Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Liza Marklund’

Ett inlägg om en bok.


 

Postcard killersTvå författare skriver en bok tillsammans, en deckare. Nja, det känns inte som nåt riktigt nytt koncept. Men Liza Marklund och James Patterson gjorde det i alla fall 2010. Det resulterade i Postcard killers. Jag lånade boken av Fästmön.

Ett ungt och charmigt par lurar andra par in i döden. De är seriemördare. Det vill säga, de drogar dem, skär halsarna av dem och tar deras pengar och värdesaker. I varje stad i Europa där de mördar skickar de ett vykort till en journalist – det är så de får sitt öknamn. I Sverige är det Dessie Larsson på Aftonposten som får ett vykort. Och tillsammans med Jacob Kanon, amerikansk mordutredare, dras hon med i jakten på mördarna. Jacob är inte bara mordutredare – han är dessutom far till ett av offren.

Jorå, det här är en läskig historia. Det finns ett visst djup i den och det handlar om konst. Annars vet jag inte om det finns så mycket mellan pärmarna. Jo, ett litet, litet HBTQ-tema. Sen är det rätt mycket Annika Bengtzon i Dez… Dessie Larsson. Kapitlen är korta och det är väldigt tydligt vem som har skrivit vad av författarna.

Jag är snäll och generös idag. Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film. 


En plats i solenVad jag förstår
är En plats i solen (2012) den film som avslutar Peter Flinths regisserande av Liza Marklunds filmatiserade böcker. Jag försökte hålla mig vaken när TV4 visade filmen i kväll, men slumrade av och till i bästefåtöljen. Frågan är om det var för att filmen var tråkig eller för att jag är sjuk? Ryggen värkte ganska bra och febern gjorde att jag hoppade av frossa i fåtöljen.

Den här gången utspelar sig handlingen i Spanien. En svensk familj har hittats mördad i sin lyxvilla – förutom den tonåriga dottern, som är försvunnen. Annika Bengtzon reser dit i egenskap av journalist. Men som vanligt träffar hon en polis och ”hjälper till” – för från mord hoppar handlingen till knarksmuggling. Och mitt upp i allt dyker Annikas ex-man upp.

Låter det rörigt? Ja, det är rörigt. Så rörigt att jag tappar ganska stort intresse ganska snabbt. Det känns som om ingen av filmens berättelser avslutas. Nej, det här var mest en sömnig historia. Två tofflor är ett snällt omdöme.

rosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


LivstidLivstid är en av Liza Marklunds
senare böcker, även om de förstås alla har kommit ut i snabb takt och inte för alltför länge sen. Men Livstid (2012) är också en film, baserad på boken, förstås. TV4 gör inget undantag denna söndag utan visar ytterligare en Annika Bengtzon-rulle. Jag gör inget undantag heller utan tittar.

Denna gång handlar det om polismord. Julias man David är skjuten och hon själv är misstänkt för mordet. Dessutom är deras lille son försvunnen. Annika Bengtzon kastar sig förstås in i leken och börjar nysta. Inte helt opåverkad av den egna skilsmässan. Men hur kommer det sig att den mördade polisen inte har ett enda veck i sin uniform, det vill säga verkar så juste och genomärlig att inte en människa har nåt ont att säga om honom? Julias bästa kompis, också hon polis precis som Julia och hennes mördade man, ger en annan bild av David.

Jag måste i alla fall var ärlig och erkänna att jag har tappat kollen på handlingarna i böckerna, så jag måste googla. Då minns jag: Annika Bengtzons hus brann ju ner och hennes man träffade en ny kvinna. Det var mycket spännande – i boken. Filmen då?

Ja, även filmen är spännande. Det är som om Annika Bengtzon-filmerna får en nytändning med Livstid. Det är otäckt, bra skådespeleri, realistiskt. Mer sånt!

Toffelbetyget blir högt den här gången.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Den röda vargenSöndagkväll = Annika Bengtzon-kväll.
I afton hade jag sällskap av Fästmön när jag tittade på Den röda vargen (2012).

Denna gång åker journalisten Annika Bengtzon på Kvällspressen upp till Luleå där en journalistkollega blivit mördad. En ung kille såg hur mannen blev påkörd – och påbackad. När Annika släpper detta i en artikel på tidningen mördas även den unge killen. Och så ytterligare en person, en centerpartist i Östhammar. Alla har de efterlevande fått Mao-citat i brev efter morden.

Men hur hänger allt ihop? Tja, Per Ragnar smyger omkring och ser läskig ut. Vad han har i sammanhanget att göra avslöjas inte i första taget – han är ju bara läskig.

Filmen är som vanligt baseraden bok med samma titel som filmen av Liza Marklund. Och som vanligt är boken bättre, även om det faktiskt blir lite spännande i filmen i kväll. Men mest blir det rörigt. Ännu en timme in i filmen fattar jag nästan ingenting. Det hela är nästan lika förvirrat som Annika Bengtzons privatliv…

Toffelbetyget blir medel. Och då är jag snäll.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett oundvikligt inlägg.

 

Solen slår i ett fönster

Solen slår i ett fönster mittemot.

Idag kommer jag inte undan! Jag ska ut. Jag SKA ut, sa jag! All snö är borta här i närheten. Nästan i alla fall. Det blåser visserligen fortfarande, men solen skiner riktigt bländande i ett fönster mittemot. Termometern visar dock bara strax över nollan i skuggan, så jag får helt enkelt klä mig i vettiga, varma kläder.

Men först ska jag fräscha till mig lite. Frukost blir det sen när jag kommer tillbaka. Grannen spikar idag också. Ingen vilodag här, inte. Själv ska jag ta itu med min enorma strykhög (den växte liksom av tvätten igår…) i eftermiddag. Lilla mamma ska få ytterligare ett samtal. Hon kände sig extra ensam igår och jag vet lite hur det kan kännas, trots att Fästmön finns nära (vi är inte alltid är tillsammans fysiskt, utan vissa dar endast i anden).

Kanske tar jag några bilder under min lilla tur idag. Eftersom jag har jobbdatorn hemma kan jag via den tanka över originalbilderna till först USB-sticka, sen till Storebror där jag kan Photoshoppa. Ja, det är väldigt irriterande och allt blir inte alltid bra med systemuppdateringar (iOS 7.1 till min iPhone gjorde att jag inte kan tanka över bilder till mina datorer direkt), men… En ny dator till mig själv står högst på önske-/inköpslistan just nu. Det behöver för övrigt inte vara nån sprajtans ny, det räcker med en bättre begagnad med Windows 7. Bara så jag kan greja med mina bilder och betala räkningar. Och skriva ett och annat blogginlägg, förstås…

I kväll blir det film på TV här, för TV:n är relativt ny och funkar fortfarande som den ska. TV4 visar Studio Sex – en Annika Bengtzon/Liza Marklund-historia. Förra söndagsfilmen imponerade inte särskilt på mig, men jag vill ändå se denna.

Vad händer hos dig idag? Skriv gärna några rader och berätta – om inte du också är ute i vårsolens glans.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film. 


Prime TimeEn ny tradition har införts i det Tofflianska hemmet: på söndagar ser vi på Liza Marklund-filmer på TV4. I afton visades Prime Time (2012). Jag bänkade mig allena denna kväll för att avnjuta ett stycke Annika Bengtzon.

Den här gången ska det firas valborg. På ett slott befinner sig ett gäng TV-människor för att spela in en TV-serie. Men under den tidiga morgonen hittas självaste programledaren mördad. Annika Bengtzon skickas att bevaka fallet, vilket inte ses med blida ögon av maken Thomas. Och inte blir det bättre för Annika när hon inser att hennes kompis Anne Snapphane tycks vara den huvudmisstänkta.

Som vanligt är filmen baseraden bok med samma titel av Liza Marklund. Och som vanligt har jag läst boken, men minns den inte – mer än att jag alltid har gillat Marklunds böcker. Fast något märkligt firas det midsommar i boken och valborg i filmen. Varför då, kan man undra?

Tyvärr blir den här filmen aldrig spännande. Det enda som händer är att alla är arga. Och hur spännande är det med människor som skriker åt varandra?

Toffelomdömet blir lågt.

rosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Nobels testamentePå söndagskvällar
brukar det vara mest skit på TV. Och frågan är om det var det – eller inte! – denna söndag också. TV4 visade Nobels testamente (2012), baserad på Liza Marklunds bok med samma titel. Fästmön och jag laddade upp med lite gott att snaska på framför TV:n.

Det är nobelfest. Då inträffar en katastrof: Nobelkommitténs ordförande och en nobelpristagare blir skjutna. Som så ofta tror många att det är terrorister, men duktiga Annika journalisten Annika Bengtzon hittar förstås ett annat spår. Naturligtvis ger hon sig ut på mördarjakt.

Jag skriver ofta att böckerna bakom en film är bättre än filmen som baserar sig på litteraturen. I det här fallet… vet jag inte. Filmen är spännande, boken, som jag minns, en bladvändare. Men en sak slår mig när jag ser filmen: varför får huvudvittnet inget polisskydd?

Toffelbetyget blir lite över medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 384 andra följare