Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘ondska’

Ett inlägg om en bok.


 

EldjägarnaÄven den åttonde julklappsboken är nu utläst. Liksom sex av de tidigare är det en deckare. Eller polisroman. Jag har följt med Malin Fors och hennes kollegor i Linköping i ett nytt, realistiskt fall, det nionde i litterär form, i Mons Kallentofts bok Eldjägarna. Tack för boken, mamma!

Det är september i Linköping. Malin Fors hittar ett bränt lik, en kvinna. Men även en liten pojke hittas mördad, slängd i en container. Inte kan väl fallen hänga ihop? Naturligtvis gör de det! Hänger ihop gör även Malin och Corren-journalisten Daniel fortfarande, medan dottern Tove är utomlands och vakar vid en annan liten pojkes dödsbädd.

Det här är en grym roman. Den berättar flera olika historier, från skilda håll i världen. Ändå går de samman. Ondskan finns överallt. Det är skrämmande hur lite ett människoliv är värt. Samtidigt blir det lite för mycket med alla dessa skeenden som går in i varandra. Lite för många sammanträffanden för att det ska kännas helt trovärdigt. Det här nog den minst bra av författarens Malin Fors-böcker. Men trots det har Mons Kallentoft skrivit en spännande bladvändare igen – med många våldsinslag.

Toffelomdömet blir snäppet över medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minihalv-rosa-toffla-mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om att leva och dö.


 

Jag vet inte hur många gånger en kan dö under en livstid. Eller under en period av sex, sju år. Dö och återuppstå, för det mesta till nya små helveten på jorden. Nog måtte jag vara av ett virke som är det segaste sega, för varje gång jag tror att jag äntligen ska få sova för alltid, går väckningsalarmet igång. Min kropp har emellertid börjat säga ifrån rejält. Till exempel är det min tredje dag med huvudvärk.

Nu tänker jag inte berätta mer. Det finns vänliga och omtänksamma människor som läser mina ord på den här bloggen, men det finns också personer som är ondskan själva. Givetvis njuter dessa senare när jag har det svårt – den känslan kan jag inte ta ifrån dem. Det enda jag kan göra är att inte stilla deras nyfikenhet så att de kan sprida sina falska slutsatser i sociala medier. Jag läste förresten att EU vill införa ny dataskyddslagstiftning och att en konsekvens av det kan bli att företag inte får hantera data från den som är 16 år. Det skulle bland annat innebära att unga behöver föräldrars tillstånd för att öppna konton inom sociala medier. Fint tänkt, men det skyddar ju inte mot till exempel farmödrar som är riktiga troll i cyberspace. Tänk om nån kunde stifta lagar mot dessa tanter som borde vara goda förebilder för sina barnbarn. I snart sex år har en av dem förföljt, hånat, förtalat mig. Även det är som att dö flera gånger under en livstid och sen återuppstå. Det tar nämligen inte slut förrän utrymmet på den här bloggen tar slut. Så länge tänker jag skriva och lika länge till lär jag vara förföljd. Nu återstår sex procent.

Ljusblå himmel

Det är ljusare himmel idag.

 

Nånting ljusare än inledningen är vädret. Idag är himlen lite blå, faktiskt. Det har varit ganska kallt här i några dar, men nån snö har vi inte fått. Det är bara frostigt och halt och jag skrapar bilrutor så svetten sprutar innan jag kan åka hem från jobbet. Alla klappar och all julmat utom rena färskvaror är inhandlade. Jag har försökt köpa små förpackningar, för både mamma och jag äter mindre och mindre. Tyvärr är det svårt att hitta livsmedel av lägre vikt – allt tycks göras för storfamiljer. Som alla de senaste jularna är vi bara två som firar tillsammans. Men det är inte så bara – ingen av oss två behöver sitta ensam, bitter och ledsen under varken jul eller nyår. Och när det nya året inleds återuppstår livet och dess prövningar igen. Jag kan bara hoppas att vi får vara skonade under ett par veckor. Få vila och hämta krafter för att utstå nya kamper.

Ha en god och ljus onsdag och du som är den du utger dig för att vara får gärna skriva några rader i en kommentar!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett obegripligt inlägg.


 

Regn på fönster och lampor utanför i mörkret

En mörk värld utanför.

Nog är det fler än jag som konstaterar idag att det är mycket vi inte begriper. Jag skrev om laglöst land och hemskt våld i ett inlägg igår. Jag skrev om människor som aldrig mer får sjunga, dansa eller drömma. Inte en käft kommenterade det, men jag ser i statistiken att det är en och annan som har läst. Kanske orkar folk inte bry sig. Eller så skriver jag bara dåligt och ointressant. Hur som helst tror jag att det finns en gräns för hur mycket vi orkar med. Det känns märkligt när det är sån bevakning av detta i media – och så sitter jag och grottar ner mig i mina rapporter och översättningar om dagarna, borta från världen och all ondska.

Jag försöker komma ikapp med nyheterna, men det kan inte bli som tidigare. Det finns varken tid eller ork till det och dessutom sjunger ju bloggen på sista versen. I måndags noterade jag att regeringen vill höja pensionsåldern och det helst före valet 2018. I ett första steg kan det bli att lägsta pensionsåldern höjs ett eller ett par år, men sen är nog tanken att höja den övre gränsen också. Eller det som kallas

rätten att fortsätta ha kvar sin anställning.

Sol mot blå himmel

Det är svårt att se nån ljusning ibland.

Det går inte att låta bli att undra om folk orkar jobba tills de är 70. Många har långa arbetsliv bakom sig och förtjänar att få njuta av ledighet sina sista år. Det finns också många som har blivit utslitna efter många års arbete i till exempel vården. Men visst finns det andra som vill och kan jobba längre än 67. Jag tror att vi ska se det som en möjlighet, samtidigt som regeringen nog både en och två gånger bör tänka på alla som inte har nåt jobb också. Eller hellre, enligt min mening. Ska de drabbas av ännu sämre ekonomi – och samvete! – för detta? Att vara arbetslös innebär så mycket mer än att inte ha en inkomst, för övrigt. Det innebär skamkänslor och isolering för en del, hopplöshet och depression för några. Och det finns människor som avslutar sina arbetslösa liv för att de inte längre orka kämpa utan att få rätt hjälp och stöd från statliga myndigheter som Arbetsförmedlingen och a-kassan. Det är svårt att se nån ljusning ibland…

Caps lock

Caps lock – onödig tangent (?) med en egen dag för att få bort den.

Bland de mer harmlösa nyheterna i veckan hittade jag den om att det var CAPS LOCK-dagen igår. Du vet, den där knappen på tangentbordet som är så lätt att komma åt och som åstadkommer stora bokstäver, som om en skriker. Och sen blir andra tecken fel också. Hur som helst, igår var det den internationella dagen för att avskaffa knappen ifråga. Stackars lilla knapp…

 


På det personliga planet
undrar jag mycket över varför mitt antal Twitterföljare ökar. Jag är minimalt aktiv på Twitter, för jag tycker att det är en plats där så många konstiga och elaka människor hänger. Det jag har Twitter till är för att hänga med i nyhetsflödet hjälpligt och för att hitta intressanta lediga jobb. Sen puffar jag för mina bilder på Instagram och för mina blogginlägg via Twitter, men jag har knappt några vänner som är aktiva på Twitter längre heller. Nä, jag funderar på att avsluta mitt Twitterkonto, helt enkelt, för jag ser inte nån större nytta med det.

För att runda av det här inlägget lämnar jag dig med några bilder från jobbet. Det var uppenbarligen Randiga dagen idag. Och dagens go-fika var äppelkaka. Mums!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Ha nu en riktigt go helg!
 
Jag ska bland annat hälsa på en konvalescent och träffa en kompis, städa och lassa in däck i bilen för på måndag ska mina fälgar till Clark Kents* vintertofflor få nya gummin för vintern.


*Clark Kent = min lille bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett litterärt inlägg.


 

Häromdan läste jag i DN på nätet om hur konsumtion av kultur kan ge ledtrådar när ondska ska förklarasAnders Utterström, som har skrivit artikeln, fascineras en del av att en viss terroristperson läste konspirationsböcker om de dåd han låg bakom.

Men att använda bokhyllans innehåll som en väg in till en persons psyke är inget nytt. Det räcker med att se vissa polisserier på TV så är poliserna och snokar bland nån misstänkts böcker. En misstänkt som äger mycket litteratur kring allt från böcker om gifter till litteratur om sprängämnen är kanske skyldig till att inte bara ha ett teoretiskt intresse.

Av artikeln framgår att Mao, Stalin och Hitler läste så kallad fin litteratur. Man kan väl knappast säga att det ledde till att de utförde goda handlingar. Hitler gillade för övrigt också westernböcker och stod på indianernas sida, enligt Bengt Liljegren som skrev biografin om Hitler 2008.

Jahaja… Hemma hos mig finns ju numera en deckarhörna i hallen med två hyllor och ytterligare en deckarhylla i gästrummet. Tyder det på att jag är en mordisk person? Kanske det. Själv förklarar jag mitt deckarintresse med att jag är intresserad av gåtans lösning, alltså vägen fram till mördaren. Men jag har också nån sorts önskan att försöka förstå en mördares motiv och vad som gör att vissa personer inte har några spärrar. För spärrar har jag! Kanske inser eventuella brottsutredare det när de tittar vidare in i mitt arbetsrum och finner skönlitteratur av ordinär art, lyrik, biografier, böcker om tro, skrivande, litteraturvetenskap och ganska många biblar…

Detta bildspel kräver JavaScript.


Så nu måste jag ju bara få veta vad DU har i dina bokhyllor! Skriv några rader i en kommentar och berätta så blir jag glad. Tror jag…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

De dödas mässaOtrohet, arbetslöshet och fattigdom… Det är detta som leder till att Wendy flyttar hem till barndomsväninnan Janet och hennes familj. Där verkar idyllen råda, men strax krackelerar den. Det måste den ju liksom göra i Andrew Taylors bok De dödas mässa – boken utgör sista delen i den så kallade Roth-trilogin som jag har slukat!

Nu är det 1958. Wendy flyttar tillfälligt till Janet och David. I hemmet finns också dottern Rosie och understundom även Janets pappa, den demente mr Treevor. Wendy får ett tillfälligt jobb med att katalogisera böcker på biblioteket. Hon blir intresserad av poeten Francis Youlgrave och inleder lite egen forskning…

Roth-trilogin består förstås av tre delar som hänger ihop. Man kan läsa dem var för sig och också få behållning av dem. Men läser man den första delen först vill man självklart veta hur allt hänger ihop. Det roliga i den här trilogin är att varje del för läsaren bakåt i tiden. Del ett, De fyra yttersta tingen, utspelar sig i mitten av 1990-talet, del två, Främlingars dom år 1970 och denna den sista delen alltså 1958.

Familjerna Byfield och Appleyards öden hänger ihop. Över dem susar anden av Francis Youlgrave – och ett stort mått av ondska. Den här tredje delen blir inte riktigt ruggig förrän i slutet och är mest att kategorisera som en thriller, medan första delen är otäck hela tiden och andra delen är en mer klassisk detektivroman/deckare.

Toffelomdömet blir högt. Jag rekommenderar verkligen Roth-trilogin som sommarläsning!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dåliga saker i tillvaron – och bra.


 

En riktig man bok

Den här hade jag behövt idag, dock inte den tillhörande mannen. Boken finns hos Helping Hand i Uppsala. 

Det har varit en dålig natt med dålig sömn för min del. Och tro nu inte att det beror på den skräckfilm jag försökte titta på i sängen via min överåriga TV, köpt för 50 spänn 1999 efter min skilsmässa. Filmen innehöll så många klichéer och efter första scenen med festande, amerikanska collegeungdomar, duschscenen (Varför ska alltid unga tjejer duscha sent på natten? Det är ju då ondskan kommer!) och uppvisandet av ögon som blir konstiga somnade jag. Sen vaknade jag av och till och låg och grubblade på måndagens stor-administration som jag ska ta mig för. Inte blev jag piggare av att upptäcka att fasta bredbandslinan inte fungerar heller. Det har varit korta avbrott de senaste dagarna. Nu får jag köra trådlöst. Det är tur att jag har både hängslen och livrem, men dyrt. Och att köra trådlöst är ju inte världens snabbaste precis. VARFÖR KÖPTE JAG INTE BOKEN OVAN SÅ KANSKE JAG HADE KUNNAT LÖSA MÅNGA AV MINA PROBLEM?!

Nancy Drewböcker på Helping hand

Kanske skulle jag ha köpt dessa Nancy Drew-böcker och flytt in i en tonårsflickas liv som detektiv. Böckerna finns på Helping Hand i Uppsala.

Nej, såna böcker som den med den med den halvnakne, gräsklippande mannen på framsidan hamnar inte hos mig. Här läses mest deckare samt en del romaner och biografier. Det finns människor som har frågat mig varför jag läser så många otäcka böcker och varför jag föredrar läskig filmer. Nu tror jag att jag har svaret: jag vill läsa om/titta på en tillvaro som är värre än min. Fast när jag läser romaner som inte är deckare eller thrillers eller polishistorier utan som handlar om andra platser, andra människors (fiktiva) upplevelser och spännande liv – då handlar det om ren och skär verklighetsflykt. Och eftersom jag varken får eller kan resa får jag nöja mig med att uppleva andra länder litterärt.

Igår öppnade jag en ”ny” loppisbok som fick följa med mig hem från Myrorna sist. Den gången jag skulle leta födelsedagspresent till en vän. Nu läser jag om en liten pojke som har hamnat i en resväska. Riktigt hemsk historia och så hemskt är inte mitt liv – alltså läser jag den.

Matkontot har fyllts på av pengar från min saftiga a-kasseersättning (<== ironi), vilket gjorde att jag köpte mig en grillad kyckling på ICA Solen till middag. Den räcker i två dar, så då har jag middag till i morgon också. I kväll tänker jag nämligen snika in mig på mat hos Fästmön. Fick just sms från henne för övrigt att om jag vill surfa och ha med mig datorn bör jag också ta med mig min trådlösa router – hennes trådlösa nätverk har troligen stängts av idag. Det är så fiiint med teknik – när den inte krånglar…

(Och DÄR fick jag flytta datorn och mig in till vardagsrummet för att få kontakt med cyberspace trådlöst. Det är INTE optimalt ergonomiskt sett att sitta i bästefåtöljen och skriva…)

Gårdagskvällen var lugn. Jag tuggade på min kyckling, drack ett glas hemtrampat vin, åt lite choklad och kollade lite på TV, sista delen av The driver, samt första delen av Chasing shadows som jag hade spelat in på DVD-hårddisken (<== present från mamma och pappa, medan pappa levde, alltså +nio år gammal).

Strumpmannen bok

Jag kanske fångar honom idag, Strumpmannen. I litterär form finns han annars hos Helping Hand i Uppsala.

Framåt morgonen sov jag som bäst och jag ville inte vakna. Men det måste man ju. Och eftersom sömnen och natten har varit så dålig och starten på den här dan likaså tekniskt sett borde den väl ändå bli bättre? Vem vet, jag kanske fångar Strumpmannen, du vet den där karl’n som snor en strumpa av varje par man äger när man tvättar dessa fotbeklädnader. Strumplådan ser ut som om den ägs av en enbent person ibland. Vädret i Uppsala är inget vidare, så gissningsvis häckar vi mest inomhus – och letar efter strumpor, kanske.

Nu hoppas jag att du får en bra helg. Skriver du en liten hälsning i en kommentar blir jag glad, för nån gång kanske jag hittar ett fungerande nätverk så att jag kan läsa den.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett promenadinlägg.


 

Mitt bråck har bråkat med mig i några dar, men jag hade bestämt mig för en promenad idag och nu är i alla fall mina kinder röda. Jag mår inte sämre, jag mår inte bättre. Hälsporrarna var snälla mot mig. Det var bara vädret som var lite… tveksamt. En spegling av mitt inre, kanske..?

Mörka moln på himlen

Mörka moln på himlen, men ljuset vill fram!


Jag gick i gamla spår. 
Mindes en vänskap, en kärlek, ett barn… Såg en vuxen som framförde en barnvagn på ett sätt jag aldrig tidigare sett. Det såg lite… farligt ut.

En liten brun hund blev klappad av mig medan den nosade på mitt byxben. Husse var vänlig och en äkta hundmänniska. Han talade så varmt om sin lille följeslagare, en yngling om tre år (det vill säga 21 människoår).

Utanför en förskola lekte ett ensamt barn som lät som tio med en plåtburk. Självklart skramlar man så högt för att låtsas att man inte är ensam! Jag vet, jag, barnet mitt…

Nu har jag tagit nya vägar i mitt liv. Jag vill fortsätta gå och leva och inte vara rädd för dödshot. Döden i sig är inte skrämmande. Jag har vaknat med den. Nej, det är ondskan bakom orden. Den gemena, råa ondskan som lyser igenom.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »