Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘söndagseftermiddag’

Ett mönstrande inlägg.


 

Mönster

Vad är det här för mönster???

Sorg kan se så olika ut och upplevas så olika beroende på vem som upplever vad. Sorgen som nu åter står och knackar på min dörr är en välbekant gäst. Jag säger inte att den är helt ovälkommen. Jag menar, om vi alltid upplever livets glada dagar och aldrig en sorglig… blir vi inte lite… blasé då till slut..?

Den här gången känner jag mig mer redo att möta sorgen. Aningen  mer… beredd… Jag borde visserligen ha gjort så mycket mer och i god tid, men mellan saker och ting vill en ju bara leva lite också. Denna söndagseftermiddag har jag tagit mig lite i kragen trots allt, mellan samtalet till mamma och en gigantisk strykhög med nästan bara tjockis-svart (ett uttryck som härstammar från fru Hatt, ska sägas). Strykjärnet och jag brukar vara kompisar, men idag brände jag mig på högerarmen och skrek ett fult ord.

Dusch

Jag duschade utan att använda övervåld.

Jag har gjort iordning min jobbväska till i morgon och plockat fram kläder. Sen tog jag en söndagsdusch. Det var ganska fantastiskt att bara behöva peta på kranarna i stället för att använda övervåld. Jag är så tacksam att rörmokaren fixade detta. Nu hoppas jag bara att räkningen för utfört arbete inte gör att jag svimmar. Medan vattnet strilade över mig funderade jag på det här med söndagsdusch och i hur många hushåll detta sker. Det skedde i mitt hem när jag var barn. Fast då badade jag i badkar – varje söndagskväll. Som vuxen duschar jag förstås lite oftare än en gång i veckan, men jag gör det nästan alltid på kvällstid. Det finns inget bättre än att ren glida ner mellan svala lakan vid läggdags…

 

Nu ska jag laga söndagsmiddag. Det blir min söndax-lax, tillagad i grillpannan, förstås, och med kokt potatis, kall sås på crème fraiche, rödlök och röd orange rom samt ett glas vitt vin. Sen ska jag läsa en stund innan London Spy börjar.


Jag lämnar dig med en liten bildgåta! Ser du vad den översta bilden föreställer??? Gissa på!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett tidsfördrivande inlägg.


 

Flirtande uggla

Ugglan vet hur man fördriver tiden en söndagseftermiddag!

Idag skulle familjens yngste medlem på kalas. Eller kalas och kalas… Det går man ju inte på när man är typ elva, tolv år. Det skulle åkas gokart. Nu är vår yngste kanske inte den mest kaxige av grabbar, men jag tyckte att det var roligt att han var på och ville prova. Gokartbanan ligger emellertid i Uppsala och nån samåkning hade inte diskuterats mellan de deltagande grabbarnas föräldrar. Så jag ville vara lite snäll – ja, jag tränar ju på att vara det! – och erbjöd mig att skjutsa pojke och mamma, vänta på pojke med mamma och slutligen skjutsa hem pojke och mamma till Himlen i Förorten. Själv bor jag ju i New Village i Uppsala, ifall nån nu har missat det. Och det finns det FÖLK som har gjort. Så för tydlighetens skull: jag bor i Uppsala, Anna och barnen bor i Himlen i Förorten. Utom äldsta bonusdottern, som numera bor i norra Sverige. Frågor på det? Nähä. Bra. Då kanske vi kan komma vidare i dagens berättelse.

Det var lite oklart när gokartgänget skulle samlas. Först talades det om klockan 17, men efterforskningar visade att det faktiskt stod klockan 16 på inbjudan. Själva gokartandet skulle pågå en timme. Det var väl ingen match, tänkte jag, att fördriva en timme med Anna. När pojken avlämnades var det dock klockan 17.30 som gällde för återhämtning.

OK, fine. Anna och jag tuffade iväg i Clark Kent* till ÖoB, som ligger nästgårds. Det var inget särskilt vi skulle handla där, men man vet ju hur det blir – alltid slinker det med något. Så även denna gång, men jag köpte inget för jag har ju inget att handla för. Anna var snäll och köpte var sin chokladbit åt oss. Jag hade som vanligt inte ätit nån lunch och när klockan började närma sig 17 kurrade det i min mage. Som tack för skjutsen erbjöd Anna sig också att bjuda mig på en kycklingburgare. Hon och Elias behövde ju äta nåt de med, men vi skulle äta tillsammans först efter gokarten.

Eftersom ÖoB stänger klockan 17 på söndagar satte vi oss i bilen på parkeringen och mumsade choklad. Sen visste vi inte vad vi skulle göra, så jag föreslog ett parti Wordfeud. Jag vann. HA! Sen fotade jag. Högt och lågt, bling bling och torn. Och så for vi ner till gokartbanans parkering och väntade. Och väntade och väntade och väntade. Det började regna. Bilrutorna immade igen. Ingen grabb.

Men Elias är smart. Han messade oss. Gokartkalaset drog ut på tiden för gänget före Elias gäng var försenat. Klockan var väl runt halv sju när vi äntligen ramlade in på Burger King på Stormarknaden. Då hade jag som inte äter rött kött kunnat äta en hel häst och hans sto. Jag var riktigt otrevlig mot den stackars flickan i kassan för att mjölken var slut. Ibland är jag så jäkla pinsam…

Pojke och mamma är nu återbördade till sitt hem. Jag spolades in i ösregnet för ett tag sen, packade upp, satt mig vid datorn och började skriva detta.

Sen fick jag ett samtal på mobilen som visar att det finns goda människor. Det finns riktigt goda människor! Men DET blir ett annat inlägg, när allt kring DEN historien är ”klart”. Tills vidare tackar jag Anders på förhand! TACK!

Och nu får du titta på några bilder:

Detta bildspel kräver JavaScript.


*Clark Kent = min lille blöte bilman

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min söndagseftermiddag.


Det blev en rejäl go-fika
i eftermiddags ute i Himlen. Så rejäl att jag inte har orkat laga mat. Än. Fästmön och jag stannade vid ICA Heidan. Medan Anna köpte nyttigheter köpte jag bullar, kakor och fingerkex med vit choklad. Jajamens! 

Kaffet var klart när vi anlände till Himlen. Anna hittade vid en utgrävning en bit ljuvlig citronsockerkaka som också sattes fram. Mycket gott att mysa med framför värmeljusen i de ljuslyktor som Anna fick som första gåva till sitt nya hem i november 2007. Roligt att de fortfarande används…

Ljuslyktor-duplex-jpg

En första gåva till Annas nya hem hösten 2007.


Somliga bubblade,
andra babblade och så fipplades det med mobiler också. Anna och jag försökte få kontakt med mr Kobra på Morgonen. Men inget svar där. Till sist åkte vi dit och väckte den björn som sov.

Anna fraktades med diverse saker tillbaka till Himlen. Jag åkte sen hem till New Village för att förbereda mig inför en ny arbetsvecka. Märkligt nog har jag söndagsångest inför den… Vilken tur att jag får lägga mitt huvud i M:s händer i morgon kväll, det tror jag att jag lär behöva.

När jag svängde in på parkeringen här hemma stod en bil med både motor och lysen på infarten. Vid ena långsidan av bilen stod en blond man i 25 – 35-årsåldern, iförd svarta träningsbyxor med vita ränder på sidorna  – och kissade!!! Bilen var en mörk Volvo, med registreringsnummer… Nej, taskig tänker jag inte vara. Men jag undrar vad det är för jävla oskick att ställa sig och pinka på vår gård?! Nästan mitt emot finns en väg till snötippen. Där kan bilar stanna och där kan man kissa – i skogen. Fy så äckligt att stå och kissa för öppen ridå, helt ogenerat! En del människor är bara vidriga.

Nu ska jag försöka sudda bort detta kiss-minne och fixa till söndagsmiddagen: kycklingchorizo med bröd och räksallad.


Livet är kort. Och jag är visst lite hungrig, trots allt…

Read Full Post »

Efter nästan precis ett år blev det äntligen tillfälle att träffa vännen CL idag! Tiden går så fort och det har hänt så mycket i våra liv det senaste året att det inte har blivit nån stund över.

Det var roligt att för en gångs skull få bjuda igen! Den vänliga CL har alltför ofta jämt betalat våra fikaorgier, men idag fick hon inte det.  Det är roligt att kunna ge tillbaka till nån som har brytt sig om en. Extra kul att få ses på en räkmacka, det var inte alltför länge sen det var mögligt bröd som gällde…

Inte så dumt, va?..


Tre timmar
satt vi och kacklade på Odinsborg. Timmar som bara försvann. Men, som sagt, vi hade ett år vardera att berätta om. Nu lär det inte dröja lika länge till nästa gång, för jag har lovat att låna ut lite kallförråd, så endera dan kommer CL över med sonen D och lite prylar.

I natt regnade det som 17, men dagen idag blev riktigt solig och varm. Jag tror bestämt att solen tog, för det hettar om ansikte och armar.

Jag har precis pratat med mamma idag igen och lyckats avslöja att hon minsann satt och åt kakor så här på söndagseftermiddagen! Nu ska jag strax ställa fram min middag, salladsbunken.

Fästmön sliter i värmen ända fram till klockan 21. Naturligtvis åker jag och hämtar henne och ska försöka hålla mig vaken till klockan 22.15 när Friday Night Dinner del fem börjar på SvT1. Vill du se nåt riktigt kul rekommenderar jag verkligen detta program – brittisk humor av bästa klass! Och inte färdigskrattad sån heller – det vill säga utan inspelade skratt!


Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagseftermiddag. Jag började titta lite på pusslet jag lånade för typ en månad sen av Hortellskan och hennes kära K. Titta. Sen la jag några bitar i ramen innan jag åkte och hämtade Fästmön från jobbet.


Mycket turkost är det i det här strandpusslet…

                                                                                                                                                               Sen åkte vi ut till Morgonen dit Linn hade bjudit oss på kaffe och kladdkaka med glass och bär. Mor firades som sig bör! Jerka Utan Skägg och jag höll oss utanför bild, bäst så. Tack, Linn, mycket gott och gulligt av dig!


Mor Anna och tre av hennes fyra barn. Frida, som är en av familjens skönheter, lipar. Synd på en sån söt tjej! Men hon blir antagligen gaaalen på mig för att jag lägger ut en bild där hon är med…

Read Full Post »

Som brukligt är blev det lite matinköp igår på söndagen innan vi for ut till Förorten. Det blev Tokerian i rondellen som fick den äran att besökas av Två Tramsmajor. Följande observerades:

  • En mor och dotter, troligen, pratade alldeles för högljutt. Båda hade gigantiska glasögonbågar. Dotterns shorts skar dessutom in där bak så tjejen måste ha fått svåra skavsår mellan skinkorna.
  • En mamma skojade med sitt lilla griniga barn och genomförde nån sorts böjda-knän-och-rumpan-i-vädret-titt-ut-lek att jag ångrade att jag inte hann få upp filmkameran! Det hade varit värt ett YouTube-klipp, alltså!
  • Att man inte kan stava i den här affären har vi fått många prov på. Igår kunde man inte bestämma sig om man sålde pommes strips [pomm stripps] eller pommes stripes [pomm strajps].


Vi köpte pommes frites. Det kändes säkrast så.                                                 

 

  • Plötsligt hördes boomeliboom electronica* och ett HÅRT smattrande på affärstaket. Eftersom vi var halvt förvirrade genomförde vi ingen storhandling utan blev ganska raskt klara. Men i stället fastnade vi i entrén där folk hade parkerat sig och sina varuvagnar. Det REGNADE nämligen ute. Inte lite utan det REGNADE MYCKET. Till sist trotsade jag vattnet (jag menar, det var ju verkligen bara vatten, typ, som kom från himlen…) och sprang ut och hämtade bilen för att köra fram den närmare entrén. Då står det ett pucko med MOTORN AV och blockerar min väg. Trots mina ilskna gester petade sig vederbörande bara lojt i näsan och gjorde inte en min av att flytta på sig. Detta fick till följd att Anna måste SLÄNGA in matkassarna i baksätet och sig själv i framsätet. När vi åkte gav jag blockeraren Onda Toffelögat.


Och han sitter där säkert än, utanför entrén, och petar sin näsa. Och han är sååå lycklig…

                                                                                                                                             *boomeliboom electronica = åska

Read Full Post »