjort än. Det har emellertid Emma Jangestigs liv gjort och henne tänker jag titta och lyssna på i kväll när hon samtalar med Anja Kontor i När livet vänder. I september 2011 läste jag boken som Emma skrev tillsammans med journalisten Magnus Wennerholm, Varför gråter inte Emma? (Den som har lånat boken får gärna lämna tillbaka den!!!) Även om jag inte tyckte att boken höll nån högre litterär klass än medel var jag naturligtvis gripen av ödet. Så här nästan fem år senare minns jag trots allt ändå mest givaren av boken, Karin. Karin, vars bokpaket trillade in då och då under några riktigt tuffa år. Både bokpaketen och Karin var enormt uppskattade. Men Karin is no more. Hennes liv tog slut alltför tidigt.

 

 

Fiskbullar i hummersås

Fiskbullar av torsk från Bornholm i hummersås… Vi får se om de slinker med behag i kväll. Såsen matchar i alla fall mitt köksgolv.

Och detta leder mig över till det faktum att jag far neråt landet på en begravning i slutet av nästa vecka. Livet är kort för en del, långt för andra. Har det kvalitet spelar kanske inte längden nån större roll. Jag fick sällskap till Tokerian av en granne som undrade om hon inte vid nåt tillfälle kunde få följa med neråt Metropolen Byhålan, eftersom hon har en bror i krokarna. Självklart får hon det! Nästa vecka blir det emellertid inte, men nästa gång. Så hon lurade mig att köpa en ny sorts fiskbullar i stället. Se där, nu är jag tillbaka till det här med maten. Fiskbullar av torsk i hummersås blir kvällens gastronomiska höjdpunkt. Såsen matchar i alla fall mitt köksgolv – snygg-orange!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett påskdagsinlägg.


 

Sol mellan persiennerna

En god dag där ute?

Trött på påsken än? Äh, du som har kontorsjobb njuter säkert av ledigheten. Själv bävar jag för den kommande, påtvingade ledigheten. Påsken har på sätt och vis varit en träning inför vad som komma skall. Ta bara bort all god mat och dryck och känslan av att ha rätt att vila efter ett antal jobbade månader. Tiden som närmar sig lär fyllas av oro. Värdelösheten kryper in under skinnet redan dag ett. Från och med den 1 april har jag ingen rätt att vare sig njuta av livet eller vila. Jag vet, jag har varit där förr. Den som aldrig har varit där vet inte. Där goda dagar är dagar när jag åtminstone orkar betrakta livet som försiggår utanför mitt fönster. Deltar gör jag ju inte.

Påskkyckling

Det är fortfarande påsk!

Men ännu är det lite tid när jag kan låtsas att allt är OK och bra. I eftermiddag får jag en gäst som jag ska bjuda på enkel påskbuffé. Det ger den här dan lite mening och glädje. Som en karamell. Sött och gott och sen… tar den slut…

Det blir ungefär samma upplägg som igår fast vi blir två i kväll. Gårdagen var som en generalrepetition. Jag har dukat lika fint idag. Jag tänker göra lika fina ägghalvor, lägga upp samma sillsorter, men ställa fram lite fler goda ostar och några skivor skinka. Jag måste skena över till Tokerian och kompletteringshandla lite lax. Av godiset är det mesta orört. Jag grävde bara lite bland lösgodiset, men alla chokladägg är kvar, till exempel.

Rörelsen

Kaffe och Rörelsen blev starten på min påskdag.

Min påskdag började som alla lediga dar med kaffe på sängen och läsning. I morse läste jag halva min bok på gång. Det var svårt att komma in i den först – John Ajvide Lindqvist har i den här boken ett betydligt mer omständligt sätt att skriva än rappa och brutala Mons Kallentoft och Markus Lutteman. Rörelsensom mer är en självbiografisk bok än en spänningsroman, känns som en bok vars mål inte riktigt var klart från början. Fast det är det naturligtvis. Utan vettig synopsis ger inget förlag ut nån bok. Och utan att vara ett känt namn ger förlagen inte ut självbiografiska böcker. Allra minst om det är halvgamla, förbrukade kärringar som har skrivit manus. Då är en inte intressant, anser förlagen.

Gula hus och grå himmel vid tennisbanan

Dagens färger: gult och grått.

Vädret är inte lika fint som igår. Det passar mig bra. Då kan jag gå ut och bli lite genomblåst och få klarare tankar i knoppen, kanske. Färgerna idag går visserligen i gult, men även i grått. Därför behövde jag nätshoppa ett par böcker. Ja, till tröst, men också till andra. Två deckare blev det för min del, Grebe & Träffs senaste liksom Anna Janssons. Grebe & Träffs bok kom ut i november förra året och är den femte delen om Siri Bergman. Anna Janssons bok är alldeles nyutkommen nu i mars månad. Det är den sjuttonde boken om Maria Wern. Jag hade tur och fick bra påskrabatt. Dessutom kom jag på att mitt fackförbund också har rabatt på Bokus-böcker om jag anger en kampanjkod.

Det är dags att sätta fart med förberedelserna innan jag åker och hämtar Fästmön, min gäst för idag. I kväll ska jag inte vara ensam.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »