Arbetsförmedlingen i Uppsala gör det igen: Fel och konstigheter i min handlingsplan

Ett vad var-det-jag-sa-inlägg. Fast jag sa det inte, jag tänkte.

---

 

Uppdatering 2: Den 8 juli fick jag med posten en ny handlingsplan, skriven av Daniel Strömblad. Denna gång är felet med intervjun korrigerat. Det jag fortfarande känner mig osäker på är vem som är min handläggare. Enligt denna senaste plan är det inte Handan Gül utan Alexandra Norlén. Ställningen dem emellan är nu 2 – 2 (jag har fått deras namn två gånger var när jag har bett att få veta vem som är min handläggare)

 

Uppdaterat inlägg: Den 4 juli på förmiddagen har Daniel Strömblad mejlat mig angående att jag hört av mig om handlingsplanen. Daniel Strömblad skriver bland annat så här:

[…] Är ute på många arbetsgivarbesök just nu och kommer därför inte att ha möjlighet att gå in i din handlingsplan. Men om du via e-post upplyser mig om dina funderingar eller det som inte stämmer ska jag åtgärda det så fort jag kan och skicka en ny handlingsplan till dig. […]

Jag har nu svarat och framfört mina främsta invändningar (inte funderingar):

1. att jag inte var medveten om att jag medverkade till att upprätta en handlingsplan i tisdags
2. att jag inte varit på intervju som det står i planen samt
3. att jag har olika bud på vem som är min handläggare. Vidare skickade jag med länken till det här inlägget.

To be continued, eller..?

---

 

I eftermiddags hittade jag ett fönsterkuvert från Arbetsförmedlingen i Uppsala i min postbox. Brev från Arbetsförmedlingen och a-kassan ger mig alltid ont i magen, typ magknip som ofta skickar mig direkt till toa utan att passera Gå. Men man ska möta sina demoner, så jag slet upp kuvertet. Det innehöll en handlingsplan som sades vara upprättad mellan mig och Arbetsförmedlingen. Mig veterligen har jag inte upprättat nån plan. Det har Daniel Strömblad gjort, han som skrev in mig i tisdags.

Handlingsplanen från Arbetsförmedlingen innehöll som vanligt fel och konstigheter.

Ett kort tag trodde jag att jag skulle bli glatt överraskad. Jag kände ett visst förtroende när jag lämnade inskrivningen. Nu är det raserat. Igen. Jag önskar verkligen att jag kunde göra slut med Arbetsförmedlingen i Uppsala. Men det kan jag inte. För att kunna komma ifråga för a-kassa måste jag vara inskriven där.

Vad har jag då för invändningar? Jag ska gå igenom dem punkt för punkt så får du se vad jag tänker:

• Det står att den här planen är upprättad mellan mig och Arbetsförmedlingen den 1 juli. Jag var inte medveten om att jag deltog i nåt upprättande av nån handlingsplan den dan. Jag har inte fått granska texten, jag har inte fått möjlighet att korrigera felaktigheter. Nej, jag har inte varit med och upprättat den här planen. MEN… jag skulle ha kunnat skriva den själv. Skriva kan jag ju. Eller? Då hade till exempel vissa fel inte varit med. Dessutom hade jag inte använt standardmallen för handlingsplaner från A till Ö…
• I planen blir jag tipsad om att aktivt söka jobb via platsbanken och annonser i tidningar. Vid samtalet i tisdags sa jag att det finns ytterst få tjänster för mig att söka vi platsbanken, jag hittar dem på andra ställen. Nån dagstidning i pappersform har jag inte tillgång till, men visst kollar jag på nätet.
• Att upplysa mig om vilka jobbsajter jag kan använda känns som ett hån, likaså att jag kan registrera mig hos olika bemanningsföretag. Jag berättade ju vid inskrivningen att jag redan dels söker jobb via jobbsajter, dels finns registrerad hos ett antal bemanningsföretag, i deras kandidatbanker.
• Vidare ska jag söka jobb genom att ta direktkontakt med arbetsgivare. Det vägrar jag. Jag har förnedrat mig så många gånger genom att ringa eller mejla och fått snorkiga svar – eller inga alls.
• Jag bör bearbeta mitt kontaktnät. Ja det står så:

[…] du bör även bearbeta även ditt kontaktnät […]

(det är inte jag som skriver dålig svenska utan arbetsförmedlaren). Och jag berättade vid inskrivningen att jag bearbetar mitt kontaktnät och hur jag gör det, bland annat via LinkedIn. Men den förträffliga sajten nämns inte nånstans i handlingsplanen, trots att det är en sajt där man knyter jobbkontakter…

• Beskrivningen av mitt nuläge är fel. Det står i handlingsplanen att jag har kontakt med ett bemanningsföretag och varit på intervju där. Det jag sa var att jag har kontakt med flera bemanningsföretag och ett av dem ringde mig i måndags. Nån intervju har jag inte varit på sen förra året.
• Handlingsplanen är skriven så att den ibland använder tilltalet du, ibland mitt förnamn. Det får mig att undra för vem planen är skriven – för mig eller för nån annan? Om det är för nån annan, vem avses då?
• Det står att jag bör söka jobb i Stockholmsområdet där arbetsmarknaden är god. Jag har sökt och söker jobb även utanför det området. Det finns jobb på andra ställen än i Stockholm, nämligen. Typ i Västerås och Gävle.
• Den arbetstid jag enligt planen ska ha är heltid eller deltid. Det är fel. Jag måste ha ett heltidsjobb om jag ska klara mig ekonomiskt eftersom jag räknas som ensamstående.
• Och så slutklämmen där det anges ett namn på ansvarig arbetsförmedlare som sades vara fel namn via e-post senare under tisdagen. Jag vet alltså fortfarande inte med säkerhet om min handläggare heter Handan Gül eller Alexandra Norlén.

Naturligtvis ringde jag Daniel Strömblad direkt efter att jag hade läst handlingsplanen. Han svarade inte. Naturligtvis. Han har inte heller svarat på mitt mejl som jag skickade som svar på hans igår eftermiddag eftersom jag ville få utröna namnet på min handläggare. Jag lämnade ett meddelande i Daniel Strömblads röstbrevlåda vid 15.30-tiden. Han ringde inte tillbaka idag.

Varför VARFÖR blir det alltid fel när ni ska göra nånting, Arbetsförmedlingen i Uppsala???  Och varför svarar ni aldrig när man kontaktar er???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Händer det nåt där ute?

Ett fundersamt inlägg.

---

 

Vad var det på TV igår, egentligen? Skum figur har dykt upp i rutan…

Igår kväll satt jag … eller nej, jag låg, i bästefåtöljen, och glodde lite på TV. Det känns som om jag inte hinner med det som händer i världen utanför, på nåt sätt. Jag är instängd i min lilla värld på Kexfabriken/i Besticklådan. Där sitter jag dagarna i ända och gör som nån annan säger. Den lilla lediga tid jag har ska räcka till så mycket: hushållsarbete, umgänge med familj och vänner, läsa böcker, äta, sova… Ja, min tillvaro är väl egentligen inte mycket annorlunda än nån annans. Och HEPP! så slår den ju om i sommar och jag får traska till Arbetsförmedlingen igen, säkert, och förnedra mig. Känna mig värdelös och ha hur mycket tid som helst till att söka lediga jobb som inte finns… Nåja, än är jag inte där.

Politikerna strödde tomma ord omkring sig – eller skit på varandra.

I år är det två val. Dels ska vi i slutet av månaden välja representanter till EU, dels ska vi i höst välja vem som ska styra landet, länet och kommunen vi bor i. Jag försökte i ärlighetens namn titta på partiledardebatten på SvT igår. Men det kändes ganska värdelöst. Antingen stod partiledarna och strödde tomma ord omkring sig. När de inte strödde skit på varandra, förstås. Och om det nån gång hettade till lite och blev nästan intressant blev de avbrutna av programledarna. Nej SUCK, i år tycker jag att det är svårare än nånsin att bestämma sig för vilket/vilka parti(er) som ska få mina röster. Så var det inte vid förra valet, då var jag stensäker. Det enda är att det fortfarande finns ett eller två eller kanske till och med tre partier som aldrig skulle få min röst. Sen tar jag mig lite för min panna när jag läser att sociala medier inte avgör som bärare av politiska budskap eller för diskussion – folk vill hellre diskutera katter (!), enligt forskarna…

När jag kikar i tidningar på nätet tycker jag mest att det är hemskheter som lyfts fram. En liten flicka har blivit mördad, en idrottsstjärna har kört bil på fyllan och totalkvaddat fordonet (bara tur att ingen skadades) och vad är det som händer i Ukraina egentligen? I Jönköping demontrerades det den 1 maj – till och med kyrkorna var involverade. Nu anmäls deras klockringning mot nazisterna. Jag har svårt att greppa saker och ting, det blir liksom för mycket av det hemska.

Hur tar du till dig nyheter – TV, webben, papperstidningar? Och klarar du av att ta till dig?  Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Matnyttigt, klent och oviktigt

Ett inlägg om mat, erbjudanden och om att känna sig viktig (NOT!).

Igår kväll var vi bortbjudna på middag hos Fästmöns snälla mamma och hennes man L. Anna hade fullt upp med diverse hela dan, nästan. Själv hade jag en bra dag – jag hittade tre intressanta jobb att söka och jag gick en härlig promenad i solen. Idag är det klenare med jobbutbudet. Höll på att skriva ansökningar på två jobb jag redan har sökt! Vilken tur att jag kollade min Excel-lista först… Jag har suttit och letat en god stund nu, men inte hittat nånting. Det är en dålig start på dan.

Jag var och handlade lite igår och köpte hem körv och lax så vi ska ha några planerade middagar framöver. Annars är det lätt att det blir skräpmat och det är varken bra för oss eller ekonomin. På Tokerian har de ofta fina extrapriser som jag försöker utnyttja när det passar. Jag köper till exempel gärna fisk och kalkon när det är billigt. Eftersom jag är Willys+-kund får jag lite fler erbjudanden än vanliga kunder. Ibland delar jag med mig till Anna, särskilt om hon ska ha alla ”barnen” hos sig och det är kött som jag inte äter.

Men igår slapp jag försöka trolla vid spisen, som sagt. Vi var alltså bortbjudna – och jag kan ju meddela att vi inte gick utsvultna därifrån. Annas snälla mamma hade lagat en härlig, nyttig och mättande soppa som vi åt med bröd och ost till. Efter det var jag mätt, egentligen… Då blev det ansjovispaj och sallad, ost och kex. Som avslutning på det hela intogs kaffe och söt paj i soffan. Inte konstigt att Anna ser lite övermätt ut på bilden…

Anna har nog tryckt i sig lite för mycket här…

Medan Anna klurade på ett tankepussel hjälpte jag L med lite datorbestyr. Annas snälla mamma förevisade ett tusenbitarspussel som hon sitter med – framför TV:n. Jag blev så sugen att pussla igen, men vet hur det var sist: jag vill bara sitta vid pusslet och inget annat blir gjort.

Eftersom parkeringstiden började gå ut blev vår sorti lite hastig. Jag vill inte ha fler p-böter, tack så mycket. För att vi inte skulle svälta ihjäl på den långa vägen hem (hade vi inte varit på olika håll strax före middagen så hade vi nog promenerat – det är ungefär 1,4 kilometer…) fick vi med oss lite färdkost. Det var härliga äpplen från Slottsträdgården! Äpplen, som verkligen doftar äpplen, du vet…

Äpple som verkligen doftar äpple…

Under tiden jag har skrivit det här inlägget har det trillat in ett nej på ett sökt jobb. Igår fick jag tre nej. Eftersom nejen är så många gäller det att försöka matcha med att söka ännu fler jobb. Lite svårt, dårå, när inget finns kvar att söka… Igår kväll skickade jag i alla fall över mitt CV till en Twitterbekanting som ska byta jobb. På det snart före detta jobbet (före detta för personen, alltså!) behövs nån som tar över och kanske kan det finnas en möjlighet för mig där. Desperationen närmar sig, kan jag meddela.

På fredag tänkte jag förnedra mig genom att gå till Arbetsförmedlingen. De vill ju träffa mig där för en uppföljning av min aktivitetsrapport. Du kanske minns att jag fick brev från dem om detta i fredags. Visst känner man sig viktig när de skriver så här (ett direkt citat ur brevet):

[…] Räkna med väntetider och förbered dig på ett 5 minuters samtal utifrån din inskickade aktivitetsrapport.
Du kommer att träffa en arbetsförmedlare som följer upp ditt arbetssökande utifrån din inlämnade aktivitetsrapport. […]

Dessutom, som du noterar, är brevet illa skrivet. Samma sak, nästan, tjatas om i två på varandra följande meningar. Man undrar om det jobbar några skrivkunniga kommunikatörer på Arbetsförmedlingen..? Och så avslutas brevet med sedvanligt hot:

[…] Om du inte besöker oss för uppföljning enligt ovan, riskerar du att det påverkar din ersättning från Arbetslöshetskassan.

Nej, det här var ingen bra start på min tisdag. Förhoppningsvis kan dan därför bara bli bättre! Anna är ledig och det står nåt litet ärende på dagordningen idag. Jag tänkte hänga på och samtidigt tanka.

Hur har din dag börjat??? Bättre än min??? Skriv gärna några rader och muntra upp mig, för ingens dag kan väl ha börjat sämre än min. Eller???

Livet är kort.

Read Full Post »

Muller och sånt

Lördagsmorgon. Sovmorgon. Vad händer? Nej, fel. Ingen unge som gastar, vilket får mig att befästa åsikten

Turkosa fönsterlampor är bäst när de är släckta. (Underförstått: Då är ingen hemma.)

Nej, jag vaknade så bra ändå vid sjutiden. Vanemänniska… Och ändå slocknade jag i sängen med Taggart på TV:n (jag vet, 7:ans länk är typ ett år gammal, men TV-serien Taggart går fortfarande!) runt halv ett, först.

Det är magen som mullrar. Den är inte helt lycklig över gårdagen och torsdagskvällens lilla överdosering av C-vitamin. Inte blev den gladare över att jag tröstade den med kycklingburgare och pommes från Mac Jack, en skål popcorn och en enorm bit White Lady-tårta (inget får ju förfaras). Jag fattar inte, men jag fick laga min byxa igår. Min Nike-hemma-mys-byxa. Den hade spruckit i grenen… Är jag tjock eller är jag… enorm snart???

Låg kvar i sängen och lyssnade till olåten från mitt inre, medan jag försökte leka lördagsmorgonsmys med min bok på gång. Det var boken jag fick i den numera vida berömda julkorgen.

Boken från den berömda julkorgen.

Idag bär det av till Himlen. Jag har packat min rygga och lite annat som ska med. Men först är det lite att fixa med här hemma. Det enda nyttiga  jag har gjort denna morgon är att bädda och samla ihop ett antal soppåsar som ska förpassas ut till respektive kärl i soprummet. Men det är nästan fem grader kallt och jag drar mig för att kliva utanför dörren. Jag är ännu inte tvättad och klädd, går omkring i slafskläder. Ska strax fixa fram frukost och först därefter ska utsidan få sin putsning.

Mamma telefonerade jag med igår kväll, för jag känner att jag behöver komma iväg lite tidigare idag. Elias har fortfarande feber och börjar bli förkyld, så han är kvar hos sin pappa, men ska hämtas hem idag. Fästmön behöver handla mat också. Taxi Tofflan Clark Kent* skulle behöva tvätta sig, men det får anstå. Det är för kallt, helt enkelt.

Så här snygg kan han vara, Clark, när han är ren och fin.

Den här veckan har jag fått tre nej på jobb jag har sökt. Ibland får jag en känsla av att vissa rekryteringar är uppgjorda i förväg. Jag funderar till exempel över alla jobb (ett tjugotal?) jag har sökt inom Vård & Bildning vid Uppsala kommun. Där borde min erfarenhet från  en liknande verksamhet fast en annan offentlig organisation väga mycket tungt. Men den är tydligen ingenting värd. En enda gång har jag kommit på intervju och då var det så uppenbart att den lilla personalmänniskan enbart hade stirrat på min examen med litteraturvetenskap som huvudämne eftersom det var ett vikariat som informatör på Stadsbiblioteket.

Nej, idag mullrar visst hela jag. Men det kanske inte är så konstigt när en planerare av rang inte kan planera sitt liv längre än till tisdag kväll. På måndag tar jag en kort sovmorgon, för då har jag semester. Efter lunch ska jag åka till ett förhoppningsvis givande möte. På tisdag har jag en klippning inbokad klockan 17. Sen är mitt liv slut, liksom. För jag tänker inte gå till Arbetsförmedlingen på onsdag och förnedra mig igen. Eller?

*Clark Kent = min lille bilman

Read Full Post »