Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘grundtrygghet’

Ett sorgset inlägg.


 

Stenar

Jag vill att tillvaron ska ha ett visst rutmönster.

Idag har jag inte varit arg, men ledsen. Jag varierar mig! Men ärligt talat är det inte roligare att vara ledsen än arg, så jag hade hellre varit glad eller bara… vanlig. En stor del av förmiddagen togs upp av ett möte. Det känns… inte så bra att leka delaktig så här i elfte timmen. Ansvaret var emellertid mitt att säga stopp och belägg. Det borde jag ha gjort innan. I vart fall kunde jag hålla tyst under mötet, trots miljoner tankar, frågor, idéer och förslag. Det är nog bra om dessa stannar inne i hjärnan.

Till viss del vill jag att tillvaron är inrutad. Precis som alla andra människor behöver jag ha en grundtrygghet, med basala saker i livet. Samtidigt vill jag ha lite mer, det oväntade. Det… som utmanar. På vissa plan tycker jag emellertid att det räcker med utmaningar – prövningar – av en och samma sort sort. Det gör att jag går sönder, det flyger flisor från min själ varje dag. En blir faktiskt inte bara starkare av motgångar. En förlorar delar av sig själv också.

NK* och jag hade planerat go-lunch nere i restaurangen och så blev det. Fast… med ett visst tillägg av glasbitar i NKs mat. Jag ser som en kratta och missbedömer avstånd. Dessutom sov jag kanske max fyra timmar i natt och var lite skakig. Kort sagt: jag kraschade ett glas. Men faktum är att jag inte var ensam om det. En kvart senare kom självaste generaldirektören och gjorde detsamma – dock med vätska i sitt glas…

Träd mot blå och molning vårhimmel

Ljus och luft och omtanke är helande.

Ljus och luft och omtanke är helande och jag tog mig runt kvarteret efter raggmunken. I stället för att sjunka ner på den stenhårda soffan i Café Java till eftermiddagskaffet ett par timmar senare drog NK ut mig för ytterligare en promenad. Vet du, jag har nog de bästa av kollegor!!! 

Genom att få prata och bli lyssnad på kan mycket vända. Att känna att nån eller några bryr sig gjorde att det vände för mig på eftermiddagen. Nej, det löste inga problem, men oron i bröstet har lugnat sig. Nu laddar jag inför morgondagen som innebär ett kärt återseende med… en brobryggare, en helare, skulle jag vilja säga.

I kväll grundar jag med säsongsstarten av När livet vänder. Anja Kontor möter människor som har kommit längre än jag, som har kommit vidare, men som har gått igenom betydligt svårare saker än jag. Det är alltid nyttigt att få veta att en inte själv har det värst.

Detta bildspel kräver JavaScript.


PS Båda mina mejlkonton fungerar igen, men jag håller på att se över ett byte.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ord.


 

motorola_microtac

Typ en sån här mobil hade jag, med ett tjockt batteri och ett tunt.

Vad gjorde man innan mobiltelefoner fanns? Jag fick min första tjänstemobil i början av 1990-talet. Det var en riktig tegelsten, en Motorola, och jag fick ladda den varje dag. Så DET är sig likt, för iPhonen får jag ladda ibland flera gånger om dan. Inte mycket utveckling där, inte. Nä, det som har utvecklats är snarare den utbredda användningen av mobiler. Tidigare var det ju mest i tjänsten man hade mobil – eller om man ville skryta med hur framgångsrik man var – mobiler var ju väldigt dyra.

Igår på julafton samlades familjen hemma hos Fästmön. Men jag och mamma firade i New Village. Det blir för omständigt för mamma att åka iväg nånstans och hon skulle aldrig klara trapporna upp till Annas lägenhet (mamma åker inte hiss). Jag mår heller inte bra fortfarande. Så vi två firade hemma hos mig, med gran, klappar, godis och god mat (jorå, magen ger sig till känna…).

Det är mysigt att fira jul med min ursprungliga familj också, även om pappa fattas oss. Samtidigt saknar jag förstås min nya familj och längtar efter den. Som lite kompensation skrev jag sms till var och en och skickade under kvällen. Det var delvis för att jag inte hade möjlighet att ge så många klappar i år. Det blev så varmt i hjärtat av svaren jag fick tillbaka, särskilt från barnen. Jag fick läsa att nån var glad att jag finns, att nån var tacksam över det stöd jag har varit under tuffa tider och att jag var saknad. Stora ord från unga människor som gjorde mig så rörd att jag fällde en tår.

Det har inte alltid varit lätt att vara bonusmorsa. Att komma in i en familj som då bestod av tre tonåringar och en liten knodd på fem år kräver att vi alla är flexibla. Men för mig, som inte har några egna barn, har dessa fyra bonusbarn varit en riktig gåva i livet! Verkligen nånting med betoning på BONUS.

Tyvärr tycker jag själv att jag inte har varit den bonusförälder jag hade önskat att vara. Det handlar till stor del om en man som en januaridag för snart sex år sen tog ifrån mig en del av min grundtrygghet. En man som förstörde mitt gamla liv och som berövade hela min familj en viss form av trygghet som jag sen dess inte har kunnat ge den. Jag tror inte den mannen har empati nog att ens nån gång då och då sätta sig in i vad han gjorde, vad han förstörde. Men nån gång önskar jag att hans samvete svider när han rullar sig i alla sina miljoner, kanske i nån av sina flera bostäder, tillsammans med sina välartade barn som har fått allt de har pekat på. Jag har inte kunnat stötta min mamma ekonomiskt (mamma får en skamligt låg pension). Mina bonusbarn har fått kämpa – och kämpar! – hårt. De får baske mig inget gratis. Inget annat än stor och total kärlek från oss vuxna. Och DET är stort. DET är värt mer än allt guld i hela världen. Kärleken är störst.

Mina bonusbarn 2009

Mina bonusbarn 2009.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om jobbsökeri.


 

Nu ska jag skriva om mitt jobbsökeri igen. Jag hör redan folk sucka och stänga ner inlägget. Gör det ni, som har ert på det torra. Själv får jag göra allt utom att stänga ner. Att söka jobb är en heltidssysselsättning, vilket de flesta, som inte har varit i den situationen nyligen, inte förstår. Du har krav på dig från framför allt a-kassan att du ska söka tillräckligt många jobb för att få ersättning från a-kassan. Exakt hur många jobb du måste söka anges inte. Men tycker a-kassan att det inte räcker blir man utan pengar. Jag har för övrigt den högsta ersättning man kan ha från a-kassan. Den ger mig 9 900 kronor i månaden. Det är mindre än en tredjedel av lönen jag fick så sent som i juni. Ersättningsnivån har inte höjts på tolv år.

Sökta jobb juli tom 21 augusti

Idag har jag sökt exakt 100 jobb sen jag blev arbetslös den 1 juli.


Arbetsförmedlingen är den myndighet
som kontrollerar de aktivitetsrapporter du skriver och skickar in en gång i månaden. I dessa rapporter ska du ange vilka jobb du har sökt, om du har varit på intervjuer och andra saker som har med ditt jobbsökeri att göra. Jag undrar ofta om nån på Arbetsförmedlingen läser dessa rapporter. Troligen inte. Misstänker starkt att min handläggare där inte gör det – oavsett om hon nu heter Alexandra Norlén eller Handan Gül (jag har fått olika bud av Daniel Strömblad som skrev in mig som arbetssökande den 1 juli. Eftersom handläggarna inte vill ha nån kontakt med dem de är handläggare för har jag inte hört nåt från nån av dem. Att de inte vill ha kontakt utgår jag därför ifrån eftersom de inte hör av sig.)

Idag har jag sökt exakt 100 jobb sen jag blev arbetslös den 1 juli. Det blev 70 ansökningar totalt i juli och hittills i augusti är jag uppe i 30. I mitt eget poängsystem har jag också gjort andra jobbsökaraktiviteter som har gett poäng, till exempel nätverkat, registrerat mig i olika kandidatbanker hos bemanningsföretag, blivit intervjuad etc. Ett sökt jobb ger en poäng. En intervju ger förstås högsta poäng, det vill säga tre. Det är en dags delmål att uppnå tre poäng. Detta för att det krävs uppladdning och påläsning inför en intervju, själva genomförandet samt sammanfattningen efteråt (ibland på bloggen, ibland per telefon till bemanningsföretag om tjänsten går via ett sånt).

När man söker så många jobb som jag gör får man också många nej. Bara sen jag började skriva detta inlägg har två nej trillat in. Då gäller det att inte ge upp. Att ge sig på det igen, leta spännande tjänster att söka och skriva ännu bättre ansökningar.

Men om du tror att det är lätt och det är en loj och skön tillvaro att vara arbetslös, då tror du fel. Om du dessutom tror att jag är totalt ointresserad av min omvärld tror du också fel. Men för att omvärlden ska existera i min värld behöver jag en grundtrygghet som jag inte har idag. Jag begär inte att den som inte kan eller vill förstå ska förstå. Däremot vill jag att du ska veta att jag inte bara en gång utan flera har varit beredd att fatta dumma beslut och ta felaktiga språng. Spydiga ord och uttalanden hjälper inte precis utan gör det lättare att tänka fel. Jag kräver inga applåder, jag vill bara ha lite respekt för min person. Och kanske ett uns av… omtanke och intresse..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Spaning på omvärlden

Ett omvärldsspanande inlägg.


 

Det händer saker hela tiden utanför min bubbla. Och bara för att jag sitter här och är livegen betyder inte det att jag är oinformerad. Jag tycker att det börjar hetta till nu inför valet, till exempel. Hetta till så det blir väldigt… dumma saker som poppar upp ibland. Eller fagra löften som inte hålls. Vad vet jag..? I min omvärldsspaning börjar vi med det här med jobb, i alla fall. En del av grundtryggheten, du vet. Eller? Häng med om du har lust, stå kvar om du hellre vill det.

Pappershög med sökta jobb

Hur har du det med ditt CV??? Den som söker jobb vet att ett CV bör man ha. Många är lite för… entusiastiska och kryddar sina CV:n. Men CV-lögner kan fälla dig! Ärlighet varar längst, vet du väl? Så många som sex av tio rekryterare upptäcker lögner i ansökningar. Rekryterarna efterlyser säljande presentationer, CV:n som lyfter fram rätt saker och… bra skrivna CV:n. Man kan putsa sitt CV genom att skriva riktade CV:n. Ett CV bör inte vara för långt. Själva ansökningsbrevet bör vara mer berättande än ett CV. Men ändå lätt att läsa. Och lay outen ska vara enkel och konsekvent. Tonen ska vara både korrekt och trevlig. Eh… tror du fortfarande att jobbsökeri är lätt??? (<== retorisk fråga).


Inte utan mina kossor…
Igår kom beviset på att man inte ska lita på allt som sägs och skrivs. Ekot gick ut med nyheten att nuvarande sosseledaren tänkte ge en tidigare sosseledare utrikesministerposten om det var så att man fick bilda regering. Fast det var ett journalistiskt magplask, enligt nuvarande sosseledaren. Men jisses så det kommenterades till höger och till vänster och i sociala medier! Den som tänkte ett varv till blev misstänksam. Förre sosseledaren ville för övrigt bara ställa upp om han fick ta med sig sina kossor…

 

Kinalampa

Dragon Gate invigt igen. I lördags invigdes Dragon Gate. Igen. Bygget har pågått i tio år intill E4:an i Älvkarleby. Ett fascinerande bygge, tycker jag, som då och då har åkt förbi och glott nyfiket. Enligt Dagens Nyheter är det en blandning av kulturcentrum, restaurang och hotell. Och så finns där rätt mycket kitsch, tycker reportern Clas Svahn. År 2004 tog en kinesisk myggmedelsmiljardär över platsen. Mr Li har stora planer. Han tänker sig ett Dragon Land med en kinesisk stad, men vill även skapa möjligheter att studera och lära sig kinesiska där. Liksom ett varuhus och kung fu-kurser. Ja… det är väl så att the sky is the limit..?


Historisk dundertabbe i Downton Abbey.
I västvärlden gör vi emellertid mest tabbar. När det var dags att göra reklam för en ny vända av populära TV-serien Downton Abbey hade man lite för bråttom och glömde ta bort en modern detalj ur ett porträtt… (Klicka på länken och kolla på bilden först om du upptäcker missen!) Men lite skoj var det allt! Fast det är inte första gången det är klantar i farten när det gäller Downton Abbey. Tidigare har man lyckats visa både TV-antenner och moderna vägmarkeringar.

 

Bajs på vardagsrumsgolvetBajsmarodör härjar i Mariestad. Ja man tror inte att det är sant, men ska man tro kvällspressen så är det det. Alltså, en bajsmarodör härjar i Mariestad. Jan-Åke på bilden vid artikeln som länken går till råkade emellertid inte ut för bajs – det var bara nån som satte på hans spisplattor när han inte var hemma. Men andra boende på Västra vägen har råkat ut för att en bajsmarodör alltså har kommit in i deras hem och uträttat sina behov – utan att spola efter sig. Hur ska detta sluta??? Bajs på golvet som på bilden här intill?


Yggdrasil i Metropolen Byhålan.
 På en återvinningsstation nära Hotell Gripen polisstationen i Motala växer en gammal hängask. Enligt experterna planterades såna ofta förr på kyrkogårdar som sorgeträd. Det här trädet är omkring 100 år. Så nja, då kan det ju inte vara Yggdrasil. Men ändå… Häftigt!

 

Stockholm-Motalaöl

Ölbryggning i Metropolen stoppad. Fasa! Öl är gott. Men nu har ölbryggningen vid Motala Brygghus stoppats. Skälet är att Systembolaget väntas införa nya regler som gör att det lokala ölet – och andra liknande – inte får säljas på Systembolaget. För att få finnas med i Bolagets beställningssortiment måste bryggerierna se till att själva transportera ölet till centrallagret i Örebro. Men det är inte detsamma som att finnas på en hylla i butikerna. Mellan 40 och 50 småbryggare har fått veta att de inte får nån hylla. Hur Motala Brygghus tänker inför framtiden är ovisst, men man funderar på en ölsort för hela Sverige, säsongssorter för jul och påsk och två cidersorter. Ger sig gör de inte! Tofflan hejar på och håller tummarna!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett ämne som de flesta har åsikter om.


 

Barnhand håller vuxenhandTiggarna. Vi ser dem över-allt, vanligen utanför affärer. Där sitter de, ofta insvepta i sjalar och halsdukar. En pappersmugg med några mynt i som de sträcker fram mot oss när vi passerar. Ibland säger de ”please!”, ibland ”please money!” eller ”en krona, tack så mycket”. De har brunbrända ansikten – de sitter ju utomhus hela dagarna. Insjunkna kinder, lindrigt rena… Kanske en lukt runt omkring sig. Kvinnorna är i majoritet. Och detta är Ett Problem i Sverige 2014.

Många av oss har åsikter om tiggarna. Somliga tror att det är organiserade ligor som ligger bakom, andra anser att det är människor som inte vill jobba och som bara sitter och försöker sno åt sig pengar dagarna i ända. En del hävdar med bestämdhet att tiggarna minsann har senaste modellen mobiltelefoner och åker Merca.

Sen finns det människor som inte tänker så mycket utan agerar. De skänker några mynt eller kanske nåt ät- eller drickbart. Eller sätter sig ner bredvid tiggaren och pratar en stund.

Jag tycker att det är ett problem med tiggarna. Men exakt vad är problemet? Jag måste verkligen rannsaka mig själv. Och då kommer jag fram till att tiggarna… skaver. De skaver så in i helskotta i min värld där jag har mat bordet och bordet står under det tak jag har över mitt huvud. Grundtryggheten skaver tiggarna emot. Jag får så svårt att ta in. Kan inte möta deras blickar. Pallar inte att se… eländet. För även om jag personligen lever i en oviss tillvaro har jag än så länge nånstans att bo, jag har mat i kylskåpet och jag har lite pengar på mitt konto. Ganska ordnade förhållanden.

Så problemet – eller en del av det, i alla fall – ligger hos mig. Betraktaren. Eller den som inte orkar betrakta. Den som blundar, den som inte vill se.

Fast självklart är problemet större än så. Vem i hela friden, som är vid sina sinnens fulla bruk, kan tro att tiggarna sitter där frivilligt? Vem kan i sin vildaste fantasi få till det att de sitter och tigger för att tjäna pengar så att de kan köpa skitfina mobiler och bilar? Tänk efter lite, om du har såna funderingar. För finns det nån som vill förnedra sig så till det yttersta att den tigger för sitt uppehälle av andra människor?

Händer ovanpå varandraJa, tiggarna är ett problem. En del av problemet ligger hos mig och alla som ser på. Men problemet måste lösas av dem som har makten att förändra. Vi kan inte låta människor ha det på det här viset. Vi måste göra nånting. Vi måste förändra oss och samhället så att även den som tigger får ett drägligt liv. För detta liv tiggarna lever idag är förnedrande.

Jag tror inte att det hjälper att vi skänker några guldpengar i deras pappersmuggar. Det måste till andra insatser. Men vilka? Har du några tankar och idéer om detta? Skriv gärna några rader i en kommentar.

Rent rasistiska kommentarer publicerar jag emellertid inte. Sånt tar jag bestämt avstånd ifrån. Igår, till exempel, avföljde jag några stycken på Twitter som borde vara goda förebilder för de yngre generationerna, men som i mina ögon inte agerar eller uttalar sig på ett bra sätt. Alla har rätt till sin åsikt, men jag tänker varken följa eller understödja rasister och rasism.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett självpeppande inlägg.


 

Mörka moln

Inte riktigt sommar de senaste dagarna.

Det har inte riktigt varit sommar de senaste dagarna. Igår började många jobba igen efter sina semestrar. Och här sitter jag, fullt kapabel och relativt frisk och gör… allt för att inte tappa nån sug.  Fästmön tillhör sen igår de arbetandes skara. Genom att hon är hos mig just nu är det lättare för mig att hålla ihop mig själv och tillvaron. Struktur, liksom. Dessutom skärper jag mig lite extra för att inte tappa nån sug när Anna är här.

Ingen förstår nog riktigt hur det är – om man inte själv har varit i samma läge. Det känns som om en del aldrig uppskattar den grundtrygghet de faktiskt har. Det gjorde inte jag heller – tills katastrofen kom. Att bara fixa en inkomst är inte alltid så lätt. När tillvaron också just nu omfattar att stångas med a-kassan blir man lätt trött. Det tar på krafterna och energin, sånt jag borde lägga på det väsentliga, nämligen att söka jobb.

I morse klev jag upp 20 minuter över sex. Jag hade lovat att skjutsa Anna till jobbet. Det gör jag så gärna, det är inget Anna ber mig om utan jag erbjuder mig. Det ger mig nånting att göra en stund och det gör att jag känner mig behövd. Och så får jag visa min omtanke om nån som jag älskar. Jag har också lovat att skjutsa Anna till en kurs i eftermiddag. Den ligger på ett lite avsides ställe och på andra sidan stan från hennes jobb sett. Inte är det några problem, jag måste ändå ut och handla.

På seneftermiddagen får jag besök av A som har lovat passera här på vägen hem från jobbet med en bok jag ska få låna. Det är uppföljaren till En man som heter Ove av Fredrik BackmanUppföljaren, Min mormor hälsar och säger förlåt, har visst inte fått lika bra kritik som Ove-boken, men jag lyssnar inte på sånt utan läser själv och bildar mig en egen uppfattning.

I kväll blir det en tur ut till Förorten. Anna behöver hämta nåt. Även Förorten och ställena där ute ligger lite avsides – åtminstone sommartid, tycker det lokala bussbolaget (det är väl fortfarande sommartidtabell hos UL, tror jag, och vissa bussar går bara en gång i timmen).

Att göra-lista

Min aktuella att-göra-lista.

Och jag då? Vad gör jag för mig själv idag? Tja, jag har damm-sugit efter intressanta lediga tjänster att söka och inte hittat nån enda idag – hittills. Jag har ju redan sökt de flesta intressanta jobb som finns ute just nu. Det handlar om 70 sökta jobb. I juli. Jag tycker att det inte är särskilt få. Dessutom är det ju lite väntans tider för mig – på flera sätt. Spänningen är snudd på… olidlig.

För att inte tappa sugen har jag för övrigt en att-göra-lista som ligger i köket. Den har emellertid fått väldigt många bockar nu, så jag måste nog skriva rent den för att få bättre överblick och kanske komplettera med nåt. Rent allmänt börjar det redan kännas tradigt att gå och dra. Jag borde ta tag i skrivandet, om inte annat, men jag har en plan för det om saker och ting går i lås. Trots allt är en tredjedel inte så pjåkigt att ha fått till trots gungande tillvaro. (<== jag peppar mig själv).

Men den här dagen har nyss börjat. Jag har skjutsat Anna till jobbet, jag har bäddat, perkolerat kaffe och tryckt i linserna. Dags att ta en dusch och spola av sig känslan av tappad sug.

Och Robin Williams hittades död i natt, svensk tid. Det är synd. Jag gillade en del av hans prestationer, särskilt i filmer som Garp och hans värld, Good morning, Vietnam, Döda poeters sällskap, Uppvaknanden, Fisher King och Välkommen mrs Doubtfire. Tro det eller ej, men jag gillade Robin Williams redan som Mork i Mork & Mindy på TV… Men kändisskapet har ett högt pris. Det sägs att Robin Williams var missbrukare och att han tog sitt eget liv. Fruktansvärt tragiskt, om det är sant. Oavsett dödsorsak, säger jag:

Na-noo, na-noo

Det betyder ungefär

Sov gott, Robin Williams!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett snyft-inlägg.


 

Det händer att jag blir ledsen ibland. Vi kan alla säga sårande ord, men somliga vet precis hur och var de ska sätta nålarna – för att sen svära sig fria när de ställs till svars. Att få höra att man bara bryr sig om sig själv och struntar i dem runt omkring tillhör såna ord. Visst ligger det en del sanning i det. Jag måste bry mig om mig själv mycket eftersom det handlar om min försörjning och min framtid. Men samtidigt bryr jag mig också om andra människor och är det nånting den som känner mig på riktigt (eller borde känna mig…) vet så är det att jag – tro det eller ej! – är omtänksam. Sen är jag förstås mänsklig också. För jag erkänner att det handlar lite om att det blir ganska ensidigt att bara ge och ge och inte få nånting tillbaka. Inte ens… Nej, jag tänker inte sänka mig lika lågt som andra gör och gå in på några detaljer.

Så nu vet du att dina ord gjorde mig ledsen. Och det var väl din avsikt när du uttalade dem? Du är nog den mest självcentrerade av oss alla, enligt min uppfattning. (Så självcentrerad att du aldrig läser dessa mina ord…)

Mörka moln

Mörka moln idag.

 

Regn på balkongräcket

Det regnar på mitt balkongräcke idag. Underbart!

Den här dagen började med huvudvärk, åska och ösregn. De två senaste estimerade jag mycket! Luften är en helt annan nu och jag kan andas mycket bättre. Två tidsinställda inlägg höll bloggen uppdaterad medan datorn var avstängd och några jobb har jag ännu inte sökt idag. Men det ligger två spännande annonser och väntar på att jag ska författa två lysande ansökningar. Det är lite värre, det… Den som har (haft) jobb och ordnade förhållanden – och som har så mycket för övrigt – förstår nog inte vad det innebär att vara utan den grundtrygghet jobb med mera ger. Inte heller kan man förstå en sekund av den kamp som ständigt måste utkämpas för att inte gå under. Det blir så extra trist, därför, när nån bara måste knäppa en på näsan så snart nästippen tittar över kanten.

Nej, nu tar jag mig upp ur detta slukhål du slängde ner mig i med dina ord. Ingen ställer Baby i ett hörn och ingen ska få försöka sätta sig på Tofflan utan att jag kämpar emot. Som om jag behövde den kampen också…

Och ja just det, ifall du undrar om det här inlägget handlar om nån särskild så har du rätt. Det är en person som har känt mig hela livet, vilket gör smärtan än värre.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »