Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Trams, TV, tagged 100 code, 1980-talet, alkohol, Amarone, Anne Holt, arbete, ärtsoppa, babbla, betala räkningar, bil, bröd, Castelforte Amarone della Valpolicella, Copertino, deckare, dekal, diskvatten, dokument, favorit, favoritdag, fönsterbord, författare, flytta, foto, fräscht, Frukta inte, glädjas, go-kaffe, grädde, Gränby centrum, helg, humor, husdjur, italienare, jobb, kaffe, kaka, kämpa, kånka in, köksbord, kommentar, kriminalpsykolog, krukväxt, litteratur, luftigt, media, minsting, missa, mjölk, Modus, Morden i Sandhamn, ny säsong, nyttighet, oslagbar, paltkoma, pannkakor, pipa ner, poliskompis, Power Macintosh, prata, rödvin, rejäl lunch, restaurang, sarkasm, servera, skådespelare, skrika med torr hals, skriva, slå ner röven, soppa, spännande, sylt, Systembolaget, tjolahopp, tonåring, torsdag, träffa, tuggummi, TV4, uppdatera, UppsalaTidningen, Upsala Nya Tidning, vattenkanna, väg, värja mig, vätska, vegetarisk, Viveca Sten, webbplats, Wordfeud, yoghurt, Zensa primitivo on 12 november 2015|
Ett inlägg om diverse soppor och andra vätskor.
Jag vågar inte närma mig denna…
Jag vet inte om jag vågar skutta upp på vågen i kväll. Torsdagar är nämligen min favoritdag på jobbet. Då serverar restaurangen stans godaste vegetariska ärtsoppa. Soppan görs på plats. Till den brukar jag sno åt mig ett par skivor av det där brödet med snorkråkor nyttigheter i och två pannkakor med sylt. Torsdagar är alltså den enda dan jag äter rejäl lunch. Närmaste kollegan, från och med nu kallad NK för det blir så långt och jobbigt annars, och jag piper ner i restaurangen. Jag tar alltid soppa och pannkakor, NK alltid nån annan rätt som serveras. Därefter intar vi ett fönsterbord. Och så babblar vi. Tänk att jag kan inte fatta att människor som för sju veckor sen aldrig hade träffats tidigare kan ha så mycket att prata om! Lunchen avslutas med en kopp go-kaffe och en hård liten kaka. Därefter inträder paltkoma. Nästan.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Dagen har flutit på bra. Jag har mest jobbat med ett och samma dokument. Det var lite mer arbete med det än jag trodde. Utöver det har jag värjt mig mot sarkasmer, druckit kaffe som såg ut som diskvatten och kämpat mot kollegan E i Wordfeud. Människan är baske mig oslagbar!
Efter jobbet styrde Clark Kent* och jag mot Stormarknaden. Jag ska visserligen dit igen i helgen, men jag kan bara inte ta med mig minstingen, nu visserligen tonåring, till Systemet. Därför for jag dit idag och med mig hem kom tre goa italienare – ett amarone, en ny favorit och en gammal favorit. Systembolaget har för övrigt flyttat till nytt ställe på Stormarknaden. Luftigt och fräscht var det. Sen köpte jag mjölk, yoghurt och tuggummi också innan jag for hem och kånkade in allt samt betalade två räkningar, tjolahopp!
Tre italienska favoriter fick följa med hem från Systemet.
Mina stackars krukväxter skriker med torra halsar åt mig, så jag ska ta en tur med vattenkannan innan jag slår ner röven vid köksbordet för att läsa UppsalaTidningen, lokalblaskans husdjur. Framåt 22-tiden byter jag säte till bästefåtöljen för att glo på 100 Code. Och detta föranlåter mig ju att kommentera gårdagkvällens TV-höjdpunkt – Bonde söker mamma… eh… Paradise Farmen… nä… Ensam pappa söker bonde… MODUS, för bövelen!!! Modus är bland de bästa deckarserier jag har sett på senaste tiden. Modus är lite frifräsande, men bygger på norska deckarförfattaren Anne Holts roman Frukta inte. I centrum står kriminalpsykologen Inger Johanne Vik, lysande spelad av Melinda Kinnaman. Henrik Norlén spelar hennes poliskompis, men det är ännu fler bra skådisar med. Har du missat Modus har du missat mycket! För övrigt gläds jag åt att en ny säsong av serien ska spelas in. Nästa onsdag får jag njuta av nya mord i Sandhamn (nä, TV4 har inte uppdaterat infon på sin webbplats) och det är inte alltid fy skam det heller. Den serien är baserad på Viveca Stens böcker.
Jag lämnar dig med en dekal som jag fotade på jobbet idag och en fråga: har DU sett på Modus eller följer du nån annan spännande serie på TV??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!
Fri fart… tillbaka till 1980-talet och Power Macintosh…
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Krämpor, Personligt, Trams, tagged avföring, önska, barndom, burk, dålig förlorare, diska, diskvatten, fråga, friskast, ge igen, högerspalt, hjälp, hosta, humor, idé, innebära automatiskt, kastrull, kökstjänst, klara av, klimpar, komma ihop oss, komma på, konversationskort, kräks, laga mat, lösa tvisten, lösa upp sig, ljudligast, macka, mamma, mat, mästerkocka, måltid, middag, mjölk, motsats, ost och kaviar, redd, samma macka, säkert kort, sörpeltävling, smörgåspålägg, snäll, snor, soppa, Tofflan undrar, tomat- och champinjonsoppa, tomatröd färg, tråkig, tråkigt, vatten, vispa, voilà, yppa on 27 april 2015|
10 Comments »
Varning! Ett matigt inlägg.
Det är jag som är friskast av oss sen ett par dar. Tyvärr. Det innebär automatiskt kökstjänst. Inte nog med att jag lagar mat, jag ska komma på vad som ska lagas – och det ska vara nåt som jag klarar av att laga. Dessutom diskar jag. Att diska är om möjligt ännu tråkigare än att laga mat.
Idag önskades det soppa till middag. Jag körde på ett säkert kort c/o min mamma från barndomen: tomat- och champinjonsoppa. Alltså inhandlades två burkar soppa – en tomatsoppa och en champinjonsoppa. Innehållet rördes ner i kastrull och två burkar vatten tillsattes. Det såg inte så väldigt gott ut. Det såg ut som… diskvatten – som nån hade hostat i…
Soppa på gång eller diskvatten som nån har hostat i?
Knepet är att vispa – vispa hela tiden. Då löser klimparna upp sig (champinjonsoppan är ju redd) och så småningom intar den en mera tomatröd färg med slät konsistens. Voilà, liksom:
Tomat- och champinjonsoppa med macka och mjölk serverades i afton.
Men jag håller med. Soppa är rätt tråkigt, så för att förgylla måltiden yppade jag mina idéer på konversationskort om snor. Det föll inte i god jord – och det var inte heller meningen. Jag gav igen därför att Vissa Andra har de senaste måltiderna talat om avföring respektive kräks. Vi hade också en sörpeltävling. Jag vann, för jag sörplade ljudligast.
Det var efter sörplingstävlingen som vi kom ihop oss. (Anna är lite dålig förlorare.) Vi diskuterade smörgåspålägg. Anna hävdade bestämt att ost och kaviar inte är gott på samma macka, jag hävdade motsatsen. Så nu behöver vi din hjälp att lösa tvisten!
Kolla in frågan här intill i högerspalten, under rubriken Tofflan undrar… Klicka i ditt svar och hjälp oss, snälla du!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 