Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘antikvariat’

Ett inlägg om en TV-serie.


 

Serien Maria Wern som går just nu på Tv4 bygger på Anna Janssons karaktärer, snarare än hennes böcker. Eller så är de två avsnitten, som bildar en film, baserade på flera olika böcker. I kväll såg jag Dit ingen når. Ytterligare en film, det vill säga två avsnitt, återstår för säsongen.

Maria Wern


En ägare till ett antikvariat 
hittas död i sin bil på färjan till Fårö. Mannen är mördad, men ingen förstår varför. Sen finner polisen Maria Wern och hennes kollegor ett märkligt utrymme under antikvariatet. Det verkar som om nån har hållits fången där. Och så mördas ytterligare en gubbe. Samtidigt har Maria klara problem att klara av tillvaron och hennes chef tvingar henne till en psykolog.

Asså vad är det här? Eva Röse har klara problem att spela en polis som är på väg att gå in i väggen. Det är inte trovärdigt för fem öre. Berättelsen i sig är otäck, men den känns mest tråkig. Nä, snälla Anna Jansson, inga flera såna här filmer.

Hoppfullt!

Tofflan


Toffelomdömet blir lågt.
Att det ens blir något beror på att… tja, antikvariat är spännande…

rosa toffla mini

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Den motvilliga resenärenHur praktiskt är det inte att läsa om andras resor när man inte får resa själv? Vännerna Kerstin och Malin tipsade mig båda från var sitt håll om att läsa Jenny Diskis böcker. När vännen I var här på besök nu i februari fyndade jag Den motvilliga resenären för 20 kronor på Röda rummet. På så vis har jag fått resa till Nya Zeeland, Somerset och Lappland.

Titeln på boken stämmer på pricken: författaren är en synnerligen motvillig resenär. Hon reser för att kunna skriva – ibland blir det till och med en reseskildring eller två. Nåt större nöje av sina resor tycks hon inte ha: under resan till Nya Zeeland blir hon magsjuk, i Somerset vill hon inte gå ut och i Lappland fryser hon. Med ett stort mått självinsikt och dito ironi berättar hon om sina vistelser och om det faktum att hon helst vill stanna inomhus och göra mest ingenting, möjligen läsa böcker och kanske skriva böcker också. I Somerset gör hon det så länge att Bonden blir orolig – de flesta gästerna reser nämligen dit för att få uppleva naturen.

En del dråpliga historier berättas i boken. Inte nog med att Jenny Diski inte gillar att promenera – hon gillar inte att vistas utomhus – men när hon gör det blir hennes texter om kontakterna med djur såsom får och renar till skrattorgier å min sida. Samtidigt har författaren ett djup och ett allvar, vilket jag i den här boken främst noterar när hon skriver om sin barndom och sin sjukdom.

Toffelomdömet blir högt. Det här är en väldigt annorlunda bok. Lite spretig, men jag gillar den!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket nya paket figurerar, ett och annat återseende, men få fynd.


 

Grodbakelse

Helt slut efter en halv arbetsdag i stan.

Det är inte varje dag en Toffla är på stan. Idag har jag tillbringat nästan en halv arbetsdag där och jag är helt slut. Samtidigt var det förstås jätteroligt att få besök av vännen I och forska lite bland litteraturen i Uppsala. I var på jakt efter kurslitteratur. Själv hade jag två digra litteraturlistor som åkte fram och tillbaka, upp och ner på antikvariaten.

Röda Rummet gjorde jag ett pocketfynd för 20 kronor. I hittade litteratur som måste hämtas från ett lager annorstädes. Det föll sig naturligt att gå och inta lunch under tiden. Naturligtvis gick vi till min vän Greken på Kafferummet Storken, för där fanns ätbart för oss båda två. Jag tog en vegetarisk filodegspaj, kaffe och en chokladboll med socker på. När det var dags för mig att betala dök plötsligt min vän Greken upp vid kassaapparaten och slog in… 50 kronor… Det må jag säga var bra rabatt, för det verkliga priset för mitt kalas skulle nog gå på mer än det dubbla!.. Han är så snäll, Ioannis!

En annan vän som är snäll är I, som kom med tåget idag för att hälsa på. Varje gång vi ses får jag ett paket av henne. Idag fick jag två. Nu behöver mina vänner verkligen inte ge mig varken rabatt eller paket. Men det är väldigt gulligt av vännerna att vilja pigga upp mig på det viset. I hade kollat in min inköpslista över böcker här på bloggen. De lila paketen innehöll böcker från den listan. Tack snälla!!!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Efter att ha tjattrat som två apor – ja, en av oss är ju i alla fall en riktig sån – med mat i munnen i nån timme rullade vi med stinna bukar mot Myrorna. Där hälsade vi på äldsta bonussonen för att kolla hur det stod till med hans fötter i födelsedagsskorna samt se hur den nyrenoverade bokavdelningen blev. Fötterna mådde bra – inget skav – men fötterna var varma; bokavdelningen var ljus och fräsch. Johan har nu fått ordning på det mesta där nere. Endast ett par banankartonger återstod att packa upp. Det är ett tungt jobb att jonglera med böcker och ställa dem iordning i hyllor, snurror och på bord. Men jädrar så bra det blev. Ordning och reda gör ju dessutom att man lätt hittar. För övrigt var alla böcker i väldigt bra skick, så jag ska komma tillbaka nån dag när jag har tråkigt och botanisera igen. Idag gjorde jag tyvärr inga fynd – men jag kom ju ändå hem med tre böcker totalt sett! Det gladde mig att man lyckats rädda världen från den stora översvämningen i början av hösten 2014 när affären tvingades stänga för renovering. Men sportattiraljer på bokavdelningen… nja… Sängkammarlitteratur, däremot…

Detta bildspel kräver JavaScript.

 Inger

I fotade Uppsalas China Town, medan jag fotade I.

När kurslitteraturen hade hämtats och betalats tog vi några turer på ett par gallerior när vi ändå var i farten. I passade på att fota Uppsalas eget China Town. Då passade jag på att fota I.

På Resecentrum var det ingen kö hos UL, så jag passade på att reda ut krånglet med mitt busskort som visar bortitok-saldo. Jag fick nån förklaring som gick ut på att chaufförerna inte redovisar som de ska samt fallerande teknik. Det senare tror jag mest på, för på webbplatsen har det stått att det är tekniska problem

just nu

ända sen starten med de nya busskorten och fortfarande. Är inte det lite pinsamt, UL..?

Sen var det dags för I att kliva på tåget hem. Jag följde henne till perrongen och hasade sen till närmaste busshållplats. Min fot gjorde vid det laget fruktansvärt ont. Hälsporren dunkade synnerligen oskönt. Dessutom kände jag mig rejält trött efter dagens alla intryck. Det var nästan så att jag tog in på stans nyaste hotell…

Radisson Blu i Uppsala

Radisson Blu, Uppsalas nyaste hotell.


Men hemma är bäst!
Och nu ska jag vila, läsa en stund och ladda för torsdagens andra höjdpunkt: Antikrundan!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om vår gårdag.


Vi gjorde den där turen
in till Stockholm igår! Visserligen var vi skittrötta både Fästmön och jag, men… Det blev en fin, om än kall, dag. Syftena med turen var flera:

  • träffa FEM och hennes familj
  • köpa julklappar
  • köpa födelsedagspresent
  • mysa
  • äta romantisk middag
  • fira lite

Därför tog hela evenemanget faktiskt ett halvt dygn. Tolv timmar… Vi gick hemifrån New Village strax före halv tolv mitt på dan och kom hem ungefär vid halv tolv på natten.

Det blev en del shopping, härlig fika med FEM och A på Hurtigs, botanisering på antikvariat (ett och annat fynd som dock inte kan avslöjas här), några julklappsinköp (lyckades till och med köpa en liten en till Anna trots att hon var med!), födelsedagspresentinköp…

Julmarknaden i Gamla stan snodde vi runt på innan vi gick och värmde oss med var sin Irish Coffee. Vi hade god lust att våldgästa FEM och A på deras hotell för de skulle basta…

Vi lyckades få ett bord för två på Michelangelo vid 18.30-tiden. Där var det knökat, så middagen drog ut på tiden. Vi hann träffa FEM och A en gång till, för de hade bokat bord på samma ställe fast klockan 20. Trevligt att få träffa S och J också och få en go kram av S!

Fötterna är synnerligen onda idag, så jag har ägnat förmiddagen åt att sitta stilla vid datorn och fylla i och skicka in min sista aktivitetsrapport till Arbetsförmedlingen – för ett tag. För alltid, hoppas jag förstås, men det är jag långt ifrån säker på.

Idag blir det en ny shoppingtur, denna gång till Stormarknaden här hemma. Jag måste bland annat hämta mitt armbandsur som har blivit lagat, hoppas jag.

Här är några bilder från vår dag i Stockholm:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Jag har just läst en bok
som jag inte har betalat för. Än. Tack, FEM, för att du hittade Jussi Adler-Olsens första bok i serien om Avdelning Q, Kvinnan i rummet, för 40 kronor på antikvariat! Inbunden, i fint skick och läst kanske en gång före mig var den väl väl de två ”Selmorna”!

Kvinnan i rummet

Kvinnan i rummet – den första i en serie av Jussi Adler-Olsen.


Två parallella berättelser
löper under bokens gång – till dess att berättelserna möts. Dels handlar det om en framgångsrik, kvinnlig politiker som försvinner 2002. Man tror att hon har drunknat, eftersom hon aldrig skulle ha lämnat sin hjärnskadade bror ensam på fartyget till Tyskland. I själva verket är kvinnan kidnappad och hålls fången som ett djur…

Fem år senare, 2007, sparkas polisen Carl Mørck rakt neråt. Han omplaceras och får flytta ner i källaren för att driva Avdelning Q, en avdelning som jobbar med olösta fall av lite äldre datum. Carl och två kollegor har råkat illa ut under ett tillslag. En kollega dog, den andre är svårt skadad. Och Carl ska nu försöka komma tillbaka. Ödmjukhet är inte hans grej, direkt…

Det här är en av de bästa deckare jag har läst på länge! Den påminner en del om Arne Dahls böcker om A-gruppen, men om den gör det är det Arne Dahl som har kopierat Jussi Adler-Olsen och inte tvärtom. För Jussi Adler-Olsen kan dessutom skriva bra och trovärdigt.

Toffelbetyget blir förstås det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dag som inte direkt går till världshistorien.


Förmiddagar går an.
Då klarar jag av att hålla mig sysselsatt. Idag var det jobbsökeri och blogg som vanligt, därefter tvätt och renbäddning. Frukost. Hygien. Påklädning. Sen tar det stopp. Jag blir rastlös och vet inte vad jag ska hitta på efter lunchtid. Hade en tid för klippning klockan 16.30 och bestämde mig för att dissa bil och buss och gå in till stan.

Skylt centrum 3,6 km

Bara 3,6 kilometer in till centrum. Det skulle jag väl klara?


En fasligt tråkig väg
är det in till stan. Här ser du hur det ser ut på en av de långa raksträckorna. Skittrist…

 Råbyvägen

Fasligt tråkig raksträcka in till stan…


Det tog cirka 40 minuter.
Jag hade därför gott om tid innan jag skulle vara hos frissan. Tyvärr. För vad skulle jag göra på stan? Jag var kaffesugen, men det är ju inte särskilt kul att gå och fika ensam. Gick in i en second hand-affär och fick i alla fall en glimt av solen idag. På en lampa.

Sol på en lampa

Sol på en lampa, blir det slampa?


Det fanns en hel del spännande saker,
som gamla Stockholmstidningen från 1940. Men också en hel del skräp. Eller vad sägs om detta julkort? Tänk en man ute mitt i vintern, endast iförd tomteluva, kalsonger/badbyxor och röda tofflor… Foppatofflor, månntro? Ser nästan så ut…

Welcome to Santas North Pole

Welcome to Santas North Pole!


Jag gick till Bok och Papper,
en av stans minsta, men finare bokhandlare. Där såldes vegan-böcker.

Här dansar herr Gurka

Här dansar Herr Gurka – typisk veganlitteratur.


Men det var ju till frissan jag skulle.
Tur att det fanns handböcker för sånt också.

Nisse hos frisören

Nisse hos frisören – handbok i att gå och klippa sig?


Klockan var fortfarande för lite
för att gå till salongen. Tog en repa ner till centrum. Bara urtrist att gå och glo ensam. Men jag blev lite glad, i alla fall, när jag såg att vi ska få en egen English Shop! (Den hade inte öppnat än.)

The English Shop

En egen English Shop!


Sen började det dugga
och då gav jag upp och traskade till salongen. Satt och väntade medan M klippte en annan kund.

 Hos frissan

Väntan hos frissan.


M snaggade mig ännu lite kortare
än sist. Jag blev mycket nöjd. Eftersom jag inte hade nån hovfotograf hårfotograf med mig idag får du bara se lite av ena sidan i stället för nacken.

Nyklippt

Nysnaggad!


Eftersom klockan vid det här laget hade passerat fem
och jag inte hade ätit sen frukost slank jag in på ”Luckan” och satte mig under en kristallkrona.

Kristallkrona

Satte mig under en sån här.


Unnade mig en pizza
eftersom jag ju faktiskt sparade en busspeng in till stan. Pizzan var helt ljuvlig, bara smälte i munnen. Jag var så hungrig att jag till och med åt upp kanterna…

Pizza

Ljuvlig pizza!


Tog slutligen en annan buss
än min vanliga, vilket innebar att jag fick gå lite längre efter att jag hoppat av. Det var skönt efter pizzan…

Hemma i postboxen hade en räkning för gravdekoration till pappas grav till Allhelgona kommit. OCH en grön påse med en bok som vännen FEM inhandlat åt mig på antikvariat (jag ska betala). Det ska bli spännande att göra Jussi Adler-Olsens bekantskap! Tack snälla FEM för att du tänkte på mig!

Kvinnan i rummet

Kvinnan i rummet – den första i en serie av Jussi Adler-Olsen. Notera att den kostade 149 kronor som ny. FEM köpte den för 40! Fynd!


Hann knappt få av mig ytterkläderna
innan mamma ringde och skällde ut mig. Enligt henne hade jag lovat att ringa igår kväll angående dagens övning. Det minns jag inte att jag hade lovat, men mitt närminne är ju som det är, så visst, det kanske jag hade gjort. Jag var så stolt att jag igår kom ihåg att köpa, skriva och posta ett vykort från Stockholm till mamma… Jag har väldigt svårt att ta såna här ”påhopp” och det blev naturligtvis inget trevligt samtal. Därför ringde mamma ytterligare en gång lite senare. Ja hej och hå…

Kanske skulle jag göra ett försök att gå på toa. Jag har insett att jag gör det lite för sällan… Före operationen kunde det bli hur många gånger som helst på en dag. Igår kissade jag tre gånger. Det är nog lite lite… Over and out and flush and goodbye!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


Fyra böcker om Mirjam och Hervor
har Marianne Cederwall skrivit. Nu har jag läst den fjärde, Stormsvala, och kommit fram till att den är den bästa i serien.

Stormsvala

Den fjärde boken om Mirjam och Hervor.


Äntligen har Mirjam och Hervor
kommit till New York! Nu ska de hjälpa sina döttrar som har öppnat ett svenskt spa. Men så får Hervors dotter ett märkligt brev från Sverige. Hervor själv blir betuttad i en gåtfull kund, medan Mirjam är mer tveksam till denne. Och vad har dottern Anna för känslor för Jennifer, egentligen?

Som jag skrev inledningsvis tycker jag att denna den senaste i serien om de två häxorna är den hittills bästa! Den har både humor och spänning och den väjer inte för känslor av nåt slag. Och så har jag lärt mig att en stormsvala är ett varsel…

Det blir högsta Toffelbetyg för den här boken, inköpt i början av september på antikvariat i oläst skick – den gavs ut i år.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort,

Read Full Post »

Older Posts »