Straw dogs

Ett inlägg om en film.

---

 

Lördagskväll och sista delen av Indian Summers på SvT1. Men klockan var bara strax efter 22 – vem vill gå och lägga sig då? Enligt TV-tidningen gick en thriller på TV3, Straw dogs (2011), med Alexander Skarsgård i en av rollerna.

Den här filmen handlar om författaren David och hans fru Amy, skådespelerska. De reser till Amys hemstad, en byhåla i amerikanska södern. Ganska snart uppstår det spänningar i förhållandet, inte minst därför att ett ex till Amy och hans kompisar arbetar med att laga ett tak på en lada som tillhör David och Amy. Spänningen trappas upp och stämningen blir allt mer hotfull. De grabbiga grabbarna får med klenisen David ut på jakt och under tiden… Tja, det hela kulminerar i en orgie i våld och blod.

Nä. Det här är så uselt och förutsägbart att det blir riktigt dåligt. En förstår ganska snart vartåt det barkar, så att säga.

Toffelomdömet blir lågt.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet 2015: Inspelning pågår!

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

En av SvT:s mer lättsamma serier som jag gillar är Stjärnorna på Slottet. Nu pågår inspelningen av de avsnitt vi tittare får se troligen nån gång i mellandagarna i vinter. Den tionde säsongen av serien spelas in på Ericsbergs slott i Södermanland – där Pintorpafrun spökar, sägs det…

Stjärnorna på Slottet 2015 är från vänster Amanda Ooms, Morgan Alling, Marika Lagercrantz, Stefan Sauk och Clarie Wikholm. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Fredrik Sandberg)

Årets stjärnor är skådespelare, kan man lätt konstatera:

• Amanda Ooms är även författare och konstnär. Hon är också rätt känd för att vara både ett ex till och nuvarande sambo med Thåström…
• Morgan Alling skriver också, men är kanske mest känd som Siw Malmkvists brorson som växte upp på barnhem.
• Marika Lagercrantz är inte bara skådespelare utan även regissör. Dessutom är hon dotter till Olof Lagercrantz, lyriker och litteraturvetare som bland annat var chefredaktör på Dagens Nyheter. Och så är hon syster till författaren David Lagercrantz som står bakom den fjärde Millenniumdelen (utkommer i höst).
• Stefan Sauk har spelat satir och komedi men även iklätt sig rollen som underrättelseofficer. Vidare dansade han 2010 i Let’s dance.
• Claire Wikholm har jobbat med skådespeleri och mycket teater, men hon har även skrivit en bok. Och så har hon ett stort intresse för deckare! Jag minns henne främst från tidernas mest utskällda julkalender Broster, Broster! från 1971 där hon spelade mamma.

För första gången är det fler kvinnliga stjärnor än manliga, påpekar Aftonbladet. För en gångs skull har Pravda rätt. Oavsett det är jag själv mest nyfiken på Marika Lagercrantz och Claire Wikholm. De råkar vara kvinnor.

Brukar DU se på Stjärnorna på Slottet och om så, vem eller vilka är DU mest intresserad av i årets gäng???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Visning pågår

Ett inlägg om en bok.

---

 

För tredje gången har jag läst Sofie Sarenbrant. Hennes bok Visning pågår är också den tredje delen i serien om polisen Emma Sköld. Ärligt talat var jag inte så impad över första delen. Men det tog sig rätt snabbt och den här boken slukade jag på nolltid.

Det har varit husvisning i Bromma. Cornelia och hennes dotter Astrid ska flytta från maken/pappan Hans som misshandlar Cornelia och huset ska säljas. Men morgonen efter visningen hittar Astrid sin pappa mördad i husets gästrum. Det finns inget som tyder på att nån har brutit sig in i huset. Ganska snart riktas misstankarna mot Cornelia. Det hela kompliceras av att Emmas syster Josefin är nära vän med Cornelia. Och så finns den där Hugo, Emmas ex, som inte vill ge upp Emma och smyger på henne och Kristoffer. Men när Hugo får veta att Emma och Kristoffer ska ha barn, brister nåt…

Fy te rackarns så spännande det här är! Jag får visserligen så småningom mina misstankar, men jag är inte säker förrän vid de allra sista sidorna. Det här är en riktig bladvändare, en perfekt deckare för hängmattan eller den ljusa sommarnatten när en inte vill sova.

Toffelomdömet blir det högsta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan talar ut: Piskade INTE kremen styv med degkrokar

Ett självhäcklande inlägg.

---

 

Det är nästan så att jag inte behöver häckla mig själv – det finns så många andra som gör det. Men bara för att jag har en viss självinsikt om mina tillkortakommanden är det dags att återigen tala ut. Jag har tidigare talat ut om saker jag inte gillar att öppna och om att jag betalade med en varuvagnsfemma.

Den här bekännelsen är till exet som hade så rätt i att jag inte kan laga mat:

Jag har försökt piska kremen styv* med degkrokar. Och inte bara en gång utan minst två. 

Att försöka vispa grädde med degkrokar på elvispen är helt omöjligt. Det går inte ens om du försöker en hel timme: grädden blir inte tjock. Första gången det hände svor jag ve och fasa över Tokerians eget varumärke Garant. (Garant är ett märke som väl inte är klassat som nåt med högsta kvalitet. Själv har jag sällan fått dåliga Garantgrejor, måste jag tillägga!) Till dess att jag sänkte blicken och såg att det var degkrokarna som satt på och inte visparna…

Så har du bråttom, be mig inte att vispa grädde med elvisp. Jag kan det inte.

Det är inget fel på grädden. Felet ligger hos visparen som tar till degkrokar i stället för vispar…

*piska kremen styv är norska och betyder vispa grädde

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det finns nåt gott i alla

Ett inlägg om verkliga människor och litterära.

---

 

Som vanligt har jag en bok på gång. Den här gången en fin inbunden bok med felfritt skyddsomslag. En bok som jag tror aldrig har blivit läst förrän jag började med den. En bok som kostade 20 spänn på Myrorna. Jag ska skriva lite mer om den när jag har läst ut den, nu är jag ungefär halvvägs. Det som fascinerar mig en del bland annat kring boken är att den är skriven av en svenska som lever utomlands sen många år, ända borta i Auckland, New Zealand. Linda Olsson började skriva böcker på engelska. Först därefter kom de ut i Sverige under titlarna Nu vill jag sjunga dig milda sånger och Sonat till Miriam. Boken jag läser just nu heter Det goda inom dig och handlar om vänskapen mellan en kvinna och en liten pojke. Berättelsen flätar ihop dåtid med nutid och är så rörande på många sätt. På ett ställe i boken frågar pojken kvinnan om hon har familj. Hon svarar att hon varken har barn eller syskon. Då säger pojken:

Jag kan vara ditt barn. Och din bror, om du vill.

Det orden sätter fingret på, förutom känslor och vänskap, är att det finns nåt gott i alla människor, oavsett vad de har varit med om eller gjort.

Igår läste jag också kloka ord av vännen Jerry. Han skriver bland annat att de människor man avskyr mest, människor som man blir argast och mest irriterad på lär en nånting om sig själv. Och om man vågar se det kan man lära sig mycket både om sig själv och om sin omgivning. Och i morse läste jag även kloka ord hos Sara Lövestam. Hon riktar orden till sina ex och texten går ut på att det hon skriver handlar om henne själv. Att hon plockar idéer från lite varstans, idéer som hon sen sätter ord på så att de blir nya känslor i en bok. Så där som alla författare gör. Det jag läser in i texten är att Sara har blivit påhoppad och de som hoppat på har hävdat att Sara hade kunnat förhindra nånting eller att det hon skriver är verkliga händelser. Jag vet inte om jag tolkar Saras text rätt. Det här med att tolka vad nån skriver är svårt. Det är ju bara den som har skrivit orden som vet exakt vad den har menat. Men jag ställer mig bakom Saras ord till hundra procent när hon skriver att aggression är ett varningstecken.

Ibland är det svårt att tolka innebörden i mina bilder också. Men den hör föreställer ett frostigt löv på gräs.

Jag har alldeles just fått ett gott besked per sms. En kär vän har tillbringat en vaknatt på sjukhus och i morse vände det hela sig till det bättre. Det ger mig en vink om att den här dan kan bli bra om jag bara kan se det goda hos människor. För nåt gott finns det hos alla, det är jag övertygad om.

Planerna för dagen är få. Jag ska såsa lite nu på förmiddagen och i eftermiddag ska jag skjutsa hem Fästmön från jobbet. En del tid ska jag ägna åt förberedelser inför morgondagen, men kvällen är förstås vikt åt Mördaren ljuger inte ensam klockan 21 på TV4. Jag har visserligen sett filmen och DVD:n står i en hylla här, men jag tänker titta i alla fall. Vill du veta vad jag tyckte när jag såg den första gången, kan du läsa här.

Vad händer hos dig denna söndag??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vanor, ovanor och gamla ex

Ett inlägg om ex och felfria människor, hum hum.

---

Igår kväll fastnade Fästmön och jag framför en film som jag såg för cirka ett och ett halvt år sen på TV, It’s complicated. Meryl Streep är fantastisk i rollen som skild, medelålders kvinna som börjar dejta sin ex-man. Och även om filmen är klassad som komedi, har den en seriös underton. Kanske var det därför jag såg den i januari 2013, jag som aldrig tittar på komedier…

Det här med gamla ex är känsliga saker. Jag själv har bland annat blivit hotad av ett av mina ex med ny partner. Hotelser och förtal kan inte skrämma mig till tystnad. Men jag får ju onekligen mindre lust att ge dem fortsatt plats i mitt liv. Jag tycker mest att det är sorgligt att vissa människor står kvar och stampar på samma fläck, utan ett uns av självinsikt. Och så blir jag lite avundsjuk på vänner och bekanta som har goda förhållanden till sina föredettingar. Det är onekligen praktiskt när man har barn tillsammans, till exempel.

Jag fez när jag skrattade.

I morse kom vi, lite med anledning av gårdags-kvällens film, att prata om saker vi gör som är… lite halvskämmiga och pinsamma. Vanor och ovanor, saker som ens ex vet om att man gör. Saker som man skulle kunna avslöja om sitt ex för sin eventuellt nya partner – om man ville vara lite taskig mot ex:et… Nu är varken Anna eller jag såna att vi pratar om våra ex:s mindre positiva sidor, men vi tänkte på oss själva. Anna skulle till exempel kunna berätta att jag fiser när jag skrattar (medvetet!), att jag alltid lägger fram strumpor och underkläder kvällen före och att jag blir spårlöst försvunnen varje gång det ska öppnas en ny ost, fyllas på kaffe eller diskas. Om Anna finns det bara bra saker att berätta, fast… det är ju det här med att hon är lite mycket för att… rätta till saker och ting. Typ att hon petar in gardinstänger som sticker ut, korrigerar mattor som hon tycker ligger på sniskan och avlägsnar blomblad som är torra – hemma hos andra. Förutom det är hon ganska felfri och har inte många ovanor.

Idag är det exakt tio år sen jag la bort den största ovanan jag nånsin har ägnat mig åt: jag slutade röka. Tänk, tio rökfria år! Jag är mycket stolt över detta och tycker att det är bland det bästa jag har gjort. För det var ju inte precis det lättaste. Jag hade då rökt i nästan 30 år och jag var uppe i ungefär 30 cigarretter om dan. Jag tycker att det var rätt beslut att fatta, det att bli rökfri. Framför allt för de risker som rökning innebär. Och det är ju inte bara så att du som ägnar dig åt ovanan att röka kan skada dig själv, du skadar faktiskt andra i din omgivning också – även ofödda barn och andra som inte ens kan avlägsna sig själva.

Nu ska jag avsluta min vana att morgonblogga genom att stoppa in mina linser och ta en dusch. Måste fräscha till mig eftersom Anna och jag ska göra hembesök – hos hennes ex… Jaa, såna är vi.

Men vänta nu… Vad är detta jag ser..? Nån har liksom

hoppat ur

sina smutsiga strumpor på köksgolvet… Vem kan det vara..? Här finns ju bara felfria människor!

Vem har hoppat ur dessa???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sju skott klockan 4.16

Ett hemskt inlägg.

I morse väcktes jag av skott. Jag visste direkt vad det var, ingen tvekan. Först fem skott, en kort paus och så ytterligare två. Jag räknade. Jag har sett för mycket på TV att man ska räkna. Man. Ska. Ska man skjuta? Här? Där jag bor? En titt på klockradion visade 4.16. Den tid då tidningsbudet brukar gå sin runda. I alla fall förra året i februari, när jag fortfarande var prenumerant på lokalblaskan.

Jag låg kvar i sängen. Vågade inte ta mig upp och titta. Tänk om det kom fler skott, flera kulor som kanske letade sig in här? Jag, med min taskiga rygg, kan liksom inte springa omkring och ducka. Sen började jag må illa. Jag mådde så illa. Till sist slocknade jag. Sov sex timmar till. Jag har sovit tolv timmar i natt, nästan.

På mobilen såg jag sen nyheten. Enligt lokalblaskan har en man hotat sin mor och sin syster. Enligt Aftonbladet hade mannen tidigare under gårdagen hotat och misshandlat sin före detta fru. SvT Nyheter skriver att han hade knivar som han vägrade släppa och att det var därför poliserna till sist sköt. Enligt Expressen sköt polisen varningsskott, därefter verkansskott i benen och så träffade ett av skotten mannens huvud.

Det är avspärrat ganska nära huset där jag bor. Poliser är på plats. Nog vet jag vilket hus det gäller och gissar vilken familj. Mannen blev 34 år. Han var någons son och bror, någons ex. Kanske någons pappa? Polisen som dödade honom var också son eller dotter, kanske syster eller bror, kanske någons ex och någons förälder. Det finns bara förlorare i det här.

Mitt mål för dagen, att försöka orka duscha, känns oerhört… futtigt.

Livet är kort.

Read Full Post »

Hennes iskalla ögon

Ett inlägg om en bok.

Det är några år sen nu jag började läsa Carin Gerhardsens Hammarbyserie. Jag tycker den här deckarserien är bra, för de fall som ingår i böckerna känns trovärdiga. För ett tag sen fick jag tag i den sjätte och senaste boken i serien, Hennes iskalla ögon. Jag betalade bara 90 kronor för ett fint inbundet exemplar, högst läst en gång före mig, på antikvariat Alfa i Stockholm.

Den sjätte och senaste delen i Hammarbyserien.

Flera av de tidigare böckerna har handlat om barn som på ett, eller oftast flera, sätt far illa. I den här boken är det framför allt kvinnor som har det svårt. Det är vinter i Stockholm. En fredag försvinner två kvinnor. Försvinnandena tycks inte ha nåt samband – kvinnorna känner inte varandra. Så småningom hittar polisen en död kropp. Under tiden har ytterligare en kvinna försvunnit. Är det en av de försvunna kvinnornas likdelar som hittas?

Samtidigt får vi följa de utredande polisernas privatliv. En av dem har ett ex som inte tycks vilja släppa taget, en annan har problem med barnbarnet som uppenbarligen far illa när det är hos sin pappa.

Jag gillar den här serien, som sagt, och mest för att fallen känns trovärdiga och realistiska. Det är otäcka händelser som utspelar sig, men det känns som om dessa fall skulle kunna vara autentiska. Författaren blundar inte för det fula i tillvaron. Däremot känns just denna den sjätte boken lite seg bitvis. Det händer inte så mycket trots att tre kvinnor är försvunna.

Toffelbetyget blir emellertid högt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan 2013: Södertälje igen!

Torsdag och äntligen får man bänka sig i bäste fåtöljen för att glo på Antikrundan. Rundan har återvänt till Södertälje, som man besökt en gång tidigare den här säsongen.
Snyggve Richard Thunér pratade om industriromantik i kvällens runda. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Bland prylarna i kvällens program gillade jag till exempel…

• En man kom med en mystisk pryl från Höganäs. Joakim, mr Rosa för dagen, tror att prylen kommer från ett laboratorium. Prylen värderades till mellan 500 och 1 000 kronor.
• En kvinna kom med ett läckert smycke. Smycket bestod av orientaliska pärlor, platina, briljanter och jade. Smycket värderades till 50 000 kronor.
• En kvinna kom med ett skåp med stjärngossar på. Skåpet, i jugendstil, är tillverkat i början av 1900-talet. Värdet sattes till mellan 8 000 och   10 000 kronor.
• En man hade tagit med sig en stor rokobyrå, ett arvegods från föräldrarna. Skåpet hade en uppsats, vilket är vanligare bland barockmöbler. Byrån, i valnöt, är tillverkad cirka 1750. Byråns värde uppskattades till mellan 40 000 och 50 000 kronor.
• En man i röd väst kom med en märklig sak i elfenben. Saken var ett solur från slutet av 1500-talet. Soluret värderas till mellan 5 000 och       8 000  kronor.
• En man i väldigt randig tröja kom med en konstsamling bestående av tavlor av en färgad man. Samlingen var svår att värdera, men en av tavlorna värderades till 100 000 kronor.
• En kvinna kom med ett armband inhandlat i Ryssland. Materialet är pinsback, en sorts mässingslegering. Stenarna är gjorda av glas. Värdet sattes till runt 10 000 kronor.
• En kvinna kom med en spegel som egentligen tillhörde hennes ex eller en vän. Toalettspegeln, i märklig form, är gjord i mahogny. Glaset är bytt. Spegeln värderades till mellan 25 000 och 30 000 kronor.

Nästa gång visas Antikrundan från Sollefteå igen!

Livet är kort.

Read Full Post »

Långnäsa eller Alséns röra

Eftersom det här inlägget tycks väldigt populärt vill jag förtydliga att den som är dum (åsikt!) blir ful (åsikt!) i mina ögon.

En stor, fet långnäsa till ett ex som är lika ful (åsikt!) som hon är dum (åsikt!) och där till en av Uppsalas två största skvallerkärringar (åsikt!). Det var mig ett sant nöje att lura av dig receptet på Alséns röra och samtidigt få veta hur du förtalar mig genom att sprida felaktiga diagnoser. (Duktigt av en som jobbar inom vården!) Förtalar mig inte bara till min före detta fru utan till vilt främmande människor. Såna som du är livsfarliga och borde anmälas, men jag är inte riktigt lika elak som du, så jag valde att låta bli.

Å vad vi ska äta gott i morgon, Fästmön och jag!

Att du hade mage att höra av dig när pappa hade dött är helt sanslöst. Du har ingen takt och ton. Jag är så glad att jag slipper dig.

Livet är kort. Energitjuvar = BORT!

Read Full Post »