Två kvinnor blir grannar. Av nån märklig anledning blir de vänner – trots en åldersskillnad på 50 år. Och genom deras vänskap får vi läsare deras livsberättelser. Jag har just läst Linda Olssons bok Nu vill jag sjunga dig milda sånger som jag har lånat av mamma – som i sin tur har fått den av sin kusin Barbro.
En bok om en märklig vänskap.
Veronica har hastigt flyttat från New Zeeland till ett hus i Dalarna. Den enda kontakten blir med byns ”häxa” som bor i huset mitt emot. Den märkliga Astrid, 80 år gammal. En förunderlig vänskap inleds. Och ur denna vänskap serveras läsaren såväl Veronicas historia som Astrids. Två livsöden.
Bitvis tycker jag boken haltar lite. Det blir lite hattigt också med pendlingen mellan då och nu och de båda kvinnornas historier. Men det håller! Och jag gillar citaten ur den svenska diktfloran!
Linda Olsson har skrivit boken på engelska och sen fått den översatt till sitt modersmål svenska. Häftigt!
Det blir inte högsta betyg, men ett högt!
Åh, va roligt att höra att du läst den boken och tyckte om den. Håller med om den milda kritik du ger. – För mej var den av speciellt intresse, för handlingen äger rum där jag växte upp. Det var en mjuk bok med mycket ömhet och förståelse. Ska försöka hitta och läsa den igen, för jag har glömt det mesta.
Har läst den på båda språken.
Hoppas 2012 blir det bästa år du någonsin haft. Kram!
Men så roligt!!! Den måste verkligen ha gett dig en alldeles speciell upplevelse! Och häftigt att läsa på båda språken! Jag tycker att det var så coolt att LO skrev boken på engelska – och sen lät en översättare översätta den till svenska, sitt modersmål!
Allt gott till dig också på det nya året!!!
Kram!