Ett snyft-inlägg.
Det händer att jag blir ledsen ibland. Vi kan alla säga sårande ord, men somliga vet precis hur och var de ska sätta nålarna – för att sen svära sig fria när de ställs till svars. Att få höra att man bara bryr sig om sig själv och struntar i dem runt omkring tillhör såna ord. Visst ligger det en del sanning i det. Jag måste bry mig om mig själv mycket eftersom det handlar om min försörjning och min framtid. Men samtidigt bryr jag mig också om andra människor och är det nånting den som känner mig på riktigt (eller borde känna mig…) vet så är det att jag – tro det eller ej! – är omtänksam. Sen är jag förstås mänsklig också. För jag erkänner att det handlar lite om att det blir ganska ensidigt att bara ge och ge och inte få nånting tillbaka. Inte ens… Nej, jag tänker inte sänka mig lika lågt som andra gör och gå in på några detaljer.
Så nu vet du att dina ord gjorde mig ledsen. Och det var väl din avsikt när du uttalade dem? Du är nog den mest självcentrerade av oss alla, enligt min uppfattning. (Så självcentrerad att du aldrig läser dessa mina ord…)
Mörka moln idag.
Det regnar på mitt balkongräcke idag. Underbart!
Den här dagen började med huvudvärk, åska och ösregn. De två senaste estimerade jag mycket! Luften är en helt annan nu och jag kan andas mycket bättre. Två tidsinställda inlägg höll bloggen uppdaterad medan datorn var avstängd och några jobb har jag ännu inte sökt idag. Men det ligger två spännande annonser och väntar på att jag ska författa två lysande ansökningar. Det är lite värre, det… Den som har (haft) jobb och ordnade förhållanden – och som har så mycket för övrigt – förstår nog inte vad det innebär att vara utan den grundtrygghet jobb med mera ger. Inte heller kan man förstå en sekund av den kamp som ständigt måste utkämpas för att inte gå under. Det blir så extra trist, därför, när nån bara måste knäppa en på näsan så snart nästippen tittar över kanten.
Nej, nu tar jag mig upp ur detta slukhål du slängde ner mig i med dina ord. Ingen ställer Baby i ett hörn och ingen ska få försöka sätta sig på Tofflan utan att jag kämpar emot. Som om jag behövde den kampen också…
Och ja just det, ifall du undrar om det här inlägget handlar om nån särskild så har du rätt. Det är en person som har känt mig hela livet, vilket gör smärtan än värre.
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Jag vet precis. Har det samma lika, så att säga.
Stoooor kram!
Tack för din medkänsla, FEM!
Du har så rett i dine ord! Noen personer (flere) er overhodet ikke klar over hva deres uttalelser kan gjøre, slike personer eier ikke selvinnsikt, ei heller medfølelse for andre! Egoister er de, og slike kan jeg/vi klare meg/oss uten!
Stå på og husk at flere bryr seg og støtter deg. 🙂
Tack! Självinsikt är bra att ha, men alla har det inte, som sagt Jag försöker räcka till för andra och igår gjorde jag det extremt mycket, om jag får tycka själv. Fast det räckte visst inte. 😥
Jag förstår inte, vad är det för fel på vissa, vad får de ut av sånt här?
Puckos!
Kram!
Jag har medvetet valt inte skriva mer än runt omkring. Personen ifråga har säkert sina skäl att trycka till mig. Men jag har varit och är ledsen hela dan. Ord gör ont och särskilt när de kommer från en som aldrig ber om ursäkt.
Kram!
Ord kan såra mer än fysiskt ”påhopp” och jag förstår om du känner dig ledsen och framförallt besviken.
Ha dé!/Kram
Jag är mycket ledsen och besviken. Mycket.
Kram!
NEJ,vad ledsen jag blir av att läsa sådant här. Kanske för att jag kan känna igen egna upplevelser i det du skriver. Vill bara ge dig en stor KRAM!
Så – en rejäl CK får du av mig!
Kram Pinglan
Jo. Du får inte läsa om du blir ledsen!
Men tack för kramen.