Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘medel’

Ett inlägg om en bok.


 

Tunneln i slutet av ljusetStrax efter mitten av maj knölade postis in ett brunt paket i min postbox. Martin Falkman hade varit vänlig nog att sända mig sin bok Tunneln i slutet av ljuset. Några böcker låg före på tur, men sen grep jag mig an denna psykologiska thriller, enligt dess omslag. Ett omslag som för övrigt matchar delar av min köksinredning, bland annat min vardagsservis! En bok som skriven för att äta till..? Tack Martin Falkman för boken!

Bokens huvudperson hittar ett… erbjudande i ett forum på internet. En man erbjuder den som är livstrött möjligheten att tjäna pengar på sin död. För en miljon kronor i månaden är motprestationen att den livströtte skriver ett dödskontrakt. Haken är att livet sträcker sig tolv månader framåt i tiden som längst. Sen ska mannen ta livet av den livströtte.

Den ende jag inte hittar nåt namn på i boken mer än ett e-post-nick är huvudpersonen, Peter Piper. (Namnet kommer från en barnkammarramsa, nursery rhyme.) Peter Piper ansluter sig till dödskontraktet och skriver ner tre beslut. Han säger upp sig, ber chefen dra åt helvete och… blir gränslös. Huvudpersonen ger sig in i en värld full av alkohol och sex, han reser, han slåss, han… mår dåligt. Frågan är om alla miljoner får honom att må bättre..? Och vad händer med livströttheten – finns den kvar eller går den över?

Stockholm och ångest är två ord som sammanfattar mitt första intryck av boken. Jag känner ganska snart att jag inte vet om jag pallar med att läsa om just det. Men jag läser vidare. För hur det än är vill jag veta hur det går för huvudpersonen som inledningsvis bara vill dö. Frågan hur mycket livet är värt ställs på sin spets.

Det här är en debutroman. Såna brukar innehålla lite för mycket av allt. I det fallet är den här boken inte unik. Jag förstår också att den klibbiga ångesten är självupplevd – hur kan nån annars beskriva den så korrekt och realistiskt? Det blir ganska… genomskinligt.

När jag läser om författarens tankar med boken noterar jag att det här är första delen i en Tunnel-trilogi. Det är bra. I slutet av boken blir nämligen läsaren… lämnad med en cliffhanger. För inte är det väl så att livet tar slut..?

Den här boken är lite för svart för mig. Men den är välskriven och språket flyter på bra. Några små irriterande korrekturfel hittar jag, men inte så de stör min läsning alltför mycket. Bokens formgivare har gjort ett mycket gott arbete och jag gillar särskilt omslaget.

Toffelomdömet blir medel …och lite till. För jag vill läsa fortsättningen!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Fucking Åmål (1998)Igår kväll gjorde jag nåt jag aldrig trodde att jag skulle göra: Jag såg filmen Fucking Åmål (1998). SvT1 visade den direkt efter Mr Selfridge och jag satt kvar. Kunde inte låta bli att se den där rullen som blev början till slutet på en numera glömd och bortträngd historia så full av lögner och svek och heta känslor att den, historian alltså, skulle kunna bli en film i sig. Som jag skrev i förra inlägget

[…] X såg den med Y och sen var X otrogen och dumpade Z, för att göra en sex månader lång historia kort […]

Storyn är enkel och miljön lätt att känna igen. I en svensk småstad bor Agnes och Elin, som går i samma klass. Agnes har flyttat dit med föräldrarna ett par år tidigare, men har nästan inga vänner förutom en tjej i rullstol. Elin, däremot, tillhör de populära tjejerna på skolan. Agnes är kär i Elin i hemlighet. Av nån anledning går Elin och hennes syrra till Agnes på hennes födelsedag. Systrarna slår vad om Elin vågar kyssa Agnes eller inte. Sen brakar det igång ordentligt.

Filmen var faktiskt mycket bättre än jag trodde. Eller ville tro. Trots att den har några år på nacken, vilket till exempel syntes på mobilerna, funkar den. Den funkar såväl nu som när jag var ung, för det var nästan precis så där. Hög igenkänningsfaktor, alltså. Och vad var det jag kände igen? Den inkrökta småstadsmentaliteten, obildade människor, människor som vill nåt annat än stanna kvar, gifta sig, få barn och skilja sig, grupptryck med mera. Det som har förändrats sen jag var ung och bodde i Metropolen Byhålan är möjligen folks (läs: vissa människors!) syn på homosexuella. De vuxnas i filmens syn på det känns lite för osannolikt tolerant. I Byhålan har jag hört sägas att många fortfarande tycker att det är totalt sjukt.

Men regissören, Lukas Moodysson, har jag fortfarande svårt för. Det hjälper inte att en av våra kvällsblaskor berättar nio saker om Fucking Åmål som kanske ingen mer än han och teamet kring filmen kände till tidigare. Och att kalla detta en kultfilm, Expressen… Nej, där sätter jag bestämt ner foten!

Toffelomdömet blir medel. 

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Sista svängen Maria Wern gick i afton. Och envis som jag är ville jag ge henne en sista chans. Jag såg andra delen av Smutsiga avsikter på TV4.

Maria Wern

Eva Röse spelade Maria Wern för sista gången på ett tag i kväll.


En man och hans fru hittas mördade. 
Men märkligast av allt är att en av dem hittas på Gotland och den andra i Stockholm. Maria Wern får åka till Stockholm för att jobba med polisen där – och Sebastian. Ytterligare en person mördas och medan en till synes oskyldig grönsakshandlare försvinner är hans fru livrädd.

Ja hela historien låter väldigt rörig, men faktum är att jag tycker att kvaliteten på de här Maria Wern-filmerna äntligen höjs! Den här sista filmen, uppdelad på två avsnitt, är både spännande och realistisk. Kärlekstjafset är nedtonat och det tycker jag också är bra. Tyvärr trappas det senare upp i slutet.

Toffelomdömet når upp till medel den här gången. Böckerna om Maria Wern, skrivna av Anna Jansson, är fortfarande bättre. Läs dem i stället, är mitt oombedda råd.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

GärningsmanBokmålet för maj månad är att läsa böcker från loppis och second hand. Jag fortsatte därför från en Motaliansk deckarförfattare jag hittade på Röda Korset till en Uppsaliensisk från Erikshjälpen. Igår påbörjade jag och läste ut Ulla Bolinders Gärningsman, en psykologisk thriller om ett mord.

Boken handlar om mordet på en ung tjej. Gabriella hittas våldtagen och mördad bredvid sin säng. Kvällen innan har hon varit på krogen. Kriminaljournalisten David Weber intervjuar kompisar och andra i Gabriellas närhet. Hans intervjuer varvas med polisens förhör i boken. Sakta men säkert nystas sanningen upp och mördaren och hans motiv avslöjas efter hand. Tidigt blir det ganska uppenbart att mördaren har svårt att tygla sitt humör.

Det är ett intressant grepp att låta de inblandade tala för sig själva, så att säga, utan att varken författaren eller nån karaktär lägger sig i – mer än att journalisten respektive polisen ställer frågor. Tyvärr tycker jag att det blir lite segt. Det är till viss del spännande när fler än en person är misstänkt, men det blir aldrig… rafflande. Samtidigt är boken mycket realistisk. Flera våldtäktsoffer kommer till tals och det är otäcka berättelser de förtäljer.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

FyrenFörfattaren PD James tillhör den skara som blev adlad. Om det var för att hon skrev deckare om polisen Adam Dalgliesh (cirka 20 böcker) och privatdetektiven Cordelia Gray (två böcker) eller för att hon arbetade vid inrikesministeriet, för kriminal- och sjukvården, under många år förtäljer inte Wikipedia. Några av hennes böcker hamnade i de enorma bokkassarna från vännen Agneta. TACK! Nu har jag läst Fyren, som till skillnad från Slut hennes ögon, hör till de sista av PD James böcker. PD James gick ju bort 2014, så några fler Dalgliesh-deckare blir det inte.

Från den första Dalgliesh-deckarens herrgård får vi läsare nu följa med till en fiktiv ö utanför Cornwalls kust. Här kan den som har råd att betala för det få en tids lugn och ro i total avskildhet. Det är bara gästerna som får besöka ön, inga andra besökare tillåts. Men den lugna tillvaron går i kras när en av gästerna upptäcks en morgon, hängande och synnerligen död, i fyren. Adam Dalgliesh och hans två medarbetare kommer dit, för det som först såg ut som självmord är i själva verket ett mord. Förhören med personerna på ön har knappt början förrän ytterligare ett mord sker.

Kanske var det för att mina tankar var på annat håll, men jag kom liksom inte riktigt in i boken. Jag tyckte meningarna var långa och fulla av bisatser, det vimlade av korrekturfel (hade inte Wahlström & Widstrand redaktörer som korrade 2006???) och en och annan synpunkt på översättningen hade jag också. Sammantaget drar den sega historien och felen ner totalomdömet.

Toffelomdömet landar på medel (och då är jag tämligen generös).

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

En hemlig platsI februari vann jag en bok i en utlottning. Det är så sällan jag vinner nåt, men extra roligt är det när det blir en bok. Ett antal saker har kommit emellan, men nu är det april månad och mitt bokmål är att läsa brittiska deckare. Då passade det alldeles utmärkt att läsa Tana Frenchs* bok En hemlig plats. Tack till Johanna och Bonniers

Ett år har passerat sen en ung kille hittades mördad i gräset utanför ett flickinternat. Killen var elev på en pojkskola intill. Polisens utredning gav ingenting, men så dyker en av tjejerna från flickinternatet upp hos polisen. Hon har hittat ett foto på mordoffret med texten: ”Jag vet vem som dödade honom”. Polisen Stephen Moran får i uppdrag att tillsammans med Antoinette Conway lösa fallet. Inte helt lätt – av flera skäl: Conway är besvärlig och tjejerna på internatet är grupperade i hårt slutna kretsar som inte släpper in nån obehörig.

Tana French var en ny bekantskap för mig och jag måste ärligt säga att jag trodde att hon var yngre. Språket i boken är väldigt ungt. Ibland så ungt att jag undrar om det är författarens avsikt eller översättaren som syns. Jag reagerar på flera språkliga konstigheter och sånt drar ner mitt omdöme rejält. Till exempel har jag svårt att acceptera

[…] jag vart […]

i löpande text när det heter

jag blev.

Inte heller tycker jag att det är OK när det står…

[…] Det här rummet är bättre än de förra gången. […]

Är deT dåligt korrekturläst eller är deT meningen att det ska vara talspråk? Jag har flera exempel på grammatiska fel och annat som i mina ögon är språkliga grodor. Vi böjer till exempel inte orange i plural i svenska till orangea utan vi låter det stå just orange. Med mera.

I övrigt påminner boken en hel del/alltför mycket? om Donna Tartts Den hemliga historien – såväl titel och innehållsmässigt som till omfånget. En del tjocka böcker skulle bli bättre om de hade något färre sidor.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


*Tana French föddes visserligen i USA, men växte upp bland annat på Irland och är bosatt där idag.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie/film.


 

Anna Jansson är en av mina favoritförfattare av spänningslitteratur. Eller deckare, som jag helst kallar genren. TV4 visar då och då filmatiseringar av hennes böcker. Nu har två avsnitt av Maria Wern gått med undertiteln Min lycka är din. I kväll var det dags för upplösningen.

Maria Wern


Det är sommar och stockholmarna
 härjar på Gotland, ön som är Sveriges svar på Midsomer. Maria Wern och en kollega kommer till en fest som är högljudd och på väg att spåra ur. Då hittar de dessutom en död tjej i vattnet. Hon har inte drunknat, hon är ihjälslagen. Under utredningen kommer det fram att det har förekommit droger på festen. Och så dör ytterligare en ung person, även detta ett mord. Samtidigt slåss Hartman för att gruppen ska hållas intakt. Men som på så många andra statliga myndigheter pågår omorganisation. Polisen måste spara och en i gruppen tvingas sluta. Valet är allt annat än lätt för gruppens chef.

Jorå, det är lagom spännande och delvis känns det realistiskt, men… Böckerna ÄR bättre även när det gäller Maria Wern. Ibland känns dialogen krystad och skådespelarinsatserna i säsongens två första avsnitt har högst klass bland ungdomarna, de minst kända, alltså…

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »