Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fredagstrött’

Ett inlägg om att få bekräftelse, en rosa uppenbarelse och obildade ledarskribenter.


 

 Js rosa gran

Den är rätt… unik, J:s gran….

Nä, jag har varken varit på dop eller doktorspromotion idag.  Jag har jobbat. Bland annat har jag premiärbloggat för en nyhetsblogg på jobbet. Bloggen vänder sig till avdelningens anställda och innehåller veckans tio för jobbet viktigaste nyheter. Underlag trillade in i tid och mängd, ovanligt nog. Men förutom det… återkopplingen har varit fantastisk! Min närmaste chef är väldigt bra på och snabb att återkoppla och informera om saker och ting, men idag var hon inte den enda. Nyhetsinlägget har både kommenterats och gillats av övriga medarbetare, som i antal är lika många som hela min förra arbetsplats, ungefär. Dessutom har jag fått feedback via mejl och muntligt. Vilken arbetsplats jag är på… Nån gång i framtiden hoppas jag att jag verkligen får möjlighet och tillfälle att visa upp den. Den alldeles… unika granen här intill får symbolisera mitt nya jobb. Granen hittade jag på J:s kontor under en av dagens vandringar i korridorerna. Jag blev bara… stum… Men självklart ställer jag mig bakom att granen ska med när vi flyttar om ett år till nybygget!!!

Skåp med datorkomponenter

Här finns nåt för alla! Armen och handen tillhör en man som heter Ove.

Mitt hörn av huset, som sista tiden mest har varit ”bebott” av chefen och mig, har nu fått en ny permanent manlig medarbetare. Två kvinnliga är på gång in i sommar, tror jag. En man som heter Ove (han heter faktiskt det!) och jag planerar för en fikahörna där den som har lust och hinner kan fika i grupp. Vi har en liten soffa och en fåtölj och vaktis är vidtalad om ett soffbord. Längst in står ett spännande skåp med datorkomponenter. I skåpet finns nåt för alla och det är en fascinerande pjäs som inbjuder till PILL. Utöver gemensamma fikastunder planerar vi att ha ett mingel, troligen efter sommaren. Folk är så glada och trevliga på den här arbetsplatsen, jag har inte sett ett surt ansikte på de tre veckor jag har varit här!

Men nu är det ju fredag och helg, så jobbet och jag får vila ett par dar från varandra. Vad ska jag göra då, när jag inte får jobba, menar jag..? Jag har inlett med att vika tvätt och funderar på att ge mig ut till soprummet i regnet. I kväll ska jag ställa mig en stund vid strykbrädan, men jag ska också säkerhetskopiera filer och förbereda såväl en sista hälsning som en första. Snart händer det saker här… Sen ska jag naturligtvis hälla ner mig i bästefåtöljen och bara läsa min bok på gång och vara fredagstrött.

Jordgubbe

Snart händer det saker här… Den här ”gubben” hände mig i morse!


I morgon eller på söndag
– eller kanske båda dagarna? – ska jag greja med bilen, det vill säga tvätta, putsa och polera den utvändigt och invändigt. Den automatiska biltvätten får göra slitgörat, för det pallar inte mina axlar, men dammsugningen och putsningen inuti gör jag själv.

På söndag ska jag förstås ringa mamma och gratulera på hennes dag, men jag ska också själv öppna en present. Dagen är faktiskt inte bara Mors utan även min (den som fattar, fattar, andra får leva i ovisshet eller gissa)!

Helgen går så fort och snart är jag på jobbet igen för att göra skäl för lönen. (Jag har för övrigt snokat lite och upptäckt att vi var sex personer som intervjuades för tjänsten och jag vann!) På måndag eftermiddag ska jag på ett lååångt möte om ett webbprojekt. Sen blir det bilbesiktningen klockan 18. På tisdag blir det flera möten, på onsdag ett lunchseminarium, möten torsdag och fredag och nyhetsbloggen på fredagen också, förstås… Och sen är det plötsligt långhelg och tre dar ledigt.

Nån som kanske hade behövt lite ledigt NU GENAST – eller en dos allmänbildning och möjligen nån rättstavningskurs – är lokalblaskans ledarskribent. Det här är riktigt pinsamt, UNT…

Dra jämt

Hur gör Sverige när Sverige drar jämt? Drar Sverige skåning eller östgöte också? En kan inte låta bli att undra…


Nej, nu ska jag dra vidare 
och det går upp i ljuset. Den som är med lite får se. Den som inte är med… slipper… Jag lämnar dig med en detalj från den unika granen jag inledde det här inlägget med och så önskar jag dig

trevlig helg!

Rosa julgranspynt

Hoppas din helg blir både trevlig och unik – precis som granen som detta hänger i!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om solen som även den har fläckar.


 

Lite fredagstrött, lite upprörd när ansvar för samhällsinformation tas eller läggs över på lokalblaskan och jag gör fel. Pro Vivan – inte nåns blod! – hamnade inte i det tänkta glaset…

Pro Viva i filskålen

Pro Vivan hamnade i filskålen.

 

Ja ja, även solen (<== jag) har fläckar (<== gör fel) – tro det eller ej!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gnällinlägg om tillvaron.


Det är ta mig tusan omöjligt.
Det ska visst alltid var nåt eländes elände, kort sagt. Igår på lördagen fick jag

lite ont i ryggen.

Under kvällen och natten har det utvecklas till ett rejält jävla ryggskott. Det tog ett par timmar innan jag kunde röra mig utan att skrika idag.

Nej, jag är ingen tålmodig patient. Jag skriker när det gör ont och känns som att ryggen går av i elektriska spasmer, ungefär. Jag är förbannad och grinig och trött och besviken.

Det enda som är bra är att jag slipper sjukskriva mig nästa vecka – jag har ju semester. Igår kväll lyckades jag dessutom få ut hela materialet i den nyhet jag skulle ut med på jobbets externwebb. Det kändes bra. Jag är en envis jävel, nämligen, och att det inte funkade i fredags kväll skyller jag på att även datorn var fredagstrött.

Men det mesta av det jag tänkte göra går om intet. Skriva bok, till exempel. Jag klarar av att sitta vid datorn högst tio minuter åt gången. Det funkar inte att skriva färdigt min bok då! Dessutom skulle jag skämma bort Fästmön med hemlagad mat och allmän markservice. Ha! Jag kunde inte ens fixa frukost i morse. Det blev dock lite bättre så jag diskade faktiskt och bäddade, men sängen ser ju ut som om den är bäddad av en femåring.

Solen på magen

Med solen på magen gör jag mina ryggövningar.

Jag vågar inte lägga mig på golvet även om det är just det, hårt underlag, jag längtar efter. I stället ligger jag då och då på gästsängen, som är lite hårdare än vanliga sängen, och gör övningar. Anna hade tre stycken som känns riktigt bra när jag gör dem – om jag ligger i rätt ställning, vill säga. Det svåraste är att trycka ner ryggen mot underlaget. Det är därför jag ligger med solen på magen, det vill säga en solkudde, som jag trycker ner kroppen med. Detta samtidigt som jag väser sammanbitet:

Slappna av! Det gör inte alls ont!

Och så gör det bara skitont.

Nu orkar jag inte sitta vid datorn längre. Anna är ute och promenerar, lyckliga hon. (Som väl säkert inte heller tycker att det är så roligt att jag skriker och stönar och inget orkar göra.)


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett förundrat inlägg.

 

Tungan

Albert och jag…

Idag är det fredag. GAH, sååå skööööönt! Ja, jag trodde aldrig att jag skulle välkomna fredagar så som jag gör nu, men det gör jag. Jag är helt enkelt trött. Sunt trött efter en hektisk arbetsvecka med varierande arbetsuppgifter. Det är det senare jag gillar med mitt nuvarande jobb, att det liksom inte alltid är en och samma grej jag gör. Men om jag fick välja skulle jag önska förre tekniska problem och support och mer skrivande. Fast nu får jag ju inte välja. Men idag (och nu gör jag ett tillägg i detta tidsinställda inlägg) utnämnde jag mig själv till ett tekniskt geni idag sedan jag hittat en lösning på ett till synes obegripligt behörighetsproblem. Får jag vara mycket nöjd med mig själv en liten stund?

Hemma är det strömlöst idag under tre timmar. Det betyder att jag kommer hem till blinkande apparater som måste ställas om tidsmässigt för att de ska fungera normalt. Hur det går med Storebror vågar jag inte tänka på… Om Storebror dör blir det problem för mig av varierande slag – allt från att jobba med bilder till att betala räkningar.

Fästmön får hem hela bandet i kväll, troligen. Hon blir då inte bara tamburmajorska utan regelrätt packåsna. Då är det tur att hon har vuxna barn som kan dra sitt strå till stacken – eller bära strået, som ju inte är nåt strå utan kanske en tung väska eller matkasse. Själv joinar jag familjen under morgondagen, om nu inte det illvilliga viruset finns kvar hos dem.

För min del blir det lugna puckar i kväll – förutom att jag lär skena omkring och ställa om alla apparater. Det blir prästostbågar till middag och ljummen starköl. Bågarna ska först inköpas och ölen är ljummen eftersom kylskåpet ju är strömfritt tre timmar. Krukväxterna ska få vatten, men det står ju redan ljummet i vattenkannan. Nu är det bara att hoppas på att det inte händer några olyckor på E4:an idag igen, så att jag måste ta omvägen hem. Visserligen en vacker väg, men ändå. Jag är fredagstrött! Igår var det emellertid helt rätt val att ta gamla vägen, för runt 17-tiden skedde ytterligare en olycka här i krokarna – en köolycka.

Ölglas

Ljummen starköl..?

Sigtunahöjden byter de teman då och då under året. Jag skrattade njutningsfullt när jag läste deras pressmeddelande som inleds med rubriken Vilket vin är du idag? Nästa vecka går de för övrigt in i temat Norges fjordar och världens dryck. Det låter spännande, tycker jag, som personligen alltså känner mig som en ljummen starköl idag – med ett drag av geni! – dårå…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en thriller.


Fredagströtta floppade vi
framför TV:n SvT1 visade State of Play (2009) och vi fastnade framför den. Både Fästmön och jag höll oss vakna.

State of Play

En politisk thriller i mediemiljö.


Det hela börjar i princip med
att en kongressledamots älskarinna dör. Vid första anblicken ser det ut som självmord, men det är det naturligtvis inte. Kongressledamoten och journalisten Cal, för övrigt väldigt lik min Nästanbror, är gamla skolkompisar. Just den journalisten får i uppdrag att skriva om det hela. Till sin hjälp tar han en av tidningens bloggerskor (!).

Det här är en politisk thriller som handlar om makt och spel för gallerierna. Flera lysande skådespelare lyfter verkligen filmen, såsom Dame Helen Mirren, Ben Affleck och framför allt, Russell Crowe. Det är spännande hela tiden, även om jag tycker att filmen blir i längsta laget (nästan två timmar). Slutet är oväntat, men väl värt att se!

Det blir ett högt Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Varning för snuskig humor!


Ett inlägg i vilket Tofflan åter berättar hur illa hon hör  och hur glist hon ser – och än en gång ger prov på den otroligt snuskiga humor som härskar i hemmet.


På väg till sängs igår kväll, fredagstrött.
Vandrar mellan badrummet och toan med en påslagen uppladdningsbar tandborste. Det senare säger jag till mitt försvar, eftersom ljudet av tandborsten gör det svårt att höra saker runt omkring. Det känns som om man stänger av omvärlden – och även andra sinnen än hörseln.

Passerar stolen i hallen på vilken Fästmöns jobbväska står. Nånting sticker upp ur den. Anna säger, tycker jag:

Prosit!

Jag svarar:

Va? Jag nös inte!

Anna förtydligar:

PROVsitt, sa jag!

Då ser jag bananen och… skriker…

banan i väskan
Den gick inte att missa för normalseende.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som återkommer varje torsdag (om Tofflan inte är nyopererad eller så just då) med varierat innehåll om bra saker och mindre bra saker den senaste tiden.


Det är torsdag, ifall du inte visste det.
Och då presenterar jag ju alltid veckans höjdpunkter (Fylla år) och lågvattenmärken (Fylla). Det är inte svårare än så här:

Fylla år


Fylla


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en trött trio som åt slafsiga och snaskiga saker igår samt tittade på människor som svängde sina lurviga.


Det regnade hela tiden igår.
 Mer eller mindre. Ute i Himlen hade emellertid sjön på gatan torkat upp. Jag var lite orolig när jag skulle åka ut till Himlen för att hämta Fästmön och Prinskorven.

Det var en fredagstrött trio som sammanstrålade. Vi slängde in väskor och datorer hemma hos mig innan vi for och åt middag. Det blev en slafsmiddag. Eftersom klockan sprang på och Anna inte hade ätit nån lunch alls och Elias och jag inte hade ätit nåt sedan lunch.

På vägen hem stannade vi till vid Tokerian och inhandlade chips och läsk till Elias. Detta serverades till klockan 20.00 – som alltid. Det ska var just prick klockan 20, annars är det nån som blir orolig.

Elias vid datorn hemma hos mig
Elias vid datorn hemma hos mig.


Vi satte upp Elias dator
på matsalsbordet och Elias lilla rumpa satt nog rätt bra på en av min farmors och farfars karmstolar. TV:n stod på och vi kikade av och till på Let’s dance. Inte nåt jag vanligtvis tittar på, men ibland kan det vara lite kul att se danserna. Jag tycker för det mesta att folk som deltar är duktiga. De flesta måste dessutom träna rätt hårt. Att lära sig en dans och ett dansnummer på en vecka är bra jobbat.

Anna i min soffa
Anna dansade inte.


Elias såg som sagt
både på sin dator och på TV:n. När han fick chips och läsk intog vi prästostbågar. Anna fick ett glas rött till, jag en starköl.

Men redan 21.30 ville Elias krypa till kojs. Vi hade gjort en liten

kojs

åt honom på golvet i sovrummet, för nån egen kupé ville han inte ha. Anna och jag satt uppe och halvsov till nån amerikansk polisserie innan vi hasade i säng. När jag kröp i bingen sovs det redan gott i sovrummet, men jag läste ut min bok. Jag hade ju bara slutet kvar och det var så spännande!

Idag är himlen alldeles blå och det blåser lite ute. Det ser ut att bli en fin dag som kräver solbrillor. En ny tur till Tokerian blir det innan vi åker till Morgonen med Elias. Därefter väntar nya äventyr på Anna och Tofflan…


Livet är kort.

Read Full Post »

I morse var jag sen till jobbet. Det blev ju så att jag tog svängen förbi Fästmöns jobb för att lämpa av skjutsa dit henne innan jag åkte till mitt. Och fastnade i bilköer så det stod härliga till. Dessutom har det varit snorhalt väglag hela dan. På hemvägen såg jag två bilar som hade krockat i korsningen där jag svänger av från Gamla Stora Vägen till mitt hem.

Men åter till i morse. När jag steg in i entrén stod Johan där med klockan in handen, nickandes menande och kommenterades:

Va du va sen idag, då!

Sen gick han och H för att… sätta upp gardiner. Jag har faktiskt inte kollat slutresultatet, men jag kan ju föreställa mig. Lite.

Jag har hållit på med stort och smått hela dan. Vid lunchen hakade jag på S och C och fick mig lite kyckling marengo med ris. Det är bra, det, för i kväll blir det ingen middag. I stället har jag inhandlat snask (Kexchoklad) och snacks (ostbågar med prästostsmak) och det tänker jag skölja ner med en starköl. Eller några flaskor glas vin. För här är fullt av vin… Massor…

I morgon åker jag till Himlen och eftersom det är lördag hade jag lovat att medföra en flaska rödvin. Jag har haft en dunk rödvin ståendes hur länge som helst i mitt badrum. Där tappar jag upp efter behov, eftersom jag inte har haft etiketter till alla flaskor. Men så i kväll tänkte jag att jag ju kunde tappa upp det som var kvar. Kunde ju inte vara så mycket eftersom vi har tullat en längre tid. Det blev 15 flaskor. Fine! Sen skulle de korkas. Då pajar den där #¤%&! korkapparaten! Tre (3) skruvkorkar hittade jag i mina gömmor – en (1) passade, så den flaskan får jag ta med mig i morgon. Övriga 14 flaskor har diverse lustiga hattar på sig, men inte en enda jädra kork i sig.

en vinflaska

En enda skruvkork passade.

 


Jag orkade liksom inte
åka till Stormarknaden för att kolla om det fanns korkapparater att köpa. Jag har haft en väsande mamma i luren vid örat i en kvart. Jag är fredagstrött. Jag vill äta snacks och dricka öl och spela Wordfeud och somna framför TV:n.


Livet är kork. Nej, kort.

Read Full Post »

Jag vet inte varför men det luktar fisk på mitt kontor. Stekt fisk. Friterad fisk. Fisk, fisk, fisk! Först trodde jag att det var en tröja jag hade haft på mig när jag ätit korvkioskmat, men den tröjan är sen länge förpassad via tvättunnan och tvättmaskinen och strykbrädan till garderoben. Nää, det luktar fisk. Fisk!

Fisk.


Jag har krafsat i mitt enda skåp
och i båda hurtsarna, rivit i papperskorgen, ställt mig vingligt på stol med hjul och.. aaaaaaaahhhhhh… iiiiiiiiiiiiiiihhhhh… kollat översta hyllplanen i bokhyllorna. Men ingenstans finns det fiskrester.

Idag på lunchen åt jag visserligen fisk, fast det var så fint väder att vi kunde sitta utomhus. Och det luktar INTE fisk om kläderna. Vad är det som luktar? Har lunchrestaurangen en hemlig ventilation som går ut i mitt kontor? Skulle kunna vara så. Byggnaden är från 1856 och man vet ju inte vad folk hade för lustigheter för sig på Den Gamla Goda Tiden…

Detalj från lunchrestaurangens exteriör.


Tidigare idag hörde jag musik också.
Stråkar i nåt klassiskt stycke. Ganska vackert och behagligt – men varifrån kom det? Ingen spelar musik på jobbet, precis… Möjligen sitter folk med headset, det är det enda.

Vad luktar det på ditt jobb??? Och hör du några konstiga ljud??? Svar till Fredagstrött Toffla som borde åka hem nu

Read Full Post »

Older Posts »