Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘italienska’

Ett matigt inlägg.


 

Glas med Il Forno ItalianoIdag har Fästmön och jag varit förlovade i sju år. Men av jobbskäl firade vi detta igår i stället. Vårt självklara val var Il Forno Italiano, där vi åt vår allra första middag som förlovade den 8 november 2008. Så här sju år senare kan jag konstatera att maten håller samma höga kvalitet som då. Ändå förstörde ett enda misstag hela upplevelsen för oss igår. Och då är jag inte ens säker på att det var ett misstag från personalens sida – mer troligt var det ett medvetet och på stället vedertaget sätt att säga tack & hej till gäster. Var det för att vi inte fattade det som vi inte fick några chokladkarameller till notan..?

Jag bokade på ett smidigt och enkelt sätt bord via restaurangens webbplats. En bekräftelse via e-post lät mig veta att bokningen gått fram. Klockan 18 lördagen den 7 november, bord för två. Inte tänkte jag på att det stod en sluttid. Men jag borde ha tänkt lite sen, när vi kom på plats igår, och blev anvisade ett bord inne i ett hörn, bredvid ett bord där en liten familj just höll på att avsluta sin måltid. De skulle välja dessert och fick då av serveringspersonalen veta vilka rätter de inte kunde välja eftersom de tog för lång tid att tillaga och klockan var 18… Jag lyssnade med ett halvt öra och blev lite störd, men gissade bara att familjen kanske kommit hit tidigt och utan att reservera bord.

Gamberi förrätt

Gamberi al lardo.

Till förrätt valde Anna en skaldjurssallad, Insalata mista di gamberi, och jag Gamberi al lardo. Mina jätteräkor låg på en bädd av ruccola, basilika och spenat. Räkorna var fasta, fina och smakrika, men grönsakerna – basilikan? – något beska. Vi serverades också bröd med aioli och chilitomatröra till. Rörorna var underbart goda, även om chilitomatröran kunde haft mera sting. Vissa brödbitar var väldigt torra, nåt som efteråt fick mig att undra vilken vända – den tredje? – de var ute på bland borden.

Av serveringspersonalen blev vi rekommenderade ett medelfylligt rött vin av Barolotyp som jag inte hittar i vinlistan på nätet. Det skulle funka till såväl skaldjur som kyckling och det gjorde det. Nu föredrar jag tyngre viner, men till det vi åt var detta vin ett perfekt val, även om jag tyckte att priset var i saftigaste (!) laget – 550 kronor var flaskan definitivt inte värd.

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle

Filetto di pollo alla Milanese con pappardelle.

Till huvudrätt, primi, valde vi båda Filetto di pollo alla Milanese, det vill säga kycklingfilé på pappardelle med gorgonzolasås. Jag bad att få slippa det knaperstekta baconet ovanpå och det gick bra. Rätten innehöll även soltorkade tomater. Dessa plus baconet för Annas del och såsen gjorde anrättningen väldigt salt, men det hade vi liksom gissat innan. Det var rikligt med kycklingfilé och mycket gott.

Efter intagen huvudrätt bad vi att få vänta en stund innan vi beställde dessert. Det fick vi – i fem minuter. Anna beställde en Pannacotta Classica och jag en Mousse alla casalinga. Det var kladdkakans dag igår, men nån sån stod inte på menyn, inte ens den klassiska chokladtårtan, till min förvåning. Till desserten valde Anna en dubbel macchiato och jag en dubbel espresso. Skillnaden mellan kaffesorterna visade sig vara en halv tesked mjölk som flöt ovanpå Annas kaffe.

Dubbel espresso

En dubbel espresso.

Och nu kom det som förstörde hela vår upplevelse. Vi fick våra koppar kaffe först och såg fram emot desserterna. Men i stället för att komma med dessa kom serveringspersonalen med… notan… Jag var övertygad om att det hade blivit ett misstag, protesterade och sa att vi inte hade bett om notan utan beställt dessert. Serveringspersonalen tittade på mig, sa nåt obegripligt (nej, inte på italienska utan på perfekt svenska) och gick. Notan låg kvar. Strax var personalen åter vid bordet. Med våra desserter? Nej, med en betalkortapparat!!! Jag sa då i avmätt ton att jag ville betala kontant. Vid nästa besök kom våra desserter.

 Brun och vit chokladmousse

Mousse alla casalinga.


Uppenbarligen hade jag missat
att vi hade exakt två timmar – och inte en minut mer! – på oss att äta vår trerättersmiddag. Det kändes otroligt fräckt att få notan till bordet innan vi ätit färdigt. Kanske hade det varit bra om serveringspersonalen åtminstone lite diskret hade upplyst oss om att vår tid på restaurangen närmade sig sitt slut. Men… att överhuvudtaget ha en sluttid för ett restaurangbesök tycker jag är… skit, på ren svenska! Att göra ett besök på en fin restaurang är en upplevelse för mig, inte ett sätt att snabbt fylla magen med mat. Dessutom betalade jag över 1 300 kronor för vår middag. Då kan i alla fall inte jag låta bli att tycka att det är närigt att försöka klämma in så många gäster att det blir som att äta på löpande band.

Det samlade Toffelomdömet för maten blev högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Toffelomdömet för sluttid för restaurangbesöket blev

hundbajs

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett färdigt inlägg.


 

Pronto är italienska och betyder färdig. Färdig är jag också med Pronto, en digital kommunikationsbyrå med en massa snygga anställda. (Inget fel i det!) Runt midsommar ställde jag upp på en kampanj anordnad av Pronto. Det var andra och sista gången för min del.

RekordvinnarenMitt första samarbete med Pronto skedde emellertid redan i november 2012. Eftersom jag är bokmal nappade jag på ett uppdrag som gick ut på att läsa en då nyutkommen bok, Rekordvinnaren av Pieter Tham. Jag blev lovad

[…] en mer spännande läsupplevelse genom att på ett lustfyllt sätt knyta samma fiktion och verklighet. […]

och jag skulle få

[…] en specialutgåva anpassad för dig och kommer att få möjlighet att uppleva hur det skulle kunna vara att själv vara huvudperson […]

För att få boken och den därtill hörande upplevelsen skulle jag naturligtvis blogga om boken. Boken handlade om en man som vinner mycket pengar på en lott och hur detta förändrar hans liv. Några dar efter att jag hade läst ut boken kom ett brev med snigelpost till mig med liknande innehåll som mannen i boken hade fått. Kuvertet innehöll dessutom en Trisslott. Redan där föll liksom hela kampanjen platt: brevet med lotten kom till mig alldeles försent. Jag var helt uppe i en ANNAN bok vid det laget. Nä, det funkar liksom inte med den här typen av utskick eftersom vi ju faktiskt alla läser olika snabbt. Boken fick för övrigt medelbetyg av mig (och då var jag snäll) och den fick ingen större uppmärksamhet nånstans i media eller så.

I början av sommaren fick jag ett nytt erbjudande av Pronto. Eftersom även det handlade om böcker beslutade jag mig för att nappa. Nån ersättning var det aldrig tal om precis som förra gången, ordet

volontär 

var vanligt förekommande i mejlen från Pronto. Däremot stod det också

[…] Som tack för sitt engagemang som volontär kan man få en fribiljett till Augustgalan. Som bloggare får man även en officiell &#8221badge&#8221 att märka sin blogg med. […]

Orden

[…] kan man få […]

visade sig betyda att alla bloggare deltog i en utlottning av en (?) biljett. (Hade Pronto tillstånd för lotteriverksamhet?)

Jag deltog i kampanjen Bokvalet genom att blogga om den. Främsta skälet var att jag tyckte att det lät som allt annat än lika villkor att digitala böcker har högre moms än andra böcker. Det tycker jag fortfarande, för övrigt. Ett annat skäl var naturligtvis den hägrande biljetten till Augustgalan. Jag fattade inte först att

[…] kan man få […]

betydde just det jag skrev ovan, att man som en av många (?) deltog i en utlottning av en (?) biljett.

Ja till sänkt moms på digitala böckerNä. Jag fick förstås inte den där biljetten. Och ja. Det är delvis därför jag skriver detta inlägg – jag är en dålig förlorare. Men… jag vill också lyfta fram hur viktigt det är att man tar reda på saker och ting innan man lovar att jobba gratis åt andra med till exempel marknadsföring.

För i Bokvalets fall visade det sig inte bara handla om nån liten orättvis moms. Det handlar om lagstiftning och EU-regler och om att digitala böcker ses som tjänster av EU och inte som varor. DETTA hade varit bra att få veta i förhand av kampanjarrangören. Eftersom jag spred kampanjen i alla sociala medier där jag har konton fick jag nämligen ta ett antal diskussioner också. Och blotta min okunnighet. Jag borde ha läst på innan jag bloggade. Jag borde kanske också ha fått bättre underlag…

Pin Ja till lika villkor för alla böckerVidare fick media (traditionell) underlag före kampanjstarten, medan vi bloggare (social media) fick underlaget samma dag som kampanjen startade. Lika villkor? Nä, inte särskilt. Nån tidsplan såg jag inte röken av. Det fanns heller inte preciserat i uppdraget när jag skulle blogga och i vilka ytterligare kanaler jag skulle puffa för kampanjen.

Som jag såg var DN först med en artikel om Bokvalet. Därefter kom vi bloggare. Det twittrades lite samma dag och nån dag efteråt. Sen hände ingenting. Eller i vart fall såg inte jag nåt mer om kampanjen Bokvalet. Med en tidsplan där Pronto hade preciserat när bloggarna – eller ett visst antal – skulle ut med sina texter – hade kampanjen fått större genomslagskraft. Vidare borde Pronto ha kollat av med bloggarna vilka andra kanaler de skulle använda, hur och när och kanske på så vis varit med och styrt. Nu fick kampanjen hyfsad uppmärksamhet i ett par dar. Och sen blev det tyst.

Eller??? Blev det tyst? Som medhjälpare i den här kampanjen hade jag önskat – förutom en biljett till Augustgalan – en redovisning hur det gick. Det enda jag fick var en inbjudan till ett evenemang i Stockholm, ett kampanjkalas. Den inbjudan kom ett par (2) dar före festen, vilket gjorde att jag inte kunde delta.

Nä, vet du… Nu är det pronto med Pronto för min del! För övrigt har jag fortfarande inte vunnit nån storvinst på Triss och jag har inte heller läst en enda digital bok. Jag håller mig till de gamla hederliga pappersböckerna. Och Augustgalan kan jag följa på webben, säkerligen, det gjorde jag förra året.


Från och med nu gäller för min del

  1. inget gratisjobbande
  2. ta reda på alla fakta och se till att få underlag innan jag tackar ja till medverkan i marknadsföring
  3. fortsätta skriva på bloggen om varor och tjänster som jag själv tycker är bra och har provat

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


 

Frost NixonÅr 1974 var jag tolv år. I slutet av juli/början av augusti gjorde jag min första utlandsresa utanför Skandinavien med familjen. Det var en dag under den resan som Richard Nixon avgick. Och trots att vi var väldigt opolitiska i min familj (troligen därför att mamma och pappa stod på ena sidan, morfar på den andra politiskt sett – ja, morfar var med på resan – och då var det liksom ingen idé att diskutera politik, vi blev bara osams) minns jag händelsen. På hotellet fanns ett TV-rum och där såg jag Richard Nixon avgå på grund av Watergate. Nu, åtskilliga år senare, har jag äntligen tittat på filmen Frost/Nixon (2008) som jag spelade in för över ett år sen från TV8.

Den här filmen handlar om hur den kände TV-profilen David Frost får för sig att försöka få till stånd en intervju med Richard Nixon efter att han avgått som president. David Frost är en talkshow-värd, ingen skjutjärnsjournalist. Men han är populär. Och även om han många gånger är ute på djupt vatten – både vad gäller finansieringen av inspelningarna och själva intervjuerna – vägrar han att ge upp. Han får fyra dagar att intervjua Richard Nixon. Varje dag har ett tema och sista dagen handlar förstås om Watergate. David Frost och Richard Nixon är som två boxare i var sin ringhörna. Och bara en av dem kan vinna matchen.

Lustigt nog blir ett par skor symboliska. Skor utan snörning anses som icke manliga av ex-presidentens rådgivare. Dessa skor är italienska, så kallade loafers med spänne. Jag minns vad jag brukade kalla såna skor – som bars av högste chefen (man) på en av mina före detta arbetsplatser…

Loafers

Icke manliga skor?


Det här är,
som du förstår, ingen actionfilm. Den närmar sig snarare dokumentärfilmen. Största delen av filmen handlar om de fyra dagsintervjuerna. Över två timmar lång kan filmen säkert upplevas som seg. Jag förvånade mig själv med att inte tycka det. Det här är en bra film och den är intressant – om man minns händelsen. Skådespelarinsatserna tycker jag också är riktigt bra.

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2012: Finalen

Liveblogg i kväll igår.  Inte så hög aktivitet här , men då tänker jag att det är skönt att folk inte är så ensamma och desperata att min blogg är det enda sällskapet! Bloggen startar strax efter klockan 21 eftersom jag är på resande fot. Under tiden kan du ju roa dig med att läsa vad nyhetschefen på lokalblaskan skrev i dagens tidning! Länk finns i inlägget nedan!


I kväll är Igår var det så äntligen dags
för den stora finalen i Eurovision Song Contest 2012. I SvT 1 börjar evenemanget klockan 21 i afton. Som vanligt tänker jag liveblogga, men det kan vara så att livebloggen startar något efter klockan 21 (måste hämta hem Älskling som slutar jobba 21).

Nu har jag hört alla låtar åtminstone en gång. Min favorit är fortfarande Cypern, även om jag tror att Europa röstar fram en vinnare som kanske inte sjunger så bra men har en show som sticker ut. Att kunna sjunga är nämligen av underordnad betydelse i schlagersammanhang nu för tiden.

Jag försökte ärligt begripa vad lokalblaskans nyhetschef hade skrivit i nån sorts krönika till dagens artikel om schlagerfinalen. Men jag fattade inte ett dugg. Det jag för övrigt inte heller fattar är att lokalblaskans nyhetschef tycks vara ansvarig reporter att skriva om Eurovision Song Contest. Jag trodde att man som nyhetschef jobbade både djupare än så/på en högre nivå. Men det klart, om man inte ens svarar på mejl från läsare, så sitter man säkert i nån liten glasbur nånstans och tycker. Om schlagern. Hur man sen formulerar sig vete tusan. Nog för att jag uppenbarligen inte kan formulera mig begripligt här på bloggen ibland, men en nyhetschef är ju liksom proffs. Eller borde vara det. Läs nyhetschefens krönika här och förklara gärna för mig vad den handlar om. Jag förstår inte.


Så här ser kvällens startfält ut:

  1. Storbritannien: Engelbert Humperdinck – ”Love Will Set You Free”
    Missade det mesta av låten. Jag tycker att den är ganska OK, men är inte farbrorn lite för gammal för det här???
  2. Ungern: Compact Disco – ”Sound Of Our Hearts”
    En ganska OK låt. Fast vad har han på sig??? Lite halvtrist låt.
  3. Albanien: Rona Nishliu – ”Suus”
    Nej, nu håller vi för öronen! Människan med ormboet på huvet vill jag varken höra eller se.
  4. Litauen: Donny Montell – ”Love Is Blind”
    Dags för blindstyret. Att han inte blir anmäld av SRF eller nåt. Den där bindeln sabbar ju det hela. När jag lyssnar känns låten rätt OK, faktiskt. Fast skrikig bitvis och en och annan falsk ton…
  5. Bosnien och Hercegovina: Maya Sar – ”Korake Ti Znam”
    Nu det tråkigaste bidrag Bosnien och Hercegovina har skickat på ett par år. Men hon kan i alla fall sjunga, Maya, och det är det ju inte alla som kan i den här tävlingen… Hiskeliga axelstrutar, för övrigt.
  6. Ryssland: Buranovskiye Babushki – ”Party for Everybody”
    Årets skämtbidrag. Nej, jag förstår inte var tanterna har i den här tävlingen att göra. Låten är rolig en gång. Här kan vi för övrigt snacka falsksång på hög nivå… Men jag kan inte låta bli att skratta åt dem. I kväll tar den lilla tanten i som 17! Får tankar på Danse Macabre…
  7. Island: Gréta Salóme & Jónsi – ”Never Forget”
    Den här har jag gillat, men i kväll känns sången svag och svajig. Ingen kraft alls, bara ett skitstort leende.
  8. Cypern: Ivi Adamou – ”La La Love”
    Min favorit, trallandet till trots. Tänk, jag kan ju texten redan! La lallalallalalla, typ…
  9. Frankrike: Anggun – ”Echo (You and I)”
    Och nu nåt för gymnastikpojkarna och dito fluktare. Nej, den här låten är för intetsägande för min del.
  10. Italien: Nina Zilli – ”L’Amore È Femmina (Out Of Love)”
    Trist att det sjungs på engelska, tycker vi i New Village. Italienska är vackert. Men den här låten är för amerikansk och borde inte ha hamnat i Baku.
  11. Estland: Ott Lepland – ”Kuula”
    Dags för den smäktande balladen Lyyysssssna… Han har uppenbarligen tagit nåt dämpande i kväll, dessutom. Det skulle kunna vara en riktig rysare, men lämnar mig ganska oberörd.
  12. Norge: Tooji – ”Stay”
    Nu blir det hårt. Lite för hårt för att vara schlager. Men den här låten växer! Den skulle jag kunna dansa till på nån klubb sent en natt tidigt en morgon.
  13. Azerbajdzjan: Sabina Babayeva – ”When The Music Dies”
    Men hjälp… Hon hamnade ju nere i källaren i början med rösten. Sen låter hon plötsligt helt annorlunda. Seg och trist.
  14. Rumänien: Mandinga – ”Zaleilah”
    Den här låten gillar jag! Det är lite lambadastuk på den och jag gillar sexiga danser.
  15. Danmark: Soluna Samay – ”Should’ve Known Better”
    Dags att ta studenten med Danmark. Dessutom låter hon som Anna Bergendahl. Anna gillar den här, eller snarare, bas-tjejen, tror jag… Själv skrattar jag åt trummis-bruttan.Tråkig låt, tycker jag.
  16. Grekland: Eleftheria Eleftheriou – ”Aphrodisiac”
    Jag gillar det grekiska! Men den muskorta kjolen tar en del av uppmärksamheten… 😉 Nej, nu vill Tofflan dansa!!!
  17. Sverige: Loreen – ”Euphoria”
    Nu tar jag kisspaus. Inte av nervositet utan för att jag simple don’t like this. Sorry! FANtastiskt! sa Edward. FAN! sa jag. Vad Gina sa skiter jag i.
  18. Turkiet: Can Bonomo – ”Love Me Back”
    Turkiet brukar ha bra låtar. Den här tillhör tyvärr inte De Bra Turkiska Låtarnas Klubb. Den är bara gnällig och jag tänker på getter av nån anledning.
  19. Spanien: Pastora Soler – ”Quédate Conmigo”
    Spansk brutta med bulle på huvet och insvept i lakan gal på scenen. Nej, det här gillar jag inte.
  20. Tyskland: Roman Lob – ”Standing Still”
    Tyskland har skickat en tråkig låt igen. Den här är så trist att jag nästan somnar…
  21. Malta: Kurt Calleja – ”This Is The Night”
    Hej Televinken Kurt! Oroväckande, Anna hummar med och diggar… Fast den är rätt OK, när jag lyssnar. Men dansen…
  22. Makedonien: Kaliopi – ”Crno E Belo”
    Nu blir det svart i rutan. Och nån ylar… Strax klöser nån på gitarrerna… Nja, låten känns spretig.
  23. Irland: Jedward – ”Waterline”
    Duracell-Kaninerna gör entré. Jag orkar inte titta på dem för de kan ju inte stå stilla, men faktum är att låten är helt OK, faktiskt ganska bra…
  24. Serbien: Željko Joksimović – ”Nije Ljubav Stvar”
    Serbiens ballad gillar jag. Språket gillar jag. Kärlek gillar jag. Det här är bra!!!
  25. Ukraina: Gaitana – ”Be My Guest”
    ”Hon har blommor i sitt hååår…” Jaa, och pipa har hon också. Låten är riktigt fartig och nu vill jag dansa igen! Men killarna i kjolar ser för roliga ut!
  26. Moldavien: Pasha Parfeny – ”Lăutar”
    Den här hade jag förträngt… Tyvärr blev jag påmind nu. Han har grenen långt ner på benen och låten är bara konstig.

Min favorit? Tja det står mellan Cypern och Serbien för min del. Island är ju rätt OK också, men jag tyckte deras framträdande i kväll var lite tamt. Greklands låt är också bra… Och Rumäniens…

I väntan på rösträkningen etc lyckades Helena Bergström komma fram på telefon. Det var synd. Hon är lika o-rolig som alltid. Det är bara en som är mer o-rolig, Gina – människan som tjatar om sina skämt och är den enda som skrattar åt dem också.

Röstningen har börjat och Grekland fick den första tolvpoängen! Folk jublar för att Sverige leder. Jag dricker lite öl till… Nej det här var deprimerande. Det ser ut som om Sverige… vinner… Gäsp.


PS Fel låt vann.


Läs även
 andra bloggares åsikter om 

Read Full Post »

Rubriken är östgötsk och betyder på svenska

Vilken soppa!

Och den soppa som avses är min älsklings senaste storverk – broccolisoppa. Tanken var att jag skulle fota härligheten INNAN jag började goffa, men jätten Glufs-Glufs var helt enkelt för hungrig för att kunna behärska sig.

En ciabattahalva med ost och en skål broccolisoppa, till det min bok-på-gång och ett glas bubbligt klart.


Jag stannade till på ICA Heidan
på vägen hem och där inhandlade jag bland annat en ciabatta. Ibland kan jag bli så förbannat sugen på det brödet! Men det är ganska stabbigt och lika sugen som jag var innan maten, lika mätt är jag nu. Det blev ju två halvor bröd. Den ena, med kalkonsalami, hann slinka ner i magen innan kameran kom fram.

Men tack snälla Anna, den här soppa var suveränt god! PÖSS!

Och nu kommer lite bonus-kul: Ciabatta är inte bara ett italienskt bröd, det är också italienska för… toffel Toffla!!! Så jag har alltså varit kannibal i kväll. :mrgreen:

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2011: Finalen

Lördag och dags för finalen i årets Eurovision Song Contest. Min klara favorit är inte längre med, så jag tittar med ett något… ljummet intresse. Den låt jag gillar bäst just nu är Frankrikes, men jag är medveten om att den INTE är nån schlager.

Jag hoppas förstås kunna liveblogga livebloggar i kväll! Du hänger väl på???

Den tyska programledartrion har hittat märkliga klänningar en gång till, karln är lika trist klädd som tidigare. Skämten är också lika trista som sist. Inledningsvis en uppjazzad version av den… trista tyska vinnarlåten 2010.

Här är startfältet – och som vanligt är det mina kommentarer sist efter varje låt:

  1. Finland – Paradise Oskar – Da da dam
    Tråkig pojke står stilla på scenen. Lite svaj på rösten. Såhär illa lät det inte sist. Men som jag tyckte sist: pekoral! Ta bort!
  2. Bosnien & Herzegovina – Dino Merlin – Love In Rewind
    Ja! Och så klappar vi händerna nu! En två tre! Fast OK, jag tycker mer och mer om låten, mindre och mindre om de rutiga kläderna, dock. Nja, sisådär, är mitt omdöme. 
  3. Danmark – A Friend In London – New Tomorrow
    Låten påminner för mycket om nån annan låt. Känns lite för långsam. Svajar i sången också.
  4. Litauen – Evelina Sašenko – C’est ma vie
    Nu ska det ylas igen! Den här låten är lite för mycket musikal för min smak, men Evelina kan helt klart sjunga. Synd att hon fick en sån tråkigt låt.
  5. Ungern – Kati Wolf – What about my dreams
    Den här gillade jag ju när jag hörde en studioversion av den, men live har sångerskan varit alltför svag och framträdandet trist. I kväll låter sången bättre, men koreografin… Hon står ju bara där! Vicka lite mer eller nåt!
  6. Irland – Jedward – Lipstick
    Dags för håren. Alltså de här pojkarna ser ju bara för roliga ut! Man hör inte låten för man ser sig blind på håren. Och axelvaddarna… Nej, det här är bara en plojlåt.
  7. Sverige – Eric Saade – Popular
    Nasal sång och till och med lite falskt i början av refrängen. Andningen hänger inte med. Han ser ut som om han är svimfärdig i vissa närbilder. Nervös? Nej, det här är för mycket Lili & Susie för mig, Oh mama…
  8. Estland – Getter Jaani – Rockefeller Street
    Barbie i brunt hår. Konstig scenklädsel och en låt som man hela tiden tror ska köra igång. Men den gör liksom inte det. Den är lika konstig som hennes rosa klänning.
  9. Grekland – Loucas Yiorkas feat. StereJo Mike – Watch my dance
    Men vad är det här? Jo jag vet, en skitdålig rappare. Han förstör en låt som annars skulle vara hyfsad. Men kan ingen bura in den där hesa apan??!
  10. Ryssland – Alexey Vorobyov – Get you
    Nej det här var bara en ny snygg kille med en tråkig låt. Suck!..
  11. Frankrike – Amaury Vassili – Sognu
    Det här är min favorit, men början var lite svag. Och nej, det är ingen schlager.
  12. Italien – Raphael Gualazzi – Follia d’Amore
    Men varför sjunger Italien på engelska? Italienska som är så vackert? Fast den här låten är ju inte… vacker. Inte nåt vacker nånstans.
  13. Schweiz – Anna Rossinelli – In love for a while
    Baktakt, baktungt och sen en trallig låt av en tjej som ser kissnödig ut. Lite sing-along-stuk. Nej, låter som nån som går omkring med dammvippan och nynnar.
  14. Storbritannien – Blue – I Can
    Pojkband. Eller nej, pojkar som har blivit vuxna män men tror att de fortfarande är pojkar. Rösten håller inte!!!!!!!
  15. Moldavien – Zdob și Zdub – So Lucky
    Dags för Facit-gubbarna! Den här låten skrämmer mig! Ursäkta, men är inte det här en parodi??? Häxkvastar flyger genom luften. Jädra cirkus.
  16. Tyskland – Lena – Taken By A Stranger
    Nu kvällens sömnpiller. Jag förstår mig inte på Lena och hennes låtar. Elias trodde att dansarna var nakna! Då hade jag möjligen vaknat…
  17. Rumänien – Hotel FM – Change
    Rutiga västens tur. Han med randiga brallan. Fy vilken tråkig låt.
  18. Österrike – Nadine Beiler – The Secret Is Love
    Lustiga frisyren, men pipa har hon! Samtidigt blir det lite trist när hon bara står där. Micken döljer hela ansiktet, så hon hade inte behövt tömma sminklådan i det. Kissnödig sångstil. Bra ballad, men håller den ända fram? Nej.
  19. Azerbaijan – Ell & Nikki – Running Scared
    En rätt mysig låt, men tjejen kan fortfarande inte sjunga. Hade de bytt ut henne, så… Fullt med löshår har hon också, måste vara baktungt…
  20. Slovenien – Maja Keuc – No One
    Okejrå, den blir lite bättre med tiden, den här låten. Men jag går inte igång på lårhöga stövlar, det känns så… ute. Jag får funderingar på hur det luktar under stövlarna… UFF!
  21. Island – Sjonni’s Friends – Coming Home
    Dags för Tie a yellow ribbon, fast från Island. Nej ta bort!
  22. Spanien – Lucía Pérez – Que Me Quiten Lo Bailao/They Can’t Take The Fun Away From Me
    Sprattelgubbar på scenen. Söt tjej, men nej. Vad är det här? Snart kommer det väl in en tjur på scenen också.
  23. Ukraina – Mika Newton – Angel
    En rätt typisk ballad, men det ser ju ut som om hon bär en fågeldräkt! Sandkonstnären är häftig, fast har ju inget med musiken att göra.
  24. Serbien – Nina – Magical
    Ja tjolahopp, 60-talsdags. Lite glatt och så men, nej inte min typ av låt. Jag funderar på om jag går på nån drog när jag ser på bakgrunden.
  25. Georgien – Eldrine – One more day
    Klänningen får mig att tänka på Franz Kafkas bok Förvandlingen där en man vaknar en dag och finner att han har blivit en skalbagge. Den här gillar jag att kräma i bilen, men ingen annanstans.

MEN HUR MÅNGA JÄVLA SNABBGENOMGÅNGAR SKA DET VARA??? Har de ingen bra artist att dra fram i mellanakten??? OCH DÅ TAR DE FRAM FRISKIS & SVETTIS! Men hallå… Jag trodde aldrig att det skulle ta slut och ärligt talat är jag på väg att somna…

Redovisningen av röstningen tog sen fart. Sverige började med ett poäng och sen fick vi inte fler. Eller jo. En tia fick vi. Poängen fördelas lika knäppt som vanligt. Det spreeetar, säger Edward af Sillén och Helene Benno som är kommentatorer i Tyskland. Vi hemma i soffan gäspar och har problem att hålla oss vakna. Publiken i Tyskland är trist och buar, det tycker jag är löjligt! Är man där ska man väl för F*N vara glad och positiv?! Det är bara soffpotatisar som får sitta och skriva sura blogginlägg!

I skrivande stund ligger Sverige först. Ofattbart! Men nu leder Azerbaijan och det ser ut som om det blir vinnaren. Men var den så bra, Running scared?

And the winner is… Azerbaijan – Ell & Nikki – Running Scared

Läs även andra bloggares åsikter om ,  och .

Read Full Post »

För ett tag sen skrev jag här på bloggen ett inlägg där jag undrade varför Kreta var ett sånt populärt resmål. Jag fick många varierande svar, bland annat från en säljare från ett resebolag – vilket kanske var ganska naturligt…

När man sitter så här en regnig sommardag är det ju inte helt fel att drömma sig bort lite, till dit där solen är. Grekland har ALLTID varit ett resmål som lockat mig, men ett annat spännande land som jag hittills inte har besökt är Italien.

Som gammal humanist, med många språk på schemat, blev jag fascinerad av landet redan på gymnasiet. Rubriken i titeln är ett citat ur en av mina gamla latinläroböcker. Översättningen blir, ungefär (ursäkta mig, men jag är rostig…) ”Vi tycker om Italien. Naturen är vacker…” Jag har för övrigt lärt mig att tala latin med vacker och mjuk italiensk accent, men italienska kan jag inte!


Här på Colosseum kan jag, för mitt inre öga, se min lille latinlärare springa upp och ner, fram och tillbaka, i sina fotriktiga sandaler…

                                                                                                                                                         Min latinlärare var en liten och söt herre med utstående öron, en tunn krans av hår på huvudet, tjocka glasögon – och definitivt en stark fäbless för Italien! Han beskrev gärna på lektionstid det vackra landet han så ofta besökt – vandrat i fotriktiga sandaler bland ruiner, skuttat upp och ner i Colosseum, besökt de välbevarade resterna av Pompeji, druckit underbart enkelt men härligt lokalt vin… Inte konstigt man blev smittad av hans längtan till stövel-landet…


Avgjutningar av några offer från Pompeji. Människor som för alltid kommer att sova…

                                                                                                                                                               Det närmaste jag har kommit Italien hittills är besök på italienska restauranger, framför allt min lokala favorit Il Forno Italiano. Där serveras italiensk mat, men också härliga italienska viner som inte finns att inhandla på vårt systembolag. Fast det gastronomiska Italien är nog oändligt mycket mer än försvenskade versioner av pasta, pizza och tiramisu

I Italien har jag nog ändå ett favoritstad. Jag är ju uppvuxen vid vatten och skulle tycka att drömresan – kanske bröllopsresan? – gick till Venedig. Tänk att glida fram på en kanal, i en gondol, tillsammans med sin älskade… Inte finns det mycket som är mer romantiskt?!.

Read Full Post »

Older Posts »