Den motvilliga resenären

Ett inlägg om en bok.

---

 

Hur praktiskt är det inte att läsa om andras resor när man inte får resa själv? Vännerna Kerstin och Malin tipsade mig båda från var sitt håll om att läsa Jenny Diskis böcker. När vännen I var här på besök nu i februari fyndade jag Den motvilliga resenären för 20 kronor på Röda rummet. På så vis har jag fått resa till Nya Zeeland, Somerset och Lappland.

Titeln på boken stämmer på pricken: författaren är en synnerligen motvillig resenär. Hon reser för att kunna skriva – ibland blir det till och med en reseskildring eller två. Nåt större nöje av sina resor tycks hon inte ha: under resan till Nya Zeeland blir hon magsjuk, i Somerset vill hon inte gå ut och i Lappland fryser hon. Med ett stort mått självinsikt och dito ironi berättar hon om sina vistelser och om det faktum att hon helst vill stanna inomhus och göra mest ingenting, möjligen läsa böcker och kanske skriva böcker också. I Somerset gör hon det så länge att Bonden blir orolig – de flesta gästerna reser nämligen dit för att få uppleva naturen.

En del dråpliga historier berättas i boken. Inte nog med att Jenny Diski inte gillar att promenera – hon gillar inte att vistas utomhus – men när hon gör det blir hennes texter om kontakterna med djur såsom får och renar till skrattorgier å min sida. Samtidigt har författaren ett djup och ett allvar, vilket jag i den här boken främst noterar när hon skriver om sin barndom och sin sjukdom.

Toffelomdömet blir högt. Det här är en väldigt annorlunda bok. Lite spretig, men jag gillar den!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Svartvintern

Ett inlägg i vilket Tofflan skriver om en lustig bok.

Hervor och Mirjam är två fiktiva damer som jag lärde känna i boken Svinhugg. I Marianne Cedervalls uppföljare Svartvintern har de flytt Gotland för en håla i Lappland. Jag har just läst ut den sista av de födelsedagsböcker jag fick av kära Fästmön. Tack!

Hervor och Mirjam är i farten i norr.

Den här gången möts de båda vännerna i Lappland, i Hervors hemby. Till den lilla orten kommer en dag en operasångare, bögen Ralph Sörarve. Ralf har ärvt ett hotell i byn. I stället för att sälja det bestämmer sig han och pojkvännen Eric för att rusta upp det och driva det som gay-spa. Detta skapar förstås arbetstillfällen, men alla är inte glada åt parets planer. Och när Ralph hittar ett barnlik i källaren börjar han undra om han egentligen valt rätt…

Den här andra delen om Hervor och Mirjam känns inte särskilt spännande. Humorn har fått ta större plats än i den första boken. Och visst är det kul när Hervor svär som en borstbindare, men… Jag gillar ju spännande böcker. Och den här storyn är inte särskilt spännande alls, mest lustig. Tyvärr.

Medelbetyg dock, för boken är välskriven och det finns en historia, om än inte så mystisk.

Livet är kort.

Read Full Post »

Vilka blir det på sedlarna?

Nu är det klart vilka ansikten och motiv vi får se på våra sedlar från 2014 eller 2015. Jag bloggade ju om det här igår och gissade på sex personer. Två rätt av fyra sex (nej, jag kan inte räkna ut vad två plus fyra blir 😉 )blev det.

Och här kommer nu facit:

• Dag Hammarskjöld, som var en av mina gissningar, syns på tusenlapparna. Naturmotivet på sedlarna kommer från Lappland.
• Birgit Nilsson hittar vi på femhundringarna. Naturmotivet kommer från Skåne, Birgit Nilssons uppväxtmiljö.
• Ingmar Bergman kan vi se på den helt nya tvåhundrakronorssedeln. Naturmotivet på dessa sedlar kommer från Gotland.
• Greta Garbo hamnar på hundralapparna och naturmotivet hämtas från Stockholm.
• Evert Taube och naturmotiv från Bohuslän kommer på de nya femtiolapparna.
• Astrid Lindgren, som fick flest röster varav en av dem var min, får vi se på ”tjugan”. Naturmotivet hämtas från Småland.

Alla sedlar behåller sina färger. Den nya tvåhundringen blir grön. Sedlarna ska tryckas på en annan typ av papper och blir därför tjockare än idag. Dessutom får sedlarna ett särskilt koppartryck, nåt som ska förenkla för synskadade. 

Några silverfärgade mynt blir det inte i framtiden utan ett kopparpläterat stål och den legering som finns i tiorna ersätter dagens mynt. På så sätt undviker man nickel, nåt som många är överkänsliga emot.

En del överraskande val, tycker jag, men också en del bra förändringar, både vad gäller motiv och utformningen i övrigt.

Read Full Post »