Roligt rapporterande – och jag blev röd i ansiktet!

Ett inlägg om fortsatt lärande, teknikens under och lite annat kul, som att vara gillad, till exempel.

---

 

Här fick jag vänta på grön gubbe ett tag i morse.

Det var lite svårt att sova fram på morgontimmarna. Mina ben har krampat tre nätter i rad och den gångna natten var det inget undantag från detta. Jag skuttade upp – och sen var det förstås omöjligt att somna om. Till sist gav jag upp. Detta fick till följd att jag kom iväg till jobbet i rätt god tid, så jag bestämde mig för att kolla om det fanns möjlighet att parkera gratis längs allmän väg. Det fanns det! Och därmed har jag sparat en parkeringsbiljett. Den kan komma till användning på måndag morgon, för då måste jag definitivt upp tidigt. Skälet är att jag ska skicka in mitt sista kort till a-kassan – på ett tag i alla fall – och försöka besvara deras märkliga meddelande. Det gäller emellertid att inte komma för tidigt till jobbet. Nu är det andra morgonen i rad jag får stå utanför och vänta – mitt passerkort funkar nämligen inte förrän efter klockan åtta. Kortläsaren visar röd gubbe innan när jag provar.

Men där fortfarande roligt på jobbet! Det kanske inte du skulle tycka, men jag har kul. Jag trivs när jag får ägna mig åt språk och skrivande. Dessutom lär jag mig nya saker varje dag. En del är användbart, annat mest kul och kuriosa för mig. Inte visste jag att det finns Ulrikamalm. Och Tetris har jag hört talast om, men inte Tätriset…

I morse gjorde jag färdigt ett korr i Word. Det var väldigt välskrivet och få ändringar. Men ändå, några ändringar. Tyvärr visade sig inte dessa korrigeringar för huvudredaktören, trots att jag följt instruktioner. Jag ska erkänna att jag mest har använt Word som skrivmaskin tidigare, men jag följde verkligen instruktionerna till punkt och pricka. Hos mig ser dokumentet helt OK ut och det syns exakt var jag har gjort ändringarna. Huvudredaktören ser dem emellertid inte. Jag gissar att det här är sånt här som kalls för Teknikens under. Nästa vecka ska vi träffas och ha en genomgång. Förhoppningsvis blir allting klarare då.

Människorna på jobbet är fortfarande väldigt trevliga. Alla hälsar och presenterar sig och jag känner mig både välkomnad och behövd. Och fyra stycken sju stycken idag (skärmdumpen är från igår) gillar uppenbarligen att jag jobbar här, enligt vårt intranät.

Fyra gillar att jag är här. Fast sen jag tog skärmdumpen har de blivit sju.

 

Berömmet gjorde mig lika röd i ansiktet som sylten på min tallrik.

Roligast av allt var det nog på lunchen. Ja, inte för att det var rast utan för att närmaste kollegan och jag gick ner till restaurangen så Tofflan fick äta ärtsoppa utan gris och pannkakor med sylt och grädde. Som grädde på grädden kom en person fram till vårt bord och tackade mig (!) för ett gott utfört arbete med en rapport till regeringen, mitt allra första uppdrag på nya jobbet. Maj gadd, jag blev lika röd i ansiktet som sylten på min pannkaka… Men samtidigt, så roligt att nån inte bara tycker att det var bra jobbat utan också säger det! Jag blev sååå glad! Lunchen med kollegan var väldigt bra på flera sätt. Jag insåg att vi tänker lika när det gäller att lära känna varandra lite mer eftersom vi ska jobba ihop. Lunchpratet blev därför blandat och samtalet innehöll såväl jobbprat som socialprat. Jag har fått väldigt god hjälp hittills av kollegan att hitta in i jobbet. Tänk om det hade varit lika bra ställt på andra arbetsplatser… Jag läste förresten igår i media nånstans på nätet att det händer saker på en före detta arbetsplats. Förhoppningsvis kan det vara bra – för alla inblandade. Det här med att var sak har sin tid är faktiskt inte bara tomt prat…

Eftermiddagen fortsatte jag med korrekturläsningen av en megarapport. Jag har nu passerat över hälften av sidorna, det vill säga 500nånting. Ögonen och jag blev snabbt trötta. Vi kämpar hårt med att komma överens med både linser och läsglasögon. Jag har en styrka på läsglasögonen när jag läser på datorskärmen, en annan när jag läser papper, böcker etc. Det är inte så lätt, men tack och lov har jag sluppit huvudvärk.

Vi försöker komma överens…

Tankning blev det på vägen hem. Och vägen hem blev en annan än igår. Mycket snabbare, men längre. En måste förnya sig, prova nya vägar, lära nytt. Efter att ha sprättat ett kuvert med grattis till nya jobbet från Arbetsförmedlingen ska jag nu ta en lång och behövlig dusch. Kvällens TV-höjdpunkt står Kanal 5 för, 100 code.

I morgon är det fredag och efter jobbet ska jag försöka orka dra runt snabeldraken*. Det behövs. Vad ska DU göra i morgon??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

*snabeldraken = dammsugaren

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

FEM vann unikt loppisfynd!

Ett vinnande inlägg.

---

 

En vinnare är dragen! Ja det står FEM på lappen och jag var inte dragen när jag utförde dragningen – jag bara skriver väldigt fult. Dessutom är bilden oskarp.

Dragning har nu förrättats i utlottningen av det unika loppisfyndet! Och vi har en vinnare! Det var fem som deltog i utlottningen – och FEM som knep vinsten! Ja, alltså FEM är EN person. Dessutom en människa jag har känt i 45 år i höst, så det känns lite extra roligt att få lägga ett grönt paket i brevlådan under morgondagen (jag har ju din adress).

Nu var det inte så att FEM gynnades av vår vänskap eller att hon vann för att hon svarade först. Alla deltagares namn skrevs på lappar och las i en liten påse. Däruti stacks Toffelhanden som drog upp lappen här intill.

I det lilla gröna paketet du får, FEM, ligger en bok från vår barndom. Bokens karaktärer utgjorde familjen i julkalendern år 1969, samma år jag började skolan, men ett år innan du och jag lärde känna varandra. Den här boken berättar vad som hände i mellandagarna, det vill säga efter julkalendern och fram till nyåret 1969/1970. Enligt baksidestexten är den en rysare…

Och vem som skrev den här boken behöver jag nästan inte avslöja, för det visste alla som svarade: Tage Danielsson, en östgöte i förskingringen som gick bort alldeles för tidigt. Jag tror att han skulle han myst och skrattat gott om han fick veta att boken nu går från östgötes hand till östgötes, så att säga.

Herkules Jonssons storverk!

En riktigt god läsning önskar jag dig, FEM!

==> Du som fortfarande är tävlingssugen kan alltid tävla om armbandet. Jag vill ha några fler aspiranter på det innan jag förrättar dragning! Klicka här för att komma till den tävlingen!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Rekognoscering vid Fort Knox och nån som vill göra utrensningar

Ett luskande inlägg.

---

 

Nej, jag tänkte inte köra vilse i morgon när jag ska på anställningsintervju. Därför tog jag en tur idag mitt på dan för att kolla så att jag hittar till destinationen. Jorå, nog hittar jag. Men att ta sig in på området verkar vara lika lätt som att ta sig in i Fort Knox. Själva bilresan tar högst tio minuter, det är resten som nu känns oklart. Fast det får vi ta i morgon. Jag kunde ju liksom inte säga till grindvakten att

Hej! Jag är här och rekar lite inför en intervju jag ska på – i morgon.

Då verkar man rätt blåst. Det är jag ju i och för sig, tycker många. Men det gäller att inte verka vara korkad – när man ska söka jobb, i alla fall…

På hemvägen stannade jag till för diverse ärenden. Bland annat köpte jag jumbokräftor till vårt kalas på lördag. Hade tänkt köpa lite ostpaj också, men den var slut. Jag får väl göra ett nytt försök senare i veckan, jag ska ju ändå köpa nåt gott bröd till kräftorna.

Snart dags för skördefest!

Det blev inget möte med Kommunalrådet i eftermiddag. I stället hade jag balle-konferens* med Lucille. Hon har nämligen semester igen den här veckan. Vi satt en lång stund och avhandlade ett och annat. Lucille avslöjade att hon är sugen på att göra en utrensning. En utrensning bland mina krukväxter – eftersom jag ju aldrig byter jord och uppgraderar krukstorlekar… Ja ja, jag tänkte att det kan vara nåt att pyssla med om min ledighet blir långvarig. (Inget hört än från intervjuaren som hade semester förra veckan och lovade ringa igår eller senast idag.) Men mina paprikor på ballen** är fredade från Lucilles kastarfingar – de bär ju frukt. Det är faktiskt nästan rimligt med en skördefest snart!

Lucille berättade också om en annan idé – förutom den om utrensning bland mina krukväxter: en fest för oss i huset. Eh ja… jag är ju populärast (<== ironi), så jag får väl ta med mig en bok så jag har nåt att umgås med. Närå, jag ska göra mitt bästa och försöka vara social och trevlig. Om nu nån ens vill prata med mig. Jag får väl göra ett försök med de nya, finska grannarna. Men som Lucille sa kan det ju vara ett bra tillfälle att lära känna varandra. Att kommunicera med varandra utan att vara arga och irriterade…

För övrigt har det kommit några fjantiga störtskurar med regn. Det har varken gjort till eller från. En åskknall hörde jag mitt på dan. Solen är på väg fram igen och svetten rinner. Jag funderar på att läsa ut min bok på gång. Den har varit på gång lite för länge… Och så laddar jag naturligtvis för säsongsavslutningen av Morden i Midsomer i kväll klockan 21! Sen är sommaren utrensad, om du frågar mig.

Vad händer hos DIG idag???

*balle-konferens = en lååång pratstund på balkongen
**ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Brist på fantasi?

I eftermiddag när jag kom hem från jobbet hittade jag min facktidning i postboxen. Det brukar vara snabb läsning, inte mycket som intresserar mig och inga djupare artiklar. Den här veckan var inget undantag – men jag fastnade för en sida med rubriken

10 sätt att få igång samtalet på fikarasten

Men snälla Dimsyn Vision! Har ni dåligt med uppslag på artiklar eller försöker ni fria till medlemmarna eller vad? Ärligt talat tycker jag att det här var det töntigaste jag har läst! En del av ingressen, till exempel:

[…] Blir det tyst när sommarstugorna, husdjuren, barnen och träningen avhandlats? […]

För det första har jag varken sommarstuga, husdjur eller barn och dessutom tränar jag aldrig. Innebär det att jag inte ens kommer in i nåt samtal från början? Knappast! För det andra: På mitt jobb diskuterar vi aktuella händelser i omvärlden, krisen i Grekland, Reinfeldts tankar kring pensionen, teaterpjäser, böcker, filmer, FRA-lagen.

Men är man medlem i Vision kan/ska man uppenbarligen inte snacka om sånt. Nej, när man inte pratar stugor, djur, barn eller träning kan man välja nåt av följande tio samtalsämnen/aktiviteter (mina kommentarer inom parenteser):

1. Satsa en femma – börja tippa tillsammans. (Ja det är ju bra så länge ingen är spelberoende…)
2. Släpp fram poeten – läs en snabbskriven dikt. (Mina kollegor skulle tro att jag hade blivit helt knäpp om jag började deklamera.)
3. Med rätt att tacklas – skaffa ett bordshockeyspel och kör en turnering. (Men hallå! Det är en arbetsplats, inte ett fritids!)
4. Lär känna varandra – alla tar med sig en grej hemifrån, blanda grejorna och gissa vad som tillhör vem. (Jaha, nu är det lågstadielekar också…)
5. Baka, baka liten kaka. (Orka! Och den vill jag ju äta upp själv eller med familjen, hemma, OM det nu bakas!)
6. Smasha chefen – skaffa ett minipingsbord. (Jaha! Ska vi köra rundpingis, dårå? Ska det lukta gympasal på jobbet? Nej fy!)
7. Snacka rät och avig – ta med ett handarbete. (Vi är på jobbet för att jobba, inte ha syjunta!)
8. Fira framgångar – lyfta fram en medarbetare eller nåt positivt som har hänt på arbetsplatsen. (GAH så pinsamt! Tänk om det skulle bli jag! Eller tänk om alla andra lyfts fram – utom jag?..)
9. Räkna till tio – lek kurragömma. (Men vad är det här? Det är som sagt en arbetsplats inte dagis eller lekskola.)
10. Skapa debatt – ta med en intressant artikel ur din senaste fackförbundstidning. (Mina kollegor skulle skratta ihjäl sig om jag tog med artikeln som jag refererar här och jag skulle skämmas.)

Nån som förstår att jag överväger att lämna det här facket? Tyvärr kan jag inte det just nu, men…

Read Full Post »