Basalt stavat och uttalat

Ett inlägg om stavning och uttal – som jag med all säkerhet får skit för. Men det skiter jag i!

---

 

Jag blir en Sur-Toffla som går i taket, får vågor i håret, vatten i knäna och vägnät på ögonvitorna.

Varje dag händer det. Jag går i taket, får vågor i håret, vatten i knäna, vägnät på ögonvitorna… Det handlar om att jag inte kan förstå att vissa professionella grupper inte kan varken stava eller uttala ord. Notera att jag skrev professionella. Med detta menar jag folk som får betalt (det kallas visst för lön) för att skriva eller prata. Jag menar inte dyslektiker, för det är en helt annan grupp. Jag menar obildade professionella, på ren svenska.

Igår noterade jag att en kommunikatör inte kan stava till aBsolut (aPsolut) och en journalist misslyckades med att stava till bibliotEkarie (bibliotIkarie), för att nämna ett par exempel. Och så detta fruktansvärda imorn som får mig att skrika mentalt. Imorn… var nånstans är det??? Det heter i morrn eller i morron eller i morgon!!!

Maj gadd, om man har gått ut grundskolan borde man väl kunna stava rätt till både absolut och bibliotekarie, för att inte tala om i morrn! Men sagda felstavare har inte bara gått ut grundskolan, de är högskoleutbildade, dessutom… Man tar sig för sin panna…

Sen har vi proffsen som inte kan uttala det de själva jobbar med. Du vet, den webbansvarige som säger

oebben.

Det stavas webben och uttalas VEBBEN VEBBEN VEBBEN på svenska!

Häromdan blev jag intervjuad av en människa som undrade om jag kunde

aaap-sis.

Eh? H*n menade Apsis, som uttalas app-sis. (Det är för övrigt ett webbverktyg, enkelt förklarat. Man kan till exempel använda det för elektroniska nyhetsbrev.)

Men… de har jobb och inte jag. Kan det bero på att jag inte kunde säga initialer utan sa

inTAIler

– när jag var nio år?

Eller att jag vanligen stavar ingenjör ingengör? Eller, i ett arbetsliv för en livstid sen, envisades med att skriva

organisationens knasli

i stället för

organisationens kansli?

När ska mitt straff bli tidsbestämt???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Gult är… gott!

Ett gult inlägg.

---

 

Ripassovin med lott – fin födelsedagspresent från Annas snälla mamma.

Vi har ett internt skämt i familjen där vi med bestämdhet hävdar att

gult är fult!

Eller vi brukar uttala det

gurt ä furt!

på östgötska, lite sisådär. (Jorå, Fästmön försöker ibland, men hon behärskar inte språket riktigt.) Hur det interna skämtet uppstod ska jag inte gå in på här, även om jag kan avslöja att det har med barndom och blek hy att göra.

Just idag tycker jag emellertid att gult är allt annat än fult. På min födelsedag för ett tag sen fick jag en flaska fint vin av Annas snälla mamma och L. På flaskan satt en Trisslott. När det kändes lite trist och ledsamt härom kvällen skrapade jag lotten – och vann 2 x 30 kronor!

Så idag hasade jag över till Tokerian för att köpa lite bröd och pålägg och nåt gott till i morgon eftersom jag ju får en gäst då. Självklart passade jag också på att byta in min vinstlott mot två nya. De ligger nu till sig ett tag så att nästa vinst blir lite högre. Det gottiga till min gäst och mig bestod bland annat av en påse cheddarostbågar. Och jag hade sån tur att jag knep den allra sista i affären!

Gult!

Nä, idag är inte gult fult! (Bara lite…) Gult är gott!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Häng med Kexet och Pikachu

Ett familjärt inlägg.

---

 

Remiex har jag älskat sen jag var sju.

Den ljumma blåsten har puffat på oss hela dan. Jag tog vinden i ryggen och for ut till Himlen med muffins och Remikex. De senare, Remikexen, har jag själv älskat sen jag var sju år, så jag trodde att de var säkra kort. Och det var de – det vill säga Elias tvingade i sig ett som han tyckte smakade

arsle

(hans ord) och sen åt Mitt Kära Kex ett par och jag resten. Smart uttänkt av mig, eller hur?

Det var inte så väldigt mycket att göra idag, men jag hälsade i alla fall på familjens senaste tillskott som låg och vilade på yngsta bonusdotterns säng. De två yngsta i familjen har gillat Pokémon och i början när Anna och jag var ihop tittade vi på filmen om Pikachu tillsammans med barnen. Jag var ju totalt värdelös på detta och kunde inte ens uttala Pikachu rätt. Därav min förkärlek för… ”djuret” ifråga.

Pikachu vilade på yngsta bonusdotterns säng. Eftersom hon inte var hemma smög jag in och tog en bild.

Timmarna flög iväg. Jag passade på att uppdatera systemversionen i min iPhone, för jag orkade inte med att vara så tillgänglig på mobilen idag – dagens viktiga samtal var ju redan ringda. Botaniserade bland Annas böcker och lånade med mig ett par hem.

En bok av Leffe och en bok av Hanne-Vibeke Holst fick följa med hem till mig.

Innan jag for in till stan igen blev det en tripp till ICA Solen. Anna hittade en DVD till oss till helgen, men ingen skräckis utan en dramakomedi med Judi Dench, Philomena. Jag överraskade mig själv med att vilja se den. Men jag gillar ju Judi Dench, så… Annars blev det en underlig shoppingtur på affären eftersom Virrp-Anna hade skrivit en handlingslapp lite grann efter extrapriserna i förra veckans annonsblad… Det slutade med att vi stod minst en kvart och rev bland pumporna i stället. För en pumpa skulle inhandlas eftersom det ska vara lite Halloween i Himlen i morgon. När Halloween egentligen infaller, på fredag, är gossebarnet på spökparty hos en kompis, nämligen.

Själv har jag fått det jag behöver i Halloweenväg via denna ljuslykta som lyste upp köksbordet hos Anna. Det räcker så bra för mig.

Denna lysande pumpa räcker i Halloweenväg för min del.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Påskgodis

Ett rätt gott inlägg.

---

 

Till och med videungen mår gott.

Att få vakna en påskdag och nästan inte ha ont i ryggen alls, det var faktiskt sanning i morse. Men jag vågar knappt uttala orden. Jag har hoppats och trott förut och så har smärtan kommit tillbaka. Nu håller jag nästan andan. Och njuter. Får lov att tänka att det kanske bara är för en lite stund, dårå, men då får jag njuta av det lilla medan tid är. Ha det gott en stund.

Vårt påskbord 2014.

Igår hade vi det mycket gott här i Himlen. Fästmön mest och jag bara lite (ägghalvor och potatisskalning) gjorde så härligt påskbord till oss. Det var riktigt mysigt att ha ungdomarna hemma och slippa oroa sig för fylla på stan och sånt. Men i kväll blir vi kanske en decimerad skara. Och så ska det väl vara.

På vårt påskbord fanns tre sorters sill, två sorters lax, köttbullar, prinskorv, ägghalvor, helgskinka, flatbröd, stark ost med mera. Som dryck serverades påskmust, påsköl och Östgöta sädes. De som drack snaps fick välja färg på glasets fot. Jag valde blått, för det är min älsklingsfärg.

Vi hade till och med påskservetter.

Planen var att vi skulle äta påskbord på eftermiddagen och det gjorde vi. Fast det blev närmare ordinarie middagstid eftersom det ju tog lite tid att fixa allt – med en kock justerad. Men gott och fint och trivsamt blev det. Vi hade till och med påskservetter. Det behövs inte så mycket mer ibland för att göra det mysigt.

Detalj från Annas tischa.

Anna satte på sig en av sina nya födelsedagstisschor som hon fick av min yngsta bonusdotter, hennes yngsta dotter. Själv hasade jag omkring i mjukisbrax, det är enklast när man, som jag, då och då måste ”gymnastisera” på nåt golv.

Påskgodis i min bunke.

Och tro det eller ej, men framåt kvällningen lyckades vi klämma i oss lite påskgodis också. Jag skrev häromdan att godiset på Tokerian var utplockat. Märkligt nog hade vi en hel kasse med godis – efter att de två yngsta hade fått sina påskägg, alltså… Så till aftonen ordnade vi äggletning, den enda påsktraditionen i den här familjekonstellationen som jag har varit med om tidigare. I botten av ”barnens” ägg la vi jag såna där äckliga ägg som ingen tycker om. Ja, jag är den elaka styvmodern. För egen del tilldelade jag mig godis både i en egen bunke och i det stora ägget. Ful får man vara, men inte dum!

Ett litet jäkla plastlås.

I min första familj, den med mamma och pappa, skapade vi en Kinderägg-tradition. Den gick ut på att man skulle bygga ihop den eländiga lilla leksaken inuti – EFTER att man hade snapsat till påskmaten. Inte helt enkelt alla gånger. Den här traditionen ville jag föra med mig till nuvarande familj. Bara det att tre av fyra fick färdiga leksaker. Det vara bara storsnapsaren själv, det vill säga jag, som fick sitta och pilla med och montera ihop ett litet jäkla plastlås…

Köp en större bil…

Johan är snäll mot sin elaka styvmor och skänkte henne sin leksak – en bil. Jag tror att jag förstår vinken, det vill säga

Köp en större bil så att jag kan sitta bekvämt!

Vår påskaftonskväll avslutades med TV. Jag ville ju se Mr Selfridge och Anna gillar de blodiga Bibelavsnitten där folk skär halsen av varandra eller petar ut ögonen. Ja, ja, det är tur att nån av oss är fridsam. I kväll ska vi i alla fall se ruskigheter tillsammans i form av Fjällbackamorden.

Vackert väder är det idag och det torde ge oss lust att ta en promenad. Ryggen skulle tacka mig, liksom magen, som har lidit av medicinen. I morse tog jag den allra sista tabletten, den som jag skulle ha tagit igår kväll. Nu får vi se vad som händer…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Bokrea och annat gamm-aktuellt

Ett inlägg om lite sånt som händer just nu.

 

Fredagens bokpaket bestod av tre böcker som jag ville ha, men som inte finns på bokrean.

Igår, tisdag, startade årets bokrea. Jag har blivit – och blir – bombarderad av framför allt Bokus med erbjudanden. Bokus är för övrigt ett lustigt företag. Så snart man köper en liten bok därifrån överöses man med reklam från dem via e-post. Eller erbjudanden, som de som sagt kallar det. Knappt att man kan freda sig.

Bland de senaste utskicken finns inget som lockar mig, jag blir mest irriterad. Jag har kollat igenom vad som erbjuds på bokrean och funnit att jag redan har dem jag vill ha. Och de böcker jag vill ha och som jag inte redan har, de är förstås inte på nån rea.

Så här har det varit ganska länge, tycker jag. För så där en tio år sen fanns det fortfarande böcker på bokrean som stod på min inköpslista. På den tiden kunde man förhandsboka dem hos sin lokala bokhandlare – bara för att finna att nån hunnit före och fyndböckerna var slut… Ännu lite längre tillbaka i tiden, på sisådär bronsåldern, kunde man fortfarande göra fynd på bokhandeln när rean ändå hade pågått ett tag. Därför tycker jag med rätta att man – eller i alla fall jag själv – kan undra om inte bokrean har överlevt sig själv. Den är liksom ingen höjdare längre. Men…  Enligt Svenska Bokhandlareföreningen har kunderna börjat återvända in i bokhandeln igen.  På Akademibokhandeln tycker man att bokrean aldrig har varit så stor som den är just nu och att den är en sån speciell företeelse att den lär överleva.

Prinsessan Leonore Lilian Maria. Foto: Pappa Christopher O’Neill. Bilden är lånad med Kungahusets tillåtelse.

Förutom bokrean har vi fått veta vad vår nyaste lilla sessa ska heta: H.K.H. Prinsessan Leonore Lilian Maria, Hertiginna av Gotland. Och hon ska kallas Leonore. Så nej. Det blev inte Ulrika den här gången heller. Kanske lika bra det, med tanke på att flickan inte bor i Sverige och att fadern är amerikan. Ulrika är så gott som omöjligt att uttala korrekt för icke-svenskar. Dessutom är den lilla söt som socker – och det vet jag ingen Ulrika som är!

En mindre trevlig aktuell händelse var det bomblarm som kom på Arlanda idag. Det handlade om ett plan som skulle ha lyft nånstans kring lunchtid. En del av området runt planet spärrades av. Vid 17-tiden flyttades planet och avspärrningarna hade hävts. Förhoppningsvis var det ingen allvarligare incident. Det var emellertid fullt av blåljus på hemvägen och de flesta av oss bilister höll sig inom ramen för tillåten hastighet, för omväxlings skull… Lite svårt för den som var aningen sen till en hämtning. Men det gick bra.

Livet är kort.

Read Full Post »

Maria & Mindy

Av en ren händelse lyckades jag för ett tag sen fastna framför TV:n, vid ett program jag normalt sett aldrig skulle titta på. Det var Maria & Mindy – Best Friends Forever. Även Fästmön fastnade. Jag blev stundtals helt… mållös.

I det första avsnittet jag såg skulle de två väninnorna till Jukkasjärvis ishotell. De blev helt förtvivlade när de fick veta att de inte kunde ha smink på sig. (Smink är ju vattenbaserat och det kan ge köldskador.) Mindy är nog lite mer blond än Maria, för hon klarade inte ens av att få upp dragkedjan till sin sovsäck…

Nästa grej jag såg var när de två besökte Lill-Babs, en av Marias idoler. Där fick de nybakat bröd – vars namn Mindy hade svåra problem med att uttala.

Maria och Mindy hemma hos Lill-Babs. Hundarna har de alltid med sig – utom till Jukkasjärvi. (Bilden är lånad från TV3:s webbplats.)

Och så var det dags igen igår. Bland annat besökte de Marias stora idol Lasse Åberg på hans museum utanför Bålsta (där även jag och Anna har varit). Bland annat skulle de spela upp en scen ur filmen Sällskapsresan. Mindy försökte verkligen att lära sig sina få repliker på svenska. Men det var inte Mindy som var roligast/mest korkad utan Maria, den här gången. Eller vad sägs om detta citat:

Tänk att bara få sitta där bredvid Lasse Åberg som satt där.

Eh… ja… Det visar nivån, lite. Jag skrattade så jag tjöt, förstås.

Lite senare i programmet fick jag lära mig vad ett fis-ljus är för nånting. Det är faktiskt en väldigt användbar pryl som jag nog ska ha i fickan nästa gång jag åker buss!

Hundarna har de med sig överallt, dock inte till Jukkasjärvi. Men att de är som familjemedlemmar visade de tårar som trillade i slutet av gårdagens program..

Nej, det är verkligen ingen högre intellektuell nivå på det här programmet, men man får skratta. Toffelbetyget blir därför medel – så pass roligt hade jag!

Livet är kort.

Read Full Post »

Att lära sig den hårda vägen…

Läste i Svenska Dagbladet på nätet om att undersökningar visar att vi svenskar är så bra på engelska. Fast det är ju inte riktigt sant. Språkföretaget EF, som till och med arrangerade språkresor på bronsåldern när jag var tonåring, har, för att bevisa lite av motsatsen, sammanställt en lista på de tio ord vi svenskar har svårast med. Här kommer orden – tillsammans med mina kommenterar inom [ ]

• Catch (fånga) och Cash (kontant) [Men hallå! Där finns ju ett t i catch, vad är problemet?]
• Chips och Ships (skepp) [Ch i början ska uttalas Tj, Sh ska uttalas Sch]
• Watch (klocka, titta på) och wash (tvätta) [Samma som Catch, ju. Där finns ett t, vad är problemet?]
• Juice och Use (använda) [J ska uttalas Dj, inte svårare än så]
• Jet (ung. luftström) och Yet (ännu) [Jet uttalas med Dj i början precis som Juice]
• Buzz (surr) och Bus (buss) [MEH! Det syns väl att Buzz har en surrande ändelse och Bus en ganska tonlös?]
• Three (tre) och Free (fri) [Ja, vi svenskar tycker att det är pinsamt att läspa. Det tycker inte jag. Men jag är ju lesba, hö! Och b:et i lesba uttalas som p på svenska.]
• Thin (tunn) och Fin (fena) [Se Three och Free!]
• Wine (vin) och Vine (vinranka) [Ja jösses så svårt det är när W uttalas som W…]
• Phoned (ringde) och Found (fann) [Hur kan man uttala dessa ord fel???]

Jag åkte ett par svängar med EF till Brighton under senare hälften av 1970-talet. Eftersom jag bodde i en familj som hade en dotter i samma ålder som jag själv plus det faktum att jag inte är helt socialt inkompetent fick jag snart infödda vänner. Som skrattade åt mina klanterier. Men jag lärde mig av detta! Mitt största problem var när jag trodde att jag sa

I’m only joking!

fast jag i själva verket sa

I’m only yolking!

Joke = skämt; yolk = äggula. Att lära sig den hårda vägen, bland infödingar, har emellertid sina fördelar. Vissa saker fastnar för evigt!

Livet är kort.

Read Full Post »

Tofflan’s cookalong no. 15: Kex med hårt K och tillbehör

Uppdaterat! Och för övrigt är rödvin bra mot…  viktökning!!!

När Fästmön jobbar ända till klockan 21 är det inte lätt att hitta på nåt lämpligt att äta. När Fästmön dessutom inte riktigt informerat om vissa kostvanors förändringar blir det svårt. Men Tofflan gör som hon nästan alltid gör:

Tar det säkra, asgoda och bajsluktande framför det nyttiga, hälsosamma och trista. 

Börja med att botanisera i vinskåpet. Välj ett rödvin som passar till kraftiga ostar. Det gör till exempel detta vin, Delicato, från 2003. Damma av flaskan och ställ den att lufta minst ett par timmar.

Delicato från 2003 är ett kaliforniskt rödvin som passar till kraftiga ostar.

Plocka därefter fram bajsostarna ur kylen. Ställ dem på en ostbricka, till exempel en i fuskmarmor, som denna. Låt dem stå i rumstemperatur och softa till sig lika länge som vinet luftar.

Bajsostar ska softa till sig i rumstemperatur ett par timmar före servering.

Skölj druvorna, låt dem rinna av och torka dem med en bit hushållspapper. Du kanske har nåt kvar med jultomtar på eller så? Lägg druvorna i en skitsnigg skål.

Röda druvor är finfint till ost och kex och vin – tvärt emot vad experterna säger. Saftiga päron går också bra.

Slutligen, fyll på kexburken, till exempel en gammal plåtburk för After Eight,  med salta kex, paprikakex, crackers och alla möjliga jävla kex som är goda. Det viktigaste är att du uttalar kex med hårt K och absolut inte KJEX!!! (Att säga KJEX är nämligen lika fult som turkost!)

Alla möjliga jävla kex.

Så. Duka. Sätt dig ner och vänta på att klockan ska bli kvart i nio så du kan åka och hämta din kära/e!

Nå, det här var väl ingen svår cookalong???

Read Full Post »

Som en Duracellkanin, fast på Ipren

Varning för snusk!!!

Alltså jag är jättesjuk. Men jag har inget val: idag gäller bilstädning och biltvätt inför morgondagens besiktning. Lämnade Himlen i morse där en liten pojke också fick stanna hemma från skolan, hostig och snorig. Hans mamma börjar inte jobba förrän klockan 16 och på eftermiddagen kommer snälla mormor och tar över chefskapet över hemmet.

Näsan rinner och halsen brinner. Det river som sandpapper av allra grövsta storleken. Vilken tur då att Ipren finns! Det är en tablett som verkligen funkar på mig – den tar bort värk och den får mig att glömma eventuell feber. Ja jag blir som en Duracellkanin – fast jag går inte på duracellbatterier dårå, utan Ipren…

Ehum… fast det här var väl inte nån bild på en Duracellkanin, Tofflan???

                                                                                                                                                                Nu måste visst Administrationsskorpionen rycka in och motverka snusket på den här bloggen!!!

Så! Nu blev det rätt. Jag är som en Duracellkanin fast jag går inte på batteri utan på Ipren.

                                                                                                                                                                 Passade på att ta en mugg nyperkolerat kaffe innan jag ska åka iväg till St1-macken vid Mac Jack för att tvätta bilen. Bara en fråga: Nån som vet hur man uttalar St1??? Anna och jag kliar oss i huvena varje gång vi ser skylten. Vi gissar på..

• Sten
• Stett
• Stationen
• Stora Ett
• Sankt En

Men vad 17 heter macken???

Nu ska jag inte sitta här och bladdra utan fladdra iväg till… St1* (fruktansvärt irriterande att skriva mackens namn och inte veta hur man läser ut det!) och få bilen tvättad och fin i borstfri tvätt. Innan Duracellkänslan försvinner. Sen borde jag gå ett varv med snabeldraken** här hemma också – innan Dammråttornas armé har tagit över. Jag hatar verkligen vårt fläktsystem som gör att det blir dammigt här hemma på två dar!!!

                                                                                                                                                               
*Alltså det var lättare när macken hette Hydro eller Uno Kryss, då visste man minsann hur man skulle uttala namnet! 😉
**snabeldraken = min viiita och fiiina dammsugare. Den suger verkligen inte! Eller jag menar..?

Read Full Post »

Östgötska ord och uttryck: Knuschlig och muschla

Orden knuschlig och muschla är egentligen inte alls besläktade, men hör ändå ihop. Även med ordet kasche. Och då snackar vi uttalsmässigt. För det verkar som om östgötar har svårt att uttala två s – ss – inuti ett ord utan att transformera s:n till scheljud!

Knuschlig, som bland vanliga svenskar torde stavas knusslig, beskriver hur någon är, adjektiv. Och att vara knuschlig betyder att man är snål och/eller kinkig. Missunnsam, kan vara en betydelse.

Att muschla, mussla enligt svensk stavning, är ett verb och något som är tämligen utbrett i vårt land, även här i närområdet. Det betyder nämligen att fuska eller att mygla. Man kan muschla i såväl kortspel som när det gäller att tillskansa sig medel på oriktiga grunder.

Den som muschlar i Sanning eller konsekvens elaka versionen riskerar att stoppas i en kasche för jag tycker det är knuschligt att inte vara ärlig i kortspel – även om man aldrig har några vänner i just kortspel. Det viktiga är att se till att man har vänner att spela med. Vänner, det är alltså såna som förstår begreppen sanning och konsekvens.

Read Full Post »