Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘sluka’

Ett inlägg om en bok.


 

Prio ettBöcker är ofta prio ett för mig. När jag så vann en bok med just den titeln, Prio ett, i en utlottning hos författaren på Instagram, blev boken självklart prioriterad. Jag slukade del två i serien snabbt. Denna den tredje delen om åklagaren Jana Berzelius och poliserna i Norrköping läste jag… ännu snabbare. Tack, Emelie Schepp!

Det är en läskig huvudberättelse som läsaren kastas in i. En efter en hittas svårt stympade människor i sina hem. Philip Engström har under sitt yrkesliv som ambulanssjukskötare upplevt mängder av svåra saker, men frågan är om inte detta tar priset. Jana Berzelius, på sidan 57 tillfälligt könsbytt till man, blir förundersökningsledare för morden – ja, personerna avlider av sina svåra skador. Som i tidigare böcker i serien har fallet kopplingar till Jans privatliv.

Jan Berzelius

Åklagaren byter tillfälligt kön på sidan 57.


Vad är det som gör att jag läser en bok så snabbt? 
Det är flera saker! Naturligtvis är det för att boken är bra, i det här fallet spännande. Men det handlar också om språket och bokens struktur, disposition. Det är inte helt ovanligt att författare låter flera parallella historier löpa genom hela boken. Det ger en snabbhet åt storyn. Emelie Schepp låter i alla sina böcker läsaren följa sina huvudkaraktärers göranden och låtanden. Möjligen skulle detta kunna vara nåt som avslöjar mördaren – den personen följs inte på samma sätt. Ganska snart får jag mina misstankar om vem som kan vara den skyldige i Prio ett. Vanligen innebär det att boken sjunker i värde för mig. Men inte den här gången. Jag kanske gissar vem och jag vet hur morden har gått till. Riktigt säker är jag förstås inte på mördarens identitet, men det som gör storyn fortsatt lockande är att jag inte har en aning om varför. Motivet, alltså.

Efter en smärre mellanlandning tycker jag Emelie Schepp har nått toppen igen. Åklagarens och polisernas privatliv känns nedtonade, men finns kvar – i mer lagom mängd, enligt min mening. Nåt som stör mig flera gånger är att jag får för mig att handlingen utspelar sig i Stockholm. Det gör den ju inte! Det gör däremot handlingen i alltför många andra nutidsdeckare. Därför är det roligt att Norrköping är miljön i den här serien. Jag känner igen Vrinnevisjukhuset och Södra Promenaden från mina farföräldrars sista år i stan. Extra ”kul” blir besöket i min gamla hemstad Metropolen Byhålan, på ett härbärge nära den gamla Konsum Ringen. Poliserna i stan verkar inte vara de mest alerta, men om jag finge önska vore det att Emelie Schepp tar livet av en och annan Metropolitan – som en nutida Maria Lang, rentav..?

Konsumringen

Här blir det bråk i Prio ett!


Toffelomdömet är tveklöst det högsta. Fortsätt skriva bra deckare, Emelie Schepp, och visa att Jante är död och Metropolitaner kan!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

JärnblodNummer två i julklappshögen är nu läst! Alltså, jag bara älskar mina julklappsböcker. Liza Marklunds Järnblod har stått på införskaffningslistan länge. Lustigt nog köpte Fästmön den till mig i julklapp – och jag köpte den till henne i julklapp. Två dars intensiv läsning så snart tillfälle gavs. Nyss slog jag ihop pärmarna. Tack, Anna!

Som vanligt är det flera berättelser i en och samma bok. Men en av de centrala är att Annika Bengtzons syster Birgitta tycks vara spårlöst försvunnen. Motvilligt först börjar Annika leta efter henne. Samtidigt händer det saker på hennes jobb, Kvällspressen. Och så pågår en rättegång om ett mord på en uteliggare. Vidare är Annika Bengtzons liv både helt och trasigt och hon har börjat i terapi.

Jag är medveten om att många har åsikter om författaren och hennes böcker. Det har jag också. Detta är inget höglitterärt verk, men det är en riktigt spännande bladvändare. Det är mycket tydligt att Liza Marklund inte är särskilt förtjust i sociala medier. Vidare funderar jag över de fiktiva personernas eventuella förebilder i verkligheten. Men det som drar ner totalomdömet är alla de berättelser som pågår samtidigt i boken. Det blir helt enkelt väldigt spretigt och jag känner att läsaren lämnas med en och annan lös tråd. Trådar, som vi inte får ihopknutna eftersom detta var den sista boken om Annika Bengtzon.

Toffelomdömet blir högt. Jag har slukat den här boken.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Jan och Katja jagar jultomtenÄntligen är min Maria Lang-samling komplett! Eller ja… den skönlitterära delen, det vill säga. Jag saknar fortfarande hennes avhandling och Blå kalender XII (1986) där hon var medförfattare. När Fästmön och jag var i Stockholm för nån helg sen fyndade jag Jan och Katja jagar jultomten, den av ungdomsböckerna jag saknade. Nu äger jag alla Maria Langs deckare, inklusive novellsamlingen Ögonen, och de fyra ungdomsdeckarna.

Den här ungdomsdeckaren kom ut 1975 och handlar, enligt ett blad i bokens början, om Jan när han var sju år. Det börjar dra ihop sig mot jul. Jan är ute och införskaffar julklappar och är synnerligen nöjd med sina inköp. Fast på natten kommer självaste jultomten och stjäl säcken med klapparna! Inte tror mamma och pappa på Jan, men när jultomten senare rånar Systembolaget startar en farlig jakt över isar som inte bär…

Det var verkligen extra roligt att läsa den här boken nu när jag har varit i Sko… Nora! Jag ser framför mig småstaden med de många butikerna, kyrkan, trähusen och sjön – även om det var lite svårt att föreställa sig stan i vinterskrud. Själva historien är spännande och hade jag varit runt tolv skulle jag ha slukat boken lika snabbt som jag gjorde nu i vuxen ålder.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Visning pågårFör tredje gången har jag läst Sofie Sarenbrant. Hennes bok Visning pågår är också den tredje delen i serien om polisen Emma Sköld. Ärligt talat var jag inte så impad över första delen. Men det tog sig rätt snabbt och den här boken slukade jag på nolltid.

Det har varit husvisning i Bromma. Cornelia och hennes dotter Astrid ska flytta från maken/pappan Hans som misshandlar Cornelia och huset ska säljas. Men morgonen efter visningen hittar Astrid sin pappa mördad i husets gästrum. Det finns inget som tyder på att nån har brutit sig in i huset. Ganska snart riktas misstankarna mot Cornelia. Det hela kompliceras av att Emmas syster Josefin är nära vän med Cornelia. Och så finns den där Hugo, Emmas ex, som inte vill ge upp Emma och smyger på henne och Kristoffer. Men när Hugo får veta att Emma och Kristoffer ska ha barn, brister nåt…

Fy te rackarns så spännande det här är! Jag får visserligen så småningom mina misstankar, men jag är inte säker förrän vid de allra sista sidorna. Det här är en riktig bladvändare, en perfekt deckare för hängmattan eller den ljusa sommarnatten när en inte vill sova.

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

De dödas mässaOtrohet, arbetslöshet och fattigdom… Det är detta som leder till att Wendy flyttar hem till barndomsväninnan Janet och hennes familj. Där verkar idyllen råda, men strax krackelerar den. Det måste den ju liksom göra i Andrew Taylors bok De dödas mässa – boken utgör sista delen i den så kallade Roth-trilogin som jag har slukat!

Nu är det 1958. Wendy flyttar tillfälligt till Janet och David. I hemmet finns också dottern Rosie och understundom även Janets pappa, den demente mr Treevor. Wendy får ett tillfälligt jobb med att katalogisera böcker på biblioteket. Hon blir intresserad av poeten Francis Youlgrave och inleder lite egen forskning…

Roth-trilogin består förstås av tre delar som hänger ihop. Man kan läsa dem var för sig och också få behållning av dem. Men läser man den första delen först vill man självklart veta hur allt hänger ihop. Det roliga i den här trilogin är att varje del för läsaren bakåt i tiden. Del ett, De fyra yttersta tingen, utspelar sig i mitten av 1990-talet, del två, Främlingars dom år 1970 och denna den sista delen alltså 1958.

Familjerna Byfield och Appleyards öden hänger ihop. Över dem susar anden av Francis Youlgrave – och ett stort mått av ondska. Den här tredje delen blir inte riktigt ruggig förrän i slutet och är mest att kategorisera som en thriller, medan första delen är otäck hela tiden och andra delen är en mer klassisk detektivroman/deckare.

Toffelomdömet blir högt. Jag rekommenderar verkligen Roth-trilogin som sommarläsning!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Fallet vincent frankeEn dag, när jag som bäst behövde lite… omtanke, hittade två böcker av Christoffer Carlsson ner i min postbox. Igår kväll tog jag fram Fallet Vincent Franke, författarens debutroman från 2010. Man kan verkligen säga att jag slukade den, för varje ledig stund sen dess har jag läst i den. TACK, INGER!

Huvudpersonen Vincent Franke är en morfinist som just släppts ur häktet. Hans hem är genomsökt av polisen. En dag hamnar en ung kvinna, Maria, i hans vård. Han får i uppdrag att hålla henne i lägenheten. Uppdragsgivaren är Pastor, en riktigt ruggig typ i Stockholms undre värld. Men så går det som det går: Vincent faller för Maria och bestämmer sig för att rädda henne. Det innebär en livsfarlig flykt.

Det här är ingen skön och vacker bok, inte heller är det nån deckare eller psykologisk thriller i vanlig bemärkelse. Jag skulle säga att den handlar om två vilsna existenser som dras till varandra – på gott och ont. Den som läser får se om det goda segrar eller det onda…

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett lite upp-och-nervänt och feligt inlägg.


 

En klubba bland glassen

En godisklubba bland glassen.

Nej, det är ingen bra dag idag. Regnet, som vanligen brukar fylla mig med ro, bara öser ner. Det har öst hela dan. Då tröttnar även en Toffla. Sen har jag ont i magen, humöret är i botten och jag skrek åt min älskling tidigare. Skrika ska man inte åt varandra och det är verkligen inte nåt jag normalt sett gör. Det känns som om jag är upp-och-ner idag.

ICA Solen var det också lite upp-och-ner, men jag hittade billig lax som fick följa med hem (middag för två, tre gånger). I glassfrysen låg en godisklubba och frös. Jag känner mig lite som den just nu i tillvaron. Upp-och-ner. Fel. Frusen.

En snabb sväng in till Morgonen blev det för att hämta en hårresande historia som ska följa med till mamma på onsdag. Dess ägare stod smärt som en yngling och stekte mat när jag anlände. Jag har en förmåga att komma på visit vid fel tillfällen, tror jag.

Ballerina mjölkchoklad

Upp-och-ner-vända Ballerinakex? Nej, Ballerina mjölkchoklad.

Hemma i Himlen träffade jag de två äldsta bonusbarnen. Äldsta bonusdottern har jag inte sett på flera månader, men vi telefonerade för ett tag sen. Äldsta bonussonen berättade om ett spännande litterärt verk som han upptäckt på jobbet. Jag kände hur jag nästan började dregla. Men huruvida det är värt 7 000 spänn eller inte återstår att se. Och oavsett pris så har jag definitivt köpstopp på böcker just nu!!! *tar mig själv i örat – hårt* Anna bjöd på kaffe och Ballerinakex som var lika upp-och-ner som jag – chokladkexet ska väl ligga underst och det ljusa kexet överst? Jo men det var visst en ny sort som heter Ballerina mjölkchoklad. Väldigt goda var kexen och jag och bonusdottern gjorde vårt bästa för att sluka dem.

Hemma i New Village har tennisbanan nu börjat samla så mycket vatten att den snart kan tas för en pool. Jag har telefonerat med mamma idag igen, men bara 25 minuter. Igår blev det 50 minuter. Jag lyssnar mest. Mamma har ett behov av att prata. Jag vet hur det är. Anna behöver också prata, för lite oroligt och fundersamt är det inför ”ägarbytet” på jobbet i veckan som kommer. Själv pratar jag mest här på bloggen, men nu ska jag gå och laga söndagsmiddag: kycklingchorizo med bröd. I morgon ska jag på besök i vården och prata lite där också. Ett jädra babbel, med andra ord. Eller ord… jag vet inte om de leder nån vart eller om tillvaron ska fortsätta vara upp-och-ner och fel.

I kväll kopplar jag av med Arne Dahl och blir än mer irriterad på Fortitude på SvT. Däremellan ska jag läsa den fiktiva brevromanen och kärlekshistorien om Ellen Key och Urban von Feilitzen. Jag fryser, magen värker och jag är trött och grinig.

Slutligen en förfrågan igen: finnes någon här i närheten som skulle kunna tänka sig att hjälpa mig med en längre utskrift eller två??? Jag betalar efter bästa förmåga. 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »