Mammon

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

Norska deckare och kriminalserier har ofta samma höga klass som brittiska. Mina förväntningar var på topp när jag hällde ner mig i bästefåtöljen i kväll för att se premiäravsnittet av Mammon på SvT1. Frågan är om en sån hyllad serie verkligen är så där bra som både norsk och internationell media hävdar…

Jon Øigarden spelar journalisten Peter Verås i Mammon. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Glenn Meling/NRK)

Historien börjar fem år bakåt i tiden. Journalisten Peter Verås har fått information av en hemlig källa, Sophia, om en finansskandal. Det är Peters egen bror som har försnillat miljoner. Trots det väljer Peter att gå ut i tidningen med storyn. Han besöker sin bror hemma kvällen efter. Brodern är märkligt lugn. Och naturligtvis bedrar skenet. När Peter är på väg mot sin bil för att åka hem brinner ett skott av i garaget. Exakt på dagen fem år efter broderns självmord levererar en advokat en låst låda till Peters svägerska Eva. Men hon får inte öppna den om inte Peter är med. De tvingas att mötas igen hemma hos Eva. Innehållet i lådan är minst sagt… märkligt.

Den första av totalt sex delar börjar rafflande och snudd på amerikanskt. I och med självmordet vänder det och blir norskt och bra igen, enligt min mening. Ja, jag menar naturligtvis inte att självmord är bra, utan att TV-serien skildrar det hela trovärdigt, inte överdrivet. Det är otäckt och spännande, kort sagt. Extra läskig – och tyvärr aktuell – är scenen där en joggande kvinnlig polis blir förföljd av en man.

Det här är verkligen en toppenserie som visar såväl polisarbete som journalistiskt arbete på ett realistiskt sätt. Toffelomdömet blir det högsta. Klem og nuss x 5 eller…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Proppat med drömjobb

Ett rätt typiskt måndagsinlägg.

---

 

Min lilla glasögonorm ska iväg och jobba mitt på dan, men i kväll kommer hon hem igen.

Den gångna helgen passerade alldeles för snabbt. Det blev mycket socialiserande med familj och släkt. Det vi hade tänkt göra för oss blev inte av. Nu hade vi inga stora planer, men ytterligare en dag med helg hade varit praktiskt. Fästmön ska iväg och jobba idag igen. Hon börjar mitt på dan och slutar i kväll.

Min dag har jag inlett med sedvanlig administration. Och så sökte jag det där drömjobbet (ett av några stycken…) som jag såg i förra veckan. Formuleringarna har legat och rullat i skallen under helgen. Nu är de satta på pränt och digitalt översända. Men som vanligt gäller att hålla förhoppningar och förväntningar på rätt nivå. Jag brukar få sällskap med ett par hundra andra när det gäller den här typen av tjänster. Proppat med intresserade, alltså. Det är inte lika proppat med drömjobb, dessvärre…

Den ytliga proppen som jag såg igår kväll på vänster ringfingers knoge är redan på väg att lösas upp.

Jag är för övrigt proppad på annat sätt. Igår vid läggdags upptäckte jag en ytlig propp igen, denna gång i vänster ringfinger. I morse, när jag skulle fota den, var den redan på väg att lösas upp så mycket att den nästan inte syns. Den känns inte så mycket heller. Egentligen är det vetskapen att den dök upp som är läskigast.

Min dag och min vecka… Det finns inte så mycket skrivet i kalendern, men eftersom Anna jobbar rätt långa dagar till och med torsdag ska jag försöka ta ansvaret för matlagningen. Det är inget jag gör för att jag tycker det är roligt, utan för att vi behöver äta mat båda två. Igår gjorde Anna broccoligratäng och den var mycket smaskig. Hon får med sig resterna i en matlåda idag. Vad jag ska äta blir en senare fråga. I morgon blir det i vart fall korv i nån form för oss båda. Annas korv innehåller gris, min kyckling. Själva tillagningen är inte bestämd än, men möjligen blir det nån form av Korv Stroganoff – i två pannor, dårå.

När jag inte funderar över mat och dess tillagning idag ska jag försöka läsa ut min bok på gång. Det är en ganska spretig bok, men bitvis är den mycket underhållande. Det främsta skälet till det är den underbara självinsikt författaren har, en självinsikt som hon driver med och skriver om så målande att man ser vissa scener framför sig – och skrattar högt. Och mellan dessa scener är det både seriöst och konstaterande och jag nickar igenkännande.

I kväll går andra delen av Jordskott. Den ska jag se. Sen ska jag bestämma mig om jag ska se resterande åtta delar. Det får nämligen inte bli alltför absurt – såna program klarar jag inte av. Och med tanke på Jordskotts likhet med Twin Peaks, så…

Vad har DU för dig idag och i veckan??? Är det nåt kul, jobbigt, svårt, tråkigt som händer??? Skriv gärna några rader och berätta, för nyfiken är jag!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Kris!

Ett inlägg om dagens övning på jobbet.

Att komma ny till en arbetsplats och mötas av en polisbil första dan kändes lite… märkligt. Att detta sen kompletterades med borrningsarbeten gjorde att jag undrade liiite var jag hade hamnat… Men min andra arbetsdag hade vi en krisövning! Då stod allt klart! Jag hade hamnat på rena… Närå, men kris var ordet för dagen och det vi skulle öva på.

Idag var beslutat krisövning!

Inledningsvis samlades en grupp utvalda till möte med information om övningen. Vi fick presentera oss och säga vad vi hade för förväntning på övningen. EN förväntning. Jag måste ju alltid utmärka mig och sa två:

1. spänning
2. svaghet

Sen körde det hela igång. Jag fick bland annat i uppgift att skriva en kommunikationsplan för just denna kris, pressmeddelande och text till webb. Jag gjorde mitt bästa, men kan väl säga att det jag åstadkom på en halvtimme inte var nåt i Nobelprisklass… Det var lite svårt att åstadkomma nånting som kändes äkta, mycket på grund av det faktum att jag är alldeles ny på jobbet. Har inget kontaktnät än, känner inte till vilka generella kommunikationsplaner som finns etc. Under eftermiddagen kunde jag i stället ägna mig åt att fortsätta läsa in mig på diverse material i pappersform och på våra webbar. Det kändes, ärligt talat, lite… vettigare…

Detta var en LÄRANDE övning…

Hann med en liten kort promme på lunchen. Det var en dag med strålande sol, men nästan sju minusgrader när jag åkte hemifrån i morse. Det var nästan så dunjackan åkte på…

Lunchpromenad i environgerna.

Och tänk så märkligt, men väldigt nära mitt jobb hittade jag en loppis! Naturligtvis hoppade jag in och kikade på vad som fanns att köpa.

Loppisprylar nära mitt jobb…

Bäst av allt var förstås de stora, välfyllda boklådorna utanför…

Välfyllda boklådor utanför loppisen. Hit lär jag gå OFTA!

Min skattsedel har jag överlämnat till chefen och i retur fått ett anställningskontrakt att skriva på. Det roligaste av allt att läsa på det var lönen. Nu borde jag kanske inte skriva det här IFALL min chef läser min blogg, men… faktum är att jag aldrig har haft så här hög lön… Nu hoppas jag bara att jag kan göra skäl för den. Hittills har jag inte fått göra nånting, direkt, mer än då den där fejkade kriskommunikationsplanen. För att åtminstone få känna att jag har åstadkommit nåt konkret gick jag in på intranätet och rättade några korrekturfel…

Jag hoppas att resten av veckan blir lite mer händelserik. I morgon TROR jag att jag ska vara med i en publicerarkurs som Per ska hålla i. Vi får se. Sen borde chefen och jag ha det där samtalet som vi skulle ha haft igår. Men det löser sig väl. Fast jag vill nog snart känna att jag har en plats och att jag får tillföra nånting. Jag har mest vänt lite papper idag och lagt upp en pärm, orienterat mig lite om lokal media och lite sånt diverse. En lånelåsbricka har jag fått tag i, så att jag kan gå lite mer in och ut, men nån telefon har jag inte än.

Min arbetsplats, chict i tjockis-svart, förstås!

En av dagens höjdpunkter var att få hälsa på högste tjänsteman. Jag fnissade nämligen lite inombords eftersom denna person är otroligt lik en annan person från mitt förrförra arbetsliv – både till sätt och utseende! Men h*n är för övrigt inte den end* som är lik nån annan! En av kollegorna på enheten kunde vara tvillingsyster med ett kommunalråd i Uppsala!

I kväll efter jobbet var jag och handlade på Tokerian. Därefter slängde jag igång en maskin tvätt. Och tog reda på torr tvätt som sorterades in i lådor, skåp eller strykhög. Gästsängen bäddade jag rent i. För dubbelsängen har jag lagt fram rena lakan för bäddning i morgon. En liten macka nu och så måste mamma få ett telefonsamtal, hon är säkert jättenyfiken på hur det har gått. Sen blir det avslutningen av The Kennedys som jag förhoppningsvis lyckades spela in på DVD-hårddisken i natt!

Vad har du gjort idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Tack raringar, viktiga möten och Familjepusslet

Min dag idag… Tja, efter en rätt dålig natt vaknade jag halv sju. Så småningom kom jag iväg till mitt möte, ett möte jag inte hade särskilt stora förväntningar inför. Jag vågar nämligen inte ha det. Därför blev jag glatt överraskad och ett spännande samarbete har inletts. Just nu är det allt jag vill skriva öppet om detta, för jag känner mig alltför skör för att låta dem som vill mig illa (jag vet ju att ni finns) få kännedom om detta lilla halmstrå. Jag vill också säga tack till alla som tänkte på mig i morse och som höll tummar. Vet du, jag tror bestämt att det hjälpte! Fortsättning följer, MÖJLIGEN i ett låst inlägg senare.

Jag vill också tacka två kanon-vänner som jag har lärt känna via bloggen och som jag faktiskt inte har träffat i verkliga livet. Än. Idag var det roligt att vittja postboxen och hitta detta:

Ett hårt paket med tillhörande kort och trisslotter samt ett kuvert med ett ”presentkort” på ett hårt paket.

                                                                                                                                                          Tusen tack, snälla Nurse Rached, för högen till vänster i bild! Du är snäll och omtänksam. Du var en av få som ringde när jag var på sjukhus. Du är en av få som vågar ställa svåra och jobbiga frågor som ibland gör mig sur. Du hittar spännande böcker åt mig, DYRA böcker, dessutom!!! Och nej, den som låg i paketet med Hello Kitty-papper (vad sägs om det, Fru Hatt???) har jag INTE! Trisslotterna sparar jag tills Fästmön kommer så tar vi oss ett skrap!

Tusen tack också till snälla Bokoholisten för kortet med ”presentkort”! Du är världens snällaste! Du har så mycket akut svårt omkring dig just nu, samtidigt som du har fått ditt drömjobb (?) och flyttat till ett alldeles underbart hus med din K. Ändå tänker du på mig…

I huvudet slår en blyhammare för tillfället. Har nog inte fått i mig tillräckligt med vatten och ätbart. Det blev bara fil i morse och en glass (inte fy skam, men kanske inte tillräckligt med substans…) mitt på dagen. Idag har vi nämligen pusslat med Familjepusslet så att vi nästan har slagit knut på oss!

• Pusselbit 1: Anna var iväg och lämnade prover inför ett läkarbesök medan jag satt i mötet nu på morgonen. Mötet drog ut på tiden, men i sista sekund lyckades jag ”fånga upp” Anna. Det sparar nämligen både tid och pengar om vi kan samåka.
• Pusselbit 2: Vi for i för hög hastighet, tror jag, till Annas mamma där vi slog ner rumporna en knapp halvtimma. Jag skulle nämligen hämta min nyckel och överlämna ett litet, litet paket som tack för vattningshjälpen. När man ska visa tacksamhet springer man inte. Då slår man ner rumpan en stund.
• Pusselbit 3: Vi for, åter i för hög hastighet, troligen, ut till Himlen där Anna skulle leta efter en mapp. Ingen framgång.
• Pusselbit 4: Tonåring väcktes i god tid inför färd till… viktigt möte på stan!
• Pusselbit 5: Förstaklassare skulle hämtas TIDIGT från skolan.
• Pusselbit 6: Anna skulle hämta sina nya bankgrejor, som kommit som rekommenderat brev till min hataffär i Förorten (vissa av dem som jobbar där är OTREVLIGA och vill inte ha kunder i affären, uppenbarligen!). Hataffären är Förortens postombud och ligger nästan så långt bort från Himlen man bara kan ta sig i Förorten…
• Pusselbit 7: För att få trött och grinig förstaklassare på lite bättre humör utdelade jag en muta – glass, inhandlad hos en av mina grannar, fast i hans affär i Förorten. Naturligtvis valde trött och grinig förstaklassare den allra dyraste glassen. Det gjorde jag därför också! Bara stackars Anna fick en pinnglass.
• Pusselbit 8: Anna och något piggare (inte mycket mindre grinig…)  förstaklassare skjutsades hem till den senares fader för att därstädes tillbringa håltimmar fram till… ett viktigt möte på skolan.
• Pusselbit 9: Jag åkte hem och ringde min mamma, tog en huvudvärkstablett, vattnade blommor, vek tvätt, svarade på mejl, skrev mejl, drack vatten, svarade i telefonen…

SNART ska jag åka ut till mina älsklingar i Himlen igen! Snart… Och senare i kväll ska äldsta syster och jag åka över med barnens saker till fadren eftersom det är skifte i barnfabriken i morgon, fredag och barnsakerna är för stora och för tunga och för dyrbara för att förvaras på olika skolor under dagtid i morgon. Pusselbit tio, blir detta, och den gör familjepusslet denna dag lagt. I alla fall delvis. Det ska handlas och lagas mat också, tänkte inte på det! (Anna ringde just och har handlingen på gång. Jag vilar mitt onda huvud en stund.)

Jag sa väl att jag ÄLSKAR mitt familjepussel???

Read Full Post »