Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dans’

Ett inlägg om en bok.


 

PardansEn guldpeng. Det var vad den lilla boken Pardans av Birgitta Holm kostade mig när jag förtjust fyndade den på Helping Hand tidigare i månaden. Eftersom det är min universitetsprofessor som har skrivit boken var jag förstås extra nyfiken. Kan en professor, numera emerita, i litteraturvetenskap skriva underhållande böcker? Igår kväll la jag ihop pärmarna och nu ska jag försöka sammanställa intrycken av den lilla boken.

Jag älskar den här boken redan från omslagets sepiatonade bild av ett par som dansar på en gata nånstans. På omslagets (flexiband, som jag verkligen gillar också!) insida hittar jag härliga små bilder på författaren. Lite synd att bilderna inte är flera! Jag saknar nämligen bilder i inlagan, som komplement till de välskrivna texterna.

Steg för steg går författaren igenom olika danser, deras utveckling och roll i samhället. För dans spelar faktiskt vissa roller – fast inte i Sverige. Där anses pardans inte riktigt fint och finns inte med som kulturellt fenomen. Därför förs vi utomlands med författaren. Som läsare dras jag med i dansens virvlar. Inte så att jag börjar älska dans själv, men jag kan förstå att nån annan verkligen kan göra det – och gör det!

Kolla bara, till exempel, hur Birgitta Holm skriver om hållningen och balansen i en tango:

[…] Min hållning kan jag försöka hitta genom att ställa mig på golvet, pressa ihop skinkorna, höja mittpunkten av bröstkorgen mot taket och låta axlar och armar falla ner i vila. Strax under bröstkorgen känner jag en knytnäve, och på den ”hänger” jag enligt Cristina Ramírez benen. Därifrån tas rörelsen. […]

Visst blir en betagen?! Hade det varit fler bilder i inlagan skulle Toffelomdömet ha blivit det högsta. Nu blir det högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

ZackJag har snart läst alla böcker av Mons Kallentoft i Malin Fors-serien. De är, på ren svenska, skitbra. Inte några vanliga polisromaner, utan spänning blandat med övernaturliga inslag – och alkoholmissbruk. Missbruk av ett annat slag skildras i Mons Kallentofts och Markus Luttemans första bok i Herkulesserien. Jag fick Zack i julklapp av vännen familjepappan Jerry. Det blev riktigt ruggig läsning.

Boken inleds i en drogrusig dans och fortsätter med en grym avrättning av några asiatiska kvinnor. Polisen Zack, en tämligen udda existens, börjar jobba med fallet. Ytterligare en asiatisk kvinna hittas. Hon lever, men hennes ben har blivit… uppätna. Det blir en jakt på mördarna, där såväl skyldiga som oskyldiga faller offer. Och mitt i detta Herkules själv, i form av den vackre Zack. Han som räddar liv, men också tar liv och som lever särboliv med Mera och ibland läser läxorna med en elvaårig flicka som bor i samma hyreshus som han själv. Vänskapen med Abdula är grundad i barnaårens mobbning, när skolan inte såg – eller inte ville se – och mamma var död och pappa blev sjuk.

Ja, den här boken innehåller MYCKET. Nästan för mycket. Men den är bra. Den är spännande redan från början och fruktansvärt otäck – precis så där som livet självt kan vara. Ett frosseri i våld, på sätt och vis. Ganska uppenbart är det att det är två män som har skrivit boken tillsammans. Böcker blir annorlunda när de skrivs av två personer.

Toffelomdömet blir det högsta. Boken är otäck, men realistisk.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om ett inlägg.


 

Lussekatt

Till eftermiddagskaffet.

Jag vaknade upp framåt förmiddagen idag i tron att jag hade varit på fest igår. Träningsvärken i benmusklerna indikerade dans, huvudvärken vissa procenthaltiga drycker. Inte kunde jag ha fått det av att slänga upp stjärnor och stakar i mitt hem? För idag är det ju advent, ifall nån har missat det…

 

Vill du läsa mer??? Då behöver du lösenord. Du som inte har lösenordet men vill ha det kan skriva en kommentar nedan så sätter jag upp dig på sändlistan. Du får lösenordet sänt till den e-postadress du en gång angav för att få kommentera här. Det är viktigt att du anger en fungerande e-postadress i kontaktformuläret och att dina uppgifter inte är falska eller felaktiga!!!

Lösenord skickas automatiskt via e-post till alla på sändlistan. Har du inte fått det senaste? Hör av dig via en kommentar här eller mejla mig.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg om islam. Nä, jag bara skojar, om UppsalaTidningen!


En hel del har jag knorrat.
Rätt mycket, till och med. Här på bloggen och i sura mejl. Men ingenting har hänt – jag har inte fått nån UppsalaTidning på tre veckor. Därför passade jag på att rycka åt mig ett exemplar i eftermiddags, när jag, som av en händelse, besökte ICA Solen (skjuts = puss. Den initierade fattar.) Om inte Muhammed kommer till berget, så får berget komma till Muhammed… eller hur är det man brukar säga..?

Uppenbarligen ger UppsalaTidningen ett exklusivt intryck, för kassapersonalen försökte ta betalt för den… Tills jag upplyste om att UppsalaTidningen minsann är en gratistidning.

Hemma i New Village bänkade jag mig så äntligen med min saknade kamrat. Vad skulle jag finna för spännande i veckans nummer, tro?

Uppsalatidningen

Veckans nummer av Uppsalatidningen.


Ja, lokalblaskans inblandning
känner jag ju till sen tidigare. Det är UNT distribution som nu under tre veckors tid har misslyckats att hitta till min enkla adress i ett vanligt bostadsområde i Uppsala. Däremot hade man inte misslyckats med det sedvanliga UNT-skräpet: att blada in en reklambilaga. Fy 17!

Men sen såg UppsalaTidningen ut som vanligt, tack och lov! Jag gillar den! Varför då? Flera skäl! Jag gillar det fokus den har på det lokala. Tidningen innehåller inte massor av skräp från TT, även om den har många annonser och en hel del pressmeddelanden som är copied-and-pasted rakt av. Trist. Däremot får jag ofta tips på roliga saker att göra!

Bland annat såg jag att Uppsala fotofestival pågår i helgen. Om jag skyndar mig hinner jag säkert se några bilder under morgondagen! Känner jag inte för det kan jag alltid ta bilen och åka till Mickelsmässmarknad i Örsundsbro i morgon. Vill jag skutta ut på nåt annorlunda redan i kväll kan jag gå på indisk kulturfestival med dans och konsert, foton, marknad, tyger och indiska snacks…

När det gäller det redaktionella materialet är utbudet av artiklar också bra och blandat, Artikeln om föreningen Vårda Uppsala läser jag till exempel med stor behållning! Bilden kunde ha varit bättre, dock. Visserligen läckert med solen som tittar fram, men i övrigt trist. Kul är testet där man kan kolla hur mobilstörd man är liksom den lilla intervjun med Sandra från Slavsta som är med i ett sångtävlingsprogram på TV 4.

Kort sagt, en bra tidning och ett bra nummer! Men jag saknar att få den i postboxen. Ska det vara så jäkla svårt att hitta hit, UNT distribution???


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om min sista arbetsdag på femte våningen.


Lika kvavt idag som igår,
men lika lurad blev jag att det inte var kvavt. Synnerligen soldisigt. Jag sitter på toppen idag, den sista gången. Har öppnat ett av de stora, härliga fönstren och störst inte nämnvärt av ljuden utanför. Konstigt! Det är uppenbarligen mest människor som jag är högkänslig för…

Har rensat och plockat en del på detta mitt andra kontor, men det var redan ganska tomt. ML bjöd på biscotti till morgonfikat och vi har pratat om en del praktikaliteter. Bland annat är det osäkert vem som äger min dator på fjärde våningen. Jag hade ju tänkt åka och lämna den till fakulteten i morgon, men nu har det visat sig att institution 1 kanske har köpt loss den. Faktum är att jag skulle föredra att lämna kvar den här i ett skåp. Inte i S:s rum, har vi konstaterat… S är snäll och duktig, men det där med ordning och reda är inte riktigt S:s grej, konstaterade vi…

Jag har för resten noterat vad man ägnar sig åt på institution 1 när jag inte har varit är och haft koll. Läser veckotidningar, minsann…

Sv damtidning

Avancerad litteratur på institution 1…


Vidare har vi pratat lite
om att jag ska intervjua ML för Uppsalanyheter om den stora fritidssysselsättningen, en viss sorts dans. Nu vill h*n tvinga dit mig på ett pass, men se jag har mina gränser… Fota, ja; dansa, nej.

Inte vet jag vad jag ska göra resten av den här dan. Det är ju inte stor idé att börja med nånting och avslutat det mesta har jag gjort. Det är bara ett antal lösa trådar som hänger i luften. ML ska kolla ett par av dem, en under dan, nån nästa vecka.

Jag har fått en massa intresseförfrågningar på skrivuppdrag från Blogvertiser, men nu får man skynda sig att ge mig uppdrag. Efter den 31 juli lär a-kassan gnöla om jag arbetar den minsta timme i månaden…

Blogvertiserdekal på bilen

Fort hit med uppdrag före den sista!


Våra a-kasseregler
är nämligen väldigt stelbenta. Så stelbenta att det är en rejäl ekonomisk förlust för mig att fortsätta jobba 20 procent på institution 1. Så då får jag väl inte skriva blogginlägg mot betalning heller? (Men det fick jag förra gången jag var arbetslös. Med en timmes ekonomiskt avdrag på a-kasseersättningen för ett uppdrag jag utförde på en kvart, tjugo minuter.) Nej, man ska sitta här och inget göra och bli deprimerad. Det blir kontentan av de regler som finns idag.

Om du bara kunde föreställa dig, dessutom, hur jag INTE ser fram emot besöket på Arbetsförnedringen på torsdag… Det är bara idiotiskt att tvingas gå dit och skriva in sig, man får ju ingen hjälp där. Under förra svängen fick jag till sist en handläggare som åtminstone försökte hjälpa mig, som visade intresse för mig och som stöttade mig. Dessutom var hon vänlig och empatisk. Och sen har vi ju Ingmari i Sollefteå, också en pärla. Men övriga som jag har träffat på som jobbar inom Arbetsförnedringen ger jag inte mycket för. Självklart kan jag inte generalisera och säga att

alla som jobbar på Arbetsförnedringen är dåliga.

Lika lite som man kan säga att

alla invandrare är våldtäktsmän för att en invandrare har våldtagit en person i min bekantskapskrets.

Men mina erfarenheter säger att majoriteten som jobbar på Arbetsförnedringen kanske borde jobba nån annanstans. Till skillnad från mina erfarenheter av invandrare, som är så gott som enbart positiva. Svenskar, däremot…

Fast DET är underlag för ett separat blogginlägg… Som jag skriver utan betalning.


Livet är kort.

Read Full Post »

Eurovision Song Contest 2013. Semifinal 2

Ett inlägg där Tofflan skriver om den andra semifinalen i Eurovision Song Contest 2013.


Nej, det blev ingen livebloggning från Tofflan
 i kväll heller. Jag la ut mina omdömen  efteråt.

Den som ville följa en livebloggare som skriver om semifinalen kunde göra det här.

I kväll var det 17 bidrag som tävlade om att gå vidare till finalen. Av dessa 17 är det tio som vi alltså får se igen nu på lördag. Klara till finalen är Frankrike (blä!), Italien (nej, den här hörde vi redan 1980), Tyskland (okejrå), Spanien (urk!), Storbritannien (JA!) och Sverige (mina stackars öron).

Inledningen bestod av nån sorts märklig dans till musik som var lika märklig den. Och vad hade cykeln där att göra? Petra Mede hade en lustig klänning på sig. Vilken tur att det är varmt ute, annars hade hon frusit om frambenen.

Lynda Woodruff dök upp i Malmö – trodde hon. Fast det var i Köpenhamn hon först syntes. Sen blev det en hyllning till Fatous toyboy (dvs Zlatan Vahetterhan)…

Petra Medes intervju med Lys Assia, 89 bast och verkade kristallklar! Lys Assia, alltså. Inte Petra Mede. Senare i Green room svamlade Petra Mede mest omkring och sa ”Hello!” Den historiska tillbakablicken var lika roande som sist. Faktiskt.

Darin sjöng vackert i väntan på att rösterna skulle räknas. Agnes uppenbarade sig i en… kreation. Tyvärr kunde man inte rösta på nån av dem.

Så här såg startfältet för semifinal 2 ut:

(Under respektive land, artist och låt finns mina omdömen.)

  1. Lettland: PeR: Here we go
    Glitterpojkar som hipp-hoppade på scenen. Plötsligt lät det som om det var nån ljudstörning. Jag blev bara trött…
  2. San Marino: Valentina Moneta: Crisalide
    Så ylades det i en ballad. Men rätt OK ändå. Till tempobytet. Nej fy.
  3. Makedonien: Esma och Losano: Pred da de razdeni
    Dags för den konstiga duon. Jultomten wailade på scenen, medan kyparen tog i ända från tårna. Biggest loser???
  4. Azerbajdzjan: Farid Mammadov: Hold me
    Här behövs silvertejp! Smäktande sång. Men fick vi inte nog av glasburar när Eric Efternamnsomlåtersomettrap var med? Jag blev nervös av klättringen!
  5. Finland: Krista Siegfrids:  Marry me
    Det första jag undrar är vad hon har på fötterna. Sen tycker jag låten är ganska tråkig. Och den där löjliga pussen… Var det den det blev sånt ståhej om? Jösses…
  6. Malta: Gianluca: Tomorrow
    En glad pojke skuttade omkring på scenen och var lik en granne till mig. Låten var ingen höjdare. Händelselös, liksom.
  7. Bulgarien: Elitsa Todorova och Stoyan Yankulov: Only champions
    Gnällig och entonig låt och champinjoner? Inget för mig.
  8. Island: Eythor Ingi: I’m alive
    Ett jävla liv. Vakna fin. Till min plajs. Jävla liv. Vakna fint. Ett lustigt språk, men en ganska fin ballad.
  9. Grekland: Koza Mostra och Agathon Iakovidis: Alcohol is free
    Grekiska män iförda fotbollsdomarkläder och… kletzmer? Nej, det här går fetbort.
  10. Israel: Moran Mazor: Rak bishvilo
    Kurvig dam i mjukislångklänning. En ballad som inte var så tokig. Men jag var hela tiden orolig att tuttarna skulle ramla ut när hon tog i.
  11. Armenien: Dorians: Lonely planet
    George Harrison? Svajig sång.
  12. Ungern: Bye Alex: Kedvesem
    Ungerska är ett konstigt språk. Mössan var ful. Låten entonig, inte många ackord där, inte.
  13. Norge: Margaret Berger: I feed you my love
    Lite för tajt klänning där. Tungt beat, men låte kommer inte riktigt igång.
  14. Albanien: Adrian Lulgjuraj och Bledar Sejko: Identitet
    Hej hej på dej dej! Du kunde ju åtminstone ha tvättat håren. En riktigt tråkig låt, detta.
  15. Georgien: Nodi Tatishvili och Sophie Gelovani: Waterfall
    Duettsång. Smäktande. Sjunga kan di, i alla fall, men låten är rätt seg. Eller nja. Hon sjöng falskt vid de höga tonerna.
  16. Schweiz: Takasa: You and me
    Vilket tjat om att gubben är den äldsta som har varit med och tävlat. Det såg ut som om han inte riktigt hörde. Låten är lite töntvarning på.
  17. Rumänien: Cezar: It’s my life
    Men nu blev jag rädd! Greve Dracula på scenen! Och snöpt har han blivit också. Jisses. Mina stackars öron… Det här var nog det värsta jag har hört.

Så… vilka sju ville jag inte se i finalen? Typ alla 17. Eller… om jag nu måste välja så slipper jag helst Lettland, Makedonien, Grekland, Bulgarien, Ungern, Schweiz och Rumänien.

De tio som gick vidare är: Ungern, Azerbajdzjan, Georgien, Rumänien, Norge, Island, Armenien, Finland, Malta och Grekland.


Livet är kort.

Read Full Post »

Franska filmer är inte nåt jag brukar bry mig om. Men Mysteriet på Moulin Rouge (2011) lockade mig lite. Fästmön och jag slöglodde på de cancandansande kickorna och myste lite…

mysterietpamoulinrouge

Diane kommer till Paris inte enbart för att dansa cancan. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


Diane kommer till Paris
för att leta efter sin syster. Det är år 1892. Cancan är innedansen, innestället är Moulin Rouge. Dianes syster Marie är emellertid inte den enda av cancandansöserna som försvinner. Bara det att de andra dyker upp, mördade och våldtagna efter döden…

Nja, det här var väl en ganska oläskig historia, trots morden. Ett litet HBTQ-tema gör det hela roligare. Men spännande? Njae, inte särskilt.

Medelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Under torsdagen står det på min agenda att M och jag ska planera vår institutionsdag. Tanken är att vi åker bort tillsammans från jobbet för gemensam lunch, jobbar och avslutar med middag på kvällen. Det är inte aktuellt med övernattning och vi ska inte åka så långt (ha, ha, jag vet vart -nyfiken, eller?!).

Segelbåtar…


Om jag hade fått bestämma
destination hade jag nog valt en dagkonferens nära Stockholm. Stockholm med omnejd är fantastiskt och jag känner varje gång jag är i trakterna att tiden inte räcker till för det jag vill se och uppleva, framför allt i naturen och allra helst i skärgården. Jag älskar nämligen vatten! En konferens handlar ju dessutom inte bara om att sitta på rumpan och konferera, den handlar om att gruppa ihop sig.

Ett ställe som jag just hittade på nätet ligger på Lidingö. Dit kan man till och med ta sig med båt från centrala Stockholm, tänk så häftigt! Stället erbjuder allt från fester med god mat och dryck till kick offer med dans eller varför inte kappsegling? Att segla har jag alltid velat prova på, men aldrig vågat testa! Men det ser ut som om man verkligen måste kunna samarbeta om man ska segla tillsammans… Just på det här konferensstället behöver man inte ha några förkunskaper och det är inte heller några fysiska krav. Fast det klart att jag funderar om inte den lilla båten med en gigantisk Toffla ombord skulle kappsejsa… Vilken syn…

Nä, nu ska jag sluta drömma om segling och kick offer. Vi ska inte ha nån kick off direkt heller. Dessutom är jag i det närmaste allergisk emot kick offer med tramsiga övningar. Segling, däremot, vore en utmaning och allt annat än larv. Men på vår dag ska vi dra upp riktlinjerna för hur institutionens forskare ska kommunicera sin forskning. Och det blir inte på nån segelbåt, tyvärr. Men kanske nästa år..? Om Tofflan själv får bestämma…

Read Full Post »

Older Posts »