Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘humma’

Ett berömmande inlägg.


 

Mormor och jag

Mormor och jag fotade av pappa. Mormor kunde vara en riktig hoppetossa har jag hört. Jag minns inte så mycket, hon gick bort så tidigt.

Det har faktiskt varit – och är! – en hel del bra på TV. Det glädjer mig lite att mina 519 kronor i kvartalet ändå går till nåt lite vettigt. Jag kan väl inte säga att jag har jublat över en massa reprisfilmer över julen och mellandagarna. Nä, det jag har jublat över mycket är dokumentärserien om Astrid Lindgren. Igår kväll såg vi det andra avsnittet och det tredje och sista går på nyårsdagen.

I de två första delarna om Astrid har det kommit fram flera saker som jag inte visste, bland annat om Astrids make och om en kvinna som var mycket förälskad i Astrid. Mamma sitter ju och tittar i min soffa och hon muttrar och hummar och har åsikter. Hon berättade bland annat att mormor sa att

Den där Astrid, ho könne inte gå som fölk – ho sprang å skötta jämt!

En riktig Pippi, med andra ord, konstaterar jag i mitt stilla sinne och ler för mig själv. Sen har jag hört andra säga om min mormor att hon minsann också var en hoppetossa. Och att mormor var väldigt bra på att prata mycket. Fast det man ska komma ihåg var att mormor och Astrid visserligen bodde grannar och gick i samma skolan, men det skilde fyra år på dem. Själv minns jag inte så mycket av min mormor. Hon gick bort ungefär sju år efter att bilden togs. På bilden är hon lika gammal som jag är nu. En sak minns jag i alla fall och det är mormors varma och trygga famn. Det syns väl också att jag trivs på bilden?

I kväll klockan 22 kommer en kontrast till Astrid. Då visas sjätte och sista delen av norska Ögonvittnet. Den serien har varit ruskigt bra! Spännande, otäck och framför allt väldigt realistisk. Nu får vi upplösningen klockan 22 och det ser jag fram emot.

Lite lustigt, förresten, att båda serierna har HBTQ-teman. Det visar ju att såna som jag har funnits både då och nu…

Talets konst ligger inte i sanning

Ett sanningens ord i min fortune cookie i kväll.

I övrigt skrattar jag lite i skägget (ja, jag har ett och annat strå) åt somliga som anser att ett eget rum är det viktigaste i hela världen. Visserligen skrev Virginia Woolf en essä om det också, men det är ju 85 år sen. Virginia Wolf var dessutom en duktig författare och inte nån diversehandlare från Jordbro. Sen tänker jag på de hemlösa som inte önskar sig annat än tak över huvudena, det vill säga nånstans att sova inomhus. Allting är visst relativt. Jag kan knappast tro att det beror på viktighet. Det kanske handlar om att man, precis som barn gör, tjatar hål i huvudet tills man får det man vill. Och det är säkert väldigt skönt för alla inblandade, inte minst för dem som slipper höra tjatet… Kunglig blir man inte för det. Det krävs lite annat då.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett knoppande inlägg.


 

Vi fick verkligen en fin amaryllis av L, Fästmön och jag! Häromdan slog en klocka ut, men redan dan därpå var det tre klockor. Och baske mig om jag inte upptäckte nya knoppar idag – hela fyra stycken, om jag inte räknar fel (risk för det eftersom jag lider av dyskalkyli).

Ls Amaryllis den 18 december 2014

Amaryllisen från L den 18 december 2014. Jag ser fyra små knoppar!


Det är sannerligen 
ett kraftfullt exemplar vi har fått! Jag gillar att blomman inte är så hög, men mest av allt gillar jag alla klockor som bara kommer. Det är nåt fint att se på när jag hasar runt och hostar. Fast mansförkylningen, som gick över i hosta med mera, har nu kompletterats med förkylning på riktigt. Det kan ju bero på att jag hostar så mycket.

Ganska orkeslös har jag varit idag och mest halvlegat i bästefåtöljen och slumrat mellan hostattackerna, med en pläd över benen. Lite feber, troligen. Anna och jag förde ett märkligt telefonsamtal i kväll. Vi lät som två riktiga karlar. Anna är emellertid mer nosig än jag och hostar ingenting, medan jag hostar mycket, snorar lite grann och säger ingenting. Nästan. Jag hummar, väser och kraxar. Efter en ganska lång stunds samtal tyckte nog nån att det räckte. Samtalet bröts och ersattes med upptagetton. Ett snöpligt slut.

Pläd över benen

Pläd över benen, som en riktig sjukling.


I morgon är jag uppe och studsar igen.
Då ska här städas. Det lovar jag. Nu ska jag hasa till sängen och hosta lite.

Tjolahopp!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Kotimatka pitkä niin…


Gårdagen inleddes
som de senaste novemberdagarna – grått, trist och regnigt. Men efter ett par timmar intog solen scenen. Den lyste och lyste och lyste – och det var helt självklart att det var dagens huvudperson som hade gjort entré. Det var dagen för ett sista farväl av vännen Karin Nordenbäck.

Karin Nordenbäck 1959 – 2012.


Man ska inte dö
när man fortfarande, till viss del, är en ung flicka! Det är ännu så, trots att det nu snart har gått två månader sen, att jag vill tro att det är ett misstag. Men faktum är att gårdagen satte punkt för ett kort liv här på jorden. Vi som kände Karin fick henne till låns några ögonblick. Nu sitter hon där uppe hos Gud och tittar ner på oss. Himlen har fått en datoriserande ängel, det är jag övertygad om. Karin inte bara betraktar oss, nämligen, hon skriver om oss också, var så säker…

Vi tog gott om tid på oss, Jerry och jag, när vi startade från Uppsala. Och det var tur, det, eftersom Jerrys Ajfån dirigerade oss till fel kyrka…  Jag gissar att Karin, som säkert följde oss från ovan, nickande och hummande, var belåten med att vi samarbetade. Men också fick sig ett gott skratt åt våra vedermödor. Till sist hittade vi rätt och där anslöt Fru Hatt.

Jag tror aldrig att jag har sett en full kyrka nån gång. Igår fick jag se den vackra gamla kyrkan i Täby kyrkby fullsatt, till sista plats. Karins mamma, 80+, tog emot oss alla i dörren och hälsade oss med ett handslag.

Det gick inte att ta miste på att Karin var en väldigt älskad person. Karin var nämligen skapt på det viset att hennes hjärta rymde alla och envar som behövde. Hon hade alltid tid för omtanke, tog sig alltid tid för telefonsamtal när somliga av oss var ledsna och oroliga. Därmed inte sagt att Karin inte var helt okontroversiell i vissa sammanhang. Hon la sig i och petade på sårskorpor och släppte inte och följde upp och kunde vara himla irriterande – inte för att hon var elak utan för att hon brydde sig. Och framför allt var hon människa. Medmänniska.

En vacker begravningsakt, med fin musik och solosång, psalmer som redan fanns skrivna i mitt hjärta, jag behövde inte titta på texterna, de finns inuti mig. Ett farväl. Jag tror att Karin betraktade evenemanget från ovan och att hon var väldigt nöjd.

Men mina tankar går inga andra vägar ändå än till hennes barn och hennes närmaste. Jag gråter inuti när jag tänker på att de nu inte har sin mamma kvar här på jorden längre. För även om man är vuxen behöver man en mammas kärlek.

Vi gjorde inga ofrivilliga avstickare, Jerry och jag, på hemvägen, utan anlände till Förorten vid 16-tiden. Jag hämtade Fästmön som väntade med barnen på Morgonen och sen åkte vi hem till New Village. På min plats vid soffbordet ställde Anna ett litet paket.

Ifall du skulle vara ledsen när du kom hem…

Och som om cirkeln slöts innehöll paketet dels…

… en glasängel…


…dels

… ord huggna i sten…


Det är gott att vara älskad!
Glöm inte bort att älska varandra! Glöm inte bort att visa det! Glöm inte bort att vara rädda om varandra. För vi är många som vet att livet verkligen, verkligen är kort.

Vila i frid, Karin Nordenbäck! Jag saknar dig och tänker på dig varje dag. 


Livet är kort.


Läs vad andra
(länkar till Jerrys och Fru Hatts inlägg ovan!) har skrivit om Karin Nordenbäck: Maria Elisabeth och Catta.

Read Full Post »

Jag har varit lite busy i kväll. Så busy att jag inte har hunnit ta nån surfrunda bland mina Kickor & Pluttar. Och skälet är den här papperskassen…

Efter lunch hittade jag denna passerkasse i besöksstolen på mitt kontor.


Efter en bra arbetslunch
med L kom jag upprymd och fylld av diverse tankar och idéer till mitt kontor – för att finna en papperskasse från Blomsterlandet i min besöksstol.

Oooo… nån som vill ge mig blommor!

tänkte jag smickrat.

Men se blommor var det inte i kassen, utan guld från skogen…

Kantareller!


Det var min snälla kollega ML
som hade lämnat kantareller till mig! Det var väldigt välkommet eftersom jag inte kan traska i skogen just nu med min onda häl. Tusen tack!!!

Så när jag kom hem blev det en lååång stund på ballen* i eftermiddags- och kvällssolen, med endast ett avbrott för laxmiddag. Medan Fästmön berättade om sin dag, hummade jag och rensade de fina kantarellerna – med min jättefina svampkniv i vackraste färgen orange, en gåva från Metropoliska Byhålebladet nån gång på 1980-talet. Wow! (Jag förstår att du är avis!!!)

Två bunkar i modern blå färg med kantareller, rensade av den übersnigga orange svampkniven, en gåva från Corren 1980nånting.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2012: Finalen

Liveblogg i kväll igår.  Inte så hög aktivitet här , men då tänker jag att det är skönt att folk inte är så ensamma och desperata att min blogg är det enda sällskapet! Bloggen startar strax efter klockan 21 eftersom jag är på resande fot. Under tiden kan du ju roa dig med att läsa vad nyhetschefen på lokalblaskan skrev i dagens tidning! Länk finns i inlägget nedan!


I kväll är Igår var det så äntligen dags
för den stora finalen i Eurovision Song Contest 2012. I SvT 1 börjar evenemanget klockan 21 i afton. Som vanligt tänker jag liveblogga, men det kan vara så att livebloggen startar något efter klockan 21 (måste hämta hem Älskling som slutar jobba 21).

Nu har jag hört alla låtar åtminstone en gång. Min favorit är fortfarande Cypern, även om jag tror att Europa röstar fram en vinnare som kanske inte sjunger så bra men har en show som sticker ut. Att kunna sjunga är nämligen av underordnad betydelse i schlagersammanhang nu för tiden.

Jag försökte ärligt begripa vad lokalblaskans nyhetschef hade skrivit i nån sorts krönika till dagens artikel om schlagerfinalen. Men jag fattade inte ett dugg. Det jag för övrigt inte heller fattar är att lokalblaskans nyhetschef tycks vara ansvarig reporter att skriva om Eurovision Song Contest. Jag trodde att man som nyhetschef jobbade både djupare än så/på en högre nivå. Men det klart, om man inte ens svarar på mejl från läsare, så sitter man säkert i nån liten glasbur nånstans och tycker. Om schlagern. Hur man sen formulerar sig vete tusan. Nog för att jag uppenbarligen inte kan formulera mig begripligt här på bloggen ibland, men en nyhetschef är ju liksom proffs. Eller borde vara det. Läs nyhetschefens krönika här och förklara gärna för mig vad den handlar om. Jag förstår inte.


Så här ser kvällens startfält ut:

  1. Storbritannien: Engelbert Humperdinck – ”Love Will Set You Free”
    Missade det mesta av låten. Jag tycker att den är ganska OK, men är inte farbrorn lite för gammal för det här???
  2. Ungern: Compact Disco – ”Sound Of Our Hearts”
    En ganska OK låt. Fast vad har han på sig??? Lite halvtrist låt.
  3. Albanien: Rona Nishliu – ”Suus”
    Nej, nu håller vi för öronen! Människan med ormboet på huvet vill jag varken höra eller se.
  4. Litauen: Donny Montell – ”Love Is Blind”
    Dags för blindstyret. Att han inte blir anmäld av SRF eller nåt. Den där bindeln sabbar ju det hela. När jag lyssnar känns låten rätt OK, faktiskt. Fast skrikig bitvis och en och annan falsk ton…
  5. Bosnien och Hercegovina: Maya Sar – ”Korake Ti Znam”
    Nu det tråkigaste bidrag Bosnien och Hercegovina har skickat på ett par år. Men hon kan i alla fall sjunga, Maya, och det är det ju inte alla som kan i den här tävlingen… Hiskeliga axelstrutar, för övrigt.
  6. Ryssland: Buranovskiye Babushki – ”Party for Everybody”
    Årets skämtbidrag. Nej, jag förstår inte var tanterna har i den här tävlingen att göra. Låten är rolig en gång. Här kan vi för övrigt snacka falsksång på hög nivå… Men jag kan inte låta bli att skratta åt dem. I kväll tar den lilla tanten i som 17! Får tankar på Danse Macabre…
  7. Island: Gréta Salóme & Jónsi – ”Never Forget”
    Den här har jag gillat, men i kväll känns sången svag och svajig. Ingen kraft alls, bara ett skitstort leende.
  8. Cypern: Ivi Adamou – ”La La Love”
    Min favorit, trallandet till trots. Tänk, jag kan ju texten redan! La lallalallalalla, typ…
  9. Frankrike: Anggun – ”Echo (You and I)”
    Och nu nåt för gymnastikpojkarna och dito fluktare. Nej, den här låten är för intetsägande för min del.
  10. Italien: Nina Zilli – ”L’Amore È Femmina (Out Of Love)”
    Trist att det sjungs på engelska, tycker vi i New Village. Italienska är vackert. Men den här låten är för amerikansk och borde inte ha hamnat i Baku.
  11. Estland: Ott Lepland – ”Kuula”
    Dags för den smäktande balladen Lyyysssssna… Han har uppenbarligen tagit nåt dämpande i kväll, dessutom. Det skulle kunna vara en riktig rysare, men lämnar mig ganska oberörd.
  12. Norge: Tooji – ”Stay”
    Nu blir det hårt. Lite för hårt för att vara schlager. Men den här låten växer! Den skulle jag kunna dansa till på nån klubb sent en natt tidigt en morgon.
  13. Azerbajdzjan: Sabina Babayeva – ”When The Music Dies”
    Men hjälp… Hon hamnade ju nere i källaren i början med rösten. Sen låter hon plötsligt helt annorlunda. Seg och trist.
  14. Rumänien: Mandinga – ”Zaleilah”
    Den här låten gillar jag! Det är lite lambadastuk på den och jag gillar sexiga danser.
  15. Danmark: Soluna Samay – ”Should’ve Known Better”
    Dags att ta studenten med Danmark. Dessutom låter hon som Anna Bergendahl. Anna gillar den här, eller snarare, bas-tjejen, tror jag… Själv skrattar jag åt trummis-bruttan.Tråkig låt, tycker jag.
  16. Grekland: Eleftheria Eleftheriou – ”Aphrodisiac”
    Jag gillar det grekiska! Men den muskorta kjolen tar en del av uppmärksamheten… 😉 Nej, nu vill Tofflan dansa!!!
  17. Sverige: Loreen – ”Euphoria”
    Nu tar jag kisspaus. Inte av nervositet utan för att jag simple don’t like this. Sorry! FANtastiskt! sa Edward. FAN! sa jag. Vad Gina sa skiter jag i.
  18. Turkiet: Can Bonomo – ”Love Me Back”
    Turkiet brukar ha bra låtar. Den här tillhör tyvärr inte De Bra Turkiska Låtarnas Klubb. Den är bara gnällig och jag tänker på getter av nån anledning.
  19. Spanien: Pastora Soler – ”Quédate Conmigo”
    Spansk brutta med bulle på huvet och insvept i lakan gal på scenen. Nej, det här gillar jag inte.
  20. Tyskland: Roman Lob – ”Standing Still”
    Tyskland har skickat en tråkig låt igen. Den här är så trist att jag nästan somnar…
  21. Malta: Kurt Calleja – ”This Is The Night”
    Hej Televinken Kurt! Oroväckande, Anna hummar med och diggar… Fast den är rätt OK, när jag lyssnar. Men dansen…
  22. Makedonien: Kaliopi – ”Crno E Belo”
    Nu blir det svart i rutan. Och nån ylar… Strax klöser nån på gitarrerna… Nja, låten känns spretig.
  23. Irland: Jedward – ”Waterline”
    Duracell-Kaninerna gör entré. Jag orkar inte titta på dem för de kan ju inte stå stilla, men faktum är att låten är helt OK, faktiskt ganska bra…
  24. Serbien: Željko Joksimović – ”Nije Ljubav Stvar”
    Serbiens ballad gillar jag. Språket gillar jag. Kärlek gillar jag. Det här är bra!!!
  25. Ukraina: Gaitana – ”Be My Guest”
    ”Hon har blommor i sitt hååår…” Jaa, och pipa har hon också. Låten är riktigt fartig och nu vill jag dansa igen! Men killarna i kjolar ser för roliga ut!
  26. Moldavien: Pasha Parfeny – ”Lăutar”
    Den här hade jag förträngt… Tyvärr blev jag påmind nu. Han har grenen långt ner på benen och låten är bara konstig.

Min favorit? Tja det står mellan Cypern och Serbien för min del. Island är ju rätt OK också, men jag tyckte deras framträdande i kväll var lite tamt. Greklands låt är också bra… Och Rumäniens…

I väntan på rösträkningen etc lyckades Helena Bergström komma fram på telefon. Det var synd. Hon är lika o-rolig som alltid. Det är bara en som är mer o-rolig, Gina – människan som tjatar om sina skämt och är den enda som skrattar åt dem också.

Röstningen har börjat och Grekland fick den första tolvpoängen! Folk jublar för att Sverige leder. Jag dricker lite öl till… Nej det här var deprimerande. Det ser ut som om Sverige… vinner… Gäsp.


PS Fel låt vann.


Läs även
 andra bloggares åsikter om 

Read Full Post »

Min fästmö är en musikalisk jänta. Hon går alltid omkring och sjunger på gamla slagdängor. Här kommer Annas dänghitlista – för den här veckan:

  1. Jackpot (Okänt dansband; nån som vet???)
  2. Brittas restaurang (Gösta Linderholm; för alltid avskydd av min far eftersom Gösta en gång stötte på min mamma…)
  3. Singel och sand (Laila Westersund; okänd låt för mig!)
  4. Gullegullan Koko som en gök (Jokkmokks-Jokke)
  5. Dagny (Owe Thörnqvist)

Stor varning utfärdas! Börja inte humma, nynna, sjunga på nån av låtarna! Du kan garanterat inte sluta…

Read Full Post »

Older Posts »