Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged alkohol, Apple support, apple-id, äta som en häst, beställa, billigare penning, bokförråd, budskap, byxor, campuskort, chefer, ChopChop, den 1 augusti, fantastisk liten bok, förtjäna, flyttlass, Food Court Gamla Uppsala, fredag, fredagsfika, frukost, god hjälp, gofika, hämta, helg, hungrig, husets vin, kaffe, kameralins, kanelbullar, kåk, kläder, kommunikationsplan, konstig kombo, kund, kunder, lax, lägenhet, läsa, litteratur, lufta, lunch, lyckokaka, mage, Marina, mat, mobiltelefoni, nätverksträff, nöjd, nytt jobb, ointressant, ramar, råttor, rödbetor, rödvin, skåla, skyddsfilm, slut, spillkråka, stil, svart, tid, tjänstemobil, tvätta, utsikt, vecka, yngsta bonusbarnen on 13 maj 2016|
2 Comments »
Ett inlägg efter avslutad första vecka på nya jobbet.
Kyckling från ChopChop.
Klockan är mycket och jag ska inte bli långrandig. Det är fredag, min första arbetsvecka på nya jobbet är slut och jag har två lediga dar att se fram emot. Efter jobbet åkte jag och hämtade Fästmön. Vi försökte beställa mat från Food Court Gamla Uppsala, men den som svarade i telefonen där tyckte att jag kunde ringa om fem minuter igen. Det tyckte inte den här hungriga kunden, så vi for till ChopChop och hämtade hem käk för en billigare penning. Gott var det dessutom. Och lyckokakan hade ett synnerligen lovande budskap i sig… Jag är trött, men inte övertrött, så jag ska inte enbart roa mig i helgen. Mest försöka vara med Anna och även träffa yngsta bonusbarnen och tvätta lite. Det går åt kläder när en jobbar och är en spillkråka…
Vilket budskap i lyckokakan…
Den här fredagen började i sedvanlig tid och stil med frukost, kaffe och läsning. Alla tillfällen som kan användas till läsning försöker jag nu ta tillvara på – tid är nämligen lite av en bristvara sen jag började jobba. Den som tror att jag klagar tror fel – jag älskar fortfarande att jobba! Men jag älskar böcker också… Just nu läser jag en fantastisk liten bok som jag fick samma dag jag började jobba – fast för ett år sen. Vännen FEM var här en helg på besök och hon tyckte jag behövde ha ett förråd med olästa böcker.
Sedvanlig Toffelbörjan på dan: en bra bok och svart kaffe.
En selfie med skyddsfilm över högra sidan av linsen.
På jobbet har jag fortsatt med vissa installationer. Bland annat har jag pratat med Apples support och jag blev positivt överraskad av den goda hjälp och guidning jag fick till att skapa ett nytt apple-ID för tjänstemobilen! Andra supporttjänster borde ta lärdom av Apple – faktiskt! Sen tror jag att supporten nog tänker sig att kunderna fattar att de inte ska sätta skyddsfilm över kameralinsen. Fast alla kunder är ju inte så klyftiga, som synes…
Jag fick ett nytt campuskort idag.
En del jobb har jag fått gjort. Bland annat har jag ramarna för ett förslag kring utformningen av en kommunikationsplan klar. Tjolahopp, sa hon och snöt ur sig. Men den är långt ifrån färdig eftersom jag efter en vecka på nya jobbet verkligen inte kan ha tillräcklig insikt i verksamheten för att göra en helt färdig plan. Nåt har i jag i alla fall åstadkommit och det är gott att veta att det är den här typen av jobb som cheferna efterfrågar. Kanske förtjänar jag att bära det splitter nya campuskortet jag fick idag..?
Jag har börjat äta som en häst. Ändå sitter byxorna inte uppe. Magen är emellertid nöjd – även om jag inte är nöjd med att ha ätit TVÅ kanelbullar den här veckan. Den ena fick jag på nätverksträffen i tisdags, den andra på fredagsfikat på jobbet idag på förmiddagen. Ett par, tre timmar senare var det lunch och då åt jag lax. I kväll har jag, som sagt, ätit kyckling.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Nu har jag pladdrat klart om min dag, för resten är ointressant. Jag har öppnat en flaska husets vin från 2008 för luftning. Vinet ska Anna och jag skåla med. En av oss har nämligen fått ny lägenhet. Flyttlasset går den 1 augusti (eller helgen innan, förhoppningsvis!).
Skål och grattis i husets vin från 2008.
Ha en riktigt go helg!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged 25 000, älska att prata, åhörare, öron, balkong, bära, börja jobba, bekräftelse, bladvändare, blåst, bukett, cliffhanger, debutdeckare, dejt, dissa, dryck, eget förlag, Emelie Schepp, ensam, fantasi, fika, fint pris, finväder, fråga, frysa, galge, gapa, garage, gatuköksmat, gissa, glasa in, glassfrys, go och gla, grejor, grillare, helt slut, hyfsat rena toaletter, ICA Maxi Motala, innehåll, jobbväska, kaffe, kallskuret, käften glappar, Köping, köttbullemacka, kexchoklad, komma hem, komposition, krukväxter, kruttorr, kund, läsa, litteratur, lugnt, maj, mamma, mat, Märkta för livet, måndag, mimosasallad, mjölk, mobiltelefoni, Motala, nöjd, njuta, nyckel, oliver, onsdag, para ihop, plånbok, prio ett, publik, rökare, regn, shopping, skattsedel, skitan är rund i Askersund, Skoftestagrillen, skriva, smör och bröd gör kinden röd, smink, solig, städa, stressa, stryka, sura, tack, tillåten hastighet, tisdag, tom, tomater, torsdag, trafik, träningsvärk, trött, tvätt, tyst, tystnad, Uppsala, uteplats, utflykt, Varamon, varm, vattna, vägarbete, Vita spår, Wahlström & Widstrand, yrkeschaufför on 02 maj 2016|
Ett inlägg om mat och dryck, om shopping, deckare och tystnad.
Kaffe och kexchokla’ gjorde mig go’ och gla’. Fast först blev jag sur för att det inte fanns nån glass och sen för att jag blev ihopparad med en gubbe.
Jorå, jag har kommit fram/hem. Tack alla som frågar (ingen). Den här måndagen var en perfekt resdag. Det var mest yrkeschaufförer ute, chaufförer av sorten som kör bra. Trafiken flöt på utan några större hinder mer än ett vägarbete mellan Metropolen Byhålan och Skitan är rund i Askersund. Dessutom var vädret betydligt bättre än i torsdags när jag körde ner. Då regnade det – inte måttligt! – hela vägen. Idag var det soligt utan att vara stekhett. Min vana trogen stannade jag i Skoftesta utanför Köping. Då är jag lite mer än halvvägs hemma. Där finns hyfsat rena toaletter och gott kaffe. Men lite sur blev jag allt att glassfrysen var helt tom. Ännu surare blev jag när mannen bakom disken ville para ihop mig med en annan kund. Hmpffff! Gatuköksmat eller köttbullemacka ville jag inte ha, så det fick bli en kexchoklad. Och såna blir en ju go’ och gla’ av, även jag! Dessutom var det härligt att kunna sitta ute och fika. Fast lite frös jag i blåsten. Jag körde sen vidare och nådde Uppsala på totalt tre timmar. Det var bra gjort för jag höll mig inom tillåtna hastigheter och jag stannade ju åtminstone 20 minuter för att fika.
Hemma i New Village var det lugnt och tyst. En kan säga att mina öron lider av rätt svår träningsvärk nu. Lilla mamma älskar att prata – mer än jag. Och ju mer hon pratar, desto tystare blir jag. Ibland har jag trott att hon velat se nåt TV-program och tänkt att då kan jag passa på att skriva eller läsa. HA! Hon har pratat då också. Men samtidigt förstår jag och vet hur det är när en är ensam om dagarna. Får en plötsligt publik/åhörare glappar käften nästan automatiskt av sig själv. Jag är likadan.
Jag märker att mamma har blivit äldre och att hon orkar mindre än sist. Hon var nöjd bara med de två utflykterna till ICA Maxi och den lilla turen till Varamon. Efteråt blev hon helt slut. Så dessa små utflykter gjorde jag så gärna – även om smink och sånt inte är min grej!..
En påse orkade jag släpa hem från Tokerian.
Handla fick jag även göra när jag kom hem. Det behövdes mjölk framför allt och bubbelvatten med citron, men sen skulle jag ju ha nåt ätbart också. Fantasin är inte precis livlig när det gäller mat. Dessutom var jag trött och det var varmt. En påse orkade jag släpa hem från Tokerian.
Mina krukväxter var kruttorra så Lucille hade nog behövt vattna dem ytterligare en gång medan jag var borta. Nåja, ingen av dem hade dött och till och med buketten från vännen Lena levde – lite, i alla fall.
Mamma fick ett samtal när jag hade burit in alla grejor (två vändor till garaget). Hon stressar mig lite för att jag inte har fått ytterligare nån bekräftelse på att jag börjar jobba den 9 maj, men jag gissar att det kommer en sån i morgon eller på onsdag. Och gör det inte det åker jag väl dit på måndag som vi kom överens om per mobil i tisdags. Skattsedeln hade i alla fall kommit.
Kvällens middag blev… kallskuret med mimosasallad IGEN. I kväll kompletterade jag dock med tomater och oliver.
Nästan en timmes samtal blev det sen med Fästmön efter maten. Då hade jag hunnit köra en maskin tvätt också. I morgon blir det ytterligare en. Sen måste jag stryka nån dag. Och städa. Och göra iordning på ballen* nu när finvädret tycks ha kommit. En får hoppas att en kan sitta där ute bara, alla rökare och grillare till trots. På onsdag kan det bli en sittning framåt aftonen, men på dan har jag en dejt med Anna nere på stan. Då ska jag ju jaga en ny jobbväska och en ny plånbok.
I kväll blir det fortsatt lugnt. Min nyckel ska jag ta tio steg för att hämta, men sen ska jag njuta av tystnaden (hann knappt skriva det så började nån gapa på en uteplats nära mig…) och att jag kan ha balledörren** och ett fönster öppet. Nån större lust att glasa in min lilla balle har jag inte. I vart fall inte att slänga ut nånstans runt 25 papp på det.
Jag ger nog Emelie Schepp min totala uppmärksamhet i afton. Jädrar vilken bra debutdeckare hon har skrivit! Jag är mycket imponerad av både innehåll och komposition – det är dessutom en riktig bladvändare med fler än en cliffhanger vid kapitelsluten. Svår att lägga ifrån sig, med andra ord! Hon gav först ut boken på eget förlag och sålde 40 000 ex. Sen fick hon kontrakt om totalt tre böcker med Wahlström & Widstrand (ett av förlagen som dissade mig). Del två kom ut i maj förra året och har titeln Vita spår och den tredje delen, Prio ett, kommer ut i slutet av innevarande månad.
Har DU tråkigt i kväll tycker jag att du ska fortsätta gissa vad det står på den andra galgen!!! Tänk på att det är ett fint pris!
*ballen = balkongen
**balledörren = balkongdörren
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Musik, Personligt, tagged april, barndom, den äldre generationen, den äldsta i släkten, digga, ett långt och rikt liv, extramormor, farväl, färdig, födelsedag, föräldralös, Fly me to the moon, flyga, gå mot sitt slut, kapell, kusin, lämna jordelivet, livet, ljus, mamma, mars, mångfacetterad, mormor, nära och kära, nöjd, nytt jobb, regn, sång, släkt, smärtsamt, sol, sorg, ta slut, telefonsamtal, vacker, varmaste tankar, Vättern on 29 april 2016|
Ett inlägg om att säga farväl, men också om att flyga och digga – in i det sista.
Sorgen är också ljus.
Idag har jag sagt ett farväl. Ett farväl till en kär person ur den äldre generationen. Ett rikt och långt liv tog slut den första dagen i april. Ändå kom slutet på sätt och vis överraskande. Jag är i alla fall glad för det där sista telefonsamtalet, att jag ringde den där sista födelsedagen i mars. Det enda som grämer mig lite är att jag inte fick berätta om mitt nya jobb – jag vet nämligen att hon brydde sig.
Sorgen är mångfacetterad. Jag känner mycket sorg för att en del av min barndom och min släkt har gått ur tiden. Lite grann en extramormor – min egen mormor var ju bara fem år äldre än jag är nu när hon gick bort. Sorg känner jag också för lilla mammas skull. Snart är hon den äldsta i släkten och det måste kännas… märkligt… Men störst sorg och varmaste tankar går till kusin Karin som nu faktiskt har blivit föräldralös. Och då spelar det ingen roll att hon är vuxen sen många år. Tror jag.
Stina, längst till vänster och Lotten, längst till höger sa farväl till sin mormor, Karin i mitten, en av mammas yngsta kusiner, sa farväl till sin mamma. (Bilden är publicerad med tillstånd.)
Efter regnet igår kom solen i kväll.
Fast tro det eller ej… Sorgen är också ljus! Och ljus var den stund i kapellet när vi tog farväl av en tämligen enastående kvinna. En kvinna som när livet gick mot sitt slut låg i sängen, omgiven av sina nära och kära, och diggade
Fly me to the moon…
Det var SÅ rätt med den låten idag! Jag kan bara önska och hoppas att jag själv är så… nöjd och färdig när det är min tur att lämna jordelivet.
Efter gårdagens regn kom solen idag. Den här dagen slutade i ljus. Mot kvällen stod jag vid sjön och försökte fånga solen på bild innan den gick ner. Jag finner tröst och kraft i sjön, Vättern. Här är så vackert att det nästan är smärtsamt! Men faster Eva, hon är på väg till månen, hon, alldeles säkert!..
Vi ses i Nangijala!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, Vänner, tagged Arbetsförmedlingen, arbetsgivarintyg, ask, änglarna har landat, bil, blå himmel, bra samtal, bra start, C-vitamin, eftermiddag, entré, färger, färglös, färgstark, fönster, förmiddag, flyktingar, fräckt, frukt, Fyrisån, ge mig själv ledig, glasögon, god dialog, gosa motvilligt, hamn, handläggare, havererat projekt, häkte, hemma, ICA Supermarket Solen, information, jobb, jobbsökeri, jordgubbar, kasse, känsla, köa, Konditori Fågelsången, kontor, kopia, Kreti & Pleti, kundmottagning, långnäsa, legitimation, mås, möte, mejl, miljonerna har rullat, mobiltelefoni, myndighet, nöjd, nyttigheter, packade sillar, parkera, plånbok, portar, prata, promenad, registrera, schema, situation, skitigt vatten, skrän, slå mig på benet, slåss om, sms, sol, Stadsträdgården, stan, stopp, strosa, svår att få tag i, tränga sig, trist utsikt, trixa ihop, ung dam, uppehållstillstånd, utkant, vänlig, väntrum, visa upp, webbplats on 14 april 2016|
Ett ändå rätt färgstarkt inlägg.
En bra start på dan.
Idag stod ett möte med min handläggare på Arbetsförmedlingen på mitt förmiddagsschema. Därför gav jag mig ledigt från jobbsökeriet fram till eftermiddagen. Och så laddade jag med fil, cornflakes och några härliga jordgubbar. De senare hittade jag hos ICA Solen häromdan för endast 12 kronor asken. En behöver få i sig lite nyttigheter också, C-vitamin framför allt. Och numera är jag ju inte med och slåss om elva kilo frukt i veckan på jobbet…
Jag tog förstås bilen. Arbetsförmedlingen ligger sen några år tillbaka inte längre mitt i stan utan i ena utkanten. Det fanns emellertid ingen ledig parkeringsplats utanför Myndigheten, så jag parkerade i hamnen. Jag hade tagit gott om tid på mig och hann därför ta den lilla extra promenaden i det ganska sköna aprilvädret. Men sen blev det stopp i entrén. Arbetsförmedlingen öppnar inte förrän klockan tio och det var då jag skulle ha mitt möte. Entrén fylldes på med allt fler människor. Till sist stod vi som packade sillar. En karl slog mig på benet med sin kasse hela tiden. Jag blängde surt. Han fortsatte slå. En av de senast inkomna unga damerna trängde sig fräckt före mig med flera när väl portarna öppnades. HA! Jag behövde i alla fall inte köa vid kundmottagningen, utan kunde gå direkt till väntrummet en trappa upp. Långnäsa!
Trist(a) utsikt(er?). Jag trodde nästan jag satt i häktet.
När jag stod nere i entrén och motvilligt gosade med kreti & pleti slogs jag plötsligt av insikten att jag inte hade min legitimation med mig. Det vill säga, jag hade inte plånboken med mig!!! Hos Arbetsförmedlingen brukar en jämt vara tvungen att legitimera sig. Mobilen var däremot med, så utan glasögon trixade jag ihop ett mejl till min handläggare som jag skulle träffa där jag beskrev läget. Inget svar…
Men allt gick bra, vi har ju träffats förut, och jag behövde inte legitimera mig. Min handläggare var vänlig nog att ta ett par kopior på några arbetsgivarintyg först. Intygen skulle visas upp och registreras också. Sen pratade vi, mest jag, i nästan en timme. Främst om mig, men även om situationen på Arbetsförmedlingen framöver (när alla flyktingar får uppehållstillstånd) liksom det havererade (?) projektet Arbetsförmedlingens nya webbplats… Och även om miljonerna har rullat för Arbetsförmedlingen och utsikten genom fönstret i det lilla kontoret där vi satt var rätt trist (jag fick känslan av att sitta i häkte!), blev det ett bra samtal och en god dialog. Min handläggare må vara svår att få tag i för det mesta, men när vi väl träffas och/eller snackar är i alla fall jag nöjd efteråt nästan jämt.
Vid elva-tiden strosade jag ner till hamnen igen för att hämta bilen. Ett sms tidigare hade gett mig informationen att en vän befann sig på Fågelsången. Tyvärr var det ganska meningslöst för mig att kolla om h*n var kvar eftersom jag inte hade nån plånbok med mig. I stället stod jag en stund i solen, såg in mot Stadsträdgården, söp in den blåa himlen, Fyrisflodens skitiga vatten och skränet av en och annan mås.
En stunds njutning av blå himmel, framför allt. Stadsträdgården på andra sidan floden.
Det vete 17 när jag kommer dit igen, men in till stan ska jag redan i morgon kväll. Då blir det nog både otrist och färgstarkt och framför allt ska plånboken få följa med…
Men när jag kom hem… hade änglarna landat… Mer om det senare!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Personligt, Puckon, TV, Vänner, tagged a-kassa, Anja Kontor, annons, Antik & Auktion, Antikrundan, Arbetsförmedlingen, arbetsplats, Återbruket, ärende, bemötande, besöka, blogg, bokmal, Boländerna, Carlos Ruiz Zafón, dagbok, Daniel Mendoza, det lokala, diskutera, Emelie Shepp, en del kärlek, ersättning, ett kärt återseende, exkluderad, favoriter, född, före detta kollegor, företag, företeelse, fredag, fylla år, gammal, gärningsman, gå bort, gågatan, gör nåt bra, göra sig besvär, Gottsunda, grå, handlägga, handläggare, Helgonet och utpressarna, hylla, intressera, irritera sig, journalist, känsla, kärlek, klagar, kollega, kommun, kommunicera, kontorskomplex, läsa, läsa. loppis och second hand, lån, lördag, lösning, lediga tjänster, ledsen, Leslie Charteris, litteratur, lyrik-Sverige, mamma, Marina, människa, Märkta för livet, måndag, morgon, Mr Selfridge, När livet vänder, nöjd, negativt kritiska ord, onsdag, osedd, parallellgata, paria, pendla, person, poeten Göran Palm, produkter, reportage, riktigt jävla förbannad, Romarblod, söka jobb, söndag, selektiv syn, skriva, sms, somliga, stökig och oorganiserad bokavdelning, Steven Saylor, Stockholm, Stockholmsmänniskor, Stor, svart, syfte, tandhygienist, tandläkare, tärande, telefoni, tillgänglig, träffa ömma punkter, tvingar ingen att läsa, Ulla Bolinder, UNT, Uppsala, Uppsala län, Upsala Nya Tidning, utflykt on 13 april 2016|
6 Comments »
Ett försök till ett kärleksfullt inlägg, men…
Lite kärlek mor vi gott av. (Örngottet som syns p bilden har jag fått av Fästmön.)
Lite kärlek så här på morgonen denna rätt gråa onsdag tror jag vi alla skulle må gott av. Men det är svårt. Det är svårt när en irriterar sig så mycket. Och klagar – på sin egen blogg, framför allt. Däremot tvingar jag ingen att läsa. Det känns faktiskt som om jag numera skriver mest för mig själv. Syftena med bloggen förändras genom åren. Ursprungligen var bloggen en dagbok – och det är den främst idag igen. Samtidigt vill jag skriva om sånt som intresserar mig. Då tycker somliga att jag bara klagar. För att slippa irritera sig på mig behöver en ju inte läsa här, eller hur? Dessutom anser jag själv att jag också hyllar företeelser, företag, personer, produkter med mera när de är bra. Att ha selektiv syn när en läser kan ju göra att en missar sånt… I förra veckan hyllade jag till exempel min tandhygga och min tandläkare, i söndags hyllade jag mina före detta kollegor, i måndags hyllade jag min fyllande Fästmö – och delvis andra Annor… Kanske kan det vara så att de negativt kritiska orden träffar ömma punkter på det egna stället..?
Nu när jag har inlett med alla dessa exempel på hur jag hyllar personer och företeelser måste jag förstås klaga lite också. Till exempel undrar jag varför lokalblaskan inte har skrivit ett ord om poeten Göran Palm, som gick bort igår? Han är faktiskt ganska känd i lyrik-Sverige – och dessutom föddes han i Uppsala. Men det finns väl inga journalister som bor i Uppsala eller Uppsala län kvar på UNT numera – de flesta verkar pendla in från Stockholm. Det lokala har tappats bort, tycker jag, för Stockholmsmänniskor har inte samma känsla för Uppsala och vårt län. Och när de ska ut på stan och göra reportage är det gågatan, en parallellgata till gatan där UNT har sitt kontorskomplex, som gäller, det tycker fler än jag. Det var länge sen journalisterna gjorde sig besväret att besöka andra delar av kommunen och länet än Uppsala city – och Gottsunda, förstås…
Gamla Uppsala finns, till exempel. Det ligger inte på gågatan i city.
Jo, jag kan klaga på att Antikrundan är slut för säsongen, men Antik & Auktion, som kom igår, är bra kompensation!
Annars har jag inte mycket att klaga på just för stunden. Jag blev så glad igår för NK:s* sms. Det jag utläste betyder bland annat att vi ses på fredag när det är ett gäng från min förra arbetsplats som ska träffas. I morgon ska jag träffa min handläggare på Arbetsförmedlingen. Henne gillar jag. Och även om jag inte tycker att hon är så tillgänglig för kommunikation som jag anser att hon borde vara kommunicerar vi bra när vi väl gör det, så att säga. En del kärlek ger jag till och med till min a-kassa. Jag ringde dit i måndags, blev bemött som en människa inte som en paria eller en tärande och mitt ärende handlades samma dag. (Med detta menas att jag kan fortsätta få a-kasseersättning i ytterligare 200 dar.)
Lilla mamma behöver mycket kärlek! Vi telefonerade i nästan en timme igår och jag blev så ledsen av det jag fick höra. För jag förstår så väl att mamma känner sig exkluderad och osedd. Om det handlar om att hon är gammal blir jag dessutom riktigt jävla förbannad. Men det sa jag inte. I stället försökte jag diskutera fram till en lösning som vi två är nöjda med.
På TV har det varit ganska dåligt den senaste tiden. Antikrundan har slutat för säsongen, till exempel. Men När livet vänder har tre avsnitt kvar! I kväll träffar Anja Kontor och vi tittare Daniel Mendoza. På lördag blir det ett kärt återseende av manligt slag – Mr Selfridge är tillbaka! Det blir tio avsnitt den här säsongen.
Mr Selfridge är tillbaka tio lördagar från och med nästa!
Men det är bara onsdag förmiddag än så länge. Jag har sökt ett antal jobb och hittat en del intressanta annonser på lediga tjänster och vikariat. Fast mest av allt hoppas jag ju på…
Eftersom mitt bokmål för nästa månad, maj, är att läsa böcker från loppis och second hand behöver jag lite påfyllning i den högen. Där finns för tillfället endast fem böcker – och en av dem har jag dessutom fått av vännen FEM, så jag vet inte om den räknas… Det kanske blir en utflykt idag till Återbruket i Boländerna. De har en ganska stökig och oorganiserad bokavdelning och så har de bara öppet på vardagar. Det var ett tag sen jag var där, med andra ord. Men… lite kärlek: Återbrukets bokavdelning är STOR, de har bra priser och jag har klara favoriter bland dem som jobbar där.
Den här högen böcker från loppis och second hand måste kompletteras så att bokmålet för maj månad kan uppnås.
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Ironi, Personligt, tagged alternativ, Amaryllis, aprilhimmel, årets ranson, åtlyda, bönor, Beckers färggarta, beskurna träd, betala en räkning, blå, blåsippor, bord, cykel, cykla, dagtid, dominerande, en storlek mindre, färg, färggrann, födelsedagspengar, förkylning, fikabröd, flicka, fotbollsplan, fräsch, garderob, göra vågen, glass, gräs, grönsaker, grönska, gurkbitar, hemma, hjälm, hjälpsam personal, ICA Supermarket Solen, ingen trängsel, inte blanda, jordgubbar, jordgubbsröd, kafé, kalkon, kalkonprinskorv, kläder, klämma, korrekt, kropp, lämplig, lära mig cykla, låda, lindrigt rent, mage, middag, nöjd, pest eller kolera, plagg, plåster, plåsterlåda, post, proper, prova, rådjur, registrera, registrera varor, sällskap, sönderskrapade knän, söt, sen lunch, shopping, själ, skåp, sommarstuga, stödhjul, strålande sol, svart, t-shirt, Tallbacken, tavla, Thuns, tillställning, tjockis-svart, trafik, utflykt på landet, vardag, vinglig färd on 12 april 2016|
2 Comments »
Ett inlägg om dagens utflykt efter vilken Tofflan hemkom medförandes en påse med kläder.
Kläder och shopping är plåster på somligas själar, men det är INTE min grej. Ibland måste emellertid även jag ägna mig åt det. Vid vissa tillställningar passar det sig inte att komma i Beckers färgkarta. Nu brukar jag så gott som aldrig klä mig så färggrant. Tjockis-svart är den dominerande färgen i mina garderober, skåp och lådor. Men även om svart är den korrekta färgen för den tillställning jag eventuellt ska bevista, behöver en vara lite proper också. Det är svårt att se proper ut när en ser ut som jag. Nu har jag i alla fall lämpliga och fräscha kläder.
Kläder och shopping är kanske plåster på somligas själar, dock inte på min. (Den söta plåsterlådan finns att köpa på stället vi besökte idag.)
Det var sån tur att Fästmön var ledig idag och hade födelsedagspengar att spendera, så jag fick sällskap till Thuns. Jag gillar Thuns. Affären är liksom inte ens nåt av alternativen pest eller kolera – den är… förkylning, möjligen. Mest gillar jag Thuns därför att en kan handla alla sorters kläder där – från yttre till de innersta. Och åker en en vardag på dagtid, som vi gjorde idag, är där ingen trängsel heller. Personalen är otroligt hjälpsam, jag fick till exempel hjälp att hämta en storlek mindre av ett plagg. (Nu fick jag det sagt, att jag har blivit lite mindre, också.) Anna var inte tillgänglig vid tillfället, för hon provade på sitt håll.
Åter igen strålade solen från aprilhimlen. Det var fint med en utflykt ut på landet. Vi såg grönska och beskurna träd, blåsippor och rådjur. Eftersom det inte var nån trafik att tala om hann en med att registrera sånt. Jag tror att vi allt som allt var borta i sex timmar… Kom då ihåg att vi provade många plagg. Dessutom intog vi sen lunch (middag för mig) efter avklarad shopping. Det lilla kaféet i anslutning till affären serverade diverse små rätter förutom glass och sedvanligt fikabröd. Jag tog en klämma med kalkon och grönsaker. Det var så mycket grönsaker att jag nu kan sägas ha ätit årets ranson. Magen verkade ta emot dem väl, trots att det var en del gurkbitar och framför allt bönor… Jag hoppas att den inte protesterar senare.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Min amaryllis är visst också jordgubbsröd! Men den fick varken följa med till Thuns eller var ute och cyklade.
Utflykten avslutades med ett besök på ICA Solen. Vi kan inte hålla oss därifrån! Jag köpte kalkonprinskorv till nedsatt pris, jordgubbar och glass. Nu tänker jag inte blanda korv med jordgubbar och glass, men det är bra att ha hemma när jag behöver äta nåt lite snabbt.
Hemma i New Village såg jag en liten tjej och hennes mamma på vinglig färd på den allra första tvåhjulingen, rosa till färgen. Jag mindes min första hoj, den var jordgubbsröd och jag lärde mig cykla på fotbollsplanen av gräs vid Tallbacken där vi hade vår sommarstuga. Stödhjul och hjälm fanns nog inte på den tiden. Men vilken gigantiskt plåster på själen det blev att en dag bara äntligen kunna cykla – utan att få plåster på sönderskrapade knän!..
Jag tog in min post, registrerade mina varor, betalade en räkning och packade upp det jag handlat. Lite nöjd är jag allt med dagens inköp av kläder för kroppen. Dessutom var faktiskt inte alla svarta, jag köpte bland annat en blå tischa… GÖR VÅGEN!
Några av dagens inköp. Notera den färgen på tischan – blå, inte svart!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Krämpor, Personligt, Trams, Vänner, tagged almanacka, amerikansk, annonser, april, avbrott, ägg, äta, öl, Barbara Havers, ben, biljard, blogg, bokbestånd, botten, brittisk, brittiska deckare, dagar, dammsuga, deckare, doppa, dygn, Elizabeth George, före detta kollega, föreläsa om litteratur, företag, författare, festa på, filmjölk, fiskgratäng, flera, fot, fredag, gång, gilla, glad, gräla, ha rätt till, hörselskadad, helgfrukost, hoppa upp och ner, inlagd sill, Irland, irriterande, jobba, jobba tillsammans, jorunalistik, journalistik, kaffe, karkatärer, kasta elefanter, knäckemackor med ost, konstellation, kontakt, kopp, korrekturläsning, kramp, kulturflummig, Kundservice, läsa, läsvärld, lördag, leka med barn, Lidbäcks Tak AB, litteratur, logisk, lyxlördagsmorgon, mage, marmelad, möblera om, motorsåg, mumsig, muskler, naturvetenskaplig, nöjd, okunnig, ovillig, pappa, på sängen, prata böcker, reklam, rostat bröd, saga, Saknaden efter Josef, Scotland Yard, sedvanlig helgfrukost, shopping, skärmdump, skrika, smälla i porten, smält ost, störande för sömnen, stretcha, tack, Tana French, Thomas Lynley, tid, timmar, tugga, tystnad, unge, uppskatta, Upsala Nya Tidning, USA, vaken, webbplats, Willys on 09 april 2016|
10 Comments »
Ett läsande inlägg.
Ibland går tiden snabbt, ibland går den långsamt. Vissa dar önskar vi att dygnet hade flera timmar än 24. Och vissa företag önskar uppenbarligen att en del månader har flera dagar än vad de har på riktigt…
Eh… Lidbäcks Tak AB kan uppenbarligen inte almanackan. Och lokalblaskan var antingen också okunnig (eller helt enkelt ovillig?) eftersom man inte upplyste om att april bara har 30 dagar. Kundservice och korrekturläsning är sånt tidningar struntar i när det handlar om att dra in pengar på annonser och reklam. Journalistiken försvann liksom. Detta är en skärmdump från lokalblaskans webbplats igår.
Det har varit en av de sämre nätterna. En krampnatt. Ja, ska jag säga nåt positivt var det tack och lov inte magkramper utan kramper i vänster fot och ben. Sånt där som gör bara lite ont och som mest är irriterande och störande för sömnen med alla avbrott när en hoppar upp och ner och stretchar för att få ordning på musklerna.
Innan klockan hade slagit tio i morse hade mina grannar…
- kastat elefanter i trappräcket cirka fem gånger
- smällt i porten lika många gånger
- möblerat om
- grälat
- dammsugit
- börjat såga med motorsåg
- skriklekt med barn (ungen måtte ha blivit hörselskadad av allt skrikande)
Jag tog en lyxlördagsmorgon och låtsades att jag hade jobbat en hel vecka och därmed hade rätt till bok och kaffe på sängen.
Själv låg jag vaken sen klockan sex och försökte läsa. April, som ju har 30 dagar, är vikt för brittiska deckare i min läsvärld. Tack vare vännen Agneta har jag ett gott bestånd av såna böcker. Just nu är det Saknaden efter Josef av Elizabeth George jag plöjer. Elizabeth George är emellertid ingen brittisk författare hon heller – ännu mindre brittisk än Tana French, faktiskt, som jag läste före denna bok. Tana French är också amerikanska, fast uppvuxen och boende på Irland. Elizabeth George är född, uppväxt och har bott i USA hela sitt liv. MEN… hennes karaktärer, kriminalinspektören Thomas Lynley och hans assistent Barbara Havers, jobbar vid Scotland Yard – och ”Yarden” är ju väldigt brittisk i alla fall!!!
Min helgfrukost var inte av det sedvanliga slaget idag. Men Boken var som så ofta mitt sällskap.
Även om jag inte har jobbat på över en vecka nu har jag haft kontakt med minst en före detta kollega varje dag. Då förstår du kanske att vi gillade att jobba tillsammans? Jag uppskattade mångas naturvetenskapliga, logiska sidor, medan jag tror att somliga estimerade mina mer… kulturflummiga sidor. Som när jag kom igång och började prata böcker föreläste om litteratur… Nästa fredag ska jag träffa ett gäng, en konstellation, för att dricka öl och spela biljard. Måtte magen vara i skick till dess! Det blev inte nån sedvanlig helgfrukost med ägg och inlagd sill, rostat bröd och maremelad etc i morse på grund av magen. Nä, jag var nöjd och glad med kaffe och ett par knäckemackor med ost. Mackor, som jag doppade i kaffet, så där som pappa och jag brukade göra vissa helgmorgnar. Vi pratade inte under dessa stunder, pappa och jag, vi åt under tystnad, bara doppade och tuggade. Och i botten på våra koppar låg sen efteråt bitar av smält ost…
Det börjar bli dags att… läsa en stund till innan jag fräschar till mig och hasar över till Tokerian för att köpa filmjölk och kanske nån mumsig fiskgratäng att festa på i kväll.
Jag är inte så intresserad av vad DU har gjort och gör idag – det kan DU skriva om på DIN egen blogg – men berätta gärna i en kommentar vad DU läser/har läst idag i stället!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, TV, tagged citat, dö, Det mest förbjudna, färdig, födelsedag, Kerstin Thorvall, leva, litteratur, nöjd, påskkväll, svår att få grepp om, underlig serie on 27 mars 2016|
Ett citerande inlägg.
Jag tittar på TV-serien om Kerstin Thorvall, Det mest förbjudna (baserad på hennes bok från 2976 med samma titel), om påskkvällarna. Det är en underlig serie och jag tycker att Kerstin är svår att få grepp om. Såsom hon mycket troligt var… Men igår, en månad före min femtiofjärde födelsedag, sa hon nånting som fastnade rejält:
Jag kan dö nu. Nu har jag äntligen levt.
Tänk om en kunde få känna sig så… nöjd och… färdig…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, tagged affär, alkohol, apoteket, Östgöta sädes brännvin, ägghalvor, bokmal, bonus, brännvinssill, Buffé, chokladägg, deckare, dillkvist, duka fint, Emelie Prokofjeff, extrapris, farfar, färdig, Ferrero Rocher, foto, fransk löksill, gäst, gladare, godis, gravad lax, gulkulig, höna, hysteriskt, inlagd sill, jättespännande, kallrökt lax, Karl Hurtig, köksbord, kinderegg, klocka, knäckebröd, kontaktlinser, Kvibille ädel whisky, Kvibilles ädelost, lax, lösgodis, Leon, Lindt, litteratur, lyxägg, mamma, mars, mat, matkassar, matsalsbord, morfar, morföräldrar, mulet, nöjd, Nicolai Prokofjeff, ont i ögat, pappa, påskafton, påskägg, påsköl, påskdag, påskpuss, piggare, porslin, räkor, Rörelsen, rom, salt, shopping, sill, sillgaffel, snaps, sol, solbrillor, sommartid, svenska författare, tårar, telefoni, tupp, tussilago, vakna, vardagsrumsbord, värpa, vila, Willys on 27 mars 2016|
Ett inlägg om min påskafton.
Påskpuss med onda ögat slutet.
Det blev en rätt gulkulig påskafton i år trots allt. Jag firade inte precis att jag blev 53 år och elva månader. Men vänsterögat gör ONT och inte blev det bättre av att solen sken på påskaftons morgon. (Det blev bättre väder sen, det vill säga mulet.) Jag fick tvinga in linserna och satte solbrillorna på näsan. Igår fick ögat vila från kontaktlinser. Fast tårar är salta och det var inte bra för ögat.
Men det var inte bara solen som tvingade ut mig – jag behövde handla också. Tack och lov var det inte hysteriskt på Tokerian utan jag kunde i lugn och ro handla två kassar med mat. Dessutom hann jag in på apoteket. Jag såg några små tussilago på vägen till affären, men jag pallade inte att fota dem.
Jag pallade inte att fota tussilagon jag såg, så du får glo på en av mina påskliljor.
Varken påskpuss eller påskägg har jag fått, så jag köpte en herrans massa godis. Hönan på köksbordet har värpt Kinderegg och påskäggen på vardagsrumsbordet är fyllda med lösgodis för extrapris och Lindtägg och lyxägg från Ferrero Rocher för svindyrt pris. Månntro det finns nåt kvar när min gäst anländer på påskdagens kväll?
Detta bildspel kräver JavaScript.
Spännande och god läsning på påskafton.
Påskaftons morgon vaknade jag redan halv sju. Det var inte kul. Tack och lov lyckades jag somna om – dan blir så lång annars. Jag läste ut en jättespännande bok och började läsa ytterligare en spännande bok. Den här månaden, mars, är mitt bokmål att bara läsa svenska författare. Det har jag uppfyllt hittills. Mamma ringde när jag hade typ 20 sidor kvar i Leon, men det gjorde inget. Vi pratade en liten stund och hon verkade gladare och piggare än igår.
Två tuppar och en höna… Undras vad jag vill säga med den här bilden..?
På påskaftons kväll åt jag buffé. Jag ansträngde mig och gjorde ägghalvor med lax, räkor, rom och dill. Resten av maten på buffén köpte jag färdig. Det viktigaste på påskbordet är ägg och sill, tycker jag. Sen dricker jag gärna en mörk påsköl till och ett par snapsar. En skiva knäckebröd med Kvibilles ädelost med whiskysmak… Det behövs inte mer för att jag ska vara nöjd. Jag dukade fint på matsalsbordet, för där sitter vi alltid i min familj vid storhelger. Porslinet har varit min pappas farfars och det används inte alltför ofta.
En go’ och gulkulig påsk önskar jag dig med dessa matiga bilder:
Detta bildspel kräver JavaScript.
När du läser det här det påskdag. Jag hoppas att du har kommit ihåg att ställa fram klockan. Alltså, den gångna natten blev klockan tre fast den var två.
Sommartid idag!!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Personligt, TV, tagged administration, Antikrundan, app, arbetsdag, arbetskamrater, arkivera, överlämning, badrum, bästefåtöljen, beskrivning, betala en räkning, bita i vinden, blockerad, brisera, dusch, duschrum, fängelse, fåglarna kvittrar, förmiddagsfika, försvunna saker, fika, foto, Gåsmamman, himmel, jobb, kebab, kollega, kyla, leta, lunch, lurendrejare, mobiltelefoni, nöjd, papper, pizzeria, promenad, Ryssland, skitigt, släkt, sol, sol-och-vårare, solhatt, som vanligt, städa, strövtåg, telefoni, toa, torsdag, tvätta håret, underbar vårdag, uppdatera, Uppsala, utsida, vacker byggnad, vår, vinter, yrkesnätverk on 17 mars 2016|
4 Comments »
Ett vårligt inlägg.
Fängelset i Uppsala, en vacker byggnad – på utsidan…
Idag har det varit en underbar vårdag, en av årets första. En sån där dag när solen har briserat på himlen och fåglarna har kvittrat, men lite grann av vinterns kyla fortfarande biter i vinden. I stället för att förmiddagsfika tog NK* och jag en promenad runt huset. Det var just precis det vi behövde båda två – ljus och frisk luft. Även på lunchen blir det sol, ljus och luft, för då traskade vi till pizzerian ett par kvarter bort och åt. Jag önskar att jag finge lägga ut fotot på NK när h*n äter sin kebab, men jag har lovat att inte göra det. Du får i stället titta på en bild av Uppsalas gamla fängelse, en ganska vacker byggnad – från utsidan sett – som vi passerade på våra strövtåg idag.
Som vanligt blir det aldrig mer annat än att planer smids och går antingen som de ska eller om intet.
Min arbetsdag har varit lite som vanligt och ändå inte. Som vanligt blir det inte, det blir det aldrig mer. Men jag är nöjdast med att vi kunde slutföra en beskrivning. I övrigt har jag letat efter försvunna saker och hittat dem samt städat lite inför nån sorts överlämning. På eftermiddagen fikade jag med H med flera. Så goa, fina arbetskamrater som jag vet också är och fortsätter att vara kamrater!
Nåt som däremot är som vanligt är det som väntar när jag kommer hem. Varenda kväll efter jobbet inleds med nån sorts administration av nåt slag. Idag var det en räkning som skulle betalas och papper som skulle arkiveras med mera. Vidare har jag odlat yrkesnätverket och fått önskad utdelning på det mesta samt uppdaterat lite här och lite var.
I kväll är det torsdag och då har jag TV-kväll. Antikrundan, förstås, följd av Gåsmamman. Men innan jag kan hälla ner mig i bästefåtöljen med laddad mobil och Antikrundans app påslagen ska jag skura av lite i badrummet och i duschrummet/toan. Jag får besök i helgen och då vill jag att det ska vara rent här. Sen ska jag rengöra mig själv och tvätta håret länge. Det är såå skitigt att jag nästan lånade H:s solhatt idag.
För övrigt fick jag två samtal igår, det ena på fasta telefonen, det andra på mobilen, från ett nummer jag inte känner igen. Är det nån som kan upplysa mig om vem det är? (<== retorisk fråga). Jag vet att jag inte känner nån i Ryssland och jag har nog ingen släkt kvar där… Lurendrejare, med all säkerhet. Sol- och-vårare kanske. Nåja, lämna solen och våren och sluta ring mig. Du är blockerad!
Nej, jag känner ingen i Ryssland så sluta ring mig.
*NK = Närmaste Kollegan
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 