Ulva marknad eller Sparsamhet är en dygd

Ett inlägg om ett och annat lördagsnöje.

---

 

Den här helgen är det Ulva marknad ute vid Ulva kvarn. Regnet hänger i luften, men det var ändå uppehåll mitt på dan idag. Därför styrde Fästmön och jag Clark Kent* utåt vargarnas vadställe för att glo på hantverk, folk, fä och annat.

Sparsamhet är en dygd sen ett tag tillbaka. Inte för att jag nånsin har varit slösaktig, men med en lön kan en ju unna sig att köpa saker ibland. Därför höll jag på att smälla av när vi kom till Ulva och blev invinkade på parkeringen. Hutlösa 40 spänn krävde parkeringsvakten av mig. I vanliga fall är där gratis parkering. Ärligt talat hade jag vänt om jag hade kunnat. Det kunde jag inte, för det stod bilar efter. Så vi delade på avgiften, parkerade och skuttade mellan pölar och leriga spår för att besöka själva marknaden.

På sparbössan står orden för dagen. (Föremålet finns att köpa på Uppsalas nyaste antik- och retrobutik på Hjalmar Brantingsgatan 4a. Okänt pris.)

Där var knökfullt med folk och det är ett sant – och i övrigt kostnadsfritt – nöje att glo på både folk och saker. Samtidigt gjorde trängseln mig smått… stressad. Anna blev stressad av de mörka molnen över våra huvuden. Så det är inte lögn att säga att vi nästan sprang (fast en Toffla springer ju aldrig på riktigt) genom hela marknaden. Roligt var det att notera att det verkligen var fokus på hantverk och egenproducerat, inte nåt som var serietillverkat i plast och

made in TjottaHeiti

Vi köpte emellertid ingenting, inte ens nåt ätbart. Det var det så många andra som gjorde och smockade i sig så att bordsskicket avskräckte – våfflor med sylt runt hela käften och bostongurka som snorkråka på nästippen. Nej fy! Jag tog i alla fall några bilder på en del trevliga saker:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Just när vi närmade oss stan kom de första regndropparna. Vi tittade in till antik- och retrobutiken på Hjalmar Brantingsgatan 4a och fick en trevlig pratstund med den av ägarna som hade lördagstjänst. Toalettbehov och fikasug gjorde att vi därefter åkte ut till Erikshjälpen. Där finns nämligen både en fräsch toalett och gott fika till en billig peng. Och så passade vi på att titta på saker också, utan att handla. Anna var söt och bjöd på fikat. Jag valde morotskaka. Inte så orange, men väldigt god. Och morötter har en ju hört ska vara nyttigt…

Detta bildspel kräver JavaScript.

*Clark Kent = bilmannen #1

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Plötsligt händer det

Ett plötsligt inlägg.

---

 

En Trisslott i Hoppets färg köpte jag idag.

På väg hem från Tokerian stånkade jag, varm och svettig. Men nu är busskortet laddat. Jag köpte en Trisslott också. En grön Trisslott. Grön är ju Hoppets färg – och min farmors namn, Nadja. Jag tänkte att har en inte tur på ett område, har en det kanske på ett annat. Och om en inte vågar prova får en aldrig veta.

Så mötte jag en bekant och blev ståendes för att prata hår en lång stund. Sen kom h*n på att h*n ju skulle äta lunch med sin son och han väntade. Jag har varken nån son att prata om eller luncha med så jag gick hem. Passerade garaget på vägen och tog in picknickfilten från bilen.

Tidning, bok, kallt vatten, penna och läsglasögon – vad mer behöver en?

Det blev en liten promenad för att hitta skugga under ett träd. Det blåste ganska bra, vilket medförde att jag hade en liten show. Att ensam försöka breda ut en filt på marken när det blåser kan se ganska komiskt ut. Jag är inte rolig, men jag är komisk i vissas ögon. En man gör narr av. Varsågod, jag bjuder på det!

Med filten på plats så småningom, nedtyngd till gräset med avtagna gympaskor, plockade jag fram tidning, recce-bok, penna, vatten och brillor. Vad mer behöver en? Bäst av allt – alltihop var gratis – utom läsglasögonen, som jag har köpt för tio kronor.

Det blåste kallt och molnen hopade sig, trots en envis sol.

Fast det klart… en kudde hade inte varit helt fel och nåt gott att smaska på. Jag försökte hitta en bra ställning för att läsa. Det gick sisådär.

På grannfilten en bra bit bort samtalade en kvartett människor. Vinden förde understundom med sig ett och annat lösryckt ord, men det var inte störande för min koncentration. Kvartettet gav upp filtsittandet efter ett tag. De ersattes av en liten pojke och en stor pojke man och deras boll. Inte fullt så ostörande när en läser.

 

Det började blåsa mera. Mörka moln närmade sig. Jorå, solen försökte nog vara envisast, men fy så kyligt det blev! Efter en knapp timmes sittning gav jag upp och packade ihop. Hade väl bara kommit runt hörnet så var den kvalmiga värmen där och av den kalla vinden – inte ett spår.

Instängt hemma. Tyst. Nån som rökte utanför. Jag förklarade mig via en sociala medier-kanal intresserad av ett besök hos min förrförra arbetsplats – jag saknar stället så! – och jag var välkommen. Datum och klockslag bokas först nästa vecka. Allt för att ha små energikarameller att sulta på i framtiden!

Så tog jag fram Trisslotten. Hoppets gröna lott. Den som det står

Plötsligt händer det

på allra överst. Ur besticklådan (!) i köket grävde jag fram min tur-skrapare, orange och grann till färgen. Jag skrapade och skrapade och skrapade, nio rutor och en extrachans. Om det hände nåt plötsligt? Tja, se själv på bilden nedan:

Det hände hela 90 kronor!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

April i juni – i vanliga fall

Ett inlägg om väder och utevistelser, straff och i vanliga fall.

---

 

Man kan nästan tro att det är april – såsom vädret beter sig. Som född i april blir jag då och då benämnd Aprilskämtet. Detta öknamn/smeknamn kan vi nu nästan sätta på juni månad i Sverige också. Fast… jag gillar det. Jag gillar att en dag kan bete sig både si och så. Den kan börja med regn och sluta i starkaste kvällssol, så där obevekligt så att mitt glasbord i vardagsrummet ser hårigt ut av allt damm. (Glasbord är snyggt. Det tyckte jag när jag köpte bordeN – ja, jag har två – för typ 13 år sen och det tycker jag fortfarande. Men ur dammsynpunkt och repsynpunkt är de besvärliga.) Eller tvärtom. Igår började dan i alla fall så här:

Igår morse hängde molnen mörka över hustaken i New Village och det regnade.

På kvällen sen blev himlen alldeles blå och molnfri och solen tittade fram. Allt damm, allt smuts på fönstren (mina fönster på framsidan ser helt oputsade ut) blev synligt och jag fick mig nästan att sätta på mig solbrillor. Inomhus. I morse tog jag den här bilden:

Igår kväll – och i morse, när jag tog den här bilden – var himlen alldeles blå och inte ett moln fanns att se.

Igår höll jag mig inte till mina regler. Jorå, jag skötte det administrativa, men jag gick inte ut. Hela dan var jag hemma och satt här ugglade och roade mig med att läsa en deckare på engelska. (Om inte Fästmön hade ringt hade jag inte pratat med nån människa heller på hela dan.) Den är riktigt bra, även om jag känner mig skeptisk till författarens sätt att knyta ihop sin hjältinna (lesbisk småbarnsförälder och polis) med en av hjältarna (Sherlock Holmes) i sin andra serie böcker. Just nu sitter hjältinnan och läser ett upphittat manus som kan vara en outgiven bok om den gamle detektiven… Ett kul grepp vad gäller formgivningen på boken jag läser är att detta manus lyfts fram genom att det är tryckt i gamla hederliga typsnittet courier. Eller ”skrivmaskinsstil”, för dig som var med ”då”…

Det upphittade manuset lyfts fram i boken via typsnittet courier.

”Straffet” för gårdagens regelbrott blir att gå ut TVÅ gånger idag. De flesta skulle inte se det som nåt straff och inte heller jag själv – i vanliga fall. Men det har inte varit

i vanliga fall

på ett bra tag nu. Det innebär att varje utflykt från hemmet, som egentligen är kvasisäkert, blir nåt… stort och lite svårt. Ändå är det jag ska göra varken stort eller svårt utan mest kul. Mitt på dan idag ska jag hasa över och handla en kasse mat på Tokerian. I eftermiddag ska jag plocka upp Anna efter att hon har varit på ett jobbmöte. Därefter åker vi ut till Himlen och klockan 18 är det skolavslutning för yngsta bonussonen. Det innebär tårta efteråt. Nästan som april i juni igen, alltså (både Anna och jag är Aprilskämt, så det kan bli tårta två gånger då…). Förra året kunde jag inte vara med på nån skolavslutning för att jag jobbade. Nu misstänker jag starkt att detta blir den sista skolavslutningen jag är med på. Barn blir större och det är inte alltid tonåringar vill ha en massa gamlingar omkring sig. Och vem vet om jag finns kvar här i juni nästa år. Eller ens i april. Det kan ingen veta. 

Jordgubbstårta – en tradition i familjen vid skolavslutningen.

Men just nu, i den här stunden, är det en solig juniförmiddag. Vaktis klipper gräset och jag har köksfönstren öppna. Himlen är blå. Om jag blundar och anstränger mig kan jag försöka minnas hur det var

i vanliga fall…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Summering, städning och vackert väder – faktiskt!

Ett inlägg i vilket Tofflan, trots att det bara är torsdag och fint väder, gör en smärre veckosummering samt i alla fall aviserar allt hon har TÄNKT att göra idag.

---

 

Soliga dagar…

Vilken vecka det har varit hittills! Toppar och dalar så det förslår. Jag tänkte nästan göra en hiss- och disslista igen som förr i tiden på torsdagarna, men jag vet ju själv vad jag tycker har varit bra och vad som har varit mindre bra. Fast det går inte att låta bli att ändå länka till det mindre bra, det lite bra och det mest braiga. Samtidigt, veckan är inte slut än och det är inte utan att jag undrar vad som ska hända härnäst och i vilken kategori detta hamnar i…

Våren är, som bekant, en tid av både sol och regn. Vi har kanske hittills haft mest av det senare. Jag undrar om vännen, som i veckan kom hem från semester på sydligare breddgrader, fryser och är på väg att bli förkyld än.

...och mulna dagar…

För egen del reser jag ingenstans, jag är ju livegen. Men igår ändrade vi alla fall planerna för kvällen och det slutade med att Fästmön följde med mig hem i alla fall, trots att hon skulle ha gästspelat som den mamma hon är ett dygn. Vi var ganska trötta båda två, men roades i alla fall av lite TV – först brittiska Inred med loppis på SvT 1, därefter danska Antikduellen på SvT 2 och slutligen CSI Miami på FOX. Mest impad var jag nog av de brittiska inredarna som verkligen trollade med värsta skräpet, ärligt talat, och fick till det så bra!

Dagen igår började soligt och slutade med mörka moln och minst sagt mulet. Idag är det jättesoligt och jättevarmt. Jag hör genom mina öppna fönster hur Micke Vaktis klippper gräset. Han hann väl inte klart igår eftersom han var hos mig och spolade rör. Men bra blev de, mina rör, till och med handfatet i badrummet tömmer ut vattnet som det ska nu. Så idag kommer jag inte undan: jag ska både tvätta och städa och som pricken över i:et också bädda rent. Dessutom behöver jag gå ut med sopor och tanka bilen och… Meh, varför sitter jag här och skriver i stället för att sätta fart? Ja, jag ska, jag ska bara slänga ett öga på media på webben och gratulera en vän på födelsedagen. SEN…

Vad har DU för dig idag??? Kollar du upp dina grannar (jag mötte ett riktigt surkart i morse), städar du eller gör du nåt roligt ute i solen??? Skriv gärna några rader och berätta!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Barn, gamla spår och nya vägar

Ett promenadinlägg.

---

 

Mitt bråck har bråkat med mig i några dar, men jag hade bestämt mig för en promenad idag och nu är i alla fall mina kinder röda. Jag mår inte sämre, jag mår inte bättre. Hälsporrarna var snälla mot mig. Det var bara vädret som var lite… tveksamt. En spegling av mitt inre, kanske..?

Mörka moln på himlen, men ljuset vill fram!

Jag gick i gamla spår. Mindes en vänskap, en kärlek, ett barn… Såg en vuxen som framförde en barnvagn på ett sätt jag aldrig tidigare sett. Det såg lite… farligt ut.

En liten brun hund blev klappad av mig medan den nosade på mitt byxben. Husse var vänlig och en äkta hundmänniska. Han talade så varmt om sin lille följeslagare, en yngling om tre år (det vill säga 21 människoår).

Utanför en förskola lekte ett ensamt barn som lät som tio med en plåtburk. Självklart skramlar man så högt för att låtsas att man inte är ensam! Jag vet, jag, barnet mitt…

Nu har jag tagit nya vägar i mitt liv. Jag vill fortsätta gå och leva och inte vara rädd för dödshot. Döden i sig är inte skrämmande. Jag har vaknat med den. Nej, det är ondskan bakom orden. Den gemena, råa ondskan som lyser igenom.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Tears

Ett snyft-inlägg.

---

 

Det händer att jag blir ledsen ibland. Vi kan alla säga sårande ord, men somliga vet precis hur och var de ska sätta nålarna – för att sen svära sig fria när de ställs till svars. Att få höra att man bara bryr sig om sig själv och struntar i dem runt omkring tillhör såna ord. Visst ligger det en del sanning i det. Jag måste bry mig om mig själv mycket eftersom det handlar om min försörjning och min framtid. Men samtidigt bryr jag mig också om andra människor och är det nånting den som känner mig på riktigt (eller borde känna mig…) vet så är det att jag – tro det eller ej! – är omtänksam. Sen är jag förstås mänsklig också. För jag erkänner att det handlar lite om att det blir ganska ensidigt att bara ge och ge och inte få nånting tillbaka. Inte ens… Nej, jag tänker inte sänka mig lika lågt som andra gör och gå in på några detaljer.

Så nu vet du att dina ord gjorde mig ledsen. Och det var väl din avsikt när du uttalade dem? Du är nog den mest självcentrerade av oss alla, enligt min uppfattning. (Så självcentrerad att du aldrig läser dessa mina ord…)

Mörka moln idag.

 

Det regnar på mitt balkongräcke idag. Underbart!

Den här dagen började med huvudvärk, åska och ösregn. De två senaste estimerade jag mycket! Luften är en helt annan nu och jag kan andas mycket bättre. Två tidsinställda inlägg höll bloggen uppdaterad medan datorn var avstängd och några jobb har jag ännu inte sökt idag. Men det ligger två spännande annonser och väntar på att jag ska författa två lysande ansökningar. Det är lite värre, det… Den som har (haft) jobb och ordnade förhållanden – och som har så mycket för övrigt – förstår nog inte vad det innebär att vara utan den grundtrygghet jobb med mera ger. Inte heller kan man förstå en sekund av den kamp som ständigt måste utkämpas för att inte gå under. Det blir så extra trist, därför, när nån bara måste knäppa en på näsan så snart nästippen tittar över kanten.

Nej, nu tar jag mig upp ur detta slukhål du slängde ner mig i med dina ord. Ingen ställer Baby i ett hörn och ingen ska få försöka sätta sig på Tofflan utan att jag kämpar emot. Som om jag behövde den kampen också…

Och ja just det, ifall du undrar om det här inlägget handlar om nån särskild så har du rätt. Det är en person som har känt mig hela livet, vilket gör smärtan än värre.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hänga med mödrar

Ett moderligt inlägg.

---

 

Röd blomma i Slottsträdgården.

Nej, jag är ingen morsa. Men jag har en mamma och jag är tillsammans med en mamma – som också har en mamma. Efter Telefonsamtal Grande (+en halvtimme) med min mamma for jag och hämtade Johans, Linns, Fridas och Elias mamma vid jobbet. Vi stack till Slottet för att gratta Annas snälla mamma på Mors dag. Vädret var helt underbart för en eftermiddag i Slottsträdgården, där Hemmets Drottning regerade ensam idag.

Vi fick hemgjord jordgubbstårta och den var så stor att vi anmodades att ta två bitar var. Det gjorde vi förstås. Man ska lyda sin mamma – även om mamman är Annas.

Allium har jag lärt mig idag att den här blomman heter.

Som vanligt fanns det många vackra blommor att se på. Men jag kan inte gå omkring och fota alla, det verkar så muppigt. Fast jag älskar verkligen blommor… Blomman till höger, fick jag lära mig idag, heter allium. Det är även gräslök – och sådan fick vi med oss hem av Slottsfrun. Hon skickade även med syrener och en knippe rabarber, lagom till en måndagspaj när man kommer hem från arbetet i morgon. Men vart saxen tog vägen, det visste ingen av oss…

Äppelblom mot blå himmel.

Himlen var alldeles blå, men idag blåste en svalkande vind. Det var skönt där vi satt under det gigantiska, gröna parasollet och hade det gott. Äppleträdet hade nästan blommat ut för säsongen, men inte helt. Jag älskar verkligen äppelblom också!

Tofflan i gröna shorts.

Och idag kunde inte ens jag hålla mig utan föll till föga för nåt av det fulaste jag vet: jag visade mig offentligt i shorts. Jag tror att till och med Anna tappade hakan när hon såg det. Mina kritvita ben med blålila åderbråck och knöliga venväggar kan skrämma slag på de flesta. Men idag gick det bara inte att stoppa dessa ben i ett par jeans,utan de hälldes ner i mina gröna shorts.

Starkölen var kall och god. För ingen dricker väl varm sådan?

Men det var ju trots allt Mors dag. Och även om Anna inte är min mamma ville jag att hon skulle firas. Vi stegade därför iväg till Maestro och drack Ginger Joe och starköl och åt fish & chips.

På Maestro var vi inte ensamma, men det var bara två som serverade. Lite dålig planering, tyckte vi, med tanke på att det var just Mors dag och ganska många mödrar var utbjudna. Vi fick vänta länge på såväl mat som dryck, men när det gällde betalningen fick jag till sist nog och stegade in för att göra upp. Två tanter nära ingången kommenterade min ilskna uppsyn med var sitt leende. Jag hade lust att fräsa åt dem. Men om jag roade dem så må det vara hänt.

Mor Anna så ganska nöjd ut. Här är hon lite halv, dock.

Mor Anna såg ganska nöjd ut när vi traskade hem. Och det var huvudsaken. Nu planerar vi att inta desserten på ballen*. Det vill säga ostarna, kexen, druvorna och var sitt glas rött som vi inte kunde njuta av igår tack vare att somliga partajade.

Framåt kvällen mulnade det på. Vi skyndade oss hem eftersom alla fönster i hela mitt hem stod öppna. Men när vi anlände tittade solen fram igen. Inte ett spår av regn eller åska! Dessutom noterade jag att familjen Talgoxe mumsat gott på ostbitarna jag gav dem i morse.

Mörka moln över träden.

 
 
 
 

Nu är det dags att duka fram desserten – innan det mulnar på igen. Jag hoppas att du har haft en bra Mors dag och att du har kunnat hänga med nån mamma, inte nödvändigtvis din egen. Man kan låna andras.

 
 
 
 
 
 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Sofflocksliggare

Ett slött inlägg.

---

 

Mörka moln på hemvägen idag.

Nu har jag bestämt mig! Om det är samma skitväder i morgon, lördag, som det har varit idag, fredag, tänker jag bara ligga på sofflocket och läsa böcker.

När jag åkte hem från jobbet fullkomligt öppnade sig himlen av och till. Just när jag tog bilden till vänster var det uppehåll.

Men om det öser ner i morgon också känns det ju rätt värdelöst att tvätta bilen eftersom den blir nerstänkt av vatten från smutsiga regnpölar. Eller göra fint på ballen* när det inte är skönt att sitta där och mattan bara blir genomsur. Dessutom är jag väldigt, väldigt trött efter några ryggvärkiga dar. Visst kan jag unna mig en dag på sofflocket?

Fast jag måste nog ut en liten tur i morgon. I kväll blev det prästostbågar och öl till kvällsmat och det var OK efter den rejäla lunchen. Men på helger äter jag inte lunch, en vana sen jag var arbetslös och inte hade råd med det. Då behöver jag införskaffa nåt rejält till middag. Helst nåt gott och nåt som lagar sig själv. Jag vill ju inte slita ut mig alldeles under morgondagen…

På tal om att slita ut mig tänker jag skrapa en av Trisslotterna nu. Hör du ett jubelvrål från Uppsala är det Petite Moi. Och vinner jag miljoner blir det fest, förstås.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Installerat och dinerat

Ett inlägg om det som gäller just nu.

Det blev en senare avfärd till Himlen än tänkt. Skälet var bland annat att jag fick besök av en kompis som jag tyckte skulle trivas bättre utanför lägenheten. Det tog en timme innan den var ute, den stackaren. Stressade var både den och jag så jag tog ingen bild. Men det var den härs tvilling:

Nässelkompis på besök.

I Himlen rådde det lite delade meningar om vissa saker, men kaffet var gott liksom gifflarna som Kronprinsen var och köpte. Strax efter halv fyra packade jag in Fästmön och Prinskorven med dator och ryggsäckar i Clark Kent*. Första delmålet på resan var Annas jobb där hon skulle avlämnas för arbete fram till klockan 21 i kväll.

Elias och jag åkte vidare till ICA Heidan för att köpa cheddarostbågar (nä, det fanns inte präst!) till mig och Anna och läsk till den lille mannen. Ärligt talat handlade jag lite till, så vi blev tvungna att åka hem till New Village för en avlastning. Bensinmätaren hade börjat blinka, så även Clark behövde lite drickbart. Men sen for vi med gasen i botten till Mac Jack som lagade vår middag i afton. Det hade mulnat på ordentligt. Nån uteätning var därför inte att tänka på utan vi körde hemåt igen. Men först ringde Pe och gjorde ett intressant förtydligande! Och vid trafikljusen noterade jag en och annan astrolog som var ute på promenad.

Mörka moln utanför fönstret hos Jack.

Vi var faktiskt vrålhungriga när vi kom hem! Mat och dryck åkte fram direkt och sen goffade vi som om vi inte hade sett mat på hundra år. Elias hade emellertid sett korv vid halv ett-tiden och jag hade sett frukost vid halv tolv och kanelgifflar på eftermiddagen. Men det var dags att fylla på depåerna igen!

Elias och hans dator är nu installerade i mitt gästrum. Vi hoppas att han ska vilja sova där inne också, jag vill tro att det ska gå bra. Jag har lovat att sitta vid Storebror** och surfa en stund medan han somnar i rummet bredvid. Mamma Anna ska ju hämtas hit sen också, så vi finns här båda två. Det är inte lätt när mörkret gör en otrygg…

Elias och hans dator är installerade i gästrummet. Och nej. Det är inte en ölburk han har utan Cola Zero.

Jag sitter i rummet intill, vi har en halv vägg och ett öppet valv oss emellan. Nu ska jag ta dagens runda bland mina Kickor och Pluttar, för det har jag inte hunnit tidigare idag.

I morgon, har Elias deklarerat, ska han LAN:a med en kompis. Jag har letat fram ett headset med både lurar och mikrofon. Himla praktiskt när Elias lyssna på saker på nätet som inte jag vill höra på när jag skriver…

Ful får en vara, men inte dum!

Det sa alltid min morfar. Vad sa DIN morfar??? Skriv gärna en rad och avslöja hans ord!

*Clark Kent = min lille bilman
**Storebror = min stor-dator, den stationära

Livet är kort.

 

Read Full Post »

Lördag före regnet…

Ett inlägg om Elias och Tofflans äventyr en lördag före regnet.

Det var inte helt fel med sovmorgon i morse. Elias kom väl i säng ganska så sent, men klockan var nog närmare halv två innan jag knoppade in. Medan jag vaknade till med lite kaffe och en stunds läsning, satt Elias… vid datorn, förstås!

Läsning och kaffe för att vakna.

Så småningom åt vi frukost. Två rostade mackor MED ost knaprade herrn i sig.

Frukost.

Dagens mål var Vaksala torg. Där är det alltid, så gott som, loppis på lördagar. Clark Kent* lämnade vi hemma.

Elias visade vägen till bussen.

På loppisen kan man verkligen hitta allt möjligt. Men det här kunde Elias inte lista ut vad det var förrän jag avslöjade det!

En flytväst för en liten hund.

En del saker är mest roliga.

”Den som gapar efter mycket…”

Andra saker är mest fina. Elias gillade de här smyckena, mest för färgen, skulle jag tro.

”Rött är sött…” 

Det fanns några vita stenar som var väldigt fina också.

Fina vita stenar.

Men det som var roligast och bäst tyckte jag var att gamla kollegan K sprang fram till oss. Det var minsann inte igår! Jag fick höra vad som hänt sen sist i stora drag. Och stora var minsann en del av händelserna i K:s liv… Det är dem väl unt!

Vi mötte också en av städtjejerna från mitt jobb. Till och med på lördagar arbetar hon alltså, men inte med att städa utan hon säljer svamp och hembakat bröd på torget.

Vi köpte var sin glass och Elisa provsmakade en raspberry curd som vi tänkte gå tillbaka och köpa senare. Fast det glömde vi bort… Det var väldigt soligt och varmt och en bra grej med Uppsala Konsert & Kongress-huset är att det gav skön skugga…

UKK-huset gav bra skugga i alla fall.

Men en glass var ju lite för lite för lunch, så vi traskade neråt stan. Vi såg en enorm lyftkran som vi inte riktigt fattade vad den gjorde där.

En gigantisk kran inte bara i min feja utan också på stan.

Vi traskade ner till Stora Torget för att besöka min vän Greken och Kafferummet Storken. Det var självaste Kronprins K som serverade oss! En jättesöt och artig ung man, precis som sina systrar. Tänk, jag minns när han bodde mitt emot här och växte så det knakade. Precis när han syntes ovanför fönsterbrädorna flyttade tyvärr familjen. Fast när de bodde här kallades systrar The Voices av dem på gården, medan Kronprins K var mycket sparsam med sin röst.

En skitstor kanelbulle och en latte blev min lunch.

Jag är verkligen inte bra på det här med mat, så Elias mamma och pappa blir säkert arga när jag berättar att vi fikade till lunch. Jag tog en skitstor kanelbulle och en latte, Elias en chokladboll och en svartvinbärsmer. Men, kära föräldrar, det är myshelg och då får man vara lite extravagant, tycker jag. I vanliga fall äter vi INTE så här!

Svartvinbär innehåller i alla fall C-vitamin, så lite nyttig lunch var det ändå… 😳

Elias ville inte sitta utomhus utan hittade en skön soffgrupp där han hade utsikt över busstorget. För bussar och tidtabeller är nåt som den här unge mannen har gillat ett tag – och gör fortfarande!

Här har jag busat lite med bilden i Photoshop så det ser ut som om det är natt ute. Och som Elias håller en handgranat i handen! Det gör han INTE, det är hans dricka!!!

Jag frågade Elias om det var OK att gå till en affär och det var det. Det var väldigt varmt ute och vi orkade inte pallra oss ner till Svandammen och Stadsträdgården som jag först hade tänkt. I stället gick vi till den berömda tygaffären som alltid brukar vara stängd när Anna och jag kommer dit. Men idag var den öppen! Och jag shoppade loss för många hundralappar…

Därefter räckte det med stan för oss. Vi tog bussen hem från centralen och traskade över till Tokerian.

Tokerianskylt på ena gaveln.

Vi hade tänkt handla taco till middag, men det fanns ingen kycklingfärs. Så i stället blir det… rotmos och bajskorv. Närå, grillad kyckling och baguette. Köpte för säkerhets skull lite tomater också. Det ville Elias ha. (Tur att nån av oss tänker nyttigt.)

Elias växer så det knakar just nu, men upp till skylten nådde han inte riktigt.

På hemvägen tornade mörka moln upp sig och sen vi kom hem har det kommit några regndroppar på fönstren.

Mörka moln på hemvägen. 

Det blev en alldeles lagom lördag med sol och frisk luft före regnet. Man orkar inte göra så mycket när det är så där varmt, så nu softar vi båda två vid var sin dator.

Var sin grej shoppade vi på stan – tyg till kökssoffan för min del, en bok om djur för Elias del.

Lagom shopping.

I kväll ska vi eventuellt se på Huset Silfvercronas gåta på DVD. Det var en TV-serie om två barn som reste i historien som gick när jag var i Elias ålder.

I morgon kan det kanske bli nån sorts utflykt med Clark Kent. Destination beror lite på vädret. Annars gillar vi båda två att softa ganska mycket…

*Clark Kent = min lille bilman

Livet är kort.

Read Full Post »