Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘mänsklig’

Ett inlägg om en film.


 

Jag är obildad. Jag har inte sett Star Wars. Inte en enda av filmerna – förrän i kväll. Kanal 5 visade den allra första Star Wars-filmen från 1977. Och jag tog chansen att bättra på mina filmkunskaper.

Star wars

Luke Skywalker, prinsessan Leia och Han Solo. Notera sessas kanelbullar vid öronen.


Precis som titeln säger
handlar det om krig bland stjärnorna. Det godas kamp mot det onda. Och så mitt i det hela Luke Skywalker, som av en händelse kommer över ett par robotar, droider, som bär på planerna över den onda rymdstationen. Så småningom utkristalliserar sig ett uppdrag som Luke Skywalker får. I detta uppdrag ingår också att rädda prinsessan Leia. Förutom själva galaxen, dårå.

Det här är inte en alltigenom spännande science fiction-film. Den är faktiskt rätt rolig också. Droiderna är till exempel väldigt mänskliga, Luke går från att bära en judodräkt till en hockeyutrustning och prinsessan har gigantiska kanelbullar vid öronen. Bullar, som mot slutet blir en bajshög ovanpå huvudet. Och pungsvetten i hockeutrustningen… Jag vågar knappt tänka tanken om lukten under inspelningen…

Nåja, nu ska vi inte förirra oss in i tramset. Det här är fortfarande en bra film, sin ålder till trots. Den är bra gjord, den är både spännande och rolig och den innehåller förstås lite kärlek.

Toffelomdömet blir högt. Den här filmen njöt jag av att se.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett snyft-inlägg.


 

Det händer att jag blir ledsen ibland. Vi kan alla säga sårande ord, men somliga vet precis hur och var de ska sätta nålarna – för att sen svära sig fria när de ställs till svars. Att få höra att man bara bryr sig om sig själv och struntar i dem runt omkring tillhör såna ord. Visst ligger det en del sanning i det. Jag måste bry mig om mig själv mycket eftersom det handlar om min försörjning och min framtid. Men samtidigt bryr jag mig också om andra människor och är det nånting den som känner mig på riktigt (eller borde känna mig…) vet så är det att jag – tro det eller ej! – är omtänksam. Sen är jag förstås mänsklig också. För jag erkänner att det handlar lite om att det blir ganska ensidigt att bara ge och ge och inte få nånting tillbaka. Inte ens… Nej, jag tänker inte sänka mig lika lågt som andra gör och gå in på några detaljer.

Så nu vet du att dina ord gjorde mig ledsen. Och det var väl din avsikt när du uttalade dem? Du är nog den mest självcentrerade av oss alla, enligt min uppfattning. (Så självcentrerad att du aldrig läser dessa mina ord…)

Mörka moln

Mörka moln idag.

 

Regn på balkongräcket

Det regnar på mitt balkongräcke idag. Underbart!

Den här dagen började med huvudvärk, åska och ösregn. De två senaste estimerade jag mycket! Luften är en helt annan nu och jag kan andas mycket bättre. Två tidsinställda inlägg höll bloggen uppdaterad medan datorn var avstängd och några jobb har jag ännu inte sökt idag. Men det ligger två spännande annonser och väntar på att jag ska författa två lysande ansökningar. Det är lite värre, det… Den som har (haft) jobb och ordnade förhållanden – och som har så mycket för övrigt – förstår nog inte vad det innebär att vara utan den grundtrygghet jobb med mera ger. Inte heller kan man förstå en sekund av den kamp som ständigt måste utkämpas för att inte gå under. Det blir så extra trist, därför, när nån bara måste knäppa en på näsan så snart nästippen tittar över kanten.

Nej, nu tar jag mig upp ur detta slukhål du slängde ner mig i med dina ord. Ingen ställer Baby i ett hörn och ingen ska få försöka sätta sig på Tofflan utan att jag kämpar emot. Som om jag behövde den kampen också…

Och ja just det, ifall du undrar om det här inlägget handlar om nån särskild så har du rätt. Det är en person som har känt mig hela livet, vilket gör smärtan än värre.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Oj oj, dagarna går och snart är det faktiskt julafton. Jag tvingade på Fästmön lite julklappar med sig hem igår. Jag hann ju inte köpa så många innan operationen, så vi har löst saken på annat sätt.

Tiden går, som sagt, och såret läker. Det stränar bara lite grann. Nej, värst ont just nu har jag i ryggen. Antagligen går jag och spänner mig och små, hemliga muskler tvingas jobba. Liksom min onda axel. Den protesterar lite.

Idag på förmiddagen skickade jag iväg en julhälsning till båda institutionerna och jisses så många fina svar jag fick tillbaka! Det trillar fortfarande in! Till och med prefekten på institution 2 tog sig tid att skriva några rader. Dess värre noterade jag att min anställning ännu inte är förlängd i systemet. Det oroar mig lite eftersom det nu är en massa helger. Jag vill inte ha nåt krångel med Försäkringskassan. Jag messade M om detta och fick veta att det är på g. Precis som det var före operationen…

För första gången sen dan före operationen satte jag i linserna idag. Känner mig alltmer mänsklig…

linser

Linser för första gången sen dan före operationen.


På agendan idag
stod att sortera in lite papper i pärmar. Det har jag gjort. Men så jobbigt det är att håla när man inte har några krafter! Medan jag satt och kämpade trillade det in mejl från A i Belgien. Det var ett tag sen vi hördes så det var riktigt kul att få lite nyheter!

 Papper att sortera in

Papper, papper, papper att sortera in i pärmar.


Idag återstår bara fyra sprutor,
men den fjärde och sista skiter jag nog i. Jag kan inte begära att Anna ska åka in till mig på självaste julafton!

Fyra sprutor

Bara fyra kvar…


Det är fem grader kallt
idag och det snöar. Känns faktiskt inte helt fel att kura inomhus… Anna och äldsta dottern är på stan och julhandlar och jag är inte ett dugg avundsjuk på dem…

 Tomtemusen

Jag tittar på tomtemusen innanför mera än på snön utanför mitt fönster.


Dagens terapiarbete
har varit att stoppa pappersnäsdukar i en för sådana avsedd behållare. Det tog tre minuter. Vad ska jag hitta på nu?

Näsdukar och näsduksbehållare

Näsdukarna innan de hamnade i för dem avsedd behållare.


Jag sitter och väntar
lite på Anna som kanske dyker upp vid 14-tiden idag. Hon börjar jobba klockan 16, så det är snävt med tiden. Men i morgon är hon ledig – från jobbet, vill säga. Inte från spruterierna eller julerierna… Jag är lite orolig för att hon stressar ihjäl sig.

Lite har jag läst i min nya bok på gång. Den har börjat mystiskt och bra och är synnerligen lättläst.

Födde en dotter

Min nya bok på gång!


Så har jag beundrat
mina blåmärken och försökt fota dem. Men Ajfånen och jag kommer inte överens! Jag vet inte hur många gånger jag får ta om bilder för att de är oskarpa! Trist…

blåmärke

Det här är nog blåmärket från hell och det ser tusen gånger värre ut i verkligheten. Just nu är det mest brunt och grönt. Äcklisch!


Vad gör du idag då??? Skriv några rader i en kommentar så blir jag glad!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag har sagt det förut och jag står fast vid det: jag tycker att en del människor aldrig borde skaffa barn! Grejen är att det idag finns större valmöjligheter än det fanns för bara några decennier sen – när det gäller barn eller inte.

Det som triggar igång dessa mina tankar igen är förstås händelsen med den lille pojken som blev lämnad utanför Fyrishov igår. Av sin pappa. Utan ytterkläder. Hur är en sån pappa funtad? Han borde bli av med titeln pappa och tilldelad titeln pucko i stället – samt få en permanent dumstrut superlimmad på huvet!

Jag har aldrig varit nån sportmänniska, men eftersom jag då och då har umgåtts med folk som intresserar sig för sånt har jag ibland hängt på. Nån barnmänniska har jag heller aldrig varit – till dess jag fick bonusbarn i mogen ålder. Men jag har hängt på en del pojklagsfotbollsmatcher på 1980-talet och jag kan meddela att även i den sporten och redan då fanns det föräldrar som betedde sig allt annat än sportsligt. De var rentav pinsamma. Rejält pinsamma. Fotboll spelas emellertid under en säsong när det inte är snö och kallt, så dessa småpojkar hade tur.

Pojken igår hade kunnat ha riktig otur och frusit ihjäl. Igår på seneftermiddagen, kvällen var det nämligen mellan sju och åtta minusgrader här i Uppsala. Jag vet, för jag var nämligen i närheten av Fyrishov vid den tiden och kollade termometern innan jag gav mig av hemifrån för att skjutsa hem Fästmön från jobbet. Det var så kallt att jag inte ens kunde sitta kvar i bilen och vänta på henne i tio minuter…

Pojken hade spelat innebandy och blev lämnad endast iförd sina matchkläder. Som tur var hittades han av en vuxen som dessutom hade modet att via pojkens mobil ringa upp pappan. Pappan sa då att pojken

[…] hade spelat för jävla dåligt och kunde gå hem […]

Bara det att pojken bor utanför Stockholm, det vill säga cirka sju mil från Uppsala…

Idag har det kommit fram att nån har anmält pojkens pappa för misshandel. Det tycker jag är skitbra och jag önskar att puckot pappan får ett kännbart straff. Men jag önskar också att pojken får komma till ett hem där man visar honom kärlek och värme och omtanke och bemöter honom med respekt. Tyvärr är det långt ifrån säkert att pappan får nåt straff och att pojken får nån hjälp, för detta är verkligen barnmisshandel av grövsta kaliber. Jag kan bara hoppas. Och åter konstatera att en del människor aldrig borde skaffa barn…

De allra flesta som väljer att skaffa barn är bra föräldrar och gör sitt bästa.  Och man måste komma ihåg att även en förälder är mänsklig och kan göra fel. Men pappans agerande igår visar tydligt att han är en sån som aldrig borde ha skaffat barn. Sina barn älskar och skyddar man – även om de har spelat för jävla dålig innebandy…

En av de första som reagerade på händelsen och så småningom bloggade om den var Jerry. Läs hans inlägg här!

Read Full Post »

Läser i natt på nätet att Tarzans schimpans Cheetah har avlidit, 80 år gammal. Det är en hög ålder för en schimpans och även för en människa. Cheetah överlevde för övrigt både Tarzan (Johnny Weismüller) och Jane (Maureen O’Sullivan).


Att spela apa kan göra en långlivad!

 

Fast det var faktiskt flera schimpanser än en som spelade Cheetah. Hur som helst, Johnny Weismüller tog hand om Cheetah fram till 1960. Sen dess har Cheetah bott på ett djurhem där han avled på julafton. Johnny själv drabbades av Alzheimers och hade ett tufft liv innan dess med fem äktenskap.

Cheetah sägs ha varit ganska ”mänsklig” – han gick upprätt och han gillade fotboll och musik.

Kontentan av detta är väl att den som spelar apa nog kan räkna med ett långt liv..?

Read Full Post »

Som synes är bloggen fortfarande blå i bakgrunden. Jag testar så här några dagar får jag se hur jag känner. Fast egentligen hade ju nån av kommentatorerna rätt – att ni som läser skulle få bestämma. Det är ju ni som ser bloggens ”framsida”. Jag sitter ju mest på ”baksidan”, i redigeraläget, och skriver…


En ros till dig som läser.

                                                                                                                                                              Sovmorgon hade det kunnat bli idag, eftersom Fästmön inte börjar jobba förrän klockan 16. Men det var visst nån som hade skuttat upp redan klockan sju. Jag fann denna Nån sittandes vid pusslet, grymtandes

Det är ju ingen bitj**el som passar nånstans, juh!

Men det är det och Anna har hittat en hel del ”nyckelbitar”. Dessutom hittade hon ett fel i ramen som hon åtgärdade häromdan, så nu blir det lättare att lägga rätt, liksom. I alla fall på ett ställe. Anna är för övrigt mycket bättre än jag på att pussla. Jag skyller på mina ögon, men det vete 17…

Dagen började i sol, nu lyser den lite svagare. Men det är varmt! Idag är det annars internationella vattendagen, alltid nåt att fira att vi faktiskt har tillgång till rent vatten där vi bor. Med tanke på hur det ser ut i världen just nu – katastrofen i Japan inklusive kärnkraftsläckorna samt situationen i Libyen ger oss ju inte mycket att glädjas åt. Snarare oroas över. Hur ska det bli? Hur ska eländet sluta?


Vätterns vatten är rent. Jag är uppfödd på det – och jag lärde mig simma i det.

                                                                                                                                                       Här hemma känner jag sympati med Thomas Östros. Du vet sossen som nu petas när sossarna ska göra om i sin partiledning. För inte så länge sen var han en tänkbar kandidat till partiledarposten, nu petar valberedningen honom. Jag har sett det där på nära håll, fast i ett annat parti och mera regionalt. Och även om de petade säger att det är en del av politiken, detta att just kunna bli petad, så lär det kännas. Det är ju en sak om man petas bort på grund av allmänna val, men att petas av en valberedning måste vara tufft. Jag har annars ingen förkärlek för just Thomas Östros, jag tänker mer på det mänskliga. Den lokala politikern jag kände fick så småningom ett annat lysande uppdrag och blev sen snorkigare än snorkigast, men DET är kanske en följd av att man petas..?

Read Full Post »

Ja vad ska man säga??? Akuten på Sjukstugan i Backen är världens tråkigaste ställe, likaså kärllab. Konsten är skitful och på kärllab var personalen mest sugen på att umgås med varandra, typ. Men jag fick en väldigt bra syrra som ultraljudade mitt ben. Däremot gillade jag inte att gå tillbaka till akuten för att träffa doktorn…

Jag har haft ytliga proppar i mitt ben, inga djupa. Men flera av mina värden var så dåliga att jag nu blev inlag på en medicinavdelning för utredning. Fick ligga på akuten – jag har ingen ork – fram till eftermiddagen då jag kom upp på avdelning. Naturligtvis är den första jag ser en bekant – hur kul är det..? NOT! Om det hade varit en KUL bekant hade det varit kul, men en närboende…  Men doktorn på akuten var jättesnäll och hon får flera rosa tofflor för att hon var så mänsklig och inte lekte små-Gud.

Jerryvännen har lovat att ta hand om både min bil och sin son. Tanken var att jag skulle vara med Elias och tonåringarna i kväll, men det går ju inte. Jag ligger ju här… På en avdelning på Sjukstugan i Backen. Dit jag verkligen inte ville. (Nu blev det väl fart på skvallerkärringarna i närheten, men passa er för att försöka kolla min journal – sånt är straffbart!)

Annaälsklingen har jag pratat med som hastigast och messat en massa. För som tur är får jag ha mobilen på. Jag har beställt patienttelefon, men den blir nog inte inkopplad förrän i morgon. Lilla datorn har jag i alla fall fått liv i, så jag har nåt att roa mig med.

Mamma har jag pratat med som hastigast två gånger, hon är naturligtvis utom sig av oro.

Uppe på avdelningen var de väldigt snälla och välkomnande och tre (3) personer erbjöd sig att sticka mig. Syster M vann! Fast hon lyckades inte sätta nål i handleden för kärlet sprack och patienten svor och fick lägga sig ner eftersom hon blir yrslig av nålar och blod, även sitt eget. (Maken till vekling finns väl inte?!) Av en annan snäll syster fick jag mat. Då hade jag inte ätit sen klockan sju i morse…


Mums att äta när rumsgrannen sket ner sig…

                                                                                                                                                       Jag har lämnat en del blod, kommer inte ihåg vad det var för prover som togs. Och i morgon ska jag på nån otrevlig undersökning som innebär att jag måste fasta från midnatt.

Som sagt, tur att jag har med lilla datorn för min rumskamrat har nog inte förstått att jag är här… Nu ligger jag och väntar på Jerry som ska komma och hämta min bilnyckel.

Uj! Nu kom det MER mat! Jag lyfter på locket och kikar vad det är…


Kycklinggryta ska det visst vara…

                                                                                                                                                           Kanske bäst jag sätter tänderna i maten. Vill ju inte verka otacksam, men… Hörs kanske senare…

TACK till alla som hört och hör av sig! Jag har mobilen på, som sagt, liksom datorn. Av och till, i vart fall! Kramar till er alla!

Read Full Post »

Older Posts »