Östgöta Correspondenten, fredagen den 12 september 1958.

Ett inlägg om en gammal tidning.

---

 

Framsidan av Östgöta Correspondenten från september 1958 var full av annonser.

I samband med min litterära hyllning i förrgår hittade jag en gammal tidning. Ja tänk, den är faktisk FLERA ÅR äldre än jag. Datumet på framsidan är den 12 september 1958, tidningen är Östgöta Correspondenten, numera Corren, kallad. Den var min pappas arbetsplats från 1950-talet. När tidningen jag hittade kom ut var det nästan ett år tills pappa skulle gifta sig med min mamma. Varför sparade han just den här tidningen och hur hamnade den i min ägo? Jag kunde naturligtvis inte låta bli att bläddra i den.

Förstasidorna på Corren, eller ÖC, som den kallades då, var fulla av annonser. Det var de även efter att jag hade kommit till världen. Jag undrar om det skulle funka idag… I vart fall kan man inte säga att det är fler annonser och mer reklam i media idag, det visar denna gamla papperstidning tydligt. För där är fullt av annonser inuti också. Jag har redan terrat mina Instagramföljare med ett par bilder.

Fredagen den 12 september 1958 har förstasidan annonser om moderna glasögon, strumpekonomi, hörnbäddar, fruktplockare, krokiteckning med mera. Där annonserades om att ryor skulle demonstreras på lördagen och att den som var intresserad av en kurs i porslinsmålning måste anmäla sig till Hjördis Hassler före den 17 september.

”Den saknade från Motala funnen död” – en artikel troligen skriven av min pappa.

Jag bläddrar försiktigt i tidningen, för den är mycket skör. Vad var det för nyheter den här dagen? Jag läser att dr Axel Wenner-Gren personligen startade ombyggd Mjölbykvarn, att den saknade pensionären Nils Jansson från Metr… Motala, blott 51 år gammal, hittats död, fallen över sin cykel och att Winston Churchill fick en enorm chokladcigarr på guldbröllopsdagen. Vissa av artiklarna är inringade. Kan det vara min pappas verk, det vill säga att han ringat in de artiklar han själv har skrivit i den här tidningen? Det finns nämligen inte en enda byline. I såna fall var det han som skrev om den saknade och döde Nils Jansson.

Utan att fukta fingrarna bläddrar jag vidare. Jag kan konstatera att randigt är höstmelodien i poplinskjortor, att handelsministern har besökt Motala och att en 24 tums TV kostade så mycket som 2 095 kronor på Linköpings radioaffär. SJ gör galluper (!) på sträckorna Norrköping-Linköping-Mjölby och PV-garantin gäller även Volvo Amazon. Stadsfullmäktige i Motala har låtit göra en undersökning som visar att sandsugare kan hejda Varamons förstöring (pappas artikel). Simmaren Stefan Gerhardsson tog upp en jättekräfta i Vättern (pappa), Motalagymnasister är storbelåtna med stipendieresa till Finland (pappa), söndagsskolvecka är inledd i Motala (pappa) och det kommande numret av Veckojournalen är ett stort minnesnummer över Folke Bernadotte, som varit död i tio år.

Ordentliga yngligar, gifta kreatursskötare och flickor intresserade av sömnad kunde få jobb 1958.

Platsannonserna drar till sig mina ögon. Man söker försäljare av mjölkmaskiner, konditoribiträde och en telefonförsäljare! Vidare finns det lediga platser för en sadelmakare, en vaktman och bänksnickare. Finns ens dessa yrken idag? Hemhjälp och hushållerska sökes och gift kreatursskötare kan få jobb från den 1 november på Mantorps gård. Ungdomsarbeten? Javisst! Ordentlig yngling får plats i speceributik och flickor med intresse för sömnad får anställning genast hos Eklunds Konfektion AB i Kisa.

Kraftig promenadsko säljs hos Skoglunds i Åtvidaberg.

Vad kan man göra i september 1958 i Östergötland? Den som bor i Åtvidaberg kan köpa kraftiga promenadskor för 23:50 kronor upp till 29:50, beroende på storlek. I Motala avslutas säsongens arrangemang i Folkets Park på lördagen med fyrverkeri och dans till Ludvigssons orkester från Eskilstuna. På söndagseftermiddagen är det fotbollsmatch på Jarlavallen, Bjälbo mellan Vallerstads IF och Bjälbo IF. Biografen Saga i Mjölby visar filmen Bitter seger med Curd Jürgens. För den som vill köpa bil säljer Philipsons i Linköping en Plymouth Savoy 56:a för kunds räkning.

 
 
 
 
 
 
 

Och jag sitter i Uppsala, året är 2015…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fröken Frimans krig – roligt, rappt och allvarligt

Ett inlägg med en sammanfattning av en mini-TV-serie.

Tre delar blev det av Fröken Frimans krig. Tre mycket lyckade delar, eftersom de inte bara var roliga och rappa utan också hade ett stänk av allvar. Jag skrev om första delen, inte om andra och nu om hela serien. Och detta enbart för att gratulera SvT till en bra produktion.

Fröken Friman i mitten och hennes gäng. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Här har man lyckats samla några av Sveriges bästa kvinnliga skådespelare. Skådespelare från olika genrer, såväl komedi som drama. Och det blir bara så lyckat! Inte bara i själva dramat kompletterar kvinnorna varandra utan också på scenen. Även de allvarliga blir roliga – och de roliga allvarliga.

Sissela Kyle är lysande i huvudrollen som den driftiga fröken Friman. Kvinnan, som kräver att kvinnor ska ha samma rättigheter som män. Maria Kulle är kanonbra som den barska hushållerskan som avancerar till butikschef och som visar sig älska en häst… Och så Ulla Skoog, i fantastiskt orange hårburr, som konkurrenthustrun mitt emot.  För att nämna några. Jag skulle kunna nämna alla, men timmen är sen och jag önskar att alla som inte såg serien gjorde det. Det här är riktigt bra svensk TV-produktion, nämligen.

Högsta Toffelbetyg, förstås!

Livet är kort.

Read Full Post »

Herrskap och tjänstefolk – på 2000-talet

I kväll var det dags att återknyta bekantskapen med den brittiska TV-serien Herrskap och Tjänstefolk. Fast den här gången är serien producerad 2010 och sändes på TV4. Spela roll! Vi är tillbaka till 165 Eaton Place och vi får återknyta bekantskapen med en åldrad Rose – en gång husa i familjen Bellamy, denna gång hushållerska.

Delar av det nya gänget tjänstefolk på 165 Eaton Place.

                                                                                                                                                           Herrskap och tjänstefolk hette ursprungligen Upstairs, Downstairs. I början av 1970-talet var serien en riktig långkörare. Serien utspelar sig i London under 1900-talets början. När vi nu återknyter bekantskapen är det 1936, mellan två världskrig. Den före detta husan Rose Buck driver ett företag där hon förmedlar tjänstefolk. Och nu får hon i uppdrag att anställa lämplig personal åt husets nya ägare, diplomaten sir Hallan Holland och hans fru lady Agnes. Lady Agnes är tydlig med att hon inte behöver nån hushållerska, men sir Hallans mamma Maud, som dyker upp från en längre tid i kolonierna med sin sikhbetjänt och en apa (!), får henne att inse att Rose är perfekt för tjänsten.

I kväll visade den första delen av tre, en fristående fortsättning på den gamla TV-serien. Den visades i Storbritannien kring jul förra året. Och faktum är att BBC har beställt ytterligare sex avsnitt till nästa år…

Det här är kult och ungdom för mig! Jag följde den här serien när den gick i flera omgångar på TV och jag har de fem böckerna, skrivna av olika författare, som baseras på TV-serien. Böckerna gavs ut kring 1975 på svenska, av B. Wahlströms Bokindustri AB.

Som allt brittiskt är detta ju väldigt, väldigt bra. Mycket ”kostymer”, en hel del politik och framför allt – skildringen av samhällsklasserna: den Där Uppe och den Där nere. Högsta betyg!

Read Full Post »