Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘annonser’

Ett läsande inlägg.


 

Ibland går tiden snabbt, ibland går den långsamt. Vissa dar önskar vi att dygnet hade flera timmar än 24. Och vissa företag önskar uppenbarligen att en del månader har flera dagar än vad de har på riktigt…

31 dagar i april

Eh… Lidbäcks Tak AB kan uppenbarligen inte almanackan. Och lokalblaskan var antingen också okunnig (eller helt enkelt ovillig?) eftersom man inte upplyste om att april bara har 30 dagar. Kundservice och korrekturläsning är sånt tidningar struntar i när det handlar om att dra in pengar på annonser och reklam. Journalistiken försvann liksom. Detta är en skärmdump från lokalblaskans webbplats igår.


Det har varit en av de sämre nätterna. 
En krampnatt. Ja, ska jag säga nåt positivt var det tack och lov inte magkramper utan kramper i vänster fot och ben. Sånt där som gör bara lite ont och som mest är irriterande och störande för sömnen med alla avbrott när en hoppar upp och ner och stretchar för att få ordning på musklerna.

Innan klockan hade slagit tio i morse hade mina grannar…

  • kastat elefanter i trappräcket cirka fem gånger
  • smällt i porten lika många gånger
  • möblerat om
  • grälat
  • dammsugit
  • börjat såga med motorsåg
  • skriklekt med barn (ungen måtte ha blivit hörselskadad av allt skrikande)
Bok och kaffe på sängen

Jag tog en lyxlördagsmorgon och låtsades att jag hade jobbat en hel vecka och därmed hade rätt till bok och kaffe på sängen.

Själv låg jag vaken sen klockan sex och försökte läsa. April, som ju har 30 dagar, är vikt för brittiska deckare i min läsvärld. Tack vare vännen Agneta har jag ett gott bestånd av såna böcker. Just nu är det Saknaden efter Josef av Elizabeth George jag plöjer. Elizabeth George är emellertid ingen brittisk författare hon heller – ännu mindre brittisk än Tana French, faktiskt, som jag läste före denna bok. Tana French är också amerikanska, fast uppvuxen och boende på Irland. Elizabeth George är född, uppväxt och har bott i USA hela sitt liv. MEN… hennes karaktärer, kriminalinspektören Thomas Lynley och hans assistent Barbara Havers, jobbar vid Scotland Yard – och ”Yarden” är ju väldigt brittisk i alla fall!!!

 

Knäckemackor bok o kaffe

Min helgfrukost var inte av det sedvanliga slaget idag. Men Boken var som så ofta mitt sällskap.

Även om jag inte har jobbat på över en vecka nu har jag haft kontakt med minst en före detta kollega varje dag. Då förstår du kanske att vi gillade att jobba tillsammans? Jag uppskattade mångas naturvetenskapliga, logiska sidor, medan jag tror att somliga estimerade mina mer… kulturflummiga sidor. Som när jag kom igång och  började prata böcker föreläste om litteratur… Nästa fredag ska jag träffa ett gäng, en konstellation, för att dricka öl och spela biljard. Måtte magen vara i skick till dess! Det blev inte nån sedvanlig helgfrukost med ägg och inlagd sill, rostat bröd och maremelad etc i morse på grund av magen. Nä, jag var nöjd och glad med kaffe och ett par knäckemackor med ost. Mackor, som jag doppade i kaffet, så där som pappa och jag brukade göra vissa helgmorgnar. Vi pratade inte under dessa stunder, pappa och jag, vi åt under tystnad, bara doppade och tuggade. Och i botten på våra koppar låg sen efteråt bitar av smält ost…

Det börjar bli dags att… läsa en stund till innan jag fräschar till mig och hasar över till Tokerian för att köpa filmjölk och kanske nån mumsig fiskgratäng att festa på i kväll.

Jag är inte så intresserad av vad DU har gjort och gör idag – det kan DU skriva om på DIN egen blogg – men berätta gärna i en kommentar vad DU läser/har läst idag i stället!!!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett provande inlägg.


 

UNT 17 januari 2015I morgon Idag (17 januari) har jag haft lokalblaskan på prov i tre veckor. Jag nappade på ett gratiserbjudande om två veckor. Var man snabb att skicka in lappen skulle man få tre veckor. Jag var inte snabb. Ändå fick jag tre veckor. Kanske var det nån form av ”kompensation” för att det dröjde två och en halv vecka innan prenumerationen kom igång? Å andra sidan tog det knappt en vecka innan den första UNT-säljaren ringde. (Att jämföra med SvD, där jag via Snäll-Anders fick en prov-prenumeration som kom igång efter två dar, om jag inte minns fel… En enda säljare från SvD har ringt hittills och flåsat mig i örat – h*n hörde uppenbarligen inte att jag svarade. Det var efter över två veckors provperiod.)

Vad tycker jag då? Tja… Svenska Dagbladet har ju numera Lisa Irenius. Det säger rätt mycket om vad jag tycker. Men jag tänkte ändå kort gå igenom dagens UNT och visa på vad jag tycker är bra och vad jag tycker är mindre bra.

  • På Ettan har man lyft fram fixaren Berth på Röda korset. Det tror jag är jättesmart, framför allt som många papperstidningsläsare är äldre och äldre är en målgrupp för Röda korsets fixare. Sen kommer själva artikeln inte förrän i B-delen, i anslutning till dödsannonserna…
  • Dagens ledare och debattartikel handlar om Raoul Wallenberg med anledning av att det i morgon är 70 år sen han fördes bort. Om man nu ska lyfta fram såna här årsdagar undrar jag bara varför man inte gör det på själva årsdagen? Tidningen kommer ju liksom ut i morgon…
  • Det är likadant med nästa uppslag som  handlar om Fadime Sahindal. Det är 13 år sen hon mördades – på onsdag. Förra året dog två av hennes syskon. Kanske man borde visa lite… hänsyn?
  • Följande artiklar handlar om en misstänkt barnvåldtäkt och en kvinna som blivit sjuk av sin bostad och som inte får hjälp att hitta en ny. Barnvåldtäkten är en fruktansvärd nyhet och den sjuka kvinnan är en artikel som vädjar till läsarens empati.
  • Annonser, annonser, annonser och sen lite kortare texter om årets ledigheter. Jag fascineras av hur långt framåt andra människor kan tänka. En del har redan planerat in sin semester…
  • Därpå följer en, i mitt tycke, rätt undanskymd artikel i vilken en professor i islamsk teologi och filosofi kommer till tals angående terrordåd och demonstrationer mot islam.
  • Så följer en del kortare texter från Uppland samt en större (i alla fall är bilden stor och ligger över ett uppslag) artikel som åter igen vädjar till läsarnas empati: en fembarnsfamilj som står utan bostad.
  • Kost, ekonomi, motor och Leva bläddrar jag snabbt förbi (inte intresserad). Då hamnar jag på riksnyheterna. Hittar inget där som jag inte redan läste igår på nätet. Världsnyheterna kommer sen och det är samma visa där: intet nytt. Annonser, en läsarbild och vädret avslutar A-delen.
  • Kulturen inleder B-delen. Inget riktigt spännande här. Artiklar som anknyter till Charlie Hebdo och Fadime Sahindal igen liksom diskussionen i sociala medier om Snippan & Snoppen-musikfilmen. Jag gäspar lite. En lång artikel om en ljussättare på Uppsala stadsteater skummar jag.
  • Sen följer åtta sidor sport. Jag bläddrar förbi utan att läsa och kommer till fixar-artikeln samt födde och dödde. Det verkar som om UNT har sparat på de senare, för de fyller ett helt uppslag, en hel sida och lite till. Korsord, TV, insändare och serier avslutar B-delen. Korsordssidan stannar jag länge vid, för jag har tagit upp mitt sudokulösande.

Då är frågan… Vad ska jag svara när prenumerationssäljaren ringer nästa gång? För UNT:s dito kan ju ringa flera gånger och upp till 18 månader efter avslutad prenumeration. Ska jag prenumerera på tidningen igen? Jag har ju trots allt klarat mig i nästan två år utan den. (Jag sa upp den våren 2013 efter att ha varit prenumerant i typ 30 bast.)

Ja… jag försöker förgäves hitta prisuppgifter på olika typer av abonnemang. Ingenting i redaktionsrutan i papperstidningen, ingenting på nätet. Och det avgör ju saken ganska lätt: jag köper inte nånting utan att i förväg veta vad det kostar. 

Så sorry, UNT, ni faller på detta att ni saknar basal prisinformation. I övrigt noterar jag ändå en smärre kvalitetshöjning sen våren 2013. Hade UNT fokuserat ännu mer på det lokala och kulturen skulle jag kanske ha övervägt att prenumerera, men… som sagt… Lisa Irenius finns ju på SvD numera…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om papperstidningar och digitala tidningar.


 

SvDJag har blivit med papperstidning igen. I alla fall får jag Svenska Dagbladet i en månads tid och det gratis tack vare Anders. Egentligen borde jag ha haft TVÅ papperstidningar, för jag nappade också på ett erbjudande om två veckors gratis lokalblaska. Men det är två veckor sen jag skickade in den långa lappen till UNT och jag har fortfarande inte sett nån tidning. Det säger väl en del om hur mån man är om sina (presumtiva) prenumeranter… Inte alls, alltså, i mina ögon.

Men Svenska Dagbladet har kommit varje dag i nån veckas tid utom på juldagen och annandagen. Det är mysigt att glänta på ytterdörren på morgonen, sticka ut handen och rafsa åt sig tidningen ur hållaren utanför dörren. Sen läser jag och det prasslar.

Det går ganska fort att läsa papperstidningen. Jag slås av hur väldigt mycket annonser den innehåller. Jämfört med att läsa tidningen på webben är antalet annonser i papperstidningen ett hav och webben en liten å. Det trodde jag inte, men papperstidningen är full av annonser, det känns som om mer än halva tidningen är annonser. Men så får det ju inte vara. Det ska väl vara minst en viss procent redaktionell text, eller? Jag menar, annars är det ju inte en tidning utan ett annonsblad..?

Jag har tidigare aldrig varit SvD-prenumerant. Jag tycker att det saknas mycket kulturmaterial i den. Lisa Irenius får en hel del att ta tag i när hon tillträder som kulturchef på Svenska Dagbladet den 7 januari… Och nyheterna i papperstidningen är gårdagens och gamla. Det går inte att ha lika aktuella nyheter i tryckt pappersform som på webben. Det var till exempel på webben jag läste i morse att det inte blir nåt extraval. Och det blev inte offentligt förrän i morse.

untMen det är nåt visst med en papperstidning, det är det. Och jag ska fortsätta njuta av Svenska Dagbladet i ytterligare cirka tre veckor. Månntro UNT hittar till tidningshållaren utanför min dörr under den tiden också?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett mörkt inlägg.


 

Sökta jobbhögen den 22 oktober 2014

Sökta jobbhögen idag på morgonen, den 22 oktober 2014. Nu är den högre än Ballografpennan!

Dagarna känns allt kortare och mörkare. Jag som går hemma större delen av dygnet får oftast ha en eller flera lampor tända under min vakna tid. Mörkret brukar göra mig sömnig, men jag sover sämre och är tröttare än nånsin trots att jag inget gör.

Som vanligt inleder jag mina vardagar med att söka jobb. Jag har haft bra flyt den här veckan och hittat intressanta och relevanta lediga jobb att söka. Det har ännu inte trillat så många nej heller, bara ett enda. Och då handlade det om att företaget valt en annan lösning än att rekrytera (externt?). Sökta jobb-högen växer. Jag har nog sökt runt 230 jobb sen i somras. Endera dan måste jag gå igenom högen och rensa bort de ansökningar och annonser som jag har fått nej på – detta innan högen blir så hög att den glider av skrivbordet och jag uppfattas som en Samlare som inte kan kasta saker.

Det pågår en ubåtsjakt har jag noterat. Jag tycker att det är svårt att se vad som är sanning och vad som är… gissningar i media. Media skrämmer upp folk, skrämmer upp mig. Och så undrar jag hur i h-e mycket det kostade att frakta runt en journalist från Expressen i en helikopter runt sökplatsen – samtidigt som en jädra massa fotografer vid samma tidning blir uppsagda – utan avgångsvederlag! I mina ögon ter detta sig skamligt!

I min lilla värld händer inte så mycket alls. Jag räknar med att vara hemma helt och hållet i dagarna tre eftersom det har aviserats att det ska komma en besiktningsman nån gång under dessa dygn. Inte vill jag att främlingar ska runt i mitt hem utan att jag är närvarande!

Så jag blir vid min läst. Jag har böcker att läsa och TV att glo på, om jag vill det. Igår satt jag med spänd förväntan och glodde på Veckans brott eftersom en dyngförkyld Leffe skulle öppna Kuvertet. Alltså Kuvertet, i vilket han lagt ett papper där han för ett och ett halvt år sen skrev ner vad han trodde hade hänt och vem som var skyldig till en viss kostöld. Det var Camilla Kvartoft som sprättade och spänningen var olidlig när hon läste:

Stölden den 19 december har aldrig hänt. I stället har korna försvunnit på annat sätt. Det kan ha varit flera gärningsmän.

Så var det med det! I domstol blev ko-ägaren förklarad oskyldig, det är det enda vi vet i fallet. Fortfarande höljt i dunkel, mörker, alltså.

Lilla My

Lilla My, i form av reflex, hängde på en före detta kollega.

Det har börjat ljusna utanför mitt arbetsrumsfönster och jag ser på björken att det blåser. Men du som ger dig ut – oavsett tidpunkt – denna årstid har väl reflexer, hoppas jag? Det är inte svårt att komma ihåg om du fäster dem vid ditt ytterplagg. Det blir inga böter om du glömmer reflexer, men vi bilförare blir glada för det ger oss en chans att se dig. Igår höll jag på att mosa en mörkklädd kvinna som gick på fel sida av vägen, till exempel. Hade hon haft reflexer hade jag sett henne och sluppit tvärnita. Då är jag ändå en mycket van bilförare som har haft körkort i över 30 år. Körkort, förresten, är nåt man måste ha med sig när man kör bil. Det kan bli dyrt om man glömmer det hemma, läste jag häromdan i Byhålebladet…

Dags att försöka fylla den här dagen så att mörkret fortsätter att lätta… Jag tar fortfarande emot tips på läskiga filmer som jag och Fästmön kan gotta oss med under höstens enda långhelg framöver!!! Skriv ditt tips i en kommentar så blir jag glad, även om jag låter grinig och mörk.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett snyft-inlägg.


 

Det händer att jag blir ledsen ibland. Vi kan alla säga sårande ord, men somliga vet precis hur och var de ska sätta nålarna – för att sen svära sig fria när de ställs till svars. Att få höra att man bara bryr sig om sig själv och struntar i dem runt omkring tillhör såna ord. Visst ligger det en del sanning i det. Jag måste bry mig om mig själv mycket eftersom det handlar om min försörjning och min framtid. Men samtidigt bryr jag mig också om andra människor och är det nånting den som känner mig på riktigt (eller borde känna mig…) vet så är det att jag – tro det eller ej! – är omtänksam. Sen är jag förstås mänsklig också. För jag erkänner att det handlar lite om att det blir ganska ensidigt att bara ge och ge och inte få nånting tillbaka. Inte ens… Nej, jag tänker inte sänka mig lika lågt som andra gör och gå in på några detaljer.

Så nu vet du att dina ord gjorde mig ledsen. Och det var väl din avsikt när du uttalade dem? Du är nog den mest självcentrerade av oss alla, enligt min uppfattning. (Så självcentrerad att du aldrig läser dessa mina ord…)

Mörka moln

Mörka moln idag.

 

Regn på balkongräcket

Det regnar på mitt balkongräcke idag. Underbart!

Den här dagen började med huvudvärk, åska och ösregn. De två senaste estimerade jag mycket! Luften är en helt annan nu och jag kan andas mycket bättre. Två tidsinställda inlägg höll bloggen uppdaterad medan datorn var avstängd och några jobb har jag ännu inte sökt idag. Men det ligger två spännande annonser och väntar på att jag ska författa två lysande ansökningar. Det är lite värre, det… Den som har (haft) jobb och ordnade förhållanden – och som har så mycket för övrigt – förstår nog inte vad det innebär att vara utan den grundtrygghet jobb med mera ger. Inte heller kan man förstå en sekund av den kamp som ständigt måste utkämpas för att inte gå under. Det blir så extra trist, därför, när nån bara måste knäppa en på näsan så snart nästippen tittar över kanten.

Nej, nu tar jag mig upp ur detta slukhål du slängde ner mig i med dina ord. Ingen ställer Baby i ett hörn och ingen ska få försöka sätta sig på Tofflan utan att jag kämpar emot. Som om jag behövde den kampen också…

Och ja just det, ifall du undrar om det här inlägget handlar om nån särskild så har du rätt. Det är en person som har känt mig hela livet, vilket gör smärtan än värre.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett vad var-det-jag-sa-inlägg. Fast jag sa det inte, jag tänkte.


 

Uppdatering 2: Den 8 juli fick jag med posten en ny handlingsplan, skriven av Daniel Strömblad. Denna gång är felet med intervjun korrigerat. Det jag fortfarande känner mig osäker på är vem som är min handläggare. Enligt denna senaste plan är det inte Handan Gül utan Alexandra Norlén. Ställningen dem emellan är nu 2 – 2 (jag har fått deras namn två gånger var när jag har bett att få veta vem som är min handläggare)

 

Uppdaterat inlägg: Den 4 juli på förmiddagen har Daniel Strömblad mejlat mig angående att jag hört av mig om handlingsplanen. Daniel Strömblad skriver bland annat så här:

[…] Är ute på många arbetsgivarbesök just nu och kommer därför inte att ha möjlighet att gå in i din handlingsplan. Men om du via e-post upplyser mig om dina funderingar eller det som inte stämmer ska jag åtgärda det så fort jag kan och skicka en ny handlingsplan till dig. […]

Jag har nu svarat och framfört mina främsta invändningar (inte funderingar):

  1. att jag inte var medveten om att jag medverkade till att upprätta en handlingsplan i tisdags
  2. att jag inte varit på intervju som det står i planen samt
  3. att jag har olika bud på vem som är min handläggare. Vidare skickade jag med länken till det här inlägget.

To be continued, eller..?


 

I eftermiddags hittade jag ett fönsterkuvert från Arbetsförmedlingen i Uppsala i min postbox. Brev från Arbetsförmedlingen och a-kassan ger mig alltid ont i magen, typ magknip som ofta skickar mig direkt till toa utan att passera Gå. Men man ska möta sina demoner, så jag slet upp kuvertet. Det innehöll en handlingsplan som sades vara upprättad mellan mig och Arbetsförmedlingen. Mig veterligen har jag inte upprättat nån plan. Det har Daniel Strömblad gjort, han som skrev in mig i tisdags.

Handlingsplan från Arbetsförmedlingen

Handlingsplanen från Arbetsförmedlingen innehöll som vanligt fel och konstigheter.


Ett kort tag
trodde jag att jag skulle bli glatt överraskad. Jag kände ett visst förtroende när jag lämnade inskrivningen. Nu är det raserat. Igen. Jag önskar verkligen att jag kunde göra slut med Arbetsförmedlingen i Uppsala. Men det kan jag inte. För att kunna komma ifråga för a-kassa måste jag vara inskriven där.

Vad har jag då för invändningar? Jag ska gå igenom dem punkt för punkt så får du se vad jag tänker:

  • Det står att den här planen är upprättad mellan mig och Arbetsförmedlingen den 1 juli. Jag var inte medveten om att jag deltog i nåt upprättande av nån handlingsplan den dan. Jag har inte fått granska texten, jag har inte fått möjlighet att korrigera felaktigheter. Nej, jag har inte varit med och upprättat den här planen. MEN… jag skulle ha kunnat skriva den själv. Skriva kan jag ju. Eller? Då hade till exempel vissa fel inte varit med. Dessutom hade jag inte använt standardmallen för handlingsplaner från A till Ö…
  • I planen blir jag tipsad om att aktivt söka jobb via platsbanken och annonser i tidningar. Vid samtalet i tisdags sa jag att det finns ytterst få tjänster för mig att söka vi platsbanken, jag hittar dem på andra ställen. Nån dagstidning i pappersform har jag inte tillgång till, men visst kollar jag på nätet.
  • Att upplysa mig om vilka jobbsajter jag kan använda känns som ett hån, likaså att jag kan registrera mig hos olika bemanningsföretag. Jag berättade ju vid inskrivningen att jag redan dels söker jobb via jobbsajter, dels finns registrerad hos ett antal bemanningsföretag, i deras kandidatbanker.
  • Vidare ska jag söka jobb genom att ta direktkontakt med arbetsgivare. Det vägrar jag. Jag har förnedrat mig så många gånger genom att ringa eller mejla och fått snorkiga svar – eller inga alls.
  • Jag bör bearbeta mitt kontaktnät. Ja det står så:

[…] du bör även bearbeta även ditt kontaktnät […]

(det är inte jag som skriver dålig svenska utan arbetsförmedlaren). Och jag berättade vid inskrivningen att jag bearbetar mitt kontaktnät och hur jag gör det, bland annat via LinkedIn. Men den förträffliga sajten nämns inte nånstans i handlingsplanen, trots att det är en sajt där man knyter jobbkontakter…

  • Beskrivningen av mitt nuläge är fel. Det står i handlingsplanen att jag har kontakt med ett bemanningsföretag och varit på intervju där. Det jag sa var att jag har kontakt med flera bemanningsföretag och ett av dem ringde mig i måndags. Nån intervju har jag inte varit på sen förra året.
  • Handlingsplanen är skriven så att den ibland använder tilltalet du, ibland mitt förnamn. Det får mig att undra för vem planen är skriven – för mig eller för nån annan? Om det är för nån annan, vem avses då?
  • Det står att jag bör söka jobb i Stockholmsområdet där arbetsmarknaden är god. Jag har sökt och söker jobb även utanför det området. Det finns jobb på andra ställen än i Stockholm, nämligen. Typ i Västerås och Gävle.
  • Den arbetstid jag enligt planen ska ha är heltid eller deltid. Det är fel. Jag måste ha ett heltidsjobb om jag ska klara mig ekonomiskt eftersom jag räknas som ensamstående.
  • Och så slutklämmen där det anges ett namn på ansvarig arbetsförmedlare som sades vara fel namn via e-post senare under tisdagen. Jag vet alltså fortfarande inte med säkerhet om min handläggare heter Handan Gül eller Alexandra Norlén.

Naturligtvis ringde jag Daniel Strömblad direkt efter att jag hade läst handlingsplanen. Han svarade inte. Naturligtvis. Han har inte heller svarat på mitt mejl som jag skickade som svar på hans igår eftermiddag eftersom jag ville få utröna namnet på min handläggare. Jag lämnade ett meddelande i Daniel Strömblads röstbrevlåda vid 15.30-tiden. Han ringde inte tillbaka idag.

Varför VARFÖR blir det alltid fel när ni ska göra nånting, Arbetsförmedlingen i Uppsala???  Och varför svarar ni aldrig när man kontaktar er???

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »