Järnblod

Ett inlägg om en bok.

---

 

Nummer två i julklappshögen är nu läst! Alltså, jag bara älskar mina julklappsböcker. Liza Marklunds Järnblod har stått på införskaffningslistan länge. Lustigt nog köpte Fästmön den till mig i julklapp – och jag köpte den till henne i julklapp. Två dars intensiv läsning så snart tillfälle gavs. Nyss slog jag ihop pärmarna. Tack, Anna!

Som vanligt är det flera berättelser i en och samma bok. Men en av de centrala är att Annika Bengtzons syster Birgitta tycks vara spårlöst försvunnen. Motvilligt först börjar Annika leta efter henne. Samtidigt händer det saker på hennes jobb, Kvällspressen. Och så pågår en rättegång om ett mord på en uteliggare. Vidare är Annika Bengtzons liv både helt och trasigt och hon har börjat i terapi.

Jag är medveten om att många har åsikter om författaren och hennes böcker. Det har jag också. Detta är inget höglitterärt verk, men det är en riktigt spännande bladvändare. Det är mycket tydligt att Liza Marklund inte är särskilt förtjust i sociala medier. Vidare funderar jag över de fiktiva personernas eventuella förebilder i verkligheten. Men det som drar ner totalomdömet är alla de berättelser som pågår samtidigt i boken. Det blir helt enkelt väldigt spretigt och jag känner att läsaren lämnas med en och annan lös tråd. Trådar, som vi inte får ihopknutna eftersom detta var den sista boken om Annika Bengtzon.

Toffelomdömet blir högt. Jag har slukat den här boken.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det knakar och gör ont

Ett levande inlägg.

---

 

Uppdaterat: Radio Uppland har korrigerat stavningen i rubriken på sin webbplats

 

På väg att rasa ner?

Den gistna gamla ryggen knakar och gör ont. Ibland tycker jag det knakar i den så det borde höras för andra. Men det kanske är tur att jag har varit ensam sen i lördags så ingen har hört nåt. Tänk om skelettet bara rasar..? Inte så kul att plocka upp den figuren från golvet…

Jag kan inte sitta långa stunder. Det gör att dagens administration blir synnerligen hattig. Och att böja sig ner och ta upp papper från skrivaren är allt annat än skönt. Att böja sig ner överhuvudtaget är inte skönt. Men svårast av allt är att sätta på sig en strumpa på vänsterfoten. Vilket spännande liv jag lever!

Att göra vettiga saker mår både min kropp och själ bra av. Därför ska jag fortsätta att putsa fönster och stryka. Båda aktiviteterna innebär att jag står och det gillar ryggen. Idag tar jag sovrumsfönstret och det är bara ett, tack och lov. Mörkläggningsgardinerna ska jag tvätta nu. De är snabbtorkande och jag kan med all säkerhet sätta upp dem till sovdags.

Regntunga skyar…

 

Efter en regnig och grå söndag, när de flesta verkade vara griniga och sega, tittar nu solen fram. I eftermiddag ska jag till bilverkstan och få däcken skiftade från vinter till sommar. Mina axlar klarar inte riktigt det och ryggen klarar det definitivt inte just nu. Det största utmaningen blir emellertid att få ut däcken ur förrådet till bilen. Jag kan liksom inte ens böja ryggen så bra och rulla däcken. Men, men, problem är till för att lösas och på nåt sätt ordnar jag detta. Det är märkligt, ryggskott eller vad 17 det nu är, tycks komma varje gång det är dags för däckbyte…

Igår kväll gjorde jag inga som helst storverk. Jag lagade mat på rester från frysen, glodde på TV, hjälpte en vän med tekniska problem, telefonerade lite kort med Fästmön, avslutade en bok och började läsa en ny bok, ett fynd från bokrean i år. Det är den sista boken av totalt fyra som jag inhandlade på årets bokrea. Tre av böckerna köpte jag via Bokus, men jag har ännu ett presentkort kvar på 300 kronor där. Det suger jag på så länge jag kan…

Det här inlägget är i spretigaste laget. Jag skyller på den knakande och onda ryggen som gör att jag flera gånger under tiden jag har skrivit måste resa på mig och gå en sväng. Då tappar man liksom tråden. Det undrar jag om de högskoleutbildade journalisterna på Radio Uppland också har gjort. Den här rubriken har legat ute sen halv sex i morse. Eller FINNS det nåt som heter MÅN och vad är det i såna fall??? Jordmån? Kan en sån rånas? Har den ens ett hem?

 

För övrigt, uttrycket

done is better than perfect

stämmer bra in på mitt nyputsade köksfönster. Aprilsolen är skoningslös i sitt omdöme.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den motvilliga resenären

Ett inlägg om en bok.

---

 

Hur praktiskt är det inte att läsa om andras resor när man inte får resa själv? Vännerna Kerstin och Malin tipsade mig båda från var sitt håll om att läsa Jenny Diskis böcker. När vännen I var här på besök nu i februari fyndade jag Den motvilliga resenären för 20 kronor på Röda rummet. På så vis har jag fått resa till Nya Zeeland, Somerset och Lappland.

Titeln på boken stämmer på pricken: författaren är en synnerligen motvillig resenär. Hon reser för att kunna skriva – ibland blir det till och med en reseskildring eller två. Nåt större nöje av sina resor tycks hon inte ha: under resan till Nya Zeeland blir hon magsjuk, i Somerset vill hon inte gå ut och i Lappland fryser hon. Med ett stort mått självinsikt och dito ironi berättar hon om sina vistelser och om det faktum att hon helst vill stanna inomhus och göra mest ingenting, möjligen läsa böcker och kanske skriva böcker också. I Somerset gör hon det så länge att Bonden blir orolig – de flesta gästerna reser nämligen dit för att få uppleva naturen.

En del dråpliga historier berättas i boken. Inte nog med att Jenny Diski inte gillar att promenera – hon gillar inte att vistas utomhus – men när hon gör det blir hennes texter om kontakterna med djur såsom får och renar till skrattorgier å min sida. Samtidigt har författaren ett djup och ett allvar, vilket jag i den här boken främst noterar när hon skriver om sin barndom och sin sjukdom.

Toffelomdömet blir högt. Det här är en väldigt annorlunda bok. Lite spretig, men jag gillar den!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Proppat med drömjobb

Ett rätt typiskt måndagsinlägg.

---

 

Min lilla glasögonorm ska iväg och jobba mitt på dan, men i kväll kommer hon hem igen.

Den gångna helgen passerade alldeles för snabbt. Det blev mycket socialiserande med familj och släkt. Det vi hade tänkt göra för oss blev inte av. Nu hade vi inga stora planer, men ytterligare en dag med helg hade varit praktiskt. Fästmön ska iväg och jobba idag igen. Hon börjar mitt på dan och slutar i kväll.

Min dag har jag inlett med sedvanlig administration. Och så sökte jag det där drömjobbet (ett av några stycken…) som jag såg i förra veckan. Formuleringarna har legat och rullat i skallen under helgen. Nu är de satta på pränt och digitalt översända. Men som vanligt gäller att hålla förhoppningar och förväntningar på rätt nivå. Jag brukar få sällskap med ett par hundra andra när det gäller den här typen av tjänster. Proppat med intresserade, alltså. Det är inte lika proppat med drömjobb, dessvärre…

Den ytliga proppen som jag såg igår kväll på vänster ringfingers knoge är redan på väg att lösas upp.

Jag är för övrigt proppad på annat sätt. Igår vid läggdags upptäckte jag en ytlig propp igen, denna gång i vänster ringfinger. I morse, när jag skulle fota den, var den redan på väg att lösas upp så mycket att den nästan inte syns. Den känns inte så mycket heller. Egentligen är det vetskapen att den dök upp som är läskigast.

Min dag och min vecka… Det finns inte så mycket skrivet i kalendern, men eftersom Anna jobbar rätt långa dagar till och med torsdag ska jag försöka ta ansvaret för matlagningen. Det är inget jag gör för att jag tycker det är roligt, utan för att vi behöver äta mat båda två. Igår gjorde Anna broccoligratäng och den var mycket smaskig. Hon får med sig resterna i en matlåda idag. Vad jag ska äta blir en senare fråga. I morgon blir det i vart fall korv i nån form för oss båda. Annas korv innehåller gris, min kyckling. Själva tillagningen är inte bestämd än, men möjligen blir det nån form av Korv Stroganoff – i två pannor, dårå.

När jag inte funderar över mat och dess tillagning idag ska jag försöka läsa ut min bok på gång. Det är en ganska spretig bok, men bitvis är den mycket underhållande. Det främsta skälet till det är den underbara självinsikt författaren har, en självinsikt som hon driver med och skriver om så målande att man ser vissa scener framför sig – och skrattar högt. Och mellan dessa scener är det både seriöst och konstaterande och jag nickar igenkännande.

I kväll går andra delen av Jordskott. Den ska jag se. Sen ska jag bestämma mig om jag ska se resterande åtta delar. Det får nämligen inte bli alltför absurt – såna program klarar jag inte av. Och med tanke på Jordskotts likhet med Twin Peaks, så…

Vad har DU för dig idag och i veckan??? Är det nåt kul, jobbigt, svårt, tråkigt som händer??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Twitter, Veckans brott och… familjeliv

Ytterligare ett spretigt inlägg.

---

 

Jag har hållit på med en massa saker idag på förmiddagen. Aktiviteterna känns spretiga och påminner i det lilla väldigt mycket om det stora livet.

Bland annat har jag haft en intressant Twitterdialog med en journalist (på Twitter: @SusSterner) på en lokalblaska nära min mamma (på Twitter: @Correnpunktse). Vi pratade om Twitteranvändning, om att följa följare och hur man klarar av att hantera följare – och i synnerhet dem man själv följer – på ett smidigt sätt när gruppen bara växer. Jag håller inte med om ALLT kvällsblaskejournalisten Niklas Svensson (på Twitter: @niklassvensson) skriver, men på Twitter är han i särklass den vassaste. Dessutom följer han alla tillbaka som börjar följa honom – samtidigt som jag tror att han blockerar vissa som uppför sig ”trollskt”. För vem vet vad man som journalist kan missa om man inte följer sina följare. Frågan är bara, som sagt, hur man hanterar detta.

En bokpratare på Twitter (@bokprata) rekommenderade att man sorterar dem man följer i grupper. Jorå, har jag gjort. Men det funkar inte för mig – jag är alldeles för nyfiken och rädd att missa nån eller nåt så jag kollar hela flödet ändå. Och så länge det är ett överkomligt antal som jag följer går det hyfsat bra. Fast det växer ju…

Lite nytta behövde jag göra här hemma också, så medan jag gjorde det, det vill säga strök, passade jag på att se tisdagens avsnitt av Veckans brott. Roligast var det förstås i slutet när Peter Pluntky dök upp som gubben i lådan och värderade ett synnerligen ovanligt föremål i studion mycket högt… Men sen var det som vanligt intressanta och mindre roliga fall och brottslingar som togs upp i programmet.

Ett av fallen handlade om ett mord vid Järva krog där två tonårstjejer hade lockat till sig en kille via QX Qruiser. Killen trodde att han skulle få köpa sex, medan tjejernas intention var rån. Några manliga kompisar till tjejerna dök upp för att utföra själva rånet. Men det slutade alltså inte bara med rån, utan med att mannen togs av daga med 18 knivhugg (ingen av de inblandade minns dock vem som höll i kniven…).

Polismannen som berättade om fallet sa vid ett tillfälle om offret:

[…] Killen är en skötsam kille som jobbar […]

Jag kunde naturligtvis inte låta bli att hänga upp mig på detta. Dels undrar jag vad det är som säger att man är skötsam bara för att man jobbar. Dels undrar jag hur skötsam killen var som ändå gav sig ut för att köpa sex av två tonårstjejer, 15 och 18 år unga… Naturligtvis är detta ingen ursäkt för mord, vill jag dock poängtera!

Intressant och bra journalistik – heja redaktionen på Veckans brott! – var reportaget om Lars-Inge Svartenbrandt, numera Lars Ferm. Det låg mycket i det Leffe sa om att den intervjuade anpassar sig efter sin publik – och, skulle jag vilja tillägga, den som intervjuar honom. De två första intervjuerna gjordes av Jan Guillou.

Intervjuerna skiljer sig mycket åt:

1. I den första intervjun från 1982 menar Lars-Inge Svartenbrandt att han inte skjutit på poliserna för att döda.
2. I intervjun från 1987, när Lars-Inge Svartenbrandt satt på Säter, låter han förvillande lik en viss annan känd Säterpatient.
3. I den nyaste intervjun säger den runt 70 år gamle mannen Lars Ferm att det är mest synd om gärningsmannen när det handlar om att poliser skjuts när de utför sitt arbete.

Reker? Man eter de!

Intressant var det, programmet, och det fick tiden vid strykbrädan att gå fortare. Nu ska jag bara göra resten här hemma, för i kväll kommer Fästmön hit. Kvällens middag är förberedd – räkor. Helgen i övrigt omfattar en del ärenden. Men roligast av allt blir det att träffa yngsta bonusdottern som kommer på besök till Förorten med boyfriend! Möjligen ska vi också ta oss till ett kvinnligt födelsedagsbarn i familjen på söndag – om det har tid med oss…

 

Och nu vill jag veta följande:

• Du som finns på Twitter, hur gör du? Följer du alla som följer dig? Använder du grupper?

Övriga:

• Vad har DU för helgplaner?

Skriv några rader och stilla min nyfikenhet!

 

---

Livet är kort.

 

 

Read Full Post »

Men nu tar vi väl helg snart..?

Ett upplysande inlägg.

 

Viktiga saker.

Jag upprepar rubriken:

Men nu tar vi väl helg snart..?

Har ju till och med varit och storhandlat viktiga saker till kvällen.

Jag har haft en spretig dag, ett märkligt möte och ett bra samtal med chefen.

Nu är jag trött. Nu vill jag mest åka hem.

Livet är kort.

Read Full Post »

Splittrad och spretig

Ett inlägg i vilket Tofflan känner sig splittrad och spretig, kort och gott.

 

I morse var jag trött, trots att det bara var den andra tidiga uppstigningen den här veckan. Och idag är det redan fredag! Det blev lite sent i säng igår. Eftersom jag dessutom skulle sova ensam efter att i två veckors tid inte ha gjort, var det lite knepigt att somna. Min ensam-olat/-vana trogen satte jag på TV:n i sovrummet. Började glo på Benidorm igen. Fästmön och jag hamnade av en slump på detta program härom kvällen och blev helt stumma. Snacka om brittisk humor när den är som bäst… Roligast i den här serien är mamma, pappa, tonårsdotter, lillebror och mormor Garvey som alltså är på semester tillsammans. Värst är  mormor, som bara kan tre saker:

1. röka
2. bli brun
3. vara elak

Tidigare på kvällen tog jag itu med en strykhög som låg och väntade. Anna hade gjort iordning fyra kassar som skulle med hem till Himlen, men hon hade också varit ute med soppåsar. Skönt, för då kunde jag slappa en stund. Mamma fick ett samtal, för nu är hon så orolig för mig igen. Och det är svårt. Det är jättesvårt att vara en källa till oro för sin mamma på hennes ålders höst. Jag förklarade läget och jag tror att hon börjar förstå att det är ganska tufft att vara hennes dotter. Men hon bryr sig och älskar mig och det är jag glad för! För första gången talade jag även om för min mamma att jag också älskar henne. Vi är ju de sista av vår ursprungliga familj.

Mamma och pappa på bröllopsfotot från 1959.

Anna jobbade till klockan 21 och när jag nästan var framme började bensinmätaren blinka. Vi åkte därför först och tankade, sen och kompletteringshandlade och först därefter ut till Himlen. Fem kassar och en väska hade vi med oss. Lite svårt att ta på bussen, liksom. I kväll kommer en sjuk gosse hem till sin mamma, så jag åker inte ut förrän i morgon.

Det har varit en splittrad förmiddag på jobbet. Jag har bokat in lite möten och en preliminär hemsideskurs som jag ska hålla i nu när jag vet att jag har fått förlängd anställning. Men motivationen vill inte riktigt infinna sig. Så jag slog en signal till ”Lisbeth” för då blir jag alltid peppad. Vi pratade helt kort, drog bara det senaste mest väsentliga samt bokade in en lunchdejt – om två veckor. Så blir det ibland.

Hela jag känner mig splittrad och spretig, jag får inte riktigt grepp om varken dagen eller jobbet – eller mig själv. Får försöka se just den här fredagen som en mellandag och njuta av att det trots allt är lite sol, att Husets kör ska sjunga in våren i eftermiddag och att vi ska få glass.

Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2012: Finalen

Liveblogg i kväll igår.  Inte så hög aktivitet här , men då tänker jag att det är skönt att folk inte är så ensamma och desperata att min blogg är det enda sällskapet! Bloggen startar strax efter klockan 21 eftersom jag är på resande fot. Under tiden kan du ju roa dig med att läsa vad nyhetschefen på lokalblaskan skrev i dagens tidning! Länk finns i inlägget nedan!

I kväll är Igår var det så äntligen dags för den stora finalen i Eurovision Song Contest 2012. I SvT 1 börjar evenemanget klockan 21 i afton. Som vanligt tänker jag liveblogga, men det kan vara så att livebloggen startar något efter klockan 21 (måste hämta hem Älskling som slutar jobba 21).

Nu har jag hört alla låtar åtminstone en gång. Min favorit är fortfarande Cypern, även om jag tror att Europa röstar fram en vinnare som kanske inte sjunger så bra men har en show som sticker ut. Att kunna sjunga är nämligen av underordnad betydelse i schlagersammanhang nu för tiden.

Jag försökte ärligt begripa vad lokalblaskans nyhetschef hade skrivit i nån sorts krönika till dagens artikel om schlagerfinalen. Men jag fattade inte ett dugg. Det jag för övrigt inte heller fattar är att lokalblaskans nyhetschef tycks vara ansvarig reporter att skriva om Eurovision Song Contest. Jag trodde att man som nyhetschef jobbade både djupare än så/på en högre nivå. Men det klart, om man inte ens svarar på mejl från läsare, så sitter man säkert i nån liten glasbur nånstans och tycker. Om schlagern. Hur man sen formulerar sig vete tusan. Nog för att jag uppenbarligen inte kan formulera mig begripligt här på bloggen ibland, men en nyhetschef är ju liksom proffs. Eller borde vara det. Läs nyhetschefens krönika här och förklara gärna för mig vad den handlar om. Jag förstår inte.

Så här ser kvällens startfält ut:

1. Storbritannien: Engelbert Humperdinck – ”Love Will Set You Free”
   Missade det mesta av låten. Jag tycker att den är ganska OK, men är inte farbrorn lite för gammal för det här???
2. Ungern: Compact Disco – ”Sound Of Our Hearts”
   En ganska OK låt. Fast vad har han på sig??? Lite halvtrist låt.
3. Albanien: Rona Nishliu – ”Suus”
   Nej, nu håller vi för öronen! Människan med ormboet på huvet vill jag varken höra eller se.
4. Litauen: Donny Montell – ”Love Is Blind”
   Dags för blindstyret. Att han inte blir anmäld av SRF eller nåt. Den där bindeln sabbar ju det hela. När jag lyssnar känns låten rätt OK, faktiskt. Fast skrikig bitvis och en och annan falsk ton…
5. Bosnien och Hercegovina: Maya Sar – ”Korake Ti Znam”
   Nu det tråkigaste bidrag Bosnien och Hercegovina har skickat på ett par år. Men hon kan i alla fall sjunga, Maya, och det är det ju inte alla som kan i den här tävlingen… Hiskeliga axelstrutar, för övrigt.
6. Ryssland: Buranovskiye Babushki – ”Party for Everybody”
   Årets skämtbidrag. Nej, jag förstår inte var tanterna har i den här tävlingen att göra. Låten är rolig en gång. Här kan vi för övrigt snacka falsksång på hög nivå… Men jag kan inte låta bli att skratta åt dem. I kväll tar den lilla tanten i som 17! Får tankar på Danse Macabre…
7. Island: Gréta Salóme & Jónsi – ”Never Forget”
   Den här har jag gillat, men i kväll känns sången svag och svajig. Ingen kraft alls, bara ett skitstort leende.
8. Cypern: Ivi Adamou – ”La La Love”
   Min favorit, trallandet till trots. Tänk, jag kan ju texten redan! La lallalallalalla, typ…
9. Frankrike: Anggun – ”Echo (You and I)”
   Och nu nåt för gymnastikpojkarna och dito fluktare. Nej, den här låten är för intetsägande för min del.
10. Italien: Nina Zilli – ”L’Amore È Femmina (Out Of Love)”
    Trist att det sjungs på engelska, tycker vi i New Village. Italienska är vackert. Men den här låten är för amerikansk och borde inte ha hamnat i Baku.
11. Estland: Ott Lepland – ”Kuula”
    Dags för den smäktande balladen Lyyysssssna… Han har uppenbarligen tagit nåt dämpande i kväll, dessutom. Det skulle kunna vara en riktig rysare, men lämnar mig ganska oberörd.
12. Norge: Tooji – ”Stay”
    Nu blir det hårt. Lite för hårt för att vara schlager. Men den här låten växer! Den skulle jag kunna dansa till på nån klubb sent en natt tidigt en morgon.
13. Azerbajdzjan: Sabina Babayeva – ”When The Music Dies”
    Men hjälp… Hon hamnade ju nere i källaren i början med rösten. Sen låter hon plötsligt helt annorlunda. Seg och trist.
14. Rumänien: Mandinga – ”Zaleilah”
    Den här låten gillar jag! Det är lite lambadastuk på den och jag gillar sexiga danser.
15. Danmark: Soluna Samay – ”Should’ve Known Better”
    Dags att ta studenten med Danmark. Dessutom låter hon som Anna Bergendahl. Anna gillar den här, eller snarare, bas-tjejen, tror jag… Själv skrattar jag åt trummis-bruttan.Tråkig låt, tycker jag.
16. Grekland: Eleftheria Eleftheriou – ”Aphrodisiac”
    Jag gillar det grekiska! Men den muskorta kjolen tar en del av uppmärksamheten… 😉 Nej, nu vill Tofflan dansa!!!
17. Sverige: Loreen – ”Euphoria”
    Nu tar jag kisspaus. Inte av nervositet utan för att jag simple don’t like this. Sorry! FANtastiskt! sa Edward. FAN! sa jag. Vad Gina sa skiter jag i.
18. Turkiet: Can Bonomo – ”Love Me Back”
    Turkiet brukar ha bra låtar. Den här tillhör tyvärr inte De Bra Turkiska Låtarnas Klubb. Den är bara gnällig och jag tänker på getter av nån anledning.
19. Spanien: Pastora Soler – ”Quédate Conmigo”
    Spansk brutta med bulle på huvet och insvept i lakan gal på scenen. Nej, det här gillar jag inte.
20. Tyskland: Roman Lob – ”Standing Still”
    Tyskland har skickat en tråkig låt igen. Den här är så trist att jag nästan somnar…
21. Malta: Kurt Calleja – ”This Is The Night”
    Hej Televinken Kurt! Oroväckande, Anna hummar med och diggar… Fast den är rätt OK, när jag lyssnar. Men dansen…
22. Makedonien: Kaliopi – ”Crno E Belo”
    Nu blir det svart i rutan. Och nån ylar… Strax klöser nån på gitarrerna… Nja, låten känns spretig.
23. Irland: Jedward – ”Waterline”
    Duracell-Kaninerna gör entré. Jag orkar inte titta på dem för de kan ju inte stå stilla, men faktum är att låten är helt OK, faktiskt ganska bra…
24. Serbien: Željko Joksimović – ”Nije Ljubav Stvar”
    Serbiens ballad gillar jag. Språket gillar jag. Kärlek gillar jag. Det här är bra!!!
25. Ukraina: Gaitana – ”Be My Guest”
    ”Hon har blommor i sitt hååår…” Jaa, och pipa har hon också. Låten är riktigt fartig och nu vill jag dansa igen! Men killarna i kjolar ser för roliga ut!
26. Moldavien: Pasha Parfeny – ”Lăutar”
    Den här hade jag förträngt… Tyvärr blev jag påmind nu. Han har grenen långt ner på benen och låten är bara konstig.

Min favorit? Tja det står mellan Cypern och Serbien för min del. Island är ju rätt OK också, men jag tyckte deras framträdande i kväll var lite tamt. Greklands låt är också bra… Och Rumäniens…

I väntan på rösträkningen etc lyckades Helena Bergström komma fram på telefon. Det var synd. Hon är lika o-rolig som alltid. Det är bara en som är mer o-rolig, Gina – människan som tjatar om sina skämt och är den enda som skrattar åt dem också.

Röstningen har börjat och Grekland fick den första tolvpoängen! Folk jublar för att Sverige leder. Jag dricker lite öl till… Nej det här var deprimerande. Det ser ut som om Sverige… vinner… Gäsp.

PS Fel låt vann.

Läs även andra bloggares åsikter om Eurovision song contest 2012, Eurovision Song Contest 2012, ESC 2012

Read Full Post »