Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘seriemord’

Ett inlägg om att försöka både vila och ladda för arbetet.


 

 Jobbväska och Campuskort

Jobbväskan är packad och Campuskortet framlagt. Jag är redo för en ny arbetsvecka!

Snart är den här söndagen slut. Jag hade bestämt mig för en rejäl vilodag efter två veckor på nytt jobb och en halvdags lokalvård hemma igår. Men… du vet hur det är… Det finns alltid nåt att göra i ett hem. Knappt har en hunnit vila ut efter en arbetsvecka förrän det är dags att ladda för en ny. Nu klagar jag inte. Den som tror det känner mig inte. Tvärtom älskar jag att plocka fram såväl rena måndagskläder som jobbväskan. Den senare står nu packad och redo för fem nya arbetsdar. Jag känner mig också rätt redo, bara jag får slappa lite i kväll och sova gott i natt.

Ända till åtta sov jag i morse. Det var skönt. Jag läste ut den urspännande boken Prio ett och påbörjade Tunneln i slutet av ljuset. Den senare ska, vad jag förstår, vara en typ av spänningsroman också. Men den börjar med Stockholm-Stockholm-Stockholm och lika mycket ångest. Därför tror jag inte att jag kommer igenom Martin Falkmans bok lika snabbt som Emelie Schepps.

Prio ett och Tunneln i slutet av ljuset

Från seriemord i Norrköping till ångest i Stockholm…

 

Äggmackor kaffe och bok

Brunch med bok, kaffe och äggmackor.

Förmiddagen gick och jag fick en del läst och en del skrivet. Jag blev enbart störd av en torrgråtande* unge på framsidan. Stor var h*n och den förtvivlade och till sist rätt arga mamman försökte till sist lyfta berget ungen från asfalten där h*n låg och skrek och frakta det ungen med sig. Det gick sisådär. Ibland är det skönt att vara barnlös. Efter en skön dusch med hårtvätt fixade jag mig brunch nånstans mitt på dan. Jag har längtat efter ägg och eftersom det gick bra igår gjorde jag två äggmackor idag. Det har gått lite mer än en månad sen gallstensanfallet, men den här gången har jag inte glömt det lika snabbt – bland annat eftersom det förde med sig ett tarmvred light strax efteråt…

Mamma fick helgens andra samtal på cirka en timme. Jag har sånt fruktansvärt dåligt samvete, för jag vet att hon är så ensam. Men när en jobbar en hel dag och bara har några timmar ledigt på kvällen måste i alla fall jag vara pigg och utvilad för att orka lyssna i en timme på mammas prat om räkmackor, sin frissa, knäppa tanter med mera. Därför ringer jag vanligen på helgen, men då oftast både lördag och söndag. Idag pratade hon om lite annat, visserligen om sånt som varit, fast lite nytt för mig. Jag märker att hon glömmer en del namn. Kanske handlar det om åldern, kanske till viss del att hon blir lite stressad när jag ringer. Idag blev det ett bra samtal.

Efter samtalet tog jag bilen för att leta upp stället jag ska till i morgon på ett möte. Passade på att kolla parkeringar i närheten också. Jodå, det finns, men det kostar, förstås… Så åkte jag och hämtade Fästmön efter jobbet. Vi for till Stormarknaden. Anna hade ett par ärenden där och det var faktiskt inte så mycket folk. Men Anna och jag är väldigt olika när vi handlar. Jag hade nog plockat på mig varor på tio minuter, medan Anna går och kikar, klämmer, känner och… velar. Ja, hon vet med sig att hon är en riktig lite velpotta. Tur att jag kompletterar med mina ibland rätt förhastade beslut… För det mesta har vi trots allt rätt kul när vi handlar. Vi tramsar och flamsar, idag redan vid ingången till Kvantum där månadens grönsak presenterades. Anna förklarade väldigt detaljerat vad hon tyckte att den vita sparrisen såg ut som.

Månadens grönsak vit sparris

Månadens grönsak är vit sparris och den liknar nåt annat, tycker Anna.


På vägen ut träffade vi vännen M 
och fick en pratstund innan vi tuffade vidare till Himlen i Förorten. Jag hjälpte Anna att bära in alla miljoner kassar och sandpaket. Sen var det dags att vända hemåt och värma mat. Lasagnen kompletterades med ett glas rött och det var lika gott som igår.

Bästefåtöljen ropar och jag svarar att jag snart landar där. Jag hoppas att du har haft en bra helg. Min har varit givande och både slitsam och trevlig. Men alldeles för kort…

Den kommande veckan – eller nästa – skrivs det allra sista inlägget på den här bloggen. Det måste jag förhålla mig till på nåt sätt…


*torrgråtande = Annas beteckning på en unge som gråter utan att vara ledsen på riktigt

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

LejontämjarenÅ, jag har satt tänderna i och avslutat min första julklappsbok! Fästmön visste att jag ville läsa Camilla Läckbergs senaste bok Lejontämjaren. Den gav hon mig i julklapp.

Vi är tillbaka i Fjällbacka igen, i Ericas och Patriks sfär, bland barn, vardag… och så mord förstås. Den här gången handlar det om vad som visar sig var seriemord på unga flickor. Som vanligt är det två parallella berättelser som skrivs – och som vanligt hänger de ihop. I slutet en cliffhanger.

Man kan tycka att det är både uttjatat och billiga knep, men faktum är att det funkar. Jag fullkomligt slukar Camilla Läckbergs böcker och Lejontämjaren var inget undantag. Jag läser och läser och läser och blir skitirriterad när jag måste avbryta för att göra nytta eller så.

Toffelomdömet kan inte bli annat än det högsta, även om boken inte på nåt vis är i Nobelprisklass.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Red ridingIgår kväll/i natt fastnade jag vid en film. Jag spelade in den på DVD-hårddisken för att se den vid annat tillfälle, men eftersom jag inte kunde sova tittade jag i realtid. SvT 1 visade Red riding: 1983 (2009). Eftersom det stod

brittisk thriller

i TV-tidningen tänkte jag att det kunde vara nåt intressant.

Vad jag förstår ingår den här filmen i en kvartett av filmer. Denna är den sista. Kanske var det därför namnet kändes lite bekant.

Filmen utspelar sig i Yorkshire. I centrum står Yorkshire-polisen. I de tidigare filmerna har polisen bland annat arbetat med att jaga mördare som The Yorkshire Ripper. Den här gången handlar det om en liten flicka som är bortförd. Igen. Polisen är korrupt och använder bland annat grymma förhörsmetoder. Kanske var det så man tvingade en man att bekänna ett antal seriemord några år tidigare. Men nånting stämmer inte och polisen börjar inse att den dömde inte är skyldig. Det blir en jakt på tid för att hinna hitta den bortförda flickan innan även hon hittas mördad.

Ja, det här låter väldigt bra. Men tyvärr är det allt annat än bra. Det är visserligen spännande. Vissa scener är riktigt otäcka. Dessvärre blir det aldrig bra, det blir bara konstigt.

Toffelbetyget blir lågt. Filmen är raderad från hårddisken och lär inte lämna några djupare spår.

rosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

För tio kronor köpte jag, i inbundet skick med skyddsomslaget kvar, Kjell Erikssons bok Nattens grymma stjärnor hos Bok-Anna i somras. Jag hade läst en del av hans böcker tidigare, men av nån anledning först nu riktigt fastnat för dem! I framtiden ska det bli fler av Kjell Erikssons böcker.

Den här fastnade jag för!


Som för det mesta
 i Kjell Erikssons böcker utspelar sig handlingen i Uppsala. Huvudperson är polisen Ann Lindell. Den här gången handlar det om nån som tycks seriemörda bönder. Samtidigt har en litteraturprofessor försvunnit. Hans dotter börjar uppträda konstigt och hon gör en arbetskamrat till sin älskare. Plötsligt ser en av Ann Lindells kollegor ett samband, men han hinner inte förmedla detta.

Den här boken är spännande i princip hela tiden! Och även om den handlar om Ann Lindells lite halvtrassliga privatliv, ensam med en liten son och lite för förtjust i vin, blir det inte för mycket trams.

Inte högsta, men högt toffelbetyg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Fotboll på TV i kväll. Totalt ointressant, tyckte Fästmön och jag och startade DVD:n för att se första delen av Kommissarie Thorne, inspelad från TV4 igår. Inte så smart av fyran att köra samtidigt som Morden i Midsomer på SvT1, kanske, men… Inte heller så smart av fyran att göra om sin hemsida så att länkarna till information om respektive program inte funkar alt. sidorna är borttagna. 👿

TV-serien om kommissarie Thorne är baserad på den här debutdeckaren av Mark Billingham.


Tre fall av unga kvinnor som tycks ha dött av stroke
inträffar. Men när ett fjärde fall uppdagas – och den unga kvinnan inte dör – inser polisen att det handlar om seriemord. Problemet är att kvinnan som har överlevt kan höra och se omgivningen, men inte kommunicera.

Det ska bli tre delar av detta. De första två krockar med sommarens måste, Morden i Midsomer på SvT. Men det är helt OK att spela in på DVD:n – då kan man ju snabbspola förbi de många reklaminslagen som så totalt förstör detta spännande. Av en timma spänning tror jag det blev 40 minuter. Skit, TV4!  👿  Men skitBRA, kommissarie Thorne! Högsta betyg.

Read Full Post »

Tisdag, sommar och Morden i Midsomer. Kvällens avsnitt hade titeln Echoes of the Dead – en något konstig titel, tycker jag. Men läskigt var det!


Jones och Barnaby jagade brudmördare i afton.

                                                                                                                                                                  I afton fick Jones och Barnaby jaga brudmördare. Det vill säga, det första offret hittades mördad i sitt badkar – och klädd som en brud. Men det visar sig inte bli det enda mordet. En hel serie brudar och en ”brudgum” tas av daga på de mest läskiga sätt. Mördaren lämnar dessutom meddelanden skrivna med illrött läppstift.

Kvällens mord var läskiga. De tänkbara mördarna var också flera – avsnittet vimlade av kufar. Dessutom fanns ett litet HBTQ-tema. Trots mängden kufar lyckades jag ganska tidigt pricka in mördaren – den minst kufiske av dem, kanske. Men nåt skumt var det med honom: han var lik en före detta chef till mig. Och en del chefer är, som bekant, psykopater.

Det var spännande och otäckt i kväll, men eftersom jag lyckades lista ut mördarens identitet tidigt blir det bara medelbetyg.

Read Full Post »

Igår kväll var det dags för andra delen i TV4:s serie i tre delar, Whitechapel. Det står nu tämligen klart att mördaren kopierar Jack the Ripper. Men inspektör Chandler har problem – gruppen vill inte låta sig ledas och dessutom finns det en läcka i den som ger media felaktig information.


Den här snubben är en av dem som gör livet surt för Chandler.

                                                                                                                                                             Detta får till följd att ett mord som hade alla möjligheter att stoppas genomförs. Chandler har inte heller nåt stöd uppifrån. Hans närmaste chef gör tydligt och klart för honom att han fick tjänsten som en väntjänst till fadern… Vilka förutsättningar…

Whitechapel är en stadsdel i östra London. Namnet kommer från ett vitkalkat kapell som inte längre finns kvar. Det var i Whitechapel som Jack the Ripper begick seriemorden på kvinnliga prostituerade under hösten 1888. Under den här tiden bodde mest flyktingar i Whitechapel. Här rådde fattigdom, rentav slum. Jack the Ripper förblev en gåta. Hans identitet röjdes aldrig, polisen fick aldrig tag i honom. Däremot fanns det – och finns fortfarande! – spekulationer och teorier om mördarens identitet.

Fortfarande högsta betyg till del två. Gissa om jag ser fram emot upplösningen i afton klockan 21…

Read Full Post »