Sött å gött i helgen

Ett göttigt inlägg.

---

 

Uppdaterat inlägg: Det var min mamma som bjöd mig på middagen genom att skicka med en peng.

Redan innan jag skriver färdigt det här inlägget vet jag att jag får skit från somliga för att jag råkar njuta en dag eller två av livet. Ni måste vara otroligt missunnsamma, kan jag konstatera. Och så skriver jag ändå om min söta och goa helg.

På lördagen fick jag besök av mina två favoritkillar som var i environgerna för att inhandla inredning för en ny familjemedlem. Jag passade på att bjuda på hembakat till kaffet och saften.

Ballerinakexen var INTE hembakade, jag lovar!

Äh jag bara skojar! Det vet väl alla att Tofflan inte bakar. Men jag köpte hem lite kex som jag och minstingen åt, medan minstingens pappa knaprade på nåt nyttigt. På Tokerian valde vi var sin gobit också och Elias tog en chokladmunk och jag en kanelbulle. Ska det svullas så ska det. Jag försökte varligt pressa den blivande tonåringen på önskelista. Det var inte det lättaste och jag kan säga att jag inte har nån som helst idé mer än en nödlösning.

Elias, snart tonåring.

Eftersom jag skulle ut till Himlen gav jag killarna lift hem med all deras shopping. Jag for sen vidare till Fästmön där vi diskuterade oss fram till att äta middag på Kreta. Naturligtvis flög vi inte dit utan gick, för vårt Kreta ligger tio minuters promenadväg från där Anna bor. Ägarna är nog allt annat än grekiska, men de är trevliga ändå, maten är god och priserna humana. Det är vid såna tillfällen jag blir en…

För att maskera det djuriska i mig något hade jag tagit med mig en tröja som matchade inredningen finfint. På så vis kunde jag goffa och vräka i mig utan att det märktes så mycket. Trodde jag.

Min blåa tröja matchade inredningen.

Jag hade ju liksom sällskap med mig som höll lite koll på mig. Dels äldsta bonusdottern…

Linn.

… dels Anna. Hon var för övrigt alltid redo med mobilkameran.

Anna redo med mobilkameran.

Sen kom mat och dryck på bordet och det var då jag alltså blev…

Jag upprepar, så att du ska förstå att jag åtminstone har nån form av självinsikt.

Här följer nu ett antal mat- och dryckbilder som du som är missunnsam eller äcklas eller bara suckar åt eller helt enkelt inte gillar kan hoppa över:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vägen hem var inte lång fast jag hade inte tackat nej till en lift med den här skönheten…

Renault sport, en skönhet jag gärna liftat med.

Men vi fick gå hela vägen. Hela den tio minuter långa vägen. Jag såg på ett ställe att nån hade stövlat in – och glömt den ena stöveln utomhus…

Nån hade stövlat in.

Kvällen avslutades med soffhäng och Indian Summers. Det enda jag orkade få i mig var ett glas vatten.

Söndag är ju vilodag och det hade jag tagit fasta på. När jag slog upp mina ljusblå var klockan en minut över tio. Vädret var sisådär, så jag tänkte mig en dag i sällskap med Camilla och Åsa.

Dagens sällskap?

Men faktum är att jag inte har mer än gläntat på boken idag, jag har suttit en stund vid datorn medan Anna leker rörmokare och annat.

Vad har DU för dig en sån här dag??? Skriver du några rader i en kommentar blir jag glad!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Less is more – more or less…

Ett stökande inlägg.

---

 

Så sant, men…

Den här söndagen är regnig och härlig. Både FEM och jag vaknade tidigt. Jag hade inte ro att ligga och läsa så länge, så jag skuttade in i duschen och tvättade håret. Måste ju vara hyfsat fräsch i morgon förmiddag när jag ska in till stan på möte. Jag kan meddela att lusten för det mötet är mera less than more… Men jag vet ju att jag ska göra nåt svettigt, fast roligare efteråt: åka och försöka få hem mina rödbruna Billyhyllor från Återbruket.

Ingen större vilodag idag, alltså. Vi for iväg en tur till Stormarknaden, för jag telefonerade med mamma igår och jag hörde att hon nog vill ha en ny perkolator. Så jag köpte en för en femhundring. Jag tog halva min matkassa för maj månad. Det där med mat brukar ordna sig. Och jag uppskattar mer om mamma inte ältar perkolatorn varje gång vi ringer. Nu får hon den som en tidig Mors dags-present, har jag sagt, levererad av snälla FEM i eftermiddag.

På Stormarknaden kikade vi i ytterligare ett par affärer, bland annat Akademibokhandeln, förstås. Men där är ju böcker så dyrt, så jag nöjde mig med ett Mors dags-kort. Vi var hemma i New Village igen efter nån timme och tog en fika med Ballerinakex av olika sorter till.

Vi lyfte över det lilla rullbordet som FEM hade köpt på Återbruket från min bil till hennes. Trots att hon har en stor bil var den nästan full nu – bästefåtöljen till Finske Pinnen tog upp bra med plats. Så lotsade jag henne med hjälp av Clark Kent* ut ur Uppsala, på rätt väg tillbaka till Metropolen Byhålan. På vägen flög en duva in i Clarks högersida, men den verkade ruska lite på sig, duvan, och flög sen vidare.

Hallen är förberedd för två hyllor.

Hemma var det ensamt, men jag grejade först lite med bilen, försökte fälla säten etc. Det vete 17 hur jag ska få hem hyllorna… Bilen är INTE stor… Här hemma förberedde jag genom att ta ner några tavlor och flytta mattan lite i hallen, där de två ”nya” hyllorna ska stå. Och nu har jag bäddat rent i gästsängen, så det är bara för nästa gäst att komma på besök.

I morgon hoppas jag få greja med mina böcker på eftermiddagen och kvällen, men därmed inte sagt att jag inte måste klämma in tid för sedvanlig administration. Vidare ska Clark förberedas för besiktningen på onsdag – han ska tvättas utvändigt och torkas av och dammsugas invändigt. Det får bli tisdagsjobb och eventuellt onsdagsjobb (förmiddag). Eftersom det ska regna båda dagarna har jag ju inte så stor lust att tvätta bilen, men jag måste.

När jag får ordning på böckerna tror jag att det blir riktigt fint och bra. Jag har tänkt ut vilka böcker jag ska ha i hyllorna i hallen. Genom att flytta över böcker blir det luftigare i de sex hyllorna i arbetsrummet. Och plats för ännu fler böcker… Vadå less is more..? Tja, more or less, kanske… Böcker kan jag aldrig få nog av! Det får inte FEM heller och det är härligt att dela ett sånt intresse med en kompis. Men rätt farligt, också, för vi tipsar ju varandra hela tiden om bra böcker…

 

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Öppna dörrar, lek med väder och akut litterärt

Ett lite filosoferande inlägg. Och ganska litterärt.

---

 

I natt låser jag ytterdörren!!! Dörren på bilden är dock inte min. 

Nog kan jag tycka att det är bra att hålla alla dörrar öppna i vissa sammanhang – en del sammanhang bättre än andra. Men att sova en hel natt med öppen ytterdörr, det är inte OK, det är slarvigt och ren och skär glömska. Jag var ute i mitt lägenhetsförråd igår kväll och letade efter lite teknikprylar. Förrådet låste jag sen så fint, men inte ytterdörren. Tack och lov ligger både plånbok och bilnycklar kvar på sina ställen. Inte i hallen, förstås, även om en presumtiv nattlig besökare säkerligen hade hittat dem. Det känns gott att veta att ingen sån kom till mitt sovrum. Jag är för ful för att antastas. I natt ska jag se till att ytterdörren är ordentligt låst, för då har jag ju FEM på besök i gästrummet – vilket är närmare till ytterdörren än mitt sovrum. Och inte vill jag att FEM ska bli antastad! Det har vi inte tid med, denna kommande helg vars program* börjar bli späckat…

Så här såg det ut när jag kom hem från gårdagens shoppingtur på Tokerian…

När man ska besöka en vän norrut, såsom FEM ska göra, är det svårt att packa rätt kläder. Väderleken här har verkligen betoningen på sista delen i ordet – leken. Gårdagen omfattade alla sorters väder och årstider. Sol och regn varvades och det gillar jag. Men det är svårt det där med kläder. Och man vill inte precis bli överraskad av ett skyfall när man stiger utanför porten…

Helgens program, ja… Gissningsvis anländer FEM nån gång idag på eftermiddagen. Hon har avslöjat att hon ska medföra en påse ost. Jag möter upp på vanligt ställe. Innan kvällen är slut ska vi ha fikat och ätit MASSOR av Ballerinakex, kollat in inställningarna på skrivbordsstolen jag fick av A och J, besökt Återbruket, köpt mat på ChopChop. Bland annat. Jag gissar att vi lär babbla en hel del också. Läsa brukar vi göra när vi ses, men nu har det hänt så mycket sen sist att böckerna får vänta en stund.

Iiiiiiiiiiiiiii! Oreda bland böckerna!

I morgon väntar en lååång loppisrunda. FEM har avslöjat att hon ska ta STORA bilen med sig. Så vem vet, jag kanske passar på att mer aktivt titta efter en eller ett par bokhyllor – jag fick ju en födelsedagspeng av mamma. För läget bland mina litterära verk börjar bli smått akut – se själv… Det råder totalt kaos och fullständig oreda i mitt en gång så välorganiserade bibliotek där böcker stod i landsordning och bokstavsordning, inte nån jävla färgordning (trams, tycker jag!).

Nu tänker du säkert som jag att nog går det att klämma in ytterligare en och annan bok. Men betänk då att böckerna som ligger i mina att läsa-högar inte är få och också ska få plats… Och ett paket från Bokus med Tomte-Åsas julklappsböcker är även på ingång…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jaa du FEM… Om du tror att du ska få ta det lugnt här… På söndag ska vi ju också till ett ställe med nya och oanvända prylar för att införskaffa nån liten uppmuntrande sak till en person som har gjort sig förtjänt av det. Själv ska jag inte alls shoppa så mycket i helgen – mer än möjligen nån bokhylla eller nån enstaka bok på som finns uppsatt på min inköpslista på second hand. I övrigt råder köpstopp. Men igår var jag tvungen att inhandla förbrukningsmaterial för mitt administrativa arbete – och som bonus för det skulle jag få en liten present! DET var inte dåligt, inkClub!

Jag får alltså besök i helgen och jag tänker dessutom tvinga min gäst att gästblogga här! Men vad har DU för dig??? Skriv gärna några rader i en kommentar så blir jag glad!!!

*program = min pappas mostrar gjorde alltid späckade PROGRAM när man besökte dem i Helsingfors. Och de förväntade sig lika späckade program när de besökte oss. En gång, efter en riktig partynatt, hittade jag dem sittande i köket i min studentkorridor… Partyt hade varit i mitt rum och där var det inte röjt – jag hade tillbringat natten annorstädes… Men DET är en annan historia…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Upp-och-ner och fel

Ett lite upp-och-nervänt och feligt inlägg.

---

 

En godisklubba bland glassen.

Nej, det är ingen bra dag idag. Regnet, som vanligen brukar fylla mig med ro, bara öser ner. Det har öst hela dan. Då tröttnar även en Toffla. Sen har jag ont i magen, humöret är i botten och jag skrek åt min älskling tidigare. Skrika ska man inte åt varandra och det är verkligen inte nåt jag normalt sett gör. Det känns som om jag är upp-och-ner idag.

På ICA Solen var det också lite upp-och-ner, men jag hittade billig lax som fick följa med hem (middag för två, tre gånger). I glassfrysen låg en godisklubba och frös. Jag känner mig lite som den just nu i tillvaron. Upp-och-ner. Fel. Frusen.

En snabb sväng in till Morgonen blev det för att hämta en hårresande historia som ska följa med till mamma på onsdag. Dess ägare stod smärt som en yngling och stekte mat när jag anlände. Jag har en förmåga att komma på visit vid fel tillfällen, tror jag.

Upp-och-ner-vända Ballerinakex? Nej, Ballerina mjölkchoklad.

Hemma i Himlen träffade jag de två äldsta bonusbarnen. Äldsta bonusdottern har jag inte sett på flera månader, men vi telefonerade för ett tag sen. Äldsta bonussonen berättade om ett spännande litterärt verk som han upptäckt på jobbet. Jag kände hur jag nästan började dregla. Men huruvida det är värt 7 000 spänn eller inte återstår att se. Och oavsett pris så har jag definitivt köpstopp på böcker just nu!!! *tar mig själv i örat – hårt* Anna bjöd på kaffe och Ballerinakex som var lika upp-och-ner som jag – chokladkexet ska väl ligga underst och det ljusa kexet överst? Jo men det var visst en ny sort som heter Ballerina mjölkchoklad. Väldigt goda var kexen och jag och bonusdottern gjorde vårt bästa för att sluka dem.

Hemma i New Village har tennisbanan nu börjat samla så mycket vatten att den snart kan tas för en pool. Jag har telefonerat med mamma idag igen, men bara 25 minuter. Igår blev det 50 minuter. Jag lyssnar mest. Mamma har ett behov av att prata. Jag vet hur det är. Anna behöver också prata, för lite oroligt och fundersamt är det inför ”ägarbytet” på jobbet i veckan som kommer. Själv pratar jag mest här på bloggen, men nu ska jag gå och laga söndagsmiddag: kycklingchorizo med bröd. I morgon ska jag på besök i vården och prata lite där också. Ett jädra babbel, med andra ord. Eller ord… jag vet inte om de leder nån vart eller om tillvaron ska fortsätta vara upp-och-ner och fel.

I kväll kopplar jag av med Arne Dahl och blir än mer irriterad på Fortitude på SvT. Däremellan ska jag läsa den fiktiva brevromanen och kärlekshistorien om Ellen Key och Urban von Feilitzen. Jag fryser, magen värker och jag är trött och grinig.

Slutligen en förfrågan igen: finnes någon här i närheten som skulle kunna tänka sig att hjälpa mig med en längre utskrift eller två??? Jag betalar efter bästa förmåga. 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Med på noterna?

Ett trots allt rätt omusikaliskt inlägg.

---

 

Dessa noter hittade jag på Annas fot idag.

Är du med på noterna eller inte? Den som tycker som vaaansinnigt illa om precis allt jag skriver är ju inte tvingad att läsa om mina trivialiteter. Eller är det nån sorts tvångs-handling? Särskilt friskt verkar det inte i mina ögon. Andra kan fortsätta här och nu:

Igår kväll, efter Downton Abbey, blev det ett litet impromptusamtal med vännen FEM som för kvällen var gräsänka. Pinnen var ute på vift. Ett snurrigt vift, fick jag höra, så idag var det nån som hade blykeps OCH tröttmössa. Jag hoppas Pinnen har piggnat till nu när det snart är läggdags…

Idag blev det ett maratonsamtal med ytterligare en vän nere från samma trakter som FEM. Underbart att prata så länge, tills det bubblade i öronen. Det vill säga jag blev kissnödig. Det var så mycket som har hänt sen sist för oss båda. En del bra saker, andra mycket, mycket svåra saker. Samtidigt var det så gott, så gott att höra att vännen ändå kan se lite, lite framåt.

Just som jag skulle åka till Fästmöns jobb och hämta henne ringde det igen. God vän nummer tre. H*n var helt med på noterna att låta sig pratas med en kortare stund per högtalare eftersom jag ju skulle ratta bilen samtidigt en kort sträcka.

I Förorten lyckades jag få med Anna på noterna att hoppa in på ICA Solen där det handlades mina favoritkex och lite som Anna behövde också. Därpå for vi till Himlen där jag fick gott kaffe samt förundrades över att minstingen och jag numera har samma skostorlek. Mina tofflor där är alldeles lagom för honom… Hur gick det till? Han var ju fem år nyss… Därpå gick hans mamma och jag in i en djup diskussion om hur man äter Ballerinakex på rätt sätt. Anna delar på de två ringarna, jag doppar och äter runt nougaten i mitten – den slukar jag sist. Hur gör du???

Min favoritkex.

Hemma i New Village gjorde jag sen en rejäl inandning innan jag slog telefonnumret jag hade som barn. Idag blev det mer av en dialog med mamma och hon frågade hur jag hade det och lyssnade, kände jag.

Jag jobbade en stund med diverse saker innan jag värmde dagens middag, tomatsoppa. Soppan gjorde mig varm i magen, men ett stänk i ögat grumlade min lins. Det försvårar partiet Wordfeud jag spelar med vännen A just nu. Det parti, som i skrivande stund är ytterst jämnt och spännande!

Så trött är jag nu, efter lite för lite sömn och mat. Jag lär sova som en sten i natt! I morgon ska jag sjunga efter helt nya noter och det ska bli ännu mer spännande än Wordfeudpartiet! Dessutom hoppas jag hinna med ett möte med en vän som jag har försummat alldeles för länge.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bland bullar och pullor

Ett inlägg om en stunds bortavaro.

Det blev en tur ut till Förorten i eftermiddag efter att jag köpt pulversoppor, bröd och ost och… jaa, jag erkänner: en påse prästostbågar till kvällen. Fästmön hörde av sig mitt på dan och bjöd på fika. Lite senare kom hon på att hon inte kunde bjuda på hembakat till kaffet eftersom ugnen var upptagen. Det blev i stället… skockor..?

Kronärtskockor är rätt fula, egentligen, men väldigt goda!

Äh, skojar bara! Vi åkte helt enkelt till ICA Solen där Anna köpte bullar och passade på att handla lite till. Typ tre matkassar…

Kanelgifflar är helt OK till kaffet!

Det blev kanelgifflar och ballis-kex till kaffet och det är helt OK för min del! Jag älskar kanelbullar! Ballerinakex ska dessutom doppas och så ska man äta runt nougaten i mitten. Nougaten tar man sist. Kladdigt och bra! (Ser ut som bajs på fingrarna.)

I ugnen puttrade en gryta med pulled pork. Det doftade vitlök (gott!) och koriander (URK!) i hela lägenheten. Till sist kom grytan ut ur ugnen. Kronprinsen tittade in i köket och med gemensamma krafter pullade mor och son grismuskeln, så att säga…

Johan och Anna pullar pork, eller hur man nu säger på svenska.

Det ska bli spännande att höra omdömet om middagen från Anna och ”barnena”.

Själv ska jag strax avnjuta min laxmatlåda. Men innan dess ska jag ringa mamma. Hon fick tag i mig på mobilen just som vi var på väg att steppa in på ICA. Då hade hon tid att prata, men inte jag. Det regnade, dessutom, och jag ville inte bli blöt. (Jag vägrar nämligen att gå omkring i affären och telefonera med min mamma. Med NÅN, förresten!) Mamma beräknas hemkommen från sitt veckobesök hos frissan strax.

I kväll blir det prästostbågar, som sagt. Jag försöka hålla mig vaken länge! Strax före midnatt visar nämligen TV4 nyinspelningen av Terror på Elm street (2010) och den har jag inte sett!

TRE tidningar låg i postboxen idag: Dimsyn (min facktidning), Stängda Dörren (mitt bostadsföretags tidning) och Respekt! (personaltidningen vid min före detta arbetsplats). Tidningarnas namn är ändrade av mig till mer passande namn. MEN… ingen UppsalaTidning (den heter verkligen så!) den här veckan heller! Som vanligt har jag anmält detta – och som vanligt… händer väl ingenting…

Här regnar det vått. Hur regnar det hos dig???

Här regnar det vått.

Livet är kort.

Read Full Post »

Burkar, burkar!

Ett inlägg om fina burkar. Inte burkor.

Både Fästmön och jag är väldigt förtjusta i gamla burkar. Du vet såna i metall, med vackra mönster på. Det kan vara gamla teburkar eller kaffeburkar, kanske kexburkar eller burkar som det har varit fin choklad i.

Igår på loppisen såg vi ju en burk som redan står hemma hos mig – jag fick den av mamma i somras. Intill den fanns en burk som Anna blev väldigt förtjust i. Botten är röd och på locket är det rosor. Burken som jag fick av mamma är likadan som den som orange pil pekar på. Burken som Anna gillade är vid grön pil.

Min burk vid orange pil, den som Anna ville ha vid grön.

Men nu vill det sig inte bättre än att mamma faktiskt har just en sån där röd burk med rosor på locket också! Jag ska nog baske mig fråga om jag får knycka den nästa gång jag åker ner. För vi var ju så dumma igår att vi inte ens frågade vad hon som sålde den skulle ha för den… Efterkloka… Tills vidare får vi njuta av den fina med blommor på hela burken.

Den fina burken med blommor på som jag fick av mamma i somras.

Men faktum är att jag har en burk hemma som jag tycker är ännu finare! Den har varit min farmors.

En fin burk med ett barn som håller en hund på. Den har varit min farmors.

Det som är extra fint med den är att det brukar finnas nåt gott i den. Och det gör det även idag – ballerinkex rule!!! (Fråga FEM, får de höra!)

Ballerinakex – det finaste med burken?

Livet är kort. Gamla burkar är fina!

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vad tar du helst till kaffet?

Ett inlägg i vilket Tofflan redovisar resultaten av den gångna veckans fråga.

Att kaffe är livets dryck för mig, har kanske undgått en del. Men jag kan inte nog framhäva hur viktigt kaffe är för mig och hur jag skulle sakna kaffe om jag inte fick dricka det. Ibland vill jag ha nånting till kaffet, ibland bara en slät kopp svart java. Men vad tar du helst till kaffet? Det undrade Tofflan.

Så här fördelade sig de 19 inkomna svaren:

32 procent (sex personer) svarade: En macka. 

32 procent (sex personer) svarade: Ingenting.

16 procent (tre personer) svarade: Other:
Cookie/kex
Ballerinakex
En hembakt fortfarande varm kanelbulle men med krdemumma i degen, mycket smör!

Elva procent (två personer) svarade: En kanelbulle.

Fem procent (en person) svarade: En kaka.

Fem procent (en person) svarade: En bakelse eller en tårtbit.

Ingen svarade: Ett wienerbröd. eller En avec.

Stort TACK till dig som tog dig tid att klicka ett svar! Jag hoppas att du kollar in den nya frågan, som du som vanligt hittar här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar.

Livet är kort.

Read Full Post »

En liten nationaldagsutflykt

Nej, vi firar mycket i min familj, men inte direkt nationaldagen. Möjligen att jag firar att det idag är 32 år sen jag tog studenten (på stenåldern, alltså, den äldre av dem). Men idag kände vi att det var dags att titta till Slottet som fått stå pall för syndafloder helgen som var och större delen av veckan.

Fästmön och Elias tog bussen från Förorten och jag mötte upp med bil på vår vanliga mötesplats. Bussjävelnen var försenad, men jag läste min bok, Moderspassion, samt beskådade en ström av intressanta fordon som passerade. Det var allt från veteranbilar och raggarbilar till gamla 50-tals-moppar. En gubbe fick motorstopp på sin moppe och jag garvade förstås elakt inne i bilen. Nej, jag är fortfarande inte snäll.

På väg till Slottet stannade vi vid en affär. Anna sprang in för att köpa kakor. Goda kakor. Just när vi anlände till Slottsparkeringen öppnade sig himlen. Straffet för att jag hade garvat elakt åt gubben med moppen???

Anna och Elias avvaktar lite med att gå ut.

Det kom inte bara en liten skur. Det regnade JÄTTEMYCKET. Så vi satt väl i bilen i säkert tio minuter och glodde ut.

Det regnade JÄTTEMYCKET.

Men klockan sprang på och skulle vi hinna fika och se till Slottet innan vi åkt hem med liten pojke och skjutsat arbeterskan till jobbet klockan 16 var det bara att dra upp luvorna. Det är en klar fördel med att bära hoodie, häckla oss gamla som ser barnsliga ut, bara, men praktiskt är det.

Två coneheads (?) springer i regnet. Själv springer jag aldrig, jag stannade och fotade.

Det tog fem minuter att småspringa från Clark Kent* till Slottet. Vi var genomblöta alla tre. Vilken tur att det fanns snigga tröjor och skor att låna. JA JAG FICK BITA I DET SURA ÄPPLET OCH TA PÅ MIG ETT PAR FOPPATOFFLOR!!! 👿

Foppatofflor på Tofflan, en syn man aldrig trodde att man skulle få se. Men jag har redan bekänt synden för min Storasyster! 

Anna skulle brygga kaffe, men höll på att ge upp eftersom Slottsfrun** förvarar kaffefiltren på ett felaktigt ställe (i en rund plastburk i ett skåp, nästan omöjlig att upptäcka). Sen när hon hade tryckt igång kaffebryggaren skrek hon:

Men det är ju vatten i!

Förstummad tittade jag på henne. Och så sa hon efter en kort stund:

Men det var ju jag själv som hällde i det…

Medan kaffet puttrade roade jag (?) församlingen med att deklamera ur en bok med Uppsaladikter som Slottsfrun fått i premie i skolan 1955. Jag läste med olika röster och dialekter och i alla fall jag själv höll på att kissa på mig för att jag var så rolig. Somliga var mest intresserade av fika… (Förstår jag inte…)

Elias höll på att bli gaaalen på sin mamma och mig eftersom vi bara skulle fota hela tiden.

Regnet smattrade mot tak och fönsterrutor. Anna erkände att hon hade köpt citronkakor till mig för jag är ju så sur att jag gillar citronsockerkaka. Ballisar gillar vi allihopa, mest Elias som åt sex kakor/kex eller nåt…

Citronkakor och Ballisar!

Det blev en snabbrunda i Slottsträdgården för att kolla om nåt behövde vattnas allt såg OK ut – det gjorde det. Vi kunde tyvärr inte ta varken gräslök eller rabarber eftersom regnet bara vräääkte ner. Småsprang tillbaka till bilen igen och åkte ut till Himlen.

Anna följde sen med in till stan och jag släppte av henne vid jobbet. Just när vi svängde höger vid sista trafikljuset sprack himlen upp i blått och solen tittade fram som en retsam unge som skriker

Titt-ut!

Hemma i New Village var det sig likt sen lunchtid. Jag ringde upp mamma som naturligtvis ringde precis innan jag skulle åka och möta Anna och Elias tidigare på dan. Nån middag har jag visst inte hemma, men på fredag ska vi äta Kalle Kon och potatisklyftor, på lördag dinera på Gary’s för presentkortet jag fick av fakultetskollegorna i 50-årspresent. Snart är det ju helg igen…

*Clark Kent = min blöte lille bil-man
**Slottsfrun = Annas mamma

Read Full Post »

Att bara få vara och lite annat

Fredag. Så fort den här veckan har gått! Jag har haft extremt mycket att göra, både på jobbet och privat. Dessutom krånglade min jobbdator så jag har stått lite stilla.

Det var en varm dag och kväll igår. Men jag tog tjuren vid hornen och städade i badrummet och i dusch- och toarummet. Därefter tog jag en välbehövlig dusch och tvättade håret och bara njöt av att bli avsvalkad. På håll hörde jag att telefonen ringde och jag struntade i den. Mobilen ringde och jag struntade i den. Jag fick sms och då började känna mig stressad. Skulle jag inte ens kunna få duscha ifred? Måste jag alltid vara så jäkla tillgänglig? Det var mamma som hade ringt alla gånger, så jag ringde upp när jag hade torkat mig. Försökte förklara att jag bara blev stressad när hon ringer så där.

Jamen jag ringde på mobilen för att jag trodde att du var och handlade,

sa hon.

Fast jag vill ju inte prata i mobilen när jag är och handlar, då vill jag handla, 

svarade jag.

Hon hade ringt med tre minuters mellanrum. Det är lite jobbigt ibland. Mamma kräver att få tag i mig. Hon ringer och ringer och ringer tills vi får kontakt. Ibland är det OK, men inte alltid. Jag försökte förmedla det senare. Det gick fram. Till nästa gång samma sak händer. Missförstå mig inte nu, jag är glad att jag har en mamma som bryr sig och som hör av sig. Men det blir lite mycket ibland. Det känns som om jag inte bara får vara nån enda gång – inte ens när jag duschar…

Jag kokade ett par kycklingkorvar och sprättade en öl till dem. Avslutade drycken på ballen*, under markisen. Härligt… Satt vid datorn en stund innan jag kokade lite kaffe i min minimala pressobryggare – det blir en och en halv mugg. Till kaffet serverade jag bullar och ballisar**.

Kvällsfika på ballen.

Jag har ju en trisslott kvar, en del av belöningen för att jag har svarat på         2 000 enkäter om lokalblaskan. (Jag har inte bestämt mig än om jag tycker att det är snålt av tidningen eller inte.) Tänkte först skrapa den, men beslutade mig för att lotten ska få ligga till sig en stund till. Läste i stället och konstaterade att jag verkligen gillar Kristina Ohlssons böcker! Messade lite med Fästmön fram och tillbaka och hon kommer till mig idag. Nån gång. Annars jobbar hon hela helgen, till klockan 21 alla tre dagar. Min torsdagskväll avslutade jag framför TV:n och datorn med Eurovision Song Contests andra semifinal. Det var ingen höjdarupplevelse. För övrigt är jag nog den enda i Sverige som varken gillar Loreen eller Euphoria.

Fredag, ja… Först blir det en spännande intervju med min nya chef på andra institutionen på morgonen och efter lunch ska jag intervjua två kemister. Det blir mycket prat i början och jag känner att jag inte GÖR så mycket arbete. Men det GÖR jag, det fick jag bekräftat igår på ledningsgruppen.

*ballen = balkongen
**ballisar = ballerinakex 

Read Full Post »