Helghappenings

Ett ledigt inlägg.

---

 

Uppsala kommun informerar via Uppsala vatten om hur en kan göra sin egen äggkopp. Sanslöst!!!

Ja jisses! Blodtrycket steg igår när jag kom hem från jobbet och vittjade postboxen. Inte på grund av att jag fick räkningen för min månadsavgift – den var lägre än sist – utan för den information från Uppsala kommun som trillat ner i boxen. Alltså jag betalar skatt. Jag vill att mina skattepengar ska gå till vettiga saker, som till exempel omsorg om barn och gamla, skolor, infrastruktur (googla om du inte begriper ordet!) med mera. JAG VILL FAN INTE LÄRA MIG ATT GÖRA MIN EGEN ÄGGKOPP!!! Uppsala vatten har verkligen överträffat sig själva. De klarar inte av att ge korrekt krisinformation och använda sociala medier vid sånt som stora vattenläckor. Uppenbarligen är det ett par lekskolefröknar som sitter och knåpar ihop informationen till hushållen i kommunen. Asså, sånt här vill jag inte betala nån skatt till, så jag överväger att skattefiffla. (<== skulle jag aldrig kunna göra, men jag har god lust).

Nä, det blev till att lugna ner sig med lite middag (la dolce cheeze), måltidsdryck (starköl) och läsning under kvällen. Häromdan kom Antiktidningen och jag hade ännu inte hunnit läsa den ordentligt. Det blev äntligen en stunds läsning av vettig lektyr därför på fredagskvällen. Skit på TV som det alltid är på fredagar gjorde att jag också läste ut De underkända och började på en ny bokreabok. Bokbyte i New Village, med andra ord. Och så rundade jag av kvällen med lite dessert i form av Belgiska sjöfrukter. Den som spar hon har – julklappar från sin mamma kvar!

Här är några bilder från min fantastiska fredagshappening:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 
I morse vaknade jag av att nån i huset startade en maskin av nåt slag. Klockan var en kvart över sju. Tjolahopp, liksom… NOT! Om du visste så jag längtar till det där huset i skogen. Vissa morgnar lite extra mycket… Jag låg en stund och surade och filosoferade över det allmänna förfallet i mitt hem. Tog en selfie och la ut på Instagram som motvikt till alla snygga människor som visar upp sina lika snygga – och framför allt perfekta! – hem och liv…

Jag är skitful och mitt hem är i förfall. Notera till exempel mitt dammiga sängbord.

När kaffet var färdigt intog jag det på sängen och min nya bok på gång. Efter 20 sidor kunde jag konstatera att David Lagercrantz inte ens är en blek kopia av Stieg Larsson. Efter att ha läst en tiondel av boken (typ 50 sidor av cirka 500) kan jag konstatera att det är skamligt att utge den här boken som en fjärde Millenniumdel. Författaren kan inte ens skriva bra rent språkligt och av Stieg Larssons rafflande spänning finns ännu inte ett spår. MEN… jag ska försöka palla att läsa ut boken. Den ingår för övrigt i mars månads bokmål om att läsa mest svenska författare. Fast… jag vet ärligt talat inte om jag skulle vilja kalla David Lagercrantz författare. Boken är lika pratig som den som har skrivit den, om jag säger så.

Jag har sen en tid tillbaka nu klivit upp ur sängen och tagit itu med dagens göromål. Dammningen är avklarad och ljusslingan på balkongräcket är borttagen, nerplockad och parkerad i lägenhetsförrådet. Datorn sparkade jag igång för att kolla mejlen och home.se krånglar fortfarande. Efter femte försöket lyckades jag komma in i en av mina inboxar. Så här kan jag verkligen inte ha det och därför ska jag fixa en ny mejladress under helgen, troligen i morgon. För nu ska jag dansa ett varv med snabeldraken* före frukost och sen måste jag åka och handla. Idag ska jag försöka ordna nån vettigare middag än igår. Förhoppningsvis får jag in bilen i biltvätten också, men denna soliga lördag misstänker jag att jag inte är ensam om den planen. Tänk att termometern i köket visade på över 18 grader i solen utanför!.. Och här inne sitter jag och häckar…

Här är några lördagsbilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ha en go lördag!!! 

*dansa ett varv med snabeldraken = dammsuga lägenheten

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Det är mycket en inte begriper…

Ett obegripligt inlägg.

---

 

En mörk värld utanför.

Nog är det fler än jag som konstaterar idag att det är mycket vi inte begriper. Jag skrev om laglöst land och hemskt våld i ett inlägg igår. Jag skrev om människor som aldrig mer får sjunga, dansa eller drömma. Inte en käft kommenterade det, men jag ser i statistiken att det är en och annan som har läst. Kanske orkar folk inte bry sig. Eller så skriver jag bara dåligt och ointressant. Hur som helst tror jag att det finns en gräns för hur mycket vi orkar med. Det känns märkligt när det är sån bevakning av detta i media – och så sitter jag och grottar ner mig i mina rapporter och översättningar om dagarna, borta från världen och all ondska.

Jag försöker komma ikapp med nyheterna, men det kan inte bli som tidigare. Det finns varken tid eller ork till det och dessutom sjunger ju bloggen på sista versen. I måndags noterade jag att regeringen vill höja pensionsåldern och det helst före valet 2018. I ett första steg kan det bli att lägsta pensionsåldern höjs ett eller ett par år, men sen är nog tanken att höja den övre gränsen också. Eller det som kallas

rätten att fortsätta ha kvar sin anställning.

Det är svårt att se nån ljusning ibland.

Det går inte att låta bli att undra om folk orkar jobba tills de är 70. Många har långa arbetsliv bakom sig och förtjänar att få njuta av ledighet sina sista år. Det finns också många som har blivit utslitna efter många års arbete i till exempel vården. Men visst finns det andra som vill och kan jobba längre än 67. Jag tror att vi ska se det som en möjlighet, samtidigt som regeringen nog både en och två gånger bör tänka på alla som inte har nåt jobb också. Eller hellre, enligt min mening. Ska de drabbas av ännu sämre ekonomi – och samvete! – för detta? Att vara arbetslös innebär så mycket mer än att inte ha en inkomst, för övrigt. Det innebär skamkänslor och isolering för en del, hopplöshet och depression för några. Och det finns människor som avslutar sina arbetslösa liv för att de inte längre orka kämpa utan att få rätt hjälp och stöd från statliga myndigheter som Arbetsförmedlingen och a-kassan. Det är svårt att se nån ljusning ibland…

Caps lock – onödig tangent (?) med en egen dag för att få bort den.

Bland de mer harmlösa nyheterna i veckan hittade jag den om att det var CAPS LOCK-dagen igår. Du vet, den där knappen på tangentbordet som är så lätt att komma åt och som åstadkommer stora bokstäver, som om en skriker. Och sen blir andra tecken fel också. Hur som helst, igår var det den internationella dagen för att avskaffa knappen ifråga. Stackars lilla knapp…

 

På det personliga planet undrar jag mycket över varför mitt antal Twitterföljare ökar. Jag är minimalt aktiv på Twitter, för jag tycker att det är en plats där så många konstiga och elaka människor hänger. Det jag har Twitter till är för att hänga med i nyhetsflödet hjälpligt och för att hitta intressanta lediga jobb. Sen puffar jag för mina bilder på Instagram och för mina blogginlägg via Twitter, men jag har knappt några vänner som är aktiva på Twitter längre heller. Nä, jag funderar på att avsluta mitt Twitterkonto, helt enkelt, för jag ser inte nån större nytta med det.

För att runda av det här inlägget lämnar jag dig med några bilder från jobbet. Det var uppenbarligen Randiga dagen idag. Och dagens go-fika var äppelkaka. Mums!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ha nu en riktigt go helg! Jag ska bland annat hälsa på en konvalescent och träffa en kompis, städa och lassa in däck i bilen för på måndag ska mina fälgar till Clark Kents* vintertofflor få nya gummin för vintern.

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sjunga, dansa, drömma…

Ett inlägg om pengar, livet och laglösheten.

---

 

Sjunga, dansa, drömma… (Den lilla tavlan såg jag på Helping Hand i lördags. Pris: 20 kronor.)

Pengar är inte allt här i världen, men att säga att de inte fyller nån funktion i ens tillvaro vore att ljuga. Helt klart underlättar pengar att leva livet. Idag upptäckte jag hur mycket mer pengar jag får den här månaden efter att ha jobbat fem dar i september och fått ersättning från a-kassan för 13 dar. Ersättningen från a-kassan var dessutom höjd från 680 kronor till 910. Ja, det var länge sen jag slog i ersättningstaket, men det var 14 år sen a-kassan höjdes. Jag tror bestämt att det skulle gå att leva på den nu. I reda pengar handlar det om 5 000 kronor – före skatt – varje månad. Fast nu ska jag inte titta bakåt utan se framåt mot några månader med lön. Kanske kan jag till och med spara lite. Det finns alltid hål att stoppa pengarna i. Och så vill jag, som alla andra, sjunga, dansa och drömma…

Mitt lunchsällskap idag var inte min närmaste kollega. Kollegan är ute och ser sig om i världen den här veckan. Jag marscherade ner till restaurangen ensam, men fick sällskap av en lugn, klok och trevlig person som också är kollega fast lite på håll. Det gick bra att äta vegetarisk ärtsoppa och pannkakor med den kollegan också. Vi kom att prata om resor just med anledning av min kollegas semester. Mitt lunchsällskap frågade hur det ser ut för mig, om det blir nån ledighet eller resa framöver. Tyvärr blir det inte det som jag kan se – inte inom den närmaste framtiden, i alla fall. Jag har ju nyss fått jobb och vill jobba nu, inte vara ledig. Och ska jag vara ledig får jag vara det utan lön. Det går ju inte heller. Sen har jag naturligtvis ingen hemlig rese- eller semesterkassa heller i mina gömmor. Så jag harvar på, men har det ganska gott i tillvaron i alla fall.

Det har gått ganska smidigt att byta mönster. (Mönstret på bilden finns på min besöksstol på kontoret.)

Det har gått ganska smidigt att byta mönster i tillvaron. Jag är visserligen fortfarande mycket trött om kvällarna, men jag är mindre trött nu än de första veckorna. Nattsömnen är bättre, krampen i benen borta och viktminskningen… står lite stilla nu. I helgen blev det en smaskig kakbit på söndagen, men annars är det som om jag har tappat sötsuget helt. Matportionerna är mindre också, ändå är jag sällan hungrig. Trots höstmörkret är mina dagar för det mesta ljusa. Det var länge sen jag hade en svart dag. Jag hinner inte ens känna mig bortglömd längre. Är jag det, så må det vara hänt. Fast det finns vänner som fortfarande vill träffa mig. Genom att jag mår bättre i mig själv och också vågar sänka ribban vad gäller framtid och drömmar till en mer realistisk nivå går det sakta men säkert åt rätt håll.

Men det är i min lilla värld. Världen utanför är kall och hemsk. Idag har det varit en svart dag i en svensk skola. Det är hemskt att tänka på att barn, unga vuxna och lärare inte är säkra på sin arbetsplats. Vart bär det hän? Det är lika gräsligt som alla bränder på asylboenden – eller planerade asylboenden. Laglöst land… Har människoliv verkligen blivit så lite värda? Vi pratade lite om detta, mitt lunchsällskap och jag. Rörande eniga var vi om att samhället har vänt alltför många som behöver hjälp, stöd och kanske vård ryggen. Och samhället… det är ju faktiskt… vi…

 

Det är så många människor som aldrig mer får sjunga, dansa, drömma…

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stjärnorna på Slottet 2015: Inspelning pågår!

Ett inlägg om en TV-serie.

---

 

En av SvT:s mer lättsamma serier som jag gillar är Stjärnorna på Slottet. Nu pågår inspelningen av de avsnitt vi tittare får se troligen nån gång i mellandagarna i vinter. Den tionde säsongen av serien spelas in på Ericsbergs slott i Södermanland – där Pintorpafrun spökar, sägs det…

Stjärnorna på Slottet 2015 är från vänster Amanda Ooms, Morgan Alling, Marika Lagercrantz, Stefan Sauk och Clarie Wikholm. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats. Foto: Fredrik Sandberg)

Årets stjärnor är skådespelare, kan man lätt konstatera:

• Amanda Ooms är även författare och konstnär. Hon är också rätt känd för att vara både ett ex till och nuvarande sambo med Thåström…
• Morgan Alling skriver också, men är kanske mest känd som Siw Malmkvists brorson som växte upp på barnhem.
• Marika Lagercrantz är inte bara skådespelare utan även regissör. Dessutom är hon dotter till Olof Lagercrantz, lyriker och litteraturvetare som bland annat var chefredaktör på Dagens Nyheter. Och så är hon syster till författaren David Lagercrantz som står bakom den fjärde Millenniumdelen (utkommer i höst).
• Stefan Sauk har spelat satir och komedi men även iklätt sig rollen som underrättelseofficer. Vidare dansade han 2010 i Let’s dance.
• Claire Wikholm har jobbat med skådespeleri och mycket teater, men hon har även skrivit en bok. Och så har hon ett stort intresse för deckare! Jag minns henne främst från tidernas mest utskällda julkalender Broster, Broster! från 1971 där hon spelade mamma.

För första gången är det fler kvinnliga stjärnor än manliga, påpekar Aftonbladet. För en gångs skull har Pravda rätt. Oavsett det är jag själv mest nyfiken på Marika Lagercrantz och Claire Wikholm. De råkar vara kvinnor.

Brukar DU se på Stjärnorna på Slottet och om så, vem eller vilka är DU mest intresserad av i årets gäng???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Melodifestivalen 2015: Finalen

Ett musikaliskt inlägg.

---

 

Snart är det dags för finalen i Melodifestivalen 2015. Ifall du skulle ha råkat missa den information kan du läsa mer på SvT:s Melodifestivalwebb. Somliga är på plats, medan andra jobbar och vissa får glo på tävlingen från sitt vardagsrum. Nä, det var länge sen jag trodde att livet var rättvist. Men, men, vi missar möjligen början, då en viss korvdam ska dyka upp. Är det äkta vara blir jag putt, annars gör det mig inget. Förhoppningsvis hinner jag hämta hem Anna innan själva tävlingen börjar i alla fall.

Jag ska försöka liveblogga medan jag smaskar ost och kex och vin, men jag Det betyder att jag uppdaterar det här inlägget lite då och då under programmets gång. För att du ska se uppdateringarna rekommenderar jag dig att använda knappen F5 på din dator. Eller bara symbolen för uppdatering på din mobils webbläsare. Lämna gärna en kommentar – jag svarar på alla kommentarer jag publicerar!

Vad jag tror om kvällen och eventuell vinnare? Min favorit är Magnus Carlsson Möt mig i Gamla stan, men jag gillar också Måns Zelmerlöws låt – om han får till det med rösten. Med tanke på åldersgrupperna som röstar gissar jag att det blir Samir och Viktor, Dinah Nah eller Måns Zelmerlöw som vinner. Eller möjligen horsejazzfarfar själv, Hasse Andersson.

Så här ser kvällens startfält ut:

1. Samir och Viktor: Groupie
   Tyvärr (?) missade vi det första bidraget.
2. JTR: Building it up
   Luggar har de i alla fall. Ganska skrikig låt och en del falsksång. Nej det här var inget för mig!
3. Dinah Nah: Make Me (La La La)
   Detta tilltalar nog dem som är yngre än jag. Jag är inte imponerad.
4. Jon Henrik Fjällgren: Jag är fri (Manne leam frijje)
   Det är för mycket konstigheter på scenen. Jag tappar koncentrationen på låten. Artisten själv jojkar suveränt, men är lite för orölig. Och när han snurrade runt lite försvann han ur bild. Men hallå, SvT!
5. Jessica Andersson: Can’t Hurt Me Now
   Balladdags. Fin röst, men ärligt talat… Det känns lite… tråkigt… Artisten står väldigt stilla och här händer inget på scenen.
6. Måns Zelmerlöw: Heroes
   NU höll rösten ända från start. Men nu känner jag att det händer lite väl mycket på scenen. De där tecknade gubbarna – stjärngossar? – är ju riktigt roliga. Låten? Nja, jo, men inte bäst. Fast bäst hittills!
7. Linus Svenning: Forever Starts Today
   Eh… Har han lånat Måns scenklädsel? Nej det här är lite pampigt, men inget jag går igång på.
8. Isa: Don’t Stop
   Tyvärr, mitt hjärta är iskallt. En liten flicka i slätt hår som visar en platt mage och står och juckar på scenen… Stark röst, ska dock sägas.
9. Magnus Carlsson: Möt mig i Gamla stan
   Underbar röst. Glad kille. Och framför allt: skjortan är instoppad i byxorna. Vinn, Magnus, vinn!!!
10. Eric Saade: Sting
    Lite häftig scenshow, svartvit historia. Men låten har ju ingen vidare genomarbetad text, tycker jag. Dansa och sjunga kan han, lille pojken. Trots det vill jag nog se en vuxen man i Vin. Eh, jag menar Wien, förstås.
11. Mariette: Don’t Stop Believing
    Otroligt fin röst, men lite väl mycket rök och blåsande tygskynken på scenen. Man ser ju inte den lilla människan hela tiden. Jag undrade bara när låten skulle… komma igång. Lite segt i mina öron, med andra ord.
12. Hasse Andersson: Guld och gröna skogar
    Vad sjunger han på för språk? Äh, jag skojar bara, förlåt. Det svänger ju, men håll med om att detta vore lite pinsamt i valsernas Wien..?

Kvällens internationella jury: Mr Klitous Klitou rules. Och Måns, dårå. Magnus fick i alla fall poäng. Nä vänta! Conchita Wurst, förstås!

Kvällens – och flera andra kvällars miss:  Hjärtappen

Kvällens stad: Vin. Eller nej… Det stavas Wien, va..?

Kvällens skratt: Förvånande nog från mig när Filippa Bark erbjöd sig att sortera Mariettes hår.

Kvällens Bill och Bull: The Päivärintas!

Och så förstås… kvällens vinnare, den som åker till Österrike för att tävla som representant för Sverige: Måns Zelmerlöw. Inte mitt val, men lycka till!

Vi ses i Vin! Nej, jag menar Wien!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bucketlist

Ett inlägg om att göra det man vill innan man dör.

---

 

Inspirerad av vännen Jerry ville jag också skriva några ord om min bucketlist. Du vet, en sån där lista med saker man vill göra innan man sparkar till den där hinken och lämnar det jordiska. Tidigare har jag skrivit om min och Fästmöns 100-lista i ett lösenskyddat inlägg. Tanken var att det skulle bli nån sorts bucketlista. Fast vi kom bara till ett fåtal punkter… Vi har väl inte så stora önskningar… Här kommer sex av våra punkter:

1. Äta ostron. Det är nåt jag skulle vilja göra även om jag tycker att det verkar rätt vidrigt. Men jag kan ju inte veta att det är vidrigt innan jag har provat, eller hur?
2. Dansa med varandra. Vi brukar trams-dansa i armkrok här hemma och låtsas att vi har knätofsar på våra mysbyxor. Att dansa på riktigt vore kul!
3. 

   Venedig fotad av Oliver Bonjoch.

   Resa till Venedig. Tidigare gick min drömresa till Kairo, men efter alla oroligheter där har jag ändrat mig. Venedig låter romantiskt och bra och dit skulle jag vilja resa med Anna. Eller egentligen… jag skulle vilja resa utomlands nästan vart som helst med Anna – bara för att det är omöjligt i skrivande stund.

4. Fira jul tillsammans. Det har vi aldrig gjort trots att åtta jular har passerat sen vi träffades.
5. Bo tillsammans. Det är en dröm som kräver att vissa saker förändras först. Men bo tillsammans med Anna vill jag göra innan jag går hädan.
6. Ha en hund. Och om vi bor tillsammans skulle vi kunna ha en hund tillsammans. Jag längtar jättemycket efter ett fyrfota sällskap, men även det är tyvärr omöjligt just nu.

Och nu vill jag förstås veta om DU har en bucketlist! Blogga gärna om det och länka hit till min blogg.

Här kan du läsa om Jerrys bucketlist!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dans på öm fot

Ett dansant inlägg.

---

 

Tomten i glaskulan fick jag i julklapp ett år av min äldsta bonusdotter.

Nej, det är inte tjugondedag Knut idag, men jag tänker börja dansa ut julen ändå. Eftersom allting tar sån tid för mig just nu tänkte jag dela upp arbetet på två dagar. Idag åker alla tomtar och krubban ner i sina askar och lådor. Och änglaspelet, som jag inte kan tända eftersom ljudet skär i mina öron. Mina favoritfigurer, som alltid hänger i köksgardinen, sveps in i sån där plast med luftbubblor i och läggs försiktigt överst i jullådan sen. Där får de slumra tills… näste man/nästa kvinna tar ut dem, kanske till julen i år.

Jag har en himlans massa tomtar. Många av dem är garntomtar och kommer från en tid när jag firade mina första jular som vuxen och inte hade råd att köpa julsaker. En snäll människa satt då och gjorde en hel påse tomtar av garn till mig. Ibland har dessa tomtar fått bo i julgranen. Min pappa brukade alltid, i mitt föräldrahem, alltså, bygga ett tomtebo invid granens stam. Den traditionen tog jag med mig. Men sen några år tillbaka sätter jag i stället ut tomtarna här och var i mitt hem. De tittar fram bakom tavlor och speglar, hänger i lampor och dyker upp lite varstans. På grund av detta kan jag sen hitta tomtar än till påska…

Ryggen har plågat mig i några dar, trots att jag gör mina övningar. Men jag går och står för lite och kylan gör sitt till också. Igår kväll passade jag på att promenera i mitt hem under ett långt mobilsamtal med en vän. Det fick till följd att jag vaknade mitt i natten med en bultande och värkande hälsporre. Det som är bra för den ena kroppsdelen är inte bra för den andra. Och att gå runt i lägenheten i en och en halv timme var bra för ryggen, men skit för foten.

Halva dan har snart gått och jag följer inte alls mina planer. Jag tror att jag ska fortsätta med lite tidningsläsning innan jag tar itu med tomtarna och Den Heliga Familjen.

Den Heliga Familjen ska ner i lådan idag.

 

Min intention är att umgås med familj och vänner också i helgen. Jag hoppas att DU får en bra helg!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Inga hål, inga HÅL, INGA HÅÅÅL!!!

Ett hålfritt inlägg.

---

 

Här satt jag och darrade i väntan på Sara.

Jag tänkte nästan filma mig själv dansandes runt sjungandes

Inga hål, inga HÅL, INGA HÅÅÅL!!!

och lägga ut här. Men så roligt ska inte DU som läser få. För glädjen är mest min och min plånboks: jag hade inga hål i tänderna!!! Men du ska veta att jag var både darrig och nervös när jag stegade in i väntrummet. Det var ett tag sen sist. Och då blev det dyrt, för jag hade tappat en lagning. Visst är jag rädd att det ska göra ont när de grejar i käften, men idag kan jag säga att jag var räddast för vad det skulle kosta.

Min tandläkare Outi och min tandhygienist Sara vid Dômentandlläkarna är de bästa i sin yrkeskategori – för mig. Jag har gått hos dem nästan sen bronsåldern. De är så snälla och försiktiga. Sara är extra förstående vad gäller min tandvårdsrädsla, Outi är extra förstående vad gäller min plånbok. Så jag mer eller mindre krävde att få dem när jag ringde och bokade tid igår. Och det fick jag! Sara kollar alltid först i käften samt röntgar. Därefter kikar Outi. Sist brukar Sara putsa bort lite beläggningar om det behövs. Det var väldigt lite såna, sa hon, trots att jag inte varit där på ett och ett halvt år…

Men… jag har ett par gamla tandborstskador som behöver fixas till i framtiden eftersom det gärna fastnar skräp i dem. Samtidigt sköter jag mina tänder så bra att det inte har blivit några hål. Än så länge… Med tiden kan det ju bli. Jag fick veta vad det kan tänkas kosta mellan tummen och pekfingret – så att jag ska kunna försöka spara pengar till mars 2016 när jag blir kallad nästa gång.

Eftersom det är ganska dyrt att fixa tänder brukar jag inte göra mer än det allra nödvändigaste. Jag har i åtanke bekantingen L, som bytte ut samtliga sina lagningar mot porslin. Det var svindyrt. Två år senare dog han. Hans sambo K var nästan mer tandläkarrädd än jag, men till sist gick även hon och fick tänderna lagade. Det var också svindyrt. Vad tror du hände sen? Tja, förra året dog K också.

Fyrisfloden, lika skitig som alltid, men spegelblank denna septemberförmiddag.

Det var väldigt märkligt att vara på stan en vardag. Det händer ju inte så ofta att jag är det. Men idag åkte jag buss och jag kände att jag ville gå en lite sväng när jag nu ändå var där. Det mesta var sig likt på min väg genom centrum. Floden låg där, lika skitig som alltid, fast ovanligt spegelblank på ytan denna september-förmiddag. Minnena från en annan tid kommer tillbaka. Det är smärtsamt att gå här, smärtsamt att påminnas. Nu var jag emellertid lite glad, så jag stegade upp till min vän Greken på Kafferummet Storken för att fika.

Ovanligt folktomt var det när jag kom uppför trappan, men jag träffade min vän och fick skryta med att jag inte hade några hål i tänderna. Jag ville fira och den snälle mannen lät mig köpa kaffe och gigantisk räkmacka för endast 50 spänn… Vilken vän, va´?! Och ändå har vi varit grannar. Men somliga grannar är ju faktiskt väldigt snälla, medan andra är det motsatta.

Kaffe och gigantisk räkmacka för bara 50 pix.

Jag satte mig vid ett fönsterbord för omväxlings skull. Såna platser brukar inte vara lediga, utan upptagna av studenter som dricker te i tre timmar. Utsikten var Stora torget, bussar och… valstugor… Det var riktigt intressant att se politikerna i stugorna agera som värsta inkastarna på en icke svensk restaurang. Och nej, jag slapp förstås inte undan när jag kom ut – både Vänsterpartister och sossar attackerade mig. Jag tackade vänligt men bestämt nej till deras valpropaganda, helt enkelt för att jag har bestämt vilket parti som får min röst på söndag. Nu är jag orubblig!

Valstugor på Stora Torget. Närmast Kafferummet Storken de rödgröna, på andra sida alliansens.

Jag var hemma vid elvatiden och har ägnat en del tid åt att fixa fram arbetsprover till ett företag där jag har sökt jobb samt svara på mejl från ett annat. Några nya lediga jobb har jag dessvärre inte hittat än idag. Men jag ger mig två poäng för de lika många kontakterna och så hoppas jag hitta åtminstone nåt att söka idag.

Jag fick ett ”bokmärke” för att jag var så duktig…

Det blir ingen bokskrivning idag, utan nu ska jag ta en promenad med dammsugaren. Det behövs. Jag behöver bädda rent och skrubba i badrummet och i duschrummet/toan också, men det kanske blir i helgen. I morgon är Fästmön ledig och då tror jag vi ska göra lite annat än städa, bädda rent och skriva bok. Och så ska jag förstås beundra och vara stolt över det fina ”bokmärket” jag fick på tandläkarmottagningen idag för att jag hade skött mina tänder så bra… Jaa, jag är 52, men när jag kliver upp i tandläkarstolen blir jag inte en dag äldre än fem.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan undrade: Vad gör du helst en REGNIG sommardag?

Ett redovisande inlägg.

---

 

Andra må ta semester, somliga får värmeslag. Tofflan undrade den gångna veckan vad du helst gör en regnig sommardag. Tro det eller ej, men det var några stycken som hade svar på det.

Så här fördelade sig de 22 inkomna svaren:

64 procent (14 personer) svarade: Håller mig inomhus och läser eller ser på film eller gör nåt annat jag gillar.

Nio procent (två personer) svarade: Jag går å fiskar! 

Nio procent (två personer) svarade: Går på museum och tittar på gamla saker.

Fem procent (en person) svarade: Åker på shoppingtur.

Fem procent (en person) svarade: Tar på mig regnkläder och går en promenad.

Fem procent (en person) svarade: Träffar en kompis.

Fem procent (en person) svarade:
Other:
tar på mig en tröja o sitter på balkongen,som vanligt 🙂

Ingen svarade: Dansar i regnet.

Stort TACK till dig som orkade svara! Jag hoppas att du har lite ork kvar att kolla in den nya frågan, den som du som vanligt hittar här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Saker som muntrar upp #1

Ett uppmuntrande inlägg.

---

 

När man känner sig som en däckad tomte slagen hjälte är det gott att bli tipsad om sånt som muntrar upp en.

Även om tjatet om Fäjsboook inte har lett nån vart… (Fäjsboook är en bok jag inte vill kolla i. Än.) … kan man ju ha nytta och nöje av nääätet. Man kan till exempel bli road av sin Fästmö som visar ett filmklipp från Tuuuben med män som dansar i högklackat… (Ja, ja, vill du se klippet har jag länkat bilden nedan så det är bara att klicka på den.)

Personligen skulle jag inte kunna ta ett enda steg i dessa höga klackar utan att bryta nåt ben i nån Toffelfot. Jag skulle naturligtvis aldrig kunna dansa som dessa herrar…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »