Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Caroline af Ugglas’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Nu är det slut! Med Marika Lagercrantz avrundades den senaste säsongen av Stjärnorna på Slottet. Jag visste att hon hade spelat rollen som en lärare som blir förälskad i en tonårig elev och att hon är dotter till Olof och syster till David. Sen avslöjade Marika Lagercrantz nästan genast:

Jag växte upp bland böcker. Det fanns böcker överallt. Och jag… hatade det.

Stjärnorna på Slottet 2015

Marika Lagercrantz var sista stjärnan på slottet – för den här gången… (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)


Inte visste jag alls 
att Marika Lagercrantz, adlig och från borgerligt hem, spelat fri teater under sin tid som ung vuxen. Hon levde i kollektiv, försökte rädda rivningskåkar och… lärde sig renovera kakelugnar. Om sin barndom hade hon inte så mycket att berätta. Tillfällena hon tillbringade med sin far, stor idol på sin tid, var… typ tre. Och när hon rest till Malmö för att studera passade föräldrarna på att flytta – och skickade ner hennes grejor till henne i det lilla hyresrummet.

Tyvärr var det en ton genom programmet som jag inte gillade. En underton. Och vid middagen ballade det ur totalt när Claire Wikholm tyckte att männen tog för stor plats – och männen bara kände sig avbrutna. Urtrist. Däremot av körsången i kyrkan, under ledning av Caroline ”Snälla, snälla” af Ugglas, det bästa.

Toffelomdömet blev högt, för Marika Lagercrantz är spännande. Men de medverkandes sätt mot varandra får bottenbetyg. Fy skäms, vuxna människor!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Här kan du läsa om…

Claire Wikholms dag

Morgan Allings dag

Amanda Ooms dag

Stefan Sauks dag

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jorå! En gång ska jag väl palla att se ett helt allsångsprogram! Och eftersom några jag känner skulle dit i kväll valde jag Lotta på Liseberg. Herrejisses…

En gång har jag nu pallat att se Lotta på Liseberg.


Det är nåt med allsångsprogram
som irriterar mig. Vet inte vad eftersom jag aldrig har sett ett helt program, så nu tog jag tjuren vid hornen och tittade.

Att sjunga är kul, men jag skulle aldrig, aldrig sjunga offentligt om jag visste med mig att jag sjöng falskt. Det är inte många i Lottas publik som har den självinsikten. Och nej, Caroline af Ugglas, en av gästartisterna, jag vägrar tro att alla kan lära sig sjunga, inte ens med din hjälp!

Men… när det gäller artisterna erkänner jag villigt att jag hade dumma och förutfattade meningar om både Svante Thuresson och Andreas Weise. Svante Thuresson sjöng mycket vackert. Att ha en sån fantastisk röst när man är 75 bast är imponerande! Även Andreas Weise gjorde ett visst intryck. För trots att han då och då tar i så tårna krullar sig, får han för det mesta fram rena toner. Det trodde jag inte!

Övriga artister, Caroline af Ugglas och Sonja Aldén, var väl dem jag kände till mest. Caroline af Ugglas är ju… mycket speciell och jag gillar när den lilla ugglefoten höjs och sänks, liksom det lilla ugglepekfingret. Sonja Aldén har en fantastisk röst! Ge henne nåt bra att sjunga till Melodifestivalen 2013 och hon vinner!

Programledaren själv då? Tja, mamma tycker att hon är hemsk och sa det typ en gång i kvarten. Sen är det ju reklam, som bekant. Själv tycker jag att Lotta Engberg är alldeles utmärkt som allsångsledare. Hon kan både sjunga och spela piano och det kommer man långt med.

För övrigt blir jag galen på alla reklampauser. TV4 går knappt att titta på, allting man ser blir sönderhackat. Tur att jag hade gofika att njuta av och tvätt att hänga så att jag fick trösta mig respektive dämpa kräkreflexer.

Gofika.


Allsångspubliken…
Vad ska jag säga om den? Tja, jag får väl höra att jag är elak om jag tycker nåt om den, men… Några kunde sjunga, andra inte. Och som sagt, själv skulle jag aldrig sätta mig i TV och sjunga, även om det var allsång på Liseberg.

För övrigt såg jag inte dem jag letade efter i publiken. De hade gått hem tidigt.

Nu ska jag ändra stil och bli lite snäll. Jag ska ge Lotta på Liseberg medelbetyg. För det var inte så gräsligt som jag trodde.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2012: Andra semifinalen

Livebloggen är avslutad, men du kan självklart fortfarande kommentera!


I morgon torsdag kväll är det dags igen.
Klockan 21 visar SvT1 den andra semifinalen till Eurovision Song Contest 2012. Jag tänker, precis som igår sist, liveblogga, eftersom jag är mycket elakare bättre på att kommentera än Edward och Gina (i alla fall Gina, bloggerska där, gå hem och skriv lite i stället).

Jag minns att jag gillade Serbiens låt för det vemodiga, Estlands låt likaså. Annars kan vi förvänta oss mest tråkiga låtar och konstiga utstyrslar, precis som i första semin. Det ska bli intressant att höra hur många som kan sjunga i den här semifinalen…

Sverige är ju med här och tävlar om en finalplats och det tror jag nog att hon får, Loreen. Men jag gillar inte låten särskilt mycket och är inte överdrivet förtjust i artisten heller, så nåt större viftande med svenska flaggan blir det inte från min fåtölj. För Loreen är ju en sån där Idol-broiler, du vet, och jag gillar inte alls det konceptet.

Som vanligt inleds skiten kvällens tävling med den töntiga programledartrion, ivrigt häcklade av våra svenska kommentatorer som inte är roliga alls. Nånstans. Jag sitter klistrad – i faktisk mening – i min skinnfåtölj. Det är varmt…


Så här ser torsdagens startfält startfältet ut
– som vanligt kan du klicka på länkarna och lyssna:

  1. Serbien: Željko Joksimović – ”Nije Ljubav Stvar”
    Det börjar långsamt. Lååångsaaamt… Ska jag somna före halv tio, tro? Men det är vemodigt och jag älskar språket.  Det handlar ju om kärlek…
  2. Makedonien: Kaliopi – ”Crno E Belo”
    Mer vemod och långsamt… Lite svajig sång också och tunn röst, på gränsen till hes. Sen byter låten stil och blir hårdare. Nej, sån här blandning gillar jag inte, det är bara förvirrande.
  3. Nederländerna: Joan Franka – ”You And Me”
    Nu kommer indianerna. Nej holländarna var det visst. Usch, falsksång och eländigt. Och varför fjäderskruden? Ta bort! Det låter som en Frälsis-låt!
  4. Malta: Kurt Calleja – ”This Is The Night”
    Televinken, ser han ut som! Men var är tant Anita och han som höll i trådarna? Låten är rätt OK trots allt. Men dansen… Påminner om Caroline af Ugglas i Snälla snälla…
  5. Vitryssland: Litesound – ”We Are The Heroes”
    Men det här har ju faktiskt lite fart… Fast det är ju det där med engelskan och töntdansen som drar ner helhetsbetyget…
  6. Portugal: Filipa Sousa – ”Vida Minha”
    Portugisiska är vackert och den här låten är vacker, smäktande… Nån som vill dansa tryckare med mig? Jag dansar utan tofflor…
  7. Ukraina: Gaitana – ”Be My Guest”
    Det här ska vara en ”töff brud” enligt Gina med ett G. Jag vet inte jag. Jag fastnar med blicken på klädseln. Vad har hon på sig? Bra röst, men tråkig låt. Enformig.
  8. Bulgarien: Sofi Marinova – ”Love Unlimited”
    Det börjar med lite ylande, sen en bra beat. Men jag vidhåller att korta kjolar och lårhöga stövlar är skitfult. Låten gillar jag – om det hade varit en sångare som inte pep så förbannat…
  9. Slovenien: Eva Boto – ”Verjamem”
    (Kan ingen ta bort Gina? Eller åtminstone sätta silvertejp på kakhålet.)
    Jaha… Nån sorts happening här… Dramatiskt… Men hu så intetsägande! Vad gör alla brudarna på scenen?
  10. Kroatien: Nina Badrić – ”Nebo”
    Sångerskan är lite lik Bree van de Kamp i DH! Nu är det svart och dramatiskt igen. Och förbannat trååååkigt… Jag somnar…
  11. Sverige: Loreen – ”Euphoria”
    Nej. Jag erkänner. Jag gillar inte det här. Hon skriker och tittar aldrig i in i kameran.
  12. Georgien: Anri Jokhadze – ”I’m A Joker”
    Munkar på scenen! Så det har blivit religiöst nu?! Nej, sen kommer stripporna. Dåliga rim. En blekt blondinman. Nej usch…
  13. Turkiet: Can Bonomo – ”Love Me Back”
    Linedance på turkiska? Falsksång. Men det här är ju en parodi…
  14. Estland: Ott Lepland – ”Kuula”
    Dags att gråta lite? Svajig sång. Han ser mest ut som om han sover, tycker jag. Nej det här var segt!
  15. Slovakien: Max Jason Mai – ”Don’t Close Your Eyes”
    Jag får ont i öronen!
  16. Norge: Tooji – ”Stay”
    Bra beat, men han sjunger falskt. Kan det bero på att hans ögon sitter tätt?
  17. Bosnien och Hercegovina: Maya Sar – ”Korake Ti Znam”
    Vackert språk och vackert pianospel. Men maken till trist låt… Man tror hela tiden att NU! ska den komma igång. Det gör den inte.
  18. Litauen: Donny Montell – ”Love Is Blind”
    Urusel engelska! Och den där ögonbindeln… Det är ju att driva med personer med funktionshinder! Överdrivet sentimentalt tjafs!

Inte heller den här gången får jag ihop tio låtar som jag tycker ska gå vidare till finalen på lördag. Jag gillar Serbiens låt, Malta lite grann, liksom Vitryssland och Portugal. Jag tror att Sverige och Norge går vidare, säkert Turkiet också.

Mellanakten med de fem senaste årens vinnare framförda i azerbajdzjansk tappning bjöd bland annat på spännande instrument och falsksång, Molitva och fiolspelande norrman, tysk dans i kortkort långkjol. Och som avslutning – en avart av Waterloo. Ganska underhållande.

De här tio låtarna går vidare till finalen på lördag… Litauen, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Ukraina, Sverige, Makedonien, Norge, Estland, Malta och Turkiet.


Läs även
 andra bloggares åsikter om 

Read Full Post »

Jag hickar till lite (eller ganska mycket, faktiskt!) när jag läser att Lill-Bajs Lill-Babs, Caroline af Ugglas och Patrik Sjöberg med flera ska bli zombier. Fast bara på TV6, dock. Det ska bli en åtta delar lång serie med titeln Den sista dokusåpan. Och dokusåpor är ju, som bekant, en genre som jag är synnerligen skeptisk emot, för att tala milt men ärligt.

Den här TV-serien ska handla om ett gäng kända svenskar som flyr genom ett zombieserat Sverige. En sorts Blair Witch Project.

Jag säger bara…

Eh… Det är väl den första september idag och den första april???

Read Full Post »

Varning för liiite snusk!

Dagens utflyktsmål var Botaniska trädgården. Det som är bra med den är att den ligger väldigt centralt i Uppsala, på baksidan av Slottet, som ju ligger mitt i stan, kan man säga. Det är lätt att ta bussen hit, men vi tog som sagt bilen. Det var INTE lätt att hitta parkering. Efter en del cirkulerande hittade vi parkering för fem kronor i timman vid Evolutionsmuseet.

En annan bra sak med dagens utflykt är att den förutom resan dit kan vara i princip gratis. Det är fri entré till allt i Botaniska trädgården utom Tropiska växthuset. Och om man ska fika på kaféet kostar det förstås pengar. Men man skulle lika gärna kunna ha eget fika med sig  – och en filt.


På väg till Botan, som Botaniska trädgården ofta kallas här, såg vi några urgamla grindstolpar. Jag fångade en av dem på bild medan Elias skuttade i förväg.

                                                                                                                                                                Först tittade vi oss omkring på blommor och växter. De här gröna bladen såg liiite suspekta ut, tyckte jag…


Suspekta blad…

                                                                                                                                                               Vi såg ett konstigt träd och läste oss till att det var murgröna på det. Fast det kunde man ju knappast gissa, eller hur?


Det är murgröna på det här trädet, tro det eller ej!

                                                                                                                                                                      Det fanns små dammar lite här och var. Och i dammar ska det ju vara näckrosor, eller hur? Botan är annars känd för sin jättenäckros Victoria, men här är bara några små exemplar näckrosor. Notera att dessa är fotade med fara för liv och lem eftersom det varnades för ett jordgetingbo precis intill!


Små näckrosor, fotade med fara för liv och lem eftersom det fanns ett jordgetingbo intill.

                                                                                                                                                           Fördelen med att strosa i Botan med en relativt stor pojke är att man inte behöver vara rädd att han ska pilla och peta överallt. En del växter är nämligen giftiga och om man inte kan läsa skyltarna kan det vara ganska farligt att vara barn i den här trädgården…


En del växter är giftiga.

                                                                                                                                                                  Det var väldigt soligt och varmt idag, men vi fann skugga i ett lusthus med häftigt tak. Här dragkedjade Tofflan av sig byxbenen så att hon fick shorts. Zipper-brallor har sina fördelar!


Under detta häftiga lusthustak fick vi en stunds skugga och Tofflan kunde zippa av till shorts.

                                                                                                                                                            Det finns inte bara dammar i Botan utan också små arrangerade bäckar och vattenfall.


Många bäckar små…

                                                                                                                                                                  Det fanns många vackra växter här, men även stubbar kan vara fina att se på, eller hur?


Även stubbar kan vara vackra, tycker jag.

                                                                                                                                                             Elias fick en ny kompis bland alla växterna.


Fågelskrämman till vänster, Elias till höger! 😆

                                                                                                                                                               Före besöket på Tropiska växthuset tog vi en fika. Jag var nämligen mycket tydlig med till Elias att det är väldigt, väldigt varmt och fuktigt inne i växthuset.


Kaffe för mig, light-dryck för Elias, var sin glass och så delade vi på en gigantisk Linnébulle. En sån bulle kostade 30 spänn och räcker för flera att dela på!

                                                                                                                                                               Vi fikade på Café Victoria. Kaffet smakade mycket gott och Linnébullen var ljuvligt kladdig och sockrig. En kaffe, en läsk, var sin glass och en Linnébulle gick loss på närmare en hundring… Medan vi fikade skrattade vi åt en tant som försökte stjäla en stol, men hon misslyckades. En unge försökte skruva loss jätteparasollet ovanför oss som skyddade våra huvuden mot solen. Hon fick en skarp tillsägelse av sin moder – och det var vi tacksamma för! Men ungen var envis och säkert avundsjuk på våra glassar,så det tog en stund innan hon lydde…

Så klev vi in genom dörrarna på Tropiska växthuset. Entrén är 40 kronor för personer över 16 år. Men vi hade tur och ingen satt i receptionen när vi kom. Det fanns en betalkortsautomat, men den såg inte jag *ljuger* 😳 (Ärligt talat, jag hade kunnat vifta med mitt presskort så hade jag ändå gått in gratis.)

Elias hittade ett naturligt paraply i ett av rummen i växthuset. Och det var rätt smart, det, för då och då kom en regnskur – stället skulle ju efterlikna regnskog!


Elias hittade ett naturligt paraply, vilket kan vara praktiskt i en regnskogsliknande miljö.

                                                                                                                                                              Och så klev vi till slut in i det allra heligaste, där jättenäckrosen Victoria finns. Näckrosen blommar inte på dagtid och eftersom våra sommarkvällar är så ljusa kan det variera när blomman öppnar sig. Vanligen är varje blomma utslagen två nätter i rad. Den första natten är den vit, sen är den rosa. Helt utslagen kan blommorna bli ungefär 40 centimeter i diameter.


Här bor jättenäckrosen, men den blommade förstås inte när vi var där eftersom det ju var dag. Diset beror på den otroligt höga luftfuktigheten i växthuset.

                                                                                                                                                              Det fanns en massa både vackra och lustiga växter i växthuset. Här är en läcker röd blomma av nåt slag.


En läcker röd blomma.

                                                                                                                                                                       I ett rum skulle det finnas grodor som var rödrandiga, men vi såg inte en enda.


Elias spejade efter rödrandiga grodor, men såg inga.

                                                                                                                                                                Jag såg däremot nånting som jag inte vet vad det ÄR, men som jag vet vad det SER UT som…


Jag vet inte vad detta ÄR, men jag vet vad det SER UT som…

                                                                                                                                                               En del blommor såg ätliga ut. Som den här. Den såg ut som stekta ägg, tycker jag.


Äggplanta?

                                                                                                                                                               Det fanns många orkidéer i Tropiska växthuset. Blå orkidéer är den ovanligaste färgen, men här hittade jag en.


Blåa orkidéer är ovanligast.

                                                                                                                                                                Vi såg en kille som låg ner och fotade nåt mystiskt hela tiden vi var i växthuset. Jag blev naturligtvis nyfiken, men kom inte tillräckligt nära för att se. Fotade därför ett blad med vattendroppar på i stället.


Grönt blad med vattendroppar på.

                                                                                                                                                             Sen var det ganska skönt att komma ut – trots att termometern visade närmare 30 grader idag. Undras hur varmt det var inne i Tropiska växthuset, egentligen… Vi gick upp mot barockträdgården som ligger på slottets baksida, kan man säga. Där pågick SM i boule, så vi kunde inte riktigt strosa som vi ville eftersom grusgångarna var indelade i spelplaner. Men jag fick i alla fall ta en bild av Elias framför en grön ”pyramid”.


Elias framför en grön ”pyramid”.

                                                                                                                                                                       I Orangeriets hus Linneanum hittade vi en utställning med titeln Squares. Här var det fri entré så vi knatade in.


Fri entré till konstutställningen Squares i Linneanum.

                                                                                                                                                                Squares visade sig vara en sorts blandning av digital konst och målad. Konstnären är duktige fotografen Stewen Quigley. Bland verken hittade vi några kändisar, som denna snälla, snälla donna!


Caroline af Ugglas fanns på plats – i Stewen Quigleys version.

                                                                                                                                                                  Det var ganska spännande tavlor och jag testade lite hemma i Himlen att grejsa lite med en blå blomma som jag hade fotat på eftermiddagen. Men inte nådde jag upp till Stewen Q:s klass, inte…


Digital fotokonst av Tofflan.

                                                                                                                                                             Innan vi promenerade tillbaka till bilen tittade vi på en kaktusutställning i Linneanum. Kaktusarna var skänkta av en farbror till museet 1990. En del var taggiga, en del var håriga, några var korta, andra var skitlånga. Och somliga lockade till snuskiga tankar, igen.


En kaktus som ser ut som en… ja, du ser själv, fast minus en… kula, dårå.

                                                                                                                                                                 Bäst idag var Tropiska växthuset, tyckte både Elias och jag. Och jag tror nog att vi åker hit igen!

Botaniska trädgården är öppen maj – september.

  • Parken är öppen varje dag mellan klockan 7 och 21. Fri entré.
  • Tropiska växthuset har öppet tisdag – fredag klockan 9 – 15, lördag – söndag klockan 12 – 15. Entré 40 pix från 16 år.
  • Orangeriet har öppet måndag – fredag klockan 11 – 18, lördag – söndag klockan 11 – 16. Fri entré.
  • Café Victoria har öppet dagligen klockan 10 – 17 till och med augusti, i september endast lördagar och söndagar.

Read Full Post »

Nej, se vårgrönt är den mest frånvarande färg vi har här just nu. I morse var det visserligen inte 20 grader kallt utan bara åtta, men det snöar. Det snöar STORA flingor. Fördelen med att vi bor hos mig den här veckan är att Clark Kent* får stå  i garage och man slipper skrapa rutor. Visserligen är det bara kallgarage, men – ta i trä – jag är aldrig orolig för att han inte ska starta när han står inomhus. Det har jag varit i veckan som gick när han fick stå ute i tjugradig kyla, men den lille stålmannen hostade igång så snällt varje dag.


En idolbild på Clark Kent.

                                                                                                                                                        Idag är det en alldeles perfekt dag för det jag ska göra – städa. Nu finns inga ursäkter, till och med vädret säger:

STÄDA!!!

Igår kväll satt jag en liten stund vid pusslet jag lånade av Hortellskan härom veckan. Jag har ju liksom inte pusslat nästan nånting i veckan som gick, så pusslet skulle möjligen kunna vara det som håller mig borta från snabeldraken**… För grejen är att jag har upptäckt att jag ser väldigt illa på kvällstid. Därför måste pusslande ske på dagtid för min del. Men nej, här är så läskigt, det KRASMAR under tofflorna, vilket betyder att det VERKLIGEN BEHÖVS STÄDAS!..


Det krasmade nog under Caroline af Ugglas fot också här på bilden. Kanske var hon hemma hos mig?

                                                                                                                                                       Fästmön började jobba klockan sju idag, så vi var uppe med tuppen. Eftersom Annas mobil som vanligt är på lagning har hon nu lånat en av Linns gamla mobiler. Och detta innebär VISSA PROBLEM med larm och sånt. Att stänga av larmet, att hitta rätt ljudnivå, att hitta ett bra ljud att vakna till… Anna roade sig under frukosten, medan jag var i badrummet, med att testa olika varianter, så nu är nog alla i hela huset vakna. Själv började jag fundera om mobilen hade nån sorts inställning för att varna i samband med vissa… kroppsljud. Larm och kroppsljud (från mig, dårå) var förvånansvärt synkade i morse…


Naturligtvis är jag så här piffigt klädd när jag städar hemma. (Not…)

                                                                                                                                                        Nu ska invänta lite ljus innan jag börjar damma och skura våtutrymmena. Och om det är nån som fortfarande sover ska jag vara snäll och vänta med att starta såväl tvättmaskin som snabeldrake på en stund. Jag tror jag inleder min städdag med att bädda och läsa lokalblaskan

                                                                                                                                                       *Clark Kent = min lille bil
**snabeldraken = dammsugaren

Read Full Post »

Farbröder i kvinnokläder som mimar till kända låtar? Kan det va nåt? JA JA JAAAAAA! After Darks show med Babsan gick på TV4 i kväll och det var riktig gala med glitter och glamour – och flatskratt från min fåtölj!..


Gala med glitter och glamour, signerad Babsan och After Dark.

                                                                                                                                                             I kvällens show fick vi höra att både Christer Lindarw och Lars-Åke Wilhelmsson kan sjunga, men i en del nummer var det de äkta kändisarna som lånat ut sina röster. Ett riktigt flatskratt la jag upp när Malena Ernman och Caroline af Ugglas – gestaltade av Babsan respektive Christer – sångduellerade med sina schlagerlåtar. Verkligen på pricken – till och med Carolines lilla fotlyft!

Men när Christer sjunger att han vill bli älskad är det nåt skört och lite sorgligt som skymtar. För att i några scener senare skylas över med det ekivoka i form av Och när ni tar saken i egna händer…

I övrigt fladdrade små och stora stjärnor som Anna Bergendahl, Charlotte Perelli, Diana Ross, Cher, Whitney Houston med flera förbi under den knappa timman som showen skalats ner till. En magnifik show!

Read Full Post »

Mår man bättre om man skriver? Det var en av frågorna och temana i veckans BabelSvT2. Men som vanligt fanns det flera teman liksom en intressant blandning gäster och reportage.

Bob Hansson slipper vi inte den här gången heller. I höst ska han söka lyckan. Missförstå mig rätt, jag gillar Bob Hansson, men INTE tramsinslag i programmet. Jag orkar inte skriva om eländet… Bara en detalj: det är SÅ NJUTBART att lyssna på Zinat Pirzadehs mjuka brytning – UNDERBART!

Först ut i dagens program var poeten Johannes Anyuru – som just debuterat som romanförfattare. Tre diktsamlingar har det blivit, förra året debut som dramatiker. Och nu alltså också romanförfattare. En nyklippt Anyuru lyckades för det mesta undvika ögonkontakt med programledaren när han försökte förklara hur jobbigt det var att under början av 2000-talet bli så känd. Daniel Sjölin placerade hörlurar på författaren när han överöste den nya romanen med beröm. Fjäskskydd. Jo, jag tackar, jag. Överspänt och fånigt grepp. Neetlitteratur* blir genrebeteckningen. Genren omfattar utanförskap, ofta alkoholmissbruk och är ett manligt tillstånd. Ärligt talat förstår jag inte vad romanen handlar om, men jag är ju varken missbrukare eller manlig…


Johannes Anyuru, neetlitterär debutant. Bilden är lånad från Babels hemsida.

                                                                                                                                                    Babels STJÄRNREPORTAGE handlade om rockstjärnan Patti Smith som gett ut självbiografin Just kids. Boken behandlar åren med fotografen Robert Mapplethorpe.

Så blev det ytterligare en artist i studion, Caroline af Ugglas som tillsammans med terapeuten och poeten UKON (Ulf Karl Olov Nilsson) debuterar i höst med boken Hjälp, vem är jag? Caroline af Ugglas är som vanligt MYCKET i intervjun, UKON är mest konstig. Mannen är otroligt långbent, hans högra lillfinger är krökt, han har sneda, mandelformade ögon. Han ser kort och gott SPÄNNANDE ut! Intervjun fortsätter i ett reportage om terapi – i filmens, TV:ns och litteraturens värld. Intressant!

Så ansluter Marianne Sällström, författare och lärare i terapeutiskt skrivande. Då känns det mer stabilt i studion! Marianne Sällström pratar om skrivandet som terapi, en terapi som forskarna är eniga om är framgångsrik! Poeten och koreanen Ko Un deltar via skype och tycker till om detta.

Veckans boktips blev:
Johannes Anyuru: Aniara av Harry Martinson
UKON: Witz-bomber och foto-sken av Jonas J Magnusson och Cecilia Grönberg
Caroline af Ugglas: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson

Nästa veckas program innehåller

Triss i ess

enligt Daniel Sjölin. Vi får la se…

                                                                                                                                                   *Neet = Not in Education Employment Training

Read Full Post »

Min egen husguru ska invigningstala på Pride 2010, sägs det. Ja, nu blir jag riktigt putt att jag inte kan åka!

Och Pride Park är äntligen flyttad från Tanto till Djurgården, nära Sjöhistoriska museet.

Och årets DogTag är fulare än fulast, men temat för såväl Pride som DogTagen är Makt. Kan man känna makt i en sjal..?

Hera Björk och Caroline af Ugglas är några av de klara artisterna…

Ett festivalpass kostar 800 pix – eller 500 för unga och pensionärer.

Äh, vad är väl en bal på Slottet, en Pride i Stockholm?..


Vi hade ju absolut inte roligt förra året… *ljuger*

Read Full Post »