Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Krämpor, Personligt, Vänner, tagged a-kassa, alarm, alkohol, arbete, ärende, öl, balkong, bål, behållare, bil, blåsa, bokmal, bra tankar, brev, brist, buss, bygga, cappuccino, clown-rött, crème fraiche, cyberspace, de arbetandes skara, en arbetsplats, ensamstående vuxen, ersättning, ett gäng, existensminimum, exklusive boendekostnad, för dyr, förändra, förändras, företag, förvånad, fiktiva världar, fin i håret, fina och goda erfarenheter, fina ord, fota sig själv, fredag, galen, gök, glas, gråta av glädje, grillad lax, grimas, Halmstad, hus, hyllplan, hyresgäst, hyreslägenhet, i verkliga livet, informationsmöte, ingen skönhet, isvatten, januari 2009, jobb, jobbstart, kafé, kakbak, kakor, kalufs, känslor, klippning, kommunal hyresvärd, Kungsgatan, ladda, ladda mobilbatteriet, laddstation, lån, låtsas, lön, livet är skört, lock, loser, lyxmånader, mage, maj, matställe, mätt och go, måndag, morötter, morotskaka, namn, nummer, ny arbetsgivare, nyanställd, nytt jobb, nyttig, olästa böcker, passera mitt framför näsan, pengar, pilsner, pladdra, plastkort, present, presumtiv arbetsgivare, privatnummer, promenera, räkningar, rätt sida, rödlök, rom, saft, sammanfatta, Sandys, säkerhetsnät, sås, selfie, skyddat, skyddat nummer, skyddsängel, smart, snigelpost, sol, sova, spännande, sprätta, stel, sugrör, svårt att komma till ro, ta för givet, tack, tacksam, tacksamhet, tankarna snurrar, tänk, telefoni, tillhöra, tisdag, tjockis-svart, Tobleronekaffe, torsdagskväll, Troll, Uppsala, utan inkomst, utestängd, vardagsmorgon, vänta, värme, vykort, yngsta bonusdottern on 06 maj 2016|
Ett tacksamt och soligt inlägg.
Jag är så tacksam! Det finns inget annat ord som sammanfattar det jag känner just nu. Solen värmer så där lagom mycket och från och med måndag tillhör jag åter igen de arbetandes skara. Jag ska få göra rätt för mig. Jag ska få tillhöra ett gäng på en arbetsplats igen. Jag ska få lön (en bra sån, dessutom). Varje vardagsmorgon ska jag traska ut till bilen och åka till jobbet. Det jag känner inför allt detta är… så stort… Men ordet TACKSAMHET är nog det som sammanfattar känslorna bäst.
Samtidigt vet jag hur skört livet är och hur snabbt saker och ting kan förändras. Jag säger inte att varje stund av de senaste sju åren har varit svår – jag har fått många fina och goda erfarenheter också. Men det jag var med om i januari 2009 önskar jag ingen. Det har förändrat mig på många sätt. En bestående förändring är att jag aldrig tar nåt eller nån det minsta för givet/n längre. Ändå känner jag mig idag som att jag befinner mig i solen, fast ändå på rätt sida av säkerhetsnätet.
Tacksamhet och sol känner jag på rätt sida om säkerhetsnätet snart. (Nätet sitter på Fästmöns balle*.)
Torsdagskvällen blev lugn. Jag laddar för jobbstarten på måndag, naturligtvis, men nu har jag nog fixat det mesta som jag behöver få klart innan dess. Därför packade jag upp min present från yngsta bonusdottern och gladdes åt att det var ett glas med lock och sugrör matchande det Anna fick. Till våra glas fick vi också en stor behållare/tank där vi kan ha till exempel isvatten, saft eller kanske bål. En burk med lock är inte heller dumt att ha nu när det är balleväder** och en kanske sitter i solen med en pilsner. Men igår kväll, när det började blåsa lite senare, gjorde jag hett Tobleronekaffe och tog med mig ut på ballen. Till det mumsade jag på kakorna som sagda bonusdotter också bakat. Måste säga att jag är imponerad av kakbaket – kakorna var jättegoda! Och presenten till mig och Anna alldeles för dyr… Tacksamhet!!!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Jag är i alla fall fin och nyklippt i håret…
I natt sov jag lite bättre, men jag har svårt att komma till ro. Det är så mycket spännande som händer just nu och tankarna vill liksom aldrig sluta snurra. Det är mest bra tankar, dessutom. Det har varit lite brist på såna.
I morse sov jag ända till 7.30. Alarmet var ställt till åtta, för jag hade tid för klippning klockan tio. Kalufsen hade växt bra mycket sen sist och jag var tacksam att det gick att flytta den ursprungliga klipptiden närmare – från tisdag till fredag. Och nä. Nån skönhet är jag INTE, men M gör mig i alla fall fin i håret. Därför bjuckar jag på en selfie där jag faktiskt inte gör nån större grimas utan mest är mig själv. Mest… stel… (Det är skitsvårt att fota sig själv, ju!) Notera också att jag inte är iklädd tjockis-svart utan clown-rött. VAD HAR HÄNT???
Efter att ha pladdrat konstant med M gick jag för att ta bussen hem – bara för att se den passera mitt framför näsan. Då tog jag ett snabbt beslut att traska över Kungsgatan till Sandys för att ladda batterierna med en kaffe och nånting till idag. Det blev deras übergoda cappuccino och en ENORM bit morotskaka – enda sättet för mig att få i mig morötter som är så nyttiga… Givetvis laddade jag mobilbatteriet också i deras smarta laddstation. Önskar att fler kaféer och matställen tog efter detta!!!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Medan jag mätt och go’ väntade på bussen sammanfattade jag för mig själv hur mycket och var det byggs här i Uppsala. Det senaste året – eller egentligen åreN! – har jag varit ytterst sällan på stan. Inte är det kul att gå på stan om en inte har varken ärenden eller pengar?! Redan på vägen in till stan har det smällts upp flera nya hus. Jag undrar vilka som bor där, för är det hyreslägenheter är hyrorna säkert lika enorma som morotskakan fast i negativ bemärkelse; är det bostadsrätter är insatserna motsvarande höga. Vem har råd, liksom??? När en lever på a-kassa lär en sig att få pengarna att räcka till – UTAN att skaffa lån och plastkort. Sånt är en nämligen utestängd från när en inte har en lön. Nu har jag lärt mig leva på nästan ingenting. De månader jag fick 800 kronor över på ersättningen från a-kassan efter att alla räkningar var betalda var riktiga LYXMÅNADER. Notera att existensminimum, exklusive boendekostnad, var 4 675 kronor förra året för en ensamstående vuxen. En sån som jag hade aldrig heller fått en hyreslägenhet. Ingen hyresvärd, inte ens en kommunal som vi får nu från och med nästa månad (det har vi inte haft på en 20, 30 år, tror jag), vill ha hyresgäster utan inkomster.
Det här huset på Vaksalagatan har funnits i cirka tio år, men känns ändå ganska nytt.
Morotskakan var verkligen enorm så jag tog en annan buss än min vanliga hem bara för att få promenera en bit, cirka tio minuter. Magen blev väldigt förvånad och vet inte riktigt hur den ska förhålla sig. Jag har sagt till den att den får lugna sig och att det inte blir nåt mer att äta förrän senare i kväll. Då tänkte jag grilla lax och göra sås på rödlök, rom och crème fraiche.
Hemma i New Village noterade att nån gök från Halmstad har ringt två gånger på min fasta telefon. Eftersom namnet bakom numret tycks vara skyddat är det inget jag ringer upp. Det är så många företag som låtsas ha privatnummer som ringer. Dessutom är jag inte längre tvungen att svara på ALLA samtal eftersom de kan komma från presumtiva arbetsgivare. I stället sprättade jag ett brev med snigelposten från min nya arbetsgivare med en inbjudan till ett informationsmöte för nyanställda i slutet av maj. Jag nästan grät när jag läste det – av glädje. Och tacksamhet!
Vidare blev jag mycket glad för det fina vykortet från Sister of Pain, du vet hon med skyddsänglarna. Det var ett perfekt kort att skicka till en bokmal som jag, men jag blev också så glad över de fina orden på kortets baksida. Tänk att det finns såna fina människor som en bara har träffat i cyberspace… Alla är uppenbarligen inte troll eller galna… Tacksamhet!
Detta bildspel kräver JavaScript.
I morse när jag vaknade var det första jag såg ett av hyllplanen med olästa böcker. Redan då kände jag en sån där ilning av sol i sinne och tacksamhet. Tänk så mycket spännande jag lär få vara med om framöver – såväl i fiktiva världar som i verkliga livet… TACK ALLA som inte har sett mig som en loser!
Mycket spännande väntar i såväl fiktiva världar som i det verkliga livet.
*balle = balkong
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Krämpor, Personligt, tagged använt läge, arg, arm, äppelträd, öde, barack, bättra på, behörigt avstånd, bil, blå himmel, buske, cigarrettrök, cykel, dammigt spår, döda, det bästa jag har gjort, dos, ett moln av damm, fallfrukt, fantasi, försvar, förtret, finger, gång- och cykelbana, göra mig sjuk, göra ont, glasbitar i varje andetag, gren, grill, grillrök, grumligt öga, grus, hand, hängen, hängig, höst, hosta, humor, immunförsvar, innergård, inte gilla, kant, kärlek i luften, klippa gräs, knäckas, kvist, ligga ner, lite tur, ljus och luft, lurar i öronen, man, marschera, målmedveten kvinna, mindre trevligt, mossig, nytvättat hår, omgivning, onda hälsporrar, ont i luftrören, person, pipa, pojke, rök, rökning, reparera, Runkeeper, ruta, själar, skönt, slippa höra, sopa, sopåkare, spaning, sparka igång, sprätta, sten, sträcka, svart tingest, taskig gångtakt, tidigt, tomt, torsdag, träd, trädgren, tunt klädd, tussilago, utrop, vacker, vakna till liv, vandra, varmt, vår, vårtecken, vilja vara med, vinterstorm, vithårig tant on 12 mars 2015|
4 Comments »
Ett spanande inlägg.
Den där våren som folk börjar prata om… Har den kommit nu, eller? Jag bestämde mig för att sparka igång min Runkeeper och gå ut och kolla!
Blå himmel…
Sopåkaren lämnade ett moln av damm efter sig – och grus och sten längs med kanter och i gräset.
Jorå, himlen var i alla fall blå och solen lyste. Jag såg en man som reparerade en cykel åt en pojke. Mannen var alldeles för tunt klädd, i mitt tycke. Sååå varmt var det inte. Däremot var det inte bara min Runkeeper som var dammig. En sopåkare lämnade ett dammigt spår efter sig på den kombinerade gång- och cykelbanan. Det sopas ovanligt tidigt på dessa banor i år. Och det sopas mest åt sidan. Vad händer med grus och sten sen? Ska det bli liggande i gräset till förtret för den som så småningom ska klippa gräset? Grus och sten sprätter rätt bra och inte är det skönt att få på vare sig sin person, sin bil eller sin ruta…
Jag höll mig på behörigt avstånd. Ville inte få damm i mitt nytvättade hår. Inte gick jag särskilt fort heller. Man ska inte överanstränga sig och sina onda hälsporrar. Det var skönt bara att komma ut och gå en liten tur. Betoning på liten.
En stor trädgren knäckts i vinterstormarna. Det såg rätt skönt ut att ligga ner…
De här var lite hängiga, förstås.
Vid tomten där det en gång stod baracker är det numera öde. En stor trädgren hade knäckts sen sist. I vinter-stormarna, månntro? Ett och annat äppelträd finns det där och framåt hösten kan man förse sig med en del fallfrukt.
Det var inte många själar ute och vandrade så här mitt på torsdagen. Jag såg en vithårig tant och en ung, målmedveten kvinna som marscherade gångvägen framåt med lurar i öronen. Jag hade också lurar, men mest för att omgivningen skulle slippa få höra Runkeepertjejens utrop av min taskiga gångtakt var femte minut. Men men, det är varken gångtakten eller sträckan som är viktig för mig. Det viktigaste är att komma ut för en dos av ljus och luft. Bättra på såväl immunförsvar som humör och inte känna sig så hängig.
Till och med ett rätt mossigt träd kan vara vackert.
Inte vet jag om jag såg några direkta vårtecken mer än den blå himlen och några hängen. Inte en tussilago så långt mitt grumliga öga kunde se. Det pep väl lite grann i träd och buskar, förstås och att det är kärlek i luften är väl ett typiskt vårtecken?
Jag gillar träd! Jag fascineras av att de kan se så döda ut och sen plötsligt kan de vakna till liv. Grenar och kvistar är som armar, händer och fingrar – i min fantasi.
Fast jag såg faktiskt ett vårtecken som jag inte gillar nåt särskilt. På en innergård tronade en svart tingest. Jag vet att i använt läge sprider den rök som jag får hosta och ont i luftrören av. Den får mig att tro att det finns glasbitar i varje andetag, grillröken. Grillrök och cigarrettrök, det är mindre trevliga vårtecken som gör mig sjuk. Och arg. Arg för att det gör så ont och kanske en aning för att jag skulle vilja vara med. Åtminstone vid grillen – ciggen skippade jag för gott för över tio år sen. Bland det bästa jag har gjort! Det finns inget försvar för rökning.
Ett mindre trevligt vårtecken för mig.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Diskutabelt, Familj, Film, Personligt, TV, tagged annonser, ansökning, arbetsrumsfönster, Ballografpenna, besiktningsman, bilförare, björk, blåsa, bli vid min läst, bra flyt, Camilla Kvartoft, dag, domstol, dygn, dyngförkyld, dyrt, Expressen, fall, före detta kollega, företag, försvinna, fel sida vägen, fotografer, frakta runt, främlingar, fylla dagen, gärningsman, gissningar, glömma, glida av, grinig, ha med sig, hända, höljt i dunkel, höstens enda långhelg, helikopter, hem, hemma, inga böter, inte kan kasta saker, intressant, journalist, köra bil, körkort, ko-ägare, kort, kosta, kostöld, Kuvertet, kvinna, läsa, läskiga filmer, ledig tjänst, Leif GW Persson, Lilla My, liten värld, ljusna, mörk, mörka, mörkklädd, media, mosa, Motala tidning, nej, olidlig spänning, oskyldig, reflex, rekrytera, relevant, rensa bort, samlare, sanning, söka jobb, sökta jobb-högen, sömnig, skamligt, skrämma upp, skrivbord, skyldig, slippa tvärnita, sommar, sova sämre, spänd förväntan, sprätta, tända lampor, tidpunkt, tips, tröttare, ubåtsjakt, uppsagd, utan avgångsvederlag, vaken tid, vardag, välja en annan lösning, vän, Veckans brott, veta, ytterplagg on 22 oktober 2014|
6 Comments »
Ett mörkt inlägg.
Sökta jobbhögen idag på morgonen, den 22 oktober 2014. Nu är den högre än Ballografpennan!
Dagarna känns allt kortare och mörkare. Jag som går hemma större delen av dygnet får oftast ha en eller flera lampor tända under min vakna tid. Mörkret brukar göra mig sömnig, men jag sover sämre och är tröttare än nånsin trots att jag inget gör.
Som vanligt inleder jag mina vardagar med att söka jobb. Jag har haft bra flyt den här veckan och hittat intressanta och relevanta lediga jobb att söka. Det har ännu inte trillat så många nej heller, bara ett enda. Och då handlade det om att företaget valt en annan lösning än att rekrytera (externt?). Sökta jobb-högen växer. Jag har nog sökt runt 230 jobb sen i somras. Endera dan måste jag gå igenom högen och rensa bort de ansökningar och annonser som jag har fått nej på – detta innan högen blir så hög att den glider av skrivbordet och jag uppfattas som en Samlare som inte kan kasta saker.
Det pågår en ubåtsjakt har jag noterat. Jag tycker att det är svårt att se vad som är sanning och vad som är… gissningar i media. Media skrämmer upp folk, skrämmer upp mig. Och så undrar jag hur i h-e mycket det kostade att frakta runt en journalist från Expressen i en helikopter runt sökplatsen – samtidigt som en jädra massa fotografer vid samma tidning blir uppsagda – utan avgångsvederlag! I mina ögon ter detta sig skamligt!
I min lilla värld händer inte så mycket alls. Jag räknar med att vara hemma helt och hållet i dagarna tre eftersom det har aviserats att det ska komma en besiktningsman nån gång under dessa dygn. Inte vill jag att främlingar ska runt i mitt hem utan att jag är närvarande!
Så jag blir vid min läst. Jag har böcker att läsa och TV att glo på, om jag vill det. Igår satt jag med spänd förväntan och glodde på Veckans brott eftersom en dyngförkyld Leffe skulle öppna Kuvertet. Alltså Kuvertet, i vilket han lagt ett papper där han för ett och ett halvt år sen skrev ner vad han trodde hade hänt och vem som var skyldig till en viss kostöld. Det var Camilla Kvartoft som sprättade och spänningen var olidlig när hon läste:
Stölden den 19 december har aldrig hänt. I stället har korna försvunnit på annat sätt. Det kan ha varit flera gärningsmän.
Så var det med det! I domstol blev ko-ägaren förklarad oskyldig, det är det enda vi vet i fallet. Fortfarande höljt i dunkel, mörker, alltså.
Lilla My, i form av reflex, hängde på en före detta kollega.
Det har börjat ljusna utanför mitt arbetsrumsfönster och jag ser på björken att det blåser. Men du som ger dig ut – oavsett tidpunkt – denna årstid har väl reflexer, hoppas jag? Det är inte svårt att komma ihåg om du fäster dem vid ditt ytterplagg. Det blir inga böter om du glömmer reflexer, men vi bilförare blir glada för det ger oss en chans att se dig. Igår höll jag på att mosa en mörkklädd kvinna som gick på fel sida av vägen, till exempel. Hade hon haft reflexer hade jag sett henne och sluppit tvärnita. Då är jag ändå en mycket van bilförare som har haft körkort i över 30 år. Körkort, förresten, är nåt man måste ha med sig när man kör bil. Det kan bli dyrt om man glömmer det hemma, läste jag häromdan i Byhålebladet…
Dags att försöka fylla den här dagen så att mörkret fortsätter att lätta… Jag tar fortfarande emot tips på läskiga filmer som jag och Fästmön kan gotta oss med under höstens enda långhelg framöver!!! Skriv ditt tips i en kommentar så blir jag glad, även om jag låter grinig och mörk.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Krämpor, Personligt, tagged a-kassan Vision, öppna, brev, brevsprätt, detalj, explodera, fönsterkuvert, köksbord, knyta sig, lägenhet, lättad, mage, magknip, medlem, nominera kandidater, ombudsval, postbox, reagera, riva åt mig, samla mig, skräms, sprätta, toa on 19 september 2014|
Ett magknipande inlägg.
Brev från A-kassan Vision i min postbox. Fönsterkuvert. Magen knyter sig direkt. River åt mig kuvertet och rusar upp i lägenheten, in på toa. Utan att gå in på detaljer, men magen exploderar.
Samlar mig en stund. Tar kuvertet och en brevsprätt och sätter mig vid köksbordet. Öppnar och blir… lättad!
Brevet handlade om ombudsval, bara!
Brevet handlade ”bara” om ombudsval och att jag som är medlem kan nominera kandidater till detta. Men F*N så ni skräms, A-kassan Vision!!!
BTW, är det fler än jag som reagerar så här på brev från a-kassan??? Jag menar redan innan kuvertet är sprättat..?
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged alkohol, andranamn, anledning, arbete, Östergyllen, älska torsdagar, öronen krullades, östgötskt uttal, bakelse, barn, bära frodigare frukt, bil, bilverkstad, blåsa, byråkrat, döpa mig, en liten klar, Envisa-Lisa, föräldrar, förskräckelse, förstanamn, fira, firande, fransk stavning, fräscha till mig, frimärkslös, frisk luft, göra en FEM, gräslök, grön, instängd, intention, kaffe, klarblå himmel, klarvaken, komma ihåg, kontorsråtta, kosta, kuvert, läsa, lösa ut, ledig, ljudnivå, ljus, lyx, mamma, middagsmat, morra, namnsdag, namnsdagar, orättvist, ostimulerande, pappa, pastor Farfar, peng, perkolator, postbox, potatis, present, promenera, rusa iväg, sängkammare, senapsmugg, sill, skriva jobbansökningar, skuggsida, sladd, Slottsträdgård, slumra, snaps, snava på, sovmorgon, sovrum, sparahög, sprätta, stava, svårare att minnas, tända sänglampan, tårta, termometer, tjolahopp, toa, Trisslott, utan luftcirkulation, vackert kort, vakna, vråla, Willys on 29 maj 2014|
14 Comments »
Ett ledigt inlägg.
En sån här dag tror jag i alla fall att kontorsråttor och byråkrater kan förstå varför jag älskar torsdagar. Idag har nämligen såna som vi ledigt från jobbet.
Tjolahopp!
vrålade hon som alltid säger att hon också älskar att jobba… Men det är förstås lite beroende på vad och var…
Grönt kuvert utan frimärke kom fram!
Det är inte bara en ledig dag för mig idag, för övrigt. Det är också min namnsdag. Och redan i förra veckan hittade jag ett grönt, frimärkslöst kuvert i postboxen. Ett kuvert som landat där ända från Metropolen Byhålan i Östergyllen och mammas hand!
Ja, jag heter alltså Jeannette. Det är faktiskt mitt förstanamn och det jag skulle kallas. Till dess att mors och fars öron krullades upp av förskräckelse vid det östgötska uttalet av namnet. Därefter benämndes jag Ulrika, som är mitt andranamn. Två förnamn (av tre) som pastor Farfar gav mig när han döpte mig för snart 52 år sen.
Min intention med den här dagen var att inleda den med sovmorgon. Där fick jag tji DIOWEKT! Jag vaknade till och med en halvtimme tidigare än vad jag gör när jag ska upp och jobba. Fröken Fästmön var Envisa-Lisa idag och ville promenera till jobbet, så efter att jag tittat ut ur sovrummet och in på på toa återvände jag till min sängkammare. Slumrade kanske nån halvtimme innan jag blev klarvaken. Gjorde då en FEM, det vill säga tände sänglampan och läste i ungefär en timme. Och vet du, det kändes faktiskt lika bra som en sovmorgon! Det är en sån lyx att få ligga i sängen och läsa och inte behöva rusa iväg till sitt ostimulerande arbete!
Ett kort till morgonkaffet.
Så småningom klev jag sen ur sängen. När perkolatorn hade morrat klart serverade jag mig den första senapsmuggen kaffe samt sprättade det gröna kuvertet. Inuti låg ett vackert kort.
Mamma är den enda som alltid kommer ihåg mina namnsdagar. Vi har alltid firat namnsdagar i vår familj. Det har blivit nån liten present, kanske en bakelse eller till och med en tårta. Fast inget stort. För det var ju ursprungligen ganska orättvist: pappa hade tre namnsdagar och mamma och jag bara var sin…
På senare år har jag emellertid noterat att mamma har fått svårare att minnas hur jag stavar mitt förstanamn. I dagens kort var en ny variant. Det där är lite lustigt, för när jag var barn var mina föräldrar otroligt noga med att jag skulle stava mina namn rätt. Och mitt förstanamn skulle ha fransk stavning, det vill säga med två n i mitten. Ja jisses…
Peng och trisslott hade mamma lagt inuti kortet.
Inuti det vackra kortet hittade jag en Trisslott och en peng. Pengen lägger jag nog till min sparahög, för nästa vecka lär bilen kosta en hel del om jag ska kunna lösa ut den från verkstan. Men vem vet, Trisslotten kanske bär frodigare frukt..?
Himlen är klarblå idag, men det blåser och termometern på skuggsidan når inte högre upp än till tolv grader i skrivande stund. Efter morgonens firande har jag knåpat ihop ett par jobbansökningar på två jobb jag verkligen, VERKLIGEN skulle vilja ha. Men jag ska ge mig ut sen, för frisk luft och ljus behöver man när man sitter instängd hela dagarna
- tillsammans med fem andra människor
- i ett rum utan luftcirkulation
- med en ljudnivå som får mina öron att krullas upp av liknande förskräckelse som mina föräldrars när de hörde mitt förstanamn uttalas på östgötska
och
- sladdar att snava på lite här och var
I vart fall bär det av ut när jag har fräschat till mig. Jag måste inhandla middagsmat. I afton serverar köket sill och potatis från Tokerian med gräslök från Annas snälla mammas Slottsträdgård. Och ja. Det blir en liten klar till.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Ironi, Personligt, Trams, tagged alkohol, anslag, ätbart, öl, balkong, bio, bjudning, blommor, bra initiativ, bruna moln, buskage, chips, cirkulera, COOP Extra Storvreta, dator, dricka vatten, dropp, druvor, försvinna, foto, glass, glupska kickor, gräva upp, huvudbonad, ICA Supermarket Solen, iOhone, kaffe, kakor, kål, kinkig, kolor, kvav, kyckling, lata oss, lök, lördag, mage, middag, namn, näckros, nota, pizza, pizzasallad, post, promenad, regn, restaurang Kreta, såpbubblor, söndag, servitör, skyn, spaljé, sporrsträck, sprätta, stava, stängd dörr, storhandla, strila, studsmatta, sudda ut, surfa, text, the number of the beast, tid, tvättmaskin, tzatziki, uteplats, utomhus, vardagsrum, väldoftande syréner, vilodag on 01 juni 2013|
4 Comments »
Ett inlägg i vilket Tofflan pratar om ätbart samt undrar över vart tiden tog vägen. Lite grann, i alla fall.
Det blev jättesent innan jag kom iväg ut till Förorten. Storebror* var lite kinkig och tvättmaskinen seg. För att inte tala om mig själv. Fästmön och jag stack iväg direkt och hämtade en huvudbonad som kommit per post att avhämtas på livsmedelsbutik. Vi handlade ingenting där, för är det nån affär som kan betalt är det denna Coop-butik. Inte konstigt att Coop går så dåligt. Nej, vi for i sporrsträck till min favoritaffär ICA Solen. Dagen till ära var det druv-bjudning. Vi lät oss förstås väl smaka, glupska små (?) kickor som vi är.
Titta vilket bra initiativ! Är det inte kakor eller kolor så är det druvor! ICA Solen är bra på att bjuda sina kunder på saker.
Vi köpte med oss glassar hem och Anna och snaskade i oss våra på hennes balle**. Det började mulna på. Vi funderade över middagen. Ingen hade lust att ställa sig vid spisen i det kvava vädret. Vi noterade hur några arbetade med att gräva upp (!) sin uteplats, medan andra sprättade sin första öl runt halv fyra. Själva satt vi mest och latade oss och drack vatten. Och funderade över vilket namn det senaste Us-barnet kan tänkas få.
Bakom spaljén på Annas balle.
När de första regnstänken kom travade vi iväg till Kreta. Ja inte till ön Kreta utan till restaurang Kreta. Att sitta utomhus var inte att tänka på, så vi blev hänvisade ett av ställets två större bord – vi var ju fem personer (Storasyster åkte iväg på bio, annars hade vi varit fulltaliga). De tre medföljande yngre förmågorna valde var sin pizza, medan vi Äldste tog kyckling. Den enda som kastade sig över pizzasalladen var Kronprinsen. Jag vågar inte tänka på vad kålen gör med hans mage och vilka dofter som cirkulerar som bruna moln bakom hans stängda dörr i skrivande stund…
Pizzasallad.
Nåt av det finaste och godaste ätbara på Kreta är lökarna som är skurna som näckrosor och innehåller tzatziki. Mums!
Lök, som näckros, med tzatziki i.
Vi åt och drack och hade det gott, men med måtta idag. Läskigt nog blev summan på notan the number of the beast… Servitören hade aldrig sett det tidigare.
Usch vilken summa… 666 – the number of the beast…
Under promenaden hem hade regnet ökat från dropp till strilande. Jag hade tänkt stanna och fota några fina blommor jag såg på väg till restaurangen, men det fick bli endast dessa väldoftande syréner.
Väldoft på vägen.
I ett buskage hittade vi ett anslag som nog var bättre tänkt än stavat. Tyvärr hade regnet suddat ut en del av texten.
”Stop för dom som inte kener dom som bor här…”
Vart den här lördagen tog vägen vet jag inte riktigt. Det är redan kväll. Vi sitter/ligger i Annas vardagsrum med var sin kaffe. Jag skriver på Lapdancen, Anna surfar på sin iPhone. Prinskorven och Kronprinsen skypar (!) – ja Storasysters rum ligger ju mellan deras respektive rum. Fritzlan smaskar chips på sitt rum. En skrikande unge blåser såpbubblor som passerar Annas balle på väg upp mot skyn. Mr Sam and his homeboys sitter på loftgången och ölar. Ingen jävla studsmatta här, inte. Snart är det söndag, vilodag. Då ska vi storhandla. Tjolahopp, liksom…
*Storebror = Stordatorn
**balle = balkong
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Personligt, Trams, tagged byta namn, chokladbit, Cloetta, dåligt samvete, det var bättre förr, godisbitar, humor, käck, Kick, kväll, lunchtid, mellanmål, Raider, Sportlunch, sprätta, Twix, utan att sporta on 23 maj 2013|
2 Comments »
Ett inlägg i vilket Tofflan visar upp sitt dåliga samvete.
Det var liksom bättre förr – i alla fall i vissa sammanhang. Som när chokladbiten hette Mellanmål och inte… Sportlunch.
Namnet var bättre förr.
Namnet Sportlunch får mig att känna ett otroligt dåligt samvete när jag, som nyss, sprättar upp en chokladkaka – UTAN att ha sportat och när det faktiskt är kväll och inte lunchtid. Mellanmål kan man liksom äta när som helst.
Andra godisbitar som har bytt namn är Raider till Twix och Käck till Kick.
Nä, som sagt, vissa saker var bättre förr…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Ironi, Personligt, Puckon, Trams, TV, Vänner, tagged Antikrundan, apotek, avundsjuk, öl, betala räkningar, bildgåta, blogg, ersättning, fåtölj, förråd, fira, galningar, halvtrist, hasa, händelserik, humor, inhoppare, iPhone, jobbansökan, kylning, läsarundersökningar, lidande, lockande, medverkan, Ordjakten, prästostbågar, rejäl, shopping, sitta löst, skrapning, sopa mattan med, sprätta, storvinst, tacka nej, tappa en skruv, tråkigt, TV-produktionsbolag, TV-program, Upsala Nya Tidning, vinna, Wordfeud on 08 mars 2013|
6 Comments »
Ja jemine! Var ska jag börja? Här har hänt så mycket sen sist så jag vet inte till mig.
Först hörde en person från ett TV-produktionsbolag av sig och ville diskutera en eventuell medverkan från min sida i ett TV-program. Sant! Jag har nog emellertid i princip tackat nej, eftersom vissa galningar från såväl nu som då skulle bli ännu galnare annars. Men det är otroligt lockande att acceptera och försöka få hjälp att få slut på flera års lidanden. Jag kan eventuellt ordna en ”inhoppare”. Tänker…
Väl hemma i New Village efter apoteksbesök och handling satte jag mig ner för att betala lite räkningar och påbörja en jobbansökan. Vid 19-tiden plonkade iPhonen till, för då ville Selma spela Ordjakten. Jag sopade mattan med henne! Härligt!
Sen kollade jag gårdagens Antikrunda och bloggade om den. Den kändes lite halvtrist, ärligt talat.
Kom på att jag ju hade min ersättning från de minst 150 läsarundersökningarna hos lokalblaskan att hantera, så jag gjorde två skrapningar. Och kan du tänka dig, jag vann!
Trettio pix för över 150 läsarundersökningar. Nu är du bra avundsjuk, va?
Hasade ut i förrådet för att hämta in några öl till kylning till i morgon. En sprättade jag tillsammans med lite prästostbågar – jag måste ju fira min storvinst. Vann förresten en sak till – en Wordfeudmatch mot Fästmön. Och DET hör till ovanligheterna!
Sen hände det som har hänt tre gånger tidigare: jag tappade en skruv. En REJÄL skruv. Så nu sitter jag nog löst. I min fåtölj, alltså.
En rejäl sak.
Har det hänt nåt hos dig??? Om du har tråkigt kan du ju alltid ge dig på att gissa på årets femte bildgåta på en blogg nära dig! Moaahahahahaaaaa…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Personligt, tagged asgarva, Bärnstensmannen, bokhyllor, deckare, Högsta rätt..., humor, Jean Bolinder, Karin Brunk Holmqvist, Liksom en leksak..., litteratur, Livet är långt..., Mintgrodornas återkomst, Näktergalen, pappa, Peppar peppar, Potensgivarna, Rapsbaggarna, Rosa elefanter, Sirila gentlemän sökes, skratta, Slutspel, sprätta, Tio till att följa dig..., Villa Bonita on 21 oktober 2011|
2 Comments »
B står väl för Bra Böcker, eller hur? Här kommer två B-författare ur mina hyllor!
B
Jean Bolinder skrev deckare och var en av min pappas favoriter. De kände varandra också, tror jag. Jag har Liksom en leksak…, Högsta rätt…, Livet är långt…, Tio till att följa dig…, Näktergalen, Slutspel, Peppar peppar och Bärnstensmannen. De flesta av böckerna är såna där böcker man fick sprätt upp. Finns det såna nu för tiden?
Karin Brunk Holmqvist. Det går inte att passera B utan att nämna henne! Som jag har skrattat åt alla hennes böcker i mina hyllor: Potensgivarna, Rapsbaggarna, Mintgrodornas återkomst, Villa Bonita, Sirila gentlemän sökes och Rosa elefanter. Läs de här böckerna om du vill asgarva!
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 