Tears

Ett snyft-inlägg.

---

 

Det händer att jag blir ledsen ibland. Vi kan alla säga sårande ord, men somliga vet precis hur och var de ska sätta nålarna – för att sen svära sig fria när de ställs till svars. Att få höra att man bara bryr sig om sig själv och struntar i dem runt omkring tillhör såna ord. Visst ligger det en del sanning i det. Jag måste bry mig om mig själv mycket eftersom det handlar om min försörjning och min framtid. Men samtidigt bryr jag mig också om andra människor och är det nånting den som känner mig på riktigt (eller borde känna mig…) vet så är det att jag – tro det eller ej! – är omtänksam. Sen är jag förstås mänsklig också. För jag erkänner att det handlar lite om att det blir ganska ensidigt att bara ge och ge och inte få nånting tillbaka. Inte ens… Nej, jag tänker inte sänka mig lika lågt som andra gör och gå in på några detaljer.

Så nu vet du att dina ord gjorde mig ledsen. Och det var väl din avsikt när du uttalade dem? Du är nog den mest självcentrerade av oss alla, enligt min uppfattning. (Så självcentrerad att du aldrig läser dessa mina ord…)

Mörka moln idag.

 

Det regnar på mitt balkongräcke idag. Underbart!

Den här dagen började med huvudvärk, åska och ösregn. De två senaste estimerade jag mycket! Luften är en helt annan nu och jag kan andas mycket bättre. Två tidsinställda inlägg höll bloggen uppdaterad medan datorn var avstängd och några jobb har jag ännu inte sökt idag. Men det ligger två spännande annonser och väntar på att jag ska författa två lysande ansökningar. Det är lite värre, det… Den som har (haft) jobb och ordnade förhållanden – och som har så mycket för övrigt – förstår nog inte vad det innebär att vara utan den grundtrygghet jobb med mera ger. Inte heller kan man förstå en sekund av den kamp som ständigt måste utkämpas för att inte gå under. Det blir så extra trist, därför, när nån bara måste knäppa en på näsan så snart nästippen tittar över kanten.

Nej, nu tar jag mig upp ur detta slukhål du slängde ner mig i med dina ord. Ingen ställer Baby i ett hörn och ingen ska få försöka sätta sig på Tofflan utan att jag kämpar emot. Som om jag behövde den kampen också…

Och ja just det, ifall du undrar om det här inlägget handlar om nån särskild så har du rätt. Det är en person som har känt mig hela livet, vilket gör smärtan än värre.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hemsk natt

Natten har förstås varit hemsk. Jag hatar lingonveckor. HATAR! Jag har dragits med dem sen jag var tolv, nu är jag 50. När är det nog???

Jag sov med öppet fönster i natt och det är härligt. Takfläkt i all ära och när det är stekhett, frisk luft rules! Låg och lyssnade på regnet som smattrade mot taket. Vaknade till en ny dag som verkar bli solig. Klar luft. Jag kan andas bättre. Svullnaden i halsen har lagt sig lite, blödningarna kommer och går.

Takfläkten är på i sovrummet endast under heta dagar.

Idag ska vi göra en kort utflykt till Gamla Uppsala. Det blir nog en glass där, FEM, den stackarn, fick ju ingen igår på stan. Men det blir också en tur runt högarna, förstås. Och kanske på.

Jag har svettats massor i natt och undrar om det är de berömda som min läkare har pratat om. Svettningar som jag aldrig har haft tidigare. Det känns som om hela jag är ett fläskberg av salt. Jag ska tvätta av mig strax, duschen väntar jag med till senare, för håret ska tvättas.

I morgon är det arbetsdag och jag våndas lite med tanke på blödningarna. Men det måste gå. Och som tur är har jag inga möten inbokade. Bara en rolig träff på kvällen efter jobbet med vännen Agneta!

Read Full Post »