Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘barndom’

Ett uppslagsrikt inlägg.

 

Spadarvet

Spadarvet (efter min pappa).

Närå. Jag satte inte eld på nånting vid matlagningen. I stället gapflabbade jag åt Fästmöns anekdoter från barndomen. Det tycks finnas en ändlös räcka sådana om hur Anna och hennes pappa försöker ha ihjäl varandra. I själva verket vet jag ju att de gillar varandra stenhårt, men det har varit några tillfällen när de har lyckats lura liemannen, bonden och hans dotter. En del har jag hört talas om tidigare, annat var totala nyheter för mig.

Med detta inlägg vill jag därför uppmana Anna att blogga om följande:

  • När jag fastnade i stängslet och pappa satte på strömmen
  • En dag i brännässlorna
  • Med pappa nära diket
  • Flygande faran på dyngflaket
  • Gasen eller bromsen på traktorn (den som lever får se)
  • Gasen eller bromsen på moppen (det känns väldigt rätt att Anna inte har körkort…)
  • Kast med massor av ägg (då hängde verkligen Annas liv på en skör tråd…)

Och om inte nåt av detta roar henne tycker jag att hon ska blogga om mina nya hyresgäster på ballen*. För femte året, tror jag, har jag fått talgoxar som bygger ett bo bakom tegelstenarna. Idag lyckades Anna fånga de skygga fåglarna på bild. När de har fått sina ungar bor de kvar tills de är flygfärdiga, så de försvinner lika plötsligt som de kommer. Jag undrar just om det är samma talgoxpar som kommer varje år eller om det är barn, barnbarn, barnbarnsbarn etc till det första paret. Nån som vet hur djur som talgoxar gör? Kanske en fråga för Snett med naturen Mitt i naturen? Eller nån som bara råkar läsa detta???

Nu ska jag smocka i mig lite kaka och skrapa en trisslott. Jag riktigt känner hur jag har turen på min sida. Hoppas bara att Anna inte ger sig på mig om och när hon läser detta inlägg… Jag darrar… Av skratt.


*ballen = balkongen


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om åldersnoja – eller bara ett feltänk..?


Söndagspromenad
i vårvädret med Fästmön. Vi pratar om gamla tider och barndom. Anna säger:

Förr i tiden på våren hade jag födelsedag…

Varpå jag avbryter och undrar om hon inte fortfarande har det…


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett hissande och dissande inlägg.


Alltså, vem älskar februari?
Inte jag. Därför står februarilov för veckans dalar, medan höstlov står för veckans toppar. Den Tofflianska veckans, vill säga. Och det är ju inte svårare än så här:

Höstlov


Februarilov


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett TV-program.


Lördag igår
och dags för oss TV-tittare att kolla in nästa stjärna på slottet. Värd för gårdagskvällens program var Leif Andrée, en skådespelare jag inte visste så mycket om. Tills jag blev påmind om hans utomordentligt läskiga roll och lysande prestation i Kaninmannen

Leif Andrée

Leif Andrée pratade om sina olika faser i livet. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Det blev gott om ord
i gårdagens program, men också gott om tårar. Leif Andrée berättade om sitt livs olika faser. Det var så tunga ord att medstjärnorna nästan inte hade några följdfrågor. Tyngst att lyssna till var nog när Leif Andrée berättade om sin barndoms flyttar mellan olika ”föräldrar”. Ett mycket älskat barn med hela tre pappor och två mammor, men separationerna satt fastetsade trots att många år har passerat. Den älskade nallen fick för övrigt vara med. Hjärtskärande!

Men även en tung dag fick sina lättsamma stunder. Leif Andrée drog in sina gäster i inspelningsstudion där de spelade in en ny version av en låt han gjorde som trummis i punkbandet Pizzoar.

Man kan tycka att det var ett alltför känslosamt program Leif Andrée hade värdskapet för. Men hur skulle det kunna vara annorledes när livet är så hårt för vissa människor?

Toffelbetyget blir som vanligt det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Nästa gång är Maria Lundqvist värdinna. Henne har jag sett mer av, både i komiska roller och i mer seriösa. Jag är mycket nyfiken på henne!

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Malena Ernmans dag.

Så här tyckte jag om Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok som nu har blivit film.


Vad driver en människa
att skriva en väldigt utlämnande bok om sin barndom? En bok, som får till följd att delar av släkten inte längre vill umgås med henne. Och vad driver samma människa till att låta boken bli film? Jag skulle säga… mod. Jag kan inte uppfatta Åsa Linderborgs Mig äger ingen på annat sätt.

Mig äger ingen

Självutlämnande och modigt!


Det är nu ett tag sen
Åsa Linderborgs bok kom ut. Sex år, till och med. Författaren själv har sen dess inte bara lämnat Uppsala, hon har också arbetat ett antal år som kulturchef på Aftonbladet.

Åsa Linderborg skapar ofta rabalder. Med sin bok blev hon folkkär – och hatad av släkten. Hon är inte längre välkommen till familjesammankomster som begravningar ens, enligt en lång och välskriven artikel i Svenska Dagbladet.

Det kostar på att skriva sanningar. För sanningar är det, författarens egna sanningar. Den som var med kanske har en annan sanning. Det spelar ingen roll. Sanning som sanning. Du kan nämligen aldrig ta ifrån en människa hennes upplevelser, hennes sanningar.

Det var under pendlingen som Åsa Linderborg skrev. Det var den enda tiden hon hade att skriva. När hon märkte att vem som helst som satt i tågvagnen kunde läsa – och läste! – insåg hon att hon verkligen hade nånting att berätta.

Ska man kategorisera Åsa Linderborgs bok hamnar den under Modern arbetarlitteratur – tillsammans med Susanna Alakoski, enligt Åsa Linderborg själv. Jag håller med. Det är smutsigt, tufft, dåligt med pengar, skitjobb och så alkoholen.

Men oavsett politisk hemvist – för såna här böcker är politiska… Det här är modigt. Det är ännu modigare att göra film på en bok som fick släkten att göra slut. Det är modigast att stå med rak nacke och göra detta. Att erkänna att man inte vet svaret på frågan varför man gör film av sin självbiografi som har gjort så många arga och upprörda. Heja Åsa Linderborg!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om några bra saker, främst.


Lugn i stormen,
jag yesar inte för nåt enormt. MEN… idag hittade UppsalaTidningen till min postbox i flerfamiljshuset (det som har stått här sen 1974)!! Det var fem veckor sen sist! Så jag är sååå glad! Därför blir det bara ett kort inlägg, för nu ska här strax läsas papperstidning.

Uppsalatidningen vecka 41

Äntligen här! Efter fem veckor…


Det kom en annan tidning idag också,
min fackliga tidning Dimsyn Vision. Den läste jag på två minuter. Fanns en intressant artikel om en kommunanställd i Uppsala som blivit utköpt. En förfärlig historia! Intressant att facket slår upp det så stort när det gäller kommunen, för när det gäller en annan verksamhet, i en annan organisation med ansvar för vård och omsorg om länsinvånarna, som också har anställda som tillhör detta fack, har man knappt höjt ett ögonbryn… Där är det många som densamma väg har vandrat, inte bara en person som också jobbat politiskt.

Lite no, alltså. Och ytterligare nåt för grannen som borrar så det låter som om jag sitter i tandläkarstolen. Går liksom inte att komma undan här hemma när nån i huset sätter igång.

Medan Fästmön var iväg och tränade på förmiddagen sökte jag ett par jobb. Inget nej har trillat in idag. I övrigt tror jag att jag har fått ett mejl där företaget/motsvarande har löst rekryteringen internt eller backat från rekryteringen samt lika många där man meddelar att rekryteringen tyvärr drar ut på tiden av olika skäl.

Jag har skjutsat Anna för att handla present. Själv orkar jag inte med folk idag. Har en envis huvudvärk som håller i sig efter förgiftningen från marknaden när det gick omkring/stod en massa puckon och rökte. Vilken tur att jag har en omtänksam fästmö som inhandlade fyra par marknadsstrumpor åt mig!

Strumpor

Fyra par marknadsstrumpor. Anna tycker att jag är en SÄNA. Själv är hon mitt JETA. (Internt skämt baserat på ett originaldokument från Annas barndom.)


När Anna är klar med shoppingen
ska jag komma och hämta henne för vidare färd till nån lokal ICA-handlare. Filen och mjölken är slut och så behöver vi nån middagsmat till kvällen. Jag är lite sugen på laxpudding eller nån paj av nåt slag.

Det börjar närma sig helg. Tråkmånsan jobbar kväll i morgon samt 12 – 21 både lördag och söndag. Tror jag ska ägna mig åt att tvätta och städa då. Och kanske ta en långpromenad.

Har du några planer för helgen???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-film.


Just i Miss Marple-tider
igår kväll var jag på utflykt. Därför spelade jag in på DVD-hårddisken. Och när jag kom hem och hade landat i min favoritfåtölj efter diverse kvällssysslor drog jag igång Miss Marple: At Bertram’s Hotel (2007).

Miss Marple

Miss Marple löser gåtorna även denna gång.


Miss Marple lämnar landsbygden
och far till London och storslagna Bertram’s Hotel, ett hotell hon minns från sin barndom. Syftet med vistelsen är att följa med en väninna till en testamentesläsning. Väninnan hoppas på att få ärva den nyligen avlidne ägaren. Men som vanligt händer det mystiska saker. Ingen är vad den utger sig för att vara. Här finns lustiga karaktärer som en hattmakare, en jazzsångerska, en präst med flera. Och så den tafatte polisen, som naturligtvis förälskar sig i den klipska husan.

En trivsam film som hade flera bottnar. Eftersom den utspelar sig runt andra världskriget jagas det nazister. Boken, som filmen är baserad på, kom emellertid inte ut förrän 1965.

Högt Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dokumentärfilm om Jimi Hendrix.


Igår kväll råkade jag bli sittande
framför en urspännande dokumentär, Jimi Hendrix – Voodoo Child (2010), på SvT1. Fästmön tittade inte utan plockade och nattade.

Jimi Hendrix

Jimi Hendrix, världsbäst på elis! (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Det som gör den här filmen så speciell
och bra är att den är baserad på Jimi Hendrix egna anteckningar, brev, vykort, intervjuer etc. I filmen spelar berättarrösten Bootsy Collins Jimi Hendrix.

Vi får höra om Jimis barndom, med den religiösa fadern och den mer lössläppta modern. Mamman, som dog när Jimi var bara tio år. Och farmodern, som hade Cherokeeblod i sig…

Intressant att höra vilka som inspirerade Jimi Hendrix. Till viss del Muddy Waters och Chuck Berry, men också Buddy Holly. Genom att lyssna på radio började Jimi lära sig riffen. Och den religiösa pappan var den som köpte Jimis första elgitarr åt honom. Men innan han ville satsa på en musikkarriär blev han fallskärmsjägare under lite mer än ett år. En skada gjorde att han blev frikallad just före Vietnamkriget.

Den här filmen är ju, som du förstår, inte tyst. Musiken genomsyrar den helt. Det är sååå bra! Den som inte har lyssnat på Jimi Hendrix kan inte påstå att h*n har hört nån spela elgitarr. Det var som om gitarren var en del av Jimi Hendrix kropp.

Missade du filmen? Kika på SvT Play, men bara om du bor i Sverige och inte via mobilen.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Att försöka sätta sig ner
och sammanfatta filmen Svinalängorna (2010), baserad på boken med samma namn, går nästan inte. Det var länge sen en film berörde mig så. Jag spelade in filmen på DVD-hårddisken från SvT2 och såg den tillsammans med Fästmön i eftermiddag.

Svinalängorna

En film som inte kan lämna nån oberörd.


För ganska länge sen
läste jag Susanna Alakoskis bok Svinalängorna. Den handlar om en flickas uppväxt i ett alkoholisthem. Filmen följer inte boken slaviskt, men man får samma känsla av obehag. Man blir berörd på samma sätt, nästan ännu mer i filmen eftersom man ju inte lägger den ifrån sig på samma sätt som man kan göra med en bok.

Filmen börjar med att Leena får ett telefonsamtal från sjukhuset att hennes mamma är döende. Leena vill inte åka dit, men hennes man Johan sätter familjen i bilen och åker de 60 milen till Ystad. Uppenbarligen vet varken Johan eller de små döttrarna att Leenas mamma ens var i livet. Därefter varvas nutid med dåtid. Vi får se hur Leena växer upp med sina alkoholiserade föräldrar. Föräldrar, som verkligen älskar varandra, men också alkohol.

Den här filmen är grym. Men den skildrar också verkligheten för många. När jag nu har sett den inser jag att jag har haft en mycket lycklig och skyddad barndom. Och jag kan inte hjälpa att fundera över varför familjen inte fick hjälp. Och hur det är idag. För det finns fortfarande alkoholistfamiljer där barnen far illa.

Det kan inte bli annat än högsta betyg.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett personligt inlägg där Tofflan berättar om hur hon läser.


Äcklig bokEn bok på gång
är nåt jag alltid har! Jag skulle förtvina själsligt om jag inte fick eller kunde läsa böcker! Min barndom har alldeles säkert påverkat mig i detta, för jag är uppvuxen i ett hem där det lästes och fanns gott om böcker. Som ensambarn lärde jag mig läsa tidigt, det var ett sätt att underhålla mig själv när jag inte hade syskon att bråka med och när mamma var på sjukhus och pappa på jobbet.

BokmärkeHand i hand med läsning har också skrivandet gått. Jag både läser och skriver fortfarande varje dag. Om jag inte får eller kan skriva av nån anledning, kan jag må riktigt dåligt. Det är som om orden bara bubblar inuti och måste få fästas ner i nån sorts ordning. Den här kombinationen läsa-skriva blomstrade riktigt redan i mellanstadieåldern, mycket tack vare min bekantskap med vännen FEM. Hon var nämligen likadan – läste böcker och skrev berättelser så det glödde! När vi umgicks kunde det vara helt tyst på rummet – vi läste eller skrev, helt enkelt. (Ja vi var nog rätt nördiga…) Idag jobbar både FEM och jag med att skriva, dock lite olika saker. Läser gör vi också i tjänsten liksom när vi är lediga.

bokstödBokmaleriet påverkar förstås det jag skriver. För utan input, ingen output – en enkel ekvation. Men att läsa böcker behöver förstås inte innebära eller ha till syfte att läsaren själv ska skriva. Det jag egentligen menar är att man rent mänskligt behöver stimulans – även själsligt.

en kokbok till migLivet blir så torftigt utan böcker. Utan böcker eller möjlighet till att läsa skulle jag liksom torka ut och skrumpna inuti. Det är nog därför jag är så rädd för att bli blind. Att inte kunna se orden i böckerna längre. För jag är traditionell i mitt läsande. Jag vill kunna hålla i en bok gjord av papper, jag vill kunna lukta på den, beundra dess givna form lika mycket som dess innehåll.

Tofflan i en bokTalböcker eller ljudböcker är inget alternativ för mig. Jag skulle inte känna att jag hade läst en bok om jag ”bara” hade lyssnat på en bok. Eftersom jag själv har jobbat som inläsare vet jag hur knepigt det är att tillfredsställa lyssnaläsare av det inlästa ordet. En del vill ha allt inläst så neutralt som möjligt, andra vill ha det inlästa dramatiserat. Och själv vill jag att min egen fantasi ska blomma ut av författarens ordbilder, inte inläsarens dramatiska förmåga. Jag vill skapa mig egna föreställningar om personer och skeenden i böckerna, inte att nån annan ska göra mina fantasier åt mig. Men det här är vad som gäller för mig, det är ingen sanning. För dig gäller kanske andra saker. Och för den som till exempel är synskadad eller dyslektiker är talböcker det alternativ som står till buds.

Birgitta har signerat min bokPå den här bloggen skriver jag om numera om varje bok jag läser. En del böcker recenserar jag på uppdrag av författare eller förlag. Jag har samlat alla mina bokinlägg på en egen sida och där kan man också se vad jag läser just nu. Ett skäl till detta är att jag vill dela med mig lite av mina läsupplevelser, men också att lista böckerna så jag inte lånar eller köper dem igen. Ibland inser man ju inte att man redan har läst en bok förrän man kanske har köpt den för en dyr penning och börjat läsa i den.


Vad har DU för förhållande till böcker, läsning och att skriva??? Jag är verkligen intresserad att veta, så skriv gärna ner några rader i en kommentar här!


Livet är kort.

 

Read Full Post »

Older Posts »

snowflakes in rain

"Den mest spretiga och nördiga på bokbloggshimlen" /Vixxtoria

Rapport från Gummirepubliken

Dessa dagar som går: Livet

jerryolsson.com

En sak i taget

Charlas Värld

Livet här och nu i min värld

Per Vikström @ Internet

Internet, webb, digitalt, sociala medier, projektledning...

kaosredan

"Barn är inte bara en tröst i ålderdomen. De påskyndar den också" Ulf Stenstrup

Pingolina

vardagsdravlar

2000aldrig

Humor och satir - Ingen går säker

augustifarmor

Här kan du handla fantastiska änglar, handstickat och andra små saker och ting.

Tankar ifrån skroten part 2

Ytterligare en egotripp

Frustrationer och annat otyg

....och livet är underbart!

Under skalet på en sköldpadda

In order to move forward, even a turtle must stick its neck out

On The Trigger

Annas fotoblogg

LaXn - Shit Happens Everyday

Shit Happens, Watch me!

Arga Klara

Roligt, relevant, personligt. Jag har en åsikt - har du?

Nillan på nätet ....

En blogg i mängden . . .

FruHattUnderJorden

Asfaltblomma med landetlängtan. Och ibland tvärtom !

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 253 andra följare