Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fyrverkeri’

Ett inlägg om nyårsafton 2013.


Det var länge sen
jag behövde festa på nyårsafton. Sist jag gjorde det var i sällskap med personer jag inte umgås med idag. Igår kväll umgicks jag med min mamma. Vi skulle äta trerättersmiddag, men orkade bara två rätter. Sill och potatis och laxröra, med öl och snaps för min del, julmust för mamma, blev vår förrätt.

1 Förrätt sill och potatis

Sill, potatis och laxröra till förrätt samt en fyllig julöl och en snaps.


Mamma njöt av sillen och potatisen,
tror jag. Det gjorde i alla fall jag. Jag blev väldigt mätt…

Mamma vid matsalsbordet pappa på väggen

Mamma vid matsalsbordet och pappa på väggen till höger.


Vi dukade ut
och mamma diskade. Tog en paus med lite kaffe och nån karamell. Jaa, vi äter helt fel, men det skiter vi. Vit 20-tiden blev det dags för huvudrätt – kräftor och baguette med goda ostar.

Huvudrätt kräftor och baguette

Vår huvudrätt var kräftor och baguette med goda ostar.


Jag tror att vi åt två tredjedelar
av kräftpaketet och slängde resten. Vi var nämligen dumma nog att äta oss mätta på förrätten… Medan mamma diskade gick jag till soprummet med kräftskalen. Det mullrade ute av tidiga raketer. Och inte en flinga snö var det… Märklig vinter i år…

Nyårskväll utan snö

Nyårskväll utan snö.


Vi bänkade oss
och såg hur Frank och Molly träffades. Filmen var lång, ungefär en timme och trekvart, men bra, tyckte vi båda två.

Molly och Frank möts första gången på Rozzoli's

Molly och Frank möts första gången på Rozzoli’s.


Redan på eftermiddagen
började en del skjuta raketer, men det tilltog förstås senare, vid 23-tiden. Vi såg Jan Malmsjö svamla på Skansen och sen bröt det ut, fyrverkerieländet. Vackert, men helst på avstånd, för min del, eftersom jag är skotträdd.

 Fyrverkerier

Fyrverkerier utanför mitt sovrumsfönster.


Jag tyckte nog
att det sköts raketer väldigt nära tättbebyggt område, bara på andra sidan huset mitt emot. Där det är parkering och garage och en massa bilar med bensin. Inte världsasmart av dem som tuttade på…

Fyrverkerier

Vackert, men inte världsasmart.


Inte heller kan jag låta bli att undra
hur folk har råd med detta. Det kostar ju ändå en hel del med fyrverkerier…

Fyrverkerier

Hur har folk råd?


Det sprakade och smällde
nån timme till, men natten var ganska lugn och vad jag vet brann ingen bil upp här.

Fyrverkerier

Det sprakade nån timme.


Jag messade gott nytt år
med De Viktigaste personerna i mitt liv. Efter tolvslaget ringde jag Fästmön, som knappt var vaken.

I natt somnade jag till TV:n, vid tvåtiden. I morse vaknade jag av en unges och en förälders skrik klockan sex. I morgon kommer jag att vara skitförbannad för att jag missade min sista sovmorgon på ett tag, för då måste jag kliva upp vid sex-tiden och göra mig redo att åka till arbetet. Men två tidiga morgnar ska jag väl klara av – sen är det ju helg igen. Jag tror inte att det kör igång ordentligt på jobbet förrän efter trettonhelgen.

Vi tar det lugnt idag. Jag ska läsa en stund nu, kanske slumra, tills det är dags att kliva upp på riktigt 2014.

En god fortsättning på det nya året önskar jag dig!


Livet är kort.

Read Full Post »

Jisses Amalia! Jag hade liksom en tid att passa i morse. Klockan åtta skulle jag infinna mig på en plats i Norduppland, som vi Uppsaliensare lite nonchalant kallar länets norra delar (vi i mellersta länsdelen drar hela norra delen över en kam, liksom. Inte helt populärt bland lokalbefolkningen…) Restiden var beräknad till cirka en timma och en kvart. Bara det att när jag kommit en och en halv mil norr om Uppsala beslutade sig vädret för att bli vinter. Tjolahopp bara sisådär! Jag körde helt enkelt in i snöyra i mörkret. Det var hemskt. Fruktansvärt. Det kändes som om jag körde rakt in i ett fyrverkeri, för snöflingorna föll inte lodrätt mot bilen utan bombarderade den vågrätt.

Dum som jag var hade jag dessutom valt Eniros förslag till färdväg. Det innebar att jag åkte på slingriga kostigar, i princip. Stundtals var jag mitt ute i skogen och hade bara granar och furor till sällskap. Men efter ungefär halva resvägen hade jag ett pärlband av billyktor efter mig.

Säkert galna hillbillysar!

tänkte jag. För vägen var kuslig att köra. Riktigt kuslig.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen:

Ont krut förgås inte så lätt!

Och till mångas förtret kom jag fram helskinnad – och till och med i tid! Jag blev intervjuad av två kvinnor, en något äldre än jag, den andra yngre. Vi tillbringade en timma med att berätta vad vi skulle kunna erbjuda varandra ifall det blir nåt samarbete. En anställningsintervju, alltså. Mycket intressant sådan för ett mycket intressant jobb. Men det är det här med pendlingen som gör mig tveksam…


Platsen där jag var idag är säkerhetsklassad och där råder fotoförbud. Därför får du titta på mammakusinen B:a amaryllis vars klockor nu har slagit ut så här fint! Notera också en Kitty Lindsten i svart ram, en underbar tavla om… kommunikation…


I skrivande stund har jag landat på jobbet.
Jag har ringt ett par samtal och försökt landa. Jag mellanlandade hemma en stund för att kasta i mig kaffe och mackor och få ett par styrkepussar av Den Mest Älskade.

En krydda i tillvaron är att ett av de samtal jag ringde när jag kom till jobbet kanske innebär en fortsättning här. Inte inom fakulteten, men väl inom universitetet. Jag har förstått att det finns stora behov av kommunikatörsinsatser lite varstans i organisationen. Och plötsligt har jag fått signaler om att två ställen är intresserade av mig. Inte kanske för något fast, men för översyn och vissa därav kommande insatser.


Närbild på en av klockorna. 


Det är som om min tillvaro slår volter med mig igen.
Och inte är jag sen att hänga på. Vissa dar är livet bara så spännande. Så spännande…


PS
Sa jag för resten att jag tycker att turkosa fönsterlampor är skitfult?! Nehej, det har jag visst inte sagt. Då säger jag det nu:

Turkosa fönsterlampor är skitfult! Blä!

Read Full Post »

Så tände jag ändå det där första adventsljuset idag. Nyss. Medan jag drack ännu lite mer kaffe och läste en trist lokalblaska (prenumerationen blir inte förlängd). Jag blev förbannad när jag läser en krönika skriven av en av kulturredaktörerna där h*n menar att det ges ut för mycket böcker. Så mycket böcker att kulturredaktionerna inte har folk till att recensera alla böcker som hoppfullt kommer till dem. Men stackars er, då! Stackars, stackars er som har jobb! Med den inställningen tycker jag inte att du ska jobba kvar.

Min adventsstake i köket ser ut som om jag har satt korvar i den. Därför lämnar jag den inte med nåt ljus brinnande – jag vill ju inte ha grillad korv. Några puckon jag känner till lämnar så gott som varje kväll levande ljus obevakade i köket. Det tycker jag bara är skitdumt, speciellt om man har småbarn. Men det kanske är nåt man ångrar? Att man har småbarn, vill säga..?


Det är terracottafärgade ljus i staken, men det ser ut som korvar.

                                                                                                                                                             Idag är det skyltsöndag. Klockan 18 visar lokalblaskan sitt jättefyrverkeri mitt i stan. Massor av pengar går upp i rök. Regnet bara öser ner. Jag skiter i skyltsöndag och jättefyrverkeri och ska stolpa över till Tokerian för att inhandla fikabröd till kvällen och julklappsetiketter. Har ju börjat slå in skiten en del klappar, men kan inte slå in alla för då hinner jag glömma vem som ska få vad.

Nej fy te rackarns, regnet bara öser ner och jag gråter inuti. Jag smörjer min onda axel med Ipren gel, den känns bättre av och till. Synd det, annars hade jag kunnat sjukanmäla mig i morgon. Jag vet inte hur jag ska klara av morgondagens övning.

Read Full Post »

Det blev ingen brasbeskådning igår afse, det räcker med att jag har en egen brasa som jag kan ta mig i! 😆 Men Slaktar-Pojken var ute och pyromanade med sina kompisar och messade denna fina bild till mig:


En äkta uppländsk kase! Hoppas boningshuset bredvid står kvar även idag…

                                                                                                                                                             I Metropolen Byhålan var det ganska dött, men plötsligt sprakade det till. Tydligen avsköts fyrverkerier i Stadsparken. Jag försökte fånga dem på bild från mammas balle*, men resultatet blev rätt svart…


Inte mycket till fyrverkerier syns på bilden… Rena natta…

                                                                                                                                                                  I morse sov jag ända till klockan 9.20. Låg och kikade lite runt omkring mig från min bädd på golvet.


Taklampan.

                                                                                                                                                                                                               Till höger finns denna tavla.


Orgelpipor målade av fru Stapelberg, elev till Isaac Grünewald.

                                                                                                                                                         Till vänster i ena bokhyllan ser jag ett gäng djur med snablar.


En elefantparad i hyllan.

                                                                                                                                                      Plötsligt såg jag en polisbil genom fönstret. Farbror Blå cirkulerade runt i området. Och så hördes musik och sång. Mamma och jag rusade till köksfönstret och utanför gick en annan elefantparad förbi, Byhålans första maj-tåg.


Unga örnar fast mer Gamla gamar och allt möjligt passerade utanför mammas köksfönster.

                                                                                                                                                              Vid lunchtid ringde jag FEM och vi stämde träff på Sjöbris klockan 13. (När jag bodde här hette Sjöbris Teatercaféet, men jag tror inte metropolitanerna är så inne på på teaaaaaaaater, så Sjöbris passar sälkert bättre.)

Tog några bilder på vägen, men ljuset var ganska dåligt och det blåste rejält så till och med jag svajade.


Dessa fönster går till mammas lägenhet! Fotade från husets baksida.

                                                                                                                                                        Fångade ett riktigt fint gammalt hus på bild också. Tyvärr vågade jag inte gå närmare med mobilkameran.


I det hår kråkslottet bodde ett av Byhålans kända bögpar – till dess deras business gick i konkan och de blev tvungna att fly stan. TROR jag.

                                                                                                                                                         Fotade ett annat vackert hus som ligger nära sjön. Men när jag bodde i stan var tomten mycket större. Här bodde min klasskompis från gymnasiet,  Claudia Katarina S. Huset hade massor av spännande rum och prång och otroligt vackra takmålningar.


Här innen busade vi mycket när det var föräldrafritt, bland annat med en massa vin…

                                                                                                                                                                Det blev en del bilder på sjön och promenaden runt omkring den.


Vätterpromenaden mot stan. Kyrktornet sticker upp i mitten.

                                                                                                                                                      Ljuset var som sagt urdåligt.


Vatten, vatten, vatten och kyrktornet. Jag saknar verkligen vatten Uppsala, för Fyrisfloden räknar jag inte som nåt riktigt vatten.

                                                                                                                                                            Solen tittade fram en kort stund och jag lyckades fånga lite glitter i sjön.


Tänk om det hade varit en solig dag, vilka bilder det hade kunnat bli då!..

                                                                                                                                                      FEM stod utanför Sjöbris och väntade i snålblåsten. Vi klev in och hon bjöd mig på fika som en försenad födelsedagspresent. Vi satt väl där inne i gott och väl  två timmar, nästan. Vi hade massor att avhandla. Det blev bara liiiite pinsamt när en gammal x-pojkvän traskade in och morsade som om det var igår vi sågs… 😳


FEM gillar att fika och hon var så gullig och bjöd mig på mitt fika!

                                                                                                                                                        Till sist började syret ta slut och vi enades om att ta en nypa frisk luft och promenera neråt hamnen. Tyvärr blåste det rejält och var inte ett dugg skönt. Tur då att Bok-Anna hade premiäröppning i en av bodarna idag! Vi skuttade givetvis in och var där bland hyllor och böcker och rev i säkert en halvtimma.


Bok-Anna har två rum i en bod nere i hamnen. Här letar FEM efter nåt, men fann tyvärr inget.

                                                                                                                                                       Jag gjorde ett par fynd för totalt 40 kronor. Det fick bli en Tony Elgenstierna-bok och en Helgonet-bok.


Jag har jobbat ihop med Tony Elgenstiernas fru ett kort tag för några år sen. Han är visst helt normal, sägs det. Leslie Charteris Helgonet fick stå för den mer lättsamma litteraturen.

                                                                                                                                                         På tal om fynd… När jag kom hem till mamma igen, efter att ha skilts från FEM med en kram samt klappat två hundar på vägen, hade hon hittat den försvunna asken! Den hade hela tiden legat i en byrålåda under ett par strumpor…

                                                                                                                                                   *mammas balle = mammas balkong

Read Full Post »